52007PC0361

SV

Bryssel den 10.7.2007

KOM(2007) 361 slutlig

2007/0143 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet

SOLVENS II

(framlagt av kommissionen)

{SEK(2007) 870}

{SEK(2007) 871}

MOTIVERING

1. Allmänna kommentarer

Den ekonomiska och sociala vikten av (åter)försäkringsverksamheten är så stor att ingripanden från offentliga myndigheter, i form av tillsyn, allmänt accepteras som nödvändigt. Försäkringsföretagen skyddar inte bara försäkringstagarna mot framtida händelser som kan leda till en förlust, utan styr även hushållens sparande i riktning mot den finansiella marknaden och den reala ekonomin.

(Åter)försäkringsföretag och försäkringsföretag måste uppfylla vissa solvenskrav för att garantera att de kan infria sina löften till försäkringstagarna. De befintliga solvensbestämmelserna är emellertid föråldrade. Bestämmelserna är inte riskkänsliga, de lämnar för stort utrymme för nationella variationer i medlemsstaterna, grupptillsynen hanteras inte på lämpligt sätt och näringslivet och den internationella och tvärsektoriella utvecklingen har med tiden gått om bestämmelserna. Därför är det nödvändigt att inrätta ett nytt solvenssystem, som benämns Solvens II, som fullständigt avspeglar den senaste utvecklingen på tillsynsområdet, försäkringstekniska aspekter och riskhantering, och som möjliggör framtida uppdateringar.

Solvens II-projektet är en av de viktigaste kvarvarande frågorna från handlingsplanen för finansiella tjänster (1999–2005). Genom Solvens I höjdes de minsta garantifonderna under 2002, men det var bara en tillfällig åtgärd som var nödvändig för att förbättra skyddet för försäkringstagarna till dess att en mer genomgripande reform genomfördes. Solvens II är resultatet av denna process, och innehåller förslag om en mer omfattande översyn av den finansiella ställningen för (åter)försäkringsföretag.

Till följd av kommissionens initiativ för bättre och förenklad lagstiftning har man utnyttjat det tillfälle som översynen av det nuvarande solvenssystemet erbjuder för att omarbeta de 14 befintliga (åter)försäkringsdirektiven till ett enda dokument där de nya solvensbestämmelserna har integrerats.

2. Samråd med intressenter och berörda parter

a) Samråd med intressenter och berörda parter

Under arbetet med projektet har kommissionens tjänsteavdelningar upprätthållit nära kontakter med berörda parter. Kommissionens expertarbetsgrupp om solvens, som utgörs av experter från medlemsstaterna, har träffats 3–5 gånger per år för att diskutera Solvens II sedan projektet inleddes 2004.

Europeiska tillsynskommittén för försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS) har varit en viktig källa till teknisk expertis för Solvens II-projektet. CEIOPS råder kommissionen i utformningen av ett nytt solvenssystem och har genomfört ett antal kvantitativa konsekvensstudier. Innan CEIOPS lämnade sina råd till kommissionen genomförde kommittén ett offentligt samråd om förslagen till rekommendationer. CEIOPS har väsentligt bidragit till projektet och kommer att behöva vara delaktigt även längre fram i processen.

I juni 2006 anordnade GD MARKT en offentlig utfrågning som samlade 191 deltagare. Dessutom tog kommissionens tjänsteavdelningar fram ett offentligt frågeformulär som publicerades på webbplatsen ”Din röst i Europa”, där 147 svar inkom. GD MARKT sände även ett detaljerat frågeformulär till 58 företag runtom i Europa, som följdes upp med personliga intervjuer med ett antal av dessa företag (främst små och medelstora företag).

Ett antal organisationer ombads att bistå kommissionen i arbetet med att uppskatta de potentiella effekterna av det nya solvenssystemet: Europeiska centralbanken (finansiell stabilitet), (åter)försäkringsbranschen (CEA/AISAM/ACME) (försäkringsprodukter och marknader), FIN-USE (konsumenter) och CEIOPS (tillsynsmyndigheter). Dessutom har DG ECFIN utarbetat en rapport om effekterna av Solvens II på makroekonomin.

b) Konsekvensanalys

Den genomförda konsekvensanalysen och gensvaret från intressenter och berörda parter bekräftar att införandet av ett nytt riskbaserat solvenssystem, där man utnyttjar Lamfalussy-systemet fullt ut, är det mest ändamålsenliga och effektiva sättet för att uppfylla de allmänna målen för Solvens II-projektet, dvs. att fördjupa integrationen av EU:s (åter)försäkringsmarknad, förbättra skyddet för försäkringstagare och förmånstagare, förbättra den internationella konkurrenskraften för EU:s försäkrings- och återförsäkringsföretag och främja bättre lagstiftning.

Ett system som bygger på sunda ekonomiska värderingsprinciper kommer att visa försäkringsföretagens verkliga finansiella ställning och öka insynen och förtroendet inom hela sektorn. Införandet av riskbaserade regleringskrav kommer att garantera att en rättvis balans nås mellan ett starkt skydd för försäkringstagarna å ena sidan och rimliga kostnader för försäkringsföretagen å den andra.

Kapitalkraven kommer i synnerhet att återspegla den specifika riskprofilen för varje (åter)försäkringsföretag. Försäkringsföretag som hanterar sina risker väl – för att de följer en strikt policy, använder lämpliga riskminskningstekniker eller sprider sin verksamhet – kommer att belönas och tillåtas inneha mindre kapital jämfört med det nuvarande EU-systemet. Å andra sidan kommer dåligt skötta försäkringsföretag eller försäkringsföretag som är mer riskbenägna att vara skyldiga att inneha ett större kapital för att garantera att försäkringstagarnas anspråk kommer att kunna lösas in när det är dags.

Genom Solvens II kommer viktiga aspekter som sund riskhantering och noggranna interna kontroller att betonas i mycket större utsträckning. Ansvaret för att försäkringsföretagen har sunda finanser kommer tydligt att återföras till företagsledningen, där det hör hemma. Försäkringsföretagen kommer att ges ökad frihet – de kommer att vara skyldiga att uppfylla sunda principer i stället för godtyckliga regler. De rättsliga kraven och branschpraxis kommer att anpassas till varandra och försäkringsföretagen kommer att belönas om de inför riskhanteringssystem som bäst passar deras behov och övergripande riskprofil. I gengäld kommer de att vara föremål för en förstärkt tillsyn och granskning. Det nya systemet kommer även att bidra till att öka insynen och offentliggörandet av information. Försäkringsföretag som tillämpar bästa praxis kommer att belönas ytterligare av investerare, marknadsdeltagare och konsumenter.

Införandet av ett nytt ekonomiskt riskbaserat system kan emellertid orsaka vissa kortsiktiga sidoeffekter. Solvens II kan leda till att täckningen för vissa typer av försäkringar minskas, eftersom riskerna kommer att behandlas rättsligt i linje med de verkliga ekonomiska kostnaderna (traditionella finansiella garantier kommer till exempel att bakas in i produkter för långsiktigt sparande). Den ökade insynen kan likaså leda till en minskning av korssubventioneringen mellan affärsprodukter (t.ex. från fordonsförsäkringar till sjuk- och olycksförsäkringar) och höja priserna inom vissa områden för specifika kategorier av försäkringstagare med högre risker. Detta är en optimal lösning eftersom det blir möjligt att skapa en effektiv och öppen försäkringssektor, men de eventuella sociala följderna av de förändringar i försäkringsföretagens beteende som detta kan leda till måste noggrant övervakas och diskuteras för att garantera att man finner långsiktiga hållbara lösningar för att ta itu med de eventuella problem som kan uppstå till följd av införandet av det nya solvenssystemet. Försäkringsbolagen och de nationella myndigheterna bör uppmuntras att fundera på om sådana problem är sannolika och hur man i så fall kan lindra de negativa effekterna. Avslutningsvis förväntas inte Solvens II leda till några större effekter på livförsäkringsbolagens beteende, men det kan inte uteslutas att andra skadeförsäkringsföretag kommer att öka sina investeringar i obligationer på bekostnad av aktier. Skadeförsäkringsföretagens aktieinnehav utgör emellertid endast en begränsad andel av kapitaliseringen av säkerheter inom EU-25 (4 %) och övergången till den nya tillgångsfördelningen förväntas bli smidig.

3. Lagstiftning och rättslig grund

a) Lagstiftning

Följande 13 direktiv på området för liv- och skadeförsäkringar, återförsäkring, försäkringsgrupper och likvidation har omarbetats till en gemensam text i samband med de nya ändringarna av Solvens II:

· Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession [1].

· Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring [2].

· Rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring [3].

· Rådets direktiv 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring [4].

· Rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen [5].

· Rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avseende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring [6].

· Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring [7].

· Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG [8].

· Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje skadeförsäkringsdirektivet), [9]

· Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp [10].

· Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag [11].

· Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring [12].

· Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring [13].

Eftersom en fullständig omskrivning av de befintliga direktiven skulle ha sträckt sig längre än en omarbetning, följer omarbetningen strukturen i de befintliga (åter)försäkringsdirektiven. De nya bestämmelserna för Solvens II införs följaktligen i olika kapitel och avdelningar i förslaget till direktiv och visas i grå skrift. Inga väsentliga ändringar har gjorts av de befintliga omarbetade direktiven, förutom de ändringar som är nödvändiga för att införa det nya solvenssystemet.

”Omarbetningstekniken” har tillämpats för förslaget (interinstitutionellt avtal 2002/C 77/01) som möjliggör väsentliga ändringar av befintlig lagstiftning utan ett fristående ändringsdirektiv. Omarbetningen bidrar till att minska komplexiteten och gör EU-lagstiftningen mer tillgänglig och begriplig. Mindre väsentliga ändringar har gjorts av ett stort antal bestämmelser i de befintliga direktiven för att förbättra formuleringarna och underlätta läsningen. Artiklar eller delar av artiklar som har blivit föråldrade har strukits. Alla ändringar markeras tydligt i texten.

De nya solvensbestämmelserna är principer som bygger på och följer fyranivåstrukturen enligt Lamfalussy-systemet för finansiella tjänster. Principerna kommer att utvecklas ytterligare med hjälp av genomförandeåtgärder. Med hjälp av det nya Lamfalussy-systemet kan det nya solvenssystemet hålla takt med framtida marknadsutveckling, teknisk utveckling och den internationella utvecklingen av regleringen av redovisning och (åter)försäkringsverksamhet.

b) Rättslig grund

Förslaget bygger på artikel 47.2 och artikel 55 i fördraget, som är den rättsliga grunden för antagandet av åtgärder som syftar till att fullborda den inre marknaden för finansiella tjänster. Den form av rättsakt som valts är direktiv, eftersom detta förefaller vara lämpligast för att uppnå de eftersträvade syftena. Bestämmelserna i direktivet går slutligen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen.

4. Räckvidd

De befintliga direktivens räckvidd har inte ändrats. Förslaget omfattar följaktligen samtliga livförsäkrings- och skadeförsäkringsföretag. Den nuvarande bestämmelsen om att små ömsesidiga företag skall undantas har dock utvidgats till att omfatta alla små försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 4, oberoende av deras juridiska form. Direktivet gäller inte för pensionsfonder som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 [14] om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut. En översyn av detta direktiv kommer att genomföras 2008. Då kommer kommissionen att överväga om det är lämpligt att utarbeta solvenskrav för pensionsfonder och hur detta i så fall bör göras. Direktivet ändrar inte heller reglerna för finanskonglomerat. Om några problem skulle uppdagas kommer de emellertid att tas upp i samband med översynen av direktivet om finansiella konglomerat (2002/87/EG), som kommer ätt äga rum under 2008.

5. Kommentarer om artiklarna

Kommentarerna avser endast de artiklar som är nya eller har ändrats till följd av införandet av de nya solvensbestämmelserna.

a) Kvalitativa krav och tillsyn

De kvalitativa krav och tillsynsbestämmelser som är tillämpliga för (åter)försäkringsföretag (”andra pelaren” i Solvens II-ramverket), fastställs i två avsnitt, tillsynsmyndigheter och allmänna bestämmelser och förvaltningssystem.

Tillsynsmyndigheter och allmänna bestämmelser – artiklarna 27–38

Huvudsyfte med tillsynen – artikel 27

Det huvudsakliga syftet med förordningen om (åter)försäkring och tillsyn är lämpligt skydd för försäkringstagarna. Andra mål som finansiell stabilitet och rättvisa och stabila marknader skall också beaktas, men får inte undergräva huvudmålet.

Allmänna tillsynsprinciper – artikel 28

Tillsynen skall bygga på en framåtblickande och riskorienterad metod. Solvens II omfattar därför en ekonomisk riskbaserad metod, som återspeglar den verkliga riskprofilen för (åter)försäkringsföretag. Detta system bör bygga på sunda ekonomiska principer och den information som tillhandahålls av de finansiella marknaderna bör utnyttjas till fullo.

Särskild vikt har lagts vid att se till att det nya solvenssystemet inte blir för betungande för små och medelstora (åter)försäkringsföretag. Betoningen ligger därför särskilt på proportionalitetsprincipen, som gäller för alla krav i direktivet, men som är särskilt relevant för tillämpningen av de kvantitativa och kvalitativa kraven i solvenssystemet och insynsbestämmelserna. Detta kommer att anges närmare i genomförandeåtgärderna.

Insyn och ansvarsskyldighet – artikel 30

Insyn och ansvarsskyldighet bidrar till tillsynsmyndigheternas legitimitet och integritet och till att tillsynssystemet blir trovärdigt. I denna artikel föreskrivs det därför att tillsynsmyndigheterna skall utföra sina uppgifter på ett öppet och ansvarsfullt sätt. Offentliggörande av information främjar insynen och möjliggör meningsfulla jämförelser mellan de metoder som tillämpas av medlemsstaterna. En viktig aspekt av insynen och ansvarsskyldigheten är att garantera öppna förfaranden för utnämning och entledigande av medlemmar i tillsynsmyndigheternas styrelser eller ledningsorgan.

Tillsynsbefogenheter – artikel 34

För att garantera en effektiv tillsyn måste tillsynsmyndigheterna vara fullt bemyndigade att utföra sina uppgifter. I artikel 34 fastställs därför att medlemsstaterna måste se till att tillsynsmyndigheterna har befogenheter att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att företagen uppfyller de rättsliga krav som fastställs genom detta direktiv och för att förhindra och avhjälpa eventuella oegentligheter. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att tillsynsorganen även har befogenheter att utöva tillsyn över verksamhet som är utlagd på direktentreprenad och underentreprenad. Alla tillsynsbefogenheter skall utövas på ett lämpligt och proportionerligt sätt.

För att garantera en effektiv tillsyn är det nödvändigt att insynen genomförs både internt och externt. Tillsynsmyndigheterna ges därför befogenhet att utföra visuella inspektioner i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags arbetslokaler.

Tillsynsprocessen (Supervisory Review Process (SRP)) – artikel 36

Om försäkringsföretagen eller återförsäkringsföretagen inte uppfyller de kvalitativa och kvantitativa kraven kan detta få allvarliga följder för deras finansiella sundhet. Syftet med tillsynsprocessen är därför att identifiera institutioner med finansiella eller organisatoriska egenskaper eller andra egenskaper som gör dem mer riskbenägna.

I enlighet med tillsynsprocessen ser tillsynsmyndigheterna över och utvärderar de strategier, processer och rapporteringsförfaranden som försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar för att uppfylla kraven i detta direktiv samt de risker som företaget möter eller kan möta och företagets förmåga att bedöma dessa risker. Översynen består även av en utvärdering av lämpligheten av företagets metoder och förfaranden för att identifiera eventuella händelser eller framtida ändringar av de ekonomiska förhållandena som kan påverka företagets övergripande finansiella ställning negativt. För att garantera att tillsynsprocessen är effektiv är det viktigt att tillsynsmyndigheterna ges befogenheter att åtgärda de svaga punkter och brister som identifieras under tillsynsprocessen, däribland en uppföljning av resultaten.

Dessutom är det viktigt att tillsynsmyndigheterna förfogar över lämpliga kontrollverktyg som gör det möjligt att identifiera och avhjälpa försämrade finansiella förhållanden. Resultaten av SRP är till mycket stor hjälp för tillsynsmyndigheterna när det gäller att fastställa prioriteringar för det framtida arbetet, se till att tillsynsmetoderna är konsekventa mellan de olika tillsynsmyndigheterna och lämna gensvar om resultaten till företaget.

Kapitaltillägg – artikel 37

Utgångspunkten för att bedöma om de kvantitativa kraven uppfylls på lämpligt sätt inom (åter)försäkringssektorn är solvenskapitalkapitalkravet (SCR). Tillsynsmyndigheterna kan därför kräva att (åter)försäkringsföretagen endast får inneha mer kapital under strikt definierade exceptionella omständigheter. Även om syftet med standardmetoden är att ringa in riskprofilen för de flesta (åter)försäkringsföretagen inom gemenskapen, kan det finnas vissa fall där den standardiserade metoden kanske inte helt återspeglar ett företags mycket specifika riskprofil.

I händelse av materiella brister i hela eller delar av den interna metoden (se punkt e nedan) eller materiella brister i företagsledningen är det viktigt att tillsynsmyndigheterna försäkrar sig om att det berörda företaget gör allt det kan för att avhjälpa de brister som orsakat kapitaltillägget för att skydda sina försäkringstagare. Tillsynsmyndigheterna är skyldiga att minst en gång om året granska företagets framsteg i arbetet med att rätta till de brister som har uppstått. Kapitaltilläggen får endast ha en permanent karaktär när avvikelserna i ett företags risk är materiella och tillämpningen av delar av eller hela den interna metoden är ineffektiv.

Det mer harmoniserade och ekonomiska synsätt som tillämpas för (åter)försäkringssektorn jämfört med direktivet om kapitalkrav motiverar det mer harmoniserade synsättet på kapitalökningar.

Förvaltnings- eller ledningsorganets ansvar – artikel 40

(Åter)försäkringsföretagen kommer att vara skyldiga att uppfylla principer snarare än regler, vilket ökar företagsledningens ansvar jämfört med de nuvarande bestämmelserna.

I direktivet anges det tydligt att (åter)försäkringsföretagets förvaltnings- eller ledningsorgan har det slutliga ansvaret för att företaget uppfyller bestämmelserna i detta direktiv.

System för företagsstyrning – artiklarna 41–49

System för företagsstyrning och allmänna krav – artikel 41

Det är viktigt att kraven på företagsstyrning inom bank-, försäkrings- och (åter)försäkringssektorerna överensstämmer för att se till att de metoder som tillämpas i de olika sektorerna är konsekventa. Syftet med de krav på företagsstyrning som anges i direktivet är att uppnå detta mål.

Strikta företagsstyrningskrav är en nödvändig förutsättning för ett effektivt solvenssystem. Vissa risker kan endast hanteras genom att ställa krav på företagsstyrningen i stället för att fastställa kvantitativa krav. Ett robust styrningssystem är följaktligen av grundläggande vikt för att försäkringsföretagens verksamhet leds på lämpligt sätt och centralt för effektiviteten i tillsynssystemet.

Styrningssystemet omfattar krav på lämplighet, riskhantering, bedömning av egna risker och solvens, intern kontroll, internrevisioner, försäkringstekniska funktioner och utläggning på entreprenad. Proportionalitetsprincipen kommer att tillämpas för företagsstyrningskraven i genomförandeåtgärderna.

I och med att styrningsprinciper fastställs i direktivet blir det lättare för företagen att besluta om hur styrningssystemet skall tillämpas. En funktion är en administrativ befogenhet att utföra vissa fastställda uppgifter. Identifieringen av en viss funktion hindrar inte företaget från att fritt besluta hur det vill organisera denna funktion i praktiken, om inte annat anges i direktivet. Detta bör inte leda till onödigt betungande krav eftersom karaktären, omfattningen och komplexiteten i företagets verksamhet beaktas. Styrningsfunktionerna kan därför innehas av företagets egna anställda, utföras med hjälp av externa experter eller läggas ut på experter inom ramen för de begränsningar som fastställs i direktivet. Dessutom kan mer än en funktion utföras av en person eller en organisatorisk enhet i mindre och enklare sammansatta företag.

För att styrningssystemet skall fungera väl är företagen skyldiga att utarbeta och tillämpa skriftliga policydokument där de tydligt anger hur de hanterar interna kontroller, internrevisioner, riskhantering och, i förekommande fall, entreprenad. Det är mycket viktigt att förvaltnings- eller ledningsorganet är aktivt involverat i styrningssystemet. De skriftliga policydokumenten skall därför godkännas av företagsledningen och ses över minst en gång per år, eller innan några betydande förändringar görs av systemet. Det är mycket viktigt att policyn ändras innan systemändringen genomförs eftersom företaget annars skulle bryta mot bestämmelserna för sina egna interna strategier och processer. Det är tillsynsmyndighetens uppgift att se över och utvärdera styrningssystemet inom ramen för tillsynsprocessen.

Egna risk- och solvensbedömningar (ORSA) – artikel 44

Som ett led i sina riskhanteringssystem skall alla (åter)försäkringsföretag, som en integrerad del av affärsstrategin, tillämpa en konsekvent metod för att bedöma sina övergripande solvensbehov med hänsyn till riskprofilen.

ORSA (Own Risk and Solvency Assessment) består av två delar. Det är dels en intern bedömningsprocess inom företaget och ingår därför i företagets strategiska beslut, och dels är det ett hjälpmedel i tillsynsmyndigheternas verksamhet. Tillsynsmyndigheterna skall informeras om resultaten av företagets interna risk- och solvensbedömning.

Företagen är inte skyldiga att utarbeta eller använda en fullständig eller partiell intern modell enligt ORSA. Om företaget redan använder en godkänd fullständig eller partiell intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet (SCR), bör resultaten från modellen användas inom ramen för ORSA. ORSA utgör dock inte ett tredje solvenskapitalkrav, och kommer inte att bli onödigt betungande för små och enklare sammansatta företag. Tillsynsmyndigheterna granskar företagets egna risk- och solvensbedömningar som en del av tillsynsarbetet. Resultaten av varje utförd ORSA skall rapporteras till tillsynsmyndigheten och ingår i de upplysningar som skall lämnas om tillsynen enligt artikel 35.

Utläggning på entreprenad – artiklarna 38 och 48

Eftersom utläggning på entreprenad blir allt vanligare är det viktigt att ett konsekvent tillvägagångssätt införs på detta område. För att säkerställa en effektiv tillsyn över verksamhet som läggs ut på entreprenad är det viktigt att den tillsynsmyndighet som skall granska företag som lägger ut en del av verksamheten på entreprenad har rätt att få tillgång till alla relevanta uppgifter som den berörda tjänsteleverantören innehar och har rätt att genomföra inspektioner på plats av den verksamhet som läggs ut på entreprenad, genom att besöka tjänstetillhandahållarens arbetslokaler, oavsett om det är en reglerad eller oreglerad enhet. Om en verksamhet läggs ut på entreprenad till en tjänsteleverantör i ett tredjeland skall tillsynsmyndigheten ha rätt att få tillgång till alla relevanta uppgifter som innehas av tjänstetillhandahållaren oavsett om det är en reglerad eller oreglerad enhet. Detta omfattar både direktentreprenad och underentreprenad.

Ett sätt att åstadkomma detta, särskilt om tjänstetillhandahållaren är en oreglerad enhet, är att lägga särskild tonvikt vid granskningen av avtalet mellan det företag som lägger ut verksamheten och det företag som utför entreprenaden. Tillsynsmyndigheterna måste informeras på ett lämpligt och lägligt sätt innan viktig verksamhet läggs ut på entreprenad eller om materiella ändringar görs i ett senare skede.

Det gemensamma forumets arbete beaktas när det gäller de krav som fastställs i detta direktiv, och kraven är förenliga med de befintliga bestämmelserna och förfarandena inom banksektorn, direktivet om marknader för finansiella instrument (2004/39/EG) och tillämpningen av detta på kreditinstitutioner.

b) Tillsynsrapportering och offentliggörande av information

Tillsynsrapportering och offentliggörande av information utgör den tredje pelaren i Solvens II.

Information som skall lämnas för tillsynen – artikel 35

Den rådande filosofin i gemenskapsrätten på detta område har bevarats i förslaget, som innehåller ett allmänt krav för företagen att lämna alla upplysningar som är nödvändiga för tillsynen. I linje med Lamfalussy-metoden införs ett antal nyckelprinciper i förslaget, som tillsynsrapporteringen måste uppfylla och som även ger utrymme för att vidta genomförandeåtgärder för att garantera lämplig konvergens.

Offentliggörande av information – artiklarna 50–55

Enligt förslaget är företagen skyldiga att offentliggöra en årsrapport som innehåller väsentlig och koncis information om deras solvens och finansiella ställning. Undantag kan göras för kapitaltillskott under en övergångsperiod. Företagen är skyldiga att uppdatera den offentliggjorda informationen vid behov (fall där det lägsta kapitalkravet och solvenskapitalkravet inte uppfylls omfattas av särskilda bestämmelser), och de kan även frivilligt offentliggöra ytterligare information. Företagen är skyldiga att ha en policy om offentliggörande av information, och uppgifterna om företagets solvens och finansiella ställning måste godkännas av förvaltnings- eller ledningsorganet innan de offentliggörs. Slutligen införs möjligheten att vidta genomförandeåtgärder för att garantera lämplig konvergens i förslaget.

c) Främjande av konvergens på tillsynsområdet – artikel 69

Kommittén för finansiella tjänster har identifierat främjande av konvergens på tillsynsområdet som en av de största utmaningarna under de närmaste åren. Även om den gemensamma rättsliga ramen utgör grunden kan verkligt lika villkor endast åstadkommas genom att mer konsekventa och gemensamma beslutsprocesser och tillsynsförfaranden införs för tillsynsmyndigheterna. För att nå konvergens på tillsynsområdet är den dagliga tillämpningen av gemenskapsrätten, stärkandet av tillsynsmyndigheternas dagliga arbete samt genomförandet av den gemensamma marknaden särskilt viktiga aspekter. Inbördes utvärderingar och ledningsmekanismer kan fylla en viktig funktion för att främja konvergens på tillsynsområdet.

CEIOPS spelar en särskilt viktig roll för att se till att direktivet tillämpas konsekvent och att det råder konvergens mellan tillsynsförfarandena inom hela gemenskapen. Enligt denna artikel blir medlemsstaterna därför skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att tillsynsmyndigheterna aktivt deltar i CEIOPS verksamhet.

d) Kvantitativa krav

De kvantitativa krav som är tillämpliga för (åter)försäkringsföretag (”första pelaren” i Solvens II-ramverket) fastställs i sex avsnitt: värdering av tillgångar och skulder, tekniska avsättningar, egna medel, solvenskapitalkrav, minimikrav för kapital samt investeringar. Kraven inom den första pelaren baseras på metoden för total balansräkning. Denna metod bygger på en integrerad uppskattning av de samlade balansräkningarna för försäkrings- och återförsäkringsföretag, där tillgångar och skulder värderas konsekvent. Enligt denna metod skall företagens tillgängliga finansiella resurser täcka deras samlade finansiella krav, dvs. summan av underordnade skulder och kapitalkrav. Till följd av denna metod måste godkända egna medel (eligible own funds, se nedan) vara högre än solvenskapitalkravet.

Värdering av tillgångar och skulder – artikel 73

Genom artikel 73 införs värderingsstandarder för alla tillgångar och skulder, som bygger på den gällande IFRS-definitionen av verkligt värde. Genomförandeåtgärder kommer att utarbetas för att fastställa hur verkligt värde och specifika poster i balansräkningarna skall beräknas för att garantera att dessa poster värderas konsekvent i alla medlemsstater. När det gäller skuldsidan beaktas inte kreditställningen i redovisningsstandarderna. När det gäller tillgångar beaktas dock befintlig kredit och likviditet i standarderna.

Tekniska avsättningar – artiklarna 74–84

Tekniska avsättningar måste fastställas för att företagen skall kunna fullgöra sina (åter(försäkringsskyldigheter gentemot försäkringstagare och förmånstagare. Beräkningen av de tekniska avsättningarna kommer att grundas på de allmänna bestämmelser som anges i artikel 74:

– Beräkningen av de tekniska avsättningarna kommer i synnerhet att bygga på deras aktuella utgångsvärde. Det aktuella utgångsvärdet anger det belopp som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle förväntas betala i dagsläget om det omedelbart överförde sina kontraktsförpliktelser till ett annat företag. Tillämpningen av aktuellt utgångsvärde är inte avsett att medföra att ett (åter)försäkringsföretag skulle kunna, vilja eller verkligen överföra dessa skyldigheter.

– Beräkningen av de tekniska avsättningarna måste vara konsekvent med marknaden och företagsspecifik information kommer endast att användas i beräkningen av de tekniska avsättningarna i den mån som informationen gör det lättare för (åter)försäkringsföretagen att ringa in sammansättningen av den underliggande försäkringsportföljen.

Beräkningen av tekniska avsättningar beskrivs i artiklarna 75–78 och 80–84. De beräknas som summan av ”bästa skattning” (best estimate) och en riskmarginal, förutom när det gäller risker som kan täckas av finansiella marknader (hedgeable) som uppstår från (åter)försäkringskrav (se nedan):

– Bästa skattning motsvarar det förväntade aktuella värdet av det framtida betalningsflödet, med hänsyn till alla kassabehållningar och utbetalningar (kalibrerat för inflation) som krävs för att lösa ut (åter)försäkringskrav under deras löptid, inklusive alla utgifter, framtida diskretionära premier, integrerade finansiella garantier och kontraktsalternativ. Beräkningen av bästa skattning skall bygga på sund försäkringsteknik och uppgifter av god kvalitet, och kontinuerligt stämmas av mot den verkliga utvecklingen.

– Riskmarginalen garanterar att det samlade värdet av de tekniska avsättningarna motsvarar det belopp som (åter)försäkringsföretagen skulle behöva betala i dagsläget om det omedelbart skulle överföra sina kontraktsrättigheter och skyldigheter till ett annat företag eller alternativt den ytterligare kostnaden över bästa skattning för att tillhandahålla kapital för att stödja (åter)försäkringskrav under portföljens löptid.

När det gäller risker som kan täckas av finansiella marknader (hedgeable) – dvs. en risk som effektivt kan neutraliseras genom att köpa eller sälja finansiella instrument – beräknas värdet av tekniska avsättningar direkt som en helhet, och erhålls genom tillämpning av värdena för dessa finansiella instrument (se artikel 75.4).

I fråga om övriga risker beräknas riskmarginalen genom att tillämpa den så kallade kapitalkostnadsmetoden (se artikel 75.5). I detta fall används samma kapitalkostnadsbelopp för alla företag (t.ex. fasta procentsatser), och motsvarar den spridning av de riskfria räntorna som ett (åter)försäkringsförtag som har kreditvärderingen BBB skulle få betala för att öka sina godkända egna medel.

Egna medel – artiklarna 85–98

Egna medel motsvarar ett (åter)försäkringsföretags tillgängliga finansiella resurser som kan tjäna som en riskbuffert och absorbera eventuella finansiella förluster. Fastställandet av beloppen för godkända egna medel som får medräknas för att täcka de två kapitalkraven bygger på en process i tre steg. Varje steg motsvarar ett moment: fastställande av egna medel, klassificering av egna medel och medräkning av egna medel.

I det första steget skall beloppen för de tillgängliga egna medlen identifieras. Egna medel är summan av

– poster i balansräkningen, eller ”poster för egna basmedel” (se artikel 86),

– poster som inte finns med i balansräkningen, eller ”tilläggsposter för egna medel” (se artikel 87).

De egna basmedlen (basic own funds) utgörs av det ekonomiska kapitalet (dvs. överskott av tillgångar mot skulder, som värderas i enlighet med avsnitt 1 och 2) och underordnade skulder (eftersom dessa skulder kan tjäna som kapital, t.ex. vid likvidation).

Tilläggsposter för egna medel består av de åtaganden som företagen kan lösa in för att öka sina finansiella resurser, såsom medlemmars uppfordran och kreditbrev. Eftersom dessa tilläggsposter för egna medel inte omfattas av de värderingsstandarder som anges i avsnitt 1 och 2 krävs det förhandsgodkännande från tillsynsmyndigheten för att fastställa dessa belopp.

Eftersom poster för egna medel är av olika kvalitet och absorberar förluster i olika grad kommer dessa poster i det andra steget att klassificeras i tre nivåer, beroende på deras karaktär och den utsträckning i vilken de uppfyller fem nyckelkriterier (dvs. underordnande, absorberande av förluster, varaktighet, beständighet och frånvaro av delgivningskostnader), som anges i artikel 92.

– Klassificeringen av de egna medlen i tre nivåer bygger på kvalitativa kriterier som kommer att specificeras mer detaljerat genom genomförandeåtgärder (se artikel 96). För att underlätta denna klassificering kommer en förteckning över förklassificerade poster även att fastställas i dessa genomförandeåtgärder.

KaraktärKvalitet | Inom balansräkningen(”egna basmedel”) | Utanför balansräkningen(tillägg till egna medel) |

Hög | Nivå 1 | Nivå 2 |

Medium | Nivå 2 | Nivå 3 |

Låg | Nivå 3 | − |

Eftersom posterna i nivå 2 och 3 inte fullständigt absorberar alla förluster under alla omständigheter förefaller det vara nödvändigt att i ett tredje steg begränsa erkännandet av dem av tillsynsskäl. I artikel 97 anges två uppsättningar begränsningar som gäller för tillgängliga egna medel och som skall tillämpas för att fastställa de belopp som får medräknas i tillsynen:

– När det gäller solvenskapitalkravet skall andelen i nivå 1 av de egna medel som får medräknas uppgå till minst en tredjedel, och andelen i nivå 3 får inte vara högre än en tredjedel.

– När det gäller lägsta kapitalkrav räknas tillägg till egna medel inte med, och andelen poster inom nivå 2 som får medräknas skall begränsas till ½.

Solvenskapitalkrav – artiklarna 99–124

Avsnitt 4 om solvenskapitalkraven är indelat i tre delar: allmän presentation av kapitalkraven, standardformeln för solvenskapitalkravet och användningen av interna solvensmodeller.

Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet, med användning av standardformeln eller en intern modell

Solvenskapitalkravet motsvarar det ekonomiska kapital ett (åter)försäkringsföretag måste inneha för att begränsa konkurssannolikheten till 0,5 %, dvs. att en konkurs skulle inträffa med 200 års mellanrum (se artikel 100). Solvenskapitalkravet beräknas genom att använda Value-at-Risk-modellen, antingen enligt standardformeln eller genom att använda en intern modell: alla potentiella förluster, inklusive negativa omvärderingar av tillgångar och skulder, under de kommande 12 månaderna skall bedömas. Solvenskapitalkravet återspeglar företagets verkliga riskprofil, och alla kvantifierade risker beaktas, samt nettoeffekten av riskminskningstekniker.

Solvenskapitalkravet skall beräknas minst en gång om året och övervakas kontinuerligt, och räknas om så snart företagets riskprofil avviker markant. Det riskbaserade kapitalkravet skall täckas av ett motsvarande belopp för poster för egna medel som får medräknas (se artikel 99).

Standardformeln för solvenskapitalkravet

I artiklarna 102–108 beskrivs målsättningarna, strukturen och den övergripande kalibreringen av standardformeln för solvenskapitalkravet. ”Modulstrukturen”, som bygger på linjära aggregationststekniker, förklaras närmare i bilaga IV till direktivet. De risker som fångas upp i de olika modulerna och undermodulerna i standardformeln definieras i artiklarna 13, 103 och 104. Detaljerade specifikationer av dessa moduler och undermoduler kommer att införas genom genomförandeåtgärder, eftersom de sannolikt kommer att utvecklas med tiden.

Syftet med standardformeln för solvenskapitalkravet är att nå rätt balans mellan riskkänslighet och praktiskhet. Den möjliggör både användning av företagsspecifika parametrar i förekommande fall (se artikel 103.7), och standardiserade förenklingar för små och medelstora företag (se artikel 107).

Eftersom tillgångarnas kredit- och likviditetsegenskaper vederbörligen beaktas i de nya kreditvärderingsnormerna, eftersom solvenskapitalkravet fångar in alla kvantifierbara risker och alla investeringar är underställda försiktighetsprincipen, kommer bestämmelserna om kvantitativa investeringsbegränsningar och kriterierna för godkända tillgångar inte att behållas. Om nya risker uppstår mot bakgrund av marknadsutvecklingen som inte omfattas av standardformeln för solvenskapitalkrav ges kommissionen rätt enligt artikel 108.2 att vidta tillfälliga genomförandeåtgärder genom att fastställa investeringsbegränsningar och kriterier för godkända tillgångar under det att formeln uppdateras.

Interna modeller

I artiklarna 109–124 beskrivs de krav som gäller för (åter)försäkringsföretag som använder eller vill använda en fullständig eller partiell intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet. Innan tillsynsmyndigheterna godkänner användningen av en intern modell måste (åter)försäkringsföretagen lämna in en ansökan (se artikel 109) som skall vara godkänd av företagets förvaltnings- eller ledningsorgan (se artikel 113), och som visar att företagen uppfyller användartest, statistiska kvalitetsstandarder, kalibreringsstandarder, valideringsstandarder och dokumentationsstandarder (se artiklarna 117–122). Tillsynsmyndigheterna måste besluta om de skall godkänna eller avslå ansökan inom sex månader från mottagandet av en fullständigt ifylld ansökan från ett (åter)försäkringsföretag.

När det gäller användning av partiella interna modeller införs ytterligare krav som är avsedda att förhindra att (åter)försäkringsföretagen tillämpar så kallad cherry-picking (se artikel 110). Enligt artikel 111 ges kommissionen dessutom möjlighet att vidta genomförandeåtgärder för att anpassa de standarder som anges i artiklarna 117–122 när det gäller partiella interna modeller för att ta hänsyn till den begränsade räckvidden för dessa modeller.

Enligt artikel 116 får tillsynsmyndigheterna befogenhet att kräva att ett (åter)försäkringsföretag som tillämpar standardformeln i beräkningen av solvenskapitalkravet skall utarbeta en partiell eller fullständig intern modell om solvenskapitalkravets standardformel inte fångar upp riskprofilen för förtaget i fråga på lämpligt sätt.

Lägsta kapitalkrav – artiklarna 125–128

Lägsta kapitalkrav utgör den kapitalnivå under vilken försäkringstagarnas intressen allvarligt skulle riskeras om företaget fick fortsätta sin verksamhet. Om ett företag bryter mot bestämmelsen om lägsta kapitalkrav aktiveras automatiskt den yttersta formen av tillsynsåtgärder, t.ex. att auktorisationen återkallas (se artiklarna 126 och 136). Företagen är därför skyldiga att inneha godkända egna medel för att täcka lägsta kapitalkrav (se artikel 125). Eftersom denna form av tillsynsåtgärder kan kräva godkännande från de nationella domstolarna måste lägsta kapitalkrav beräknas en gång i kvartalet enligt en enkel och robust formel på grundval av kontrollerbara uppgifter.

Artikel 126 om den specifika utformningen och kalibreringen av lägsta kapitalkrav innehåller en kort förteckning över allmänna principer. I väntan på resultaten från de kvantitativa studierna (QIS3) har en öppen metod införts, eftersom inget slutligt beslut om lägsta kapitalkrav har fattats ännu.

Genom förslaget blir det möjligt att särskilt testa följande två metoder:

– Lägsta kapitalkrav beräknat genom användning av en förenklad version av standardformeln (modulmetoden) där livförsäkringsgarantirisker, skadeförsäkringsgarantirisker och marknadsrisker beaktas, och som kalibreras till en Value-at-Risk (VaR) på ett år till 90 %.

– Lägsta kapitalkrav beräknat som en procentsats av solvenskapitalkravet (kompakt metod), kalibrerad till en tredjedel av solvenskapitalkravet.

Enligt artikel 126.1 blir det till exempel möjligt att kalibrera lägsta kapitalkrav till en förtroendenivå på mellan 80 % (en tredjedel av solvenskapitalkravet kalibrerat till 99,5 % VaR motsvarar 80 % VaR, om man utgår ifrån en normalfördelning) och 90 % (den nivå som används i den modulmetod som testas för närvarande).

För att se till att övergången till det nya systemet blir smidig (se artikel 128) skall (åter)försäkringsföretag som uppfyller Solvens I men inte uppfyller lägsta kapitalkrav på dagen för detta direktivs ikraftträdande ha ett år på sig att uppfylla bestämmelserna i det nya systemet.

Investeringar – artiklarna 129–132

Alla investeringar som innehas av ett (åter)försäkringsföretag (dvs. tillgångar som täcker tekniska avsättningar plus tillgångar som täcker solvenskapitalkravet och fria tillgångar) måste investeras, förvaltas och övervakas enligt försiktighetsprincipen, som fastställs i artikel 129. Enligt försiktighetsprincipen är (åter)försäkringsföretagen skyldiga att investera sina tillgångar på ett sätt som bäst tjänar försäkringstagarnas intresse, matcha investeringar och skulder på lämpligt sätt och vederbörligen beakta finansiella risker, såsom likviditets- och koncentrationsrisker.

e) Tillsyn över försäkringsgrupper – artiklarna 219–277

Inledning

Metoden för att utöva tillsyn av (åter)försäkringsgrupper är en central faktor för den inre marknadens framgång och Solvens II-systemet. Syftet med förslaget är därför att finna lämpliga sätt för att rationalisera tillsynen av (åter)försäkringsgrupper inom EU.

De viktigaste förbättringarna som är tillämpliga för alla (åter)försäkringsgrupper

· Tillsynsmyndighet för försäkringsgrupper – urval och utnämnande: I förslaget introduceras konceptet ”tillsyn över försäkringsgrupper”. En enda myndighet kommer att utses för varje grupp, med konkret samordning och beslutanderätt. De kriterier som har behållits har inspirerats av direktivet om finansiella konglomerat, 2002/87/EG (”FCD-direktivet”), men ökad flexibilitet införs vid behov.

· Tillsynsmyndigheten för försäkringsgrupper – rättigheter och skyldigheter: Den tillsynsmyndighet som har ansvaret för försäkringsgrupper ges det främsta ansvaret för alla grundläggande aspekter av grupptillsynen (gruppens solvens, transaktioner inom gruppen, riskkoncentration, riskhantering och intern kontroll). Detta ansvar måste utövas i samarbete och samråd med de lokala tillsynsorganen. Dessutom måste samordningsförfaranden införas för varje grupp mellan alla berörda tillsynsmyndigheter.

· Andra nyckelåtgärder för att garantera en effektiv grupptillsyn: i linje med förslaget direktivet om finansiella konglomerat införs en komplett uppsättning bestämmelser enligt vilka alla tillsynsmyndigheter är skyldiga att automatiskt utbyta information (nödvändig information) eller på begäran (relevant information), och behandla begäran om bestyrkande av information på lämpligt sätt.

· Gruppens solvens – val av metod: för att garantera att gruppen kommer att dra fördel av diversifieringseffekterna i så hög grad som möjligt förespråkas konsolideringsmetoden starkt i förslaget.

· Gruppens solvens – gruppintern modell: enligt förslaget har en grupp möjlighet att ansöka om tillstånd för att få tillämpa en intern modell för beräkningen av gruppens solvenskapitalkrav och fristående solvenskapitalkrav för berörda enheter. Förfarandet är i mångt och mycket inspirerat av kapitalkravsdirektivet (2006/48/EC, artikel 129). CEIOPS kan rådfrågas på begäran av moderföretaget eller av någon av de berörda tillsynsmyndigheterna.

· Tillsyn över undergrupper: för att begränsa bördan för grupperna anges det i huvudsak i förslaget att a) grupptillsynen normalt endast skall utföras på högsta nivå inom EU, och b) att medlemsstaterna kan ge sina tillsynsmyndigheter tillåtelse att genomföra grupptillsyn på högsta nivå i respektive medlemsstat. I praktiken bör detta leda till att antalet tillsynsnivåer begränsas till maximalt 3 (grupper på EU-nivå, nationella undergrupper och fristående enheter), vilket är i linje med kapitalkravsdirektivet.

· Genomförandeåtgärder: för att se att tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över grupper har så samordnade beslut och förfaranden som möjligt innehåller flera av förslagets mest grundläggande bestämmelser en hänvisning till ytterligare genomförandeåtgärder.

Ytterligare förbättringar som är tillämpliga för grupper som använder gruppstöd

Genom förslaget införs ett innovativt system i syfte att förenkla gruppernas kapitalförvaltning, framför allt genom att a) under vissa omständigheter tillåta att ett moderföretag använder deklarationer om gruppstöd för att uppfylla en del av solvenskapitalkravet för sina dotterföretag, och b) införa undantag för vissa artiklar om fristående tillsyn i förekommande fall. Förslaget ger utrymme för att vidta genomförandeåtgärder, och innehåller en bestämmelse om att hela systemet skall ses över fem år efter direktivets införlivande.

En allmän iakttagelse: grupptillsyn är inte bara kompletterande

Enligt EU:s nuvarande regelverk betraktas grupptillsyn endast som kompletterande till fristående tillsyn (fristående tillsyn utförs på samma sätt av alla enheter, vare sig de tillhör en grupp eller inte, och grupptillsynen kompletterar endast den fristående tillsynen). Denna filosofi ändras avsevärt i förslaget: grupptexten innehåller många bestämmelser som direkt kommer att påverka det sätt som fristående tillsyn utövas på av enheter som tillhör en grupp. För att den viktiga utvecklingen på detta område skall återspeglas uttryckligen har ordet ”kompletterande” strukits i hela texten (inklusive titeln).

