52008DC0766

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 20.11.2008

KOM(2008) 766 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Vinning av organiserad brottslighet – det gäller att se till att ”brott inte lönar sig”

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 3

2. VARFÖR INRIKTAR VI OSS PÅ VINNINGEN AV BROTT? 3

3. AKTUELLA PROBLEM MED EU:S RÄTTSLIGA RAM 4

3.1. Den befintliga rättsliga ramen och det bristfälliga genomförandet av denna 4

3.2. Omarbetning av EU:s rättsliga ram 5

3.3. Behovet av nya bestämmelser 6

4. SAMARBETE MELLAN NATIONELLA MYNDIGHETER 7

4.1. Inrättandet av nationella kontor för återvinning av tillgångar 7

4.2. Uppbyggnad av effektiva kontor för återvinning av tillgångar 8

4.3. Samordning mellan kontor för återvinning av tillgångar – Europols och Eurojusts roll 9

5. INTERNATIONELLT SAMARBETE – TREDJELANDSASPEKTER 10

6. KOMPLETTERANDE ICKE-LAGSTIFTNINGSÅTGÄRDER 10

6.1. Nya redskap för att på ett mer effektivt sätt understödja förverkandeförfaranden 10

6.2. Mer resurser för finansutredningar och analyser av finansiell brottslighet 10

6.3. Regelbunden och jämförbar statistik rörande förverkande 11

7. SAMMANFATTNING – TIO STRATEGISKA PRIORITETER 11

1. INLEDNING

Detta meddelande är inriktat på förverkande och återvinning i Europeiska unionen av vinning av brott[1].

Det finns olika typer av rättsliga förfaranden i Europeiska unionens medlemsstater – ibland även i enskilda medlemsstater – för att förverka vinning av brott. Effektiva nationella organ med uppgift att spåra tillgångar är en förutsättning såväl för internationellt samarbete som för att tillgångar som härrör från brottslig verksamhet ska kunna förverkas.

Europeiska unionen kan tillföra ett mervärde genom

1. att ytterligare förbättra unionens rättsliga ram, t.ex. genom att göra denna mer enhetlig,

2. att främja samordning, informationsutbyte och samarbete mellan nationella organ,

3. att bidra till att skapa nya redskap för identifiering och spårande av tillgångar,

4. att göra det lättare att verkställa beslut om frysning eller förverkande,

5. att underlätta samarbete med tredjeländer, t.ex. genom att ratificera konventioner och främja överenskommelser om uppdelning av egendom, och

6. att via EU-finansieringsprogram hjälpa partnerländer att utveckla nya initiativ.

2. VARFÖR INRIKTAR VI OSS PÅ VINNINGEN AV BROTT?

För att avbryta verksamhet som hör samman med organiserad brottslighet är det nödvändigt att frånta brottslingarna vinningen av brott. Organiserade brottsliga sammanslutningar bygger upp storskaliga internationella nätverk och samlar ihop betydande vinster från olika typer av brottslig verksamhet. Vinningen tvättas och förs in i laglig näringsverksamhet.

Effektivitet i de nationella systemen för bekämpning av penningtvätt och i det internationella samarbetet på detta område är av största betydelse, men även om organiserade brottslingar har lyckats tvätta vinningen av sina brott är det fortfarande möjligt att med hjälp av finansunderrättelser och finansutredningar identifiera deras tillgångar och därefter beslagta och återvinna dessa.

Förverkande och återvinning av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet är ett mycket effektivt sätt att bekämpa organiserad brottslighet[2], som huvudsakligen är vinstdriven. Genom förverkande förhindras att sådana tillgångar används för att finansiera annan brottslig verksamhet, skadar tilltron till det finansiella systemet och urholkar samhällsmoralen. Förverkande har en avskräckande verkan, genom att förstärka föreställningen om att ”brott inte lönar sig”[3], och kan därigenom bidra till att undanröja negativa förebilder i samhället. I vissa fall gör åtgärder för förverkande av vinning av brott det möjligt att slå mot beslutsfattarna i brottsorganisationer, som annars sällan blir föremål för utredning och lagföring.

För närvarande är det sammanlagda antalet förverkandeärenden i EU tämligen begränsat och de belopp som återvinns blygsamma, särskilt i förhållande till de organiserade brottsliga sammanslutningarnas uppskattade intäkter. En ökad användning av förfaranden för förverkande är därför önskvärd.

