27.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 286/24

A.

Principerna om social integration, lika möjligheter för alla och rättvist kunskapsflöde i den digitala eran innebär att alla unionens medborgare måste ha tillgång till energi till ett överkomligt pris.

B.

Kunder – särskilt individer och små och medelstora företag – har begränsade medel till sitt förfogade och små möjligheter att företräda sina intressen på ett verkningsfullt sätt.

C.

En väl avpassad energiförsörjning är ett av de viktigaste kriterierna för att medborgarna på ett framgångsrikt sätt ska bli delaktiga i det sociala och ekonomiska livet.

D.

En europeisk stadga om konsumenternas rättigheter på energiområdet (stadgan) är en uppmaning till och ett sätt att stimulera regeringar, tillsynsmyndigheter för energi och industrin, som företräds av alla arbetsmarknadens parter, att på ett konkret sätt bidra till att säkerställa att energikonsumenternas intressen beaktas på en social, miljövänlig och konkurrenskraftig energimarknad inom EU.

E.

På marknader där det inte råder fullständig konkurrens, som fallet är inom energisektorn, kan marknadsmekanismer inte alltid garantera konsumenternas främsta intressen, och därför måste åtgärder vidtas för att utveckla och upprätthålla allmännyttiga skyldigheter som är specifika för energimarknaden.

F.

Uppgifter gör gällande att medlemsstaterna endast i begränsad utsträckning har använt sig av riktade allmännyttiga skyldigheter för att vända sig till utsatta kunders behov.

G.

De nationella tillsynsmyndigheternas roll bör också starkt uppmärksammas, vilka ska vara oberoende från alla offentliga och privata intressen och vara behöriga att övervaka energimarknaderna, däribland priserna och deras beståndsdelar, samt att vid behov vidta åtgärder och införa sanktioner.

H.

Lagstiftningen för reglering av konsumenttvister på energiområdet är otillräcklig. Lösning av sådana tvister faller på ett flertal olika myndigheter och konsumenterna vet inte vart de ska vända sig.

I.

EU:s mål när det gäller förnybar energi bör integreras i den europeiska stadgan för energikonsumenters rättigheter, för att därmed ge konsumenterna möjlighet att välja energikällor som överensstämmer med dessa mål.

1.

Europaparlamentet framhåller att energiförsörjningen är en av de viktigaste faktorerna för att medborgarna på ett framgångsrikt sätt ska kunna delta i det sociala och ekonomiska livet.

2.

Europaparlamentet erinrar om att konsumenternas rättigheter är skyddade genom gällande gemenskapslagstiftning, men trots det respekteras de ofta inte. Parlamentet understryker att konsumentskyddet bäst kan stärkas genom effektivare genomförande av den befintliga lagstiftningen.

3.

Europaparlamentet påpekar att om det förslagspaket om el- och naturgasmarknader som parlamentet diskuterar för närvarande antas (förslagen i det ”tredje paketet”) skulle det ytterligare stärka den rättsliga ramen för skyddet av energikonsumenterna.

4.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionen och medlemsstaterna gemensamt måste fortsätta att verka för att skydda energikonsumenterna. Enskilda konsumentskyddsåtgärder på energimarknaden kan få olika effekt i olika medlemsstater. Subsidiaritetsprincipen ska därför tillämpas konsekvent.

5.

Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att stärka konsumentskyddet på energiområdet och att använda stadgan som ett riktverktyg, för såväl europeiska och nationella myndigheter som privata aktörer, för att på ett effektivt sätt garantera och förstärka konsumenternas rättigheter.

6.

Europaparlamentet hänvisar till artikel 3 i samt bilaga A till direktiven 2003/54/EG (3) och 2003/55/EG (4), vilka ska ändras genom förslagen i det ”tredje paketet”. Parlamentet betonar behovet av att skapa bättre efterlevnad på nationell nivå.

7.

