19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/28

—

Regionkommittén uttrycker sin oro över bristen på medel för landsbygdsutveckling. Medel till ytterligare investeringar i nya utmaningar bör inte enbart tas från pelare I, och kommittén kräver därför att detta kopplas till andra områden inom EU-politiken, framför allt sammanhållningspolitiken.

—

Samverkanseffekter mellan politiken för landsbygdsutveckling och den övriga EU-politiken, framför allt sammanhållningspolitiken, måste främjas.

—

Regionkommittén instämmer i de röster som alltmer höjs för att investera i jordbruksrelaterad forskning och tillämpa resultaten av forskningen och välkomnar kommissionens förslag att söka samverkanseffekter med kunskapsnätverket.

—

För att kunna anta de nya utmaningarna måste Europa sträva efter ett slutet ekonomiskt kretslopp och därför stimulera och stödja ett innovativt jordbruk som helhet.

—

I syfte att bekämpa klimatförändringarna bör man uppmuntra integrerade livsmedelsstrategier.

—

Regioner bör uppmuntras att utveckla och främja lokalt producerade livsmedel och livsmedelsrelaterade produkter om detta ökar balansen i miljön.

—

Den förslagna ökningen av mjölkkvoterna bör redan nu höjas till 2 % per år, och kommissionen bör trygga lantbrukarnas ställning i sårbara områden för den händelse att deras ställning skadas till följd av de höjda mjölkkvoterna.

—

Europa har det sociala ansvaret att göra sitt yttersta för att förankra principerna om människor, planet och vinst i pågående och framtida WTO-förhandlingar.

—

Lokala och regionala organ i merparten av medlemsstaterna har skaffat sig viktiga erfarenheter och kunskaper om landsbygdsutveckling, och skulle välkomna ett mer vidsträckt ansvar för att genomföra och inrikta EU:s politik för jordbruk och landsbygdsutveckling.

Föredragande

:

Lenie Dwarshuis-van de Beek (NL–ALDE), provinsråd i Zuid-Holland

1.

Regionkommittén uppmärksammar jordbrukets och livsmedelsindustrins strategiska betydelse för Europa och företagens mycket multinationella verksamhet, stöder en jordbruksproduktion av hög kvalitet i hela unionen och delar kommissionens uppfattning om en gemensam jordbrukspolitiks betydelse.

2.

Regionkommittén delar uppfattningen att ett system som garanterar den europeiska befolkningen en viss självförsörjning på livsmedelsområdet kräver krishantering vid behov och tillstår att marknaden, i fråga om livsmedelsproduktionen, inte alltid kan skapa en balans mellan producentens inkomster och allmänhetens samlade efterfrågan, vilket rättfärdigar den gemensamma jordbrukspolitiken.

3.

Med tanke på de rekommendationer som redan tagits med i lagstiftningsförslagen vill Regionkommittén understryka att många av de rekommendationer som den framförde i sitt förberedande yttrande om ”Hälsokontroll av den gemensamma jordbrukspolitiken” (CdR 197/2007) fortfarande gäller. Utöver det lagstiftningsförslag som lagts fram krävs emellertid ytterligare förenklingar för att man verkligen ska kunna minska den administrativa bördan för de regionala myndigheter som ansvarar för genomförandet av GJP och för lantbrukarna. Det krävs i synnerhet större förenkling vad avser tvärvillkoren. Mot den bakgrunden får en utvidgning av villkoren i bilaga III inte leda till ökad belastning. Dessutom bör man i samband med genomförandet av de enskilda åtgärder som grundar sig på normerna i bilaga III beakta de delvis mycket skilda regionala och naturliga förutsättningarna. Man bör också ta hänsyn till de gällande bestämmelserna.

4.

Regionkommittén förespråkar här, till skillnad från vad som framförts i det förberedande yttrandet, avskaffandet av obligatoriska arealuttag i kombination med frivilliga miljöskyddande åtgärder för vissa arealer inom ramen för andra pelaren.

5.

Kommittén rekommenderar att man än en gång ser över förslagen om kvotökning som förberedelse inför avvecklingen av kvotsystemet mot bakgrund av den aktuella situationen inom mjölksektorn. Man bör ta fram lämpliga instrument och vid behov ställa ekonomiska medel till förfogande för att förhindra att alltför stora problem orsakas av avskaffandet av kvoterna för regioner med svag konkurrenskraft och naturbetingade handikapp.