3. AKTUELLA PROBLEM MED EU:S RÄTTSLIGA RAM

F yra EU-rambeslut genomförs på nationell nivå i syfte att sörja för ett gemensamt förfaringssätt i fråga om förverkande. Genomförandet av tre av dessa har givit upphov till vissa problem.

3.1. Den befintliga rättsliga ramen och det bristfälliga genomförandet av denna

I kraft av rambeslut 2001/500/RIF [4] har vissa nationella bestämmelser om förverkande och straffrättsliga påföljder för penningtvätt harmoniserats. Beslutstexten har i de flesta medlemsstaterna på det hela taget överförts relativt väl till den nationella lagstiftningen.

Rambeslut 2003/577/RIF [5] stöder sig på tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om frysning av egendom eller bevismaterial. Överföringen av rambeslutstexten till den nationella lagstiftningen i medlemsstaterna har försenats betydligt. Det finns inte mycket information tillgänglig om den praktiska tillämpningen av de bestämmelser som är avsedda att trygga att egendom eller bevismaterial som befinner sig i en viss medlemsstat kan frysas på grundval av ett beslut som fattats av en rättslig myndighet i en annan medlemsstat och med hjälp av ett särskilt intyg överförts direkt till den verkställande rättsliga myndigheten i den medlemsstat där egendomen eller bevismaterialet befinner sig. Intyget förefaller vara svårt att fylla i och verkar inte innehålla alla nödvändiga fält. De rättsliga myndigheterna har därför en tendens att återgå till standardformulären för ömsesidig rättslig hjälp. Om denna utveckling fortsätter, kommer målen för rambeslutet inte att uppnås till fullo.

Syftet med rambeslut 2005/212/RIF [6] är att se till att medlemsstaterna inför effektiva regler om förverkande, bland annat i fråga om bevisbördan när det gäller ursprunget för de berörda tillgångarna. Av kommissionens rapport från december 2007[7] om genomförandet av rambeslutet framgår att arbetet i de flesta medlemsstaterna med att införa åtgärder som ger utökade möjligheter till förverkande av tillgångar endast går långsamt framåt. Det verkar som om rambeslutets bestämmelser är oklara och leder till ett styckevist införlivande av beslutstexten i den nationella lagstiftningen. I beslutet föreskrivs dessutom alternativa kriterier för de utökade möjligheterna till förverkande. Detta kan i praktiken ha lett till att räckvidden för ömsesidigt erkännande har begränsats: de behöriga nationella myndigheterna kommer inte att verkställa i andra medlemsstater utfärdade beslut om förverkande annat än om dessa grundar sig på de skäl för förverkande som gäller i den medlemsstat som framställningen om förverkande riktar sig till.

Rambeslut 2006/783/RIF [8] stöder sig på tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande. Det behövs bättre samordning av de ovan nämnda kriterierna för utvidgat förverkande och bestämmelserna om ömsesidigt erkännande av beslut om förverkande. Enligt de senare bestämmelserna utgörs ett av skälen för att vägra erkännande eller verkställighet av ett beslut om förverkande av att beslutet i fråga faller utanför räckvidden för det alternativ som den verkställande staten har antagit i sin nationella lagstiftning enligt (artikel 3.2 i) rambeslut 2005/212/RIF. Rambeslut 2006/783/RIF verkar dessutom gälla enbart för förverkandebeslut som utfärdats inom ramen för straffrättsliga förfaranden. Förverkandebeslut som grundar sig på civilrättsliga förfaranden eller på förfaranden för utvidgad användning av beskattningsbefogenheter skulle därför inte nödvändigtvis verkställas i alla medlemsstater. Denna ”ömsesidigt erkännande-fråga” är mycket viktig, eftersom sådana förfaranden används i ökande utsträckning – särskilt i common law -länder – och har visat sig vara mycket effektiva redskap för att angripa vinning av organiserad brottslig verksamhet. Det är fortfarande för tidigt att göra en bedömning av de eventuella förseningarna i överföringen av rambeslutstexten till den nationella lagstiftningen.

