19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/12

—

Vi vill att man säkerställer att stödprogram finns tillgängliga för producenter av förnybar energi på samtliga nivåer, inklusive när det rör sig om mindre anläggningar, och för enhetlighetens skull anser vi att stödet till den förnybara energin bör åtföljas av en utfasning av stödet till produktion och användning av fossila bränslen (med undantag för eventuellt stöd till kraftvärmeanläggningar som används för offentlig fjärrvärmeförsörjning) och produktion och användning av kärnkraft. Ett undantag ska också ges i fall där avskiljning och lagring av koldioxid används för att minska de mängder koldioxid som släpps ut genom användningen av fossila bränslen.

—

Kommittén anser att man måste sörja för en maximal samordning mellan de viktigaste EU-rättsakterna på dessa områden, nämligen direktivet om byggnaders energiprestanda, direktivet om energieffektivitet och energitjänster, tredje avregleringspaketet för energimarknaden och de olika delarna i paketet om ”energiklimat”, bland annat direktivet om ”förnybar energi”.

—

Vi vill uppmana kommissionen att ändra artikel 4 så att den innehåller ett krav på att de lokala och regionala myndigheterna ska delta vid utformningen av de nationella handlingsplanerna och ta vederbörlig hänsyn till denna aspekt i samband med sin utvärdering av dessa planer.

—

Regionkommittén anser att målet på 10 % för användningen av biobränslen inom transportsektorn endast kan få avsedd positiv effekt om biobränslena framställs med råvaror där utvinningen inte stör den naturliga balansen i miljön, livsmedelsförsörjningen, den ekonomiska jämvikten på marknaden samt den sociala balansen i samhället.

Föredragande

:

Paula Baker (UK-ALDE), ledamot av Basingstoke och Deane Borough Council

1.

Regionkommittén välkomnar direktivet om förnybar energi, eftersom vi tror att produktionen av förnybar energi kan minska utsläppen av växthusgaser, öka tryggheten i energiförsörjningen, främja den tekniska utvecklingen, öka sysselsättningen och bidra till den regionala utvecklingen.

2.

Regionkommittén understryker att det för att direktivets mål ska kunna uppnås är ytterst viktigt att de regionala och lokala myndigheterna bildar en strategisk allians för att den förnybara energin ska vinna spridning nedifrånochupp.

3.

Regionkommittén efterlyser lagstiftning som ger långsiktig stabilitet för investeringsbeslut så att innovativa förnybara projekt, som använder sig av det stora teknikutbud som nu finns tillgängligt, kan konkurrera med konventionell teknik.

4.

Regionkommittén välkomnar beslutet om att införa tvingande mål för förnybar energi. Vi påpekar emellertid att de mellanliggande mål som fastställs i del B i bilaga 1 i förslaget till direktiv också måste vara tvingande för att slutmålen snabbt ska kunna uppnås och genomföras. Regionkommittén vill dessutom att de lokala och regionala myndigheterna deltar i diskussionerna med medlemsstaterna vad gäller utarbetandet av de nationella handlingsplanerna, så att man på lämpligt sätt kan kontrollera de mellanliggande målen och fastställa vilka operativa instrument som ska användas på lokal nivå.

5.

Regionkommittén stöder helhjärtat kommissionens förslag att medlemsstaterna ska utveckla nätinfrastruktur för el från förnybara källor och att denna typ av el ges företräde till nätet, men betonar att tillträde måste ges till rättvisa och konkurrensinriktade priser, antingen det sker genom inmatningstariffer eller på annat sätt.

6.

Regionkommittén betonar också att det är viktigt att utveckla nätinfrastruktur för gas och värme från förnybara källor samt spillvärme och att denna typ av energi ges skäligt tillträde till respektive nät.

7.

Regionkommittén anser att nätleverantörer bör göra rimliga justeringar och även stå för kostnaderna för dessa för att underlätta tillgången till förnybara energikällor. Kostnaderna bör inte fördelas över alla energiförbrukare.

8.

