Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

(2007/C 279/09)

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTNING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”BRUSSELS GRONDWITLOOF”

EG nr: BE/PGI/005/0535/24.03.2006

SUB ( ) SGB ( X )

I denna sammanfattning anges de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen i informationssyfte.

1.   Behörig myndighet i medlemsstaten

2.   Grupp

3.   Produkttyp

Kategori 1.6: frukt, grönsaker och spannmål

4.   Produktspecifikation:

(Sammanfattning av kraven i artikel 4.2 i förordning (EG) nr 510/2006)

4.1.   Beteckning: ”Brussels grondwitloof”

4.2.   Beskrivning: ”Brussels grondwitloof” är bladcikoria (endiv) som drivits upp ut rot av Chicorium intybus L., var. foliosum Hegi (underart cikoria) ur familjen Asteraceae (ex Compositae). Utmärkande för denna odling är att endast frökonstanta (icke-hybrida) odlarsorter används och att drivningen sker i jord och under täckjord. Tack vare täckjorden växer plantan i en jämn och buffrad miljö, vilket har gynnsam inverkan på produktens fasthet och bladstruktur. Typiskt för ”Brussels grondwitloof” är den fasta strukturen och den fasta, slanka formen med smal spets, fin bladstruktur och friska, naturligt glänsande blad (utan hår). Smaken håller god balans mellan bitter och söt.

4.3.   Geografiskt område: Det område i vilket ”Brussels grondwitloof” odlas omfattar följande: Hela provinsen Vlaams-Brabant, i huvudstadsregionen Bryssel kommunerna Neder-Over-Heembeek och Haren samt Anderlecht, Ganshoren, Jette, Evere, Schaarbeek, Sint-Lambrechts-Woluwe och Sint-Pieters-Woluwe, vidare kommunerna Sint-Amands, Puurs, Willebroek, Mechelen, Bonheiden, Putte, Heist-op-den-Berg, Hulshout, Herselt en Laakdal i provinsen Antwerpen och kommunerna Geraardsbergen, Ninove, Denderleeuw, Aalst, Lebbeke, Buggenhout, Erpe-Mere, Haaltert, Herzele, Lede, Oosterzele, Sint-Lievens-Houtem och Wetteren i provinsen Oost-Vlaanderen.

4.4.   Bevis på ursprung: Alla som odlar ”Brussels grondwitloof” ska varje år registrera sig hos den ansökande gruppen Brussels grondwitloof vzw. Detta register vidarebefordras till den behöriga kontrollmyndigheten. Varje förpackning märks med odlarens eller företagets namn och ett nummer. Numret ingår i ett system som tillsammans med företagsregistreringen möjliggör produktens spårbarhet. Numret kan ersättas med en annan märkning (t.ex. en streckkod) om denna ger minst samma garantier i fråga om spårbarhet. För att kvalitet, spårbarhet och kontroll ska kunna garanteras måste förpackningen och märkningen av Brussels grondwitloof ske på odlingsföretaget eller på annan plats men under direkt uppsikt av odlaren eller dennes representant. Förpackning och/eller märkning utförd av (mellan)handlaren utesluts uttryckligen.

Förpackning och märkning på företaget eller under direkt uppsikt av odlaren eller dennes representant syftar till att garantera ursprung och kontroll. Producentföreningen vill undvika att cikoria vars ursprung inte kan kontrolleras förpackas, märks och saluförs som ”Brussels grondwitloof”. Saluföringen av ”Brussels grondwitloof” sker tillstörsta delen via de klassiska försäljningskanalerna för grönsaker och frukt, dvs. grossist- och detaljhandel, auktioner och andra saluföringskooperativ. Det finns redan stora prisskillnader mellan Brussels grondwitloof och cikoria ur hydrokultur'. Detta gör det lockande med bedrägerier. Sådana bedrägerier skadar Brussels grondwitloofs goda rykte.

För att bevara kvaliteten bör man dessutom se till att vägen mellan skörd och förpackning blir så kort som möjligt. Om produkten hanteras ofta och länge skadar det dess kvalitet, eftersom cikoria är en ömtålig produkt som lätt skadas.

4.5   Framställningsmetod: Brussels grondwitloof är en grönsak (endiv) som odlas i två steg: Rotodlingen följs av uppdrivning.

Under sommaren växer rötterna på friland. I detta syfte sås i maj eget eller inköpt frö av odlarsorter. Genom noggrann sådd och välavvägd gallring får varje planta samma utrymme att växa, vilket ger likformiga, medeltjocka rötter. Detta är av stor betydelse för att få cikoriaplantor av lika storlek och hög kvalitet. På hösten, innan frosten kommer, skördas rötterna och befrias från bladen. Därvid sparas 2–3 cm bladstjälk för att inte skada den knopp ur vilken endiverna ska växa fram. Vid rotodlingen används i så stor utsträckning som möjligt integrerade och biologiska odlingsmetoder.