6.

Den så kallade hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken får inte begränsas till att bara bli en uppföljning av 2003 års reform, utan bör innebära att man verkligen konfronterar den nya internationella livsmedelssituationen. ReK uppmanar till försiktighet, så att befintliga marknadsinstrument (med undantag av obligatoriska arealuttag) inte upphävs på ett oåterkalleligt sätt genom hälsokontrollen. Ett försiktigt förhållande till de internationella livsmedelsmarknadernas lättrörlighet förutsätter att instrumenten kan aktiveras igen om det behövs, även om de inte används för närvarande.

7.

Regionkommittén anser att de nya utmaningarna är viktiga och håller med om att det krävs kraftiga incitament i alla medlemsstater för att på ett framgångsrikt sätt lansera åtgärder för att hantera de nya utmaningarna.

8.

Kommittén befarar att den moduleringsform som kommissionen föreslår innebär att jordbrukarnas inkomster generellt skulle sjunka kraftigt beroende på region.

9.

Kommittén anser att kommissionen inte bör underskatta vikten av att den överenskomna budgetramen för den gemensamma jordbrukspolitiken fram till 2013 är tillförlitlig.

10.

Kommittén föreslår att en del av de frigjorda medlen också investeras i andra åtgärder utöver dem som vidtas med avseende på de nya utmaningarna, t.ex. i nya åtgärder under pelare I till stöd för gemenskapens får- och getköttssektor, som är mycket viktig ur social och ekonomisk synpunkt samt miljösynpunkt och som för närvarande hotas av en drastisk minskning av det europeiska beståndet, i befintliga jordbruksrelaterade åtgärder under pelare II, i olika nya åtgärder under pelare II som ska hjälpa jordbrukare att anpassa sig till den nya situationen under pelare I, eller i andra nya åtgärder under pelare II som är avsedda att täcka kostnaderna för de olika åtgärderna för ett mångfunktionellt jordbruk som är riktat till den stora allmänheten.

11.

Kommittén anser att balansen mellan mål och åtgärder skulle kunna variera mellan olika regioner som redan har genomfört många av de åtgärder som vidtagits för att klara av de nya utmaningarna eller som redan har använt en stor del av sina resurser i enlighet med de nya utmaningarna.

12.

Om EU:s jordbrukspolitik ska respektera EU-politikens grundinslag bör tillämpningen av modulering i första hand grundas på produktionsvillkoren, och först därefter bör en granskning av de globala konkurrenskriterierna prioriteras.

13.

Regionkommittén anser att beslut om modulering helst bör fattas på en lämplig decentraliserad nivå för att bättre avspegla de varierande lokala och regionala behoven. Medlemsstaterna och regionerna bör kunna rikta medel till åtgärder inom ramen för den andra pelaren på basis av de verkliga behoven.

14.

I detta yttrande om lagstiftningsförslagen vill Regionkommittén uttrycka sin oro över bristen på medel för landsbygdsutveckling i allmänhet och för de nya utmaningarna i synnerhet. Kommittén fastslår därför klart att medel till ytterligare investeringar i nya utmaningar inom den närmaste framtiden inte ska tas från pelare I och kräver därför att detta kopplas till andra områden inom EU-politiken, framför allt sammanhållningspolitiken.

15.

Regionkommittén riktar i detta yttrande in sig på tillämpningsområdet för förslagen rörande förordning (EG) nr 1698/2005 om landsbygdsutveckling, som syftar till största möjliga resultat i fråga om de nya utmaningarna.

16.

Regionkommittén uttalar sig i detta yttrande om framtidens gemensamma jordbrukspolitik ur ett globalt perspektiv, inklusive frågor med anknytning till WTO, t.ex. immateriella rättigheter, EU-kvalitet och energimärkning.

17.

Regionkommittén ber i detta yttrande kommissionen att uppmana ReK att bidra till ytterligare debatter och till utformningen av politiken och aviserar nya ReK-initiativ, t.ex. en konferens för berörda aktörer och ett framåtblickande dokument för jordbruk och landsbygdsutveckling i Europa med fokus på effekterna av det regionala beslutsfattandet samt på det fortsatta arbetet med att skapa förbättrade miljöförhållanden inom jordbruket.

18.