Regionkommittén ställer sig bakom kommissionens uppmaning till de nationella, regionala och lokala myndigheterna att främja lågenergihus och passiva hus. Även om sådana politiska åtgärder kräver en särskild behandling är de nödvändiga, ytterst viktiga och relevanta för att uppnå målsättningarna i direktivet om förnybar energi. Kommittén föreslår att direktivets bestämmelser på detta område vederbörligen beaktas i samband med nästa översyn av direktivet om byggnaders energiprestanda. Rent generellt anser kommittén att man måste sörja för en maximal samordning mellan de viktigaste EU-rättsakterna på dessa områden, nämligen direktivet om byggnaders energiprestanda, direktivet om energieffektivitet och energitjänster, tredje avregleringspaketet för energimarknaden och de olika delarna i paketet om ”energiklimat”, bland annat direktivet om ”förnybar energi”. För att kunna uppnå de fastställda målen i de olika länderna måste största möjliga uppmärksamhet ägnas det nationella genomförandet av direktivet om ”förnybar energi”.

9.

Regionkommittén menar att de lokala och regionala myndigheterna har erfarenheter och väl etablerad kompetens för att kunna påverka energiinfrastrukturen och energipolitiken inom sina regioner. Flera regioner i EU visar redan prov på ett politiskt engagemang vad gäller att främja förnybar energi inom sina respektive regioner. De har satt upp konkreta mål på detta område och arbetar aktivt för att uppnå dem. De påverkar redan energiinfrastrukturen och energipolitiken genom sina insatser i fysisk planering och regional utveckling samt genom att påverka enskilda medborgares handlande. I många fall har de också initierat innovativ användning av förnybar energi (solenergi, jordvärme, biomassa, vattenenergi och vindenergi) för byggnader, transporter och andra områden.

10.

Vi kan notera att bytet från icke-förnybara till förnybara energikällor innebär en ökning av den relativt småskaliga lokala energiproduktionen, vilket även kommer att minska förlusterna vid el-överföring över långa avstånd och få effekter för alla lokala och regionala myndigheters insatser.

11.

Vi anser att de lokala och regionala myndigheterna kan bidra med bland annat följande aktiviteter för att uppnå direktivets mål:

12.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att avstå från att ålägga medlemsstater att inrätta ett centraliserat, administrativt organ som ansvarar för ansökningar och bistånd till nya förnybara energianläggningar.

13.

Regionkommittén varnar för att låta normer för ”överskottsenergi” gälla retroaktivt för offentliga byggnader.

14.

Kommittén erinrar ånyo om erfarenheterna av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet och uppmanar kommissionen att anslå alla nödvändiga medel (inklusive mänskliga resurser) samt vidta alla åtgärder (inklusive rättsliga åtgärder och ekonomiska sanktioner) som krävs för att säkerställa att medlemsländerna inom angiven tid presenterar nationella handlingsplaner för förnybar energi som håller hög kvalitet och gör det möjligt att nå direktivets mål.

15.

Vi vill dessutom påpeka att lokala och regionala myndigheter handhar stora budgetar för offentliga inköp och upphandling av energikrävande produkter och tjänster. Under omvandlingsperioden mot ett Europa som i mycket högre grad domineras av förnybar energi bör man lyfta fram den betydelsefulla roll som lokala och regionala myndigheter spelar när det gäller att specificera, nyskapa och förhandla med sektorn för förnybar energi.

16.

De lokala och regionala myndigheternas insatser för att minska den totala efterfrågan på energi genom åtgärder för att förbättra energieffektiviteten är ett värdefullt bidrag när det gäller att uppnå målsättningarna i direktivet om förnybar energi.

17.

Regionkommittén är övertygad om att tillämpningen av många av de åtgärder (se exempelvis artikel 12) som kommer att ingå i medlemsstaternas nationella handlingsplaner kommer att falla på de lokala och regionala myndigheterna. De lokala och regionala myndigheterna har redan gjort viktiga insatser, och denna erfarenhet bör användas fullt ut vid utformningen, tillämpningen och övervakningen av de nationella handlingsplanerna.

18.

Vi vill därför uppmana kommissionen att ändra artikel 4 så att den innehåller ett krav på att de lokala och regionala myndigheterna ska delta vid utformningen av de nationella handlingsplanerna och ta vederbörlig hänsyn till denna aspekt i samband med sin utvärdering av dessa planer.

19.