6. Genomförandeåtgärder

Enligt direktivet tilldelas genomförandebefogenheterna kommissionen. De fall där genomförandebefogenheterna har tilldelats anges uttryckligen i varje relevant artikel. Kommissionen kommer att bistås av kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS), som inrättades genom kommissionens beslut 2004/9/EG, i utövandet av genomförandebefogenheterna. Kommissionen skall vidta åtgärder enligt det rådgivande förfarande eller det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 3 och 5 a.1–7 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG.

Genomförandeåtgärderna kommer att tillämpas för att ytterligare definiera de principer som anges i direktivet i syfte att öka harmoniseringen och samordningen i tillsynsverksamheten. Åtgärderna kommer att utarbetas på grundval av ett mandat som kommissionen ger CEIOPS och de kommer att vara föremål för samråd med intressenter samt en konsekvensbedömning.

2007/0143 (COD)

2002/83/EG (anpassad)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV …/…/EG

av den […]

om livförsäkring om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Ffördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2 och 55 i detta,

· [15],

· [16],

· [17],

· [18], och

av följande skäl:

ny

· [27] . Av tydlighetsskäl bör därför dessa direktiv omarbetas.

(2) För att göra det lättare att starta och driva försäkrings- och återförsäkringsverksamhet är det nödvändigt att undanröja de största skillnaderna mellan de lagregler som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag i de olika medlemsstaterna. Därför bör rättsliga ramar införas för försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller försäkringsrörelse inom hela den inre marknaden, så att det blir lättare för försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen att täcka åtaganden och risker som är belägna på denna marknad.

(3) För att den inre marknaden skall fungera väl är det väsentligt att samordnade bestämmelser införs för tillsynen över försäkringsgrupper och, med hänsyn till skyddet av borgenärerna, för rekonstruktions- och likvidationsförfaranden beträffande försäkringsföretag.

(4) Det är lämpligt att vissa företag som tillhandahåller försäkringstjänster inte omfattas av det system som införs genom detta direktiv på grund av sin storlek, rättsliga form eller art –genom att de har nära koppling till de offentliga försäkringssystemen – eller med hänsyn till det speciella slag av tjänster som de erbjuder. Det är också önskvärt att i flera medlemsstater undanta vissa institut, vilkas verksamhet täcker endast en mycket begränsad sektor och som genom författning är begränsad till ett särskilt territorium eller till särskilda personer.

· [32] fastställs allmänna regler och definitioner på områdena för redovisning, ansvarsförsäkring för motorfordon, finansiella instrument och kreditinstitut Det är lämpligt att vissa av dessa definitioner också tillämpas i det här direktivet.

(6) Innan försäkrings- och återförsäkringsverksamhet får börja bedrivas bör det krävas auktorisation. Det är därför nödvändigt att fastställa villkoren och förfarandet för att bevilja sådan auktorisation och även för eventuella avslag på ansökan.

(7) Eftersom detta direktiv är ett centralt instrument för att fullborda den inre marknaden, bör försäkrings- och återförsäkringsföretag som är etablerade i sina hemmedlemsstater kunna bedriva några eller alla sina verksamheter inom hela gemenskapen genom att upprätta filialer eller tillhandahålla tjänster. Det är därför lämpligt att åstadkomma den harmonisering som är nödvändig och tillräcklig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och tillsynssystem och därigenom en enda auktorisation som är giltig inom hela gemenskapen och som medger att tillsynen av ett företag utövas av hemmedlemsstaten.

· [33] fastställs regler för utseende av skaderegleringsrepresentanter. Samma regler bör gälla även enligt detta direktiv.

· [34]. Detta krav innebär dock under inga omständigheter att orelaterad bank- och finansverksamhet får bedrivas.

(10) En förutsättning för skyddet av försäkringstagarna är att försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av effektiva solvenskrav. Utvecklingen på marknaden har gjort att det nu gällande systemet inte längre fyller sin funktion. Det är därför nödvändigt att införa nya rättsliga ramar.

(11) I överensstämmelse med den senaste utvecklingen inom riskhantering, med beaktande av arbetet inom organisationer som International Association of Insurance Supervisors, International Accounting Standards Board och International Actuarial Association och med hänsyn till utvecklingen inom andra finansiella sektorer bör en riskbaserad ekonomisk metod väljas som ger försäkrings- och återförsäkringsföretagen incitament att mäta och hantera sina risker på ett adekvat sätt. Harmoniseringen bör utvidgas genom särskilda regler för värdering av tillgångar och skulder, däribland försäkringstekniska avsättningar.

(12) Denna nya solvensordning bör inte vara alltför betungande för små och medelstora försäkringsföretag.

(13) Det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över försäkring och återförsäkring är att ge försäkringstagarna tillräckligt skydd. Dessutom syftar denna reglering och tillsyn till att säkerställa finansiell stabilitet och korrekt fungerande stabila marknader, vilket också bör beaktas men inte tillåtas inkräkta på det centrala syftet.

(14) Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter måste därför ha tillgång till de medel som krävs för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedriver sin verksamhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen, oavsett om denna verksamhet utövas med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att tillsynen skall bli effektiv bör alla åtgärder som tillsynsmyndigheterna vidtar stå i proportion till arten av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, oavsett den betydelse det berörda företaget har för den övergripande finansiella stabiliteten på marknaden.

(15) Tillsynsmyndigheterna bör kunna erhålla all information som krävs för tillsynen från försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

(16) Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter bör ansvara för övervakningen av försäkrings- och återförsäkringsföretagens finansiella sundheten. De bör därför regelbundet utföra genomgångar och utvärderingar.

(17) Utgångspunkten för att ställa adekvata kvantitativa krav inom försäkringssektorn är solvenskapitalkravet. Tillsynsmyndigheterna bör därför endast under strikt definierade särskilda omständigheter föreskriva kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet efter att en samlad tillsynsbedömning utförts. Standardformeln för solvenskapitalkravet är avsedd att återspegla riskprofilen hos de flesta försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Det kan dock finnas vissa fall där standardmetoden inte ger adekvat uttryck för en mycket speciell riskprofil hos ett företag. Om en sådan avvikelse från ett företags riskprofil är påtaglig och det inte skulle ge önskad effekt att utarbeta en partiell eller fullständig intern modell, får ett kapitaltillägg ges permanent karaktär. I händelse av påtagliga brister hos en partiell eller fullständig intern modell eller i företagsstyrningen bör tillsynsmyndigheterna se till att företaget i fråga vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till föreläggandet av kapitaltillägget.

(18) För vissa risker är det endast krav på företagsstyrningen, inte kvantitativa krav, återspeglade i solvenskapitalkravet, som kan ge önskat resultat. Ett effektivt system för företagsstyrning är därför av central betydelse för att säkerställa en tillfredsställande ledning av ett försäkringsföretag och för regleringssystemet.

(19) Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bör som en integrerad del i sin affärsstrategi ha som rutin att regelbundet bedöma sitt solvensbehov med hänsyn till sin specifika riskprofil. Resultaten av bedömningen bör rapporteras till tillsynsmyndigheten som en del av den information som skall lämnas i tillsynssyfte.

(20) För att säkerställa en effektiv tillsyn över verksamheter som lagts ut på entreprenad är det av avgörande betydelse att tillsynsmyndigheterna för det företag som lägger ut uppgifter på entreprenad har tillgång till alla relevanta uppgifter som finns hos tjänste, leverantören, oavsett om denne är en reglerad eller oreglerad enhet, och rätt att genomföra inspektioner på plats. För att de skall kunna ta hänsyn till marknadsutvecklingen och förvissa sig om att villkoren för utläggning på entreprenad fortfarande efterlevs bör tillsynsmyndigheterna underrättas innan viktiga verksamheter läggs ut på entreprenad. Dessa krav beaktar arbetet i Joint Forum och är förenliga med nu gällande bestämmelser och praxis inom banksektorn samt med direktivet om marknader för finansiella instrument och dess tillämpning på kreditinstitut.

(21) För att säkerställa överblickbarhet bör försäkrings- och återförsäkringsföretag minst en gång per år offentliggöra väsentlig information om sin solvens och finansiella ställning. Företagen bör frivilligt kunna offentliggöra kompletterande uppgifter.

(22) Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som i kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. Det är därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden som sådant informationsutbyte bör vara möjligt. När information får offentliggöras endast med tillsynsmyndigheternas uttryckliga tillstånd bör dessa vidare, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för tillståndet.

· [35] bör spela en viktig roll i detta avseende och regelbundet rapportera om den utveckling som skett

(24) För att minska den administrativa bördan och undvika dubbelarbete bör tillsynsmyndigheterna och de nationella statistikorganen samarbeta och utbyta information.

· [36] vara skyldiga att omgående rapportera varje förhållande som kan antas få allvarliga följder för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags finansiella ställning eller administrativa organisation.

(26) Försäkringsföretag som bedriver såväl liv- som skadeförsäkringsverksamhet bör ha separat ledning av dessa verksamheter för att skydda livförsäkringstagarnas intressen. Särskilt bör företagen omfattas av samma kapitalkrav som de som gäller för en motsvarande försäkringsgrupp, bestående av ett livförsäkrings- och ett skadeförsäkringsföretag, med hänsyn tagen till de ökade möjligheterna att överföra kapital i försäkringsföretag med blandad verksamhet.

(27) Bedömningen av försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning bör bygga på sunda ekonomiska principer och på bästa sätt utnyttja informationen från de finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig information om försäkringstekniska risker.

(28) De värderingsstandarder som används för tillsynsändamål bör i största möjliga utsträckning vara förenliga med den internationella utvecklingen på redovisningsområdet för att begränsa det administrativa bördan på försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

(29) I enlighet med detta bör kapitalkraven täckas med kapitalbasmedel, oavsett om det rör sig om poster i eller utanför balansräkningen. Eftersom inte alla finansiella resurser är fullständigt förlustabsorberande, vid likvidation och under pågående verksamhet, bör posterna i kapitalbasen klassificeras enligt kvalitetskriterier och det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka kapitalkraven begränsas i motsvarande utsträckning. Gränsvärdena för posterna i kapitalbasen bör endast tillämpas för att fastställa försäkrings- och återförsäkringsföretagens solvensstatus och inte ytterligare begränsa dessa företags frihet när det gäller den interna kapitalplaneringen.

(30) För att försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall kunna uppfylla sina åtaganden mot försäkrings- och förmånstagare bör medlemsstaterna kräva att dessa företag upprättar tillräckliga försäkringstekniska avsättningar. Beräkningen av dessa försäkringstekniska avsättningar bör harmoniseras inom hela gemenskapen i syfte att skapa ökad jämförbarhet och överblickbarhet.

(31) Denna beräkning bör vara förenlig med värderingen av tillgångar och övriga skulder, med marknaden och med den internationella utvecklingen inom redovisning och tillsyn.

(32) De försäkringstekniska avsättningarnas belopp bör återspegla det underliggande försäkringsbeståndets särskilda egenskaper. Företagsspecifik information bör därför endast användas vid beräkningen i den utsträckning som den gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretagen att bättre återspegla dessa särskilda egenskaper hos försäkringsbeståndet.

(33) Det förväntade nuvärdet av försäkringsskulderna måste beräknas utifrån aktuell och trovärdig information och realistiska antaganden med beaktande av finansiella garantier och optioner i försäkrings- och återförsäkringsavtal för att ge en ekonomisk värdering av försäkrings- och återförsäkringsåtagandena. Det bör krävas att effektiva och harmoniserade försäkringsmatematiska tekniker används.

(34) För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna.

(35) Tillsynsordningen bör innefatta ett riskkänsligt krav, baserat på en prospektiv beräkning för att säkerställa korrekta ingripanden i god tid av tillsynsmyndigheterna (solvenskapitalkravet) och en miniminivå för säkerheten som de finansiella resurserna inte får underskrida (minimikapitalkravet). Båda dessa kapitalkrav bör harmoniseras inom hela gemenskapen så att en enhetlig skyddsnivå för försäkringstagarna kan uppnås.

(36) Solvenskapitalkravet bör motsvara en nivå på den medräkningsbara kapitalbasen som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretagen att absorbera betydande förluster och som ger försäkrings- och förmånstagare rimlig säkerhet för att få sina ersättningar när de förfaller till betalning.

(37) För att främja en god riskhantering och anpassa de lagfästa kapitalkraven till branschpraxis bör solvenskapitalkravet definieras som det ekonomiska kapital som försäkrings- och återförsäkringsföretag skall hålla för att säkerställa att ruin inträffar högst en gång vart tvåhundrade år. Detta ekonomiska kapital bör beräknas utifrån företagens faktiska riskprofil med beaktande av effekterna av möjliga riskreduceringstekniker och diversifieringseffekter.

(38) Det bör beslutas om en standardformel för beräkningen av solvenskapitalkravet så att alla försäkrings- och återförsäkringsföretag kan bedöma sitt ekonomiska kapital. För standardformelns struktur bör en modulmetod väljas, vilket innebär att den individuella exponeringen för varje riskkategori bedöms som ett första steg, varefter värdena aggregeras i nästa steg. Om företagsspecifika parametrar gör det möjligt att bättre fånga in företagets verkliga teckningsriskprofil, bör detta tillåtas förutsatt att parametrarna har härletts med en standardiserad metod.

(39) För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning av solvenskapitalkravet med standardformeln.

(40) I enlighet med den riskorienterade metod som valts för solvenskapitalkravet bör det under särskilda omständigheter vara möjligt att använda partiella eller fullständiga interna modeller för beräkningen av detta krav i stället för standardformeln. För att ge försäkrings- och förmånstagare en likvärdig skyddsnivå bör det krävas att tillsynsmyndigheten ger sitt förhandsgodkännande av sådana interna modeller utifrån harmoniserade processer och standarder.

(41) I princip innefattar den nya riskbaserade metoden inte några kvantitativa placeringsbegränsningar och kriterier för tillgångars valbarhet. Det bör dock vara möjligt att införa placeringsgränser och valbarhetskriterier för tillgångar för att bemöta risker som inte täcks tillräckligt genom en undermodul i standardformeln.

(42) Om beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet faller under minimikapitalkravet bör försäkrings- eller återförsäkringsföretagets auktorisation återkallas om det inte inom kort tid kan återupprätta medräkningsbart primärkapital i nivå med minimikapitalkravet.

(43) Minimikapitalkravet måste kunna beräknas med en enkel formel utifrån data som kan kontrolleras.

(44) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha tillgångar av tillräcklig kvalitet för att täcka sina samlade finansiella åtaganden. Alla placeringar som hålls av försäkrings- och återförsäkringsföretag bör förvaltas enligt aktsamhetsprincipen.

(45) Medlemsstaterna får inte kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall placera de tillgångar som täcker de försäkringstekniska avsättningarna i särskilda tillgångsslag, eftersom ett sådant krav skulle vara oförenligt med den liberalisering av kapitalrörelserna som avses i artikel 56 i fördraget.

(46) Det är nödvändigt att förbjuda alla bestämmelser som ger medlemsstaterna möjlighet att kräva pantsättning av tillgångar som täcker ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags försäkringstekniska avsättningar, oavsett formen för ett sådant krav, om försäkringsföretaget har återförsäkring hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auktoriserats enligt detta direktiv eller hos ett företag i tredje land om tredjelandets tillsynsordning har bedömts vara likvärdig.

(47) På grund av att medborgarna i Europa förflyttar sig i allt högre grad erbjuds ansvarsförsäkring för motorfordon i ökande utsträckning över nationsgränserna. För att säkerställa att systemet med grönt kort och överenskommelserna mellan de nationella byråerna för trafikförsäkringsföretag fortsätter att fungera väl är det lämpligt att medlemsstaterna kan kräva att försäkringsföretag som erbjuder ansvarsförsäkring för motorfordon inom deras territorier genom tillhandahållande av tjänster skall ansluta sig till den nationella byrån och delta i finansieringen av denna och av den garantifond som upprättats i medlemsstaten i fråga. Den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls bör kräva att företag som tillhandahåller ansvarsförsäkring för motorfordon utser en representant inom dess territorium som skall samla in all nödvändig information beträffande försäkringsfall och representera företaget i fråga.

(48) På den inre marknaden ligger det i försäkringstagarnas intresse att de skall ha tillgång till största möjliga urval av försäkringsprodukter inom gemenskapen. Den medlemsstat där åtagandet görs eller den medlemsstat där risken är belägen bör därför se till att det inte finns någonting som förhindrar marknadsföring inom deras respektive territorier av produkter som erbjuds för försäljning inom gemenskapen, så länge som de inte står i strid med gällande rättsliga bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstaten och det inte finns motsvarande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i hemmedlemsstaten.

(49) Det bör införas ett sanktionssystem som skall tillämpas om ett försäkringsföretag i den medlemsstat där åtaganden görs eller där risken är belägen inte följer gällande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa.

(50) På en inre marknad för försäkringar får konsumenterna ett bredare och mer varierat utbud av försäkringar att välja mellan. Om de skall kunna utnyttja denna mångfald och den ökade konkurrensen fullt ut bör de ges all nödvändig information innan de ingår ett avtal och under hela avtalstiden så att de kan välja den försäkring som bäst passar deras behov.

(51) Företag som tillhandahåller räddningsservice bör förfoga över erforderliga medel för att kunna tillhandahålla de erbjudna serviceförmånerna tillräckligt snabbt. Det bör fastställas särskilda bestämmelser för beräkning av det solvenskapitalkrav och den absolut minsta nivå på minimikapitalkravet som sådana företag skall täcka.

(52) Ett effektivt utövande av koassuransrörelse inom gemenskapen för verksamheter som på grund av sin art eller omfattning är lämpade att täckas av internationell koassurans bör underlättas genom ett minimum av harmonisering för att förhindra snedvridning av konkurrensen och diskriminerande behandling. I sådana sammanhang bör det ledande försäkringsföretaget bedöma försäkringsfordringarna och fastställa beloppet för de försäkringstekniska avsättningarna. Ett särskilt samarbete bör dessutom komma till stånd beträffande koassuransverksamheten inom gemenskapen, både mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och mellan dessa myndigheter och kommissionen.

(53) För att skydda de försäkrade bör medlemsstaternas lagar om rättsskyddsförsäkring harmoniseras. Varje intressekonflikt som kan uppstå bland annat på grund av det förhållandet att försäkringsföretaget täcker en annan person eller täcker en person såväl i fråga om rättsskydd som inom en annan försäkringsklass skall så långt möjligt förhindras eller kunna lösas. I detta syfte kan en lämplig nivå på skyddet av försäkringstagarna nås på olika sätt. Vilken lösning som än väljs, bör de rättsskyddsförsäkrades intressen skyddas genom tillräckliga garantier.

(54) Konflikter mellan försäkringsföretag som erbjuder rättsskyddsförsäkring och de försäkrade bör lösas så korrekt och snabbt som möjligt. Det är därför lämpligt att medlemsstaterna föreskriver ett skiljeförfarande eller ett förfarande som ger jämförbara garantier.

(55) I vissa medlemsstater utgör privat eller frivillig sjukförsäkring helt eller delvis ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäkringssystemet. Den särskilda naturen hos sådan sjukvårdsförsäkring särskiljer den från andra klasser av skade- och livförsäkring, i den utsträckning det är nödvändigt att kontrollera att försäkringstagarna i realiteten har tillgång till privat eller frivilligt tecknat skydd vid sjukdom oberoende av sin ålder eller riskprofil. Arten och de sociala konsekvenserna av sjukförsäkringsavtal gör det berättigat för tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen att kräva att de kontinuerligt underrättas om de allmänna och särskilda avtalsvillkoren i fråga om privat eller frivillig sjukvårdsförsäkring för att kunna avgöra om dessa avtal helt eller delvis är ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäkringssystemet. En sådan kontroll bör inte vara en förutsättning för att produkterna skall få marknadsföras.

(56) I detta syfte har några medlemsstater antagit särskilda rättsregler. Till skydd för det allmänna bästa bör det vara möjligt att anta eller behålla sådana rättsregler, förutsatt att de inte på ett otillbörligt sätt inskränker etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, och förutsatt att bestämmelserna tillämpas lika. Dessa rättsregler kan skilja sig åt beroende på förhållandena i den enskilda medlemsstaten. Målet att skydda det allmänna bästa kan även uppnås genom att krav ställs på de företag som erbjuder privat eller frivilligt tecknade sjukvårdsförsäkringar att de skall använda standardavtal som motsvarar det skydd som ges i de lagstadgade socialförsäkringsprogrammen med en premiesättning som inte får överskrida ett fastställt maximum samt att de deltar i förlustutjämningsprogram. En ytterligare möjlighet är att kräva att privat eller frivilligt tecknade sjukvårdsförsäkringar tekniskt utformas på liknande sätt som livförsäkringar.

(57) Värdmedlemsstaterna bör kunna kräva att alla försäkringsföretag, som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras territorier, skall följa de särskilda bestämmelser för sådan försäkring som ingår i deras nationella lagstiftning. Detta krav får dock inte gälla bestämmelserna om finansiell tillsyn som fortfarande uteslutande är hemmedlemsstatens ansvar.

(58) Lämpliga bestämmelser bör införas för specialföretag som övertar risker från försäkrings- och återförsäkringsföretag utan att själva vara något sådant företag. Belopp som kan återvinnas från specialföretag bör betraktas som belopp som kan dras av enligt återförsäkrings- och retrocessionsavtal.

(59) På grund av den särskilda karaktären hos finansiell återförsäkring bör medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan återförsäkring på ett tillfredsställande sätt kan identifiera, mäta och kontrollera risker som uppstår genom sådana avtal eller verksamheter.

(60) För att beakta återförsäkringsrörelsens internationella aspekter bör bestämmelser införas som möjliggör att internationella avtal ingås med tredje land i syfte att fastställa formerna för tillsyn över återförsäkringsenheter som bedriver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territorier. Det bör vidare skapas förutsättningar för ett smidigt förfarande för prövning av likvärdighet i stabilitetsavseende på gemenskapsbasis i förhållande till tredje land i syfte att öka liberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredje land, såväl genom etableringsrätten som genom rätten att tillhandahålla tjänster över nationsgränserna.

(61) Åtgärder beträffande tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp bör göra det möjligt för de myndigheter som ansvarar för tillsynen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag att göra en mer välgrundad bedömning av dettas finansiella ställning.

(62) Sådan grupptillsyn bör i nödvändig utsträckning beakta försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet. Detta direktiv bör dock inte i något hänseende innebära att medlemsstaterna är skyldiga att utöva tillsyn över vart och ett av dessa företag för sig.

(63) Även om tillsyn över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag fortfarande är huvudprincipen för försäkringstillsynen är det nödvändigt att fastställa vilka företag som bör omfattas av tillsyn på gruppnivå.

(64) Grupptillsynen bör under alla omständigheter omfatta det företag med yttersta ägarintresse som har sitt huvudkontor inom gemenskapen. Medlemsstaterna bör dock kunna låta sina tillsynsmyndigheter tillämpa grupptillsyn på ett begränsat antal lägre nivåer om de så anser nödvändigt.

(65) Det är nödvändigt att beräkna solvensen på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.

(66) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp bör kunna ansöka om godkännande av en intern modell som skall användas för solvensberäkningen på både gruppnivå och individuell nivå.

(67) Det är nödvändigt att säkerställa att kapitalbasen fördelas på ett lämpligt sätt inom gruppen och att den är tillgänglig för att skydda alla försäkrings- och förmånstagare oavsett var behovet uppkommer. Försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp bör därför ha tillräcklig kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav, om inte målet att skydda försäkrings- och förmånstagare på annat sätt kan uppnås effektivt. Försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp bör därför under särskilda omständigheter ha tillåtelse att täcka sitt solvenskapitalkrav med grupptillskott som deras moderföretag utfäst. För att bedöma behovet av och förbereda en eventuell framtida ändring av grupptillskottsordningen bör kommissionen rapportera om medlemsstaternas bestämmelser och tillsynsmyndigheternas praxis på detta område.

(68) Ett försäkringsföretags solvens kan, i det fall det rör sig om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag, ett försäkringsföretag i tredje land eller ett återförsäkringsföretag i tredje land, påverkas av de finansiella resurserna i den grupp som försäkringsföretaget ingår i och av fördelningen av de finansiella resurserna inom gruppen. Tillsynsmyndigheterna bör därför ges möjlighet att utöva grupptillsyn och att vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets nivå när dess solvens äventyras eller riskerar att äventyras.

(69) Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning. Tillsynsmyndigheterna bör därför kunna utöva allmän tillsyn över vissa slag av sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp och vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets nivå om dess solvens äventyras eller riskerar att äventyras.

(70) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp bör ha lämpliga system för företagsstyrning som bör bli föremål för tillsynsmyndighetens bedömning.

(71) Alla försäkrings- och återförsäkringsgrupper som är föremål för grupptillsyn bör ha en grupptillsynsmyndighet som är utsedd bland de berörda tillsynsmyndigheterna. Grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter bör omfatta tillräckliga befogenheter i fråga om samordning och beslutsfattande. Myndigheter som medverkar i tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillhör samma grupp bör upprätta rutiner för samordning

(72) De behöriga myndigheterna bör ha tillgång till all information som är relevant för att utöva grupptillsyn. Samarbete bör inledas mellan de myndigheter som ansvarar för tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag samt mellan dessa myndigheter och myndigheter som ansvarar för tillsyn över företag som är verksamma inom andra finansiella sektorer.

(73) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp vars ledande företag befinner sig utanför gemenskapen bör omfattas av lämpliga likvärdiga tillsynsarrangemang. Det är därför nödvändigt att skapa överblickbarhet beträffande bestämmelserna och utbyta information med myndigheter i tredje land om alla relevanta förhållanden.

(74) Eftersom de nationella lagreglerna om rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden inte har harmoniserats är det lämpligt att för den inre marknaden säkerställa ömsesidigt erkännande av rekonstruktionsåtgärder och likvidationslagstiftning i medlemsstaterna och också det samarbete som krävs med hänsyn till behovet av enhet, allmängiltighet, samordning och publicitet för sådana åtgärder och av likabehandling och skydd av försäkringsborgenärer.

(75) Det bör också säkerställas att rekonstruktionsåtgärder som beslutas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och som syftar till att bevara eller återställa ett försäkringsföretags finansiella soliditet och i största möjliga utsträckning förhindra ett likvidationsförfarande får full effekt inom hela gemenskapen. Effekten gentemot tredje land av sådana rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden bör dock inte påverkas.

(76) Det bör göras en åtskillnad mellan å ena sidan de myndigheter som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden och å andra sidan försäkringsföretagens tillsynsmyndigheter.

(77) Definitionen av ”filial” bör i insolvenssammanhang ta hänsyn till att försäkringsföretaget är en enda juridisk person. Hemmedlemsstatens lagstiftning bör dock avgöra hur tillgångar och skulder, som innehas av oberoende personer som har ständig behörighet att agera för försäkringsföretaget som försäkringsombud, bör behandlas vid likvidationen av försäkringsföretaget.

(78) Villkor bör fastställas, enligt vilka likvidationsförfaranden som, utan att vara grundade på insolvens, inbegriper en prioriteringsordning för utbetalning av försäkringsersättningar, skall omfattas av detta direktiv. Fordringar på ett försäkringsföretag som härrör från arbetstagares anställningsavtal eller anställningsförhållanden bör genom övertagande av rättigheter (subrogation) kunna gå över till ett nationellt lönegarantisystem. Sådana fordringar bör ges den behandling som bestäms av hemmedlemsstatens lag (”lex concursus”).

(79) Rekonstruktionsåtgärder hindrar inte att ett likvidationsförfarande inleds. Likvidationsförfaranden bör därför kunna inledas såväl när inga rekonstruktionsåtgärder har vidtagits som efter det att sådana åtgärder inletts och de kan avslutas genom förlikning eller genom liknande åtgärder, däribland rekonstruktionsåtgärder.

(80) Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten bör ha befogenhet att besluta om likvidationsförfaranden när det gäller försäkringsföretag. Besluten bör få verkan i gemenskapen som helhet och bör erkännas av alla medlemsstater. De bör offentliggöras enligt förfarandena i hemmedlemsstaten och i Europeiska unionens officiella tidning. Information bör också lämnas till kända borgenärer som är bosatta inom gemenskapen och som bör ha rätt att framställa fordringar och inkomma med synpunkter.

(81) Alla tillgångar och skulder i försäkringsföretaget bör beaktas av likvidationsförfarandet.

(82) Alla förutsättningar för att inleda, genomföra och slutföra ett likvidationsförfarande bör i normala fall därför regleras av hemmedlemsstatens lag.

(83) För att säkerställa samordning mellan medlemsstaternas åtgärder bör tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och i alla övriga medlemsstater omedelbart underrättas om att likvidationsförfaranden inletts.

(84) Det är av yttersta vikt att försäkrade, försäkringstagare, förmånstagare samt skadelidande som har rätt att rikta anspråk som härrör från försäkringsverksamhet direkt mot försäkringsföretaget skyddas vid likvidationsförfaranden. Detta skydd gäller dock inte fordringar som inte är hänförliga till försäkringsavtal eller försäkringsverksamhet utan till skyldigheter som följer av annat civilrättsligt ansvar som förorsakats av försäkringsombud vid förhandlingar som detta ombud, enligt den lagstiftning som gäller för försäkringsavtalet eller försäkringsverksamheten, inte själv är ansvarig för enligt försäkringsavtalet eller försäkringsverksamheten. För att detta mål skall kunna uppnås bör medlemsstaterna se till att försäkringsborgenärer får en särskild behandling enligt en av två alternativa metoder som anges i detta direktiv. Vidare bör en lämplig avvägning göras mellan skyddet av försäkringsborgenärerna och andra prioriterade borgenärer som skyddas genom den berörda medlemsstatens lagstiftning.

(85) När ett likvidationsförfarande inleds bör detta innebära att den erhållna auktorisationen att driva verksamhet som beviljats försäkringsföretaget återkallas om inte detta redan skett.

(86) Borgenärer bör ha rätt att vid likvidationsförfaranden anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter. Fordringar från borgenärer som är bosatta i en annan medlemsstat än hemlandet bör behandlas på samma sätt som motsvarande fordringar i hemlandet utan någon som helst diskriminering på grund av nationalitet eller bosättning.

(87) För att skydda rättmätiga förväntningar och skapa rättslig förutsebarhet när det gäller vissa transaktioner som genomförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten måste det fastställas vilken lag som är tillämplig på de verkningar som rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden får på pågående mål och på enskilda exekutiva tvångsåtgärder som beslutats under rättegång.

· [37]. Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta åtgärder i fråga om anpassning av bilagorna och åtgärder för att närmare definiera tillsynsmyndigheternas befogenheter och åtgärder som skall vidtas samt närmare fastställa kraven på områden som system för företagsstyrning, offentliggöranden, beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalkrav, placeringsregler och grupptillsyn. Eftersom detta är åtgärder med allmän räckvidd som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv och till att komplettera det genom tillägg av nya icke-centrala inslag skall de antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(89) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av sin omfattning och sina verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

· [41] har blivit föråldrade och bör därför upphöra att gälla.

(91) Skyldigheten att genomföra detta direktiv i nationell lagstiftning bör begränsas till de bestämmelser som utgör en avsevärd förändring jämfört med tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna faller inom ramen för de tidigare direktiven.

(92) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B av bilaga VI.

2002/83/EG (anpassad)

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER OCH RÄCKVIDD

Avsnitt 1 – Syfte och tillämpningsområde

2002/83/EG art. 2 (anpassad)

Artikel 1

Syfte

Genom Ddetta direktiv rör fastställs bestämmelser avseende

(1). rätten att inom gemenskapen starta och driva självständig direkt försäkrings-verksamhet, utövad av försäkringsbolag etablerade i en medlemsstat eller som önskar etablera sig där, avseende de former av verksamhet som anges nedan. och återförsäkringsverksamhet,

(2) extra tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsgrupper, och

(3) rekonstruktion och likvidation av direktförsäkringsföretag.

84/641/EEG art. 1 och 2002/83/EG art. 2 (anpassad)

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv avser startande och drift av verksamhet som egenföretagare med skall tillämpas på företag som är verksamma med direkt liv- och skadeförsäkring försäkring och som är , inklusive tillhandahållande av räddningsservice enligt punkt 2, som bedrivs av företag etablerade inom en viss medlemsstat eller företag som vill etablera sig där.

2005/68/EG art. 1 (anpassad)

1. Genom detta direktiv fastställs regler för rätten att starta och driva självständig återfärsäkringsverksamhet, utövad av Det skall också, med undantag av avdelning IV, tillämpas på återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet och som är etablerade inom en medlemsstats territorium eller som önskar etablera sig där.

84/641/EEG art. 1 (anpassad)

2. I punkt 1 första stycket skall med ”skadeförsäkring” även avses Vverksamhet med räddningsservice skall avse som utgör assistans för personer som råkar i svårigheter under resa, när de befinner sig utanför hemorten eller på annan plats än sin fasta bostad. Verksamheten skall bestå i att mot förskottsbetald premie tillhandahålla försäkringstagaren omedelbar hjälp i enlighet med ett avtal som täcker de svårigheter som försäkringstagaren utsätts för på grund av en oförutsedd händelse i de olika fall och under de olika omständigheter som anges i avtalet.

Hjälpen kan bestå av kontanta medel eller serviceförmåner. De senare kan också tillhandahållas med hjälp av försäkringsgivarens egen personal och utrustning.

Räddningsservice täcker skall inte täcka fordonsservice, underhåll, uppföljningstjänster eller enbart angivande att assistans tillhandahålles i egenskap av mellanhand eller tillhandahållande av assistans i sådan egenskap.

3. Uppdelningen av verksamhet enligt denna artikel i klasser redovisas i bilagan.

2002/83/EG (anpassad)

ny

3. När det gäller livförsäkringar skall detta direktiv omfatta följande:

a) 1. Följande försäkringsformer livförsäkringsverksamheter, när dessa grundar sig på avtal:

ai) Livförsäkring, dvs. försäkring som omfattar särskilt kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, tontiner, livförsäkring med återbetalning av erlagda premier, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.

bii) Livräntor.

ciii) Tilläggsförsäkring som tecknas för att komplettera livförsäkring meddelas av livförsäkringsföretag, särskilt försäkring mot personskada inklusive arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad av olyckshändelse eller sjukdom, i de fall sådan försäkring tecknas som tillägg till livförsäkring.

div) Detn slags permanenta, inte uppsägningsbara sjukförsäkring som finns i Irland och i Storbritannien (”permanent health insurance not subject to cancellation”).

b) 2. Följande verksamhetsformer, när dessa grundar sig på avtal och i den utsträckning de är föremål för tillsyn av de administrativa myndigheter som svarar för tillsynen av privat försäkringsverksamhet:

ai) Tontiner, Verksamhet som innebär inrättande av medlemssammanslutningar för gemensam kapitalisering av bidragen och för fördelning av därigenom uppbyggda medel bland de överlevande eller förmånstagare till den avlidne (så kallade ”tontiner”) .

bii) Verksamhet avseende ”capital redemption” grundad på försäkringstekniska beräkningar, som omfattar förpliktelser med fastställd varaktighet och beloppsstorlek mot inbetalning av ett engångsbelopp eller fastställda periodiska inbetalningar.

ciii) Förvaltning av pensionsfonder , dvs verksamhet som för ifrågavarande företag består i att förvalta som omfattar förvaltning av placeringar, speciellt av tillgångar för täckning av reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för betalningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid eller i händelse av nedläggning eller inskränkning av verksamhetskälla.

div) Verksamhet som avses i led ciii, när den är förenad med försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av minimiränta.

ev) Verksamhet som bedrivs av försäkringsföretag livförsäkringsföretag som avses i kapitel 1 avdelning 4 i bok IV av den franska ”Code des assurances”.

3. c) c) Verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lagstiftningen rörande socialförsäkring, när i den mån som sådan verksamhet bedrivs eller förvaltas på egen risk av försäkringsföretag livförsäkringsföretag i enlighet med lagstiftningen i medlemsstaten.

73/239/EEG art. 2.1 d och 2002/83/EG art. 3.4 (anpassad)

ny

Avsnitt 2 – Undantag från tillämpningsområdet

Underavsnitt 1 – Allmänt

Artikel 3

Lagfästa system

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt c i artikel 2.3 skall detta direktiv inte tillämpas på direkt försäkring som omfattas av ett lagfäst socialförsäkringssystem., om annat inte följer av bestämmelserna i artikel 2.3,

ny

Artikel 4

Undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek

1. Utan att det påverkar artiklarna 5–10 skall detta direktiv inte tillämpas på försäkringsföretag vilkas årliga premieinkomster inte överstiger fem miljoner euro.

2. Om det belopp som anges i punkt 1 överskrids under tre på varandra följande år, skall detta direktiv tillämpas från och med det fjärde året.

73/239/EEG art. 2 (anpassad)

Underavsnitt 2 – skadeförsäkring

Artikel 5

Verksamhet

För skadeförsäkringsföretag skall Ddetta direktiv gäller ej inte gälla

1. 1. följande slag av försäkring:

a) Livförsäkring, dvs. försäkring som omfattar särskilt kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av erlagda premier, tontiner, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.

b) Livräntor.

c) Tilläggsförsäkring som meddelas av livförsäkringsföretag, dvs. försäkring mot personskada inklusive arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad av olyckshändelse eller sjukdom, i de fall dessa försäkringar tecknas som tillägg till livförsäkring.

e) Det slags permanent, inte uppsägningsbar sjukförsäkring som finns i Irland och i Storbritannien (permanent health insurance).

2. följande former av verksamhet:

a1. Verksamhet avseende ”capital redemption” såsom denna definieras i enskilda medlemsstaters lagstiftning.

b2. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp.

c3. Verksamhet som utövas av sammanslutningar som inte är juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla medlemmarna ömsesidig försäkring utan betalning av premier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar.

87/343/EEG art. 1,1 (anpassad)

d4. I avvaktan på ytterligare samordning, eExportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig garanti eller med staten som försäkringsgivare.

84/641/EEG art. 2 (anpassad)

ny

Artikel 6

Räddningsservice

1. Detta direktiv skall inte tillämpas på Rräddningsservice som uppfyller samtliga följande villkor:

a) där ansvaret är begränsat till följande tjänster Räddningsservicen tillhandahålls i händelse av vanligen förekommande olyckor eller maskinhaverier med vägfordon när olyckorna eller maskinhaverierna inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam.:

b) Ansvaret för räddningsservicen är begränsat till följande tjänster:

i) Maskinskadeservice på platsen, som i de flesta fall utförs av försäkringsgivaren med hjälp av egen personal och utrustning.

ii) Bbortforsling av fordon till närmaste eller lämpligaste ställe där reparation kan utföras och eventuell samtidig transport, normalt med samma färdmedel, av förare och passagerare till närmaste plats från vilken de kan fortsätta sin resa på annat sätt.,

iii) Ttransport av fordonet, om bestämmelser beträffande sådan transport utfärdats av den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till deras dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprungliga resmålet inom samma medlemsstat.,

c) Såvida inte sådana tjänster utförs Räddningsservicen utförs inte av ett företag för vilket bestämmelserna i detta direktiv gäller.

2. I de fall som avses i de första två strecksatserna punkt 1 b i–ii skall villkoret att olyckan eller maskinhaveriet måste ha inträffat inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam a) inte gälla i fall där försäkringsgivaren är en organisation i vilken förmånstagaren är medlem i den organisation som är försäkringsgivare , och där maskinskadeservice eller borttransport av fordonet tillhandahålls av en liknande organisation i respektive land inom ramen för ett ömsesidigt avtal, mot företeende enbart av ett medlemskort och utan att någon tilläggspremie betalas, b) inte hindra tillhandahållande av sådan assistans på eller, när det gäller Irland och i Förenade Kkungariket , när räddningsservicen tillhandahålls av en och samma organisation som är verksam i båda dessa länder.

3. Detta direktiv skall inte gälla för verksamhet Under de omständigheter som nämnts avses i tredje strecksatsens led iii i punkt 1 b och när olyckan eller maskinhaveriet inträffat ipå Irland eller, när det gäller Förenade Kungariket, på Nordirland, får och fordonet, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, transporteras till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprungliga resmålet , plats för avresan eller ursprungliga resmål inom ettdera av dessa territorier.

4. Detta Ddirektivet skall inte gällaer dessutom inte räddningstjänster som utförs av automobilklubben i Luxemburg när i händelse av en olyckan eller ett maskinhaveriet med ett vägfordon, som har inträffat utanför Luxemburg, och där tjänsterna består i att transportera fordonet, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till deras dessa personers hem, och där dessa tjänster utförs av automobilklubben i Luxemburg.

Företag för vilka detta direktiv gäller får bedriva sådan verksamhet som nämnts i denna punkt, endast om de beviljats auktorisation för klass 18 i punkt A i bilagan, utan att detta inverkar på giltigheten av punkt C i samma bilaga. I sådant fall skall detta direktiv gälla för sådan verksamhet.

2002/13/EG art. 1.1 (anpassad)

Detta direktiv skall inte gälla företag som uppfyller samtliga följande villkor, nämligen

företaget bedriver inte någon verksamhet som omfattas av detta direktiv annat än sådan som anges i klass 18 i punkt A i bilagan,

verksamheten bedrivs endast lokalt och består endast av tillhandahållande av naturaförmåner, och

den totala årliga intäkten av räddningstjänster till personer som råkat i svårigheter överstiger inte 200000 euro.

Artikel 7

Ömsesidiga företag

1. Detta direktiv gäller inte ömsesidiga institut som uppfyller samtliga nedanstående villkor:

a) Bolagsordningen skall innehålla bestämmelser som medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmånerna.

b) Verksamheten får inte omfatta ansvarsförsäkring, såvida inte dessa utgör underordnad försäkring i den mening som avses i punkt C i bilagan, eller kredit- och borgensförsäkring.

c) Den årliga premieinkomsten från de verksamhetsgrenar som omfattas av detta direktiv får inte överstiga 5000000 euro. och

d) Minst hälften av premieinkomsten från de verksamhetsgrenar som omfattas av detta direktiv måste komma från personer som är medlemmar i det ömsesidiga institutet.

73/239/EEG art. 3 (anpassad)

2. Vidare skall dDetta direktiv skall inte gälla ömsesidiga institut företag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet och som med andra institut av samma karaktär ömsesidiga företag har ingått avtal, som omfattar full återförsäkring av ingångna försäkringsavtal eller som innebär att det övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen. I sådant fall skall det övertagande företaget omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.

73/239/EEG art. 4 (anpassad)

Artikel 8

Institut

Detta direktiv gäller inte nedanstående institut som bedriver skadeförsäkringsverksamhet , såvida inte deras stadgar eller tillämplig författning ändras med avseende på deras behörighet:

84/641/EEG art. 4 (anpassad)

1. I Danmark, Falcks Redningskorps A/S, København Danmark .

73/239/EEG art. 4

2. I Tyskland,

Följande offentligrättsliga institut med monopolställning ("Monopolanstalten"):

1. Badische Gebäudeversicherungsanstalt, Karlsruhe,

2. Bayerische Landesbrandversicherungsanstalt, München,

3. Bayerische Landestierversicherungsanstalt, Schlachtviehversicherung, München,

4. Braunschweigische Landesbrandversicherungsanstalt, Braunschweig,

5. Hamburger Feuerkasse, Hamburg,

6. Hessische Brandversicherungsanstalt (Hessische Brandversicherungskammer), Darmstadt,

7. Hessische Brandversicherungsanstalt, Kassel,

8. Hohenzollernsche Feuerversicherungsanstalt, Sigmaringen,

9. Lippische Landesbrandversicherungsanstalt, Detmold,

10. Nassauische Brandversicherungsanstalt, Wiesbaden,

11. Oldenburgische Landesbrandkasse, Oldenburg,

12. Ostfriesische Landschaftliche Brandkasse, Aurich,

13. Feuersozietät Berlin, Berlin,

14. Württembergische Gebäudebrandversicherungsanstalt, Stuttgart.

Den territoriella behörigheten skall emellertid inte anses ändrad genom ett samgående mellan institut som nu nämnts och som innebär att det nya institutet övertar den territoriella behörigheten hos de sammanslagna instituten; inte heller skall behörigheten avseende försäkringsklasser anses ändrad genom att något av dessa institut avseende samma territorium övertar en eller flera försäkringsklasser från något av de övriga instituten.

fFöljande halvstatliga institut:

a) ”Postbeamtenkrankenkasse”.

2. b) ”Krankenversorgung der Bundesbahnbeamten”.

b) I Frankrike

Följande institutioner:

1. Caisse départementale des incendiés des Ardennes,

2. Caisse départementale des incendiés de la Côte-d'Or,

3. Caisse départementale des incendiés de la Marne,

4. Caisse départementale des incendiés de la Meuse,

5. Caisse départementale des incendiés de la Somme,

6. Caisse départementale grêle du Gers,

7. Caisse départementale grêle de l'Hérault.

c3. I Irland, ”Voluntary Health Insurance Board”.

Anslutningsakten för Spanien och Portugal, art. 26 och bilaga I, s. 156 (anpassad)

ny

(g4. I Spanien,

Följande institutioner:

1. Comisaría de Seguro Obligatorio de Viajeros,

2. ”Consorcio de Compensación de Seguros”.,

3. Fondo Nacional de Garantía de Riesgos de la Circulación.

73/239/EEC Art. 4

(d5) I Italien,

”Cassa di Previdenza per l'assicurazione degli sportivi (Sportass)”.

e) I Storbritannien, The Crown Agents.