Kommittén betonar vikten av en egen jordbruks- och livsmedelsindustri inom EU samt livsmedelssäkerhetens och livsmedelsförsörjningens avgörande betydelse i en tid när EU är den största jordbruksimportören i världen.

19.

En ”mjuklandning” krävs för att skapa en smidig övergång när mjölkkvoterna avvecklas år 2015. Regionkommittén förespråkar en ökning av de årliga mjölkkvoterna med minst 2 %, åtminstone för regioner och länder med större produktionspotential. Mot bakgrund av dagens mycket stora volym- och prisfluktuationer bör mekanismerna för styrning av marknaden bibehållas till dess att kvotsystemet avvecklas.

20.

Regionkommittén anser att den gemensamma jordbrukspolitiken är viktig i dag och att den troligen förblir viktig i en nära framtid, eftersom den gemensamma jordbrukspolitikens resultat kommer att fortsätta att bli föremål för diskussion mot bakgrund av den allt större globala efterfrågan på livsmedel, foder, bränsle och fibrer.

21.

Regionkommittén anser att det europeiska jordbruket inte kan klara sig i en allt mer globaliserad värld utan en kraftfull europeisk gemensam politik med marknadsreglerande mekanismer som, samtidigt som den tar hänsyn till den geografiska, sociala och ekonomiska mångfalden i Europas regioner, fokuserar på strategiska målsättningar och konsumenternas efterfrågan, skapar möjligheter i regionerna och ett regionalt engagemang, framför allt i fråga om de nya utmaningarna, är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar och bidrar till en levande landsbygd.

22.

Kommittén instämmer i kommissionens uppfattning att klimatförändringarna, bioenergi, vattenförvaltning och biologisk mångfald utgör viktiga utmaningar för framtiden, även för jordbruket. I det sammanhanget bör man granska vilket bidrag GJP kan lämna som stöd till de nödvändiga anpassningarna. ReK anser att de insatser som medlemsstaterna och regionerna redan gjort måste beaktas i lämplig utsträckning.

23.

Kommittén är oroad över kommissionens förslag om att fortsätta minskningen av gemenskapsåtgärderna i en situation som präglas av instabila marknader. Det är viktigt att bibehålla befintliga marknadsinstrument som finansieras med gemenskapsmedel.

24.

Regionkommittén kommer att fortsätta sitt arbete för att se till att den översyn som krävs av den gemensamma jordbrukspolitiken inte leder till en åternationalisering av denna politik – med detta menar vi att den gemensamma jordbrukspolitiken själv, även om genomförandet och medfinansieringen kan läggas ut på regionerna och medlemsstaterna, och strategin och budgeten för den måste förvaltas på gemenskapsnivå. Kommittén anser att den finansieringsram som fastställdes för GJP i EU:s finansiella ram för perioden 2007–2013 bör gälla utan ändring fram till slutet av finansieringsperioden.

25.

Mot bakgrund av den nuvarande ekonomiska situationen och den allvarliga europeiska krisen som drabbar landsbygden särskilt hårt rekommenderar vi kommissionen att inte anta åtgärder som bidrar till att öka arbetslösheten och minska den ekonomiska verksamheten.

26.

ReK anser att fortsatt jordbruksverksamhet bör vara ett villkor för samtliga direktstöd, även om de kan frikopplas från en viss produktion. I detta sammanhang bör hälsokontrollen inte innebära ett nytt steg mot obundet direktstöd.

27.

ReK förespråkar att både den traditionella och den regionala modellen successivt utvecklas mot ett homogent stöd per arbetsenhet på gemenskapsnivå, utformad i förhållande till de varor och tjänster som samhället tillförs inom ramen för ett multifunktionellt jordbruk.

28.

Kommissionens förslag om att fastställa en tröskel under vilken stöd inte medges kan enligt vår åsikt få motsatt verkan i socialt hänseende och med hänsyn till den regionala mångfalden även betydande sociala effekter i många regioner. Därför är det nödvändigt att förenklingsåtgärderna utformas inom varje enskild medlemsstat.

29.

Mot bakgrund av kommissionens förslag om att senast den 30 juni 2011 lägga fram en rapport om villkoren för successivt avskaffande av systemet med mjölkkvoter anser ReK att varje beslut om kvotsystemets framtid bör fattas efter detta datum.

30.