Med hänvisning till erfarenheterna från de nationella energieffektivitetsplanerna uppmanar vi kommissionen att i god tid utfärda riktlinjer för utarbetandet av dessa planer, inklusive en standardplan. De regionala och lokala myndigheternas medverkan i utarbetandet av de nationella handlingsplanerna kommer tydligt att framstå som en av huvudpunkterna i alla former av standardplaner, övergripande planer eller andra former av rekommendationer som kommissionen utfärdar avseende de nationella handlingsplanerna.

20.

Vi vill uppmana kommissionen att vidta åtgärder för att uppmuntra användningen av befintliga stödprogram för förnybar energi, t.ex. strukturfonderna, lån från EIB, initiativet ”Intelligent energi för Europa” inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation samt olika program och initiativ inom det sjunde ramprogrammet för forskning och kommissionens planer i meddelandet om ”En Europeisk strategisk plan för energiteknik” (KOM(2007) 723 slutlig).

21.

Vi vill att man säkerställer att stödprogram finns tillgängliga för producenter av förnybar energi på samtliga nivåer, inklusive när det rör sig om mindre anläggningar, och för enhetlighetens skull anser vi att stödet till den förnybara energin bör åtföljas av en utfasning av stödet till produktion och användning av fossila bränslen (med undantag för eventuellt stöd till kraftvärmeanläggningar som används för offentlig fjärrvärmeförsörjning) och produktion och användning av kärnkraft. Ett undantag ska också ges i fall där avskiljning och lagring av koldioxid används för att minska de mängder koldioxid som släpps ut genom användningen av fossila bränslen.

22.

Regionkommittén anser att kommissionen bör erkänna vikten av stöd för främjande av forskning och utveckling och att tillräckliga resurser bör anslås till detta syfte för att öka användningen av ren, förnybar maritim energi som t.ex. vindkraft, vågor, tidvattenrörelser och havsströmmar. Regionkommittén erinrar om att de nationella och regionala stödprogrammen, som erbjuder lösningar som är anpassade till nationella, regionala och lokala förhållanden, har visat att de framgångsrikt kan främja den förnybara energin. Mot denna bakgrund måste de nationella och regionala stödprogrammen, även om extra stöd från EU är önskvärt, förbli de främsta instrumenten för att främja denna energi. All standardisering av villkoren i stödprogrammen på EU-nivå bör undvikas.

23.

Vi noterar att kommissionen föreslår EU-täckande ursprungsgarantier för att godkänna el, uppvärmning och kylning från förnybara energikällor, vilket är i linje med Regionkommitténs yttrande om att begränsa den globala klimatförändringen (1), där man efterlyste ett certifikatssystem för grön energi.

24.

Användningen av ursprungsgarantier även när det gäller handel och redovisning är enligt vår uppfattning alltför komplicerat, och vi förslår att kommissionen omprövar och bringar klarhet i denna fråga för att öka insynen och rättssäkerheten i systemet. Regionkommittén föreslår även att kommissionen i detta sammanhang ser till att systemet för handel med och marknadsföring av ursprungsgarantier inte utgör en risk för nationella och regionala stödprogrammens genomförande och effektivitet samt överväger ett separat certifikat för frivillig handel.

25.

Vi anser att den småskaliga kraftvärmens bidrag måste beaktas, och att den måste ges erkännande och stöd som komponent i varje medlemsstats övergripande energipaket.

26.

Produktionen, distributionen och användningen av energi förändras i snabb takt och takten kommer att öka under de kommande åren. Därför krävs breda informations- och utbildningsinsatser så att energiproducenter, -installatörer och -konsumenter får bättre förståelse för ny teknik, vilket kan möjliggöra en effektiv och rättvis förändring.

27.

Vi stöder kommissionens förslag att medlemsstaterna ska se till att lämplig information och vägledning samt lämpliga ackrediteringssystem införs.

28.

Lokala och regionala myndigheter har en viktig roll att spela inom utbildningen, och allmänheten efterlyser i allt högre grad en förbättring av kvaliteten på den erbjudna informationen. De kommer också att vara direkt inblandade i vägledningen för hur man ska genomföra kontrollen av planering och standarder för nya byggnader, och därför anser vi att det är angeläget att de lokala och regionala myndigheterna till fullo deltar i framtagandet av information samt utvecklandet och omsättandet i praktiken av medvetenhet, vägledning och utbildning.

29.