2002/83/EG art. 3 (anpassad)

ny

Underavsnitt 3 – livförsäkring

Artikel 9

Tjänster och Undantagna verksamheter och organ

När det gäller livförsäkringsföretag skall Ddetta direktiv skall inte tillämpas på följande tjänster och verksamheter :

1. de försäkringsklasser som anges i bilagan till direktiv 73/239/EEG, dock med förbehåll för artikel 2.1 c,

(1) 2. Vverksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp.,

(2) 3. Vverksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag som avses i artikel 2, och som har till ändamål att tillhandahålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av dödsfall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verksamheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de försäkringsmatematiska avsättningarna.,

(3) 8. Ppensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare (TEL) eller andra finska författningar på området, under förutsättning att

a) pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är skyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin pensionsverksamhet, från dagen för anslutningen den 1 januari 1995 bildar särskilda bolag eller andra rättssubjekt för den verksamheten, och

b) de finska myndigheterna på ett icke-diskriminerande sätt tillåter alla medborgare och företag från medlemsstater att enligt finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 2, och som omfattas av detta undantag, antingen genom ägande eller deltagande i befintliga försäkringsbolag eller bolagsgrupper, eller genom bildande av eller deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.,

c) de finska myndigheterna, inom tre månader från dagen för anslutningen, lämnar en rapport till kommissionen för godkännande om vilka åtgärder som har vidtagits för att skilja TEL-verksamhet från normal försäkringsverksamhet, som finska försäkringsbolag bedriver, och för att uppfylla alla krav i detta direktiv.

Artikel 10

Organisationer, företag och institut

När det gäller livförsäkringar skall detta direktiv inte tillämpas på följande organisationer, företag och institut:

(1) 5. organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en avliden eller där förmånerna utgår in natura,

6. 6. ömsesidiga institut, då

- Sstadgarna innehåller bestämmelser som medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmånerna eller uttag av bidrag från andra personer som förbundit sig härtill., och

- den årliga premieinkomsten för de verksamheter som omfattas av detta direktiv inte överstiger 5 miljoner euro under tre på varandra följande år. Om detta belopp överskrids under tre på varandra följande år skall detta direktiv gälla från och med det fjärde året.

Bestämmelserna i denna punkt skall dock inte förhindra ömsesidiga försäkringsföretag från att ansöka om att få, eller fortsätta att ha, licens enligt detta direktiv.

(2) 7. ”Versorgungsverband deutscher Wirtschaftsorganisationen” i Tyskland, såvida inte dess stadgar ändras med avseende på omfattningen av dess verksamhet behörighet ,. ;

2005/68/EG art. 1 (anpassad)

Underavsnitt 4 – Återförsäkring

Artikel 11

Återförsäkring

2. När det gäller återförsäkring skall Ddetta direktiv skall inte tillämpas på följande:

a) Försäkringsföretag som omfattas av direktiven 73/239/EEG eller 2002/83/EG.

b) Sådana verksamheter och organ som avses i artiklarna 2 och 3 i direktiv 73/239/EEG.

c) Sådana verksamheter och organ som avses i artikel 3 i direktiv 2002/83/EG.

d) Ssådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garanteras av en medlemsstats regering, när denna av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkringsgivare i sista hand inbegripet under omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i praktiken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder.

2005/68/EG art. 62

Artikel 12

Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet

1. Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007 har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet skall inte omfattas av detta direktiv.

2. Medlemsstaterna skall upprätta förteckningar över de återförsäkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till alla övriga medlemsstater.

98/78/EG art. 1 och 2001/17/EG art. 2 (anpassad)

Avsnitt 3 — Definitioner

Artikel 13

Definitioner

1. I detta direktiv avses med gäller följande definitioner:

a)1. försäkringsföretag: ett företag som tillhandahåller direkt liv- eller skadeförsäkring och som har fått officiell auktorisation enligt artikel 14.6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 6 i direktiv 79/267/EEG

98/78/EG art. 1 b (anpassad)

b)2. försäkringsföretag i tredje land: ett försäkringsföretag som, om det hade sitt säte huvudkontor i gemenskapen, skulle behöva auktorisation i enlighet med artikel 14 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 6 i direktiv 79/267/EEG[…].,

2005/68/EG art. 2.1 c och art. 59.2 a (anpassad)

c)3. återförsäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 14 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om för att bedriva återförsäkringsverksamhet.,

2005/68/EG art. 59.2 b (anpassad)

l)4. återförsäkringsföretag i tredje land: ett återförsäkrings företag för vilket auktorisation skulle krävas i enlighet med artikel 14 3 i direktiv 2005/68/EG, om dess huvudkontor var beläget inom gemenskapen.

2005/68/EG art. 2.1 (anpassad)

a5. återförsäkring: ettdera av följande:

a) dDen verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett annat återförsäkringsföretag;.

b) i fallet med de När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd's: betyder återförsäkring också den verksamhet som består i att överta risker, som överlåts av en medlem av Lloyd's, av ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd's övertar risker som överlåts av en medlem av Lloyd's .

e) etableringsställe: ett återförsäkringsföretags huvudkontor eller filial med beaktande av led d.

92/49/EEG art. 1 c (anpassad)

c)6. hemmedlemsstatland: ettdera av följande:

a) Vid skadeförsäkring: den medlemsstat där det försäkringsföretag som försäkrar en risk risken har sitt huvudkontor.

2002/83/EG art. 1.1 e (anpassad)

eb) hemland: Vid livförsäkring: den medlemsstat där huvudkontoret för det försäkringsföretag som svarar för ett åtagandet har sitt huvudkontorär beläget.

2005/68/EG art. 2.1 f (anpassad)

fc) hemmedlemsstat: Vid återförsäkring: den medlemsstat där återförsäkringsföretagets har sitt huvudkontor är beläget.

92/49/EEG art. 1 d–e (anpassad)

d) filialstat: medlemsstat där den filial som försäkrar en risk är belägen.

e) medlemsstat där tjänsterna utförs: medlemsstat där en risk är belägen, så som definierats i artikel 2 d i direktiv 88/357/EEG, om risken försäkras från ett försäkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat.

2005/68/EG art. 2.1 (anpassad)

g) filialstat: den medlemsstat där en filial till ett återförsäkringsföretag är belägen.

h)7. värdmedlemsstat: den medlemsstat , annan än hemmedlemsstaten, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster.

2005/68/EG art. 59.2 a (anpassad)

k8. behöriga tillsynsmyndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

2002/83/EG Art. 1.1 (anpassad)

b) filial: en agentur eller filial till ett försäkringsföretag.

Ett företags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territorium skall betraktas som en agentur eller en filial, även om närvaron inte har formen av en filial eller en agentur utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men som har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur.

2005/68/EG art. 2.1 (anpassad)

d)9. filial: en agentur eller en filial till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är belägen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten .

92/49/EEG art. 1 (anpassad)

b) filial: agentur eller filial till ett försäkringsföretag med beaktande av artikel 3 i direktiv 88/357/EEG.

2001/17/EG art. 2 (anpassad)

b) filial: varje slags ständig närvaro av ett försäkringsföretag på en medlemsstats territorium utom i hemlandet vilken bedriver försäkringsverksamhet,

88/357/EEG art. 2 (anpassad)

ny

a) första direktivet:

direktiv 73/239/EEG,

b) företag:

– vid tillämpning av avdelning I och avdelning II:

företag som beviljats auktorisation enligt artikel 6 eller 23 i första direktivet,

– vid tillämpning av avdelning III och avdelning V:

företag som beviljats auktorisation enligt artikel 6 i första direktivet,

c) etableringsställe:

ett företags huvudkontor, agentur eller filial, med beaktande av artikel 3,

d)10. medlemsstat där risken är belägen: något av följande enligt förhållandena på den dag då skadeförsäkringsavtalet ingicks :

a) dDen medlemsstat i vilken egendomen är belägen, när försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring,.

b) dDen medlemsstat där registrering skett, när försäkringen avser fordon av något slag,.

c) dDen medlemsstat där försäkringstagaren tecknat försäkring, när försäkringen har en giltighetstid av fyra månader eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker, oberoende av försäkringsklass,.

d) I alla fall som inte uttryckligen täcks av punkterna a, b eller c, den medlemsstat där ettdera av följande är beläget:

i) Försäkringstagarens stadigvarande bostad. försäkringstagaren är stadigvarande bosatt eller,

ii) oOm försäkringstagaren är en juridisk person, dent medlemsstat där försäkringstagarens etableringsställe, för vilket försäkringen gäller, är beläget, i alla andra fall än dem som uttryckligen omfattas av föregående strecksatser,.

e) medlemsstat för etableringsstället:

den medlemsstat i vilken det etableringsställe från vilket risken försäkras är beläget,

f) medlemsstat där tjänsterna utförs:

den medlemsstat i vilken risken är belägen, när denna försäkras från ett etableringsställe i en annan medlemsstat.

2002/83/EG art. 1.1 (anpassad)

ny

c) etableringsställe: ett företags huvudkontor, agentur eller filial.

d) åtagande: ett åtagande i någon av de försäkringsformer eller verksamhetsformer som avses i artikel 2.

f) filialstat: den medlemsstat där den filial som gör ett åtagande är belägen.

g11. medlemsstat för åtagandet: den medlemsstat där ettdera av följande är beläget enligt förhållandena på den dag då livförsäkringsavtalet ingicks:

a) där fFörsäkringstagarens är stadigvarande bostad. bosatt eller,

b) oOm försäkringstagaren är en juridisk person, dent medlemsstat där försäkringstagarens etableringsställe, för vilket avtalet gäller, är beläget.

h) den medlemsstat där tjänsterna utförs: den medlemsstat där ett åtagande görs, om åtagandet täcks av ett försäkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat.

98/78/EG art. 1 d (anpassad)

· [42] samt alla företag som, enligt de behöriga myndigheternas bedömning, utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag,.

98/78/EG art. 1 e (anpassad)

e13. dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG , inbegripet dotterföretag till sådana företag samt alla företag över vilka, enligt de behöriga myndigheternas bedömning, ett moderföretag utövar ett bestämmande inflytande. Ett dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som ett dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag,

95/26/EG art. 2.1 och 2002/83/EG art. 1.1 r (anpassad)

r14. nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom kontroll, eller

i) ägarintresse, innebärande ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag, eller

ii) kontroll, innebärande förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag i alla de fall som avses i artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 83/349/EEG, eller ett liknande förhållande mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag; varje dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som dotterföretag till moderföretaget vilket står över dessa företag.

Som nära förbindelse skall även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person.

92/49/EEG art. 1 f, 2002/83/EG art. 1.1 i och 2005/68/EG art. 2.1 i (anpassad)

i)15. kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt definitionen vad som anges i artikel 1 i rådets direktiv 83/349/EEG eller ett liknande förhållande mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag.

2005/68/EG art. 2.1 n i (anpassad)

n) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom

i)16. ägarintresse,: innebärande ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag., eller

ii) kontroll, i alla de fall som avses i artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 83/349/EEG, eller ett liknande förhållande mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag.

92/49/EEG art. 1 g, 2002/83/EG art. 1.1 j och 2005/68/EG art. 2.1 j

j)17. kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

92/49/EEG art. 1 g

· [43] beaktas.

2002/83/EG art. 1.1 m (anpassad)

m)18. reglerad marknad: ettdera av följande:

· [44].

b) vVad gäller en marknad belägen i tredje land:, en finansiell marknad som uppfyller följande villkor:

i) Den är godkänd av försäkringsföretagets hemmedlemsstatland och som uppfyller jämförbara krav. som är jämförbara med kraven i direktiv 2004/39/EG.

ii) Varje De finansiellat instrument som omsätts på denna marknad måste vara är av en kvalitet som är jämförbar med kvaliteten hos de instrument som omsätts på den reglerade marknaden, eller de reglerade marknaderna, i hemmedlemsstaten i fråga.

76/580/EEG art. 1.1 och art. 1.2 (anpassad)

· [45]; varje gång hänvisning görs i detta direktiv till beräkningsenheten, skall värdet i den nationella valutan från och med den 31 december varje år vara det värde som gällde sista dagen i närmast föregående oktober månad för vilken dag värden för europeiska beräkningsenheter finns noterade i samtliga valutor inom gemenskapen,

73/239/EEG artikel 5 b

b) valutamatchande tillgångar: sådana tillgångar, som motsvarar försäkringsåtaganden uttryckta i viss valuta, och som är uttryckta eller realiserbara i samma valuta,

90/618/EEG art. 1 (anpassad)

a) fordon: ett sådant fordon som definieras i artikel 1.1 i direktiv 72/166/EEG,

· [46].

· [47];

2002/83/EG art. 1.1 q

q) risksumma: det belopp som skall utbetalas vid dödsfall, minus den matematiska avsättningen för huvudrisken.

2005/68/EG art. 2.1

o)21. finansiellt företag: någon av följande enheter:

· [49].

iib) Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag i den mening som avses i artikel 219.1 e 1.1 i direktiv 98/78/EG.

iiic) Eett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.,

· [50].

2005/68/EG art. 59.2 b (anpassad)

l) återförsäkringsföretag i tredjeland: ett företag för vilket auktorisation skulle krävas i enlighet med artikel 3 i direktiv 2005/68/EG, om dess huvudkontor var beläget inom gemenskapen.

2005/68/EG Art. 2.1 p (anpassad)

p)22. specialföretag: ett företag, som kan vara ett aktiebolag men som inte är annat än ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag, och som övertar risker från försäkrings-företag eller återförsäkringsföretag och som till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetalningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller annan en sådan finansieringsmekanism är underordnade efterställda ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter.

2005/68/EG art. 2.1 b

b) b) captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som ägs antingen av ett finansiellt företag, annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av direktiv 98/78/EG, eller av ett icke-finansiellt företag, vars syfte är att tillhandahålla återförsäkringsskydd uteslutande för risker i det eller de företag som det tillhör eller i ett eller flera företag inom en grupp som captivebolaget för återförsäkring ingår i.

ny

23. utläggning på entreprenad: en överenskommelse i någon form mellan ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en tjänsteleverantör, oavsett om denne står under tillsyn eller ej, enligt vilken tjänsteleverantören utför en process, tjänst eller verksamhet, direkt eller genom underentreprenad, som annars skulle ha utförts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget självt.

24. teckningsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende försäkringsåtagandens värde till följd av att tariffer och avsättningar byggt på antaganden som visat sig felaktiga.

(25) marknadsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsakas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella instrument.

26. kreditrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen till följd av svängningar i kreditvärdigheten hos emittenter, motparter och gäldenärer för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade i form av motparts- eller spreadrisker eller koncentrationer av marknadsrisker.

27. operativ risk: risken för förlust till följd av att interna rutiner visat sig otillräckliga eller fallerat eller orsakad av personal och system eller av externa händelser

28. likviditetsrisk: risken för att försäkrings- och återförsäkringsföretag inte kan avyttra placeringar och andra tillgångar för att uppfylla sina finansiella åtaganden vid förfall.

29. koncentrationsrisk: varje riskexponering som kan leda till en förlust som är så stor att den kan hota ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens eller finansiella ställning.

30. riskreduceringstekniker: varje teknik som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att överföra vissa eller samtliga risker som de är exponerade för till någon annan part.

31. diversifieringseffekter: reducering av riskexponeringen för försäkrings- och återförsäkringsföretag och -grupper till följd av att de diversifierar sin verksamhet, eftersom ett negativt resultat i fråga om en risk kan kompenseras av ett gynnsammare resultat när det gäller en annan risk, om dessa risker inte är fullständigt korrelerade.

32. prognostiserad sannolikhetsfördelning: en matematisk funktion som anger ett värde för sannolikheten av att en omfattande uppsättning av sinsemellan ömsesidigt uteslutande kommande händelser kommer att förverkligas.

33. riskmått: en matematisk funktion som tilldelar ett penningbelopp till en given prognostiserad sannolikhetsfördelning och som ökar monotont med risknivån för den exponering som ligger till grund för sannolikhetsfördelningen.

2005/68/EG art. 2

· [51] , där lagstiftningen i institutets hemmedlemsstat tillåter ett sådant tillhandahållande, också betraktas som en verksamhet som omfattas av detta direktiv.

Vid tillämpning av punkt 1 d skall varje stadigvarande närvaro av ett återförsäkringsföretag inom en medlemsstats territorium betraktas som en agentur eller en filial, även om närvaron inte har formen av en filial eller en agentur utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men som har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur.

· [52] beaktas.

Vid tillämpning av punkt 1 l skall varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det företag som ytterst är moderföretaget till dessa företag.

Vid tillämpning av punkt 1 n

skall varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det moderföretag som står över dessa företag,

Som nära förbindelse skall även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer upprätthåller en varaktig förbindelse till en och samma person genom ett kontrollförhållande.

2002/83/EG art. 1.2 och 2005/68/EG art. 2

2. Varje gång hänvisning görs i detta direktiv till euro skall värdet i den nationella valutan fr.o.m. den 31 december varje år vara det värde som gällde sista dagen i närmast föregående oktober månad för vilken dag värden för euron finns noterade i samtliga berörda valutor inom gemenskapen.

2002/83/EG (anpassad)

AVDELNING KAPITEL II INLEDANDE AV LIVFÖRSÄKRINGSVERKSAMHET

Artikel 14

Principer för Aauktorisationsprincipen

92/49/EEG art. 4 (anpassad)

1. Auktorisation av behörig myndighet skall föreskrivas krävas för direkt försäkrings-verksamhet eller återförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv .

2. Följande företag skall ansöka En ansökan om sådan auktorisation som avses i punkt 1 skall göras hos den behöriga tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstatenlandet av:

a) vVarje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna stats territorium.,

b) vVarje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats sådan auktorisation som avses i första stycket enligt punkt 1 , önskar utvidgar sin verksamhet till en hel försäkringsklass eller till andra försäkringsklasser än de för vilka det redan är auktoriserat .

ny

c) Varje återförsäkringsföretag som, efter att ha beviljats auktorisation enligt punkt 1, vill utvidga verksamheten till andra återförsäkringsverksamheter än de som det redan auktoriserats för.

2002/13/EG Art. 1.1 (anpassad)

ny

3. Denna artikel Artikel 4 skall dock inte förhindra ömsesidiga försäkringsnågot företag från att ansöka om att blifå eller fortsätta att ha licens vara auktoriserat enligt detta direktiv.

2002/83/EG art. 5 (anpassad)

Artikel 15

Auktorisationens räckvidd

1. En auktorisation enligt artikel 14 skall gälla inom hela gemenskapen. Den skall ge ett försäkringsföretag försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där , varvid auktorisationen även skall omfatta med stöd antingen av etableringsfriheten eller av och friheten att tillhandahålla tjänster.

2. En auktorisation enligt artikel 14 skall beviljas för en viss försäkringsklass av direktförsäkringar som förtecknats i punkt A i bilaga I eller i bilaga II. Den skall omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte sökanden önskar försäkra endast vissa risker inom försäkringsklassen.

73/239/EEG bilagan, punkt A

Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som anges under punkt C i artikel 16.1.

2002/83/EG art. 5.2 (anpassad)

Varje medlemsstat får bevilja aAuktorisation får beviljas för verksamhet i två eller flera försäkringsklasser om dess en medlemsstats nationella lagstiftning medger att verksamhet i dessasådana försäkringsklasser bedrivs samtidigt.

92/49/EEG artikel 5.2 (anpassad)

Dock skall följande gälla:

a)3. När det gäller skadeförsäkringar får Mmedlemsstaterna får bevilja autktorisation för de grupper av försäkringsklasser som anges i punkt B i bilagan I och förse dem med däri angivna beteckningar.

b) En auktorisation som beviljas för en viss försäkringsklass eller grupp av försäkringsklasser skall även gälla för underordnade risker som tillhör en annan försäkringsklass, om villkoren i punkt C i bilagan är uppfyllda.

2002/83/EG art. 5.2 (anpassad)

De behöriga Tillsynsmyndigheterna får begränsa den begärda auktorisationen för en försäkringsklass till sådan verksamhet som anges i den verksamhetsplan som avses i artikel 723.

84/641/EEG art. 2 (anpassad)

4. Företag för vilka detta direktiv gäller får bedriva sådan verksamhet som nämnts i denna punkt, i artikel 6 endast om de beviljats auktorisation för klass 18 i punkt A i bilagan I, utan att detta inverkar på giltigheten av punkt C i samma bilaga artikel 16.1. I sådant fall skall detta direktiv gälla för sådan verksamhet.

2005/68/EG art. 4 (anpassad)

25. När det gäller återförsäkring skall En auktorisation skall beviljas för återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäkringsområdet eller för varje annat alla slag av återförsäkringsverksamhet i enlighet med sökandens begäran.

Den Ansökan skall behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som skall läggas fram enligt artikel 18.1 c 6 b och artikel 11 och av uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den medlemsstat i vilken auktorisationen söks.

73/239/EEG punkt C i bilagan (anpassad)

Artikel 16

Underordnade risker

1. Ett försäkringsföretag som beviljats auktorisation för en huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser enligt bilaga I får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan att särskild auktorisation erfordras för sådan annan dessa risker, förutsatt att denna riskerna uppfyller alla nedanstående villkor:

a) De hör samman med huvudrisken,.

b) De avser det försäkringsobjekt som skyddas mot huvudrisken,. och

c) De täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken.

87/344/EEG art. 9 (anpassad)

2. Genom undantag från punkt 1 får Ssådana risker som ingår i klasserna 14, 15 och 17 under punkt A i denna bilaga I får dock inte betraktas som underordnade risker till andra klasser.

Dock får den risk som ingår i klass 17 (rättsskyddsförsäkring), enligt klass 17 betraktas som en underordnad risk till klass 18, när de villkor som sägs i första stycket anges i punkt 1 samt ett av följande krav är uppfyllda: och

a) när hHuvudrisken uteslutande hänför sig uteslutande till assistans för personer som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den stadigvarande uppehållsorten.

b) Rättsskyddsförsäkring får även, på de i första stycket angivna villkoren, betraktas som en underordnad risk, när fFörsäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående högsjöfartyg.

2005/68/EG art. 5 (anpassad)

Artikel 17

Återförsäkringsföretagets Fföretagsform för försäkrings- och återförsäkringsföretag

1. Hemmedlemsstaten skall föreskriva att återförsäkringsföretag som ansöker om auktorisation enligt artikel 14 skall anta någon av de företagsformer som anges i bilaga I III.

2. Medlemsstaterna får också, där så är lämpligt, etablera företag inom ramen för gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för sådan verksamhet är försäkrings- eller återförsäkringsrörelse på villkor som motsvarar dem som gäller privaträttsligt verksamma företag.

2002/83/EG art. 64 (anpassad)

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder beträffande kompletteringar av de företagsformer som anges i bilaga III.

ny

Genomförandeåtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv, till exempel genom komplettering, skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

2005/68/EG art. 6 (anpassad)

Artikel 18

Villkor för auktorisation

1. Hemmedlemsstaterna skall kräva att varje återförsäkringsföretag som ansöker om auktorisation skall,

92/49/EEG art. 6 (anpassad)

ba) när det gäller direktförsäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till försäkringsområdet och sådan därmed sammanhängande verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan affärsverksamhet.,

2005/68/EG art. 6 (anpassad)

ab) när det gäller återförsäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. I detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som motsvarar definitionen av verksamheter inom den finansiella sektorn i artikel 2.8 i direktiv 2002/87/EG.,

2002/83/EG art. 6.1 (anpassad)

ny

c) förete en verksamhetsplan enligt artikel 7 23,

d) inneha den minsta garantifond ha medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut lägsta nivå på minimikapitalkravet som föreskrivs i artikel 29.2 126.1 d,

ny

e) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet enligt artikel 99,

f) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet enligt artikel 125,

2002/83/EG art. 6.1, 92/49/EEG art. 6 e och 2005/68/EG art. 6 d (anpassad)

ny

eg) lämna information om uppbyggnaden av det system för företagsstyrning som avses i avsnitt 2 i kapitel IV faktiskt ledas av personer med gott anseende och med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer eller lämplig yrkesmässig erfarenhet,.

2000/26/EG art. 8 a (anpassad)

· [53] i varje medlemsstat utom i den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som skall täckas klassificeras i klass 10 under punkt A i bilagan I, utom fraktförares ansvar.

92/49/EEG art. 6 (anpassad)

ny

2. Ett försäkringsföretag, som ansöker om auktorisation att utvidga sin verksamhet till andra försäkringsklasser eller att utvidga en auktorisation som endast täcker vissa risker inom en försäkringsklass, skall förete en verksamhetsplan enligt artikel 9 23

Företaget skall dessutom kunna visa att det har den solvensmarginal en medräkningsbar kapitalbas som täcker de solvens- och minimikapitalkrav som föreskrivs i artiklarnael 16 99.1 och 125 och att det innehar den större minsta garantifond som kan krävas enligt artikel 17.2 för sådana försäkringsklasser som auktorisationen utvidgats till att omfatta.

ny

3. Utan att det påverkar punkt 2 i denna artikel skall ett försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och söker auktorisation enligt artikel 71 för att utvidga sitt verksamhetsområde till någon eller några av de försäkringsrisker som avses i försäkringsklasserna 1 och 2 i punkt A i bilaga I visa följande:

a) Att det innehar medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkringsföretag och för skadeförsäkringsföretag som anges i artikel 126.1 d.

b) Att det förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artikel 72.3.

4. Utan att det påverkar punkt 2 i denna artikel skall ett försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet avseende försäkringsrisker som anges i försäkringsklasserna 1 och 2 i punkt A i bilaga I och söker auktorisation enligt artikel 71 för att utvidga sitt verksamhetsområde till livförsäkringsrisker visa följande:

a) Att det innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkringsföretag och för skadeförsäkringsföretag som anges i artikel 126.1 d.

b) Att det förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artikel 72.3.

2005/68/EG art. 7 (anpassad)

Artikel 19

Nära förbindelser

1. Om det finns nära förbindelser mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer skall de behöriga tillsynsmyndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar dem myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

2. De behöriga Tillsynsmyndigheterna skall vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser denna lagstiftning , hindrar dem myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

3. De behöriga Tillsynsmyndigheterna skall kräva att återförsäkringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande skall kunna övervaka att bestämmelserna i punkt 1 första stycket efterlevs.

2005/68/EG art. 8 (anpassad)

Artikel 20

Försäkrings- eller Ååterförsäkringsföretagets huvudkontor

Medlemsstaterna skall kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagens huvudkontor skall vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten.

2005/68/EG art. 9

Artikel 21

Försäkringsvillkor och premietariffer

2002/83/EG Art. 6.5 (anpassad)

51. Medlemsstaterna får inte anta bestämmelser om krav på kräva förhandsgodkännande av eller regelbunden underrättelse om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, försäkringstekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som försäkringsföretaget avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarena eller cedent- eller retrocedentföretag .

Utan hinder av första stycket, För livförsäkringar och uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatematiska principer, får hemlandet dock kräva regelbunden underrättelse om de försäkringstekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar,. så länge dDetta krav inte utgör skall inte utgöra en förutsättning för att ett livförsäkringsföretaget skall beviljas auktorisation få bedriva sin verksamhet.

92/49/EEG art. 6 (anpassad)

2. Medlemsstaterna får skall inte upprätthålla eller införa system med förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

3. Detta direktiv hindrar inte mMedlemsstaterna från att får kräva att företag, som söker eller har beviljats auktorisation för klass 18 i punkt A i bilagan I, skall genomgå kontroller beträffande sina direkta och indirekta resurser i fråga om personal och utrustning som bl.a. omfattar den medicinska personalens kvalifikationer och kvaliteten på den utrustning som dessa företag förfogar över för att utföra de åtaganden som sammanhänger med försäkringsklassen den klassen .

34. Detta direktiv hindrar inte mMedlemsstaterna från att får upprätthålla eller införa lagar och andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseurkund och bolagsordning samt att alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn skall företes.

2005/68/EG art. 10 (anpassad)

Artikel 22

Marknadens ekonomiska behov

Medlemsstaterna får skall inte kräva att en ansökan om auktorisation skall behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

2005/68/EG art. 11 (anpassad)

ny

Artikel 23

Verksamhetsplan

1. Den verksamhetsplan som avses i artikel 6 b 18.1 c skall innehålla uppgifter eller dokumentation om följande:

a) bBeskaffenheten av de risker eller åtaganden som det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att täcka.,

b) dDe slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföretaget avser att avtala om med cedentföretag.,

c) gGrundprinciperna för återförsäkring och retrocession.,

d) De poster i primärkapitalet som motsvarar den lägsta nivån på minimikapitalkravet. sammansättningen av minsta garantifonden,

92/49/EEG art. 7 (anpassad)

de) Uuppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner. ,samt Fför ändamålet avsatta medel och, om de risker som skall försäkras tillhör försäkringsklass 18 i punkt A i bilagan I, de resurser som står till försäkringsföretagets förfogande för tillhandahållande av den utlovade assistansen,.

2005/68/EG art. 11 (anpassad)

2. Utöver de kraven som anges i punkt 1 skall verksamhetsplanen, beträffande de tre första räkenskapsåren, innehålla omfatta följande:

a) uppskattade driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner,

b) uppskattade premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall,

ca) En prognos för balansräkningen.,

ny

b) Skattningar av det framtida solvenskapitalkravet enligt underavsnitt 1 i avsnitt 4 av kapitel VI som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i punkt a samt den beräkningsmetod som använts för denna uppskattning.

c) Skattningar av det framtida minimikapitalkravet enligt artiklarna 125 och 126 som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i punkt a samt den beräkningsmetod som använts för denna uppskattning.

2005/68/EG art. 11 (anpassad)

ny

d) en uppskattning Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav försäkringsåtaganden och solvenskapitalkrav föreskriven solvensmarginal.

92/49/EEG art. 7 (anpassad)

e) därutöver För skadeförsäkring och återförsäkring även följande: , beträffande de tre första räkenskapsåren om

ei) uUppskattade kostnader för administrationen, med undantag av kostnaderna för dess uppbyggnad, och i synnerhet löpande allmänna omkostnader och provisioner.,

fii) uUppskattade premier eller bidrag samt kostnader för försäkringsersättningar.,

2002/83/EG art. 7 (anpassad)

f) därutöver För livförsäkring även , beträffande de tre första räkenskapsåren e) en plan med detaljerade uppskattningar av intäkter och kostnader avseende direkt försäkring, samt mottagen och avgiven återförsäkring.,

f) en prognos för balansräkning,

g) uppskattade finansiella medel avsedda att täcka försäkringsåtaganden och solvensmarginal.

2005/68/EG art. 12 (anpassad)

Artikel 24

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

1. De behöriga Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten skall inte bevilja ett företags auktorisation för försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.

Dessa myndigheter skall vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, bedömer att kompetensen hos aktieägare eller medlemmar som avses i första stycket inte är tillfredsställande.

2002/83/EG art 1.1 j (anpassad)

· [54] beaktas.

73/239/EEG art. 12, 2002/83/EG art. 9 och 2005/68/EG art. 13

Artikel 25

Avslag på auktorisationsansökan

Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation skall åtföljas av en närmare motivering som skall tillställas det berörda företaget.

73/239/EEG art. 12, 2002/83/EG art. 9 och 2005/68/EG art. 13

Varje medlemsstat skall se till att ett beslut om avslag på en ansökan om auktorisation kan göras till föremål för prövning av domstol.

73/239/EEG art. 12, 2002/83/EG art. 9 och 2005/68/EG art. 13 (anpassad)

Sådan rätt till domstolsprövning skall även finnas i de fall där behöriga tillsynsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs.

2005/68/EG art. 60.2 (anpassad)

Artikel 26

Samråd med behöriga tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater

1. Samråd med behöriga tillsynsmyndigheterna i den andra berörda medlemsstaten skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett livförsäkringsföretag, som är något av följande:

2005/68/EG art. 14, art. 57.1 och art. 60.2 (anpassad)

a) är dDotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat., eller

b) är dDotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat., eller

c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

2005/68/EG art. 60.2 (anpassad)

2. Samråd med den behöriga myndigheter i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett livförsäkringsföretag, som är något av följande:

2005/68/EG art. 14, art. 57.1 och art. 60.2 (anpassad)

a) är dDotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen., eller

b) är dDotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen., eller

c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

2002/87/EG art. 22.1, 2005/68/EG art. 14 och art. 60.2 (anpassad)

ny

3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 skall samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner och det goda anseendet och erfarenheten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp.

De skall till varandra överlämna alla de uppgifter om aktieägarnas lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner, ledningens goda anseende och erfarenhet som är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor.

2002/83/EG (anpassad)

AVDELNING III

VILLKOR FÖR UTÖVANDE AV FÖRSÄKRINGSVERKSAMHET

KAPITEL III

PRINCIPER OCH METODER FÖR FINANSIELL TILLSYN Tillsynsmyndigheter och allmänna regler

ny

Artikel 27

Tillsynens huvudsyfte

Medlemsstaterna skall se till att tillsynsmyndigheterna har tillgång till de medel som krävs för att uppnå tillsynens huvudsyfte: skyddet av försäkrings- och förmånstagare.

Artikel 28

Allmänna principer för tillsynen

1. Tillsynen skall ha en proaktiv och riskorienterad inriktning. Den skall innefatta kontinuerlig kontroll av att försäkrings- och återförsäkringsverksamheten fungerar korrekt och att försäkrings- och återförsäkringsföretagen iakttar gällande regler.

2. Tillsyn skall ske både på distans och på plats.

3. Medlemsstaterna skall se till att kraven i detta direktiv tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten, komplexiteten och omfattningen av de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet.

2005/68/EG art. 15 (anpassad) och 2002/83/EG art. 10 (anpassad)

ny

Artikel 29

Behöriga Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning ändamål

1. Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företagent bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster.

Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, skall de informera de behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat. Dessa skall avgöra om företaget följer de aktsamhetsbestämmelser som fastställs genom detta direktiv.

2. Den fFinansiell tillsynen enligt punkt 1 skall omfatta kontroll avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens, skapandet och upprättande av försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbar kapitalbas de tillgångar som täcker dessa, enligt de regler som hemmedlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på gemenskapsnivå.

92/49/EEG art. 9 (anpassad)

Om det berörda försäkringsföretaget i fråga har auktorisation att försäkra risker som förts till försäkringsklass 18 i punkt A i bilagan I skall tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i tekniskt avseende som försäkrings företaget förfogar över för att kunna utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om hemmedlemsstatenslandets lagstiftning föreskriver kontroll av sådana resurser.

3. De behöriga myndigheterna i hemlandet skall kräva att varje försäkringsföretag skall ha sunda metoder för administration och bokföring och adekvata rutiner för intern kontroll.

2002/83/EG Art. 10.1 (anpassad)

13. Om de behöriga tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för ett åtagandet har gjorts har anledning att anta att verksamheten i ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, skall de informera de behöriga myndigheterna i företagets hemland tillsynsmyndigheterna i detta företags hemmedlemsstat .

Dessa Tillsynsmyndigheteterna i hemmedlemsstaten skall avgöra om företaget följer de försiktighetsprinciper som fastställs genom detta direktiv.

ny

Artikel 30

Överblickbarhet och ansvar

1. Tillsynsmyndigheterna skall utföra sina uppgifter på ett överblickbart sätt med tydlig ansvarsfördelning och vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiell information.

2. Medlemsstaterna skall se till att följande offentliggörs:

a) Texterna till lagar och andra författningar samt allmänna vägledningar på försäkringsrättens område.

b) De allmänna kriterier och metoder som tillämpas vid tillsynsmyndighetens samlade bedömning enligt artikel 36.

c) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av tillsynsregelverket.

d) Hur de valmöjligheter och det handlingsutrymme som ges genom detta direktiv utnyttjas.

e) Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och verksamhetsformer.

De uppgifter som offentliggörs enligt första stycket skall vara tillräckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som används av tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna.

Offentliggörandena skall utformas enligt ett gemensamt format och uppdateras regelbundet. De skall finnas tillgängliga i varje medlemsstat på en och samma webbplats.

3. Medlemsstaterna får föreskriva överblickbara rutiner för tillsättande och avsked av ledamöter i tillsynsmyndigheternas styrelser och verkställande organ.

4. Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för punkt 2 med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggregerade statistiska uppgifter skall offentliggöras och om format, struktur, innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa offentliggöranden.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

2005/68/EG art. 60.3 (anpassad)

ny

Artikel 31

Förbud mot vägran att godkänna återförsäkrings- och retrocessionsavtal

1. Ett Fförsäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte vägra att godkänna ett återförsäkringsavtal som företaget ingåtts med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller det här direktivet artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.

2005/68/EG art. 15 (anpassad)

32. Återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte motsätta sig ett retrocessionsavtal som ingåtts av återförsäkringsföretaget ingått med ett återförsäkrings- företag som är auktoriserat enligt detta direktiv eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat enligt artikel 14 direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.

4. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten skall kräva att varje återförsäkringsföretag har sunda metoder för administration och redovisning och adekvata rutiner för intern kontroll.

2005/68/EG art. 16 (anpassad)

Artikel 32

Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat

Medlemsstaterna skall föreskriva att, i de fall då Om ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat utövar verksamhet genom filial i en annan medlemsstat, skall filialstaten ge de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten skall ha tillstånd att, efter att ha underrättat de behöriga tillsyns myndigheterna i filialstaten värdmedlemsstaten , själva eller genom därför utsedda ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget.

Myndigheterna i filialstaten den berörda värdmedlemsstaten får medverka i denna kontroll sådana kontroller .

2002/83/EG art. 13 (anpassad)

Artikel 33

Redovisning, samt uppgifter för tillsyn och statistik: tillsynsbefogenheter

84/641/EEG art. 11 (anpassad)

1. Varje medlemsstat Medlemsstaterna skall ålägga varje försäkrings- och åter försäkringsföretagrörelse vars huvudkontor är beläget inom deras respektive territorierdess territorium att årligen förete ett bokslut över sin totala verksamhet vilket återspeglar dess ekonomiska ställning och solvens och, när det gäller risker inom klass enligt nr 18 i punkt A i bilagan I, övriga resurser för uppfyllande av företagetsrörelsens åtaganden, om medlemsstaternans lagar påbjuder tillsyn överav sådana resurser.

87/343/EEG art. 1.7 (anpassad)

12. Såvitt gäller kreditförsäkring skall skadeförsäkringsföretaget för tillsynsmyndigheternan hålla räkenskaper tillgängliga, som utvisar både det försäkringstekniska resultatet och de försäkringstekniska avsättningarna reserverna avseende denna verksamhet.

2005/68/EG art. 17 (anpassad)

23. Medlemsstaterna skall ålägga försäkrings- och återförsäkringsföretag med vilkas huvudkontor är belägna inom deras territorierum att periodiskt inge redovisning tillsammans med statistisk dokumentation som är nödvändig för tillsynen.

De behöriga Tillsynsmyndigheterna skall utväxla sådan information och dokumentation som underlättar tillsynen.

2002/83/EG art. 13 (anpassad)

ny

Artikel 34

Allmänna tillsynsbefogenheter

ny

1. Medlemsstaterna skall se till att tillsynsmyndigheterna har befogenheter att vidta förebyggande och korrigerande åtgärder för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

2. Tillsynsmyndigheterna skall ha befogenhet att vidta åtgärder – när så är lämpligt, även av administrativ eller finansiell natur – som rör försäkrings- eller återförsäkringsföretag och medlemmar av deras administrations- eller ledningsorgan eller personer som kontrollerar sådana organ.

3. Medlemsstaterna skall säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för att utöva tillsyn enligt artikel 35.

4. Medlemsstaterna skall säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att, när så är lämpligt, utöver reglerna för beräkning av solvenskapitalkravet utarbeta kvantitativa redskap för att som ett led i den samlade tillsynsbedömningen analysera försäkrings- och återförsäkringsföretags förmåga att hantera möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka deras samlade finansiella ställning negativt. Tillsynsmyndigheterna skall kräva att företagen genomför sådana bedömningar.

2002/83/EG art. 13 (anpassad)

5. Tillsynsmyndigheterna skall ha befogenhet att göra inspektion på plats i försäkrings - och återförsäkrings företagets lokaler.,

ny

6. Tillsynsmyndigheterna skall utöva sina befogenheter inom rimlig tid och på ett proportionerligt sätt.

ny

7. De befogenheter beträffande försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i punkterna 1–5 skall även gälla verksamheter i dessa företag som lagts ut på entreprenad.

2002/83/EG art. 13 (anpassad)

8.c) se till att dessa De åtgärder som anges i punkterna 1–5 och 7 skall när så är lämpligt vidtas, om nödvändigt genom tvångsmedel, vid behov på rättslig väg.

2002/83/EG art. 13 (anpassad)

3. Varje medlemsstat skall vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de resurser som behövs för tillsyn av den verksamhet som bedrivs av försäkringsföretag med huvudkontor inom respektive medlemsstats territorium, inbegripet verksamhet som bedrivs utanför dess territorium, i enlighet med de rådsdirektiv som är tillämpliga på sådan verksamhet, i syfte att kontrollera att direktiven genomförs.

Dessa befogenheter och resurser skall särskilt göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att

a) a) göra ingående undersökningar om försäkringsföretagets ställning och dess verksamhet som helhet, bl.a. genom att

- inhämta uppgifter eller begära in handlingar angående försäkringsrörelsen,

- göra inspektion på plats i försäkringsföretagets lokaler,

b) b) vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder beträffande försäkringsföretaget, dess ledning eller personer med avgörande inflytande över företaget för att se till att företagets verksamhet fortlöpande bedrivs i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller för företaget i varje medlemsstat, och särskilt att företaget följer verksamhetsplanen till den del denna är tvingande, samt för att förhindra eller rätta till oegentligheter som kan skada försäkringstagarnas intressen,

ny

Artikel 35

Uppgifter som skall lämnas till tillsynsmyndigheterna

1. Medlemsstaterna skall kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Dessa uppgifter skall minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artikel 36:

a) Bedömningen av företagens system för företagsstyrning, den verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tillämpas i solvenssammanhang, de risker företagen står inför och deras system för att hantera dessa samt, i fråga om kapital, struktur, behov och planering.

b) Beslut som framstår som påkallade till följd av vad som framkommit när myndigheterna utövat sina tillsynsrättigheter och -skyldigheter.

2. Medlemsstaterna skall se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:

a) Att fastställa art, omfattning och format för de uppgifter som avses i punkt 1 och som de kräver att försäkrings- och återförsäkringsföretag skall lämna vid följande tillfällen:

i) Med i förväg fastställd periodicitet.

ii) Då i förväg definierade händelser inträffar.

iii) Under undersökningar som gäller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags situation.

b) Att kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmedlare eller ingåtts med tredje man.

c) Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer och aktuarier.

3. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 skall omfatta följande:

a) Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller någon lämplig kombination av sådana.

b) Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller någon lämplig kombination av sådana.

c) Uppgifter från interna eller externa källor, eller någon lämplig kombination av sådana.

4. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 skall stå i överensstämmelse med följande principer:

a) De skall stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av det berörda företagets verksamhet.

b) De skall vara tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hänseende, jämförbara och konsekvent utformade över tiden.

c) De skall vara relevanta, tillförlitliga och förståeliga.

5. Medlemsstaterna skall kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag skall ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i punkterna 1–4 och ett styrdokument som godkänts av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings- eller ledningsorgan och som säkerställer att de lämnade uppgifterna hela tiden motsvarar kraven.

6. Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera de uppgifter som avses i punkterna 1–5 i syfte att nå en lämplig grad av enhetlighet i rapporteringen till tillsynsorganen.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

2002/83/EG art. 13 och 2005/68/EG art. 17.4 (anpassad)

Medlemsstaterna får även ge de behöriga myndigheterna befogenhet att inhämta alla upplysningar angående försäkringsavtal som innehas av förmedlare.

ny

Artikel 36

Samlad tillsynsbedömning

1. Medlemsstaterna skall se till att tillsynsmyndigheterna ser över och utvärderar de strategier, processer och rapporteringsrutiner som försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

Denna översyn och utvärdering skall omfatta bedömningar av kvalitativa krav med avseende på systemet för företagsstyrning, av de risker som de berörda företagen står – eller kan komma att ställas – inför och av företagens förutsättningar för att kunna bedöma dessa risker med beaktande av de rådande förhållandena i den miljö där de verkar.

2. Tillsynsmyndigheterna skall särskilt se över och utvärdera att bestämmelserna om följande efterlevs:

a) System för företagsstyrning enligt avsnitt 2 i kapitel IV.

b) Försäkringstekniska avsättningar enligt avsnitt 2 i kapitel VI.

c) Kapitalkrav enligt avsnitten 4 och 5 i kapitel VI.

d) Placeringsregler enligt avsnitt 6 i kapitel VI.

e) Kapitalbasens kvalitet och kvantitet enligt avsnitt 3 i kapitel VI.

f) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder en fullständig eller partiell internmodell: kontinuerligt uppfyllande av kraven på fullständiga och partiella internmodeller i underavsnitt 3 av avsnitt 4 i kapitel VI.

3. Tillsynsmyndigheterna skall ha inrättat lämpliga kontrollredskap för att kunna påvisa försämringar av den finansiella ställningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och följa upp insatserna för att åtgärda sådana försämringar.

4. Tillsynsmyndigheterna skall bedöma om försäkrings- och återförsäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder och praxis för att påvisa möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som berörs.

Tillsynsmyndigheterna skall bedöma företagens förmåga att stå emot sådana möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena.

5. Tillsynsmyndigheterna skall ha nödvändiga befogenheter för att kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag åtgärdar svagheter eller brister som påvisats i den samlade tillsynsbedömningen.

6. Denna tillsynsbedömning skall genomföras regelbundet.

Tillsynsmyndigheterna skall fastställa en minsta frekvens och omfattning för den översyn, utvärdering och bedömning som avses i punkterna 1, 2 och 4 med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet.