Kommissionen inser själv att avskaffande av kvotsystemet, eller helt enkelt en successiv ökning, i slutändan skulle kunna leda till lägre priser.

31.

Som ett säkerhetsnät för att kunna hantera stora volym- och prisfluktuationer föreslår ReK att lämpliga mekanismer för styrning av marknaden bibehålls inom ramen för hälsokontrollen och även efter det att kvotsystemet avvecklats.

32.

ReK rekommenderar att marknadsinstrumenten för mjölk och mejeriprodukter bör finnas i reserv så länge de anses göra nytta, också efter 2015.

33.

Kommissionen uppmanas att inrätta en särskild fond inom gemenskapen, som vid behov kan kompletteras med statliga medel, med syftet att öka bärkraften för jordbruk som ligger i regioner med svag konkurrenskraft och/eller naturbetingade handikapp eller där förhållandena är svåra.

34.

ReK föreslår att medlemsstaterna ska få stödja dessa jordbruk på olika sätt – t.ex. genom att på nytt införa klassificeringen mindre gynnade områden – genom att erbjuda åtgärder under pelare II och/eller genom att tillämpa artikel 68 och därmed inrätta ett säkerhetsnät.

35.

ReK uppmanar till försiktighet för att hälsokontrollen inte ska leda till att marknadsinstrumenten för mjölk och mjölkprodukter avskaffas. Vi anser att de nuvarande instrumenten bör bibehållas.

36.

Regionkommittén anser att jordbrukets miljöpåverkan är en stor utmaning och att EU bör prioritera att nå ett grönare jordbruk. ReK vill därför understryka betydelsen av en fortgående diskussion om miljöförhållandena inom jordbruket.

37.

ReK anser att det kan vara problematiskt att försöka samla ett allt större antal frågor under det övergripande begreppet ”landsbygdsutveckling” och ifrågasätter att vissa av dessa utmaningar bäst kan mötas med hjälp av program för landsbygdsutveckling.

38.

Regionkommittén utgår faktiskt från att gapet håller på att öka mellan de medel som finns tillgängliga inom den andra pelaren och effekterna av de målsättningar som man måste ta itu med, både de ”nya utmaningarna” och de ”nuvarande utmaningarna”, som har att göra med ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter i landsbygdsområdena.

39.

ReK är av uppfattningen att den gemensamma jordbrukspolitiken i första hand är avsedd för jordbruket och inte får bli enbart en del av den territoriella sammanhållningspolitiken. När den gemensamma jordbrukspolitiken tar vederbörlig hänsyn till regionala särdrag och olika produktionssystem, bidrar den också till territoriell sammanhållning. Eventuella förslag till ändringar till följd av hälsokontrollen måste i tillräckligt hög grad beakta de olika regionala särdragen och produktionssystemen inom Europeiska unionen.

40.

Regionkommittén ser positivt på att artikel 69 i förordning (EG) 1782/2003 blir mer flexibel, men betraktar den samtidigt som otillräcklig med hänsyn till avvecklingen av de marknadsinstrument som kommissionen föreslagit, framför allt för att hantera effekterna av mjölkkvoternas avskaffande.

41.

Regionkommittén anser att arbetet med att utveckla landsbygdsområdena i riktning mot större innovation, hållbarhet och högkvalitativa tjänster för alla invånare och ekonomiska aktörer sträcker sig längre än bara till ramen för jordbrukets utveckling.

42.

Regionkommittén instämmer i de röster som alltmer höjs för att investera i jordbruksrelaterad forskning och tillämpa resultaten av forskningen och välkomnar kommissionens förslag att söka samverkanseffekter med kunskapsnätverket.

43.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att se till att eventuell politik för statligt stöd inte står i vägen för behovet av att uppmuntra innovation och en modernisering av jordbruksföretag och andra livsmedelsrelaterade företag, ett behov som uppstått till följd av nödvändigheten av att ta itu med de nya utmaningarna när ny konkurrenskraft ska skapas.

44.

Regionkommittén är övertygad om att samverkanseffekter mellan politiken för landsbygdsutveckling och den övriga EU-politiken, framför allt sammanhållningspolitiken, måste främjas och välkomnar varje tillfälle att bidra till de förestående samråden om debatter för att utforska dessa samverkanseffekter.

45.

