52008DC0902

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 12.1.2009

KOM(2008) 902 slutlig

ÅRSRAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om medlemsstaternas ansträngningar under 2007 att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter

(framlagt av kommissionen)

ÅRSRAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om medlemsstaternas ansträngningar under 2007 att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

ÅRSRAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om medlemsstaternas ansträngningar under 2007 att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter 1

1. Inledning 3

2. Sammanfattning av medlemsstaternas årsrapporter 3

2.1. Beskrivning av flottorna i förhållande till olika fisken 4

2.2. Inverkan på kapaciteten av åtgärderna för att minska fiskeansträngningen 6

2.3. Efterlevnad av systemet för inträde/utträde och av referensnivåerna 9

3. Efterlevnad av bestämmelserna om förvaltning av fiskekapaciteten. Övergripande resultat 9

3.1. Resultat för den fastlandsbaserade flottan (utom fartyg som är registrerade i de yttersta randområdena) 9

3.2. Resultat för de flottor som registrerats i de yttersta randområdena 9

4. Kommissionens slutsatser 10

1. INLEDNING

MEDLEMSSTATERNA ska[1] före den 1 maj varje år skicka in en rapport till kommissionen om sina ansträngningar att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter under det gångna året. Medlemsstaternas rapporter finns på webbplatsen Europa[2]. På grundval av dessa rapporter och uppgifterna i registret över gemenskapens fiskeflotta har kommissionen gjort en sammanfattning för 2007. Denna har presenterats för vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och för kommittén för fiske och vattenbruk. I den här rapporten från kommissionen presenteras nu denna sammanfattning av medlemsstaternas rapporter samt en teknisk bilaga (bilaga I) och de ovannämnda kommittéernas yttranden (bilaga II) för rådet och Europaparlamentet. Bilagan innehåller detaljerade kommentarer om kapacitetsförvaltningen[3] samt tabeller och diagram som visar de övergripande trenderna för EU:s fiskeflotta och medlemsstaternas efterlevnad av systemet för inträde/utträde. Dessutom finns följande information på engelska på webbplatsen Europa:

- Detaljerade resultat som visar i vilken utsträckning medlemsstaterna följer reglerna.

- Resultat från vart och ett av gemenskapens yttersta randområden.

- Medlemsstaternas rapporter.

2. SAMMANFATTNING AV MEDLEMSSTATERNAS ÅRSRAPPORTER

I år var det endast 13 medlemsstater som skickade in sina rapporter i tid. Åtta rapporter kom mellan två veckor och två månader för sent. Vid den tidpunkt då denna rapport sammanställdes hade Storbritannien ännu inte skickat in sin rapport till kommissionen. Trots dessa förseningar la kommissionen fram en sammanfattande rapport för de ovannämnda kommittéerna den 31 juli 2008. Det ska tilläggas att kvaliteten på de lämnade uppgifterna inte alltid var tillräcklig för denna rapports syften, även om många medlemsstater följde rapportbeskrivningen i artikel 13 i förordning 1438/2003.

Den här rapporten sammanfattar medlemsstaternas beskrivningar av fiskeflottorna, konsekvenserna av de befintliga systemen för att reducera fiskeansträngningen, medlemsstaternas efterlevnad av systemet för inträde/utträde samt svagheter och styrkor i deras flottförvaltningssystem.

I syfte att hjälpa medlemsstaterna att genomföra en harmoniserad och välgrundad analys av balansen mellan flottorna och tillgängliga fiskemöjligheter har kommissionen bett STECF att ta fram riktlinjer för en förbättrad analys av balansen mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. Kommissionen har skickat dessa till medlemsstaterna med begäran att kapaciteten ska bedömas på grundval av de indikatorer som STECF föreslog. Somliga medlemsstater tillämpade inte riktlinjerna, utan hävdade att de inte hade tillräckligt med tid eller uppgifter för att göra detta. Trots att tiden var knapp tog dock en del medlemsstater med alla eller en del av de föreslagna indikatorerna i beräkningen.