Artikel 37

Kapitaltillägg

1. Efter den samlade tillsynsbedömningen får tillsynsmyndigheterna i särskilda fall genom ett motiverat beslut fastställa ett krav på kapitaltillägg för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Denna möjlighet skall endast kunna utnyttjas i följande fall:

a) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat med standardformeln i överensstämmelse med underavsnitt 2 i avsnitt 4 i kapitel VI, och dess begäran enligt artikel 116 inte har lett till önskat resultat eller en fullständig eller partiell internmodell fortfarande håller på att utarbetas i enlighet med samma artikel.

b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig eller partiell internmodell i överensstämmelse med underavsnitt 3 av avsnitt 4 i kapitel VI, på grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräcklig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den föreliggande riskprofilen.

c) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags system för företagsstyrning avviker väsentligt från de normer som fastställs genom avsnitt 2 i kapitel IV, att dessa avvikelser medför att företaget inte kan garantera en korrekt bedömning och hantering av de risker som det är – eller kan komma att bli – exponerat för och att det är osannolikt att bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom insats av andra åtgärder.

2 I de fall som anges i punkterna 1 a och 1 b i denna artikel skall kapitaltillägget beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i artikel 100.3.

3. I de fall som anges i punkterna 1 b och 1 c skall tillsynsmyndigheten se till att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de risker som ledde till föreläggandet av ett krav på kapitaltillägg.

4. Tillsynsmyndigheten skall se över det krav på kapitaltillägg som avses i punkt 1 minst en gång om året och upphäva det när företaget har avhjälpt de brister som ledde till föreläggandet.

Krav på kapitaltillägg får endast ges permanent karaktär om de villkor som anges i punkt 1 a fortfarande är tillämpliga, eftersom det berörda företagets riskprofil fortsätter att avvika väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt underavsnitt 2 av avsnitt 4 i kapitel VI.

5. Det icke-tillfredsställande solvenskapitalkravet skall ersättas med samma solvenskapitalkrav plus det kapitaltillägg som förelagts enligt punkterna 1 a och 1 b.

Det solvenskapitalkrav som också innefattar kapitaltillägg skall under alla omständigheter ersätta det otillfredsställande solvenskapitalkravet vid prövning av om det solvenskapitalkrav som anges i artikel 135 är uppfyllt eller ej.

6. Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på kapitaltillägg kan föreläggas och hur ett sådant krav skall beräknas.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Artikel 38

Tillsyn över verksamheter som lagts ut på entreprenad

1. Medlemsstaterna skall se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag som lägger ut en verksamhet på entreprenad i enlighet med artikel 48 ställer följande krav:

a) Tjänsteleverantören skall samarbeta med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de verksamheter som lagts ut på entreprenad.

b) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer och de relevanta tillsynsmyndigheterna skall ha faktisk tillgång till uppgifter som rör de verksamheter som lagts ut på entreprenad och tillträde till tjänsteleverantörens lokaler, om dessa är belägna inom gemenskapen, och tillsynsmyndigheterna skall kunna utöva dessa tillträdesrättigheter.

2. Den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad skall tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter – själva eller genom personer som de utser för detta ändamål – genomför inspektioner på plats i tjänsteleverantörens lokaler efter att först ha underrättat dennes egna vederbörande myndigheter. Om det gäller en enhet som inte är föremål för tillsyn, skall tillsynsmyndigheten vara relevant myndighet.

Tillsynsmyndigheterna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets medlemsstat får delegera sådana inspektioner på plats till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.

2002/83/EG art. 14 (anpassad)

ny

Artikel 39

Överlåtelse av försäkringsbestånd

1. Varje medlemsstat Medlemsstaterna skall, på de villkor som ställts upp i nationell lag, ge försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dess deras territorierum tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sådana egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd antingen av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster, till ett acceptföretag som är kontor etablerat inom gemenskapen., ,

Tillstånd till sådan överlåtelse får ges endast om dock under förutsättning att de behöriga myndigheterna tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets kontorets hemmedlemsstatland intygar att acceptföretaget kontoret har tillräckliga medräkningsbara kapitalbasmedel för att täcka det solvenskapitalkrav som anges i artikel 99.1 ) solvensmarginal sedan överlåtelsen beaktats.

2. För försäkringsföretag skall punkterna 3–6 gälla.

23. Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta sådana egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd antingen av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster, skall filialstaten den medlemsstat där filialen är belägen rådfrågas.

34. I de fall som avses i punkterna 1 och 23 skall de behöriga tillsynsmyndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstatland ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande av de behöriga tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där riskerna är belägna eller i medlemsstaterna för där åtagandet har gjorts.

45. De behöriga Tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas skall, inom tre månader efter det att de mottagit begäran om samråd , lämna sina yttranden eller medgivanden till de behöriga tillsynsmyndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstatland.

Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat något svar inom denna tid skall detta tolkas som att de har givit sitt stöd eller sitt tysta medgivande.

56. En överlåtelse som tillåtits med stöd av denna artikel punkterna 1–5 skall offentliggöras i överensstämmelse med nationell lag i den medlemsstat där risken är belägen eller i den medlemsstaten för där åtagandet har gjorts.

Sådana överlåtelser skall automatiskt bli gällande gentemot försäkringstagare, de försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna avtalen medför rättigheter eller skyldigheter.

92/49/EEG art. 12 och 2002/83/EG art. 14 (anpassad)

Denna bestämmelse Första och andra styckena i denna punkt skall inte inverka på medlemsstaternas rätt att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp avtal inom en fastställd tid efter en överlåtelse.

AVDELNING III KAPITEL IV – VILLKOR FÖR UTÖVANDET AV FÖRSÄKRINGSVERKSAMHETEN

ny

Avsnitt 1 – Förvaltnings- eller ledningsorganets ansvar

ny

Artikel 40

Förvaltnings- eller ledningsorganets ansvar

Medlemsstaterna skall säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings- eller ledningsorgan har det yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

ny

AVSNITT 2 – SYSTEM FÖR FÖRETAGSSTYRNING

Artikel 41

Allmänna krav på företagsstyrningen

1. Medlemsstaterna skall kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsföretag har upprättat ett effektivt system för företagsstyrning som garanterar en sund och aktsam ledning av verksamheten.

Systemet skall minst omfatta en tillfredsställande och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Det skall vara utformat så att det uppfyller kraven i artiklarna 42–48.

Systemet för företagsstyrning skall regelbundet ses över internt.

2. Systemet för företagsstyrning skall stå i proportion till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets art, storlek och komplexitet.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall ha utarbetat styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll, internrevision och, i tillämpliga fall, utläggning av verksamhet på entreprenad. De skall se till att dessa styrdokument efterföljs.

Styrdokumenten skall ses över minst en gång per år. Förvaltnings- eller ledningsorganets förhandsgodkännande skall krävas för programmen, som skall anpassas när väsentliga förändringar av det berörda systemet eller området inträffar.

4. Tillsynsmyndigheterna skall ha tillräckliga medel, metoder och befogenheter för att kontrollera försäkrings- och återförsäkringsföretagens styrningssystem och för att utvärdera framväxande risker som företagen påvisat och som kan påverka sundheten i deras finansiella situation.

Medlemsstaterna skall se till att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva att ett system för företagsstyrning förbättras och förstärks för att säkerställa att kraven i artiklarna 42–48 efterlevs.

Artikel 42

Lämplighetskrav för personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall se till att alla personer som leder ett företags verksamhet eller utför andra centrala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller följande krav:

a) Deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verksamhetsområdet är tillräckliga för att de skall kunna utöva en sund och aktsam företagsledning.

b) Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall meddela tillsynsmyndigheten varje förändring av den personkrets som leder verksamheten eller utför andra centrala funktioner och därvid lämna alla uppgifter som är nödvändiga för att man skall kunna bedöma om nytillkomna medlemmar av företagsledningen har den lämplighet som krävs.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall underrätta sina tillsynsmyndigheter om någon av de personer som avses i punkterna 1 och 2 har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven i punkt 1 b.

Artikel 43

Riskhantering

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall ha upprättat effektiva riskhanteringssystem som innefattar de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att på företags- och koncernnivå fortlöpande kunna övervaka, hantera och rapportera de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Riskhanteringssystemet skall vara väl integrerat med företagets organisationsstruktur. Det skall innefatta beredskapsplaner.

2. Riskhanteringssystemet skall avse såväl sådana risker som skall ingå vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt artikel 100.4 som risker som inte, eller endast delvis, skall beaktas vid denna beräkning.

Det skall omfatta minst följande områden:

a) Nyteckning av försäkringar och försäkringstekniska avsättningar.

b) ALM-tekniker (”asset – liability management”).

c) Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande åtaganden.

d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.

e) Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.

Det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 skall innehålla riktlinjer avseende punkterna a–e i andra stycket av denna punkt.

3. I fråga om placeringsrisker skall försäkrings- och återförsäkringsföretagen styrka att de uppfyller kraven i avsnitt 6 av kapitel VI.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall inrätta en riskhanteringsfunktion som skall ges en struktur som underlättar genomförandet av riskhanteringssystemet.

5. För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder en partiell eller fullständig internmodell som godkänts enligt artiklarna 109 och 110 skall riskhanteringsfunktionen också ansvara för följande:

a) Att utforma och genomföra den interna modellen.

b) Att testa och validera den interna modellen.

c) Att dokumentera den interna modellen, inbegripet senare ändringar av den.

d) Att underrätta förvaltnings- eller ledningsorganet om de resultat den interna modellen presterar, informera det om områden där förbättringar krävs och hålla det informerat om hur insatserna för att avhjälpa tidigare påvisade svagheter fortskrider.

e) Att analysera internmodellens funktion och utarbeta sammanfattande rapporter om resultaten.

Artikel 44

Egen risk- och solvensbedömning

1. Varje försäkrings- och återförsäkringsföretag skall som en del av sitt riskhanteringssystem genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

Bedömningen skall minst omfatta följande:

a) Det totala solvenskravet med beaktande av företagets specifika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi.

b) Fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven i avsnitten 4 och 5 av kapitel VI och av kraven på försäkringstekniska avsättningar i avsnitt 2 av samma kapitel.

c) Omfattningen av en eventuell väsentlig avvikelse mellan det berörda företagets riskprofil och de antaganden som legat till grund för solvenskravet enligt artikel 100.3, beräknat enligt avsnitt 4 av kapitel VI antingen med standardformeln (underavsnitt 2) eller med hjälp av företagets partiella eller fullständiga internmodell (underavsnitt 3).

2. För tillämpningen av punkt 1 a skall det berörda företaget ha infört processer för att korrekt kunna påvisa och mäta de risker som det står inför på kort och lång sikt och också påvisa möjliga händelser eller framtida ändringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka dess samlade finansiella ställning negativt. Företaget skall redovisa de metoder det använt för att beräkna sitt totala solvenskrav.

3. Om en internmodell används, skall i det fall som avses i punkt 1 c bedömningen även omfatta den omkalibrering som omvandlar interna risktal till det riskmått och den kalibrering som gäller för solvenskapitalkravet.

4. Den egna risk- och solvensbedömningen skall ingå som en integrerad del i affärsstrategin och beaktas konsekvent vid företagets strategiska beslut.

5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall genomföra den bedömning som avses i punkt 1 dels vid regelbundet återkommande tillfällen, dels utan dröjsmål när någon väsentlig förändring av deras riskprofil inträffat.

6. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall underrätta tillsynsmyndigheterna om resultaten av varje egen risk- och solvensbedömning som en del av uppgiftslämnandet enligt artikel 35.

Artikel 45

Internkontroll

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall ha upprättat effektiva system för internkontroll.

Dessa skall minst omfatta förvaltnings- och redovisningsmetoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporteringsrutiner på alla nivåer av företaget och en permanent funktion för regelefterlevnad.

2. Funktionen för regelefterlevnad skall bland annat innefatta rådgivning till förvaltnings- eller ledningsorganet i fråga om efterlevnaden av lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv. Den skall också bedöma de möjliga konsekvenserna av förändringar av de rättsliga ramarna för det berörda företagets verksamheter och påvisande och bedömning av risker för bristande efterlevnad.

Artikel 46

Internrevision

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall inrätta en effektiv permanent internrevisionsfunktion.

2. Internrevisionsfunktionen skall bland annat granska hur det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets interna strategier, processer och rapporteringsrutiner efterlevs i alla dess verksamheter.

Den skall också utvärdera om företagets system för internkontroll fortfarande är tillräckligt och lämpligt med hänsyn till rörelsens behov.

3. Internrevisionsfunktionen skall verka objektivt och oberoende i förhållande till de operativa funktionerna.

4. Internrevisionsfunktionens resultat och rekommendationer skall rapporteras till förvaltnings- eller ledningsorganet som skall se till att dessa resultat och rekommendationer blir beaktade.

Artikel 47

Aktuariefunktion

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall upprätta en effektiv aktuariefunktion som skall utföra följande:

a) Samordna beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

b) Säkerställa lämpligheten av den metodik och de underliggande modeller som används samt av de antaganden som görs vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

c) Bedöma om data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är tillräckliga och av den kvalitet som krävs.

d) Jämföra bästa skattningar (”best estimates”) med den faktiska utvecklingen.

e) Informera förvaltnings- eller ledningsorganet om graden av tillförlitlighet och lämplighet i beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar.

f) Se över beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i de fall som anges i artikel 80.

g) Yttra sig om den övergripande teckningspolicyn.

h) Yttra sig om lämpligheten av de utnyttjade återförsäkringslösningarna.

i) Bidra till att det riskhanteringssystem som avses i artikel 43 genomförs effektivt, särskilt när det gäller de riskmodeller som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav enligt avsnitten 4 och 5 i kapitel VI och för den bedömning som avses i artikel 44.

2. Ansvaret för aktuariefunktionen skall anförtros personer med tillräckliga kunskaper i försäkrings- och finansmatematik som i tillämpliga fall skall kunna styrka sina erfarenheter och kunskaper på området enligt tillämpliga krav inom branschen eller andra gällande normer.

Artikel 48

Utläggning på entreprenad

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag som lägger ut viktiga eller kritiska operativa funktioner eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamheter på entreprenad behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv.

2. Utläggning av viktiga operativa verksamheter på enterprenad får inte ske så att det leder till något av följande:

a) Kvaliteten hos det berörda företagets system för företagsstyrning försämras väsentligt.

b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.

c) Tillsynsmyndigheterna får försämrade möjligheter att kontrollera att företaget uppfyller sina förpliktelser.

d) Hinder skapas för att fortlöpande ge försäkringstagarna tillfredsställande service.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall i god tid underrätta tillsynsmyndigheterna innan de lägger ut viktiga verksamheter på entreprenad och också om därpå följande väsentliga förändringar inom dessa verksamheter.

Artikel 49

Genomförandeåtgärder

Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera följande:

1. Inslagen i de system som avses i artiklarna 41, 43, 45 och 46, särskilt de områden som skall tas upp i försäkrings- och återförsäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och placeringar enligt artikel 43.2.

2. De funktioner som avses i artiklarna 43, 45, 46 och 47.

3. Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem.

4. Villkor för utläggning på entreprenad.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Avsnitt 3 – Offentliggöranden

Artikel 50

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: innehåll

1. Medlemsstaterna skall, med beaktande av principerna i artikel 35.3–4, kräva att varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör en lägesrapport beträffande sin solvenssituation och finansiella ställning.

Rapporten skall innehålla följande (i fullständig form eller genom hänvisning till likvärdig information som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav):

a) En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.

b) En beskrivning av systemet för företagsstyrning och en bedömning av dess lämplighet med hänsyn till företagets riskprofil.

c) En beskrivning där varje riskkategori behandlas separat av riskexponering, riskkoncentration, riskreducering och riskkänslighet.

d) En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäkringstekniska avsättningar och andra skuldposter, av underlagen och metoderna för deras värdering med förklaring av eventuella större skillnader mellan dessa och dem som tillämpas vid värderingen av dem i den finansiella rapporteringen.

e) En beskrivning av kapitalplaneringen, som minst tar upp följande:

i) Kapitalbasens struktur och belopp samt kvalitet.

ii) Beloppen för minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.

iii) Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna mellan standardformeln och den eventuella interna modell som företaget använder vid beräkningen av sitt solvenskapitalkrav.

iv) Storleken av eventuella negativa avvikelser från minimikapitalkravet eller väsentliga underskridanden av solvenskapitalkravet under rapporteringsperioden, även om dessa förhållanden senare rättats till, samt en förklaring av deras ursprung och följder och en redogörelse för korrigerande åtgärder som vidtagits.

2. Den beskrivning som avses i led i i punkt 1 e skall innehålla en analys av eventuella väsentliga förändringar som inträffat sedan den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av eventuella större skillnader i förhållande till värderingen av kapitalbasen i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av i vilken mån kapital kan överföras.

I den uppgift om solvenskapitalkravet som avses i led ii i punkt 1 e skall separat anges det belopp som beräknats enligt underavsnitten 2 och 3 av avsnitt 4 i kapitel VI och eventuellt kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37 med kortfattad uppgift om den berörda tillsynsmyndighetens motiv för sitt krav.

Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offentliggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och administrativa krav – föreskriva att kapitaltillägg inte skall behöva offentliggöras separat under en övergångsperiod på högst fem år efter det datum som avses i artikel 318.

Offentliggörandet av solvenskapitalkravet skall i tillämpliga fall åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt först efter det att tillsynsmyndigheten meddelat sin bedömning.

Artikel 51

Information till och rapporter från Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att tillsynsmyndigheterna årligen skall lämna följande uppgifter till Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner:

a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och med separat redovisning avseende

i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag,

ii) livförsäkringsföretag, och

iii) skadeförsäkrings- och återförsäkringsföretag.

b) För var och en av de uppgifter som anges i punkt a: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt punkt a, b respektive c i artikel 37.1.

2. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner skall årligen offentliggöra följande uppgifter:

a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet inom hela gemenskapen, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och separat redovisat för

i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag,

ii) livförsäkringsföretag, och

iii) skadeförsäkrings- och återförsäkringsföretag.

b) För var och en av de uppgifter som anges i punkt a: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt punkt a, b respektive c i artikel 37.1.

Kommittén skall dessutom årligen offentliggöra följande uppgifter:

a) Fördelningen av kapitaltilläggen, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag i varje enskild medlemsstat.

b) För den uppgift som avses i punkt a skall andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt punkt a, b respektive c i artikel 37.1 redovisas separat.

3. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner skall överlämna de uppgifter som anges i punkt 2 till kommissionen tillsammans med en rapport som i stora drag redogör för graden av samstämmighet mellan de nationella tillsynsmyndigheternas tillämpning av krav på kapitaltillägg.

Artikel 52

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: tillämpliga principer

1. Tillsynsmyndigheterna skall medge att försäkrings- och återförsäkringsföretag inte offentliggör uppgifter i följande fall:

a) Om ett företags konkurrenter skulle gynnas i otillbörlig grad om uppgifterna offentliggjordes.

b) Om ett företag är ålagt tystnadsplikt eller förtrolighet genom sina förpliktelser mot försäkringstagarna eller andra relationer med motparter.

2. Om tillsynsmyndigheten har medgivit att uppgifter inte offentliggörs, skall detta anges i lägesrapporten med uppgift om skälen till detta.

3. Tillsynsmyndigheterna skall medge att försäkrings- och återförsäkringsföretag utnyttjar, eller hänvisar till, offentliggöranden som gjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, såvida dessa offentliggöranden till såväl art som omfattning är likvärdiga med den information som krävs enligt artikel 50.

4. Punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas på de uppgifter som avses i artikel 50.1 e.

Artikel 53

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: uppdateringar och frivilliga ytterligare uppgifter

1. Om någon betydande förändring inträffat som i väsentlig grad minskat relevansen hos de uppgifter som offentliggjorts enligt artiklarna 50 och 52, skall försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggöra lämplig information om arten och följderna av denna förändring.

Vid tillämpningen av första stycket skall minst följande anses vara betydande förändringar:

a) Det har konstaterats att minimikapitalkravet inte är uppfyllt, varefter antingen tillsynsmyndigheterna har bedömt att företaget inte kommer att kunna överlämna någon genomförbar återhämtningsplan eller ingen sådan plan har överlämnats till tillsynsmyndigheterna inom en tidsfrist av en månad.

b) Ett väsentligt underskridande av solvenskapitalkravet har konstaterats, och tillsynsmyndigheterna har efter två månader inte erhålli någon återhämtningsplan som de bedömer vara genomförbar.

I fall enligt punkt a i andra stycket skall tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet för underskridandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en återhämtningsplan ursprungligen bedömts vara genomförbar men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrigerats inom två månader från det att den konstaterats, skall avvikelsen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder.

I fall enligt punkt b i andra stycket skall tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet för underskridandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en återhämtningsplan ursprungligen har bedömts vara genomförbar men avvikelsen från solvenskapitalkravet ändå inte har korrigerats inom fyra månader från det att den konstaterats, skall avvikelsen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får frivilligt offentliggöra varje uppgift eller förklaring som rör deras solvens eller finansiella ställning för vilken offentliggörande inte krävs genom artikel 50, artikel 52 eller punkt 1 i denna artikel.

Artikel 54

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: styrdokument och godkännande

1. Medlemsstaterna skall kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag skall ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i artiklarna 50, 51 och 53.1 samt ett styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs enligt artiklarna 50, 52 och 53 fortlöpande är relevanta.

2. Lägesrapporten skall godkännas av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings- eller ledningsorgan och får offentliggöras först efter detta godkännande.

Artikel 55

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: genomförandeåtgärder

Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera vilka uppgifter som obligatoriskt skall offentliggöras och formerna för detta.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

2002/83/EG art. 15 (anpassad)

Avsnitt 4 – Kvalificerade innehav

Artikel 56

Förvärv

Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag först skall underrätta de behöriga tillsynsmyndigheterna i företagets hemmedlemsstatland om storleken av det tilltänkta innehavet.

En Ssådana personer skall likaså underrätta de behöriga tillsynsmyndigheterna i företagets hemmedlemsstatland om dehan avser att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att derashans andel av röstetalet eller av kapitalet kommer att uppgå till eller överstiga 20 %, 33 %, eller 50 % eller så att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag.

De behöriga Tillsynsmyndigheterna i företagets hemmedlemsstatland skall ha rätt att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse som föreskrivs i första och andra styckenat har lämnats, motsätta sig det avsedda förvärvet om de med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga bedömer att lämpligheten hos de personer som avses i första stycket inte är tillfredsställande. Om myndigheterna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en tidsgräns inom vilken förvärvet det skall genomföras.

2005/68/EG art. 20

Artikel 57

Förvärv som företas av finansiella företag

Om köparen av det innehav som avses i artikel 5619 är ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat eller moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över en sådan enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under dennas ägarkontroll, skall bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 2614.

2005/68/EG art. 21 (anpassad)

Artikel 58

Avyttring

Medlemsstaterna skall kräva att varje fysiska eller juridiska person personer som avser att direkt eller indirekt avyttra ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag först skall underrätta de behöriga tillsynsmyndigheterna i företagets hemmedlemsstat om detta, och därvid ange storleken av det avsedda innehavet som man avser att avyttra .

Underrättelse skall lämnas även av den sådana personer som avser att minska sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans/hennes deras andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20 %, 33 % eller 50 %, eller så att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets ställning som deras dotterföretag därigenom skulle upphöra.

2005/68/EG art. 22 (anpassad)

Artikel 59

Försäkrings- och åÅterförsäkringsföretags information till de behöriga tillsynsmyndigheterna

Försäkrings- och Ååterförsäkringsföretag skall, då de får kännedom därom, underrätta de behöriga tillsynsmyndigheterna i sina hemmedlemsstater om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i försäkringsföretagets kapital som får till följd att dessa innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artiklarna 5619 och respektive 5821.

2002/83/EG, 92/49/EEG art. 15 och 2005/68/EG art. 22 (anpassad)

Varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag skall också, minst en gång om året, underrätta de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, så som framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.

2005/68/EG art. 23 (anpassad)

Artikel 60

Kvalificerade innehav: de behöriga tillsynsmyndigheternas befogenheter

Medlemsstaterna skall, i fall då de personer som avses i artikel 5619 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, kräva att de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav eftersträvas eller utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bland annat bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder skall vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som krävs enligt avses i artikel 5619.

Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, skall medlemsstaterna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att något av följande:

1. Aatt rösträtterna för sådana innehav inte får utövas.

(2) eller Aatt avgivna röster skall vara ogiltiga eller att de får eller skall förklaras ogiltiga.

2002/83/EG art. 1.1 j (anpassad)

Artikel 61

Rösträtt

Vid tillämpning av denna definition detta avsnitt i samband med artiklarna 8 och 15 och på övriga nivåer av ägande som avses i artikel 15, skall sådana rösträtter som avses i artikel 92 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepapper beaktas.

2005/68/EG art. 24 (anpassad)

ny

Avsnitt 53 – Tystnadsplikt, och informationsutbyte och främjande av enhetlighet i tillsynen

2005/68/EG art. 24 (anpassad)

Artikel 62

Tystnadsplikt

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att samtliga personer som tjänstgör hos eller har tjänstgjort hos behöriga tillsynsmyndigheter, liksom revisorer eller experter som är verksamma för behöriga dessa myndigheters räkning, skall vara bundna av tystnadsplikt.

Till följd av denna tystnadsplikt, mMed undantag för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som erhålls av sådana personer erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock förtroliga uppgifter, som inte berör tredje part som strävar efter att rädda företaget, yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

2005/68/EG art. 25 (anpassad)

Artikel 63

Informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter tillsynsmyndigheter

Vad som sägs i artikel 6224 skall inte hindra utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta information i enlighet med de direktiv som gäller för återförsäkringsföretag. För sådan information skall tystnadsplikt gälla enligt artikel 6224.

2005/68/EG art. 26 (anpassad)

Artikel 64

Samarbetsavtal med tredje land

Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga tillsynsmyndigheter i tredje land eller med myndigheter eller organ i tredje land enligt definitionen i artikel 66.1–228 endast om den lämnade informationen som skall lämnas omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt. Detta utbyte av information skall vara avsett för de ovan nämnda dessa myndigheternas eller organens utförande av sin tillsynsuppgift.

2002/83/EG, 2000/64/EG art. 2 och 2005/68/EG art. 26 (anpassad)

Om den informationen som skall lämnas av en medlemsstat till ett tredjeland ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från de behöriga tillsynsmyndigheterna som har lämnat den i den medlemsstaten , och i så fall endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande.

2005/68/EG art. 27 (anpassad)

ny

Artikel 65

Användning av förtrolig information

Behöriga Tillsynsmyndigheter, som erhåller förtrolig information enligt artiklarna 6224 och eller 6325, får använda den endast i tjänsten och där endast för följande ändamål:

a)1. Fför att kontrollera att villkoren för att försäkrings- eller återförsäkringsföretag skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsynen över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav, solvenskapitalkrav solvensmarginal, och system för företagsstyrning. metoder för administration och redovisning samt rutiner för internkontroll,

b)2. fFör att ålägga sanktioner.,

c)3. vVid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fattats av den behöriga tillsynsmyndigheten., eller

d4. vVid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 53 eller med stöd av särskilda bestämmelser i detta direktiv och i andra direktiv antagna med avseende på försäkrings- och återförsäkringsföretag.

2005/68/EG art. 28 (anpassad)

Artikel 66

Informationsutbyte med andra myndigheter

1. Vad som sägs i artiklarna 6224 och 6527 skall inte utgöra hinder för något av följande:

a) uUtbyte av information mellan behöriga flera tillsynsmyndigheter i samma medlemsstat, under utövandet av deras tillynsfunktion.

b) och inte heller Utbyte av information, under utövandet av deras tillsynsfunktion, mellan behöriga tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater, i fall då informationen lämnas till och någon av följande parter i samma medlemsstat:

ai) Mmyndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,.

bii) oOrgan som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden., och

ciii) pPersoner med ansvar för obligatorisk revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.,

c) under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för Aatt till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garantifonder garantisystem lämna sådan information som är nödvändig för att dessa skall kunna utföra sina uppdrag.

Sådant informationsutbyte som avses i led b i första stycket får också ske mellan olika medlemsstater.

Den information som mottas av dessa myndigheter, organ och personer tar emot skall vara underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i artikel 6224.

2005/68/EG art. 28 (anpassad)

2. Trots vad som sägs Aartiklarna 62–6524–27 får skall inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan de behöriga tillsynsmyndigheterna och någon av följande parter:

a) mMyndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags likvidation, konkurs och liknande förfaranden., eller

b) mMyndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper., eller

c) oOberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de orhgan som har till uppgifta att övervaka dessa aktuarier.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) Informationen skall användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket.

b) Den information som mottas i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 6224.

c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de tillsynsmyndigheter som har lämnat ut den från vilka den härrör , och då endast för de ändamål för vilka myndigheternan har givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt denna punkt första och andra styckena.

3. Trots vVad som sägs i artiklarna 62–6524–27 får skall inte hindra medlemsstaterna från att, för i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de behöriga tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som enligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

2002/83/EG art. 16.5, 92/49/EEG art. 16.5 b och 2005/68/EG art. 28.3 (anpassad)

ny

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

a) Informationen skall vara avsedd att användas för att utföra den uppgift upptäcka och utreda överträdelser enligt som anges i första stycket.

b) Den information som tas emot i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 6224.

c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de tillsynsmyndigheter som har lämnat ut den från vilka den härrör , och då endast för de ändamål för vilka myndigheternan har givit sitt tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, kan möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.

För genomförande av led c i andra stycket skall de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de behöriga tillsynsmyndigheter från vilka som lämnat ut informationen härrör uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som skall få tillgång till denna.

4. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, , personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt denna punkt 3.

2002/83/EG Art. 16.7 (anpassad)

Kommissionen skall före den 31 december 2000 upprätta en rapport om tillämpningen av bestämmelserna i denna punkt.

2005/68/EG art. 60.5 b

8. Punkterna 1–7 skall inte hindra en behörig myndighet från att

a) till centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, och

b) i förekommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem

överföra uppgifter för att dessa skall kunna utföra sina uppgifter, och den skall inte heller hindra sådana myndigheter eller organ från att vidarebefordra sådana uppgifter som de kan behöva enligt punkt 4. Information som mottas i detta sammanhang skall vara underkastad de villkor om tystnadsplikt som föreskrivs i denna artikel.

2005/68/EG art. 30 (anpassad)

Artikel 67

Överföring av uppgifter till den centrala förvaltning som ansvarar för den finansiella lagstiftningen

Medlemsstaterna får vidare, utan hinder av Vad som sägs i artiklarna 2462 och 2765 skall inte hindra medlemsstaterna från att, med stöd av bestämmelser i lag, tillåta att viss information lämnas ut till andra organ inom deras centrala förvaltning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, placeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt för utövande av tillsyn över rörelsen. Vidare skall Mmedlemsstaterna skall dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artiklarnael 2563 och artikel 66.128 och sådan information som erhållits vid inspektion på plats i enlighet med artikel 1632 aldrig får röjas endast i de fall som anges i denna artikel utan med uttryckligt samtycke av de behöriga tillsynsmyndigheter som lämnat ut från vilka informationen härrör eller av behöriga tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat i vilken inspektionen på plats utfördes.

2005/68/EG art. 29 (anpassad)

Artikel 68

Överföring av uppgifter till centralbanker och andra monetära myndigheter

Utan att det påverkar tillämpningen av detta avsnitt får Denna artikel skall inte hindra en behörig tillsynsmyndighet från att till centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, och i förekommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem överföra uppgifter till följande för att dessa skall kunna utföra sina uppgifter:

1. cCentralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter., och

2. iI förekommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem. överföra uppgifter för att dessa skall kunna fullgöra sina uppgifter,

och den skall inte heller hindra sSådana myndigheter eller organ från att får också vidarebefordra sådana uppgifter som de kan behöva enligt artikel 6527 till tillsynsmyndigheterna . Information som tas emot i detta sammanhang skall vara underkastad tystnadsplikt enligt detta avsnitt.

ny

Artikel 69

Enhetlighet i tillsynen

· [55].

2005/68/EG art. 31 (anpassad)

Avsnitt 64 – Skyldigheter för revisorer

Artikel 70

Skyldigheter för revisorer

· [58] angivet uppdrag eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldiga att omgående rapportera till de behöriga tillsynsmyndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som han/hon de har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag, och som är ägnade att riskerar att få någon av följande konsekvenser:

a) utgöra Een påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- eller och återförsäkringsföretags verksamhet., eller

b) påverka Negativ påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets fortsatta drift., eller

c) leda till Vvägran att godkänna räkenskaperna eller till att framställande av reservationer. framställs,

ny

d) Bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.

e) Bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet.

2005/68/EG art. 31 (anpassad)

Det skall även åligga denna person att omgående De personer som avses i första stycket skall också ha skyldighet att rapportera alla uppgifter eller beslut som han/hon de har fått får kännedom om vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som genom kontroll har nära förbindelser med det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket det ovan nämnda uppdraget utförs.

95/26/EG art. 5 (anpassad)

2. Det förhållandet att de personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till de behöriga tillsynsmyndigheterna i god tro avsikt yppar sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 utgör inte en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag, eller annan bestämmelse, och medför inte något som helst ansvar för dessa personer.

2002/83/EG art. 18 (anpassad)

KAPITEL V – VERKSAMHET MED BÅDE LIVFÖRSÄKRING OCH SKADEFÖRSÄKRING

Artikel 71

Verksamhet med både livförsäkring och annan försäkring än livförsäkring skadeförsäkring

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 3 och 7 får inget företag auktoriseras både enligt detta direktiv och enligt direktiv 73/239/EEG. Försäkringsföretag får inte auktoriseras för att bedriva både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet samtidigt.

2. Genom undantag från Utan hinder av punkt 1 får medlemsstaterna föreskriva att följande:

a) fFöretag som auktoriserats enligt detta direktiv för livförsäkringsverksamhet även kan få auktorisation i enlighet med artikel 6 i direktiv 73/239/EEG även för skadeförsäkringsverksamhet för sådana risker som anges i punkt A i bilagan I till det direktivet under försäkringsklasserna 1 och 2.,

b) fFöretag som har auktoriserats enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG får auktoriseras i enlighet med detta direktiv endast för sådana risker som anges i punkt A i bilagan I till det direktivet under försäkringsklasserna 1 och 2 får auktoriseras för livförsäkringsverksamhet .

Varje verksamhet måste emellertid förvaltas separat i enlighet med artikel 72.

43. Medlemsstaterna får föreskriva att de företag som avses i punkt 2 för hela sin verksamhet skall följa de redovisningsregler som gäller för livförsäkringsföretag som auktoriserats enligt detta direktiv. I avvaktan på samordning i detta avseende får medlemsstaterna även i fråga om regler om likvidation föreskriva att verksamhet som avser sådana risker som anges i punkt A i bilaga I under försäkringsklasserna 1 och 2 i bilagan till direktiv 73/239/EEG och som bedrivs av dessa företag som avses i punkt 2 skall följa de regler som gäller för livförsäkringsverksamhet.

54. När ett skadeförsäkringsföretag bedriver sådan verksamhet som avses i bilagan till direktiv 73/239/EEG har finansiella, affärsmässiga eller administrativa kopplingar till ett annat livförsäkringsföretag som bedriver verksamhet som avses i detta direktiv, skall de behöriga tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater hemmedlemsstaterna inom vilkas territorier huvudkontoren för ovannämnda företag är belägna säkerställa att respektive berörda företags redovisning inte förlorar i tydlighet genom avtal mellan företagen eller genom någon åtgärd som skulle kunna påverka fördelningen av kostnader och intäkter.

35. Om inte annat följer av punkt 6 får fFöretag som avses i punkt 2 och företag som den vid följande tidpunkter samtidigt bedrev både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv får fortsätta med dessa samtidiga verksamheter, under förutsättning att det för varje verksamhetsform upprättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 72.

a) 1 januari 1981 vad gäller företag som har auktoriserats i Grekland.,

b) 1 januari 1986 vad gäller företag som har auktoriserats i Spanien eller Portugal.,

2004/66/EG art. 1 och bilagan

c) 1 januari 1995 vad gäller företag som har auktoriserats i Österrike, Finland eller Sverige., och

2006/101/EG art. 1 och punkt 3 b i bilagan

d) 1 maj 2004 vad gäller företag som har auktoriserats i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

2006/101/EG art. 1 och punkt 3 c i bilagan (anpassad)

e) 1 januari 2007 vad gäller företag som auktoriserats i Bulgarien och Rumänien. och

2002/83/EG (anpassad)

f) 15 mars 1979 vad gäller övriga företag.,

samtidigt drev verksamhet som täcks både av detta direktiv och av direktiv 73/239/EEG fortsätta med denna samtidiga verksamhet, under förutsättning att det för varje verksamhetsform upprättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 19 i detta direktiv.

6. Varje medlemsstat Hemmedlemsstaten får föreskriva att försäkringsföretag med huvudkontor belägna inom dess territorium, inom en tidsperiod som bestäms av den medlemsstaten, skall upphöra med sådan samtidigt bedriven livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som de utövade vid de tidpunkter som anges i punkt 3 första stycket.

7. Bestämmelserna i denna artikel skall ses över på grundval av en rapport från kommissionen till rådet mot bakgrund av en framtida harmonisering av likvidationsreglerna och i vart fall före den 31 december 1999.

2002/83/EG art. 19 (anpassad)

Artikel 72

Särskild förvaltning av livförsäkring och skadeförsäkring av annan försäkring än livförsäkring

1. Den särskilda förvaltning som avses i artikel 71 18.3 skall organiseras på sådant sätt att den verksamhet som avses i detta direktiv livförsäkringsverksamhet hålls avskild från den verksamhet som avses i direktiv 73/239/EEG för att skadeförsäkringsverksamhet.

rRespektive intressen för liv-försäkringstagare och skadeförsäkringstagare till annan försäkring än livförsäkring får inte skall åsidosättas, och, i synnerhet skall för att avkastningen av livförsäkring skall komma livförsäkringstagarna till godo på samma sätt som om livförsäkringsföretaget endast bedrev verksamhet med livförsäkring.,

ny

2. Utan att det påverkar artiklarna 99 och 125 skall sådana försäkringsföretag som avses i artikel 71.2 och 71.5 beräkna båda de följande värdena:

a) Ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av den separata redovisning som avses i punkt 6 i denna artikel.

b) Ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av den separata redovisning som avses i punkt 6 i denna artikel.

3. Försäkringsföretag som avses i artikel 71.2 och 71.5 skall minst täcka följande med ett lika stort belopp bestående av medräkningsbara poster i primärkapitalet:

a) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras liv- och livåterförsäkringsverksamhet.

b) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras skade- och skadeåterförsäkringsverksamhet.

2002/83/EG art. 19 (anpassad)

ny

dDe finansiella minimikraven som avses i första stycket och , särskilt när det gäller solvensmarginal, som hänför sig till någon av de två verksamheter som här avses, dvs. en verksamhet enligt detta direktiv respektive en verksamhet enligt direktiv 73/239/EEG, livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksamheten, får inte belastar den andra verksamheten.

4. Så länge de finansiella minimikraven som avses i punkt 3 är uppfyllda enligt de villkor som anges i första stycket andra strecksatsen, får företaget dock, förutsatt att tillsynsmyndigheten är informerad härom, utnyttja de öppet redovisade medräkningsbara posterna i kapitalbasen solvensmarginalen som vid tillfället är tillgängliga för den ena eller andra verksamheten för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 99 .

5. De behöriga Tillsyns myndigheterna skall granska resultaten av bådea liv- och skadeförsäkringsverksamheten verksamheterna för att se till att bestämmelserna i denna punkt 1 i denna artikel uppfylls.

56. a) Räkenskaper skall föras som separat utvisar hur resultaten för var och en av de två verksamheterna, livförsäkring och skadeförsäkring annan försäkring än livförsäkring, uppnåtts. För detta ändamål skall aAlla intäkter, (särskilt premier, inbetalningar från återförsäkrare och avkastning av placeringar), och alla kostnader, (särskilt försäkringsersättningar, förstärkning av försäkringstekniska avsättningar, återförsäkringspremier och driftskostnader för försäkringsrörelsen), skall särredovisas med hänsyn till deras ursprung. Poster som hänför sig till båda verksamheterna skall föras redovisas enligt desådana fördelningsprinciper som godkänts av den behöriga tillsynsmyndigheten.

b) Försäkringsföretagen skall på grundval av sin redovisning utarbeta en särredovisning med specifikation enligt artikel 97.5 av de medräkningsbara poster i primärkapitalet som ingår i var och en av solvensmarginalerna täcker vart och ett av de teoretiska minimikapitalkrav som avses i punkt 2 enligt artikel 27 i detta direktiv och artikel 16.1 i direktiv 73/239/EEG.

37. Om en av solvensmarginalerna värdet av de medräkningsbara posterna i primärkapitalet för någon av verksamheterna är otillräckligt för att täcka de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 första stycket, skall de behöriga tillsynsmyndigheterna med avseende på den verksamhetsform det gäller vidta de åtgärder som föreskrivs i respektive detta direktiv, oavsett resultatet av den andra verksamheten

Trots bestämmelserna i punkt 3 första andra stycket strecksatsen, får bland dessa åtgärder ingå medgivande av överföring av öppet redovisade medräkningsbara poster i primärkapitalet från den ena verksamhetsformen till den andra.

ny

KAPITEL VI – BESTÄMMELSER OM VÄRDERING AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER, FÖRSÄKRINGSTEKNISKA AVSÄTTNINGAR, KAPITALBAS, SOLVENSKAPITALKRAV, MINIMIKAPITALKRAV OCH PLACERINGSREGLER

Avsnitt 1 – Värdering av tillgångar och skulder

Artikel 73

Värdering av tillgångar och skulder

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag, om inte annat anges, värderar tillgångar och skulder enligt följande principer:

a) Tillgångar skall värderas till det belopp för vilket de skulle kunna utväxlas i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.

b) Skulder skall värderas till det belopp för vilket de skulle kunna överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.

Vid värdering av skulder får ingen anpassning göras för att ta hänsyn till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets egen kreditvärdighet.

2. Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att ange vilka metoder och antaganden som skall användas vid värderingen av tillgångar och skulder enligt punkt 1.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv, till exempel genom komplettering, skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Avsnitt 2 - Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar

Artikel 74

Allmänna bestämmelser

1. Medlemsstaterna skall se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag bestämmer försäkringstekniska avsättningar i fråga om alla sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser mot försäkrings- och förmånstagare enligt försäkrings- eller återförsäkringsavtal.

2. Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna skall bygga på deras aktuella marknadsvärde.

3. Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna skall utnyttja och vara förenlig med information från de finansiella marknaderna och allmänt tillgängliga uppgifter om försäkrings- och återförsäkringstekniska risker (överensstämmelse med marknaden).

4. De försäkringstekniska avsättningarna skall beräknas på ett ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt.

Artikel 75

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar

1. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna skall vara lika med summan av bästa skattningen och en riskmarginal enligt punkterna 2 och 3.

2. Bästa skattningen skall vara lika med det sannolikhetsvägda genomsnittet för de framtida kassaflödena med beaktande av pengarnas tidsvärde (det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflödena) med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta durationer.

Beräkningen av bästa skattningen skall bygga på aktuell och trovärdig information och realistiska antaganden och utföras med lämpliga försäkringsmatematiska metoder och statistiska tekniker.

Den kassaflödesprognos som används vid beräkningen av bästa skattning skall beakta alla in- och utflöden av likvida medel som krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.

Bästa skattningen skall beräknas brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag. Dessa belopp skall beräknas separat enligt artikel 79.

3. Riskmarginalen skall vara tillräcklig för att säkerställa att värdet av de försäkringstekniska avsättningarna är motsvarar det belopp som försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förväntas kräva för att ta över och uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall värdera bästa skattningen och riskmarginalen separat.

Om de framtida kassaflödena i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser kan efterbildas med hjälp av finansiella instrument för vilka marknadsvärdet är direkt tillgängligt, skall värdet av de tekniska avsättningarna fastställas på grundval av marknadsvärdet av dessa finansiella instrument. I sådana fall skall det inte krävas separata beräkningar av bästa skattning och riskmarginal.

5. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa skattning och riskmarginal separat, skall riskmarginalen beräknas genom att bestämma kostnaden för att hålla ett så stort belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som motsvarar solvenskapitalkravet för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.

Den räntesats som används vid fastställandet av kostnaden för att hålla dessa medräkningsbara kapitalbasmedel, cost-of-capital-räntesatsen, skall vara densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Den cost-of-capital-ränta som tillämpas skall vara lika med den ytterligare ränta, utöver den riskfria räntesatsen, som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, som håller ett så stort belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel enligt avsnitt 3 som är lika med solvenskapitalkravet, skulle ådra sig med anledning av detta innehav.

Artikel 76

Övriga faktorer som skall beaktas vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Utöver vad som sägs i artikel 75 skall försäkrings- och återförsäkringsföretag beakta följande när de beräknar de försäkringstekniska avsättningarna:

(1) Alla kostnader för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

(2) Inflationen, bland annat avseende driftskostnader och försäkringsersättningar.

(3) Alla ersättningar till försäkringstagare och förmånstagare, bland annat framtida återbäring, som försäkrings- och återförsäkringsföretag förväntar sig att de kommer att utföra, oavsett om de är garanterade genom avtal eller ej, såvida de inte omfattas av artikel 89.

Artikel 77

Värdering av finansiella garantier och avtalade optioner som ingår i försäkrings-

och återförsäkringsavtal

Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna skall försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till värdet av finansiella garantier och eventuella optioner som erbjuds inom försäkrings- och återförsäkringskontrakt.

Alla antaganden som försäkrings- och återförsäkringsföretag gör beträffande sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i premiebetalningarna och återköp, skall vara realistiska och bygga på aktuell och trovärdig information. Antagandena skall, explicit eller implicit, beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella och andra förhållanden kan få för utnyttjandet av sådana optioner.