Europaparlamentet ser stadgan som en informationshandling för att samla, förtydliga och konsolidera konsumenternas rättigheter rörande energi vilka redan har antagits i den gällande EU-lagstiftningen. Parlamentet välkomnar därför kommissionens plan på att utarbeta ett Internet-verktyg för konsumenternas rättigheter rörande energi men understryker behovet av en bredare kommunikationsstrategi för kunder som inte har tillgång till Internet eller för vilka Internet inte är ett användbart kommunikationsredskap.

8.

Europaparlamentet understryker att stadgan även måste möta behoven hos små yrkesmässiga förbrukare vilka ofta står inför samma problem som vanliga energikonsumenter.

9.

Europaparlamentet erinrar om att de europeiska energimarknaderna fortfarande karakteriseras av ett stort antal monopol. Detta begränsar valfriheten och möjligheten att snabbt och kostnadsfritt byta leverantör samt fördjupar bristen på information, vilket leder till att konsumenterna blir mer utsatta. Därför är det viktigt att se till att det görs ansträngningar för att skapa en inre konkurrenskraftig marknad och särskilt skydda utsatta konsumenter.

10.

Europaparlamentet betonar att de europeiska el- och gaskonsumenterna har rätt att uppkopplas till näten och förses med el och gas till rimliga, tydliga, icke-diskriminerande och klart jämförbara tariffer och priser, inklusive priser och tariffer som justerats genom deras indexregleringsmekanismer. Med icke-diskriminering bör även avses förbud mot diskriminerande avgifter för vissa betalningsmetoder, särskilt då det gäller – ofta utsatta – kunder med elmätare för förskottsbetalning.

11.

Europaparlamentet betonar att konsumentskyddet måste uppmärksammas särskilt och skyddsåtgärder måste inrättas för att förhindra avstängning från nätet. Medlemsstaterna måste utse en nödleverantör och informera konsumenterna om detta. En sådan mekanism måste inrättas genom nationell lagstiftning.

12.

Europaparlamentet understryker att avstängningar från nätet endast bör utgöra en sista utväg vid utebliven betalning från kund. Detta gäller särskilt utsatta kunder samt i samband med debiteringar under semesterperioder. Leverantören bör tillämpa proportionalitetsprincipen och skicka kunden en individuell betalningspåminnelse innan den vidtar en sådan åtgärd.

13.

Europaparlamentet understryker behovet av att skydda såväl rätten till allmän tillgång – särskilt vad gäller olika sociala, ekonomiska och regionala gruppers tillgång till energi – genom att bibehålla en stabil och säker försörjning, som nätverkens tillförlitlighet genom att främja regionalt samarbete mellan medlemsstater och grannländer med ett europeiskt perspektiv.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att konsumenterna lätt kan byta till en ny leverantör inom en period på högst en månad, och att detta ska vara kostnadsfritt.

15.

Europaparlamentet betonar att de europeiska priserna på el och gas måste vara rimliga, lätta att jämföra, tydliga och grundade på aktuell energiförbrukning. De offentliggjorda priserna, tarifferna, indexregleringsmekanismerna och villkoren måste vara lättillgängliga för kunderna genom en omfattande och lättbegriplig uppsättning informationsverktyg och bör därutöver meddelas i förväg och övervakas eller godkännas av den oberoende nationella tillsynsmyndigheten.

16.

Europaparlamentet understryker att det vanligtvis är leverantörers skyldighet att på förhand bestämda dagar göra regelbundna beräkningar för att säkerställa att kunderna endast debiteras för den energimängd som de faktiskt förbrukat. Om leverantörerna är oförmögna att uppfylla en sådan skyldighet, exempelvis av tekniska skäl, bör energikonsumtionen beräknas utifrån rimliga och öppet redovisade kriterier som är tydligt angivna i kontraktet.

17.

Europaparlamentet pekar i detta sammanhang på utvecklingen av marknadsaktörer som specialiserar sig på att offentliggöra jämförbara uppgifter om leverantörernas priser, tariffer och villkor samt att hjälpa till vid byte av leverantör.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja smarta mätare som gör att konsumenterna får en klar bild sin aktuella energiförbrukning och därför bidrar till högre energieffektivitet. Parlamentet påminner om kraven i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster (5) på att tillhandahålla smarta energimätare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i konsumentinformations- och energieffektivitetsintresse skyndsamt tillämpa och verkställa kraven som anges i det direktivet när det gäller mätning och fakturering.