2.1. Beskrivning av flottorna i förhållande till olika fisken

Belgien: En mindre reduktion av tonnaget ägde rum utan statsstöd 2007, men den totala maskinstyrkan ökade i mycket liten omfattning. Belgien tillämpade riktlinjerna på bomtrålssegmentet, som är det viktigaste i den belgiska flottan, i sin rapport. Det låga kapacitetsutnyttjandet och en negativ avkastning på investerat kapital (baserad på uppgifter för 2006) tyder på en viss överkapacitet. Ytterligare skrotning ska göras under EFF-programperioden 2007–2013, men hur stor kapacitet som berörs har inte kvantifierats.

Bulgarien: Den bulgariska flottan består huvudsakligen av små fartyg. Bara 105 av 2 536 fartyg är större än 12 meter. Den första rapporten om den bulgariska flottan visar en liten ökning (omkring 1 %) av fiskekapaciteten 2007. Rapporten innehöll en beräkning av några indikatorer på kapacitetsbalans, enligt riktlinjerna, men inga slutsatser om flottans storlek drogs.

Danmark: Liksom i tidigare rapporter sedan 2003 användes en ekonomisk modell för att beräkna det minsta antal fartyg som krävs för att fånga de tilldelade kvoterna för 12 flottsegment som kategoriserats i enlighet med förordningen om insamling av uppgifter[4].. Antalet dagar till havs för dessa fartyg fastställdes som det maximala möjliga antalet dagar till havs per år. Olika grader av överkapacitet konstaterades i alla segment jämfört med beståndens nuvarande tillstånd. Enligt denna modell anses det nuvarande antalet aktiva fartyg vara i balans med tillgängliga fiskemöjligheter. Antalet aktiva fartyg har reducerats med omkring 3 % i förhållande till 2006. Över 800 fartyg med ett totalt tonnage på 7,143 GT och 33,456 kW rapporterades vara inaktiva 2007. Ingen reducering av kapaciteten med hjälp av statsstöd gjordes 2007. Detta ger en uppfattning av överkapacitetens storlek.

Tyskland: Tyskland tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport. I stället användes en kvalitativ biologisk metod för att undersöka balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna för varje flottsegment. De flottsegment som definieras i FUP IV användes. I rapporten bedömde man om trenden för kapaciteten hos varje flottsegment följde trenden för mängden och nivån för fisket av de främsta berörda bestånden. Små minskningar av kapaciteten ägde rum i segmenten för passiva redskap, Nordsjötrålare och bomtrålsfiske 2007, utan statsstöd. Fjärrfiskeflottans kapacitet ökade. Genom att en stor trålare tillkom i detta segment ökade den tyska flottans totala kapacitet (11 % i GT, 3 % i kW).

Estland: Estland tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport och gjorde ingen bedömning av balansen mellan flottans kapacitet och fiskemöjligheterna. Flottan är organiserad i tre segment på grundval av längd, redskap och fiskeområde. Den estländska flottan berörs av minskningen av de totala tillåtna fångstmängderna för torsk i Östersjön och NAFO:s återuppbyggnadsplan. Inga nya fleråriga förvaltnings- och återhämtningsplaner infördes i Östersjön eller i NAFO:s regleringsområde 2007.

Grekland: Grekland tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport och gjorde ingen bedömning av balansen mellan flottans kapacitet och fiskemöjligheterna. Minskningen av kapaciteten med 1 528 GT och 8 264 kW under 2007 finansierades fortsatt med statligt stöd. Större delen av den grekiska fiskeflottan består av småskaliga kustfiskefartyg som använder olika passiva fiskeredskap.

Spanien: Spanien tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport och gjorde ingen bedömning av balansen mellan flottans kapacitet och fiskemöjligheterna. Spanien fortsatte att använda offentliga medel för att minska flottans kapacitet. Över 9 000 GT och 21 000 kW skrotades under 2007, men rapporten innehåller inga detaljer om vilket fiske och vilka flottsegment som berördes av avvecklingen. Flottan är indelad i olika segment, liksom med FUP IV.

Frankrike: Den franska rapporten skickades in för sent och kunde inte inkluderas.

Irland: Irland tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport och gjorde ingen bedömning av balansen mellan flottans kapacitet och fiskemöjligheterna. Det rapporteras dock att många av de bestånd man inriktar sig på befinner sig utanför säkra biologiska gränser. Kvoterna och antalet landningar minskar mycket snabbare än fiskekapaciteten. Ingen avveckling ägde rum 2007, men en omfattande avveckling av flottan som fiskar efter torskfiskar planeras 2008.