Regionkommittén understryker att arbetet med att utföra alla åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken har effekter på lokal nivå och framhäver att den regionala nivån är den bäst lämpade om man vill få största möjliga resultat när man genomför en gemensam politik. Man måste emellertid se till att konkurrensen inte snedvrids mellan medlemsstater eller regioner.

46.

Regionkommittén vill påpeka att lokala och regionala organ i merparten av medlemsstaterna har skaffat sig viktiga erfarenheter och kunskaper om landsbygdsutveckling, t.ex. vid genomförandet av Proder- och Leader-programmen under det senaste årtiondet och skulle välkomna ett mer vidsträckt ansvar för att genomföra och inrikta EU:s politik för jordbruk och landsbygdsutveckling.

47.

Kommittén påpekar att den regionala nivån är bäst lämpad för att utforma åtgärder för att minska den gemensamma jordbrukspolitikens administrativa kostnader. Man bör undersöka om det är möjligt att jordbrukare vars stöd är lägre än den fastställda tröskeln kan undantas från obligatorisk modulering, eftersom detta skulle innebära en avsevärd minskning av dessa kostnader i vissa områden.

48.

Regionkommittén pekar på att övergången från en historisk till en regional betalningsmodell, på det sätt som kommissionen uppmuntrar, förutsätter att man tillämpar betydligt mer geografiska kriterier och att man tar itu med frågor som ligger inom kommunernas och regionernas behörighetsområde, t.ex. vattenförvaltning, energiförsörjning och fysisk planering.

49.

Regionkommittén anser att man måste underlätta tillämpningen av landsbygdsutvecklingspolitiken med ökat stöd i form av teknik och utbildning.

50.

Regionkommittén vill betona behovet av effektivisering av all form av information om jordbrukssektorn till både producenter och konsumenter på de lokala och regionala myndigheternas nivå. Syftet är att höja olika samhällsgruppers ansvarskänsla och medvetenhet om jordbrukets betydelse för vårt dagliga liv samt dess återverkningar på ekonomisk, samhällelig och miljömässig utveckling förr, nu och i framtiden.

51.

Regionkommittén föreslår att en ytterligare aspekt bör definieras och införas vad gäller klassificeringen av företag under tröskelvärdet för modulering för att kunna skilja mellan stora centralt styrda företag och lokalt styrda, kooperativa företag och för att ge medlemsstaterna möjlighet att vidta stödåtgärder, för att därigenom ge dessa rörelser en mjuklandning.

52.

Regionkommittén noterar att det kommer att ske en kraftig ökning i den kvantitativa efterfrågan på varor från jordbruket och livsmedel till följd av den explosiva befolkningstillväxten i världen i kombination med det ökade välståndet och den ökade köpkraften, och att denna ökning kommer att hålla i sig i flera år framöver.

53.

Regionkommittén noterar att befolkningsökningen och den ökade köpkraften också kommer att leda till en kraftig ökning i efterfrågan på högkvalitativa livsmedel, bearbetade livsmedel, kött och mejerivaror, och att detta i sin tur kommer att leda till en ökad brist på livsmedelsgrödor, inklusive spannmål, fibrer och andra jordbruksråvaror.

54.

Regionkommittén är oroad över att den årliga ökning av mjölkkvoterna på 1 % som föreslås från 2009–2013 kanske inte kommer att vara tillräcklig och föreslår att den föreslagna ökningen redan nu bör höjas till 2 % per år. Kommittén menar även att kommissionen bör trygga lantbrukarnas ställning i sårbara områden för den händelse att denna ställning skadas till följd av de höjda mjölkkvoterna.

55.

Gemenskapslagstiftningen måste möjliggöra en mer ambitiös omvandling av de branschöverskridande förbindelserna och bland annat innebära att det på regional och statlig nivå blir möjligt att utforma åtgärder för att reglera vinstmarginalerna i varje länk i livsmedelskedjorna utan att detta betraktas som en förändring av konkurrensreglerna.

56.

Regionkommittén anser att man med den gemensamma jordbrukspolitiken måste fortsätta att eftersträva målen att tillhandahålla EU:s medborgare högkvalitativa livsmedel till rimliga priser, i tillräcklig mängd och med hälsogarantier, skapa livskraftiga lantbruksföretag, bevara vår landsbygdskultur och skydda landsbygdsmiljön och att politiken utvecklats för att kunna möta utmaningar och nya behov samtidigt som den skapar förutsättningar för rättvis konkurrens som gör att det europeiska jordbruket kan behålla en stark position på världsmarknaden.