Vid sidan av de ovan nämnda rambesluten innehåller även andra protokollet[9] till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen[10] – vilket torde träda i kraft i slutet av 2008 – bestämmelser om förverkande. Protokollet omfattar också bestämmelser om operativt samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna i kampen mot bedrägeri och penningtvätt. Förslaget till rambeslut om en europeisk bevisinhämtningsorder för att inhämta föremål, handlingar eller uppgifter som ska användas i straffrättsliga förfaranden[11] – vilket torde antas formellt i slutet av 2008 – innehåller regler om uppföljning av beslut om frysning som översänts inom ramen för rambeslut 2003/577/RIF. Förslaget omfattar också vissa bestämmelser från protokollet från 2001[12] till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

3.2. Omarbetning av EU:s rättsliga ram

Sammanfattningsvis kan följande konstateras. De befintliga rättsakterna har endast till viss del införlivats i den nationella lagstiftningen. Vissa bestämmelser i rambesluten är inte särskilt tydliga, vilket har lett till en ojämn överföring av beslutstexterna till den nationella lagstiftningen. Den bristande samordningen av kriterierna för utvidgat förverkande, å ena sidan, och bestämmelserna om verkställande av beslut om förverkande, å andra sidan, kan inverka kraftigt på tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Det finns viktiga frågor att lösa när det gäller ömsesidigt erkännande av frysnings- och förverkandebeslut som grundar sig på civilrättsliga förfaranden eller på förfaranden för utvidgad användning av beskattningsbefogenheter. Det är av stor betydelse att ändamålsenliga och effektiva mekanismer för frysning och förverkande av tillgångar som befinner sig i ett annat land finns på plats. Mot bakgrund av det som anges ovan bör en omarbetning av EU:s rättsliga ram tas i övervägande. En sådan åtgärd skulle ligga i linje med EU:s politik för förenkling och bättre lagstiftning och göra rättsakterna tydligare och mer enhetliga.

3.3. Behovet av nya bestämmelser

Utöver att överväga en omarbetning av den befintliga rättsliga ramen kommer kommissionen även att utforska möjligheterna att utvidga tillämpningen av vissa juridiska begrepp och införa nya regler i syfte att utöka möjligheterna till förverkande av tillgångar. Eftersom förverkandeåtgärder (såsom omvändning av bevisbördan) kan påverka grundläggande rättigheter (såsom rätten till egendom och rätten till adekvata rättsmedel), är det emellertid nödvändigt att välja ett balanserat angreppssätt och sörja för lämpliga garantier. De nedanstående idéerna grundar sig på förfaranden i medlemsstaterna och skulle kunna tjäna som diskussionsunderlag.

3.3.1. Förverkande utan fällande dom i straffrättsligt förfarande (civilrättsligt förverkande)

Förverkande utgör i de flesta medlemsstaterna en påföljd som är kopplad till en fällande dom i brottmål. I en ny EU-rättsakt skulle det emellertid kunna föreskrivas att förverkande kan äga rum utan fällande dom i brottmål (vilket skulle innebära att tredje stycket i rekommendation 3[13] från FATF ( Financial Action Task Force , arbetsgruppen för finansiella åtgärder) införlivas i EU-lagstiftningen), t.ex. i följande fall:

(i) När det finns misstanke om att tillgångar utgör vinning av allvarliga brott på grund av att de inte står i proportion till ägarens deklarerade inkomster och att ägaren har vanemässiga kontakter med kända brottslingar. I ett sådant fall kan – på grundval av ett antagande (som grundas på en bedömning av vad som är mest sannolikt ( the balance of probabilities )) att tillgångarna kan härröra från vinning av brott – talas väckas vid en tvistemålsdomstol (som kan besluta om förverkande av tillgångarna). I ett sådant fall kastas bevisbördan dessutom om så att det åligger ägaren att visa att tillgångarna har förvärvats på lagligt sätt.

(ii) När en person som är misstänkt för vissa allvarliga brott dör, är på flykt sedan en viss tid eller av annat skäl inte kan åtalas.

(iii) I vissa fall när behöriga myndigheter kvarhåller kontanta medel i enlighet med gemenskapsförordningen om kontroller av sådana medel[14]. Genom administrativt beslut får myndigheterna kvarhålla kontanta medel överstigande 10 000 euro som en fysisk person inte anmält vid sin inresa i eller utresa ur gemenskapen. Om det senare visar sig att dessa medel bör förverkas, t.ex. på grund av att de utgör vinning av skatteundandragande, kommer det dock att behövas ett domstolsbeslut. Eftersom skatteundandragande inte i alla medlemsstater beivras genom straffrättsligt förfarande, kan detta vara ytterligare ett exempel på fall där civilrättsligt förverkande kan användas.