De lokala och regionala myndigheterna har främjat användning av biobränslen, till exempel genom insamling och återanvändning av matolja för användning i kommunala fordon eller produktion av biogas från avloppsvatten och annat biologiskt avfall för användning i kommunala fordon samt framställning av träpellets från kommunala skogar och träavfall, som främst används för uppvärmning och i anslutning till kraftvärmesystem. De insatser som gjorts i olika regioner i EU för att inrätta ”nätverk för biobränslen” måste också stödjas. Dessa strukturer syftar till att samordna produktion och konsumtion av biobränslen på regional nivå. Under förutsättning att produktionen av biobränsle är hållbar, dvs. med beaktande av alla ekonomiska, ekologiska och sociala aspekter, kan de bidra till att utveckla den regionala ekonomin.

30.

Regionkommittén anser att målet på 10 % för användningen av biobränslen inom transportsektorn bäst uppnås genom ökad användning av elektriska fordon som drivs med förnybar el.

31.

Vi anser att biobränslen framställda av avfall, biprodukter och restavfall har två fördelar ur klimatförändringssynpunkt – de minskar transportutsläppen och tar hand om material från avfallskedjan och utgör därmed en god hushållning med de begränsade resurser som biomassan utgör. De konkurrerar heller inte med matproduktion.

32.

Regionkommittén anser att ökad användning av biobränslen inom transportsektorn endast kan få avsedd positiv effekt om biobränslena framställs med råvaror där utvinningen inte stör den naturliga balansen i miljön, livsmedelsförsörjningen, den ekonomiska jämvikten på marknaden och den sociala balansen i samhället.

33.

Regionkommittén noterar att utsläppen av luftförorenande, hälsovådliga ämnen från biobränsleanvändning på transportområdet varierar beroende på källan. Biobränslen kan därför på ett positivt eller negativt sätt påverka luftkvaliteten. De lokala myndigheterna har ett vikigt ansvar när det gäller förvaltningen av detta.

34.

Regionkommittén anser därför att det är av största vikt att omfattande forskning utförs kring utsläpp av olika biobränslen, och att effekterna på luftkvaliteten utvärderas samtidigt som man gör en hållbarhetsbedömning utifrån ett helhetsperspektiv.

35.

Regionkommittén anser att de nationella handlingsplanerna, som de lokala och regionala myndigheterna kommer att vara med och utarbeta, specifikt bör omnämna de råvaror som används för framställning av biobränslen. I de nationella handlingsplanerna bör man ta hänsyn till den specifika situationen i fråga om naturresurser som råder och jordbrukspotentialen i varje medlemsstat.

36.

Biobränslen som ger betydande och kvantifierbara besparingar av växthusgasutsläpp bör få stöd.

37.

Vi inser att biomassa innehållande cellulosa (2) och alger kan skördas utan att man påverkar livsmedelsekonomin i samma utsträckning och utan en lika hög belastning av landresurserna, under förutsättning att det är förenligt med annan havsbaserad verksamhet. Produktionsmetoderna håller fortfarande på att utvecklas, men man hävdar redan nu att utsläppen av växthusgaser kan minskas med 90 % (3). Vidare kan fordonsbränsle produceras från avfall genom rötning till biogas med samma reduktion av växthusgasutsläpp.

38.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att vidareutveckla kriterierna för miljömässig hållbarhet för de biobränslen som definieras i artikel 15 i förslaget till direktiv. Dessa kriterier bör främst leda till en lösning på följande frågor, som är avgörande för biobränslenas allmänna hållbarhet:

På grundval av de ovannämnda exemplen på regionala nätverk uppmanar vi också kommissionen att noga beakta de möjligheter som regionala produktions-/konsumtionskedjor erbjuder.

39.

Vi föreslår därför en noggrann utvärdering av biobränslenas hållbarhet efter hand som tekniken utvecklas och en justering av minimigränserna för besparingarna av utsläpp av växthusgaser i takt med teknikutvecklingen.

40.

Hållbarhetskriteriet måste tillämpas på biobränslen som produceras såväl inom som utanför EU för att allmänheten ska känna förtroende vid inköp och fästa tilltro till de system som de lokala myndigheterna använder sig av.

41.

Biobränslen måste framställas på ett hållbart sätt och så att klimatpåverkan minimeras. Ytor som är kontinuerligt skogbevuxna får inte avskogas för att bereda plats för energigrödor som de facto binder mindre koldioxid.