57.

För att skapa lika konkurrensvillkor på global nivå vill kommittén även framhålla att enhetliga växtskyddsmedels-, veterinär- och miljönormer bör tillämpas på livsmedelsprodukter som konsumeras i EU, oberoende av om de producerats i EU eller i tredje land, och att gränskontrollmyndigheterna, Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) samt Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) bör tilldelas de resurser som behövs.

58.

Regionkommittén understryker att produktionen av livsmedel fortfarande är lantbrukets huvuduppgift. Denna kompletteras med odling av energigrödor, som kan bidra i arbetet med att uppnå gemenskapens energi- och klimatpolitiska mål och har stor värdepotential för jordbruket och landsbygdsregionerna. Detta bör tas upp i samband med de nya utmaningarna.

59.

Regionkommittén anser att Europa har det sociala ansvaret att göra sitt yttersta för att förankra principerna om människor, planet och vinst i pågående och framtida WTO-förhandlingar.

60.

Regionkommittén anser att kommissionen bör utverka ett avtal om immateriella rättigheter som omfattar geografiska beteckningar (erkända regionala produkter) innan den undertecknar ett WTO-avtal om jordbruk.

61.

Regionkommittén anser att kommissionen bör definiera utformningen av en europeisk livsmedelsstämpel som grundar sig på nuvarande föreskrifter.

62.

Kommittén framhåller att de utmaningar som den gemensamma jordbrukspolitikens står inför inte enbart kan hanteras genom denna politik, utan måste mötas med hjälp av alla typer av gemenskapspolitik.

63.

Regionkommittén anser att man i syfte att bekämpa klimatförändringarna bör uppmuntra integrerade livsmedelsstrategier och på så sätt minska transportavstånden för livsmedel, täcka in avfallshantering och energihushållning och inrätta ett märkningssystem som grundar sig på kriterier för ursprung, kvalitet och hållbarhet och anger den totala mängden energi som förbrukats när produkten når kunden.

64.

Regionkommittén anser att regioner bör uppmuntras att utveckla och främja lokalt producerade livsmedel och livsmedelsrelaterade produkter om detta ökar balansen i miljön.

65.

Regionkommittén är medveten om att artiklarna 28 och 29 i EG-fördraget förbjuder kvantitativa restriktioner mellan medlemsstaterna på import, export och transitering samt åtgärder med motsvarande verkan men anser att de åtgärder som nämns under punkterna 60 och 61 i yttrandet bör kunna tillåtas mot bakgrund av att EG-domstolen tillåter åtgärder som ligger i allmänhetens intresse, som t.ex. kampen mot klimatförändringarna. Kommittén efterlyser därför ytterligare studier av alternativen.

66.

Regionkommittén önskar tillägga att en strävan efter en viss nivå av regional självförsörjning för vissa produkter inte strider mot import från andra länder.

67.

Regionkommittén anser i detta sammanhang att exportsubventioner endast bör beviljas i den mån detta krävs för att avlasta de inhemska marknaderna och inte skadar uppbyggnaden av marknader i utvecklingsländerna.

68.

Kommittén betonar vikten av en egen jordbruks- och livsmedelsindustri inom EU samt den avgörande betydelsen av livsmedelssäkerhet, livsmedelsförsörjning och FoU-kapacitet för att utveckla hållbarhetsrelaterad teknik nu när EU är världens största importör av jordbruksprodukter.

69.

Regionkommittén anser att det europeiska jordbruket i allra högsta grad kan kombinera Lissabonmålsättningen (kunskap, forskning och innovation) och Göteborgsmålsättningen (hållbarhet) och samtidigt fungera som ett internationellt föredöme.

70.

Regionkommittén anser att den gemensamma jordbrukspolitiken med en skräddarsydd andra pelare måste leda till en landsbygdsutveckling som är anpassad till all ekonomisk verksamhet på landsbygden, till jordbrukarnas nya villkor och till en mer heltäckande landsbygdsutveckling som omfattar alla landsbygdsområden i EU samt till de mest känsliga områdena, t.ex. områden med naturbetingade nackdelar (glesbygder vars geografiska läge hämmar deras utveckling, bergsområden, öar och yttersta randområden) samt de mest dynamiska områdena, t.ex. stadsnära områden som har till uppgift att förse majoriteten av EU:s medborgare med livsmedel. Politiken bör också kunna anta utmaningen att utveckla kunskap och integrera landsbygdsområdena i EU:s stora geografiska grupperingar.