Artikel 78

Fördelning

Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall fördela sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser på homogena riskgrupper, åtminstone efter försäkringsklasser, när de beräknar sina försäkringstekniska avsättningar.

Artikel 79

Medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag

Försäkrings- och återförsäkringsföretags beräkning av belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag skall stå i överensstämmelse med artiklarna 74–78.

Vid beräkningen av de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag skall försäkrings- och återförsäkringsföretagen beakta tidsskillnaden mellan återkraven och de direkta utbetalningarna.

Resultatet av denna beräkning skall anpassas för att ta hänsyn till förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang Denna anpassning skall bygga på en bedömning av sannolikheten för motpartsfallissemang och den genomsnittliga förlust som detta orsakar (förlustandelen vid fallissemang – ”loss-given-default, LGD”).

Artikel 80

Datakvalitet och tillämpning av en individuell beräkningsmetod för de försäkringstekniska avsättningarna

Medlemsstaterna skall se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag har upprättat interna processer och metoder för att säkerställa att de uppgifter som används vid beräkningen av deras försäkringstekniska avsättningar är lämpliga, fullständiga och riktiga.

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag inte har tillräckliga data av tillfredsställande kvalitet för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk metod på någon viss undergrupp av sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser eller på belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag får individuell beräkning av bästa skattningen väljas så att den bäst passar det enskilda fallet.

Artikel 81

Jämförelse med erfarenheterna

Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall ha upprättat processer och metoder för att säkerställa att bästa skattningar och de antaganden som dessa bygger på regelbundet jämförs med de gjorda erfarenheterna.

Om en sådan jämförelse visar på en systematisk avvikelse mellan erfarenheterna och ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräknade bästa skattningar, skall företaget i fråga göra lämpliga anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som används eller av de antaganden som görs.

Artikel 82

Lämpligheten av nivån på de försäkringstekniska avsättningarna

Om tillsynsmyndigheterna begär detta, skall försäkrings- och återförsäkringsföretag visa att nivån på deras försäkringstekniska avsättningar är lämplig samt att de metoder som används är tillämpliga och relevanta och att underliggande statistiska data som används är adekvata.

Artikel 83

Ökning av de försäkringstekniska avsättningarna

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna inte uppfyller kraven i artiklarna 74–81, får tillsynsmyndigheterna kräva att det skall öka dessas belopp så att det motsvarar en nivå som fastställts enligt dessa artiklar.

Artikel 84

Genomförandeåtgärder

Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

a) Försäkringsmatematiska metoder och statistiska tekniker för att beräkna bästa skattning enligt artikel 75.2.

b) De riskfria räntesatser för relevanta durationer som skall användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 75.2.

c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsättningarna skall beräknas som en helhet respektive som summa av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder som skall användas då de försäkringstekniska avsättningarna beräknas som en helhet.

d) De metoder och antaganden som skall användas vid beräkningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och kalibreringen av kapitalkostnadstillägget.

e) De försäkringsklasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser skall fördelas för beräkningen av de tekniska avsättningarna.

f) De standarder som skall uppfyllas i fråga om lämpligheten, fullständigheten och riktigheten av data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de omständigheter under vilka det vore lämpligt att använda en individuell metod, anpassad till det enskilda fallet, för beräkningen av dem.

g) De metoder som skall användas vid beräkningen av den anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang som avses i artikel 79 och som är avsedd att täcka förväntade förluster till följd av sådant fallissemang.

h) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att se till att de försäkringsmatematiska metoder och statistiska tekniker som avses i punkt a står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och återförsäkringsföretagen tar på sig.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv, till exempel genom komplettering, skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Avsnitt 3 – Kapitalbas

Underavsnitt 1 – Fastställande av kapitalbasmedel

Artikel 85

Kapitalbas

Kapitalbasen skall omfatta summan av primärkapitalet enligt artikel 86 och tilläggskapitalet enligt artikel 87.

Artikel 86

Primärkapital

Primärkapitalet skall bestå av följande poster:

1. Skillnaden mellan tillgångarna och skulderna, värderad enligt artikel 73 och avsnitt 2.

2. Efterställda skulder.

Den skillnad som avses i punkt 1 skall minskas med beloppet av de egna aktier som innehas direkt av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Artikel 87

Tilläggskapital

1. Tilläggskapitalet skall bestå av poster utöver dem som ingår i primärkapitalet och som krävas in för att täcka förluster.

Tilläggskapitalet får omfatta följande poster, förutsatt att de inte ingår som poster i primärkapitalet:

a) Ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital enligt artikel 90.

b) Bankkreditiv.

c) Övriga åtaganden som gjorts till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

I fråga om ömsesidiga försäkringsföreningar eller liknande med uttaxeringsrätt får tilläggskapitalet också omfatta framtida fordringar som föreningen kan ha på sina medlemmar efter ett beslut om infordran av kompletterande inbetalningar under räkenskapsåret i fråga.

2. När en post i tilläggskapitalet har betalats in eller infordrats skall den behandlas som en tillgång och inte längre ingå bland posterna i tilläggskapitalet.

Artikel 88

Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet

1. För de belopp för posterna i tilläggskapitalet som skall beaktas vid fastställandet av kapitalbasen skall tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande krävas.

2. För varje post i tilläggskapitalet skall tillsynsmyndigheterna grunda sitt godkännande på en bedömning av följande:

a) De berörda motparternas status i fråga om förmåga och vilja att betala.

b) Möjligheterna att återkräva medlen med beaktande av postens rättsliga form och eventuella villkor som skulle kunna hindra att en infordran av posten gav önskat resultat.

c) Eventuell information om resultatet av tidigare infordringar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har gjort av sådant tilläggskapital.

3. Beloppet för varje post i tilläggskapitalet skall vara lika med dess nominella värde, såvida inte ettdera av följande villkor är uppfyllt:

a) Posten har inget, eller endast ett största, nominellt värde.

b) Det nominella värdet motsvarar inte postens förlusttäckningsegenskaper.

I sådana fall skall beloppet för posten som skall beaktas vid fastställandet av tilläggskapitalet bestämmas på grundval av aktsamma och realistiska antaganden.

4. Tillsynsmyndigheterna skall godkänna ettdera av följande:

a) Ett penningbelopp för varje post i tilläggskapitalet.

b) En metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläggskapitalet, varvid tillsynsmyndighetens godkännande av belopp som fastställts med denna metod skall ges för en särskilt angiven tidsperiod.

Artikel 89

Överskottsmedel

Om den nationella lagstiftningen medger detta skall gjorda vinster som tas upp som överskottsmedel i den lagstadgade årsredovisningen inte betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsskulder i den utsträckning som de får användas för att täcka alla eventuella förluster som kan uppstå och de inte har gjorts tillgängliga för utbetalning till försäkrings- och förmånstagare.

Artikel 90

Ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital

Om ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital har infordrats, skall det behandlas som en tillgång.

Om ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital inte har infordrats, skall det behandlas som ett åtagande och omfattas av artikel 87..

Artikel 91

Genomförandeåtgärder

1. Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att närmare ange följande:

a) Kriterierna för tillsynsmyndigheternas godkännande enligt artikel 88.

b) Behandlingen av ägarintressen enligt artikel 219.2 tredje stycket i finansiella institut och kreditinstitut vid fastställandet av kapitalbasen.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

2. De ägarintressen i finansiella institut och kreditinstitut som avses i punkt 1 b skall omfatta följande:

a) Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag har i

i) kreditinstitut och finansiella institut enligt definitionerna i artikel 4.1 och 4.5 i direktiv 2006/48/EG, och

ii) värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.

b) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 63 och artikel 64.3 i direktiv 2006/48/EG, som försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar i sådana enheter som anges i punkt a ovan, i vilka de har ett ägarintresse.

Underavsnitt 2 – Klassificering av kapitalbasmedel

Artikel 92

Egenskaper som beaktas vid nivåindelningen av poster i kapitalbasen

Posterna i kapitalbasen skall delas upp på tre nivåer enligt följande kriterier:

1. Vid konkurs får posten inte återbetalas till innehavaren förrän alla andra förpliktelser, däribland försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser gentemot försäkrings- och förmånstagare enligt försäkrings- och återförsäkringsavtal, har uppfyllts (efterställning).

2. Hela beloppet för posten, inte endast en del av det, är tillgängligt för att täcka förluster i händelse av konkurs (förlusttäckningsförmåga).

3. Posten är tillgänglig, eller kan infordras på begäran, för att täcka förluster, såväl i den löpande verksamheten som i händelse av konkurs (permanens).

4. Posten är inte daterad, eller har tillräcklig duration i förhållande till durationen av företagets försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser (beständighet).

5. Posten är inte förenad med några obligatoriska fasta kostnader eller krav på, eller incitament till, att lösa in det nominella beloppet och är fri från varje gravation (frånvaro av obligatoriska förräntningskostnader).

Artikel 93

Huvudkriterier för uppdelning på nivåer

1. Poster i primärkapitalet skall klassificeras som tillhörande nivå 1 om de har de egenskaper som anges i artikel 92.1–3 och i väsentlig grad de egenskaper som anges i artikel 92.4–5.

2. Poster i primärkapitalet skall klassificeras som tillhörande nivå 2 om de har de egenskaper som anges i artikel 92.1–2 och i väsentlig grad de egenskaper som anges i artikel 92.4–5.

Poster i tilläggskapitalet skall klassificeras som tillhörande nivå 2 om de har de egenskaper som anges i artikel 92.1–3 och i väsentlig grad de egenskaper som anges i artikel 92.4–5.

3. Varje post i primärkapitalet och i tilläggskapitalet som inte motsvarar kriterierna i punkt 1 och 2 skall klassificeras som tillhörande nivå 3.

Artikel 94

Klassificering av kapitalbasposter

Medlemsstaterna skall se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag klassificerar sina kapitalbasposter enligt kriterierna i artikel 93.

I tillämpliga fall skall försäkrings- och återförsäkringsföretagen därvid referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i artikel 96.1 c.

Om en post i kapitalbasen inte finns upptagen i denna förteckning skall försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedöma och klassificera den i enlighet med första stycket. Sådana bedömningar skall godkännas av tillsynsmyndigheten.

Artikel 95

Klassificering av kapitalbasposter som är specifika för försäkringsföretag

Utan att det påverkar artiklarna 94 och 96.1 c skall vid tillämpningen av detta direktiv följande klassificeringar gälla:

1. Överskottsmedel enligt artikel 89 skall klassificeras som tillhörande nivå 1.

2. Kreditiv och garantier, utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt direktiv 2006/48/EG och som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare skall klassificeras som tillhörande nivå 2.

3. Eventuella framtida fordringar som ömsesidiga försäkringsföreningar kan ställa på sina medlemmar efter en infordran av ytterligare bidrag under räkenskapsåret skall klassificeras som tillhörande nivå 2.

Artikel 96

Genomförandeåtgärder

1. Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

a) När så krävs för att säkerställa genomgående kvalitet hos kapitalbasen och enhetlighet mellan sektorer: indelning av nivåer i undergrupper.

b) De kriterier som skall användas för klassificeringen av kapitalbasposter i sådana undergrupper som avses i punkt a med utgångspunkt i de egenskaper som anges i artikel 92.

c) En förteckning över kapitalbasposter som bedöms uppfylla kriterierna i artikel 93 och i led b i denna punkt med en fullständig redovisning för varje post av de egenskaper som har legat till grund för klassificeringen.

d) De metoder som tillsynsmyndigheterna skall tillämpa vid godkännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av poster som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den förteckning som avses i punkt c.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

2. Kommissionen skall regelbundet se över och vid behov uppdatera den förteckning som avses i punkt 1 c med hänsyn till marknadsutvecklingen.

Underavsnitt 3 – Krav för medräkning av kapitalbasmedel

Artikel 97

Krav och gränsvärden för kapital inom nivåerna 1, 2 och 3

1. I fråga om solvenskapitalkravet skall följande gränsvärden gälla för beloppen av posterna på nivå 2 och 3:

a) För att säkerställa att andelen nivå 1-kapital inom den medräkningsbara kapitalbasen är mer än en tredjedel av dess totala belopp skall summan av de medräkningsbara beloppen för nivå 2- och nivå 3-kapital vara begränsad till två gånger beloppet för det medräkningsbara nivå 1-kapitalet.

b) För att säkerställa att andelen nivå 3-kapital inom den medräkningsbara kapitalbasen inte är mer än en tredjedel av det totala beloppet av denna skall det högsta medräknade beloppet av nivå 3-kapitalet vara begränsat till halva det totala beloppet av nivå 1-posterna tillsammans med det medräkningsbara beloppet av nivå 2-posterna..

2. För att säkerställa att, när det gäller minimikapitalkravet, andelen nivå 1-kapitalposter inom det medräkningsbara primärkapitalet är större än hälften av det totala beloppet för detta skall beloppet för de poster i primärkapitalet som är klassificerade som nivå 2-kapital och som kan medräknas för att täcka minimikapitalkravet vara begränsat till det totala beloppet för posterna i nivå 1-kapitalet

3. Om undergrupper har införts i enlighet med artikel 96.1 a skall särskilda gränsvärden tillämpas på beloppen för de kapitalbasposter som klassificerats inom dessa undergrupper.

4. Det medräkningsbara beloppet för de kapitalbasmedel som skall täcka solvenskapitalkravet enligt artikel 99 skall vara lika med summan av beloppen för nivå 1-kapitalet och de medräkningsbara delarna av nivå 2- och nivå 3-kapitalen.

5. Det medräkningsbara belopp av primärkapitalet som skall täcka minimikapitalkravet enligt artikel 125 skall vara lika med summan av beloppet för nivå 1-kapitalet och det medräkningsbara beloppet av de poster i primärkapitalet som klassificerats som nivå 2-kapital.

Artikel 98

Genomförandeåtgärder

Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att fastställa specifika gränsvärden för undergrupper för det fall att sådana har införts.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Avsnitt 4 – Solvenskapitalkrav

Underavsnitt 1 – Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln eller en intern modell

Artikel 99

Allmänna bestämmelser

Medlemsstaterna skall se till att försäkrings- och återförsäkringsföretagen har medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet.

Solvenskapitalkravet skall beräknas antingen enligt standardformeln i underavsnitt 2 eller med en intern modell enligt underavsnitt 3.

Artikel 100

Beräkning av solvenskapitalkravet

1. Solvenskapitalkravet skall beräknas enligt följande punkter 2–5:

2 Solvenskapitalkravet skall beräknas under antagandet att företaget kommer att fortsätta sin verksamhet (enligt fortlevnadsprincipen).

3. Solvenskapitalkravet skall kalibreras så att det säkerställs att alla kvantifierbara risker som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är exponerat för beaktas. Det skall täcka ej förväntade förluster i den pågående rörelsen.

Det skall motsvara värdet av percentilen ”Value-at-Risk” för kapitalbasen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som motsvarar konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod.4. Solvenskapitalkravet skall täcka minst följande risker:

a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring.

b) Teckningsrisk vid livförsäkring.

c) Teckningsrisk vid sjukvårdsförsäkring.

d) Marknadsrisk.

e) Kreditrisk.

f) Operativ risk.

Den operativa risk som avses i punkt f i första stycket skall omfatta rättsliga risker men inte risker till följd av strategiska beslut och renommérisker.

5 Vid beräkningen av solvenskapitalkravet skall försäkrings- och återförsäkringsföretagen beakta effekterna av riskreduceringstekniker, förutsatt att vederbörlig hänsyn tas till kreditrisken och andra risker i samband med användningen av sådana tekniker vid fastställandet av solvenskapitalkravet.

Artikel 101

Beräkningarnas frekvens

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall beräkna solvenskapitalkravet minst en gång per år och rapportera resultaten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall säkerställa att de har medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker det senast rapporterade solvenskapitalkravet.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall fortlöpande övervaka beloppet av de medräkningsbara kapitalbasmedlen och solvenskapitalkravet.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenskapitalkravet, skall företaget i fråga utan dröjsmål beräkna ett nytt solvenskapitalkrav och rapportera detta till tillsynsmyndigheterna.

2. Om det finns grundad anledning att anta att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet, får tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga gör en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet.

Underavsnitt 2 – Standardformel för solvenskapitalkravet

Artikel 102

Standardformelns struktur

1. Solvenskapitalkravet skall vara lika med summan av följande:

a) Det primära solvenskapitalkravet enligt artikel 103.

b) Kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 105.

c) Justeringsbelopp för förlusttäckningseffekter genom försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter enligt artikel 106.

2. Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder beträffande beräkningen av solvenskapitalkravet avseende definitionen av en standardformel som följer principerna i artiklarna 103–107.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Artikel 103

Utformningen av det primära solvenskapitalkravet

1. Det primära solvenskapitalkravet skall omfatta enskilda riskmoduler, aggregerade enligt punkt 1 i bilaga IV.

Minst följande riskmoduler skall ingå:

a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring.

b) Teckningsrisk vid livförsäkring.

c) Teckningsrisk vid särskild sjukvårdsförsäkring.

d) Marknadsrisk.

e) Motpartsrisk.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 a–c skall försäkrings- eller återförsäkringstransaktionerna tilldelas den teckningsriskmodul som bäst motsvarar de underliggande riskernas tekniska karaktär.

3. Genom tillämpning av korrelationskoefficienterna för aggregeringen av de riskmoduler som avses i punkt 1 och kalibrering av kapitalkraven för varje riskmodul erhålls ett övergripande solvenskapitalkrav som överensstämmer med principerna i artikel 100.

4. Var och en av de riskmoduler som avses i punkt 1 skall kalibreras med hjälp av ett Value-at-Risk-mått med konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod.

I tillämpliga fall skall diversifieringseffekter beaktas vid utformningen av varje riskmodul.

5. Samma utformning och specifikationer skall användas för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag, såväl i fråga om det primära solvenskapitalkravet som när det gäller förenklade beräkningar enligt artikel 107.

6. Beträffande katastrofrisker får geografiska specifikationer i tillämpliga fall användas vid beräkningen av teckningsriskmoduler i samband med livförsäkring, skadeförsäkring och särskild sjukvårdsförsäkring.

7. Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande får försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller utformningen av standardformeln ersätta en undergrupp av dess parametrar med parametrar som är specifika för företaget i fråga när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och särskild sjukvårdsförsäkring.

Dessa parametrar skall kalibreras med stöd av interna uppgifter från företaget i fråga eller av uppgifter som är omedelbart relevanta för sådana transaktioner som företaget genomför med användning av standardmetoder.

När tillsynsmyndigheterna beviljar godkännande skall de kontrollera att de använda uppgifterna är fullständiga, exakta och lämpliga.

Artikel 104

Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

1. Det primära solvenskapitalkravet skall beräknas enligt följande punkter 2–6:

2. Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring skall avspegla riskerna med tecknande av skadeförsäkringsavtal i fråga om de risker som täcks och de processer som används underutövandet av verksamheten.

Den skall beakta osäkerheten hos försäkrings- och återförsäkringsföretagens resultat när det gäller de befintliga försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

Det skall beräknas enligt punkt 2 i bilaga V som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunkter, frekvens och sårighetsgrad för de försäkrade händelserna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna (premie- och reservrisker inom skadeförsäkring).

b) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom skadeförsäkring).

3. Teckningsriskmodulen för livförsäkring skall avspegla riskerna med tecknande av livförsäkringsavtal i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av verksamheten.

Det skall beräknas enligt punkt 3 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om ökad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (dödsfallsrisken).

b) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om minskad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (livsfallsrisken).

c) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkrings¬skulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande invaliditet, insjuknande och tillfrisknande (invaliditets- och sjukrisk).

d) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkrings¬skulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings- och återförsäkringsavtal (driftkostnadsrisk vid livförsäkring).

e) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender beträffande omprövningar av skadelivräntor på grund av ändrade rättsliga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade (omprövningsrisk).

f) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkrings¬skulderna till följd av ändrade nivåer eller ändrad volatilitetsgrad beträffande premiebetalning och återköp (annullationsrisk)..

g) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom livförsäkring).

4. När sjukvårdsförsäkring tekniskt sett fungerar på liknande sätt som livförsäkring, så som anges i artikel 213, skall modulen för teckningsrisk vid sjukvårdsförsäkring ge uttryck för risken vid tecknande av sjukvårdsförsäkringsavtal till följd av såväl de risker som täcks som de processer som används i verksamheten.

Den skall beräknas enligt punkt 4 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkrings¬skulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings- och återförsäkringsavtal (driftskostnadsrisk vid sjukvårdsförsäkring).

b) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händelserna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna vid den tid då de tillhandahålls (premie- och reservrisker inom sjukvårdsförsäkring).

c) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om utbrott av större epidemier och onormal ackumulering av risker under sådana extrema förhållanden (epidemirisk vid sjukvårdsförsäkring)..

5. Marknadsriskmodulen skall avspegla risker till följd av nivåerna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella instrument som påverkar värdet av företagets tillgångar och skulder. Den skall korrekt avspegla bristande matchning mellan tillgångar och skulder, särskilt i fråga om deras duration.

Den skall beräknas enligt punkt 5 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:

a) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av räntesatsernas durationsberoende eller deras volatilitet (ränterisk).

b) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspriserna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk).

c) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspriserna för fastigheter eller dessas volatilitet (fastighetsrisk).

d) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för kreditspreaden över den riskfria räntan (spreadrisk).

e) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna på valutakurserna eller dessas volatilitet (valutarisk).

f) Ytterligare risker för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som härrör antingen från bristande diversifiering av tillgångsportföljen eller stor exponering för fallissemangsrisken för en enda emittent eller en grupp av emittenter med inbördes anknytning (marknadsriskkoncentrationer).

6. Motpartsriskmodulen skall ge uttryck för möjligheten av förluster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvärdighet som rör försäkrings- och återförsäkringsföretags motparter och gäldenärer under en följande tolvmånadersperiod. Motpartsriskmodulen skall täcka riskreducerande avtal som återförsäkringsarrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfattas av undergruppen för spreadrisk.

Motpartsriskmodulen skall för varje motpart beakta det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samlade riskexponering för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot företaget.

Artikel 105

Kapitalkrav för operativ risk

1. Kapitalkravet för operativ risk skall avspegla de operativa risker som inte redan beaktats inom de riskmoduler som avses i artikel 103. Kravet skall kalibreras enligt artikel 100.3.

2. I fråga om livförsäkringsavtal där försäkringstagarna står för placeringsrisken skall man vid beräkningen av kapitalkravet för operativ risk ta hänsyn till de årliga driftskostnaderna för dessa försäkringsförpliktelser.

3. I fråga om andra försäkrings- och återförsäkringstransaktioner än de som avses i punkt 2 skall man vid beräkningen av kapitalkravet för operativ risk ta hänsyn till transaktionernas volym, uttryckt i premieintäkter och försäkringstekniska avsättningar för dessa försäkrings- och återförsäkringstransaktioner. I sådana fall skall kapitalkravet för operativ risk inte överstiga 30 % av det primära solvenskapitalkravet för försäkrings och återförsäkringsriskerna.

Artikel 106

Justering för förlusttäckning genom försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter

Det justeringsbelopp som avses i artikel 102.1 c för förlusttäckning genom försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter skall fastställas med hänsyn till potentiell kompensering av ej förväntade förluster genom samtidig minskning av försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter.

Vid denna justering skall hänsyn tas till den riskreducerande effekt som kan erhållas genom försäkrings- eller återförsäkringsföretags avtalsenliga beslutanderätt för framtida livförsäkringsförmåner, om de berörda företagen kan visa att en minskning av sådana förmåner får användas för att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Den riskreducering som kan uppnås med utövande av beslutanderätt i fråga om framtida förmåner får inte vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter som avser dessa framtida förmåner för vilka företaget har beslutanderätt.

Vid tillämpningen av andra stycket skall värdet under ogynnsamma omständigheter av kommande förmåner som omfattas av företagets beslutanderätt jämföras med dessa förmåners värde enligt de underliggande antagandena för beräkningen av bästa skattning.

Artikel 107

Förenklingar av standardformeln

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en riskmodul, om det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker de står inför och det vore oproportionerligt att kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsföretag skall tillämpa standardberäkningen.

Förenklade beräkningar skall kalibreras enligt artikel 100.3.

Artikel 108

Genomförandeåtgärder

1. Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder avseende följande i syfte dels att säkerställa likabehandling av alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenskapitalkravet på grundval av standardformeln, dels att ta hänsyn till utvecklingen på marknaden:

a) Undergrupper som är nödvändiga för att mer exakt täcka de risker som omfattas av riskmoduler enligt artikel 103 och följande uppdateringar.

b) Metoder, antaganden och standardparametrar som skall tillämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller undergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkravet som fastställs genom artiklarna 103 och 104.

c) Korrelationsparametrar.

d) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som skall användas vid bedömningen av förändringar av berörda företags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av solvenskapitalkravet.

e) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som avses i punkt d skall uppfylla för att säkerställa att respektive risk faktiskt har överförts till tredje part.

f) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 105.

g) Den metod som skall användas vid beräkningen av justeringsbeloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska avsättningar enligt artikel 106.

h) Deluppsättningen av standardparametrar inom teckningsriskmodulerna för skade-, liv- och särskild sjukvårdsförsäkring som kan ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 103.7.

i) Standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall använda för att beräkna de företagsspecifika parametrar som avses i punkt h och kriterier i fråga om de använda uppgifternas fullständighet, exakthet och tillämplighet som skall uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande.

j) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det skall krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag uppfyller för att de skall vara berättigade enligt artikel 107 att använda någon av dessa förenklade beräkningar.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

2. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att fastställa kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet i syfte att bemöta risker som inte täcks i tillräcklig utsträckning av en undergrupp till en riskmodul. Dessa genomförandeåtgärder skall tillämpas på de tillgångar som täcker de försäkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkringstagarna står för placeringsrisken.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv, till exempel genom komplettering, skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Underavsnitt 3 – Solvenskapitalkrav – fullständiga och partiella interna modeller

Artikel 109

Allmänna bestämmelser för godkännande av fullständiga och partiella interna modeller

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag får beräkna solvenskapitalkravet med hjälp av en fullständig eller partiell intern modell som godkänts av tillsynsmyndigheterna.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda partiella interna modeller för beräkningen av en eller flera av följande:

a) En eller flera riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler som ingår i det primära solvenskapitalet enligt artiklarna 103 och 104.

b) Kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 105.

c) Det justeringsbelopp som avses i artikel 106.

Partiell modellkonstruktion får dessutom tillämpas på hela verksamheten i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller endast på en eller flera större affärsenheter.

3. Tillsammans med varje ansökan om godkännande skall försäkrings- och återförsäkringsföretag minst överlämna dokumentarisk bevisning för att den interna modellen uppfyller kraven i artiklarna 117–122.

Om ansökningen om godkännande avser en partiell intern modell skall kraven i artiklarna 117–122 anpassas med hänsyn till det begränsade tillämpningsområdet för modellen.

4. Tillsynsmyndigheterna skall besluta om ansökningen inom en tid av sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs.

5. Tillsynsmyndigheterna skall ge sitt godkännande endast om de har förvissat sig om att det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets system för att övervaka och hantera risker är lämpliga och särskilt att den interna modellen uppfyller kraven i punkt 3.

6. I varje beslut av tillsynsmyndigheterna om avslag på en ansökan om användning av en intern modell skall skälen till avslaget anges.

7. Under en tvåårsperiod efter det att tillsynsmyndigheterna givit dem sitt godkännande för att tillämpa en intern modell skall försäkrings- och återförsäkringsföretag till tillsynsmyndigheterna överlämna en skattning av solvenskapitalkravet som utarbetats i enlighet med standardformeln så som anges i underavsnitt 2.

Artikel 110

Särskilda bestämmelser för godkännande av partiella interna modeller

1. I fråga om partiella interna modeller skall tillsynsmyndigheterna ge sitt godkännande endast om modellen uppfyller kraven i artikel 109 och följande ytterligare villkor:

a) Företaget har vederbörligen motiverat begränsningen av tillämpningsområdet för modellen.

b) Det solvenskapitalkrav som erhålls med modellen motsvarar bättre företagets riskprofil och överensstämmer i synnerhet i högre grad med principerna i underavsnitt 1.

c) Utformningen av modellen är förenlig med principerna i underavsnitt 1, vilket innebär att den partiella interna modellen kan integreras fullständigt med standardformeln för solvenskapitalkravet.

2. Under sin bedömning av en ansökan om användning av en partiell intern modell som endast avser vissa undergrupper av en specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med avseende på en specifik riskmodul eller delar av båda dessa områden får tillsynsmyndigheterna kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga skall överlämna en realistisk övergångsplan för att utvidga tillämpningsområdet för modellen.

I denna övergångsplan skall det anges på vilket sätt försäkrings- eller återförsäkringsföretaget planerar att utvidga tillämpningsområdet till andra undergrupper eller affärsenheter för att se till att modellen omfattar en övervägande del av dess försäkringstransaktioner som berörs av den specifika riskmodulen.

Artikel 111

Genomförandeåtgärder

Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att närmare ange följande:

1. Förfarandet för godkännande av interna modeller.

2. Anpassningar av de standarder som anges i artiklarna 117–122 för att ta hänsyn till det begränsade tillämpningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Artikel 112

Styrdokument för ändringar av fullständiga och partiella interna modeller

Som ett led i det inledande godkännandeförfarandet för interna modeller skall försäkrings- och återförsäkringsföretag träffa överenskommelse med tillsynsmyndigheterna om ett styrdokument för ändring av modellen. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får ändra sina interna modeller i enlighet med dessa styrdokument.

Dessa skall innehålla en specifikation av mindre och större ändringar av de interna modellerna.

För större ändringar av de interna modellerna och ändringar av styrdokumenten skall förhandsgodkännande av tillsynsmyndigheten alltid krävas enligt artikel 109.

För mindre ändringar av en intern modell skall däremot inget förhandsgodkännande av tillsynsmyndigheten krävas, förutsatt att de har utarbetats i enlighet med styrdokumentet.

Artikel 113

Förvaltnings- och ledningsorganens ansvarsområden

Försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings- eller ledningsorgan skall godkänna ansökningar till tillsynsmyndigheterna om godkännande av den interna modellen enligt artikel 109 och av därpå följande större ändringar av modellen.

Förvaltnings- eller ledningsorganet skall ansvara för att det upprättas system som säkerställer att den interna modellen fortlöpande fungerar korrekt.

Artikel 114

Återgång till standardformeln

Efter att ha beviljats godkännande enligt artikel 109 skall försäkrings- och återförsäkringsföretag inte återgå till att beräkna solvenskapitalkravet enligt standardformeln i underavsnitt 2, utom under vederbörligen motiverade omständigheter och förutsatt att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.

Artikel 115

Brister i tillämpningen av en intern modell

1. Om ett försäkrings- eller återföretag, efter att ha fått tillsynsmyndigheternas godkännande att använda en intern modell, upphör att uppfylla kraven i artiklarna 117–122 skall de antingen förelägga tillsynsmyndigheterna en plan för att på nytt uppnå överensstämmelse inom skälig tid eller visa att effekterna av den bristande överensstämmelsen är oväsentliga.

2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte förmår att genomföra den plan som avses i punkt 1, får tillsynsmyndigheterna kräva att det skall återgå till att beräkna solvenskapitalkravet enligt standardformeln, så som anges i underavsnitt 2.

Artikel 116

Väsentliga avvikelser från de antaganden som ligger till grund för solvenskapitalkravet

Om det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet enligt standardformeln i underavsnitt 2, eftersom de berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagens riskprofiler avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för solvenskapitalkravet, får tillsynsmyndigheterna genom ett motiverat beslut ålägga företagen i fråga att använda en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet eller relevanta riskmoduler som ingår i det.

Artikel 117

Användningskrav

Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall visa att deras interna modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla, när det gäller följande:

1. Deras företagsstyrningssystem enligt artiklarna 41–49, och särskilt

1. deras riskhanteringssystem enligt artikel 43 och beslutsprocesser, och

2. deras processer för bedömning och allokering i fråga om ekonomi och solvenskrav, däribland den bedömning som avses i artikel 44.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall dessutom visa att frekvensen av deras beräkningar av solvenskapitalkravet med hjälp av intern modellen står i proportion till frekvensen av deras användning av den interna modellen för de andra syften som anges i första stycket.

Förvaltnings- eller ledningsorganet skall ansvara för att säkerställa att utformningen och användningen av den interna modellen fortlöpande är ändamålsenliga och ger tillfredsställande uttryck för riskprofilerna hos de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

Artikel 118

Statistiska kvalitetsnormer

1. Den interna modellen, och särskilt den beräkning av prognostiserad sannolikhetsfördelning som den bygger på, skall uppfylla kriterierna i de följande punkterna 2–9:

2. De metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen skall bygga på lämpliga försäkringsmatematiska och statistiska tekniker och vara förenliga med de metoder som används för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna.

De metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen skall bygga på trovärdiga aktuella uppgifter och realistiska antaganden.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall kunna motivera de antaganden som ligger till grund för deras respektive interna modeller för tillsynsmyndigheterna.

3. De uppgifter som används för den interna modellen skall vara korrekta, fullständiga och lämpliga.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall uppdatera de uppgiftssammanställningar som används vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen minst en gång per år.

4. Det skall inte föreskrivas att någon viss metod skall användas vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen.

Oberoende av vilken beräkningsmetod som väljs skall den interna modellens förmåga att rangordna risker vara tillräcklig för att garantera att den används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla inom försäkrings- och återförsäkringsföretagens företagsstyrningssystem, särskilt i fråga om deras riskhanteringssystem och beslutsprocesser enligt artikel 117.

Den interna modellen skall täcka alla betydande risker som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Fullständiga interna modeller skall minst täcka de risker som anges i artikel 100.4.

5. I fråga om diversifieringseffekter får försäkrings- och återförsäkringsföretagen inom sina interna modeller beakta inbördes beroenden inom och mellan riskkategorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna är övertygade om att de system som används för att mäta dessa diversifieringseffekter är ändamålsenliga.

6. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får i sina interna modeller fullt ut beakta effekterna av riskreduceringstekniker, förutsatt att kreditrisken och andra risker som är förenade med riskreduceringstekniker kommer till korrekt uttryck i dessa modeller.

7. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall i sina interna modeller noggrant bedöma särskilda väsentliga risker som är förenade med finansiella garantier och avtalsenliga valmöjligheter. De skall också bedöma de risker som är förenade med valmöjligheter, såväl försäkringstagarnas som deras egna. I detta syfte skall de beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella och andra förhållanden kan få för utövandet av sådana valmöjligheter.

8. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får i sina interna modeller beakta framtida åtgärder som de har skälig anledning att förvänta sig att företagsledningen kommer att vidta under specifika omständigheter.

I det fall som avses i första stycket skall det berörda företaget ta hänsyn till den tid som krävs för att genomföra sådana åtgärder.

9. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall i sina interna modeller beakta alla ersättningar till försäkrings- och förmånstagare som de förväntar sig att utbetala, oavsett om dessa är garanterade genom avtal eller ej.

Artikel 119

Kalibreringsnormer

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en annan tidsperiod eller ett annat riskmått än vad som anges i artikel 100.3 vid utarbetandet av sina interna modeller, förutsatt att dessa företag kan använda resultaten av sina respektive interna modeller för att beräkna solvenskapitalkrav på ett sätt som ger försäkrings- och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artikel 100.

2. När så är möjligt skall försäkrings- och återförsäkringsföretagen härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive interna modeller och använda det värde för Value-at-Risk som anges i artikel 100.3.

3. Om försäkrings- och återförsäkringsföretagen inte kan härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive interna modeller får tillsynsmyndigheterna medge att approximationer används vid beräkningen av solvenskapitalkravet, förutsatt att företagen kan styrka för tillsynsmyndigheterna att försäkrings- och förmånstagare ges en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artikel 100

4. Tillsynsmyndigheterna får kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall tillämpa sina respektive interna modeller på relevanta referensportföljer med antaganden som bygger på externa, inte interna, uppgifter för att verifiera kalibreringen av den interna modellen och kontrollera att dess specifikation överensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis.

Artikel 120

Resultatanalys

Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall minst en gång per år se över orsakerna och källorna till de vinster och förluster som gjorts inom varje affärsenhet.

De skall visa hur den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen förklarar orsakerna och källorna till vinsterna och förlusterna. Riskkategoriseringen och härledningen av vinsterna och förlusterna skall stå i proportion till varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil.

Artikel 121

Valideringsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall regelbundet validera de interna modellerna och därvid även övervaka hur de fungerar, kontrollera att modellspecifikationen fortlöpande är lämplig och testa resultaten mot de faktiska utfallen.

Modellvalideringsprocessen skall innefatta en effektiv statistisk process för validering av den interna modellen med vars hjälp försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka för sina tillsynsmyndigheter att de kapitalkrav som erhålls med modellen är lämpliga.

De statistiska metoder som används skall omfatta testning av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen jämförd inte bara med de inregistrerade förlusterna utan också med alla nya uppgifter och upplysningar som rör dem.

Modellvalideringsprocessen skall innefatta en analys av den interna modellens stabilitet, särskilt testning av hur känsliga de resultat den ger är för förändringar av de centrala underliggande antagandena. Den skall också omfatta en bedömning av exaktheten, fullständigheten och lämpligheten hos de uppgifter som används för den interna modellen.

Artikel 122

Dokumentationsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall dokumentera utformningen av sina interna modeller och närmare uppgifter om dessas funktion.

Dokumentationen skall styrka överensstämmelsen med artiklarna 117–121.

Dokumentationen skall ge en detaljerad översikt över den teori, de antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett fram till den interna modellens utformning.

Eventuella omständigheter under vilka den interna modellen inte fungerar effektivt skall redovisas i dokumentationen.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen skall dokumentera varje mer betydande förändring av sina interna modeller enligt artikel 112.

Artikel 123

Externa modeller och uppgifter

Att modeller eller uppgifter som erhållits från tredje part använts skall inte anses utgöra motiv för undantag från något av kraven på interna modeller i artiklarna 117–122.

Artikel 124

Genomförandeåtgärder

Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder avseende artiklarna 117–123 i syfte att säkerställa en harmonisering av formerna för användningen av interna modeller inom hela gemenskapen och för att ytterligare förbättra bedömningen av riskprofil och ledning när det gäller försäkrings och återförsäkringsföretagens verksamheter.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Avsnitt 5 – Minimikapitalkrav

Artikel 125

Allmänna bestämmelser

Medlemsstaterna skall se till att försäkrings- och återförsäkringsföretagen innehar medräkningsbart primärkapital som täcker solvenskapitalkravet.

Artikel 126

Beräkning av minimikapitalkravet

1. Minimikapitalkravet skall beräknas enligt följande principer:

a) Det skall beräknas på ett klart och enkelt sätt och så att det möjlighet till revision av beräkningen säkerställs.

b) Minimikapitalkravet skall motsvara medräkningsbart primärkapital till ett belopp under vilket försäkrings- och förmånstagare skulle exponeras för en oacceptabel grad av risk om det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tilläts fortsätta sin verksamhet.

c) Nivån på minimikapitalkravet skall kalibreras till ett värde för Value-at-risk med ett konfidensintervall på 80–90 % för en ettårsperiod.

d) Det får under inga omständigheter underskrida 1 000 000 euro för skade- och återförsäkringsföretag eller 2 000 000 euro för livförsäkringsföretag.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall beräkna minimikapitalkravet minst en gång per kvartal och rapportera resultaten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.

Artikel 127

Genomförandeåtgärder

Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att närmare precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artiklarna 125 och 126.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering, skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Artikel 128

Övergångsbestämmelser för uppfyllelsen av minimikapitalkravet.

Genom undantag från artikel 136 skall försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i artikel 28 i direktiv 2002/83/EG, artikel 16 a i direktiv 73/239/EEG respektive artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv 2005/68/EG på den dag som anges i artikel 318, men som inte innehar tillräckligt medräkningsbart primärkapital för att täcka minimikapitalkravet uppfylla kravet i artikel 125 inom ett år från den dag som anges i artikel 318.

Om företaget i fråga inte kan uppfylla kravet i artikel 125 inom den tidsfrist som anges i första stycket skall dess koncession återkallas enligt de tillämpliga förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning.

Avsnitt 6 – Placeringar

Artikel 129

Aktsamhetsprincipen

1. Medlemsstaterna skall se till att försäkrings- och återförsäkringsföretagen investerar alla sina tillgångar enligt den aktsamhetsprincip som närmare redovisas i följande punkter 2–4:

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall beträffande hela sina portföljer av tillgångar investera endast i tillgångar och instrument vars risker de kan övervaka, hantera och kontrollera.

Alla tillgångar, och särskilt de som täcker minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet, skall investeras som garanterar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som helhet.

Tillgångar som innehas för att täcka tekniska avsättningar skall även investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till försäkrings- och återförsäkringsskuldernas art och duration. Dessa tillgångar skall investeras i försäkrings- och förmånstagarnas bästa intresse.

I händelse av intressekonflikter skall försäkringsföretagen, eller de enheter som förvaltar deras tillgångsportföljer, se till att placeringarna görs i försäkrings- och förmånstagarnas bästa intresse.

3. I fråga om tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal enligt vilka försäkringstagarna står för placeringsrisken skall andra, tredje och fjärde styckena i denna punkt tillämpas utan att det påverkar punkt 2.

I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till värdet av andelar i ett fondföretag enligt definitionen i direktiv 85/611/EEG eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern fond som ägs av ett försäkringsföretag, vanligen uppdelad på andelar, skall de tekniska avsättningarna avseende förmånerna så nära som möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i de fall där uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.

I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som avses i andra stycket, skall de tekniska avsättningarna för sådana förmåner så nära som möjligt motsvaras antingen av de andelar som anses motsvara referensvärdet eller, om uppdelning på andelar inte har skett, av tillgångar med tillräcklig säkerhet och omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de tillgångar på vilka referensvärdet är baserat.

Om de förmåner som avses i andra och tredje styckena innefattar en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan garanterad förmån, skall de tillgångar som innehas för att täcka motsvarande ytterligare tekniska avsättningar omfattas av reglerna i artiklarna punkt 4.

4. I fråga om andra tillgångar än de som omfattas av punkt 3 skall andra till och med femte styckena i denna punkt tillämpas, utan att det påverkar punkt 2.

Användning av derivatinstrument skall vara möjligt så länge som de bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning.

Placeringar i tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader skall hållas på aktsamma nivåer.

Tillgångarna skall vara väl diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag eller av ett geografiskt område samt alltför stor riskackumulering i portföljen som helhet.

Placeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att ett försäkringsföretag utsätts för överdriven riskkoncentration.

Artikel 130

Placeringsfrihet

1. Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkrings- och återförsäkringsföretag skall investera i vissa slag av tillgångar.

2. Medlemsstaterna skall inte kräva förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller de placeringsbeslut som fattas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller dess placeringsförvaltare.

Artikel 131

Tillgångarnas lokalisering och förbud mot pantsättning av aktier

1. När det gäller försäkringsrisker som är belägna inom gemenskapen skall medlemsstaterna se till att tillgångar som innehas för att täcka de tekniska avsättningar som hänför sig till dessa risker är placerade inom gemenskapen. Medlemsstaterna får inte kräva att försäkringsföretagen skall placera sådana tillgångar i någon viss medlemsstat.

I fråga om fordringar enligt återförsäkringsavtal mot företag som är auktoriserade enligt detta direktiv eller har sitt huvudkontor i ett tredjeland vars solvensordning bedöms vara likvärdig enligt artikel 169 skall medlemsstaterna dock inte kräva att tillgångar som motsvarar dessa fordringar placeras inom gemenskapen.

2002/83/EEG artikel 1.1 (anpassad)

Kravet på tillgångarnas placering som avses i första stycket skall inte tolkas som tillgångarnas lokalisering: förekomsten av tillgångar i form av lös eller fast egendom i en medlemsstat,, dock utan något krav på deposition av lös egendom eller åtgärder som innebär en inskränkning avseende fast egendom som t.ex. inteckning;. tTillgångar som utgörs av fordringar skall anses belägna i den medlemsstat där de skall infrias.

2005/68/EG Art. 32.2 (anpassad)

2. Medlemsstaterna får inte , för upprättandet av tekniska avsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren det återförsäkrande företaget är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG.

ny

Artikel 132

Genomförandeåtgärder

I syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv får kommissionen anta genomförandeåtgärder för att specificera följande:

a) Påvisande, mätning och kontroll av risker i samband med placeringar i anslutning till artikel 129.2 första stycket.

b) Påvisande, mätning och kontroll av risker i samband med derivatinstrument och sådana tillgångar som avses i artikel 129.4.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv, till exempel genom komplettering, skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

2002/83/EG

KAPITEL 2

BESTÄMMELSER OM TEKNISKA AVSÄTTNINGAR OCH OM TILLGÅNGAR SOM SKALL MOTSVARA DESSA

92/49/EG art. 17

Artikel 15

1. Hemlandet skall föreskriva att varje försäkringsföretag gör tillräckliga tekniska avsättningar för hela verksamheten.

Storleken av dessa avsättningar skall bestämmas enligt de regler som fastställs i direktiv 91/674/EEG.

2005/68/EG art. 57.3

2. Hemmedlemsstaten skall kräva att återförsäkringsföretag har tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och den utjämningsreserv som avses i artikel 15 a i detta direktiv genom att matcha tillgångar i enlighet med artikel 6 i direktiv 88/357/EEG. Med tanke på risksituationen inom gemenskapen, måste dessa tillgångar placeras inom gemenskapen. Medlemsstaterna får inte kräva att försäkringsföretagen placerar sina tillgångar i någon viss medlemsstat. Hemmedlemsstaten kan emellertid medge lättnader beträffande tillgångarnas placering.