3.3.2. Införande av en ny typ av straffbelagd gärning (innehav av ”orättfångna tillgångar”)

Det finns olika typer av förfaranden i medlemsstaterna – ibland även i enskilda medlemsstater – för att förverka vinning av brott (straffrättsliga förfaranden, civilrättsliga förfaranden, förfaranden som grundar sig på utvidgad användning av beskattningsbefogenheter). I vissa medlemsstater kan förverkande inte ske utan en fällande dom i brottmål.

En ny typ av straffbelagd gärning, innehav av ”orättfångna tillgångar”, skulle kunna införas i syfte att angripa vinning av brott i fall där tillgångarna inte står i proportion till ägarens deklarerade inkomster och ägaren har vanemässiga kontakter med kända brottslingar. Skillnaderna i förhållande till det exempel som tas upp i avsnitt 3.3.1 i ovan är att det rättsliga förfarandet skulle äga rum i en brottmålsdomstol och att bevisbördan inte skulle vara till fullo omvänd[15].

3.3.3. Att garantera ömsesidigt erkännande av frysnings- och förverkandebeslut

Ett alternativt angreppssätt består i att garantera ömsesidigt erkännande av i medlemsstaterna utfärdade frysnings- och förverkandebeslut, även i sådana fall där besluten grundar sig på förfaranden som inte är tillämpliga i den verkställande medlemsstaten (t.ex. civilrättsliga förverkandeförfaranden eller förverkandeförfaranden som baserar sig på utvidgad användning av beskattningsbefogenheter). Det måste dock konstateras att ytterligare villkor kan vara erforderliga för sådana fall av ömsesidigt erkännande.

3.3.4. Att införa obligatoriskt förverkande

Obligatoriskt förverkande skulle kunna införas som påföljd vid fällande dom för vissa allvarliga brott som organiserade brottsliga sammanslutningar drar betydande vinst av. Den förteckning över brott som finns i rambeslutet om utökade möjligheter till förverkande skulle kunna användas som grund och utvidgas till att omfatta andra brott.

3.3.5. Att genomdriva bestämmelserna om tillhandahållande av information om bankkonton

En omarbetning av den befintliga rättsliga ramen kan ge tillfälle att i den nya rättsliga ramen ta med bestämmelserna från det ovan nämnda protokollet från 2001, som ännu inte har ratificerats av ett tillräckligt stort antal medlemsstater och trätt i kraft. Enligt bestämmelserna i protokollet ska myndigheterna i medlemsstaterna tillhandahålla uppgifter om personers bankkonton och banktransaktioner: de får inte åberopa banksekretess som skäl för att vägra samarbete med de andra medlemsstaterna i detta sammanhang. Genomdrivande av dessa bestämmelser skulle vara till stor hjälp för att spåra tillgångar. Införande, i samband med en omarbetning av den befintliga rättsliga ramen, av bestämmelserna från protokollet i en ny rättslig ram skulle göra det möjligt för kommissionen att påskynda arbetet med att ge verkan åt bestämmelserna.

4. SAMARBETE MELLAN NATIONELLA MYNDIGHETER

Brottsorganisationers vinning av brott förvärvas i ökande utsträckning i andra länder än de där organisationerna vanligtvis bedriver sin verksamhet eller där domar mot medlemmar av organisationerna meddelas. Detta försvårar identifiering och beslag av vinning av brott. Samarbete mellan nationella myndigheter i olika länder och snabbt utbyte av information mellan dessa är grundförutsättningar för att maximera möjligheterna att förverka vinning av brott.

4.1. Inrättandet av nationella kontor för återvinning av tillgångar

Kontor för återvinning av tillgångar ska ha till uppgift bl.a. att underlätta spårande av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet, medverka i förverkandeförfaranden och sörja för att tillgångar som beslagtagits förvaltas på korrekt sätt. De ska fungera som central kontaktpunkt på nationell nivå för åtgärder för att förverka tillgångar.

Sådana kontor finns för närvarande inte i alla medlemsstater[16]. De befintliga kontorens struktur, befogenheter och metoder skiljer sig kraftigt åt. Samarbetet mellan nationella myndigheter på detta område äger rum huvudsakligen inom ramen för det informella nätverket Carin[17] ( Camden Assets Recovery Inter-agency Network ), som samlar brottsbekämpningsexperter och juridiskt sakkunniga experter i frågor som rör förverkande och återvinning av tillgångar.

