19.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 279/115

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi,

—

med beaktande av det avtal om vapenvila mellan Burundis regering och rörelsen (National Liberation Forces (FNL) som undertecknades i Dar es-Salaam den 7 september 2006,

—

med beaktande av den handlingsplan som antogs i Kapstaden den 22–23 februari 2008 (handlingsplanen),

—

med beaktande av EU-ordförandeskapets förklaring om angreppen på Bujumbura av den 23 april 2008,

—

med beaktande av det uttalande om situationen i Burundi som FN:s säkerhetsråds ordförande gjorde den 24 april 2008,

—

med beaktande av FN-generalsekretariatets rapport från det integrerade FN-kontoret i Burundi,

—

med beaktande av rapporten från Human Rights Watch om polisövergrepp i Burundi med titeln ”Every morning they beat me: police abuses in Burundi” från april 2008,

—

med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Sedan den 17 april 2008 har strider åter rasat mellan regeringsstyrkor och rebellerna i FNL i Burundi. Tusentals civila har tvingats fly från sina hem och 50 rebeller har mist livet.

B.

Efter 14 år av inbördeskrig har fortfarande ingen varaktig fred kunnat skapas i Burundi. Konflikten har lett fram till en kritisk humanitär och socioekonomisk situation som hotar stabiliteten i regionen.

C.

De internationella ansträngningar som gjorts under de senaste två åren för att åstadkomma ett fredsavtal mellan Burundis regering och FNL – bland dem det regionala initiativet för fred i Burundi – har varit utan framgång.

D.

Förhandlingarna mellan Burundis regering och FNL bröt samman i juli 2007 när FNL lämnade den gemensamma kontroll- och övervakningsmekanism som inrättats för att övervaka det avtal om vapenvila som ingåtts i september 2006.

E.

FNL:s upprepade uppror ses av många som det slutliga hindret för bestående stabilitet i Burundi. En politisk lösning krävs för att FNL ska kunna avväpnas.

F.

I början av maj 2008 möttes Tanzanias och Ugandas utrikesministrar inom ramen för det regionala initiativet för fred i Burundi. De uppmanade FNL och andra rebelledare att lämna Tanzania, där de har sin bas, och resa till Burundi för att delta i fredsförhandlingarna.

G.

I augusti 2007 anfölls bostäder tillhörande politiker som inte längre stöder eller aldrig har stött Burundis president, Pierre Nkurunziza.

H.

46 burundiska parlamentariker som fruktar för sin fysiska säkerhet har skrivit till FN:s generalsekreterare för att begära FN-skydd.

I.

EU har valt Burundi som pilotland för genomförandet av en prioriterad handlingsplan som syftar till att snabbare och effektivare kunna hjälpa utvecklingsländer i utsatta situationer.

J.

Fler än 700 hushåll (omkring 3 500 personer) uppges just nu stå under myndigheternas beskydd och vänta på mat och förnödenheter.

K.

De senaste stridigheterna sällar sig till raden av sammandrabbningar som har lett till att ännu fler hushåll (35 000 personer) fördrivits. Antalet internt fördrivna personer uppgår nu totalt till över 100 000. Tanzania vill att de burundiska flyktingarna ska återvända till Burundi, medan Burundi fortfarande tar emot tusentals flyktingar från Rwanda och Kongo.

L.

Burundis säkerhetsstyrkor ska olagligen ha fängslat omkring 200 personer som anklagas för att stödja FNL-rebellerna.

M.

Den 2 maj 2008 rapporterade Burundis regering att fyra rebeller och en burundisk soldat hade dött i vad som uppgavs vara ett bakhåll från FNL.

N.

Straffriheten i Burundi har skapat en situation där polis och säkerhetsstyrkor ofta använder sig av tortyr och där olagliga fängslanden är vanliga.

O.

Burundis nationella polisstyrka inrättades 2004 av en övergångsregering. Den består förutom av poliser också av före detta rebeller och soldater, och dessa har inte fått särskilt mycket utbildning.