3. Medlemsstaterna får inte införa eller behålla något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka återförsäkrarens avsättningar för ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med det här direktivet eller direktiv 2002/83/EG.

Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar motsvaras av fordringar på en återförsäkrare som varken är ett återförsäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med det här direktivet eller direktiv 2002/83/EG, skall den fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar.

2002/83/EG

KAPITEL 2

BESTÄMMELSER OM TEKNISKA AVSÄTTNINGAR OCH OM TILLGÅNGAR SOM SKALL MOTSVARA DESSA

Artikel 20

Bildande av tekniska avsättningar

1. Hemlandet skall föreskriva att varje försäkringsföretag skall skapa tillräckliga tekniska avsättningar, inklusive matematiska avsättningar, i förhållande till företagets hela verksamhet.

2002/83/EG

Storleken på dessa tekniska avsättningar skall bestämmas enligt följande principer:

A.

i) Storleken på de tekniska avsättningarna avseende livförsäkring skall beräknas efter en tillräckligt försiktig prospektiv försäkringsmatematisk metod med beaktande av alla framtida åtaganden enligt försäkringsvillkoren för varje gällande avtal, inbegripet

– alla garanterade förmåner inklusive garanterade återköpsvärden,

– återbäringsbelopp som försäkringstagarna, kollektivt eller individuellt, är berättigade till oavsett hur denna återbäring benämns och oavsett om den är förvärvad, deklarerad eller tilldelad,

– alla optioner försäkringstagarna har rätt till enligt avtalsvillkoren,

– omkostnader inklusive provisioner,

med hänsyn till framtida premieintäkter.

ii) En retrospektiv metod är tillåten, om det kan visas att därmed beräknade tekniska avsättningar inte blir lägre än enligt en tillräckligt försiktig prospektiv beräkning eller om en prospektiv metod inte är tillämplig för den berörda avtalstypen.

iii) En försiktig beräkning är inte liktydig med en beräkning på grundval av de värden som anses mest sannolika, utan skall innehålla en tillräcklig marginal för ogynnsamma avvikelser från de relevanta faktorerna.

iv) Metoden vid beräkning av de tekniska avsättningarna skall inte bara vara försiktig i sig, utan måste vara det även med beaktande av den metod som används vid värdering av de tillgångar som svarar mot dessa avsättningar.

v) Tekniska avsättningar skall beräknas separat för varje avtal. Lämpliga approximeringar eller genomsnittsbaserade beräkningar tillåts emellertid när det är troligt att de ger ungefär samma resultat som individuella beräkningar. Principen om separat beräkning får inte på något sätt hindra skapandet av ytterligare avsättningar för allmänna risker som inte är individualiserade.

vi) Om ett avtals återköpsvärde är garanterat skall de matematiska avsättningarna för avtalet vid varje tidpunkt vara minst så stora som det garanterade värdet vid samma tid.

B. Den räntesats som används skall väljas med försiktighet. Den skall bestämmas enligt de regler som fastställs av den behöriga myndigheten i hemlandet med tillämpning av följande principer:

a) För alla avtal skall den behöriga myndigheten i försäkringsföretagets hemland fastställa en eller flera maximiräntesatser, varvid följande regler skall tillämpas:

i) Om avtal innehåller en garanterad räntesats skall den behöriga myndigheten i hemlandet fastställa en enda maximiräntesats. Denna räntesats får variera beroende på i vilken valuta kontraktet har upprättats, under förutsättning att den inte överstiger 60 % av räntesatsen på statsobligationer i den valuta avtalet upprättats i.

Om en medlemsstat, till följd av första stycket andra meningen, beslutar att fastställa en maximiräntesats för avtal upprättade i en annan medlemsstats valuta, skall den först tillfråga den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vars valuta avtalet har upprättats.

ii) Om ett försäkringsföretags tillgångar inte värderats till inköpspriset, får en medlemsstat dock kräva att en eller flera maximiräntesatser beräknas med beaktande av avkastningen på de motsvarande tillgångar företaget vid tillfället har, med avdrag för en försiktighetsmarginal och, i synnerhet i fråga om avtal med periodisk premie, dessutom med beaktande av den förväntade avkastningen på framtida tillgångar. Försiktighetsmarginalen och den eller de maximiräntesatser som tillämpas på den beräknade avkastningen på framtida tillgångar skall fastställas av den behöriga myndigheten i hemlandet.

b) Fastställandet av en maximiräntesats skall inte innebära att ett försäkringsföretag är skyldigt att tillämpa en räntesats som är så hög.

c) Hemlandet kan besluta att inte tillämpa a för följande avtalskategorier:

– Fondförsäkringsavtal (unit-linked).

– Försäkringsavtal med engångspremie för en tid av högst åtta år.

– Försäkringsavtal utan rätt till återbäring och livränteavtal utan återköpsvärde.

I de fall som avses i första stycket andra och tredje strecksatsen kan genom försiktigt val av räntesats hänsyn tas till den valuta i vilken ett avtal upprättats och till däremot svarande tillgångar som företaget vid tillfället har och, om företagets tillgångar tas upp till marknadsvärde, den förväntade avkastningen på framtida tillgångar.

Den räntesats som används får inte i något fall vara högre än den avkastning som beräknats på tillgångarna i enlighet med de redovisningsregler som gäller i hemlandet, minskad med lämpligt avdrag.

d) Medlemsstaten skall kräva att ett försäkringsföretag i sin redovisning gör avsättning för att täcka ränteåtaganden gentemot försäkringstagare om den nuvarande eller förväntade avkastningen på företagets tillgångar inte är tillräcklig för att täcka sådana åtaganden.

e) Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter som så begär skall underrättas om de maximiräntesatser som fastställs enligt a.

C. De statistiska beräkningselementen och antagandena om omkostnader skall väljas med försiktighet och med beaktande av i vilken stat åtagandet gjorts, vilket slags försäkring det är frågan om och de förvaltningskostnader och provisioner som kan förväntas.

D. I fråga om försäkringar med rätt till återbäring får i den metod som används för beräkning av tekniska avsättningar hänsyn tas, antingen implicit eller explicit, till framtida återbäringar av varje slag i överensstämmelse med övriga antaganden om den framtida utvecklingen samt den nuvarande metoden för fördelning av återbäring.

E. Reservering för framtida omkostnader får göras implicit, t.ex. genom att framtida premier beräknas med avdrag för förvaltningskostnader. Den sammanlagda reserveringen, explicit eller implicit, får dock inte vara mindre än vad resultatet av en försiktig bedömning av framtida utgifter skulle ge.

F. Metoden för beräkning av tekniska avsättningar får inte ändras från år till år på grund av godtyckliga förändringar av metoden eller beräkningsgrunderna och skall vara utformad så att återbäringsmedlen fördelas på ett skäligt sätt under försäkringsavtalens löptid.

2. Försäkringsföretag skall ge allmänheten tillgång till uppgifter om de grunder och metoder som används vid beräkning av de tekniska avsättningarna, inklusive avsättningar för återbäring.

3. Hemlandet skall kräva av varje försäkringsföretag att de tekniska avsättningarna för dess samlade verksamhet täcks av valutamatchande tillgångar i enlighet med artikel 26. I fråga om verksamhet som utövas inom gemenskapen måste dessa tillgångar finnas där. Medlemsstaterna får inte kräva att försäkringsföretagen har sina tillgångar i en viss bestämd medlemsstat. Hemlandet får dock medge lättnader i föreskrifterna om var tillgångarna skall finnas.

2005/68/EG art. 60.6

4. Medlemsstaterna får inte införa eller behålla något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka avsättningar för ej intjänade premier och oreglerade skador av en återförsäkrare som är auktoriserad i enlighet med direktiv 2005/68/EG i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller det här direktivet.

2005/68/EG art. 60.6

Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar motsvaras av fordringar på en återförsäkrare som varken är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller att försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller det här direktivet skall den fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar.

92/49/EG art. 18

Artikel 15a

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att varje försäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier som meddelar försäkringar inom klass 14 i punkt A i bilagan (i fortsättningen kallat 'kreditförsäkring') skall upprätta en utjämningsreserv med ändamål att täcka tekniska underskott eller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som uppstår i denna försäkringsklass under ett räkenskapsår.

2. Utjämningsreserven skall beräknas enligt regler som hemlandet fastställt och som överensstämmer med någon av de fyra metoder som anges i punkt D i bilagan, vilka skall anses inbördes likvärdiga.

3. Utjämningsreserven får inte, till den del den beräknats enligt metoderna i punkt D i bilagan, ingå i solvensmarginalen.

4. Medlemsstaterna får befria försäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier från skyldigheten att upprätthålla en utjämningsreserv avseende kreditförsäkring, om premierna eller bidragen för kreditförsäkring inte uppgår till fyra procent av de totala premierna eller bidragen och inte heller uppgår till 2500000 ecu.

2002/83/EG

Artikel 22

Tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar

De tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna skall vara uppbyggda med hänsyn till arten av den verksamhet som försäkringsföretaget bedriver så att dess placeringar, vilka skall vara diversifierade och ha lämplig spridning, tryggar säkerhet, avkastning och likviditet.

92/49/EEG art. 20

De tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna skall vara uppbyggda med hänsyn till arten av den verksamhet som företaget bedriver så att dess placeringar, vilka skall vara diversifierade och ha lämplig spridning, tryggar säkerhet, avkastning och likviditet.

2002/83/EG

Artikel 23

Tillåtna tillgångsslag

1. Hemlandet får inte godkänna att försäkringsföretag täcker sina tekniska avsättningar med andra slag av tillgångar än följande:

2005/68/EG art. 58.3 a

1. Hemmedlemsstaten får inte godkänna att försäkringsföretag täcker sina tekniska avsättningar och utjämningsreserver med andra slag av tillgångar än följande:

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 21

A. Placeringar

a) Skuldförbindelser, obligationer och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument,

b) utlåning,

c) aktier och andra andelar med rörlig avkastning,

d) andelar i företag för kollektiva placeringar i överlåtbara värdepapper och andra placeringsfonder,

e) mark, byggnader och rättigheter i fast egendom.

B. Fordringar

2005/68/EG art. 58.3 b och art. 60.7 a

f) fordringar på återförsäkrare, inklusive återförsäkrares del av de tekniska avsättningarna, och på de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/68/EG,

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 21

g) depositioner och andra fordringar på försäkringsföretag som avgivit återförsäkring,

2002/83/EG

h) fordringar på försäkringstagare och förmedlare som härrör från verksamhet med direkt försäkring och återförsäkring,

92/49/EG art. 21

h) fordringar på försäkringstagare och förmedlare som härrör från verksamhet med direkt försäkring och återförsäkring,

i) fordringar som härrör från räddning och subrogation,

2002/83/EG

i) livförsäkringslån,

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 21

j) skatteåterbäringar,

k) fordringar på garantifonder.

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 21

C. Övrigt

l) Andra materiella anläggningstillgångar än mark och byggnader, värderade efter en betryggande avskrivningsplan,

m) kassa och banktillgodohavanden i kreditinstitut och andra organ med tillstånd att motta insättningar,

n) förutbetalda anskaffningskostnader,

o) upplupna räntor och hyror samt andra upplupna inkomster och förskottsbetalningar,

2002/83/EG

p) återgångsrättigheter vid upplåtelse av fast egendom (reversionary interests).

2. När det gäller de försäkringsgivare som uppträder under beteckningen Lloyd's skall bland tillgångsslagen också ingå garantier och remburser utfärdade av kreditinstitut enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG eller av försäkringsföretag samt verifierbara belopp som härrör från livförsäkringsavtal i den utsträckning de ingår i fonder som tillhör medlemmarna.

92/49/EEG

Då det gäller de försäkringsgivare som uppträder under beteckningen Lloyd's skall bland tillgångsslagen även ingå garantier och remburser som utfärdats av kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 77/780/EEG eller av försäkringsföretag samt verifierbara belopp som härrör från livförsäkringsavtal i den utsträckning de ingår i fonder som tillhör medlemmarna.

2005/68/EG art. 58.3 c och art. 60.7 b

3. Det faktum att en tillgångspost eller ett tillgångsslag angivits i punkt 1 skall inte innebära att alla dessa tillgångar automatiskt måste godkännas som täckning för tekniska avsättningar. Hemmedlemsstaten skall fastställa mer detaljerade regler med villkor för användningen av medräkningsbara tillgångar.

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 21

Då hemlandet fastställer och tillämpar dessa regler skall den särskilt se till att följande principer iakttas:

i) Tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar skall värderas exklusive varje skuld som härrör ur förvärvet.

ii) Alla tillgångar skall värderas på ett betryggande sätt med hänsyn till risken för att de inte kan realiseras. I synnerhet får andra materiella anläggningstillgångar än mark och byggnader endast godkännas som täckning för tekniska avsättningar om de är värderade enligt en betryggande avskrivningsplan.

2002/83/EG

iii) Lån oavsett om de ges till företag, stater eller internationella organisationer, lokala eller regionala myndigheter eller till fysiska personer får endast godkännas som täckning för tekniska avsättningar om det finns tillräckliga garantier för deras säkerhet, oavsett om garantierna är grundade på låntagarens betalningsförmåga, pantförskrivning, bankgarantier, garantier som lämnats av försäkringsföretag eller andra former av säkerhet.

92/49/EEG art. 21

iii) Lån — oavsett om de ges till företag, stater eller internationella organisationer, lokala eller regionala myndigheter eller till fysiska personer — får endast godkännas som täckning för tekniska avsättningar om det finns tillräckliga garantier för deras säkerhet, oavsett om garantierna är grundade på låntagarens betalningsförmåga, pantförskrivning, bankgarantier, garantier som lämnats av försäkringsföretag eller andra former av säkerhet.

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 21

iv) Derivatinstrument, såsom optioner, standardiserade terminsavtal (futures) och svappar med anknytning till tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar får användas i den utsträckning som de bidrar till att minska placeringsriskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning. De måste värderas försiktigt och får beaktas vid värderingen av de underliggande tillgångarna.

2002/83/EG

v) Överlåtbara värdepapper som inte omsätts på någon reglerad marknad får tillåtas som täckning för tekniska avsättningar endast om de är kortfristigt realiserbara eller utgörs av ägarandelar i kreditinstitut eller försäkringsföretag i den utsträckning som är tillåten enligt artikel 6, eller i placeringsföretag etablerade i en medlemsstat.

92/49/EEG art. 21

v) Överlåtbara värdepapper som inte omsätts på någon reglerad marknad får endast godkännas som täckning för tekniska avsättningar om de är kortfristigt realiserbara.

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 21

vi) Lån till och fordringar hos tredje part får endast godkännas som täckning för tekniska avsättningar efter avdrag för samtliga eventuella skulder till samma tredje part.

2002/83/EG

vii) Värdet av lån och fordringar som godkänns som täckning för tekniska avsättningar måste beräknas med försiktighet med vederbörlig hänsyn till risken för att de inte kan realiseras. I synnerhet får lån till försäkringstagare och förmedlare i samband med direkta försäkringstransaktioner och återförsäkringstransaktioner endast godkännas om de inte har varit förfallna till betalning längre tid än tre månader.

92/49/EEG art. 21

vii) Värdet av lån och fordringar som godkänns som täckning för tekniska avsättningar måste beräknas med försiktighet med vederbörlig hänsyn till risken för att de inte kan realiseras. I synnerhet får lån till försäkringstagare och förmedlare i samband med direkta försäkringstransaktioner och återförsäkringstransaktioner endast godkännas om de inte har varit förfallna till betalning längre tid än tre månader.

2002/83/EG

viii) Om bland tillgångarna ingår någon placering i ett dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäkringsföretagets placeringar för dess räkning, skall hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer som fastställs i denna artikel beakta de underliggande tillgångar som innehas av dotterföretaget. Hemlandet får behandla andra dotterföretags tillgångar på samma sätt.

92/49/EEG art. 21

viii) Om bland tillgångarna ingår någon placering i ett dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäkringsföretagets placeringar för dess räkning, skall hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer som fastställs i denna artikel beakta de underliggande tillgångar som innehas av dotterföretaget. Hemlandet får behandla andra dotterföretags tillgångar på samma sätt.

ix) Förutbetalda anskaffningskostnader får endast godkännas som täckning för tekniska avsättningar i den utsträckning som detta är förenligt med beräkningen av den tekniska avsättningen för icke intjänade premier.

2002/83/EG

ix) Förutbetalda anskaffningskostnader får godkännas som täckning för tekniska avsättningar endast i den utsträckning som detta är förenligt med beräkningen av de matematiska avsättningarna.

4. Utan hinder av punkterna 1, 2 och 3 får hemlandet i undantagsfall, om ett försäkringsföretag begär det och med beaktande av artikel 22, genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt acceptera andra kategorier av tillgångar som täckning för tekniska avsättningar.

92/49/EEG art. 21

2. Utan hinder av punkt 1 får hemlandet i undantagsfall, om ett försäkringsföretag begär det och med beaktande av artikel 20, genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt acceptera andra kategorier av tillgångar som täckning för tekniska avsättningar.

2002/83/EG

Artikel 24

Bestämmelser om diversifiering av placeringar

1. I fråga om tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar skall hemlandet föreskriva att varje försäkringsföretag högst får investera följande:

2005/68/EG art. 58.4

1. I fråga om tillgångar som täcker tekniska avsättningar och utjämningsreserver skall hemlandet föreskriva att varje försäkringsföretag högst får investera följande:

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 22

a) 10 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i en tomt eller en byggnad, eller i en grupp tomter eller byggnader som är belägna så nära varandra att de faktiskt bör betraktas som en placering.

b) 5 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i aktier och andra överlåtbara värdepapper som kan jämställas med aktier, obligationer, skuldförbindelser och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från samma företag eller i lån till samma låntagare, allt sammantaget, dock med undantag av lån till en statlig, regional eller lokal myndighet eller till en internationell organisation i vilken en eller flera medlemsstater är medlemmar. Denna gräns får höjas till 10 % om högst 40 % av företagets tekniska bruttoavsättningar investeras i lån eller värdepapper, varvid mer än 5 % av företagets tillgångar investeras hos var och en av låntagarna och utgivarna.

2002/83/EG

c) 5 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i lån utan säkerhet, varav 1 % för varje enskilt lån utan säkerhet, med undantag av lån till kreditinstitut, försäkringsföretag – i den utsträckning detta är förenligt med artikel 6 – och placeringsföretag som är etablerade i en medlemsstat. Gränserna får höjas till 8 % respektive 2 % genom beslut från fall till fall av den behöriga myndigheten i hemlandet.

92/49/EEG art. 22

c) 5 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i lån utan säkerhet, varav högst 1 % för varje enskilt lån utan säkerhet, med undantag av lån till kreditinstitut, försäkringsföretag - i den utsträckning detta är förenligt med artikel 8 i direktiv 73/239/EEG - och placeringsföretag som är etablerade i en medlemsstat.

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 22

d) 3 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i kontanta medel.

e) 10 % av sina sammanlagda tekniska bruttoavsättningar i aktier, andra värdepapper som kan jämställas med aktier och skuldförbindelser som inte omsätts på någon reglerad marknad.

2. Det faktum att någon gräns inte anges i punkt 1 för någon viss kategori av placeringar innebär inte att tillgångar av denna kategori skulle kunna godkännas som täckning för tekniska avsättningar i obegränsad utsträckning. Hemlandet skall fastställa närmare bestämmelser med villkor för användningen av medräkningsbara tillgångar. Den skall särskilt sörja för att följande principer iakttas då dessa regler fastställs och tillämpas:

i) Tillgångarna som motsvarar de tekniska avsättningarna skall vara diversifierade och ha en sådan spridning att frihet från ett alltför stort beroende av något särskilt slag av tillgångar eller någon särskild placering eller marknad säkerställs.

ii) Placeringar som på grund av tillgångens art eller utställarens soliditet innebär en hög risknivå skall begränsas till en betryggande nivå.

2002/83/EG

iii) Vid begränsningar av vissa kategorier av tillgångar skall hänsyn tas till hur återförsäkring behandlats vid beräkningen av de tekniska avsättningarna.

92/49/EEG art. 22

iii) Vid begränsningar av vissa kategorier av tillgångar skall hänsyn tas till hur återförsäkring behandlats vid beräkningen av de tekniska avsättningarna.

2002/83/EG

iv) Om bland tillgångarna ingår någon placering i ett dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäkringsföretagets placeringar för dess räkning, skall hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer som fastställs i denna artikel beakta de underliggande tillgångar som innehas av dotterföretaget. Hemlandet får behandla andra dotterföretags tillgångar på samma sätt.

92/49/EEG art. 22

iv) Om bland tillgångarna ingår någon placering i ett dotterföretag som helt eller delvis förvaltar försäkringsföretagets placeringar för dess räkning, skall hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer som fastställs i denna artikel beakta de underliggande tillgångar som innehas av dotterföretaget. Hemlandet får behandla andra dotterföretags tillgångar på samma sätt.

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 22

v) Av de tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna skall den procentuella andel som utgörs av icke likvida placeringar hållas på en betryggande nivå.

vi) Om bland företagets tillgångar ingår lån till, eller skuldebrev som utfärdats av, vissa kreditinstitut får hemlandet vid tillämpningen av de regler och principer som fastslås i denna artikel beakta de underliggande tillgångar som dessa kreditinstitut innehar. Detta får dock endast ske om kreditinstitutet har sitt huvudkontor i en medlemsstat, är helägt av denna medlemsstat och/eller lokala myndigheter i denna stat och dess verksamhet, enligt dess stiftelseurkund och bolagsordning, består i att förmedla lån till staten eller lokala myndigheter eller lån som garanteras av dessa eller lån till organ som har nära samband med staten eller med lokala myndigheter.

3. I samband med de närmare bestämmelserna om villkor för användningen av medräkningsbara tillgångar skall medlemsstaten tillämpa större restriktivitet i fråga om

2002/83/EG

– lån utan bankgaranti, garanti från försäkringsföretag, säkerhet mot inteckning eller annan form av säkerhet, jämfört med lån med sådan säkerhet,

92/49/EEG art. 22

– lån utan bankgaranti, garanti från försäkringsföretag, säkerhet mot inteckning eller annan form av säkerhet, jämfört med lån med sådan säkerhet,

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 22

– fondföretag som inte är samordnade enligt direktiv 85/611/EEG och andra placeringsfonder, jämfört med fondföretag som är samordnade enligt det nämnda direktivet,

– värdepapper som inte omsätts på någon reglerad marknad, jämfört med värdepapper som omsätts på en sådan marknad,

2002/83/EG

– obligationer, skuldförbindelser och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument som inte utfärdats av stater, lokala eller regionala myndigheter eller företag i zon A, enligt definitionen i direktiv 2000/12/EG, eller som utfärdats av internationella organisationer till vilka inte minst en medlemsstat i gemenskapen är ansluten, jämfört med samma slag av finansiella instrument som utfärdats av de ovannämnda organen.

92/49/EG art. 22

– obligationer, skuldförbindelser och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument som inte utfärdats av stater, lokala eller regionala myndigheter eller företag i zon A, enligt definitionen i direktiv 89/647/EEG, eller som utfärdats av internationella organisationer till vilka inte minst en medlemsstat i gemenskapen är ansluten, jämfört med samma slag av finansiella instrument som utfärdats av de ovannämnda organen.

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 22

4. Medlemsstaterna får höja den gräns som fastställs i punkt 1 b till 40 % i fråga om vissa skuldförbindelser som utfärdats av ett kreditinstitut med huvudkontor inom gemenskapen som enligt lag står under särskild offentlig tillsyn i syfte att skydda innehavarna av sådana skuldförbindelser. Särskilt skall de belopp, som härrör från de utfärdade skuldförbindelserna, enligt lag investeras i tillgångar som, under hela giltighetstiden för skuldförbindelserna, kan täcka fordringar som har samband med dessa och som, i händelse av utställarens betalningsoförmåga, prioriteras för återbetalning av kapital och upplupen ränta.

92/49/EEG art. 1

5. Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkringsföretag skall investera i vissa slag av tillgångar.

92/49/EEG art. 22

5. Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkringsföretag skall investera i vissa slag av tillgångar.

6. Utan hinder av punkt 1 får hemlandet i undantagsfall, om ett försäkringsföretag begär det och med beaktande av artikel 20, genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt acceptera undantag från reglerna i punkt 1 a - 1 e.

2002/83/EG

6. Utan hinder av punkt 1 får hemlandet i undantagsfall, om ett försäkringsföretag begär det och med beaktande av artikel 22, genom ett vederbörligen motiverat beslut tillfälligt acceptera undantag från reglerna i punkt 1 a–1 e.

KAPITEL 3

REGLER OM SOLVENSMARGINAL OCH GARANTIFOND

Artikel 27

Disponibel solvensmarginal

1. Varje medlemsstat skall föreskriva att alla försäkringsföretag som har sitt huvudkontor inom dess territorium vid varje tidpunkt skall ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal i förhållande till sin samlade verksamhet, som åtminstone motsvaras av kraven i detta direktiv.

2002/13/EG art. 1.2

1. Varje medlemsstat skall föreskriva att alla försäkringsföretag som har sitt huvudkontor inom dess territorium vid varje tidpunkt skall ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal i förhållande till sin samlade verksamhet, som åtminstone motsvaras av kraven i detta direktiv.

2002/83/EG

2. Den disponibla solvensmarginalen skall motsvaras av tillgångar i försäkringsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:

2002/13/EG art. 1.2

2. Den disponibla solvensmarginalen skall motsvaras av tillgångar i försäkringsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:

a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömsesidigt försäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

2002/83/EG

a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömsesidigt försäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

2002/83/EG och 2002/13/EG art. 1.2

i) I stiftelseurkund och stadgar skall föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

ii) I stiftelseurkund och stadgar skall föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap skall upphöra, de behöriga myndigheterna skall underrättas minst en månad i förväg och under denna period kunna förbjuda utbetalningen.

iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och stadgar får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, vilket dock inte påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii.

2002/83/EG

b) Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar ingångna försäkringsåtaganden.

2005/68/EG art. 57.4 a

b) Reserver (lagstadgade och fria reserver) som varken motsvarar ingångna försäkringsförpliktelser eller klassificeras som utjämningsreserver.

2002/83/EG och 2002/13/EG art. 1.2

c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

2002/83/EG

d) I den utsträckning som detta medges i nationell lag: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa kan användas till täckande av förluster och inte har avsatts för utdelning till försäkringstagarna.

Den disponibla solvensmarginalen skall minskas med beloppet för de egna aktier som försäkringsföretaget innehar direkt.

2002/13/EG art. 1.2

Den disponibla solvensmarginalen skall minskas med beloppet för de egna aktier som försäkringsföretaget innehar direkt.

· [59], skall den disponibla solvensmarginalen minskas med skillnaden mellan odiskonterade försäkringstekniska avsättningar eller försäkringstekniska avsättningar före nedsättning (enligt uppgift i noterna till redovisningen) och diskonterade avsättningar eller försäkringstekniska avsättningar efter nedsättning. Denna justering skall göras för alla risker som anges i punkt A i bilagan med undantag av de risker som anges för försäkringsklasserna 1 och 2. För andra försäkringsklasser än 1 och 2 behöver ingen justering göras för diskontering av annuiteter som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna.

2005/68/EG art. 60.8

Från den disponibla solvensmarginalen skall även följande avdrag göras:

a) Ägarintressen som försäkringsföretaget har i

· [60],

– återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2005/68/EG eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 98/78/EG,

– försäkringsholdingbolag i den mening som avses i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG,

· [61],

· [63].

b) Var och en av följande poster som ett försäkringsföretag innehar i de enheter som definierats under punkt a i vilka det har ägarintresse:

– De instrument som avses i punkt 3.

– De instrument som avses i artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG.

– Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 och artikel 36.3 i direktiv 2000/12/EG.

Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag i punkterna a och b i tredje stycket.

· [64]. Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) skall tillämpas endast om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som skall inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent över tiden.

För beräkningen av solvensmarginalen enligt detta direktiv får medlemsstaterna föreskriva att försäkringsföretag som är föremål för extra tillsyn enligt direktiv 98/78/EG eller enligt direktiv 2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i tredje stycket i de kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som ingår i den extra tillsynen. Med det avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas här ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv 98/78/EG.

2005/68/EG art. 57.4 b

Från den disponibla solvensmarginalen skall även följande avdrag göras:

a) Ägarintressen som försäkringsföretaget har i

– försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i det här direktivet, artikel 4 i 2002/83/EG eller artikel 1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG,

– återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2005/68/EG eller återförsäkringsföretag i tredjeland i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 98/78/EG,

– försäkringsholdingbolag i den mening som avses i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG,

– kreditinstitut och finansiella institut i den mening som avses i artiklarna 1.1 och 1.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG, och

– värdepappersföretag och finansiella institut i den mening som avses i artikel 1.2 i rådets direktiv 93/22/EEG och i artikel 2.4 och 2.7 i rådets direktiv 93/6/EEG.

2002/87/EG art. 22.2

b) Var och en av följande poster som ett försäkringsföretag innehar i de enheter som definierats i a i vilka det har ägarintresse:

– De instrument som avses i punkt 3.

– De instrument som avses i artikel 18.3 i direktiv 79/267/EEG.

– Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 och artikel 36.3 i direktiv 2000/12/EG.

Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag enligt a och b i fjärde stycket.

· [65]. Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) skall tillämpas endast om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som skall inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent över tiden.

För beräkningen av solvensmarginalen enligt detta direktiv får medlemsstaterna föreskriva att försäkringsföretag som är föremål för extra tillsyn enligt direktiv 98/78/EG eller direktiv 2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i fjärde stycket i de kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som ingår i den extra tillsynen.

Med det avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas här ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv 98/78/EG.

2002/83/EG

3. Den disponibla solvensmarginalen får också utgöras av följande:

a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslåne- eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att försäkringsföretaget går i konkurs eller likvidation, skall ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor:

i) Endast helt inbetalda medel får beaktas.

ii) För lån med fast löptid skall den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum skall försäkringsföretaget till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen skall kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om försäkringsföretaget ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iii) Lån utan fast löptid måste ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet skall försäkringsföretaget underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och företaget skall därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna skall endast godkänna återbetalningen om försäkringsföretagets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iv) I låneavtalet får inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter utöver avveckling av försäkringsföretaget, skall förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till 50 % av den lägsta av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i a, om de uppfyller följande villkor:

i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

ii) Utställandeavtalet skall ge försäkringsföretaget möjlighet att uppskjuta räntebetalningar.

iii) Långivarens fordran på försäkringsföretaget skall i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga prioriterade borgenärer.

iv) Handlingarna vid utställandet av värdepapperen måste innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för försäkringsföretaget att fortsätta sin verksamhet.

v) Endast helt inbetalda belopp får beaktas.

2002/13/EG art. 1.2

3. Den disponibla solvensmarginalen får också utgöras av följande:

a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslåne- eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att försäkringsföretaget går i konkurs eller likvidation, skall ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor:

i) Endast helt inbetalda medel får beaktas.

ii) För lån med fast löptid skall den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum skall försäkringsföretaget till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen skall kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodagen. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om försäkringsföretaget ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iii) Lån utan fast löptid måste ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet skall försäkringsföretaget underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och företaget skall därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna får endast godkänna återbetalningen om försäkringsföretagets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iv) I låneavtalet får inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter utöver avveckling av försäkringsföretaget, skall förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till 50 % av den lägsta av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i a, om de uppfyller följande villkor:

i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

ii) Utställandeavtalet skall ge försäkringsföretaget möjlighet att uppskjuta räntebetalningar.

iii) Långivarens fordran på försäkringsföretaget skall i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga prioriterade borgenärers fordringar.

iv) Handlingarna som utfärdas vid utställandet av värdepapperen måste innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning varigenom försäkringsföretaget får möjlighet att fortsätta sin verksamhet.

v) Endast helt inbetalda belopp får beaktas.

4. På försäkringsföretagets ansökan med åtföljande bevis, hos den behöriga myndigheten i hemlandet och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande:

a) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, med upp till 50 % av den lägsta av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen.

b) Fordran som ett ömsesidigt eller liknande försäkringsföretag med variabla bidrag kan ha på sina medlemmar i form av begärda extra bidrag inom ett visst verksamhetsår, med ett belopp som uppgår till högst hälften av skillnaden mellan bidrag som maximalt kan uttaxeras och faktiskt infordrade bidrag, varvid sådana extra bidrag inte får motsvara mer än 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen. De behöriga nationella myndigheterna skall fastställa riktlinjer avseende villkoren för godkännande av extra bidrag.

c) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

· [66].

2002/83/EG

4. På försäkringsföretagets ansökan med åtföljande bevis, hos den behöriga myndigheten i hemlandet och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande:

a) Fram till och med den 31 december 2009: ett belopp motsvarande 50 % av företagets framtida vinst, men inte mer än 25 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. Vinstens storlek erhålls genom multiplicering av den uppskattade årsvinsten med en faktor som motsvarar försäkringsavtalens genomsnittliga återstående giltighetstid. Denna faktor får inte överstiga 6. Den uppskattade årsvinsten får inte överstiga det aritmetiska medelvärdet av den uppnådda vinsten under de senaste fem räkenskapsåren i de verksamheter som anges i artikel 2.1.

De behöriga myndigheterna får medge att sådana belopp ingår i den disponibla solvensmarginalen endast

i) om en aktuariell rapport inlämnas till den behöriga myndigheten med en beräkning av sannolikheten av dessa framtida vinsters uppkomst, och

ii) i den mån framtida vinster från dolda nettoreserver enligt c nedan inte redan beaktats.

b) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien. Detta belopp får emellertid inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäkringar och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad skall minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

c) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

d) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.

5. Ändringar av punkterna 2, 3 och 4 i syfte att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen skall antas enligt förfarandet i artikel 65.2.

2002/13/EG art. 1.3

Artikel 16a

1. Den föreskrivna solvensmarginalen skall bestämmas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller till genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren.

Dock skall, då det gäller försäkringsföretag som huvudsakligen meddelar försäkring avseende endast en eller flera av kredit-, storm-, hagel- och frostrisker, de senaste sju räkenskapsåren utgöra referensperiod för beräkningen av den genomsnittliga försäkringsersättningen.

2. Om inte annat följer av artikel 17 skall den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkt 3 respektive 4.

3. Premiebasen skall beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna eller bidragen i enlighet med nedanstående beräkningar och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.

Premie- eller bidragsbelopp som avser försäkringsklasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan skall ökas med 50 %.

De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hänför sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast föregående räkenskapsåret skall läggas ihop.

Till denna summa läggs premierna för mottagen återförsäkring under närmast föregående räkenskapsår.

Från detta belopp dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

Det så erhållna beloppet delas i två delar, av vilka den första skall uppgå till 50000000 euro medan den andra utgör restbeloppet. 18 % respektive 16 % av dessa beloppsandelar skall sedan räknas fram och läggas ihop.

2005/68/EG art. 57.5 a

Denna summa skall multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som företaget fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter försäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/68/EG dras av som återförsäkring.

2002/13/EG art. 1.3

Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för bestämning av andelen premier eller bidrag som avser klasserna 11, 12 och 13.

4. Följande beräkningssätt används för den ersättningsbaserade solvensmarginalen, varvid för klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan beloppen för skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp skall ökas med 50 %.

De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retrocessionärer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna perioderna läggs ihop.

Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbetalats för förpliktelser som under samma tidsperioder övertagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

Från detta belopp dras summan av de belopp som återvunnits under de i punkt 1 angivna tidsperioderna.

Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring. Om den referensperiod som fastställs i punkt 1 omfattar sju år, skall det belopp för avsättningar för ännu ej reglerade försäkringsfall som fastställts i början av det räkenskapsår som infaller sex år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger dras från beloppet.

En tredjedel eller en sjundedel av det erhållna beloppet, beroende på vilken referensperiod som skall användas enligt punkt 1, skall delas i två delar, varav den första skall uppgå till 35000000 euro, medan den andra utgör resterande belopp. 26 % respektive 23 % av dessa beloppsandelar skall sedan räknas fram och läggas ihop.

2005/68/EG art. 57.5 b

Denna summa skall multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som företaget fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter försäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/68/EG dras av som återförsäkring.

2002/13/EG art. 1.3

Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för bestämning av andelen skadeersättningar, avsättningar eller återvunna belopp som avser klasserna 11, 12 och 13. För de risker som anges under klass 18 i punkt A i bilagan skall det ersättningsbelopp som används för att beräkna den ersättningsbaserade solvensmarginalen vara lika med försäkringsföretagets kostnader för givet bistånd. Dessa kostnader skall beräknas enligt hemlandets bestämmelser.

5. Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2-4 är lägre än den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, skall den föreskrivna solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret och de tekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar skall återförsäkring inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än ett.

6. De procenttal som skall tillämpas på beloppsandelarna enligt punkt 3 sjätte stycket och punkt 4 sjätte stycket skall nedsättas till en tredjedel för sjukförsäkring som meddelas på liknande tekniska grunder som gäller för livförsäkring, förutsatt att

a) inbetalda premier är beräknade med hjälp av sjuklighetstabeller och enligt försäkringsmatematiska metoder,

b) en avsättning görs för stigande ålder,

c) ett premietillägg utdebiteras i syfte att skapa en säkerhetsmarginal av tillräcklig storlek,

d) försäkringsföretaget får säga upp försäkringsavtalet senast före utgången av det tredje försäkringsåret, och

e) försäkringsavtalet innehåller förbehåll för höjning av premierna eller nedsättning av ersättningarna också när det gäller löpande avtal.

2002/83/EG

Artikel 28

Föreskriven solvensmarginal

1. Om inte annat följer av artikel 29 skall den föreskrivna solvensmarginalen bestämmas så som anges i punkterna 2–7 beroende på vilken försäkringsklass som avses:

2. För sådan försäkring som avses i artikel 2.1 a och b, med undantag för försäkring knuten till placeringsfonder, och för sådan verksamhet som avses i artikel 2.3, skall minsta föreskrivna solvensmarginalen motsvara summan av följande två resultat:

2005/68/EG art. 60.9 a

a) Första resultatet:

Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan avdrag för retrocession skall multipliceras med ett procenttal som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan de totala försäkringsmatematiska avsättningarna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 85 %. Efter försäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/68/EG dras av som återförsäkring.

2005/68/EG art. 60.9 b

b) Andra resultatet:

För försäkringsavtal, där risksumman inte är negativ, multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för sådan risksumma, som försäkringsföretaget iklätt sig ansvar för, med ett tal som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan det totala beloppet för den risksumma som företaget förblir ansvarigt för efter retrocession och det totala beloppet för risksumman. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter försäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/68/EG dras av som återförsäkring.

2002/83/EG

När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en längsta löptid av tre år skall denna multiplikationsfaktor vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år skall denna faktor vara 0,15 %.

3. När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i artikel 2.1 c skall den föreskrivna solvensmarginalen motsvara den föreskrivna solvensmarginalen för skadeförsäkringsföretag som föreskrivs i artikel 16a i direktiv 73/239/EEG, varvid artikel 17 i det direktivet inte skall tillämpas.

4. För det slag av permanent, icke uppsägbar, sjukförsäkring som avses i artikel 2.1 d skall den föreskrivna solvensmarginalen motsvara

a) 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna, beräknade i enlighet med punkt 2 a i denna artikel, samt

b) den föreskrivna solvensmarginalen för skadeförsäkringsföretag som föreskrivs i artikel 16a i direktiv 73/239/EEG, varvid artikel 17 i det direktivet inte skall tillämpas. Villkoret i artikel 16a.6 b i det direktivet om att avsättningar skall göras för stigande ålder kan emellertid ersättas med kravet att rörelsen skall vara gruppbaserad.

5. För sådan verksamhet som avses i artikel 2.2 b (capital redemption) skall den minsta föreskrivna solvensmarginalen motsvara 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna enligt punkt 2 a i denna artikel.

6. För tontiner som avses i artikel 2.2 a skall den föreskrivna solvensmarginalen motsvara 1 % av tillgångarna.

7. För försäkring som avses i artikel 2.1 a och b och som är knuten till placeringsfonder samt för sådan verksamhet som avses i artikel 2.2 c, d och e skall den föreskrivna solvensmarginalen motsvara summan av följande:

a) 4 % av de tekniska avsättningarna enligt beräkning i punkt 2 a i denna artikel, i den utsträckning försäkringsföretaget påtar sig en placeringsrisk.

b) 1 % av de tekniska avsättningarna enligt beräkning i punkt 2 a i denna artikel, i den utsträckning företaget inte påtar sig någon placeringsrisk, men det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna fastställts för en period som överstiger fem år.

c) 25 % av de driftskostnader som netto kan hänföras till sådan rörelse för det senaste räkenskapsåret, i den utsträckning försäkringsföretaget inte påtar sig någon placeringsrisk, och det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna inte fastställts för en period som överstiger fem år.

d) 0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b i denna artikel, i den utsträckning försäkringsföretaget försäkrar dödsfallsrisk.

2005/68/EG art. 60.10

Artikel 28a

Solvensmarginal för försäkringsföretag som bedriver återförsäkringsverksamhet

1. Varje medlemsstat skall på försäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium tillämpa bestämmelserna i artikel 35–39 i direktiv 2005/68/EG när det gäller dessas verksamheter med mottagen återförsäkring om något av följande villkor uppfylls:

a) De mottagna återförsäkringspremierna motsvarar mer än 10 % av det totala premiebelopp som företaget mottagit.

b) De mottagna återförsäkringspremierna uppgår till mer än 50000000 EUR.

c) De tekniska avsättningarna till följd av den återförsäkring som företaget mottagit uppgår till mer än 10 % av företagets totala tekniska avsättningar.

2. Varje medlemsstat får välja att, på de försäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel och med huvudkontor inom dess territorium, tillämpa bestämmelserna i artikel 34 i direktiv 2005/68/EG med avseende på dessas verksamheter med mottagen återförsäkring, om något av villkoren i punkt 1 uppfylls.

I ett sådant fall skall den berörda medlemsstaten föreskriva att alla tillgångar som utnyttjas av försäkringsföretagen för att täcka tekniska avsättningar som motsvarar dess mottagna återförsäkringar skall avgränsas, förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagens direktförsäkringsverksamhet, utan någon möjlighet till överföring. I detta fall, och enbart vad beträffar deras verksamheter med mottagen återförsäkring, skall försäkringsföretagen undantas från artiklarna 22-26.

Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter verifierar den separering som föreskrivs i andra stycket.

2002/83/EG

Artikel 29

Garantifond

1. En tredjedel av den föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artikel 28, skall utgöra garantifonden. Den skall bestå av sådana poster som anges i artikel 27.2, 27.3 och, efter godkännande av de behöriga myndigheterna i hemlandet, 27.4 c.

2002/13/EG art. 1.4

1. En tredjedel av den föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artikel 16a, skall utgöra garantifonden. This fund shall consist of the items listed in Article 16(2), (3) and, with the agreement of the competent authority of the home Member State, (4)(c).

2002/83/EG

2. Garantifonden skall uppgå till minst 3 miljoner euro.

2002/13/EG art. 1.4

2. Garantifonden skall uppgå till minst 2000000 euro. Om alla eller några av de risker som anges för någon av försäkringsklasserna 10-15 i punkt A i bilagan försäkras, skall garantifonden dock vara 3000000 euro.

Varje enskild medlemsstat får föreskriva att den minsta garantifonden får nedsättas med en fjärdedel när det gäller ömsesidiga och liknande institut.

2002/83/EG

Varje medlemsstat får föreskriva att den minsta garantifonden får nedsättas med en fjärdedel när det gäller ömsesidiga och liknande institut samt tontiner.

2005/68/EG art. 57.6

Artikel 17b

1. Varje medlemsstat skall kräva att ett försäkringsföretag som har sitt huvudkontor inom dess territorium och som bedriver återförsäkringsverksamhet för sin totala verksamhet upprättar en minsta garantifond i enlighet med artikel 40 i direktiv 2005/68/EG, om något av följande villkor uppfylls:

a) De mottagna återförsäkringspremierna motsvarar mer än 10 % av det totala premiebelopp som företaget mottagit.

b) De mottagna återförsäkringspremierna uppgår till mer än 50000000 EUR.

c) De tekniska avsättningarna till följd av den återförsäkring som företaget mottagit uppgår till mer än 10 % av företagets totala tekniska avsättningar.

2. Varje medlemsstat får välja att, på de försäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel och med huvudkontor inom dess territorium, tillämpa bestämmelserna i artikel 34 i direktiv 2005/68/EG med avseende på dessas verksamheter med mottagen återförsäkring, om något av villkoren i punkt 1 uppfylls.

· [67] och bilaga I till direktiv 88/357/EEG.

Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter verifierar den separering som föreskrivs i andra stycket.

3. Om kommissionen i enlighet med artikel 56 c i direktiv 2005/68/EG beslutar att öka de belopp som används vid beräkningen av den föreskrivna solvensmarginalen i enlighet med artikel 37.3 och 37.4 i det direktivet, skall varje medlemsstat på försäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel tillämpa bestämmelserna i artiklarna 35-39 i det direktivet när det gäller företagens verksamheter med mottagen återförsäkring.

2002/83/EG

Artikel 30

Översyn av garantifondens belopp

1. Det belopp i euro som fastställs i artikel 29.2 skall ses över årligen med början den 20 september 2003, så att det avspeglar förändringar i det europeiska konsumentprisindexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat.

2002/13/EG art. 1.5

1. De belopp i euro som fastställs i artikel 16a.3 och 16a.4 samt artikel 17.2 skall ses över årligen med början den 20 september 2003 så att de avspeglar förändringar i det europeiska konsumentprisindexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat.