På basis av de goda erfarenheterna av arbetet inom ramen för Carin antogs i december 2007 rådets beslut 2007/845/RIF rörande samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar[18]. Ett av syftena med beslutet är att se till att medlemsstaterna senast den 18 december 2008 inrättar eller utser nationella kontor för återvinning av tillgångar som ska fungera som nationella kontaktpunkter för åtgärder som har med förverkande av tillgångar att göra. Kontoren ska via ett förstärkt samarbete särskilt verka för snabbast möjliga spårande i hela EU av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. De ska vara i stånd att samarbeta effektivt med finansunderrättelseenheter och rättsliga myndigheter. I detta sammanhang bör rättsliga myndigheter som har att göra med spårande och förverkande av tillgångar i ökad utsträckning tillhandahållas särskild utbildning.

4.2. Uppbyggnad av effektiva kontor för återvinning av tillgångar

Medlemsstaterna måste inom kort inrätta eller utse nationella kontor för återvinning av tillgångar och besluta vilka befogenheter att spåra och frysa tillgångar och utbyta information dessa kontor ska ha.

I syfte att understödja arbetet med detta anordnades i mars 2008 en alleuropeisk konferens på hög nivå om kontor för återvinning av tillgångar[19]. För att följa upp slutsatserna från denna konferens och se till att dessa kommer till nytta kommer medlemsstaterna att understödjas i uppbyggnaden av kontor för återvinning av tillgångar, genom utbyte av bästa praxis och anordnande, på begäran, av besök på plats av experter på området under 2009 och 2010. På grundval av slutsatserna och arbetet inom ramen för Carin anges nedan de mest relevanta rekommendationerna för uppbyggnad av effektiva kontor för återvinning av tillgångar.

4.2.1. Kontorens struktur

Kontoren bör ha en flerdisciplinär struktur och sammanföra sakkunniga från brottsbekämpande myndigheter, rättsliga myndigheter, skattemyndigheter, tullmyndigheter, socialtrygghetsorgan och andra relevanta organ. Företrädare för dessa myndigheter och organ bör kunna utöva sina vanliga befogenheter och lämna information inom kontoren utan att vara bundna av sekretess. Kontoren bör ha adekvata resurser och utgöra en kontaktpunkt för alla framställningar från andra länder om bistånd. De bör samla in all relevant statistik om frysning och förverkande av tillgångar. Om kontoren inte direkt förvaltar tillgångar som beslagtagits, bör de åtminstone samla in information om beslagtagna tillgångar från de myndigheter som förvaltar dessa.

4.2.2. Informationsutbyte mellan kontoren

Kontoren bör svara snabbt på framställningar om information, eventuellt inom de frister som föreskrivs i rambeslut 2006/960/RIF[20]. De rättsliga möjligheterna för de enskilda kontoren att på eget initiativ (spontant) tillhandahålla information bör analyseras ytterligare. Det bör klargöras vilka typer av uppgifter som kan erhållas från de enskilda kontoren utan användning av förfarandena för ömsesidig rättslig hjälp. De intyg som används i samband med framställningar om verkställande i en annan medlemsstat av beslut om frysning eller förverkande – och även standardformulären för ömsesidig rättslig hjälp – bör ses över i syfte att göra dem lättare att använda. Det bör tillhandahållas utförliga anvisningar om hur dessa handlingar ska fyllas i. Det bör också upprättas en standardiserad, säker kanal för kommunikationen mellan kontoren för återvinning av tillgångar.

4.2.3. Kontorens befogenheter

Kontoren bör ha tillgång till alla relevanta databaser[21] för att identifiera och spåra tillgångar, även till sådana som innehåller finansiell information (under idealiska förhållanden till ett centralt bankkontoregister på nationell nivå). De bör förfoga över de tvångsmedel som behövs för att erhålla sådan information. De bör också ha befogenhet att tillfälligt frysa tillgångar (t.ex. under åtminstone 72 timmar) i syfte att förhindra att vinning av brott försvinner under den tid som förflyter mellan identifieringen av tillgångarna och verkställandet av ett domstolsbeslut om frysning eller förverkande. Vidare bör de få genomföra gemensamma utredningar med andra myndigheter.

Förfaringssätten skiljer sig åt i medlemsstaterna när det gäller vad som händer med förverkade och återvunna tillgångar[22]. Det är önskvärt att främja sådana förfaringssätt som visat sig fungera väl på nationell nivå.

4.3. Samordning mellan kontor för återvinning av tillgångar – Europols och Eurojusts roll

Omfattningen av samarbetet mellan kontoren för återvinning av tillgångar kommer att vara avgörande för ett effektivt verkställande av frysnings- och förverkandebeslut. Så snart kontoren inrättats eller utsetts i alla medlemsstater bör deras verksamhet understödjas och samordnas i syfte att underlätta ett snabbt utbyte av underrättelser om var tillgångar som härrör från brottslig verksamhet befinner sig och vem de tillhör.