Italien: Den italienska flottans kapacitet minskade ytterligare genom skrotning med statligt stöd. Under 2007 avvecklades 177 fartyg med ett totalt tonnage på 9 422 GT och en total maskinstyrka på 38 372 kW. En del av balansindikatorerna i riktlinjerna hade beräknats i den italienska rapporten. De italienska fiskefartygens genomsnittliga aktivitet minskar stadigt, och var 131 dagar per fartyg 2007. Fångsterna per ansträngningsenhet mätt i GTxdagar minskade också något.

Cypern: Cypern tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport och gjorde ingen bedömning av balansen mellan kapacitet och fiskemöjligheter. Den cypriotiska flottans kapacitet minskades med 3 % i tonnage och 9 % i motorstyrka utan statsstöd 2007. Cypern framhåller i sin rapport att flottans kapacitet kommer att öka 2008 eftersom de små fiskefartygen har klassificerats om från fritids- till yrkesfiske.

Lettland: Lettland tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport för att göra en bedömning av balansen mellan kapacitet och fiskemöjligheter. I högsjösegmentet (8 fartyg) sägs dock flottans kapacitet vara i balans med tillgängliga kvoter. 70 fartyg i Östersjösegmentet och 110 fartyg i det småskaliga segmentet ska tas ur bruk under perioden 2007–2013 för att anpassa kapaciteten till tillgängliga kvoter. Under 2007 avvecklades 17 fartyg med en total kapacitet på 950 GT och 2 228 kW med hjälp av statsstöd.

Litauen: Litauens rapport innehöll en beräkning av några indikatorer i riktlinjerna, men det drogs inga slutsatser om flottans storlek. Icke desto mindre tyder värdet på de föreslagna indikatorerna på en överkapacitet i Östersjöflottan. Under 2007 avvecklades elva fartyg med en total kapacitet på 1 173 GT och 1 893 kW med hjälp av statsstöd.

Malta: Balansindikatorerna i riktlinjerna hade beräknats i den maltesiska rapporten. Flottans kapacitet anses stå i proportion till tillgängliga resurser och ingen minskning planeras. Flottan består av fartyg som bedriver såväl heltids- som deltidsfiske. Fritidsbåtar rapporteras också, men är inte kommersiella fiskefartyg och omfattas inte av den gemensamma fiskeripolitiken. Flottan består huvudsakligen – till 99 % – av småskaliga fartyg under 12 meter. Den maltesiska flottans kapacitet förändrades inte mellan 2006 och 2007, och det fanns inga tecken på en ökning av fiskeansträngningarna inom något fiskeområde.

Nederländerna: Nederländerna tillämpade de riktlinjer som kommissionen föreslog. I rapporten konstaterade man dock att det är svårt att bedöma balansen mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter eftersom det är komplicerat att ta fram de detaljerade uppgifter om flottsegmenten i fråga som behövs för en korrekt analys. Nederländerna anser inte att de indikatorer som föreslås i riktlinjerna lämpar sig för det pelagiska segmentet, eftersom detta segment är inriktat på internationellt vatten. Dessa indikatorer visar en överkapacitet för bomtrålsflottan. En kapacitetsminskning med 15 % har ägt rum inom ramen för ett avvecklingsprogram som genomfördes i slutet av året, men som inte kommer att återspeglas i statistiken förrän i början av 2008. Kapaciteten i segmentet för pelagiska trålare ökade med 7 % i tonnage och 12 % i motorstyrka 2007 till följd av att indragen kapacitet 2006 ersattes.

Polen: Polen tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport och gjorde ingen bedömning av flottans kapacitet i förhållande till fiskemöjligheterna. Stora minskningar av Östersjöflottan gjordes 2005 och 2006, och ännu en minskning – som dock var mycket mindre – ägde rum 2007, då 24 fartyg på 700 GT och 2 600 kW togs ur drift permanent med hjälp av statsstöd.

Portugal: Portugal tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport och gjorde ingen bedömning av flottans kapacitet i förhållande till fiskemöjligheterna. Den portugisiska fastlandsbaserade flottans totala kapacitet reducerades med bara 0,4 % under 2007, till större delen till följd av statsstöd.