2002/83/EG

Beloppet skall justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan den 20 mars 2002 och tidpunkten för den senaste översynen och rundas av uppåt till närmaste 100000-tal euro.

2002/13/EG art. 1.5

Beloppen skall justeras automatiskt genom att grundbeloppen i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan ikraftträdandet av detta direktiv och den senaste översynen och rundas av uppåt till närmaste 100000-tal euro.

2002/83/EG

Om förändringen i procent sedan förra justeringen är mindre än 5 % skall ingen justering göras.

2002/13/EG art. 1.5

Om förändringen i procent sedan förra justeringen är mindre än 5 % skall ingen justering göras.

2. Kommissionen skall årligen underrätta Europaparlamentet och rådet om översynen och om de justerade belopp som avses i punkt 1.

2002/83/EG

2. Kommissionen skall årligen underrätta Europaparlamentet och rådet om översynen och det justerade belopp som avses i punkt 1.

2002/83/EG

Artikel 31

Tillgångar som inte används för att täcka tekniska avsättningar

1. Medlemsstaterna får inte fastställa några regler för valet av tillgångar som inte ingår i de tekniska avsättningar som avses i artikel 20.

92/49/EEG art. 26

1. Medlemsstaterna får inte fastställa några regler för valet av tillgångar som inte ingår i de tekniska avsättningar som avses i artikel 15.

2002/83/EG

2. Om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 20.3, 37.1, 37.2, 37.3 och 37.5 samt 39.1 andra stycket, får medlemsstaterna inte begränsa försäkringsföretagets fria förfogande över de tillgångar, vare sig de är fast eller lös egendom, som ingår i auktoriserade försäkringsföretags tillgångar.

92/49/EG art. 26

2. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 15.2, artikel 20.1 - 20.3 och 20.5 samt artikel 22.1, sista stycket, får medlemsstaterna inte begränsa försäkringsföretagets fria förfogande över de tillgångar, vare sig de är lös eller fast egendom, som ingår i det auktoriserade försäkringsföretagets tillgångar.

3. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 skall inte utgöra hinder för sådana åtgärder som medlemsstaterna är berättigade att vidta i egenskap av ägare till eller delägare i försäkringsföretag, förutsatt att de försäkrades intressen tillgodoses.

2002/83/EG

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får inte utgöra hinder för sådana åtgärder som medlemsstaterna är berättigade att vidta i egenskap av ägare till eller delägare i försäkringsföretag, förutsatt att de försäkrades intressen tillgodoses.

2002/83/EG (anpassad)

KAPITEL 5 VII – FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM BEFINNER SIG I SVÅRIGHETER ELLER SOM INTE UPPFYLLER GÄLLANDE REGLER

2002/83/EG art. 37 (anpassad)

Försäkringsföretag som befinner sig i svårigheter

ny

Artikel 133

Försäkrings- och återförsäkringsföretags konstaterande och anmälan av försämringar av de ekonomiska förhållandena

Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall ha upprättat rutiner för att konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena och för att underrätta tillsynsmyndigheterna när sådana försämringar inträffar.

2002/83/EG art. 37 (anpassad)

ny

Artikel 134

Bristande efterlevnad av kravet på tekniska avsättningar

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte följer bestämmelserna i artikel 20 avsnitt 2 av kapitel VI får den behöriga tillsynsmyndigheternaen i dess hemmedlemsstatland, efter att ha underrättat de behöriga tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna de medlemsstater där åtagandet skett om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt förfoga över sina tillgångar. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten skall ange vilka tillgångar som skall omfattas av dessa åtgärder.

ny

Artikel 135

Bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall underrätta tillsynsmyndigheten så snart som de konstaterat att solvenskapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

2. Inom två månader från konstaterandet av den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet skall det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk återhämtningsplan till tillsynsmyndigheten för godkännande.

3. Tillsynsmyndigheten skall kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga vidtar nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevdes avhjälpa denna situation, antingen genom att återupprätta den tidigare nivån på de medräkningsbara egna medel som täcker solvenskapitalkravet eller genom reduceringar i sin riskprofil.

Om så är lämpligt, får tillsynsmyndigheten förlänga tidsfristen med tre månader.

2005/68/EG art. 42 (anpassad)

ny

2. I syfte att återställa finansiell stabilitet i ett återförsäkringsföretag, vars solvensmarginal kommit att underskrida det minimum som föreskrivs i artikel 37-39, skall den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kräva att företaget för godkännande av myndigheten framlägger en plan för hur en sund finansiell ställning skall återställas.

4. I undantagsfall Om särskilda omständigheter föreligger får den behöriga tillsynsmyndigheten, när den bedömer att ett återförsäkringsföretags det berörda företagets finansiella ställning kommer att ytterligare försämras, även begränsa återförsäkringsföretagets företagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Myndigheten Den tillsynsmyndigheten skall därvid underrätta de behöriga tillsynsmyndigheterna i de andra medlemsstater inom vilkas territorier försäkringsföretaget bedriver verksamhet värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit., varpå dDessa myndigheter skall, på den första medlemsstatens begäran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten, skall vidta samma åtgärder Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten skall ange vilka tillgångar som skall omfattas av åtgärderna.

3. Om återförsäkringsföretagets solvensmarginal går under den garantifond som anges i artikel 40, skall den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten begära att återförsäkringsföretaget överlämnar en plan avseende kortfristig finansiering till myndigheten för godkännande.

ny

Artikel 136

Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet.

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag skall underrätta tillsynsmyndigheten så snart som de konstaterat att minimikapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

2. Inom en månad från konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevdes skall det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget till tillsynsmyndigheten för godkännande överlämna en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan för att se till att minimikapitalkravet återigen efterlevs inom tre månader från konstaterandet, antingen genom att återupprätta medräkningsbara egna medel på en nivå som minst motsvarar minimikapitalkravet eller genom reduceringar i företagets riskprofil.

2002/83/EG art. 37 (anpassad)

ny

3. TillsynsmMyndigheten i hemmedlemsstaten får vidare inskränka försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Myndigheten Den tillsynsmyndigheten skall därvid underrätta de behöriga tillsynsmyndigheterna i de andra medlemsstater inom vilkas territorier försäkringsföretaget bedriver verksamhet värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit., varpå dDessa myndigheter skall, på den första medlemsstatens begäran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten, skall vidta samma åtgärder Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten skall ange vilka tillgångar som skall omfattas av åtgärderna.

2002/83/EG art. 37 (anpassad)

ny

Artikel 137

Förbud mot fritt förfogande över tillgångar som är placerade inom en medlemsstats territorium

5. Varje medlemsstat Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga enligt dess nationella lagstiftning för att kunna förbjuda försäkringsföretag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom dess deras territorierum om försäkringsföretagets hemmedlemsstatland begär detta i de fall som anges i artiklarna 134–136 och 249.1 punkterna 1–3, och hemmedlemsstatenlandet skall i sådana fall ange vilka tillgångar som skall omfattas av åtgärderna.

2002/83/EG art.37 (anpassad)

Artikel 138

Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av finansiell ställning

2002/83/EG art. 37

4. I de situationer som anges i punkterna 1, 2 och 3 får de behöriga myndigheterna dessutom vidta alla behövliga åtgärder till skydd för de försäkrades intressen.

ny

Utan att det påverkar artiklarna 135 och 136 skall tillsynsmyndigheterna, om ett företags solvenssituation, fortsätter att försämras, ha befogenhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att garantera försäkringstagarnas intressen (då det rör sig om försäkringsavtal) eller förpliktelser enligt återförsäkringsavtal.

Åtgärderna skall stå i proportion till graden och varaktigheten av försämringen av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.

2002/83/EG art. 38 och 2005/68/EG art. 43

ny

Artikel 139

Återhämtningsplan och fFinansiell saneringsplan

1. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga befogenheter för att kunna kräva en finansiell saneringsplan för försäkringsföretag, om dessa myndigheter bedömer att försäkringstagarnas rättigheter hotas.

En sådan finansiell saneringsplan måste åtminstone innehålla uppgifter eller bevis för de kommande tre räkenskapsåren av följande slag:

ny

1. Den återhämtningsplan som avses i artikel 135.2 och den finansiella saneringsplan som avses i artikel 136.2 skall minst innehålla uppgifter eller bevis avseende följande:

2002/83/EG art. 38, 2002/13/EG art. 1.7 och 2005/68/EG art. 43

a) Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

2002/83/EG art. 38

b) En detaljerad prognos över intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

2002/83/EG art. 38, 2002/13/EG art. 1.7 och 2005/68/EG art. 43 (anpassad)

ny

c) En prognos för balansräkningen.,

d) Een uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka tekniska avsättningar försäkringsåtaganden samt solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav och föreskriven solvensmarginal.

2002/83/EG art. 38, 2002/13/EG art. 1.7 och 2005/68/EG art. 43.2 e

e) Företagets allmänna policy i fråga om återförsäkring.

2005/68/EG art. 60.11

4. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att minska nedsättningen, på grundval av återförsäkring, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artikel 28, om

a) återförsäkringsavtalen har ändrats eller försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår, eller

b) det inte finns någon, eller bara finns en begränsad, risköverföring i återförsäkringsavtalen.

2002/83/EG art. 38 och 2005/68/EG art. 43

2. Om försäkringstagarnas rättigheter är hotade på grund av att försäkringsföretagets ekonomiska ställning försämras, skall medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att kräva att ett försäkringsföretag skall ha en högre föreskriven solvensmarginal för att säkerställa att det kan uppfylla solvenskraven inom den närmaste tiden. Nivån på denna högre föreskrivna solvensmarginal skall fastställas utifrån en sådan finansiell saneringsplan som avses i punkt 1.

2002/83/EG art. 38, 2002/13/EG art. 1.7 och 2005/68/EG art. 43 (anpassad)

ny

32. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga tillsynsmyndigheterna har befogenhet att justera ned värdena av alla poster i de egna medlen som kan täcka solvensmarginalkravet ingå i den disponibla solvensmarginalen, i synnerhet i de fall där dessa posters marknadsvärde har förändrats i betydande omfattning sedan utgången av föregående räkenskapsår.

2002/83/EG art. 38

4. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att minska nedsättningen, på grundval av återförsäkring, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artikel 28, om

2002/83/EG art. 38 och 2005/68/EG art. 57.7

a) återförsäkringsavtalen har ändrats eller försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår, eller

2005/68/EG Art. 57.7

b) det inte finns någon, eller bara finns en begränsad, risköverföring i återförsäkringsavtalen.

2005/68/EG art. 43 (anpassad)

ny

63. Om de behöriga tillsynsmyndigheterna krävt en återhämtningsplan enligt artikel 135.2 eller en finansiell saneringsplan enligt artikel 136.2 för ett återförsäkringsföretag i enlighet med punkt 1 i denna artikel skall de inte utfärda respektive intyg i enlighet med artikel 18 39, om de anser att försäkringstagarnas rättigheter, eller återförsäkringsföretagets avtalsrättsliga företagets förmåga att uppfylla sina skyldigheter, enligt återförsäkringsavtal hotas enligt vad som avses i punkt 1.

ny

Artikel 140

Genomförandeåtgärder

Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera återhämtningsplaner enligt artikel 135.2 och finansiella saneringsplaner enligt artikel 136.2.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

73/239/EEG

Artikel 21

1. Varje medlemsstat skall bereda ett försäkringsföretag möjlighet att helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd, förutsatt att det övertagande företaget med hänsyn till överlåtelsen innehar en erforderlig solvensmarginal.

De behöriga tillsynsmyndigheterna skall samråda innan en sådan överlåtelse godkännes.

2. När den behöriga tillsynsmyndighetens tillstånd erhållits, skall överlåtelsen gälla gentemot berörda försäkringstagare eller försäkrade.

2002/83/EG art. 39 (anpassad)

ny

Artikel 141

Återkallelse av auktorisation

1. Den auktorisation som ett försäkringsföretag beviljats av den behöriga myndigheten Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten sitt hemland, kan skall återkallas av samma myndighet om företaget en auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i följande fall:

2002/83/EG art. 39, 92/49/EEG art. 14 och 2005/68/EG art. 44 (anpassad)

a) Det berörda företaget utnyttjar inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, avstår uttryckligen avstår från den eller upphör att driva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör.,

b) Det berörda företaget uppfyller inte längre uppfyller villkoren för etablering auktorisation .,

ny

c) Företaget har brustit i efterlevnaden av minimikapitalkravet och överlämnat en finansiell saneringsplan, varefter något av följande inträffat: 1. tillsynsmyndigheten har funnit planen uppenbart otillräcklig eller 2. det berörda företaget har fått tillsynsmyndighetens godkännande av planen men inte lyckats genomföra den inom tre månader från det att den bristande efterlevnaden av minimikapitalkravet konstaterades.

2002/83/EG art. 39

c) inte inom föreskriven tid kunnat vidta de åtgärder som angivits i en sådan rekonstruktions- eller finansieringsplan som avses i artikel 37,

2002/83/EG art. 39, 92/49/EEG art. 14 och 2005/68/EG art. 44 (anpassad)

d) Det berörda företaget åsidosätter allvarligt åsidosätter de sina förpliktelser företaget har enligt de bestämmelser det omfattas av.

92/49/EEG art. 14 (anpassad)

2. När en auktorisation återkallas, eller upphör, skall den behöriga tillsynsmyndigheten i företagets hemmedlemsstatland anmäla detta till de behöriga tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsstaterna, vilka och dessa myndigheter skall vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inleder ny verksamhet inom deras territorier med stöd antingen av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster.

Den behöriga myndigheten i hemlandet Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten skall i samarbete tillsammans med dessa myndigheter de övriga myndigheterna vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen och särskilt inskränka försäkringsföretagets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar enligt artikel 137 20.1, 20.2, andra stycket, eller 20.3, andra stycket.

23. Varje beslut att återkalla en auktorisation skall åtföljas av en närmare motivering och meddelas det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

2002/83/EG art. 40 (anpassad)

AVDELNING IV KAPITEL VIII – BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Avsnitt 1 – Etablering av försäkringsföretag

Artikel 142

Villkor för etablering av filial

1. Medlemsstaterna skall se till att Eett försäkringsföretag som önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium skall underrätta underrättar hemmedlemsstatenslandets behöriga myndigheter tillsynsmyndigheter därom.

88/357/EEG art. 3 (anpassad)

Vid tillämpning av första direktivet och av detta direktiv skall eEtt företags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territorium skall betraktas som en agentur eller en filial, även om närvaron inte har formen av en filial eller en agentur utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur.

92/49/EEG art. 32

2. Medlemsstaterna skall föreskriva skyldighet för varje försäkringsföretag som önskar etablera en filial i en annan medlemsstats territorium till underrättelse enligt punkt 1 samt att lämna uppgifter om följande:

2002/83/EG art. 40 och 92/49/EEG art. 32

ny

a) Den medlemsstat inom vars territorium etableringen avses ske.

b) En verksamhetsplan som bl.a. åtminstone anger filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur.

2002/83/EG art. 40 (anpassad)

dc) Namn på filialens befullmäktigade ombud en person som skall ha har tillräckliga befogenheter för att ingå rättshandlingar som binder försäkringsföretaget i förhållande till tredje part och för att företräda det inför myndigheter och domstolar i filialstaten. Vad försäkringsföretaget eller, när det gäller Lloyd's, får i händelse av tvist i filialstaten på grund av ingångna förpliktelser de försäkrade inte behandlas mindre gynnsamt än om tvisten hade förts mot företag av sedvanligt slag. Ombudet skall därför ha sådana befogenheter att talan skall kunna väckas mot honom och att han skall kunna ingå bindande rättshandlingar för de berörda försäkringsgivarna i Lloyd's och för att företräda det eller dem inför myndigheter och domstolar i värdmedlemsstaten – nedan kallad ”det befullmäktigade ombudet” .

2002/83/EG art. 40 och 92/49/EEG art. 32 (anpassad)

ny

cd) Den adress i värdmedlemsstaten filialstaten där handlingar skall finnas tillgängliga och till vilken handlingar kan sändas, och som också skall vara den adress till vilken inbegripet samtliga meddelanden till det befullmäktigade ombudet skall sändas.

92/49/EEG art. 32 (anpassad)

Namn på filialens befullmäktigade ombud som skall ha tillräckliga befogenheter för att ingå rättshandlingar som binder företaget i förhållande till tredje part och för att företräda det inför myndigheter och domstolar i filialstaten. Vad gäller Lloyd's får i händelse av tvist i värdmedlemsstaten filialstaten på grund av ingångna förpliktelser de försäkrade inte behandlas mindre gynnsamt än om tvisten hade förts mot företag av sedvanligt slag. Ombudet skall därför ha sådana befogenheter att talan skall kunna väckas mot honom och att han skall kunna ingå bindande rättshandlingar för försäkringsgivarna i Lloyd's.

3. Om ett skadeförsäkringsföretag företaget avser att dess filial skall försäkra risker i klass 10 i punkt A i bilagan I, exklusive fraktförares ansvar, skall det avge en försäkran om att det har blivit medlem av värdmedlemsstatens filialstatens nationella byrå och nationella garantifond.

92/49/EEG art. 32 (anpassad)

64. Om förändring sker i något av de avseenden som uppgivits enligt led b, c eller d i punkt 2 b - 2 d skall försäkringsföretaget lämna skriftligt besked till de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet och i filialstaten den medlemsstat där filialen är etablerad minst en månad innan ändringen företas så att de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemlandet och i filialstaten dessa båda medlemsstater kan fullgöra sina uppgifter enligt punkterna 3 och 4 artikel 143.1–2 och artikel 143.3 första stycket .

2002/83/EG art. 40

Artikel 143

Överföring av uppgifter

92/49/EEG art. 32 och 2002/83/EG art.40 (anpassad)

ny

31. I andra fall än då de behöriga Om tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet inte har anledning att ifrågasätta försäkringsföretagets eller det befullmäktigade ombudets anseende, administrativa struktur företagsstyrningssystem eller finansiella situation eller hyser tvivel om företagsledarnas eller det befullmäktigade ombudets personliga lämplighet och yrkesmässiga kvalifikationer och erfarenheter i samband med den planerade verksamheten, skall de inom tre månader från mottagandet av underrättelse enligt punkt 2 artikel 142.2 översända den erhållna informationen till filialstatens värdmedlemsstatens behöriga tillsynsmyndigheter och underrätta det berörda försäkringsföretaget om detta.

De behöriga Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet skall även intyga att försäkringsföretaget har en minsta solvensmarginal uppfyller solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artiklarnael 16 99 och 126 17.

2. I fall då de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet vägrar att sända den i punkt 2 omnämnda informationen som avses i artikel 142.2 till de behöriga tillsynsmyndigheterna i filial värdmedlemsstaten skall skälen härför lämnas till det berörda försäkringsföretaget inom tre månader från det att fullständig information föreligger.

En vägran eller underlåtenhet att överlämna information skall kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstatenlandet.

43. Innan ett försäkringsföretags filial inleder sin verksamhet skall de behöriga tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, i tillämpliga fall, filialstaten inom två månader från det att de mottagit underrättelse enligt punkt 31 i tillämpliga fall underrätta den behöriga tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstatenlandet om de villkor som, med hänsyn till det allmänna bästa, gäller för verksamhet i filial värdmedlemsstaten. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten skall delge det berörda försäkringsföretaget denna underrättelse.

2002/83/EG art.40 och 92/49/EEG art. 32 (anpassad)

5. Efter underrättelse från Försäkringsföretaget får etablera filialen och inleda verksamhet från och med det datum då de behöriga myndigheterna tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten filialstaten har mottagit en sådan underrättelse eller, sedan den frist som avses i första stycket punkt 4 löpt ut utan att någon underrättelse mottagits, får filialen etableras och inleda sin verksamhet.

2002/83/EG art. 41 och 92/49/EEG art. 34 (anpassad)

Avsnitt 2 – Frihet att tillhandahålla tjänster: för försäkringsföretag

Underavsnitt 1 – Allmänna bestämmelser

Artikel 144

Förhandsanmälan till hemmedlemsstatenlandet

Ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten att, inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, driva verksamhet i en eller flera medlemsstater skall dessförinnan anmäla detta till de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet och därvid ange vilka slag av risker eller åtaganden det avser att försäkra.

2002/83/EG art. 42 och 92/49/EEG art. 35 (anpassad)

ny

Artikel 145

Frihet att tillhandahålla tjänster: Anmälan från hemmedlemsstatenlandet

1. Inom en månad efter den anmälan som avses i artikel 41144 skall de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet överlämna följande information till den eller de medlemsstater inom vilkas territorier ett försäkringsföretaget avser att driva verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster överlämna följande:

a) Ett intyg om att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet har en minsta solvensmarginal, beräknade enligt artiklarna 99 och 126 28 och 29.

b) De försäkringsklasser försäkringsföretaget har auktoriserats att erbjuda.

c) De slag av risker eller åtaganden som försäkringsföretaget avser att försäkra i värdmedlemsstaten den medlemsstat där tjänsterna utförs.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten De skall samtidigt underrätta det berörda försäkringsföretaget om detta denna information.

92/49/EEG art. 35 (anpassad)

2. Varje medlemsstat Medlemsstater inom vars territorierum ett skadeförsäkringsföretag avser att, med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, försäkra risker i klass 10 i punkt A i bilagan I till direktiv 73/239/EEG exklusive fraktförares ansvar, får kräva att försäkrings företaget överlämnar följande information :

a) meddelar nNamn på och adress till den representant som avses i artikel 12a. 418.1 h i det direktivet,

b) avger En försäkran om att företaget det har blivit medlem av den nationella byrån och den nationella garantifonden i värdmedlemsstaten den medlemsstat där tjänsterna utförs.

23. I fall då de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet inte överlämnar i punkt 1 omnämnd information inom den tid som fastställs i samma punkt, fastställd tid skall de inom samma tidsperiod meddela skälen för sin vägran till försäkringsföretaget.

En vägran eller underlåtenhet att överlämna information skall kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstatenlandet.

34. Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten från och med det datum då det enligt intyg mottog den i punkt 1 första stycket omnämnda informationen.

2002/83/EG art. 43 och 92/49/EEG art.36 (anpassad)

Artikel 146

Frihet att tillhandahålla tjänster: Ändringar av risker eller åtaganden

Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de uppgifter som avses i artikel 41 144 skall följa det förfarande som föreskrivs i artiklarna 41 144 och 42 145.

90/618/EEG art. 6 (anpassad)

Underavsnitt 2 – Ansvarsförsäkring för motorfordon

Artikel 147

Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon

1. Bestämmelserna i denna artikel skall gälla nNär ett skadeförsäkringsföretag genom ett etableringsställe beläget i en viss medlemsstat försäkrar en i en annan medlemsstat belägen risk, sådan som anges under försäkringsklass 10 i punkt A i bilagan I till direktiv 73/239/EEG, dock ej sådan risk som hänför sig till fraktförares ansvar,.

2. skall värdmedlemsstaten Den medlemsstat där tjänsterna utförs skall kräva att det företaget blir medlem av och deltar i finansieringen av statens nationella byrå och dess nationella garantifond.

2. Företaget får dock inte åläggas att, beträffande risker som försäkras inom ramen för tillhandahållande av tjänster, till byrån eller garantifonden i staten där tjänsterna utförs betala eller bidra med högre belopp än som gäller för företag som genom ett etableringsställe i den medlemsstaten försäkrar risker i försäkringsklass 19, fraktförares ansvar undantaget, Det finansiella bidrag som avses i detta stycke skall ges endast i förhållande till risker, fraktförares ansvar undantaget, i klass 10 i punkt A i bilaga I som täcks genom tillhandahållande av tjänster. Bidraget skall beräknas på samma basis som för skadeförsäkringsföretag som försäkrar sådana risker genom ett etableringsställe i den medlemsstaten.

Beräkningen skall göras och vilket belopp beräknas på grundval av försäkringsföretagets premieinkomster från den försäkringsklassen i denna medlemsstat värdmedlemsstaten eller av det antal risker i den försäkringsklassen som försäkras i nämnda stat.

3. Detta direktiv skall inte hindra att det föreskrivs skyldighet för Värdmedlemsstaten får föreskriva skyldighet för försäkringsföretag som tillhandahåller tjänster att iaktta sådana bestämmelserna i den medlemsstaten där tjänsterna utförs som avser försäkring av förhöjda risker, i den mån bestämmelserna gäller även för etablerade företag skadeförsäkringsföretag som är etablerade i den staten .

Artikel 148

Icke-diskriminering av personer som framställer anspråk

4. Värdmedlemsstaten Den medlemsstat där tjänsterna utförs skall föreskriva att skadeförsäkrings företaget tillser att skadelidande, som framställer anspråk i anledning av händelser som inträffat inom statens territorium, inte kommer i en mindre förmånlig ställning till följd av det förhållandet att företag som försäkrar risker i försäkringsklass 10 i punkt A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, gör detta inom ramen för tillhandahållande av tjänster i stället för från ett etableringsställe en filial i den staten.

Artikel 149

Representant

1. För den skull de ändamål som anges i artikel 148 skall värdmedlemsstaten den medlemsstat där tjänsterna utförs kräva av skadeförsäkringsföretaget att det utser en representant, bosatt eller etablerad inom statens territorium, som skall inhämta alla upplysningar som behövs om försäkringsfall, och som har fullmakt att företräda företaget i förhållande till skadelidande som skulle kunna framställa anspråk, innefattande rätt för representanten att betala ersättningar i anledning av sådana anspråk och att företräda företaget, eller vid behov låta det företrädas, inför medlemsstatens domstolar och myndigheter i angelägenheter som rör sådana försäkringsfall.

Representanten får också åläggas att företräda skadeförsäkringsföretaget inför behöriga tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten den stat där tjänsterna utförs, då det är fråga om att kontrollera huruvida giltig ansvarsförsäkring för motorfordon föreligger.

2. Värdmedlemsstaten Den medlemsstat där tjänsterna utförs får inte ålägga den utsedda personen representanten att för det skadeförsäkringsföretag som utsett henne eller honom vidta några andra åtgärder än som sägs i andra och tredje stycket punkt 1 .

3. Det förhållandet att en representant utses skall inte i sig innebära etablering av en sådan filial eller agentur som avses i artikel 6.2 b i direktiv 73/239/EEG, 142 och representanten skall inte anses utgöra ett sådant etableringsställe som anges i artikel 2 c i det förevarande direktivet.

2000/26/EG art. 9 (anpassad)

· [68] utför för att utföra de uppgifter som åligger den representant som skall utses enligt avses i denna punkt 1 i den här artikeln.

2002/83/EG, art. 44 (anpassad)

Avsnitt 3 – Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten

Underavsnitt 1 – Försäkring

Artikel 150

Språk

De behöriga Tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten filialstaten eller i den medlemsstat där tjänsterna utförs får föreskriva att de upplysningar de enligt detta direktiv har rätt att begära beträffande den verksamhet som försäkringsföretag bedriver inom deras territorier medlemsstatens territorium skall lämnas på det officiella språket, eller de officiella språken, i den berörda medlemsstaten.

92/49/EEG art. 39 (anpassad)

Artikel 151

Förhandsanmälan och förhandsgodkännande

2.1 Värdmedlemsstaten Filialstaten eller den medlemsstat där tjänsterna utförs får inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna och särskilda villkor, premietariffer eller, när det gäller livförsäkring, de tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och tekniska avsättningar, eller av de formulär och andra tryckta handlingar för användning som försäkringsföretaget avser att använda i mellanhavanden med försäkringstagarna.

2. För att kontrollera överensstämmelsen med nationell lagstiftning rörande försäkringsavtal får värdmedlemsstaten denna stat, av försäkringsföretag som avser att bedriva försäkringsverksamhet inom dess territorium med stöd av etableringsfriheten eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, endast i enstaka fall kräva redovisning av dess villkor och andra tryckta handlingar. Detta krav får inte utgöra en förutsättning för att försäkringsföretaget skall få bedriva verksamhet.

3. Värdmedlemsstaten Filialstaten eller den medlemsstat där tjänsterna utförs får inte upprätthålla eller införa system med förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

2002/83/EG art. 46 (anpassad)

1 2005/1/EG art. 8.1

ny

Artikel 152

Försäkringsföretag som inte följer rättsreglerna

21. Om de behöriga tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat konstaterar att ett försäkringsföretag som har filial där, eller utövar verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom statens territorium, inte följer de rättsregler det omfattas av i denna medlemsstat, skall de myndigheterna anmoda försäkringsföretaget att vidta rättelse.

32. Om försäkringsföretaget i fråga underlåter att vidta de begärda åtgärderna, skall de behöriga tillsynsmyndigheterna i medlemsstaten i fråga underrätta de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet om detta.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten Dessa skall snarast vidta alla åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget skall åstadkomma rättelse av missförhållandet.

Tillsynsmyndigheterna De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten i fråga skall informera tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten underrättas om arten av sådana de åtgärder som vidtagits .

43. Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i hemmedlemsstaten i fråga, trots de åtgärder som hemmedlemsstatenlandet vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga eller inte har vidtagits i den medlemsstat det gäller, får denna medlemsstat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten , efter att ha underrättat de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet, vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller ingripa mot fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbjuda företaget att ingå ytterligare försäkringsavtal inom dess värdmedlemsstatens territorium.

Medlemsstaterna skall se till att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot försäkringsföretag.

54. Punkterna 21, 32 och 43 skall inte inverka på de berörda medlemsstaternas extraordinära befogenheter att vidta lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra eller ingripa mot oegentligheter inom deras territorier. Detta Dessa befogenheter innebär också möjlighet att förhindra att försäkringsföretag ingår nya försäkringsavtal inom berörda staters territorierum.

65. Punkterna 21, 32 och 43 skall inte inverka på medlemsstaternas rätt att ingripa mot överträdelser som begåtts inom deras territorier.

76. Om det försäkringsföretag som har begått överträdelsen har ett driftsställe en filial eller innehar egendom i den berörda medlemsstaten får de behöriga tillsyns myndigheterna i den medlems staten enligt nationell lagstiftning tillämpa de nationella administrativa påföljder i form av tvångsmedel mot driftsstället filialen eller egendomen som är föreskrivna för överträdelsen.

87. Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 32–76 och som innefattar ingripande mot eller begränsningar i utövandet av försäkringsverksamheten skall vara välgrundad och meddelas det berörda försäkringsföretaget.

18. Varje försäkringsföretag som utövar verksamhet med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster Försäkringsföretag skall till de behöriga tillsyns myndigheterna i värdmedlemsstaten filialstaten och/eller i den medlemsstat där tjänsterna utförs på deras begäran överlämna alla handlingar som begärs från försäkringsföretaget vid tillämpning av denna artikel punkterna 1–7, i den utsträckning mån som även försäkringsföretag med huvudkontor i dessa medlemsstater har sådana skyldigheter.

9. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om det antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artiklarna 143 och 145, där åtgärder har vidtagits enligt punkt 4 i den här artikeln.

Vartannat år På grundval av denna information 1 skall kommissionen underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionkommittén om det antal och de olika typer av fall i varje medlemsstat där tillstånd förvägrats enligt artikel 40 eller 42, eller där åtgärder vidtagits enlight punkt 4 i denna artikel. Medlemsstaterna skall samarbeta med kommissionen genom att förse den med den information som krävs för rapporten vartannat år .

2002/83/EG art. 47 (anpassad)

Artikel 153

Marknadsföring

Detta direktiv medför inte något hinder för fFörsäkringsföretag med huvudkontor i andra medlemsstaterna att med alla tillgängliga media får marknadsföra sina tjänster med alla tillgängliga media i värdmedlemsstaten filialstaten eller i den medlemsstat där tjänsterna utförs, med iakttagande av eventuella de regler för formen och innehållet i sådan marknadsföring som antagits till skydd för det allmänna bästa.

2002/83/EG art. 50 (anpassad)

Artikel 154

Skatter på premier

1. Utan att det påverkar tillämpningen av senare harmonisering skall, beträffande alla försäkringsavtal, uttag av indirekta skatter och skatteliknande avgifter på försäkringspremier kunna ske endast i den medlemsstat där risken är belägen eller där ett åtagandet täcks gjorts,.

92/49/EEG art. 46 (anpassad)

Med avsteg från artikel 2 d, första strecksatsen, i direktiv 88/357/EEG skall, vVid tillämpningen av denna punkt första stycket, skall lös egendom som finns i en byggnad som är belägen inom en viss medlemsstats territorium, med undantag för varor under handelstransport, anses utgöra en risk som är belägen i denna medlemsstat, även om byggnaden och dess innehåll inte omfattas av samma försäkring.

2002/83/EG art. 50 (anpassad)

och även, såvitt avser När det gäller Spanien, skall ett försäkringsavtal också omfattas av uttag av sådana tilläggsavgifter som i lag föreskrivs till förmån för det spanska ”Consorcio de Compensación de Seguros” för uppfyllandet av dess uppgifter i samband med ersättande för förluster som uppkommer vid extraordinära händelser i den medlemsstaten.

2. Den lag som enligt artikelarna 32 175–181 och 183–186 är tillämplig på avtalet skall inte inverka på den tillämpliga ordningen för skatter och avgifter.

3. I avvaktan på kommande harmonisering skall vVarje medlemsstat skall, med avseende på de försäkringsföretag som gör täcker risker eller åtaganden inom dess territorium, tillämpa egna nationella bestämmelser såvitt gäller åtgärder för att säkerställa uppbörd av sådana indirekta skatter och skatteliknande avgifter som skall betalas i enlighet med punkt 1.

2005/68/EG art. 47 (anpassad)

Underavsnitt 2 – Återförsäkring

Artikel 155

Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna

1. Om de behöriga tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten en medlemsstat konstaterar att ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller utövar verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom statens territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företaget i denna medlemsstat, skall myndigheterna anmoda återförsäkringsföretaget att vidta rättelse. De skall samtidigt underrätta den behöriga tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser.

2. Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller bestraffa fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare återförsäkringsavtal inom dess värdmedlemsstatens territorium.

Medlemsstaterna skall se till att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag.

23. Varje åtgärd som vidtas enligt punkt 1 och som innefattar ingripande mot eller begränsningar i utövandet av återförsäkringsverksamhet skall vara välgrundad och meddelas det berörda återförsäkringsföretaget.

2002/83/EG art. 49 (anpassad)

Avsnitt 4 – Statistik

Artikel 156

Statistik om gränsöverskridande verksamhet

92/49/EEG art. 44 (anpassad)

2. Varje försäkringsföretag skall, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta den behöriga tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat sitt hemland om summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återförsäkring, angivna per medlemsstat och enligt följande:

a) För skadeförsäkring: per grupp av försäkringsklasser enligt punkt B i bilaga I.

b) För livförsäkring: för var och en av klasserna I–X enligt bilaga II.

samt även, vVad gäller klass 10 i punkt A i bilagan I till direktiv 73/239/EEG, exklusive fraktförares ansvar, skall det berörda företaget också informera tillsynsmyndigheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar.

Den behöriga myndigheten Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstatenlandet skall inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av dessa de uppgifter som avses i första stycket till tillsynsmyndigheterna i varje berörd medlemsstat som så begär på deras begäran .

2002/83/EG art. 48 (anpassad)

Avsnitt 5 – Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka likvidationsförfaranden inletts

Artikel 157

Likvidation av försäkringsföretag

Om ett försäkringsföretag träder i likvidation skall de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga försäkringsavtal utan hänsyn till de försäkrades och förmånstagarnas nationalitet.

2005/68/EG art. 48 (anpassad)

Artikel 158

Likvidation av återförsäkringsföretag

Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation skall de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga återförsäkringsavtal.

2002/83/EG art. 51 (anpassad)

AVDELNING V KAPITEL IX

REGLER FÖR INOM GEMENSKAPEN ETABLERADE AGENTURER ELLER FILIALER TILL FÖRSÄKRINGS- ELLER ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG MED HUVUDKONTOR UTANFÖR GEMENSKAPEN

Avsnitt 1 – Upptagande av verksamhet

Artikel 159

Principer och villkor för auktorisation och villkor

1. Varje mMedlemsstaterna skall föreskriva auktorisation för företag vars huvudkontor är beläget utanför gemenskapen och som vill driva sådan verksamhet affärsrörelse som avses i artikel 2.1 första stycket.

2002/83/EG art. 51 och 73/239/EEG art. 23

2. En medlemsstat får bevilja auktorisation om företaget uppfyller minst följande villkor:

73/239/EEG art. 23

a) Det har rätt enligt sitt eget lands lag att utöva försäkringsverksamhet.

2002/83/EG art. 51 och 73/239/EEG art. 23 (anpassad)

b) Det etablerar en agentur eller en filial inom medlemsstatens territorium.

73/239/EEG art. 23 (anpassad)

c) Det förbinder sig att på den plats där agenturen eller filialen är belägen föra upprätta till verksamheten hänförliga räkenskaper samt att där förvara alla handlingar som hör till verksamheten.

d) Det befullmäktigar ett ombud utser en allmän representant som skall godkännas av behöriga myndigheter tillsynsmyndigheterna .

2002/83/EG art. 51

ny

d) Det utser ett ombud som skall godkännas av behöriga myndigheter.

e) e) Det innehar tillgångar i den stat där verksamheten bedrivs av en storlek som motsvarar minst hälften av dent i artikel 126.1 d29.2 första stycket föreskrivna minimibeloppet lägsta gränsen för minimikapitalkravet garantifonden och deponerar en fjärdedel av detta minimibelopp tröskelvärde som säkerhet.

73/239/EG art. 23 (anpassad)

ny

f) Det förbinder sig att täcka solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt hålla en solvensmarginal som motsvarar kraven i artikelarna 25 99 och 126 .

2000/26/EG art. 8 b

hg) Det meddelar namn och adress på de skaderegleringsrepresentanter som utses i varje medlemsstat utom i den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som skall täckas klassificeras i klass 10 under punkt A i bilagan I, utom fraktförares ansvar.

73/239/EEG art. 23

gh) Det företer en verksamhetsplan enligt bestämmelserna i artikel 11.1 och 11.2 160.

ny

i) Det uppfyller kraven på företagsstyrning i avsnitt 2 av kapitel IV.

2002/83/EG art. 51.1 och 73/239/EEG art. 23 (anpassad)

13. Varje I detta kapitel avses med ”filial” varje form av stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territorium av ett skall föreskriva auktorisation för försäkringsföretag som avses i punkt 1, om det är auktoriserat i den medlemsstaten och bedriver försäkringsverksamhet vars huvudkontor är beläget utanför gemenskapen och som vill driva sådan verksamhet som avses i artikel 2.

2002/83/EG (anpassad)

Artikel 160

Filialens verksamhetsplan

31. En sådan verksamhetsplan som avses i punkt 2 g artikel 159.2 h för en agentur eller filial skall innehålla följande: uppgifter eller dokumentation om

a) dDe slag av risker eller åtaganden som företaget avser att försäkra.,

b) Ggrundprinciperna för återförsäkring.,

ny

c) Skattningar av det kommande solvenskapitalkravet enligt avsnitt 4 av kapitel VI på grundval av en prognos för balansräkningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa skattningar.

d) Skattningar av det kommande minimikapitalkravet enligt avsnitt 5 av kapitel VI på grundval av en prognos för balansräkningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa skattningar.

2002/83/EG (anpassad)

ny

ce) företagets medräkningsbara egna medel och primärkapital solvensmarginal och garantifond i fråga om solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt artikel 55, avsnitten 4 och 5 i kapitel VI.

df) Uuppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt för ändamålet avsatta medel, och, om de risker som skall täckas ingår i klass 18 i punkt A i bilaga I, tillgängliga medel för tillhandahållande av assistans .

ny

g) Uppgifter om företagsstyrningssystemets struktur.

2002/83/EG (anpassad)

ny

samt, däruUtöver vad som krävs enligt punkt 1 skall verksamhetsplanen innehålla följande , beträffande de tre första räkenskapsåren:,

e) en plan med detaljerade uppskattningar av intäkter och kostnader avseende direkt försäkring, mottagen och avgiven återförsäkring,

fa) En prognos för balansräkningen.,

gb) Een uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka tekniska avsättningar, minimikapitalkrav försäkringsåtaganden och solvenskapitalkrav föreskriven solvensmarginal.

c) För skadeförsäkring skall verksamhetsplanen också innehålla följande:

i) Uuppskattade driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner .,

ii) Uuppskattade premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall .,

d) För livförsäkring skall även en detaljerad prognos lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

43. En mMedlemsstaterna får kräva att livförsäkringsföretag skall lämna regelbunden underrättelse om de tekniska grunderna som använts vid beräkning av premietariffer och tekniska avsättningar, så länge detta krav inte utgör en förutsättning för att försäkringsföretaget i fråga skall få bedriva sin verksamhet.

2002/83/EG art. 53 (anpassad)

ny

Artikel 161

Överlåtelse av försäkringsbestånd

1. Varje mMedlemsstaterna skall, på de villkor som fastställs i den nationella lagstiftningen, tillåta att agenturer och filialer, som upprättats inom dess deras territorierum och som omfattas av detta kapiteldenna avdelning, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till acceptföretagkontor som är etablerade i samma medlemsstat, förutsatt att de behöriga tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artikel 39 56 intygar att acceptföretagetkontoret, även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen, har nödvändiga medräkningsbara egna medel för att täcka solvenskapitalkravet solvensmarginal.

92/49/EEG art. 53 (anpassad)

ny

2. MVarje medlemsstaterna skall, på de villkor som fastställs i den nationella lagstiftningen, tillåta att agenturer och filialer, som upprättats inom deras territorierdess territorium och som omfattas av detta kapiteldenna avdelning, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till försäkringsföretag med huvudkontor i en annan medlemsstat, förutsatt att de behöriga tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten intygar att acceptkontoret det accepterande företaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändiga medräkningsbara egna medel för att täcka solvenskapitalkravet solvensmarginal.

3. Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i den nationella lagstiftningen, tillåter att agenturer eller filialer, som upprättats inom dess territorium och som omfattas av detta kapiteldenna avdelning, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till en agentur eller filial, som omfattas av detta kapiteldenna avdelning och som upprättats i en annan medlemsstat, skall medlemsstaten säkerställa att de behöriga tillsynsmyndigheterna i acceptföretagetskontorets hemmedlemsstatland eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som avses i artikel 16426 kan intyga följande:

a) aAtt acceptkontoretföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändiga medräkningsbara egna medel för att täcka solvenskapitalkravet solvensmarginal,

b) Aatt lagstiftningen i acceptkontorets hemland det accepterande företagets hemmedlemsstat tillåter en sådan överlåtelse.,

c) Asamt att hemmedlemsstatenhemlandet har medgivit överlåtelsen.

4. I de fall som avses i punkterna 1, 2 och 3 skall den medlemsstat där den överlåtande agenturen eller filialen är belägen, om riskerna inte är belägna i samma stat, inhämta medgivande från tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där riskerna är belägna eller där åtagandet gjorts , innan den godkänner överlåtelsen.

5. De behöriga Tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas skall, inom tre månader efter det att de mottagit begäran, lämna sina yttranden eller medgivanden till de behöriga tillsynsmyndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstatland. Om de rådfrågade myndigheterna inte lämnar något svar inom denna tid skall detta anses likvärdigt med ett tillstyrkande eller ett tyst medgivande.

6. En överlåtelse som godkänts enligt denna artikel punkterna 1–5 skall offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell lagstiftning i den medlemsstat där riskerna är belägna eller där åtagandet gjorts .

Sådana överlåtelser skall automatiskt vara giltiga mot försäkringstagare, försäkrade och varje annan person som har rättigheter eller skyldigheter till följd av de överlåtna avtalen.

2002/83/EG och 92/49/EEG art. 53 (anpassad)

Denna bestämmelse Första och andra styckena skall inte påverka medlemsstaternas rätt att ge försäkringstagare möjlighet att säga upp försäkringsavtalen inom en bestämd tid efter överlåtelsen.

2002/83/EG art. 54 (anpassad)

ny

Artikel 162

Tekniska avsättningar

Medlemsstaterna skall ålägga företagen att göra tillräckliga sådana tekniska avsättningar som avses i artikel 20 till täckning av försäkringsåtaganden försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inom respektive lands territorium beräknade enligt avsnitt 2 i kapitel VI Medlemsstaterna skall kräva att företagen värderar tillgångar och skulder enligt avsnitt 1 i kapitel VI och fastställer sina egna medel enligt avsnitt 3 i kapitel VI. Medlemsstaterna skall se till att agenturen eller filialen har tillgångar som motsvarar sådana avsättningar och valutamatchande tillgångar enligt bilaga II.

Den lag som gäller i respektive medlemsstat skall tillämpas vid beräkningen av sådana avsättningar, vid fastställandet av placeringsslag och vid värderingen av tillgångarna, samt där så erfordras, vid fastställande av i vilken utsträckning tillgångarna får användas för dessa avsättningar.

Medlemsstaten i fråga skall föreskriva att de tillgångar som svarar mot dessa avsättningar skall finnas inom dess territorium. Dock skall bestämmelserna i artikel 20.4 gälla.

2002/83/EG art. 55 (anpassad)

ny

Artikel 163

Solvensmarginal Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav garantifond

1. Varje medlemsstat skall ålägga inom sitt territorium etablerade agenturer eller filialer att hålla en ett belopp medräkningsbara egna medel solvensmarginal i form av sådana tillgångar som anges avses i artikel 27 97.4 .

Minsta solvensmarginalen Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i avsnitten 4 och 5 i kapitel VI artikel 28

Vid beräkning av marginalen solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet skall dock hänsyn tas till följande:

a) För skadeförsäkring: endast premier eller bidrag och kostnader som hänför sig till den berörda filialens verksamhet.

b) För livförsäkring: endast till den av agenturen eller filialen bedrivna verksamheten.