För uppdrivningen placeras rötterna i rad, en aning lutande, i gropar som täcks med 5–20 cm grovkorning jord. Detta kan ske på friland eller i särskilda bodar. Utan uppvärmning är frilansodlingen färdig för skörd under tidig vår (mars–april). Senare skörd kan uppnås genomextra sena sortval och genom odlingsmetoder som leder till att vårvärmen inte når rötterna så snart. Med uppvärmning av marken (t.ex. med hjälp av klassiska endiv-värmepannor eller central uppvärmning) kan skörden tidigareläggas. Det är emellertid nödvändigt att använda sorter som är anpassade till den valda skördetiden (tidig, halvtidig, vinter, halvsen, sen…). Skörden infaller cirka tre veckor efter det att marken värmts upp. Under uppdrivandet skyddas groparna mot väderleksinflytande (nederbörd, vind, ljus och kyla) med täckmaterial.

När endivplantorna är färdiga för skörd skördas hela gropen. Detta är en förutsättning för slutproduktens optimala kvalitet. Huvudet skärs av från roten och rengörs.

Vid skörden väljs rötter ut för fröodlingen. Härvid väljs de bästa kombinationerna av rot och endivhuvud, enligt kriterier som fastställs i produktspecifikationen. Frörötterna bevars till dess att de kan planteras ut under tidig vår. Efter utplantering växer fröstjälkar ur rötterna. Dessa skärs av i augusti, binds i kärvar och får mogna i högar. När fröna har mognat skiljs fröet från agnarna och rensas och sorteras. Lämpligt utsäde för följande odling sparas.

4.6.   Samband: Det är kombinationen av historia, omgivning och kunskap som lett till den typiska produkten Brussels grondwitloof.

Den har en rik historia och tradition. Fram till början av 1800-talet odlade de s.k. ”boerkozen”, grönsaksodlare, sina grönsaker i sanka områden innanför och utanför den nuvarande lilla ringvägen i Bryssel (gamla stadsmuren). De odlade bland annat vild cikoria, av vilken de använde tjocka rötter som de så småningom började förbättra. Därigenom utvecklades automatiskt de nuvarande endivsorterna.

Endivodlingens vagga är Schaarbeek. En viktig roll vid utvecklingen av denna produktion spelade botaniska trädgården och trädgårdsmästaren Bresiers. Cirka 1870 var endivodlingen begränsad till Schaarbeek och det angränsande Evere. Under de följande årtiondena bredde odlingsområdet ut sig till angränsande kommuner, samtidigt som odlingen i Schaarbeek och Sint-Lambrechts-Woluwe började avta. Men allmänt sett ökade endivodlandet kraftigt och bredde ut sig till hela det område som anges i punkt 4.2.

Odlarna organiserade sig i s.k. ”witloofsyndicaten”, föreningar som värnade om avsättning och export. De satsade på saluföring av witloof på mer avlägsna marknader både inom landet och utomlands. Redan 1862 exporterades witloof till Paris, och från och med 1872 ägde en regelbunden export rum. Under följande årtionden växte endivexporten till att bli den viktigaste delen av Belgiens grönsaksexport.

I oktober 1973 såldes för första gången endiv som drivits upp på vatten i Nederländerna. Det var början på vattenkulturens snabba frammarsch, som höll på att tränga ut markendivodlingen. 1973 fanns fortfarande ungefär 2 400 företag som odlade markendiv (grondwitloof) i provinsen Brabant, och deras produktion uppgick till ungefär 100 000–120 000 ton per år. I dag finns det ungefär 330 odlingsföretag i provinsen Vlaams-Brabant, och Belgiens sammanlagda produktion av grondwitloof uppgår till 12 000 ton.

De dominerande marktyperna i området är sandig lerjord och lätt lerjord. Dessa är mycket väl lämpade som täckjord för drivning av endiv. Sandjord blir vid uppdrivning snabbt dammiga och förorenar endivhuvudena, medan sandkornen skadar huvudenas blad och leder till röd missfärgning och minskad kvalitet. Tung jord låter sig inte smulas fint nog för att täcka väl, och håller kvar för mycket fuktighet, vilket leder till missformade huvuden och röta.

Fröodlingen, rotodlingen och uppdrivningen av Brussels grondwitloof kräver mycket kunskap, så som redan visats i punkt 4.5. Marken där uppdrivningen äger rum måste uppfylla stränga krav på struktur och profil. Därför måste odlaren även på mark med lämplig struktur vidta olika åtgärder (markförbättring och gödsling, djup omgrävning, jutering av grundvattennivån osv.) för att skapa en optimal uppdrivningsmiljö.

Inom det geografiska området har endivodlingen varit av stor vikt, inte bara ekonomiskt, utan också för samhällsutvecklingen. Endivodlingen präglade många aspekter av samhällslivet, t.ex. genom lokala ”endivbaler” och val av ”Miss Witloof”, processioner och sammankomster där s.k. endivjättar byggdes för att föras med i processionerna.

4.7.   Kontrollorgan:

4.8.   Märkning: Denna livsmedelsprodukt måste märkas med kontrolletiketter som bär namnet ”Brussels grondwitloof”, odlarens namn, den kod som möjliggör produktens spårbarhet och den europeiska symbolen för SGB.

(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.