Slovenien: Slovenien tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport och gjorde ingen bedömning av flottans kapacitet i förhållande till fiskemöjligheterna. Den slovenska flottans kapacitet minskade något 2007, utan statsstöd. Flottan har strukturella problem, framför allt i form av gamla fartyg och omoderna redskap. Den förvaltningsplan som ska upprättas i enlighet med bestämmelserna i Medelhavsförordningen kommer att inrikta sig på anpassning av kapaciteten och minskning av bottentrålningen.

Finland: Finland tillämpade inte riktlinjerna i sin rapport och gjorde ingen bedömning av flottans kapacitet i förhållande till fiskemöjligheterna. Antalet fartyg och kapaciteten inom den finska flottan minskade något 2007, men ingen avveckling med statsstöd förekom. Jämfört med utgångsnivån den 1 januari 2003 har det skett en minskning med 19 % i GT och 12 % i kW.

Sverige: Balansindikatorerna i riktlinjerna hade beräknats i den svenska rapporten. Resultatet visar att en del bestånd är överfiskade, att aktiviteten är mycket låg i större delen av flottan och att dess ekonomiska utfall inte är tillfredsställande. Det finns tydliga indikationer på överkapacitet, och detta framhålls i rapporten. Kapacitetsminskningar på upp till 50 % för det demersala segmentet och 30 % för det pelagiska segmentet planeras för perioden 2007–2013.

Storbritannien: Ingen rapport hade inkommit från Storbritannien när denna rapport sammanställdes.

2.2. Inverkan på kapaciteten av åtgärderna för att minska fiskeansträngningen

Medlemsstaterna angav att olika åtgärder för återhämtning och minskning av fiskeansträngningen hade tillämpats under 2007. I allmänhet framgår det inte klart av medlemsstaternas rapporter om åtgärderna för att minska fiskeansträngningen har varit eller kommer att bli ett effektivt sätt att uppnå en hållbar balans mellan kapacitet och resurser. Kommissionen anser att de övergripande resultaten av system för anpassning av fiskeansträngningen i termer av flottornas storlek är dåliga och att fler insatser måste göras.

Belgien: Fiskeflottan omfattades av systemet i bilaga II[5] och systemet för att minska fiskeansträngningen i de västliga vattnen. Det totala antalet dagar till havs för hela flottan överskreds inte eftersom vissa fartyg underutnyttjade sina kvoter. En begränsning av antalet dagar till havs ledde inte till att de tillgängliga kvoterna underutnyttjades. De tillgängliga fiskemöjligheterna för kammussla användes nästan fullt ut. I ICES-område VIII var de angivna gränserna för fiskeansträngningen dock otillräckliga och ett utbyte av kvoter och ansträngning med Nederländerna krävdes.

Danmark: Den danska flottan omfattas av åtgärder i bilaga II, som en del av återhämtningsplanen för torsk. Den viktigaste följden av tillämpningen av bilaga II har varit en genomsnittlig minskning av fiskeansträngningen med 47 % jämfört med 2003. Det totala antalet fiskedagar minskade med 49 %. Överföringen av fiskedagar tillsammans med att individuella överlåtbara kvoter infördes 2007 har lett till att den återstående ansträngningen koncentreras till ett mycket mindre antal fartyg, och att en del av flottan hade mycket liten aktivitet eller ingen alls under 2007.

Tyskland: Liksom under 2006 hade systemen för att minska fiskeansträngningen begränsad inverkan på flottan, framför allt i Östersjön. Denna inverkan har inte kvantifierats.

Estland: Det fanns inget system för att minska den estländska Östersjöflottans fiskeansträngning, men denna flotta omfattades av återhämtningsåtgärderna för torsk i Östersjön. Ingen bedömning av dessa åtgärders effekt görs dock i rapporten.

Grekland: Det fanns inget system för att anpassa den grekiska flottans fiskeansträngning.

Spanien: Flottan har påverkats av åtgärder för minskning av fiskeansträngningen för sydkummel och havskräfta (bilaga IIB), djuphavsarter och resurser i NAFO-området. Nationella förvaltningsplaner har fortsatt gällt för Medelhavet, Cadizbukten och vattnet omkring Kanarieöarna. En minskning av den faktiska ansträngningen med 12 % för djuphavsarter rapporterades, vilket motsvarar en nominell minskning av ansträngningen med maximalt 10 %. Den faktiska ansträngningen ökade däremot i enlighet med planen för kummel och havskräfta, som innebar att flottsegmentet i fråga fick tilläggsdagar 2007, på grund av att fartyg skrotades. I rapporten förklaras inte i vilken grad den permanenta kapacitetsminskningen, med statligt stöd, med ungefär 100 fartyg och 9 000 GT beror på dessa åtgärder för att minska fiskeansträngningen.