Man bör överväga att ge Europol en sådan samordnande roll. Europols byrå för tillgångar som härrör från brottslig verksamhet har redan haft betydande framgång i sitt arbete med att bistå finansutredare. Under 2007 understödde den 133 utredningar för att spåra vinning av brott och tillhandahöll kontor för återvinning av tillgångar sakkunskap. De nationella myndigheterna bör i större utsträckning involvera Eurojust för att främja ömsesidigt erkännande av frysnings- och förverkandebeslut. Under 2007 gällde bara 30 av de över 1 000 ärenden som handlades av Eurojust detta område.

5. INTERNATIONELLT SAMARBETE – TREDJELANDSASPEKTER

Förverkande av vinning av brott är en global fråga, eftersom brottslingar förvärvar legitima tillgångar inte bara i EU utan även i andra regioner i världen. Ett nära internationellt samarbete om förverkandefrågor bör därför utvecklas inte bara inom EU utan även med tredjeländer. Denna aspekt behandlas inte i tillräckligt stor utsträckning i de befintliga EU-rättsakterna.

Ett antal internationella konventioner innehåller dock bestämmelser rörande förverkande av vinning av brott, för att stödja internationellt samarbete i fråga om identifiering, spårande, frysning och förverkande av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. De viktigaste är FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet ( UN Convention against Transnational Organized Crime , Untoc), FN:s konvention mot korruption ( UN Convention against Corruption , Uncac) och Europarådets konventioner rörande penningtvätt och förverkande (Strasbourgkonventionen och Warszawakonventionen). Ett antal viktiga bestämmelser i dessa konventioner har ännu inte införlivats i EU-lagstiftningen. Kommissionen kommer att fortsätta att försöka få EU och medlemsstaterna att ratificera och genomföra dessa konventioner utan dröjsmål och att uppmuntra tredjeländer att också göra detta.

Flera initiativ rörande förverkande och återvinning av tillgångar är under behandling i internationella forum (t.ex. i G8, FN och Världsbanken).

Det internationella samarbetet i fråga om förverkande är inte alltid tillfredsställande, på grund av att samarbetsviljan inte är lika stark överallt. Det är nödvändigt att främja ett mer proaktivt samarbete med tredjeländer, särskilt genom att verka för spridning av bästa praxis och för överenskommelser om uppdelning av egendom ( asset sharing ) och om förverkande av värde ( value confiscation ). Länder bör enligt rekommendation 38 från FATF och tolkningsnoten till denna fastlägga arrangemang för samordning av förfaranden för beslagtagande och förverkande och får enligt de texterna även vidta sådana åtgärder som krävs för att möjliggöra uppdelning av förverkade tillgångar. Europarådskonventionen från 2005 innehåller likartade bestämmelser. Kommissionen skulle kunna verka för utbyte av bästa praxis medlemsstaterna emellan på detta område.

6. KOMPLETTERANDE ICKE-LAGSTIFTNINGSÅTGÄRDER

6.1. Nya redskap för att på ett mer effektivt sätt understödja förverkandeförfaranden

I syfte att underlätta hanteringen av framställningar om identifiering och spårande av tillgångar bör varje kontor för återvinning av tillgångar ha tillgång till centraliserade register på nationell nivå. Medlemsstaterna bör inrätta sådana register, om de inte redan finns.

Man bör utforska olika sätt att förbättra tillgången till information om utestående frysnings- och förverkandebeslut i Europeiska unionen, t.ex. genom att upprätta en förteckning över sådana beslut. Detta skulle göra det möjligt att på ett bättre sätt följa utvecklingen i frysnings- och förverkandeförfaranden och att ta fram statistik över hur mycket tid som behövs för att verkställa frysnings- och förverkandebeslut.

6.2. Mer resurser för finansutredningar och analyser av finansiell brottslighet

Finansutredning och analys av finansiell brottslighet är en central del av bekämpningen av organiserad brottslighet (inbegripet finansiering av terrorism). Främjande av en mer omfattande användning av dessa brottsbekämpningsmetoder[23] i alla medlemsstater kommer att vara till hjälp för att identifiera och spåra vinning av brott.

