19.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 245/4

1.

Den 29 juni 2007 underrättade Republiken Österrike kommissionen, i enlighet med artikel 9.3 b) i förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser (1) (nedan kallad förordningen), om de nationella bestämmelser som landet införde 2002 (beslut nr 447/2002 av det federala ministeriet för jordbruk, skogsbruk, miljö och vattenhushållning om förbud och begränsningar avseende fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6), offentliggjort i Österrikes officiella tidning, Bundesgesetzblatt, den 10 december 2002) och sedermera ändrat genom beslut nr 139/2007 av den 21 juni 2007 (nedan kallat ”beslutet”).

2.

Beslutet omfattar tre kategorier av växthusgaser som klassificerats inom ramen för Kyotoprotokollet till Förenta nationernas konvention om klimatförändringen, vilka kan bidra starkt till uppvärmningen: fluorerade kolväten (HFC), perfluorerade kolväten (PFC) och svavelhexafluorid (SF6). (Kyotoprotokollet utgör en del av Förenta Nationernas konvention om klimatförändring.)

3.

Beslutet innehåller förbud och begränsningar rörande saluföring av ovanstående fluorerade växthusgaser och användning av dessa i viss utrustning och vissa produkter, med undantag för användning inom forskning, utveckling och analys.

4.

Detaljerade bestämmelser om förbud och villkoren för undantag från förbudet finns i punkterna 4–17 i bestämmelsen.

5.

Eftersom dessa föreskrifter inte var förenliga med lagen upphävde österrikiska författningsdomstolen (genom beslut av den 9 juni 2005 och den 1 december 2005 som det federala ministeriet offentliggjorde i Österrikes officiella tidning den 9 augusti 2005 respektive den 24 februari 2006) gränsvärdet 3 000 för fluorerade kolväten som fastställs i punkt 12.2, rad 3, i beslutet. Dessutom upphävdes undantagsklausulen i punkt 12.2 a, rad 3, i samma beslut.

6.

Enligt ändringen från 2007 medger beslutet också vissa lättnader av begränsningarna inom kyl- och luftkonditioneringssektorn för att dessa skall anpassas till bestämmelserna i förordning (EG) nr 842/2006. Mobil kylning och luftkonditionering omfattas inte längre av bestämmelsen och vad gäller stationära anläggningar, omfattar förbuden endast små ijackningsenheter med en köldmediefyllning som uppgår till högst 150 g och fristående utrustning med en köldmediefyllning som är 20 kg eller mer. Ändringar har också gjorts med avseende på behandlingen av aerosoler som innehåller fluorerande kolväten och användningen av svavelhexafluorid för att anpassa dem till EU:s lagstiftning.

7.

Den österrikiska lagen från 2002 gällde redan innan kommissionen lade fram sitt förslag till förordning om vissa fluorerade växthusgaser. (2) Förordningen antogs senare genom medbeslutandeförfarande och offentliggjordes i juni 2006. Den österrikiska lagen ändrades sedan 2007. Syftet med förordningen är att minska utsläppen av de fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet. Det skall huvudsakligen ske genom begränsning av utsläppen från produkter och utrustning som innehåller sådana gaser. Begränsningen skall sträcka sig över produkternas och utrustningens hela livscykel och skall ske genom att man förhindrar och åtgärdar läckage (artikel 3) och återvinner gaserna i slutet av livscykeln (artikel 4). Förordningen innehåller också ett antal förbud mot användning och saluföring (artikel 8 respektive 9.1 och 9.2). Det gäller fall då man anser att det finns alternativa kostnadseffektiva lösningar inom EU och där det inte anses vara möjligt att minska utsläppen ytterligare eller öka återvinningen.

8.

Förordningen grundar sig på artikel 175.1 i EG-fördraget vad avser alla bestämmelser utom artiklarna 7, 8 och 9. Den rättsliga grunden för dessa tre artiklar är i stället artikel 95 i EG-fördraget beroende på deras betydelse för principen om fri rörlighet för varor.

9.

Genom artikel 9 i förordningen regleras saluföring av produkter och utrustning som innehåller eller vars funktion kräver fluorerade växthusgaser av de slag som är upptagna i förordningen. I artikel 9.3 a föreskrivs att medlemsstater, som senast den 31 december 2005 har antagit nationella bestämmelser som är strängare än de i artikel 9 och som faller inom ramen för förordningen, får bibehålla de nationella bestämmelserna till den 31 december 2012. Enligt artikel 9.3 b skall medlemsstaten underrätta kommissionen om de nationella bestämmelserna, tillsammans med en motivering. Vidare måste bestämmelserna vara förenliga med fördraget.

10.

Vad gäller saluföring av de aktuella produkterna går ministeriets bestämmelser längre än gällande gemenskapslagstiftning.

11.

Republiken Österrike hävdar att sådana bestämmelser är nödvändiga för att Österrike skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet, dvs. att de sammanlagda utsläppen av växthusgaser senast vid utgången av 2012 skall ha minskat med 13 % räknat från 1990 års nivå.

12.

Österrike påpekar att anmälan uppfyller kraven i bestämmelsen i artikel 9.3 i förordningen ((EG) nr 842/2006), och att en rad områden (däribland cellplast och elektronikindustri) som omfattas av den nationella lagstiftningen inte tas upp i den aktuella gemenskapsförordningen.

13.

Ändringen av bestämmelserna 2007 ledde dessutom till att vissa av förbuden hävs och mildras och att de bättre anpassades till gemenskapslagstiftningen. Österrike gör bedömningen att det enligt artikel 9.3 i förordningen ((EG) nr 842/2006 är möjligt för medlemsstaterna att ”mildra” de nationella bestämmelser som meddelats till kommissionen.

14.

Föreliggande anmälan kommer att behandlas med beaktande av förordningen (EG) nr 842/2006 och i enlighet med artikel 95.4 och 5 i EG-fördraget. Efter att anmälan inkommit har kommissionen sex månader på sig att utreda huruvida bestämmelserna utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion. Beroende på utfallet av sin utredning skall kommissionen godkänna eller förkasta bestämmelserna.

15.

Synpunkter på anmälan kan skickas till kommissionen inom 30 dagar från offentliggörandet av detta tillkännagivande. Synpunkter som inkommer senare beaktas inte.

16.

Ytterligare upplysningar om Österrikes anmälan kan fås från