P.

Unicef hjälpte till att demobilisera fler än 3 000 barnsoldater i Burundi mellan 2004 och 2006. Nyligen gav sig barn som rymt från ett demobiliseringscentrum ut på härjningståg. Fler än 500 barn är fortfarande i händerna på FNL.

Q.

Vid sidan av Uganda och Etiopien bidrar Burundi som tredje land till Afrikanska unionens fredsbevarande styrka i Somalia, Amisom. Trots det ostadiga säkerhetsläget skickar Burundi 800 soldater till Mogadishu.

1.

Europaparlamentet är djupt oroat över den senaste tidens militära sammandrabbningar mellan den nationella armén och FNL i Burundi, som har lett till att oskyldiga mist livet.

2.

Europaparlamentet uppmanar alla parter att respektera avtalet om vapenvila, återuppta förhandlingarna och snabbt agera för att genomföra den gemensamma kontroll- och övervakningsmekanismen som inrättades efter vapenvilan.

3.

Europaparlamentet uppmanar framför allt FNL och dess ledare Agathon Rwasa att konstruktivt bidra till fredsprocessen.

4.

Europaparlamentet uppmanar Burundis grannstater att se till att rebellrörelsen inte har sina basläger där och välkomnar Tanzanias beslut att sluta erbjuda FNL-ledarna en fristad.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta åtgärder för att underlätta FNL-soldaternas integrering i samhället när ett avtal har undertecknats.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina humanitära insatser, bland annat för att hjälpa flyktingar och internt fördrivna. För att säkra en smidig övergång mellan de humanitära insatserna och biståndspolitiken bör dessa insatser inte avvecklas förrän de kan ersättas med konkreta biståndsprojekt.

7.

Europaparlamentet uppmanar givarna att stå fast vid sina åtaganden och öka sin samordning på hög nivå för att se till att stödet blir mer effektivt.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en snabb och kraftig ökning av Europeiska unionens stöd till Burundi i samband med halvtidsöversynen av tionde Europeiska utvecklingsfonden.

9.

Med hänsyn till det instabila läget i Burundi ber Europaparlamentet kommissionen att inom ramen för handlingsplanen som ska genomföras framför allt stödja

10.

Med hänsyn till det akuta läget understryker Europaparlamentet att tyngdpunkten bör ligga på konkreta åtgärder som blir märkbara för Burundis folk.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sin närvaro på plats i Burundi.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja de insatser som icke-statliga organisationer och lokala myndigheter i Europeiska unionen gör för att stödja lokala myndigheter och det civila samhället i Burundi.

13.

Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till de sydafrikanska medlingssträvandena och till de regionala initiativen och förblir fast beslutet att spela en aktiv roll inom ramen för det politiska direktoratet i syfte att undanröja hindren för genomförandet av handlingsplanen och stödja alla strävanden att på nytt få i gång förhandlingarna och konsolidera freden i Burundi. Parlamentet stöder också de medlingsinsatser som görs av FN:s kommission för konsolidering av freden.

14.

Europaparlamentet noterar att stabiliteten i Burundi har ökat sedan den nya författningen trädde i kraft och allmänna val hölls. Parlamentet vill dock att en kommission för fred och försoning ska inrättas som en förtroendeskapande åtgärd som kan återställa en anda av förtroende och stabilitet bland de berörda parterna, och uppmanar medlemsstaternas regeringar att ge ekonomiskt och logistiskt stöd till ett sådant initiativ.

15.

Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att snarast vidta åtgärder för att se till att rättsstatsprincipen följs, att brott straffas, att gärningsmän ställs inför rätta och att polisen får bättre utbildning.

16.

Europaparlamentet gläds åt att 232 barn nyligen frigavs efter det att Burundis regering, det civila samhället, FN-organ med flera i åtta månader hade förhandlat med en utbrytargrupp från FNL.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, ordförandena för den gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd och Afrikanska unionen samt till regeringarna och parlamenten i Storsjöregionen och Sydafrika.