19.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör garantera att införandet av ”smarta mätare” åtföljs av minsta möjliga avbrott för konsumenterna inom tio år efter det att förslaget om det ”tredje paketet” (ändring av direktiv 2003/54/EG och 2003/55/EG) har trätt i kraft, vilket företag för distribution eller leverans av energi bör ha ansvaret för. De nationella tillsynsmyndigheterna bör ansvara för övervakningen av denna utveckling och fastställandet av gemensamma normer i detta syfte. Medlemsstaterna bör ansvara för att de normer som fastställer den lägsta nivån på teknisk utformning och operativa krav för mätare löser frågor om kompatibilitet för att kunna tillhandahålla konsumenterna de bästa fördelarna till lägsta kostnad.

20.

Europaparlamentet understryker, för att skydda öppenheten, behovet av att utveckla en modell för standardfakturor grundad på bästa praxis, för att garantera jämförbarheten. Parlamentet understryker behovet av att utarbeta standardiserad förhandsinformation om avtalet och information om avtalet, inbegripet information om konsumenternas rättigheter enligt stadgan.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta en enda kontaktpunkt för all begäran om information från konsumenter, exempelvis genom de nationella tillsynsmyndigheterna på energiområdet, och på så sätt ge kunderna lättare tillgång till information och samtidigt se till att den tillgängiga informationen är så kundtillvänd som möjligt i fråga om plats, tid, verktyg och noggrannhet.

22.

Europaparlamentet understryker att kommissionen i samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna måste utarbeta kvalitetskriterier för kundrelaterade tjänster, inklusive teletjänstcentraler.

23.

Europaparlamentet anser att tariffsimulatorer måste finnas tillgängliga på leverantörernas och de oberoende nationella tillsynsmyndigheternas webbplatser. Parlamentet betonar att konsumenterna regelbundet måste informeras om sin energiförbrukning.

24.

Europaparlamentet betonar att leverantörerna måste åläggas skyldigheten att informera kunderna om stadgans införande.

25.

Europaparlamentet beklagar att utsatta energikonsumenter har allvarliga problem som kräver konkreta åtgärder inom ramen för medlemsstaternas sociala trygghetssystem eller andra likvärdiga åtgärder.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera investeringar i omfattande energieffektivitetsåtgärder för hushåll med låga inkomster och därigenom på ett strategiskt sätt ta itu med både problemet med bränslefattigdom och det tjugoprocentiga energieffektivitetsmål till 2020 som antogs vid Europeiska rådets möte våren 2007.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange riktlinjer för utarbetandet av en gemensam definition av skyldigheter beträffande allmännyttiga tjänster samt se till att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 3 i och bilaga A till direktiven 2003/54/EG och 2003/55/EG.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera begreppet ”fattigdom p.g.a. brist på energi”.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta nationella handlingsplaner för energi för att lösa problemen med fattigdom p.g.a. brist på energi och att informera Europeiska byrån för samarbete mellan nationella energitillsynsmyndigheter om sådana åtgärder. Parlamentet uppmanar byrån att i samarbete med nationella myndigheter övervaka dessa åtgärder och att informera om framgångsrika åtgärder. Parlamentet betonar att det bör göras en uppskattning av i vilken omfattning de enskilda nationella socialförsäkrings- eller skattessystemen beaktar de risker som hänger samman med fattigdom p.g.a. brist på energi.

30.

Europaparlamentet understryker att leverantörer och nätverksoperatörer bör agera på ett miljömässigt ansvarsfullt sätt genom att göra allt de kan för att hålla koldioxidutsläpp och produktion av radioaktivt avfall på lägsta möjliga nivå enligt tillämplig lag.

31.