Frankrike: Den franska rapporten skickades in för sent och kunde inte inkluderas.

Irland: Den irländska flottan omfattas både av system för att minska fiskeansträngningen antagna enligt bilaga II till förordningen om totala tillåtna fångstmängder och kvoter och systemet för att minska fiskeansträngningen i de västliga vattnen, men dessa påverkade inte fiskeflottans kapacitet 2007. De fisken som omfattas av återhämtningsplaner för fiskbestånd (ICES-områdena VIa och VIIa) är mycket olika till sin natur. De irländska myndigheterna finner det därför svårt att bedöma effekten av åtgärder för att minska fiskeansträngningen.

Italien: Det fanns inget system för att anpassa den italienska flottans fiskeansträngning.

Cypern: Inga obligatoriska åtgärder för minskning av fiskeansträngningen tillämpas för det cypriotiska fisket.

Lettland: Den lettiska flottan omfattades av återhämtningsåtgärderna för Östersjötorsk, men hur dessa åtgärder påverkade fiskeansträngningen redovisas inte. Eftersom torskbestånden är i dåligt skick, fartygen blir allt äldre och bränslekostnaderna stiger har många fartygsägare ansökt om skrotningsbidrag.

Litauen: Den litauiska flottan omfattades av återhämtningsåtgärderna för Östersjötorsk, men hur dessa åtgärder påverkade fiskeansträngningen redovisas inte. Minskningen av flottan med statsstöd fortsatte under 2007 genom att de äldsta och minst effektiva fartygen skrotades. Reduktionerna av flottans kapacitet 2005-2006 hade en positiv inverkan på det ekonomiska utfallet (uppgifter från 2006), eftersom fångstmängden per fartyg ökade.

Malta: Det fanns inget system för att anpassa den maltesiska flottans fiskeansträngning.

Nederländerna: Flottan omfattas av en begränsning av ”dagarna till havs” i Nordsjön (systemet i bilaga II). Dessa åtgärder ledde inte till någon större minskning av bomtrålsflottans totala kapacitet. Den totala motorstyrkan minskade med 2,9 % och tonnaget med 0,5 %. Fiskeansträngningen i fråga om rödspätta och tunga i återhämtningsområdena ökade med 6 % jämfört med 2006, men nivåerna var ändå lägre än 2005. Detta berodde delvis på byte av fiskeredskap i kombination med ett större antal dagar. När Nederländerna tillämpade bilaga IIA valde landet att använda en så stor flexibilitet som möjligt inom ramen för bestämmelsernas begränsningar: överföring av dagar mellan fartyg och överföring mellan förvaltningsperioder har tillåtits.

Polen: Tack vare programmet för minskning av fiskeansträngningen minskade Östersjöflottans antal dagar till havs under 2007 med så mycket som 44 % jämfört med 2004 och med nästan 70 % för kuttrar på 24–40 meter. Under perioden 2004–2007 minskade antalet dagar till havs för fartyg som fiskar efter torsk med ungefär 56 %.

Portugal: Återhämtningsplanen för kummel och havskräfta (bilaga IIB till förordningen om totala tillåtna fångstmängder) tillämpades också 2007, men ingen minskning av kapaciteten rapporterades. I rapporten konstaterar man dock att de berörda fartygen har gjort omfattande ansträngningar, inklusive att stoppa verksamheten, för att inte överskrida det tillåtna antalet dagar till havs. Trots detta ökade den totala faktiska ansträngningen jämfört med 2006. Antalet dagar i NAFO-området minskade också 2007. Det finns nationella åtgärder för att begränsa fiskeansträngningen för djuphavsarter.

Slovenien: Det fanns inget system för att minska den slovenska flottans fiskeansträngning.

Finland: Det fanns inget system för att minska den finska flottans fiskeansträngning 2007. Trots en betydande minskning av kapaciteten under perioden 2003–2006 har den finska flottans totala fiskeansträngning haft en uppåtgående trend sedan 2005 och var 10 % högre 2007 än 2003. Denna ökning av fiskeansträngningen har ägt rum inom det pelagiska fisket. I segmentet för fasta redskap för torskfiske har ansträngningen gradvis minskat och 2007 fanns inget fiske i detta segment, till följd av förbudet mot drivgarn.