Kommissionen arbetar tillsammans med Europol och vissa medlemsstater på ett projekt som går ut på att upprätta ett antal gemensamma minimistandarder (på åtta kunskaps- och färdighetsområden) för utbildning av finansutredare (samt ett EU-omfattande ackrediteringssystem) och på att tillhandahålla utbildning i medlemsstaterna på grundval av minimistandarderna. Några nationella centra med särskild kompetens håller på att ta fram utbildningspaket. De första resultaten av detta arbete väntas föreligga år 2009.

6.3. Regelbunden och jämförbar statistik rörande förverkande

Det bör tas fram mer och bättre statistik över frysta och förverkade tillgångar. För närvarande finns endast mycket begränsade uppgifter tillgängliga. Dessa härrör i regel från nationella databaser eller från de på ömsesidig utvärdering grundade rapporter om efterlevnaden av reglerna om bekämpning av penningtvätt som offentliggörs av FATF, Internationella valutafonden och Europarådets särskilda expertkommitté för utvärdering av åtgärder för bekämpning av penningtvätt (Moneyvalkommittén).

Inom ramen för EU:s handlingsplan 2006-2010 för mätning av brottslighet pågår arbete för att utveckla en metod för att inhämta penningtvättsstatistik som medger jämförelser mellan medlemsstater. Enligt planerna ska det inhämtas information om frysta, förverkade och återvunna tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. Sådan statistik kan också vara till hjälp för att bedöma effektiviteten hos medlemsstaternas system för förverkande av tillgångar.

7. SAMMANFATTNING – TIO STRATEGISKA PRIORITETER

Att bekämpa brottslighet på ett effektivt sätt innebär att slå mot brottslingar där det vållar dem störst skada. Förverkande och återvinning av vinning av brott slår mot brottslingarnas resurser och utgör därför en väsentlig del av EU:s mer vittomfattande strategi för bekämpning av finansiell brottslighet.

Det bör göras mer för att framhäva förverkande som ett av de mest effektiva sätten att bekämpa organiserad brottslighet. Åtgärdspunkterna nedan syftar till att trygga att EU fortsätter att försvara de högsta standarderna på detta område.

7. EU:s befintliga rättsliga ram bör omarbetas. Detta skulle göra rättsakterna tydligare och mer enhetliga. Samtidigt skulle tillämpningen av vissa juridiska begrepp kunna utvidgas och nya regler kunna införas.

8. Medlemsstaterna bör slutföra införlivandet av den befintliga rättsliga ramen. De bör genomföra rådets beslut 2007/845/RIF genom att inrätta eller utse kontor för återvinning av tillgångar som är i stånd att snabbt utbyta information, förfogar över lämpliga befogenheter och arbetar på basis av bästa praxis.

9. Praktiska hinder för förverkandeförfarandena i medlemsstaterna bör undanröjas. Kommissionen och medlemsstaterna kommer i slutet av 2008, på grundval av en kommissionsstudie i vilken det görs en bedömning av effektiviteten hos de förfaranden som används i medlemsstaterna, att föra diskussioner i syfte att främja förfaranden som visat sig effektiva på nationell nivå.

10. Kontoren i EU för återvinning av tillgångar bör träffas regelbundet inom ramen för en informell plattform i syfte att trygga effektivt informationsutbyte och samarbete samt effektiv samordning. Europol bör ha en samordnande roll i nätverket av kontor för återvinning av tillgångar.

11. Ett system för utvärdering av effektiviteten hos kontoren i EU för återvinning av tillgångar (eventuellt baserat på inbördes utvärdering ( peer evaluation ) bör utvecklas och tas i bruk.

12. Eurojust bör ges en viktig roll när det gäller att främja ömsesidigt erkännande i förverkandeärenden och underlätta samarbetet på det rättsliga planet och samspelet mellan kontoren för återvinning av tillgångar och de rättsliga myndigheterna.

13. Ett gemensamt utbildningsprogram för finansutredare i EU bör utvecklas och tas i bruk. Medlemsstaterna bör överväga att anslå mer resurser på nationell nivå till finansutredningar och analyser av finansiell brottslighet.

14. Medlemsstaterna bör utveckla bättre statistik över frysta, förverkade och återvunna tillgångar. Uppgifterna bör medge jämförelser mellan länder. Sådan statistik kan också vara till hjälp för att bedöma effektiviteten hos de olika systemen för förverkande av tillgångar.

15. Kommissionen och medlemsstaterna bör överväga hur sådan information som behövs för att identifiera och spåra tillgångar kan göras tillgänglig (eventuellt via centraliserade register på nationell nivå) för kontor i EU och i tredjeländer för återvinning av tillgångar.