71.

Regionkommittén noterar att större delen av världens befolkning enligt vad som framkommit på senare tid lever i tätbebyggda områden i städer och att denna del av befolkningen är beroende av att förvaltningen av landsbygdområdena sker på ett effektivt sätt för livsmedel och tillförsel av sötvatten. ReK noterar att tätbebyggda områden dessutom har ett stort behov av naturreservat och attraktiva och tillgängliga naturområden. För att dessa ska kunna bevaras på ett hållbart sätt är det nödvändigt att garantera tillräckligt inkomststöd för de jordbrukare som förvaltar områdena, så att de trots de ökade kraven i enlighet med gemenskapsbestämmelserna kan bli konkurrenskraftiga och fortsätta att driva jordbruk som är livskraftiga.

72.

Kommittén framhåller att EU:s mångfunktionella jordbruksmodell måste bidra till kampen mot klimatförändringarna, inbegripa hållbarhet, konkurrenskraft, mångfald, självförsörjning med livsmedel och anpassning till samhället, konsumenterna och det allmänna bästa samt att goda jordbruksmetoder, miljöskydd och djurskydd är en del av detta. Dessa bidrag till jordbruket ligger i allmänhetens intresse och har ett ekonomiskt värde som är värt att stödja om inte de ökade kostnaderna jämnas ut genom korrekt prissättning på den fria marknaden. I detta sammanhang bör man särskilt se till att lantbruksbefolkningen har del i de ekonomiska och sociala framstegen.

73.

Kommittén föreslår att artikel 13.2 stryks, en artikel som fastslår att ”[m]edlemsstaterna skall ge företräde åt de jordbrukare som får mer än 15 000 euro i direktstöd per år”, med avseende på villkoren för att delta i systemet för jordbruksrådgivning.

74.

Regionkommittén noterar att klimatförändringarna nödvändiggör ytterligare åtgärder på området vattenförvaltning, bland annat lagring av vatten, kontroll av nivåer, förebyggande av översvämningar och vattenbrist samt förvaltning av sötvattenresurserna.

75.

Regionkommittén anser att Europa måste stimulera och stödja användning och produktion av verkligt förnybar energi inom jordbruket och inte bara rikta in sig på (andra generationens) biobränslen och grödor för biobränslen utan även på solenergi, vindenergi, vattenkraft, geotermisk värme och kraftvärme.

76.

Regionkommittén anser att Europa för att kunna anta de nya utmaningarna måste sträva efter ett slutet ekonomiskt kretslopp och därför stimulera och stödja ett innovativt jordbruk som helhet och inte bara vända sig till kunskapsinstitutioner utan även främja system-, nätverks- och kedjeinnovation och följaktligen främja en modernisering av alla företag som ingår i kedjan för produktion och bearbetning av livsmedel, avfallshantering, transport och distribution.

77.

Regionkommittén anser att landförvaltningen måste bli professionell så att man kan se till att bördig jordbruksmark hålls i gott skick så att den kan användas för en hållbar produktion av livsmedel för den inre och den yttre marknaden.

78.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt med specifika jordbruksområden om man vill bevara och återställa den biologiska mångfalden och naturen och att detta allmänna intresse är ett ekonomiskt värde som bör komma i fråga för ekonomiskt stöd.

79.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt med specifika jordbruksområden om man vill erbjuda fritidsmöjligheter och att detta allmänna intresse är ett ekonomiskt värde som bör komma i fråga för ekonomiskt stöd.

80.

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt med specifika jordbruksområden om man vill ägna sig åt vattenvård och att detta allmänna intresse är ett ekonomiskt värde som bör komma i fråga för ekonomiskt stöd.

81.

Sedan den gemensamma jordbrukspolitiken introducerades har den på ett framgångsrikt sätt anpassats till utmaningar av olika slag. Kommittén anser dock att kommissionen och dess representanter måste göra mer för att bättre informera medborgarna om och engagera dem i GJP:s syfte, resultat och prioriteringar, och framhåller att kommissionen i framtiden bör prioritera detta i sin kommunikationspolitik.