Sverige: Flottan omfattas av bilaga IIA och fiskeansträngningen har gradvis minskat till följd av lägre totala tillåtna fångstkvoter och färre dagar till havs. 2007 var det sista året då drivgarn var tillåtna. Tio garnfartyg skrotades med statsstöd inför det kommande förbudet mot drivgarn. Individuella kvoter för pelagiska arter infördes 2007.

Storbritannien: Ingen rapport hade inkommit från Storbritannien när denna rapport sammanställdes.

2.3. Efterlevnad av systemet för inträde/utträde och av referensnivåerna

Enligt uppgifterna i registret över gemenskapens fiskeflotta från den 22 juli 2008 höll sig alla medlemsstater inom gränsen för sin maximala flottkapacitet i slutet av 2007. Den allmänna trenden för EU:s flottkapacitet uppvisar en stadig minskning. Samtliga berörda medlemsstater följde referensnivåerna för den fastlandsbaserade flottan.

3. EFTERLEVNAD AV BESTÄMMELSERNA OM FÖRVALTNING AV FISKEKAPACITETEN. ÖVERGRIPANDE RESULTAT

3.1. Resultat för den fastlandsbaserade flottan (utom fartyg som är registrerade i de yttersta randområdena)

Enligt uppgifterna i registret över gemenskapens fiskeflotta minskade gemenskapsflottans totala kapacitet med omkring 197 000 GT och 720 000 kW under femårsperioden 2003–2007, trots två utvidgningar. Resultatet blev en nettominskning på cirka 11 % räknat i tonnage. Andelen av denna minskning för flottan i ”EU-15” var 207 000 GT och 788 000 kW, jämfört med de 71 000 GT och 152 000 kW som togs ur drift från flottan i ”EU-10”. Relativt sett har minskningen av flottan inom ”EU-10” sedan anslutningsdatumet varit större än minskningen av flottan inom ”EU-15” under perioden 2003–2007 (26 % jämfört med 11 %, räknat i motorstyrka). Under femårsperioden 2003–2007 avvecklades omkring 198 000 GT och 638 000 kW från EU-flottan (de yttersta randområdena ej medräknade) med statsstöd, och av dessa drogs 25 000 GT och 81 000 kW in 2007.

Generellt sett tycks nettominskningen av EU-flottan fortfarande vara otillräcklig, eftersom de kontinuerliga tekniska förbättringarna neutraliserar effekten av kapacitetsminskningen och med tanke på det dåliga tillståndet för merparten av gemenskapsfisket, framför allt för bottenlevande arter, vilket kräver mycket drastiska minskningar av fiskeansträngningen.

I tabellerna 1 och 2 i bilagan till denna rapport sammanfattas medlemsstaternas efterlevnad av systemet för inträde/utträde och av referensnivåerna den 31 december 2007. Alla medlemsstater har följt dessa bestämmelser.

Mer detaljerade uppgifter (tabeller och diagram) om trenderna för medlemsstaternas flottkapacitet finns på webbplatsen Europa[6].

3.2. Resultat för de flottor som registrerats i de yttersta randområdena

Kapaciteten för flottor som är registrerade i de yttersta randområdena och dess variation mellan den 1 januari 2003 och den 31 december 2007 anges i tabell 4 i bilagan till denna rapport. Resultaten visar att flottan som är registrerad i Spaniens och Portugals yttersta randområden har reducerats avsevärt, såväl i fråga om tonnage som maskinstyrka. I de franska utomeuropeiska departementen har det totala antalet fartyg minskat något, tonnaget har minskat och maskinstyrkan har ökat.

I slutet av 2007 hade referensnivån överskridits något för endast ett av de 17 segmenten i de yttersta randområdena. Detta var segment CA2 (fartyg större än 12 meter som var registrerade på Kanarieöarna och fiskade i gemenskapens vatten).