Europaparlamentet anser att man bör prioritera förnybara energikällor, kraftvärmeproduktion och annan integrerad produktion, samt att stadgan bör slå fast konsumenternas rätt att göra ett väl underbyggt val till fördel för förnybar energi. Parlamentet anser därför att alla konsumenter bör få objektiv, öppet redovisad och icke-diskriminerande information om de energikällor som de har tillgång till.

32.

Europaparlamentet framhåller att artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG måste omsättas i praktiken. Enligt denna artikel ska medlemsstaterna se till att elleverantörerna informerar sina kunder om energisammansättningen och den inverkan på miljön som leverantörernas elframställning från denna energisammansättning har.

33.

Europaparlamentet betonar att nationella tillsynsmyndigheter finns i medlemsstaterna, men beklagar att de i dag har begränsade befogenheter. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör se till att de nationella tillsynsmyndigheterna har de rättsliga befogenheter och resurser som krävs och att de är villiga att använda dem.

34.

Europaparlamentet är övertygat om att nationella tillsynsmyndigheter bör spela en central roll i konsumentskyddet. Parlamentet anser därför att förslag som syftar till att stärka tillsynsmyndigheternas kompetensområde och oberoende, inklusive rätten att fastställa påföljder för de leverantörer som underlåter att tillämpa gemenskapslagstiftningen på detta område, bör stödjas.

35.

Europaparlamentet anser att de nationella tillsynsmyndigheterna måste vara oberoende av alla offentliga och privata intressen och åtminstone ha befogenhet att:

36.

Medlemsstaterna bör se till att de nationella tillsynsmyndigheterna har de befogenheter som krävs för att övervaka de el- och gaserbjudanden som finns tillgängliga på marknaden. De ska därför ha tillgång till alla avgörande faktorer som bestämmer priserna, vilket åtminstone ska inkludera villkoren i gas- och elavtal och indexformler.

37.

Europaparlamentet betonar att de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter måste införlivas i den föreslagna artikel 22c i direktiv 2003/54/EG och den föreslagna artikel 24c i direktiv 2003/55/EG.

38.

Europaparlamentet betonar att det behövs en integrerad europeisk strategi för de nationella tillsynsmyndigheternas verksamhet vilken ska samordnas av Europeiska byrån för samarbete mellan nationella energitillsynsmyndigheter.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta en gemensam kontaktpunkt så nära konsumenterna som möjligt för alla slags klagomål från konsumenterna och att främja alternativa system för tvistlösning vid hantering av dessa klagomål.

40.

Europaparlamentet understryker att alla konsumenter bör ha rätt att kräva att deras tillhandahållare av energitjänster levererar tjänster, hanterar klagomål och tillhandahåller alternativa mekanismer för tvistlösning som är i linje med internationella standarder, inklusive ISO 10001, ISO 10002 and ISO 10003 samt ytterligare ISO-standarder med tillämpning på detta område.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att ombudsmännen har den befogenhet som krävs för att på ett effektivt sätt behandla klagomål samt tillhandahålla information om energifrågor till konsumenter.

42.

Europaparlamentet erkänner konsumentorganisationernas viktiga roll för att garantera att maximala insatser görs för att uppnå en hög nivå på energikonsumenternas rättigheter inom hela EU. Alla medlemsstater bör se till att konsumentorganisationerna har tillräckligt med resurser för att bemöta frågor som rör viktiga tjänster, inbegripet gas och el.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkra en hållbar utveckling av energitjänster. Parlamentet understryker konsumentorganisationernas och de nationella tillsynsmyndigheternas viktiga roll när det gäller att främja en hållbar utveckling genom att uppmärksamma såväl konsumenter som företag på frågor kring, framförallt, blandningen av energikällor, klimatförändringar samt konsumenternas möjlighet att påverka utvecklingen inom denna sektor.

44.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ger ekonomiskt stöd till konsumentorganisationerna så att de kan utbilda sin personal och bli bättre rustade att bidra till lagstiftningsarbetet, till att informera och utbilda konsumenterna och till konsumenternas tvistlösning.

45.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.