16. Europol, Eurojust och medlemsstaterna bör samarbeta för att förbättra tillgången till information om utestående frysnings- och förverkandebeslut i Europeiska unionen, t.ex. genom att upprätta en förteckning över sådana beslut.

[1] Meddelandet stöder sig på det som avhandlats i samband med informella expertmöten som hållits av kommissionen och i samband med kontakter med myndigheter i medlemsstaterna, på slutsatserna från en alleuropeisk konferens rörande kontor för återvinning av tillgångar ( Asset Recovery Offices , ARO) och på utkastet till slutsatserna i en (ännu icke offentliggjord) kommissionsstudie om förverkande i medlemsstaterna.

[2] I slutsatserna från mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 12–13 juni 2007 uppmanas medlemsstaterna att ”öka sina insatser vad beträffar de ekonomiska aspekterna av utredningar och lagföring, t.ex. när det gäller beslag av tillgångar ”.

[3] Av en studie från 2007 från inrikesdepartementet i Förenade kungariket om olaglig handel med narkotika framgår att brottslingar ser förverkande som ett kraftigt avskräckningsmedel.

[4] Rådets rambeslut 2001/500/RIF av den 26 juni 2001 om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott (EGT L 182, 5.7.2001, s. 1).

[5] Rådets rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (EUT L 196, 2.8.2003, s. 45).

[6] Rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (EUT L 68, 15.3.2005, s. 49).

[7] Rapport från kommissionen på grundval av artikel 6 i rådets rambeslut av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (2005/212/RIF), KOM(2007) 805.

[8] Rådets rambeslut 2006/783/RIF av den 6 oktober 2006 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (EUT L 328, 24.11.2006, s. 59).

[9] Andra protokollet, som utarbetats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 221, 19.7.1997, s. 12).

[10] Konvention som utarbetats på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 316, 27.11.1995, s. 49).

[11] Förslag till rådets rambeslut om ett europeiskt bevisupptagningsbeslut avseende föremål, handlingar eller uppgifter som skall företes i brottmål (KOM(2003) 688 slutlig, 14.11.2003). (Den i texten ovan använda titeln på rambeslutet härrör från rådsdok. 13076/07.)

[12] Se rådets akt av den 16 oktober 2001 om att i enlighet med artikel 34 i fördraget om Europeiska unionen upprätta protokollet till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 326, 21.11.2001, s. 1).

[13] Enligt rekommendation 3 i FATF:s 40 rekommendationer kan länder överväga att anta åtgärder som medger förverkande av vinning av brott utan fällande dom i brottmål eller som ålägger lagöverträdare att visa att egendom som kan komma att förklaras förverkad har förvärvats på lagligt sätt.

[14] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen (EUT L 309, 25.11.2005, s. 9).

[15] Denna nya typ av straffbelagd gärning har införts i Frankrike och har visat sig vara ett mycket effektivt redskap.

[16] Fullt utvecklade kontor för återvinning av tillgångar finns bara i Österrike, Belgien, Estland, Frankrike, Tyskland, Irland, Nederländerna och Förenade kungsriket.

[17] Carin understöds av kommissionen och Europol och omfattar experter från 40 länder (däribland 26 EU-medlemsstater). Målen för nätverket är utbyte av bästa praxis och förbättring av samarbetet myndigheter emellan i gränsöverskridande ärenden.

[18] Rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott (EUT L 332, 18.12.2007, s. 103).

[19] Konferensen anordnades av Europol och den österrikiska och den belgiska regeringen och understöddes av kommissionen, inom ramen för finansieringsprogrammet Förebyggande och bekämpande av brott ( Prevention of and fight against crime ).http://ec.europa.eu/justice_home/funding/isec/funding_isec_en.htm.

[20] Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (EUT L 386, 29.12.2006, s. 89).

[21] Både öppna och slutna databaser, t.ex. fastighetsregister, företagsbokföringsregister, fordonsregister och straffregister samt finansinstitutens, skattemyndigheternas, polisens och socialtrygghetsorganens databaser.

[22] Som exempel kan nämnas att sådana tillgångar i Förenade kungariket delas upp mellan de myndigheter som bidragit till återvinningen och att de i Italien ofta överlämnas till icke-statliga organisationer i syfte att dessa ska använda tillgångarna för sociala ändamål.

[23] Kommissionen finansierade mellan 2002 och 2005 flera projekt för att förbättra de metoderna.