4. KOMMISSIONENS SLUTSATSER

Kvaliteten hos medlemsstaternas rapporter har kontinuerligt förbättrats sedan den första rapporten för år 2003 lades fram, men det återstår ändå mycket att göra. Liksom under tidigare år har majoriteten av medlemsstaterna i rapporterna inte beskrivit sina flottor i förhållande till fiskena, vilket krävs enligt artikel 13.1 a i förordning (EG) nr 1438/2003, på ett sätt som gör det möjligt för kommissionen att analysera de ansträngningar som gjorts för att nå en balans mellan fiskeflottans kapacitet och de tillgängliga fiskemöjligheterna, vilket föreskrivs i artikel 14 i förordning (EG) nr 2371/2002. I stället har medlemsstaterna betonat de nationella systemen för förvaltning av flottan och trenderna för flottkapaciteten i relation till systemet för inträde/utträde.

Tillämpningen av riktlinjerna för bedömning av balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna är ett steg i rätt riktning, men alla medlemsstater har inte använt detta verktyg. Kommissionen är medveten om att både den korta tidsfristen för tillämpningen av dessa riktlinjer och deras relativt tekniska natur innebar att en del medlemsstater fick svårigheter. Nya ansträngningar bör göras under året så att riktlinjerna kan tillämpas fullt ut i samband med 2008 års rapport.

De flesta rapporter är sammanställda på ett sådant sätt att det inte går att fastställa något tydligt samband mellan åtgärder för att förvalta fiskeansträngningen och anpassningar av flottkapaciteten, och någon kritisk granskning av trenderna för den faktiska ansträngningen görs inte heller. Generellt sett tycks åtgärderna för att anpassa fiskeansträngningen ha liten inverkan på flottkapaciteten. I en del fall verkar det främst vara en kombination av flottans dåliga ekonomiska resultat och tillgången på gemenskapsmedel eller nationella medel som leder till en minskning av flottkapaciteten. Detta kan delvis bero på att det saknas system för förvaltning av fiskeansträngningen för många fiskeområden, men också på att de befintliga systemen har begränsad effekt (bilaga II, västliga vattnen, djuphavsfiske, en del nationella system etc.).

Under 2007 fortsatte EU-flottans fiskekapacitet att minska långsamt men stadigt med 2–3 % per år. Figurerna 3–5 i bilagan visar att denna övergripande trend har funnits de senaste 16 åren, men den är inte lika enhetlig när man tittar på enskilda medlemsstater. Detta gör att man kan ifrågasätta hur verkningsfulla de åtgärder för att anpassa kapaciteten som har antagits inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken är.

Enligt vetenskapliga bedömningar överskrids säkra biologiska gränser vid fiske av 30 % av de bestånd som det finns uppgifter om och 80 % av bestånden fiskas på nivåer som överstiger maximal hållbar avkastning. Samtidigt är kapaciteten underutnyttjad för stora delar av flottan, det vill säga antalet fiskedagar är lägre än högsta möjliga, och svaga ekonomiska resultat – som har blivit än sämre 2008 – rapporteras. Mot bakgrund av detta framstår de uppnådda kapacitetsminskningarna som otillräckliga när det gäller att skapa en hållbar balans mellan kapacitet och fiskemöjligheter på kort sikt. Dessutom riskerar tekniska framsteg, som enligt somliga uppskattningar har samma storleksordning som de observerade kapacitetsminskningarna, att neutralisera deras effekt.

Den 22 juli 2008 antog rådet tillfälliga och särskilda åtgärder för att omstrukturera EU:s fiskeflotta och skapade därmed ett tillfälle att få till stånd den nödvändiga omstruktureringen av flottan som bör tas till vara.

[1] Enligt artikel 14 i förordning 2371/2002 och artikel 12 i förordning 1438/2003

[2] http://ec.europa.eu/fisheries/fleet/index.cfm?method=FM_Reporting.AnnualReport.

[3] I enlighet med den gemensamma fiskeripolitiken som antogs i december 2002 förvaltas fiskeflottorna i linje med den allmänna regeln att ny kapacitet, uttryckt i tonnage och maskinstyrka, som ges inträde i flottan inte får vara större än den kapacitet som dras in.

[4] Kommissionens förordning (EG) nr 1639/2001 (EGT L 222, 17.8.2001, s. 53.).

[5] Rådets förordning (EG) nr 51/2006 (EUT L 1, 20.1.2006, s. 1.)

[6] http://ec.europa.eu/fisheries/fleet/index.cfm?method=FM_Reporting.AnnualReport.