2. En tredjedel av minsta solvensmarginalen skall utgöra garantifonden.

Denna garantifond får dock inte vara mindre än hälften av det minimibelopp som föreskrivs i artikel 29.2 första stycket. Den initialdeposition som skall göras enligt artikel 51.2 e skall inräknas i garantifonden.

Garantifonden Det medräkningsbara belopp av primärkapital som krävs för att täcka minimikapitalkravet och dess minsta volym den lägsta gränsen för detta kravskall vara sammansatt enligt bestämmelserna i avsnitt 5 i kapitel VI artikel 29.

73/239/EEG art. 25 (anpassad)

ny

2.3. En tredjedel av solvensmarginalen skall utgöra garantifonden. Denna garantifond Det medräkningsbara beloppet primärkapital får dock inte vara mindre än hälften av den lägsta gräns det minimibelopp som föreskrivs i artikel 17.2 126.1 d.

Den initialdeposition som skall göras enligt artikel 15923.2 e skall inräknas i garantifonden det medräkningsbara primärkapital som skall täcka minimikapitalkravet .

2002/83/EG art. 55 (anpassad)

ny

3.4. De tillgångar som motsvarar minsta solvenskapitalkravet solvensmarginalen skall till minst ett belopp motsvarande garantifonden minimikapitalkravet finnas i den medlemsstat där verksamheten bedrivs och överskjutande tillgångar inom gemenskapen.

2002/83/EG art. 56 och 84/641/EEG art. 12

Artikel 164

Förmåner för företag som är auktoriserade i mer än en medlemsstat

1. Företag som har ansökt om eller beviljats auktorisation i mer än en medlemsstat kan ansöka om följande förmåner, som får medges endast gemensamt:.

2002/83/EG art. 56 (anpassad)

ny

a) Den solvensmarginal Det solvenskapitalkrav om anges i artikel 55 163 skall beräknas på grundval av hela den verksamhet som företaget bedriver inom gemenskapen. varvid hänsyn skall tas endast till den verksamhet som utövas av samtliga agenturer eller filialer etablerade inom gemenskapen.

b) Den deposition som krävs enligt artikel 51.2 e 159.2 e skall göras endast i en av de berörda medlemsstaterna.

c) De tillgångar som motsvarar garantifonden minimikapitalkravet får lokaliseras till placeras enligt artikel 131 i vilken som helst av de medlemsstater där företaget bedriver verksamhet.

I de fall som avses i punkt a i första stycket skall man vid beräkningen endast beakta transaktioner som genomförts av samtliga filialer som är etablerade inom gemenskapen.

2. Ansökan om tillgång till de förmåner som anges i punkt 1 skall göras till de behöriga tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten. I ansökan skall anges den myndighet i medlemsstaten som i framtiden skall utöva tillsyn av solvensen för den totala verksamhet som utövas av de agenturer eller filialer som företaget etablerat inom gemenskapen. Företagets val av myndighet skall motiveras.

Den dDepositionen som avses i artikel 159.2 e skall göras i den medlemsstaten.

84/641/EEG art. 12 (anpassad)

3. Medgivande från tillsynsmyndigheterna i samtliga medlemsstater som mottagit en sådan ansökan enligt ovan fordras för beviljande av de förmåner som anges i punkt 1 ovan.

Dessa förmåner skall börja gälla från och med den dag då den av företaget valda tillsynsmyndigheten meddelar de övriga tillsynsmyndigheterna att den kommer att kontrollera solvensen för den totala verksamhet som bedrivs av företagets agenturer eller filialer inom gemenskapen.

Den valda tillsynsmyndigheten skall från de övriga medlemsstaterna inhämta erforderliga upplysningar om den totala solvensen för de agenturer och filialer företaget etablerat inom deras territorier.

4. De enligt denna artikel punkterna 1–3 medgivna förmånerna kan samtidigt återkallas av samtliga berörda medlemsstater på initiativ av en eller flera av dessa.

2002/83/EG art. 52 (anpassad)

Artikel 165

Regler för filialer till företag hemmahörande i tredje land Redovisning, uppgifter som rör stabilitetstillsyn, statistik och företag i svårigheter

2. Artiklarna 13 och 37 33, 34.5, 136.3, 137 och 138 skall också tillämpas på detta avsnitt agenturer och filialer som avses i denna avdelning.

Vid tillämpning av artikel 37 skall den behöriga myndighet som övervakar den samlade soliditeten för agenturer eller filialer ges samma ställning som den behöriga myndigheten i den medlemsstat där huvudkontoret är beläget.

84/641/EEG art. 13 (anpassad)

Vid tillämpningen av bestämmelserna i artikelarna 20 134–136, då ett företag befunnits berättigat till förmånerna enligt artikel 26.1 164.1–3, skall den tillsynsmyndighet som svarar för verifieringen av solvensen för de agenturer eller filialer företaget etablerat inom gemenskapen, likställas med tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där ett EG-företag har sitt huvudkontor.

2002/83/EG art. 52 (anpassad)

Artikel 166

Åtskillnad mellan skade- och livförsäkring

1. a) Om inte annat följer av vad som föreskrivs i b får agenturer och Ffilialer som avses i detta avsnitt denna avdelning får inte samtidigt inom samma en viss medlemsstat bedriva sådan liv- och skadeförsäkringsverksamhet som anges i bilagan till direktiv 73/239/EEG och sådan verksamhet som omfattas av detta direktiv.

b) Om inte annat följer av vad som föreskrivs i c Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna bestämma att de agenturer och filialer som avses i detta avsnitt denna avdelning och som vid relevant tidpunkt enligt artikel 18.3 71.5 första stycket samtidigt bedrev båda verksamheterna i en medlemsstat får fortsätta med detta, förutsatt att det för varje verksamhet upprättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 19 72.

3.c) Varje medlemsstat som med stöd av artikel 18.6 71.5 andra stycket föreskriver att försäkringsföretag etablerade inom dess territorium skall upphöra att samtidigt bedriva de verksamheter inom vilka de var verksamma vid relevant tidpunkt enligt artikel 18.3, 71.5 första stycket skall ställa detta krav även på agenturer och filialer som avses i detta avsnitt denna avdelning och som är etablerade inom dess territorium och samtidigt bedriver båda verksamheterna där.

d) Medlemsstaterna får föreskriva att de agenturer och filialer som avses i detta avsnitt denna avdelning och vars huvudkontor samtidigt bedriver båda verksamheterna, och som vid de tidpunkter som anges i artikel 18.3 71.5 första stycket i en medlemsstat enbart bedrev sådan livförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv, får fortsätta med sin verksamhet där. Om företaget önskar bedriva sådan skadeförsäkringsverksamhet som anges i direktiv 73/239/EEG inom samma territorium, får det endast genom ett dotterföretag bedriva den livförsäkringsverksamhet som avses i detta direktiv endast genom ett dotterföretag.

Artikel 167

Återkallelse av auktorisation för företag som är auktoriserade i mer än en medlemsstat

73/239/EEG art. 28 (anpassad)

Om den i artikel 26.2 164.2 nämnda myndigheten återkallar en auktorisation, skall myndigheten den anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsstater där företaget bedriver verksamhet, varpå dessa skall vidta behövliga åtgärder.

Om skälet till att återkallelsena auktorisationen är att solvensen är otillräcklig i förhållande till vad som föreskrivits av de medlemsstater som beviljat en ansökan enligt artikel 26 164, skall även de medlemsstater som beviljat sådana ansökningar återkalla sina auktorisationer.

2002/83/EG art. 57

Artikel 168

Avtal med tredje land

73/239/EEG art. 29 och 2002/83/EG art. 57 (anpassad)

Gemenskapen får genom avtal som med stöd av fördraget träffas med ett eller flera tredjeländer länder, och på villkor om reciprocitet, medge tillämpning av bestämmelser som avviker från bestämmelserna i detta avsnitt, för att garantera ett tillfredsställande skydd för de försäkringstagare och försäkrade inom medlemsstaterna.

ny

Avsnitt 2 – Återförsäkring

Artikel 169

Likvärdighet

1. Kommissionen skall enligt det rådgivande förfarande som avses i artikel 313.2 anta beslut om huruvida den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i samma tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom detta direktiv.

Dessa beslut skall ses över regelbundet.

2. Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 1 har bedömts vara likvärdig med detta direktiv skall återförsäkringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i detta tredjeland behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv.

2005/68/EG art. 32 (anpassad)

ny

Artikel 170

Förbud mot pantsättning av tillgångar

2. Medlemsstaterna får inte , för upprättandet av tekniska avsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren det återförsäkrande företaget är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG med huvudkontor i ett tredjeland vars solvensordning i enlighet med artikel 169 bedöms vara likvärdig med den som fastställs genom detta direktiv .

2005/68/EG art. 49 (anpassad)

Artikel 171

Principer och villkor för utövande av återförsäkringsverksamhet

En medlemsstat skall inte när det gäller agenturer eller filialer till på återförsäkringsföretag hemmahörande i tredje land som har sina huvudkontor utanför gemenskapen och som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverksamhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser som leder till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaten.

2005/68/EG art. 50 (anpassad)

Artikel 172

Avtal med tredje land

1. Kommissionen kan får la förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om metoderna för att utöva extra tillsyn över följande:

a) Ååterförsäkringsföretag hemmahörande i tredje land , som har sina huvudkontor i tredjeland och bedriver återförsäkringserksamhet inom gemenskapen., och

b) Ååterförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen , som har sina huvudkontor inom gemenskapen och bedriver återförsäkringserksamhet inom ett tredjelands territorium.

2. De avtal som avses i punkt 1 skall särskilt syfta till att på villkor av likvärdighet i rörelseregleringen säkerställa effektivt marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De skall också syfta till att säkerställa att följande:

a) Att de behöriga tillsyns myndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och som bedriver verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier., och att

b) Att de behöriga tillsynsmyndigheterna i tredje land kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verksamhet inom gemenskapen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1–och 300.2 i fördraget skall kommissionen med bistånd av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resultaten av de förhandlingar som avses i punkt 1 i denna artikel och den situation som dessa ger upphov till.

2002/83/EG (anpassad)

AVDELNING VI KAPITEL X

REGLER FÖR DOTTERFÖRETAG TILL FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSMODERFÖRETAG FÖR VILKA ETT TREDJELANDS LAG GÄLLER OCH FÖR SÅDANA MODERFÖRETAGS FÖRVÄRV AV AKTIER ELLER ANDELAR

Avsnitt 1 — Försäkring

2005/1/EG art. 8.2 (anpassad)

Artikel 173

Information från medlemsstaterna till kommissionen

Medlemsstaternas behöriga tillsynsmyndigheter skall underrätta kommissionen och de behöriga tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater: a) om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller.,

Underrättelsen skall också innehålla en uppgift om den berörda företagsgruppens struktur.

Nb) närhelst ett sådant moderföretag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, förvärvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag hemmahörande som är auktoriserat i gemenskapen så att det senare blir det förras detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till tredjelandsföretaget skall tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten underrätta kommissionen och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om detta .

När sådan auktorisation som anges i led a beviljas för ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka tredjelands lag gäller, skall företagsgruppens struktur specificeras i den anmälan som de behöriga myndigheterna skall göra till kommissionen och övriga behöriga myndigheter.

2005/68/EG art. 52 (anpassad)

Artikel 174

Behandling i tredje land av återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen

1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla svårigheter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäkringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.

2. Kommissionen skall periodvis upprätta överlämna en rapporter till rådet om behandlingen i tredje land av försäkrings- och återförsäkringsföretag som auktoriserats i gemenskapen i vad mån tredjeländer ger återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen sådan behandling som avses i punkt 3 med avseende på följande:

a) Eetablering i tredje land av försäkrings- eller återförsäkringsföretag från som är auktoriserade i gemenskapen.,

b) Fförvärv av innehav i tredjelands försäkrings- och återförsäkringsföretag, i tredje land.

c) Ffortsatt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet i sådana etablerade företag.

d) och Ttillhandahållande över nationsgränserna av försäkrings- och återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredje land.

Kommissionen skall till rådet överlämna rapporterna jämte lämpliga förslag och rekommendationer.

90/618/EG art. 4

3. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkt 2 eller genom annan information, att ett tredje land inte erbjuder försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen effektivt marknadstillträde, jämförbart med det som gemenskapen erbjuder försäkringsföretag från samma tredje land, får kommissionen lämna förslag till rådet om lämpligt mandat för underhandlingar med ändamål att uppnå jämförbara konkurrensmöjligheter för försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet.

2002/83/EG

3. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkt 2 eller genom annan information, att ett tredje land inte erbjuder försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen effektivt marknadstillträde, jämförbart med det som gemenskapen erbjuder försäkringsföretag från samma tredje land, får kommissionen lämna förslag till rådet om lämpligt mandat för underhandlingar i syfte att uppnå jämförbara konkurrensmöjligheter för försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet.

2005/68/EG art. 52

3. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkt 2 eller genom annan information, att ett tredje land inte erbjuder återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen effektivt marknadstillträde får kommissionen lämna rekommendationer till rådet om lämpligt mandat för underhandlingar i syfte att förbättra marknadstillträdet för återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen.

2002/83/EG

4. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkt 2 eller genom annan information, att försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen inte får nationell behandling i ett tredje land, med samma konkurrensmöjligheter som erbjuds inhemska försäkringsföretag, och att kravet på effektivt marknadstillträde inte uppfylls, får kommissionen ta initiativ till underhandlingar i syfte att åstadkomma rättelse.

90/618/EG art. 4

4. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkt 2 eller genom annan information, att försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen inte får nationell behandling i ett tredje land, innebärande samma konkurrensmöjligheter som erbjuds inhemska försäkringsföretag, och att kravet på effektivt marknadstillträde inte uppfylls, får kommissionen ta initiativ till underhandlingar med ändamål att åstadkomma rättelse.

2005/1/EG art. 4.2

I fall som avses i första stycket i denna punkt får, utöver initiativ till underhandlingar, när som helst beslutas, enligt det förfarande som avses i artikel 5 i beslut 1999/468/EG med beaktande av artikel 7.3 och artikel 8 i detta, att medlemsstaternas behöriga myndigheter skall begränsa eller uppskjuta sina beslut om följande:

2002/83/EG

I fall som avses i första stycket får, utöver initiativ till underhandlingar, när som helst beslutas i den ordning som föreskrivs i artikel 65.2 att medlemsstaternas behöriga myndigheter skall begränsa eller uppskjuta prövning

– av inneliggande eller framtida ansökningar om auktorisation, och

2005/1/EG art. 4.2

a) Inneliggande eller framtida ansökningar angående auktorisation.

b) Förvärv av innehav, då ansökningarna gjorts av direkta eller indirekta moderföretag för vilka ifrågavarande tredjelands lag gäller.

2002/83/EG

– av förvärv av aktier eller andelar, då ansökningarna gjorts av direkta eller indirekta moderföretag för vilka det tredje landets lag gäller.

2002/83/EG och 90/618/EEG art. 4

Sådana åtgärder får inte gälla för längre tid än tre månader.

2002/83/EG

Före utgången av tremånadersperioden får rådet, med beaktande av resultaten av underhandlingarna, med kvalificerad majoritet besluta över ett förslag av kommissionen huruvida åtgärderna skall bestå.

90/618/EG art. 4

Före utgången av tremånadersperioden får rådet, med beaktande av resultaten av underhandlingarna, med kvalificerad majoritet besluta över ett förslag av kommissionen huruvida åtgärderna skall bestå.

Sådana begränsningar eller uppskov får inte tillämpas i fall då ansökningen om etablering av ett dotterföretag eller om tillstånd att förvärva aktier eller andelar i försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen gjorts av ett försäkringsföretag, som är auktoriserat i gemenskapen, eller av ett där auktoriserat dotterföretag till ett försäkringsföretag.

2002/83/EG

Sådana begränsningar eller uppskov får inte tillämpas i fall då ansökningen om etablering av ett dotterföretag eller om tillstånd att förvärva aktier eller andelar i försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen gjorts av ett försäkringsföretag, som är auktoriserat i gemenskapen, eller av ett där auktoriserat dotterföretag till ett försäkringsföretag.

2002/83/EG och 90/618/EEG art. 4

5. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom att något av de fall som avses i punkterna 3 och 4 har uppstått, skall medlemsstaterna på kommissionens begäran underrätta denna

a) om varje ansökan om auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka vederbörande tredje lands lag gäller,

2002/83/EG

b) om avsikter som ett sådant företag har att förvärva en ägarandel i ett försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, så att det senare skulle bli dotterföretag till det förra.

90/618/EG art. 4

b) om avsikter ett sådant företag har att förvärva en ägarandel i ett försäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, så att det senare företaget skulle bli dotterföretag till det förra.

Denna skyldighet att lämna information skall upphöra så snart en överenskommelse har träffats med det tredje land som avses i punkterna 3 eller 4, eller när de åtgärder som avses i punkt 4 andra och tredje styckena upphör att gälla.

6. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall stå i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt internationella överenskommelser, bilaterala eller multilaterala, angående rätten att starta och driva försäkringsrörelse.

2002/83/EG

Denna skyldighet att lämna information skall upphöra så snart en överenskommelse har träffats med det tredje land, som avses i punkterna 3 eller 4, eller då de åtgärder som avses i punkt 4 andra och tredje styckena upphör att gälla.

2005/68/EG art. 51

Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna

a) om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller, och

b) närhelst ett sådant moderföretag förvärvar innehav i ett återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen så att det senare blir det förras dotterföretag.

När en auktorisation enligt led a beviljas för ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller, skall företagsgruppens struktur närmare anges i den anmälan som de behöriga myndigheterna skall göra till kommissionen.

2002/83/EG

6. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall stå i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt internationella överenskommelser, bilaterala eller multilaterala, angående rätt för försäkringsföretag att starta och driva verksamhet.

2005/68/EG art. 52

4. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall stå i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt internationella överenskommelser, särskilt inom världshandelsorganisationen WTO.

90/618/EEG art. 4 (anpassad)

6. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall stå i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt internationella överenskommelser, bilaterala eller multilaterala, angående rätten att starta och driva försäkringsrörelse.

AVDELNING II – SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

KAPITEL I – TILLÄMPLIG LAG OCH VILLKOR FÖR AVTAL OM DIREKT FÖRSÄKRING

Avsnitt 1 – Tillämplig lag

Underavsnitt 1 – Skadeförsäkring

88/357/EEG art. 7 (anpassad)

Artikel 175

Tillämplig lag

1. Följande regler Punkterna 2–6 är bestämmande för vilken lag som är tillämplig på sådana skadeförsäkringsavtal som avses i detta direktiv och som omfattar risker belägna inom medlemsstaterna.:

2.a) När en försäkringstagaresn är stadigvarande bosatt bosättningsadress eller har sin centrala ledning befinner sig inom territoriet för den medlemsstat där risken är belägen, skall lagen i den medlemsstaten tillämpas på försäkringsavtalet.

Där lagen i denna medlemsstat så medger har dock parterna frihet att välja ett annat lands lag.

3.b) När en försäkringstagaresn inte är stadigvarande bosatt bosättningsadress eller har sin centrala ledning inte är belägen i den samma medlemsstat som där risken är belägen, får parterna i försäkringsavtalet välja att tillämpa antingen lagen i den medlemsstat där risken är belägen eller lagen i det land där försäkringstagarens är stadigvarande bosatt bosättningsadress eller har sin centrala ledning befinner sig .

4.c) När försäkringstagaren driver kommersiell eller industriell verksamhet eller är verksam inom något av de fria yrkena och försäkringsavtalet omfattar två eller flera risker, hänförliga till sådan verksamhet och belägna i skilda medlemsstater, får parterna i försäkringsavtalet välja som tillämplig lag på avtalet väljas lagen i någon av dessa medlemsstater eller i det land där försäkringstagarens är stadigvarande bosatt bosättningsadress eller har sin centrala ledning är belägen .

5.d) Om, i de fall som anges För det fall medlemsstaterna som avses i punkterna 3b och 4c , de medlemsstater som avses där medger större valfrihet avseende tillämplig vilken lag som skall tillämpas på försäkringsavtalet, får parterna trots bestämmelserna i de nämnda styckena utnyttja denna frihet.

6.e) Med avvikelse från punkterna 2, 3 och 4 får parterna, nNär de risker som omfattas av försäkringsavtalet är begränsade till händelser som uppkommer i en annan medlemsstat än den där risken är belägen, i enlighet med definitionen i artikel 2 d, får parterna trots bestämmelserna i a, b och c ovan, välja lagen i den förstnämnda medlemsstaten där händelserna uppkommer .

92/49/EEG art. 27 (anpassad)

Artikel 176

Stora risker

1.f) För stora risker som avses i artikel 5 d i direktiv 73/239/EEG får avtalsparterna fritt välja lag.

88/357/EEG art. 5 (anpassad)

1 90/618/EEG art. 2

d) 2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall med stora risker avses följande:

ai) Ssådana risker som anges under försäkringsklasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i punkt A i bilagan I.

iib) Ssådana risker som anges under försäkringsklasserna 14 och 15 i punkt A i bilagan I, i fall då försäkringstagaren yrkesmässigt bedriver industriell eller kommersiell verksamhet eller är verksam i något av de fria yrkena, och riskerna avser sådan verksamhet;

iiic) 1 Ssådana risker som anges under försäkringsklasserna 3, 8, 9, 10, 13 och 16 i punkt A i bilagan I , såvida försäkringstagaren överskrider gränserna för åtminstone två av följande tre kriterier:

första stadiet: Till och med den 31 december 1992:

Bbalansomslutning: 12,4 miljoner ecu,

Nnettoomsättning: 24 miljoner ecu,

Ggenomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 500.

andra stadiet: Från och med den 1 januari 1993:

i) Bbalansomslutning: 6,2 miljoner ecu 6 200 000 euro.,

ii) Nnettoomsättning: 12,8 miljoner ecu 12 800 000 euro.,

iii) Ggenomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 250.

För det fall försäkringstagaren tillhör en företagsgrupp för vilken det upprättas sammanställd redovisning enligt direktiv 83/349/EEG skall den sammanställda redovisningen ligga till grund för tillämpning av ovan nämnda de kriterier som anges i punkt c i första stycket .

Varje Mmedlemsstaterna får till den ovan under iii) i punkt c i första stycket beskrivna riskkategorin hänföra sådana risker som försäkras av yrkessammanslutningar, samriskföretag (”joint ventures”) eller tillfälliga sammanslutningar.

88/357/EEG, art. 7 (anpassad)

Artikel 177

Tvingande regler

g) Det förhållandet att parterna i ett fall som avses i a eller f ovan artiklarna 175.2 och 176.1 har valt en lag skall inte, om alla övriga relevanta omständigheter vid tiden för valet av lag hänför sig till endast en medlemsstat, hindra tillämpning av tvingande föreskrifter i den medlemsstaten, alltså sådana föreskrifter från vilka medlemsstatens lag inte medger någon avvikelse genom avtal.

Artikel 178

Avsaknad av lagval

h) Det val av lag som avses i föregående stycken som gjorts i enlighet med artiklarna 175–177 skall antingen uttryckligen anges eller tillräckligt klart framgå av villkoren i försäkringsavtalet eller av omständigheterna i det enskilda fallet.

Om så inte är förhållandet, valet inte är klart uttryckt eller om något val inte har gjorts, skall för avtalet gälla lagen i det av de länder, som avses i styckena ovan artikel 175.2, 175.3 och 175.4 , med vilket avtalet har närmast anknytning. För det fall en avskiljbar del av avtalet har starkare anknytning till ett annat av de länder som avses i styckena ovan, får dock lagen i det landet undantagsvis tillämpas på denna del av avtalet. Avtalet skall presumeras ha närmast samband med den medlemsstat där risken är belägen.

En avskiljbar del av avtalet, som har starkare anknytning till ett av de länder som avses i artikel 175.2–4 men inte är det land som avses i andra stycket av denna artikel, får dock undantagsvis regleras genom lagen i detta andra land.

Artikel 179

Stater bestående av flera territoriella enheter

i) Om en medlemsstat består av flera territoriella enheter, som var och en har sina lagregler om avtalsrättsliga förpliktelser, skall varje sådan enhet betraktas som ett land vid bestämmandet av den lag som skall gälla enligt detta direktiv tillämpas på berörda försäkringsavtal .

En medlemsstat, i vilken olika territoriella enheter har särskilda regler om avtalsrättsliga skyldigheter, behöver inte tillämpa bestämmelserna i detta direktiv i de fall där sådana enheters lagar står i strid med varandra.

Artikel 180

Tvingande lag i domstolslandet

2. Ingenting i denna Aartiklarnael 175–179 skall inte begränsa tillämpningen av tvingande lag i domstolslandet, oavsett vilken lag som i övrigt är tillämplig på försäkringsavtalet.

Om det är föreskrivet i en viss medlemsstats lag får tvingande lagregler som gäller för domstolarna i den medlemsstat där risken är belägen, eller i den medlemsstat där obligatorisk försäkring är föreskriven, tillämpas, om och i den utsträckning som sådana regler enligt dessa staters lag skall tillämpas, oavsett vilken lag som gäller för avtalet.

Vid tillämpningen av första och andra styckena av denna artikel skall När ett avtal som omfattar risker belägna i mer än en medlemsstat , skall avtalet vid tillämpning av denna punkt anses utgöra flera avtal, vart och ett hänförligt till endast en medlemsstat.

Artikel 181

Allmänna regler i internationell privaträtt

3. Om inte annat följer av föregående punkter artiklarna 175–180 skall medlemsstaterna på försäkringsavtal som avses i omfattas av detta direktiv avsnitt tillämpa de av sina allmänna regler inom området för internationell privaträtt, som är tillämpliga på avtalsrättsliga skyldigheter.

88/357/EEG art. 8 (anpassad)

Artikel 182

Obligatorisk försäkring

1. På de villkor som anges i denna artikel får Skadeförsäkringsföretagen får erbjuda och meddela obligatorisk försäkring i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv och i första direktivet på de villkor som anges i punkterna 2–5 .

2. När en medlemsstat föreskriver skyldighet att teckna försäkring, skall ett försäkringsavtal anses uppfylla en sådan skyldighet endast om det är i överensstämmelse med följer de särskilda bestämmelser som gäller för sådan försäkring i den medlemsstaten där försäkringsskyldigheten föreskrivits.

3. Om, när det gäller obligatorisk försäkring, lagen i den medlemsstat där risken är belägen och lagen i den medlemsstat där obligatorisk försäkring föreskrivs står i strid med varandra, skall den senare medlemsstatens lagstiftning gälla.

92/49/EEG art. 30.1

4. a) Om inte annat följer av andra och tredje styckena i denna punkt c nedan skall artikel 180 7.2, tredje stycket, gälla i de fall försäkringsavtalet ger skydd i två eller flera medlemsstater, av vilka minst en föreskriver obligatorisk försäkring.

88/357/EEG art. 8 (anpassad)

c) MEn medlemsstaterna får, med avvikelse från bestämmelserna i artiklarna 175–180 el 7, föreskriva att för avtal om obligatorisk försäkring skall tillämpas den lag som gäller i den medlemsstat som föreskriver skyldigheten att teckna försäkring skall tillämpas på avtal om obligatorisk försäkring.

d) Om en medlemsstat föreskriver obligatorisk försäkring och försäkringsföretagetgivaren är skyldigt att anmäla till de behöriga myndigheterna att försäkringsskyddet upphört, får detta upphörande göras gällande gentemot skadelidande tredje man endast under de förutsättningar som anges i fastställts av denna medlemsstats lagstiftning.

5. a) Varje medlemsstat skall underrätta kommissionen om de risker för vilka försäkring är obligatorisk enligt statens lag, och därvid ange följande:

a) Dde särskilda föreskrifter som gäller för sådan försäkring., och

b) Vvad som skall anges i ett sådant intyg som en försäkringsgivare ett skadeförsäkringsföretag är skyldigt att utfärda till en försäkrad, i fall där denna medlemsstat fordrar bevis om att skyldigheten att teckna försäkring har uppfyllts,. däribland, om En medlemsstaten får så kräver, kräva att intyget även skall innehålla en förklaring av försäkringsföretagetgivaren att försäkringsavtalet är i överensstämmelse med de särskilda regler som gäller för sådan försäkring.

b) Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning publicera offentliggöra de upplysningar som avses i punktstycke a ovan i Europeiska unionens officiella tidning.

6. c) Varje medlemsstat skall som bevis för att försäkringsskyldigheten har uppfyllts godta ett det intyg vars innehåll är i överensstämmelse med stycke a andra strecksatsen som avses i punkt 5 b .

2002/83/EG art. 32 (anpassad)

KAPITEL 4 Underavsnitt 2 – Livförsäkring

AVTALSRÄTT OCH FÖRSÄKRINGSVILLKOR

Artikel 183

Tillämplig lag

1. På sådana avtal som rör livförsäkringsverksamheter som avses i detta direktiv, skall lagen i medlemsstaten för åtagandet tillämpas.

Där denna lag så medger, har dock parterna frihet att välja ett annat lands lag.

2. När en försäkringstagaresn är en fysisk person som är stadigvarande bosatt bosättningsadress är belägen i en annan medlemsstat än den där han försäkringstagaren är medborgare, får parterna välja lagen i den medlemsstat där han är som medborgarskapet avsere.

Artikel 184

Stater bestående av flera territoriella enheter

3. Om en medlemsstat består av flera territoriella enheter, som var och en har sina lagregler om avtalsrättsliga förpliktelser, skall varje sådan enhet betraktas som ett land vid bestämmandet av den lag som skall gälla enligt detta direktiv tillämpas på berörda försäkringsavtal .

En medlemsstat, i vilken olika territoriella enheter har särskilda regler om avtalsrättsliga skyldigheter, behöver inte tillämpa bestämmelserna i detta direktiv i de fall där sådana enheters lagar står i strid med varandra.

Artikel 185

Tvingande lag i domstolslandet

4. Ingenting i denna Aartiklarnael 183 och 184 skall inte begränsa tillämpningen av tvingande lag i domstolslandet, oavsett vilken lag som i övrigt är tillämplig på försäkringsavtalet.

Om det är föreskrivet i en viss medlemsstats lag får tvingande lagregler som gäller för domstolarna i den medlemsstat där risken är belägen, eller i den medlemsstat där obligatorisk försäkring är föreskriven, tillämpas, om och i den utsträckning som sådana regler enligt dessa staters lag skall tillämpas, oavsett vilken lag som gäller för avtalet.

Artikel 186

Allmänna regler i internationell privaträtt

5. Om inte annat följer av artiklarna 183–185 skall medlemsstaterna på livförsäkringsavtal som avses i detta direktiv tillämpa sina allmänna regler inom området för internationell privaträtt avseende, tillämpliga på avtalsrättsliga förhållanden.

2002/83/EG art. 33 (anpassad)

Avsnitt 2 – Det allmänna bästa

Artikel 187

Det allmänna bästa

Den medlemsstat där en risk är belägen eller mMedlemsstaten för åtagandet får inte hindra en försäkringstagare från att teckna ett avtal med ett försäkringsföretag som auktoriserats på de villkor som anges i artikel 14 4 om ingåendet av detta avtal inte strider mot rättsregler till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.

92/49/EEG art. 29 (anpassad)

Avsnitt 3 – Försäkringsvillkor och premietariffer

Artikel 188

Skadeförsäkring

1. Medlemsstaterna får inte anta bestämmelser med krav på kräva förhandsgodkännande eller löpande anmälan av allmänna och särskilda avtalsvillkor, premietariffer eller formulär och andra tryckta handlingar för användning i mellanhavanden med försäkringstagarna.

De Medlemsstaterna får endast kräva att sådana avtalsvillkor och andra dokument företes vid enstaka tillfällen så att deras överensstämmelse med de nationella bestämmelserna om försäkringsavtal skall kunna kontrolleras., och detta Sådana krav får inte vara en förutsättning för att företaget skall få bedriva verksamhet.

92/49/EEG art. 30 (anpassad)

2. Utan hinder av bestämmelser om motsatsen får Een medlemsstat som föreskriver obligatorisk försäkring får kräva att försäkringsföretag skall överlämna de allmänna och särskilda villkoren för den obligatoriska sådan försäkringen skall överlämnas till dess sin tillsynsmyndighet innan de får spridas.

92/49/EEG art. 29 (anpassad)

3. Medlemsstaterna får inte upprätthålla eller införa system med krav på förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.

2002/83/EG art. 34 (anpassad)

Artikel 189

Regler om försäkringsvillkor och premietariffer Livförsäkring

Medlemsstaterna får inte anta bestämmelser om krav på kräva förhandsgodkännande av eller regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och tekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som liv försäkringsföretaget avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

Utan hinder av första stycket, och Hemmedlemsstaten får dock, uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatematiska principer, får hemlandet kräva regelmässig underrättelse om de tekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och tekniska avsättningar, så länge detta krav inte utgör en förutsättning för att liv försäkringsföretaget skall få bedriva sin verksamhet. Dessa krav får inte vara en förutsättning för att ett försäkringsföretag skall få bedriva verksamhet.

Senast den 1 juli 1999 skall kommissionen till rådet överlämna en rapport om genomförandet av dessa bestämmelser.

92/49/EEG art. 31 (anpassad)

Avsnitt 4 – Information till försäkringstagarna

Underavsnitt 1 – Skadeförsäkring

Artikel 190

Allmän information till försäkringstagarna

1. Innan ett skadeförsäkringsavtal ingås skall skadeförsäkringsföretaget informera försäkringstagaren om följande:

a) Vvilken lag som skall tillämpas på avtalet, om parterna inte har fritt val.,

b) eller Aatt parterna fritt kan välja vilken lag som skall tillämpas, och i det senare fallet vilken lag försäkringsgivaren föreslår.,

Försäkringsföretaget skall också informera varje försäkringstagare om på vilket sätt försäkringstagarnas klagomål beträffande avtalen handläggs och även, i förekommande fall, vilket särskilt organ som handhar sådana klagomål, utan att detta inskränker försäkringstagarens rätt att vidta rättsliga åtgärder.

2. Den förpliktelser som avses i punkt 1 skall endast gälla om försäkringstagaren är en fysisk person.

3. Närmare bBestämmelserna för genomförandet av denna artikel punkterna 1 och 2 skall fastställas enligt lagen i av den medlemsstat där risken är belägen.

92/49/EEG art. 43 (anpassad)

Artikel 191

Ytterligare information beträffande skadeförsäkring som erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster

21. När en skadeförsäkring erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster skall försäkringstagaren, innan något åtagande görs, underrättas om i vilken medlemsstat huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, filialen med vilken avtalet skall ingås är belägen.

Varje handling som lämnas ut till försäkringstagaren skall innehålla den information som avses i föregående stycke.

Bestämmelserna i de båda föregående första och andra styckena i denna punkt skall inte tillämpas på sådana stora risker som avses i artikel 5 d i direktiv 73/239/EEG 176.2.

32. I avtalet eller andra handlingar som ger försäkringsskydd, samt i försäkringsansökningen, i den mån den är bindande för sökanden, skall finnas uppgift om adressen till huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, till den filial till skadeförsäkringsföretaget som ger skyddet.

Varje Mmedlemsstaterna får kräva att namn på och adress till den representant för skadeförsäkringsföretaget som avses i artikel 145.2 a 12a.4 i direktiv 88/357/EEG även skall anges i de handlingar som avses i första stycket av denna punkt.

2002/83/EG art. 36 (anpassad)

ny

Underavsnitt 2 – Livförsäkring

Artikel 192

Information till försäkringstagare

1. Innan ett livförsäkringsavtal ingås skall minst den information som förtecknas i punkt A i bilaga III anges i punkterna 2 och 3 lämnas till försäkringstagaren.

2002/83/EG Bilaga III (anpassad)

A. Innan försäkringsavtal ingås

2. Följande uUppgifter om liv försäkringsföretaget skall meddelas:

a) Företagets namn och associationsform.

ab) 2. Medlemsstat i vilken huvudkontoret och, i tillämpliga fall, den agentur eller den filial där avtalet ingås, är beläget

ac) 3. Huvudkontorets adress och i tillämpliga fall adressen till den agentur eller den filial som ingår avtalet.

3. Följande uUppgifter om åtagandet skall meddelas:

aa) 4. Definition av förmåner och optioner.

ab) 5. Avtalets löptid.

ac) 6. Hur avtalet kan avbrytas.

ad) 7. Hur premier skall betalas och premieperioder.

ae) 8. Hur återbäring beräknas och fördelas.

af) 9. Angivande av återköpsvärde, fribrevsvärde och i vilken omfattning dessa är garanterade.

ag) 10. Uppgifter om premier för varje förmån, såväl huvudförmåner som, i tillämpliga fall, tilläggsförmåner.

ah) 11. I fråga om fondförsäkringsavtal (unit-linked) uppgifter om de andelar till vilka förmånerna är knutna.

ai) 12. Uppgift om vilka slags tillgångar som fondförsäkringsavtal är baserade på.

aj) 13. Sättet för utövandet av uppsägningsrätten.

ak) 14. Allmän information om de skatteregler som gäller för aktuell försäkringstyp.

al) 15. Sättet för handläggning av klagomål på försäkringsavtal från försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare och, i förekommande fall, förekomsten av ett särskilt organ som handlägger sådana klagomål utan inskränkning av rätten att vidta rättsliga åtgärder.

am) 16. Vilken lag som skall tillämpas på avtalet om parterna inte har fritt val eller, om parterna har frihet att välja vilken lag som skall tillämpas, den lag försäkringsgivaren föreslår.

2002/83/EG art. 36 (anpassad)

24. Försäkringstagaren skall under hela avtalstiden hållas informerad om ändringar i fråga om följande information: förtecknad i punkt B i bilaga III.

2002/83/EG Bilaga III (anpassad)

BILAGA III

Information till försäkringstagare

B. Under försäkringsavtalets löptid

a) Förutom de Aallmänna och särskilda försäkringsvillkor.en skall följande uppgifter lämnas till försäkringstagaren under den tid avtalet gäller:

Uppgifter om försäkringsföretaget

b) Varje ändring av Livförsäkringsföretagets namn, och associationsform, samt huvudkontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den agentur eller den filial där avtalet ingåtts.

Uppgifter om åtagandet

c)b)2. Alla uppgifter som är upptagna i punkterna 2 d–j a 4–a 12 i avsnitt A vid ändring av försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för avtalet.

bd)3 Årligen uppgift om återbäringssituationen.

5. Innan ett försäkringsavtal ingås (A) eller under avtalets löptid (B) skall försäkringstagaren lämnas följande skriftliga Den information, vilken som avses i punkterna 2, 3 och 4 skall vara klart och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den medlemsstat där åtagandet gjorts.

Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkringstagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag.

2002/83/EG art. 36 (anpassad)

6. Den medlemsstat i vilken åtagandet gjorts kan endast kräva att av livförsäkringsföretagen att de skall lämnar information utöver den som förtecknats i punkterna 2, 3 och 4 i bilaga III endast om det är nödvändigt för att försäkringstagaren rätt skall förstå de väsentliga delarna av åtagandet.

47.. Närmare regler för genomförandet av denna artikel punkterna 1–6 och bilaga III skall fastställas av den medlemsstat där åtagandet har gjorts.

2002/83/EG art. 35 (anpassad)

Artikel 193

Uppsägningstid

1. Varje Mmedlemsstaterna skall föreskriva att en försäkringstagare som ingår ett individuellat livförsäkringsavtal skall kunna säga upp avtalent inom en tid av mellan 14 och 30 dagar från den dag han de informerades om att avtal har kommit till stånd ingåendet av avtalen.

Försäkringstagarnasens uppsägning skall innebära att han de befrias från alla från avtalet härrörande framtida förpliktelser.

Andra rättsverkningar av och förutsättningar för uppsägning skall bestämmas genom den lag som enligt definitionen i artikel 32 skall tillämpas på avtalet, i synnerhet såvitt avser det sätt på vilket försäkringstagaren skall informeras om att avtal har kommit till stånd.

2. Medlemsstaterna behöver får välja att inte tillämpa punkt 1 i följande fall:

a) Om ett på avtal med har en giltighetstid om sex månader eller mindre.

b) och inte heller Ii fall då försäkringstagaren, på grund av sin ställning eller på grund av de omständigheter under vilka avtalet ingåtts inte är i behov av detta särskiltda skydd

Om mMedlemsstaterna utnyttjar den valmöjlighet som avses i första stycket skall de i sina regler lagstiftning särskilt ange detta förhållande i vilka fall punkt 1 inte skall tillämpas.

88/357/EEG art. 4 (anpassad)

KAPITEL II – BESTÄMMELSER SOM SÄRSKILT AVSER SKADEFÖRSÄKRING

AVSNITT 1 – Allmänna bestämmelser

Artikel 194

Försäkringsvillkor

Vid tillämpning av detta direktiv och av första direktivet skall Ttill allmänna och särskilda försäkringsvillkor skall inte räknas sådana speciella villkor som, i ett enskilt fall, är betingade av särskilda omständigheter som hänför sig till den risk som skall försäkras.

92/49/EEG art. 3 (anpassad)

Artikel 195

Upphävande av monopol

Utan hinder av artikel 2.2 skall Mmedlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de etableringsmonopol inom vissa försäkringsklasser som beviljats organ etablerade inom deras territorier och som avses i artikel 8 4 i direktiv 73/239/EEG skall ha har upphävts före den 1 juli 1994.

92/49/EEG art. 45 (anpassad)

Artikel 196

Deltagande i nationella garantisystem

2. Detta direktiv skall inte inverka på Värdmedlemsstaternas rätt att får föreskriva att skadeförsäkringsföretag, som utövar verksamhet inom deras territorier med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster på samma sätt som skadeförsäkringsföretag som fått tillstånd där, inom deras territorier skall ansluta sig till och delta i varje garantisystem som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning till försäkringstagare och skadelidande tredje man.

78/473/EEG art. 1 (anpassad)

Avsnitt 2 – Koassurans inom gemenskapen

Artikel 197

Koassuransverksamhet inom gemenskapen

1. Detta direktiv avsnitt gäller sådan koassuransverksamhet inom gemenskapen som avses i artikel 2 och som omfattar de risker som anges i punkterna A. 4, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 13 och 16 i bilagan till rådets första direktiv av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring, i fortsättningen kallat "första samordningsdirektivet".

2. Detta direktiv skall tillämpas på de risker som nämns i punkt 1 första stycket och som genom sin art eller storlek föranleder medverkan av flera assuradörer.

Svårigheter som kan uppkomma vid genomförandet av denna regel skall behandlas enligt artikel 8.

78/473/EEG art. 2 (anpassad)

1. Detta direktiv omfattar endast koassuransverksamhet inom gemenskapen som gäller en eller flera av de risker som tillhör försäkringsklasserna 3–16 i punkt A i bilaga I och som uppfyller följande villkor:

a) Risken är en sådan stor risk som avses i artikel 176.2.

ab) Sådan Rrisken som avses i artikel 1.1, skall genom ett enda avtal med en samlad premie och för samma termin täckas av två eller flera försäkringsgivare, här nedan kallade koassuradörer, som var och en ansvarar för sin del som ”koassuradörer” och av vilka en skall vara ledande assuradör försäkringsföretag .

c)b) Risken skall finnas inom gemenskapen.

cd) För att kunna täcka denna risk risken skall detn ledande assuradören vara auktoriserad enligt villkoren i första samordningsdirektivet, dvs. han skall försäkringsföretaget behandlas som om han är den assuradör det vore det försäkringsföretag som täcker hela risken.

de) d) Minst en av koassuradörerna skall delta i avtalet genom ett huvudkontor, en agentur eller en filial etablerad i en annan medlemsstat än den där detn ledande assuradören försäkringsföretaget är etableratd.

ef) Detn ledande assuradören försäkringsföretaget skall till fullo åta sig den roll som tillkommer honom det enligt gällande praxis för koassuransverksamhet och särskilt fastställa försäkringsvillkor och tariffer.

78/473/EEG artikel 1.1 (anpassad)

2. Detta avsnitt skall Det gäller dock inte gälla koassuransverksamhet inom gemenskapen som täcker sådana risker som ingår i försäkringsklass 13 angivna i punkt A.13 som i bilaga I och rör skador orsakade av atomkraft eller läkemedel medicinalprodukter. Undantaget rörande försäkring mot skador orsakade av medicinalprodukter skall följas upp av rådet inom fem år efter anmälan av detta direktiv.

ny

3. Artiklarna 144–149 skall endast tillämpas på det ledande försäkringsföretaget.

78/473/EEG art. 2 (anpassad)

2 4. För sådan Kkoassuransverksamhet som inte uppfyller villkoren i punkt 1 eller som täcker andra risker än sådana som anges i artikel 1, skall omfattas av bestämmelserna i de nationella bestämmelser tillämpas som gäller när detta direktiv med undantag av det här avsnittet träder i kraft.

78/473/EEG art. 3 (anpassad)

Artikel 198

Deltagande i koassurans inom gemenskapen

Den Försäkringsföretagens rätt att delta i koassuransverksamhet inom gemenskapen som gäller för företag som har huvudkontor i en medlemsstat och som omfattas av och uppfyller bestämmelserna i första samordningsdirektivet, får inte villkoras av andra bestämmelser än dem som föreskrivs i detta avsnitt direktiv.

78/473/EEG art. 4 (anpassad)

ny

Artikel 199

Tekniska avsättningar

Storleken på de tekniska avsättningarna reserverna skall bestämmas av de olika koassuradörerna enligt de regler som gäller i den deras hemmedlemsstat där koassuradörerna är etablerade eller, om sådana regler saknas, enligt gällande praxis i denna medlemsstat.

Reserven De tekniska avsättningarna för ej reglerade försäkringsfall skall dock vara minst lika stora som den som fastställts av den ledande assuradören enligt de regler eller den praxis som gäller i den dennes hemmedlemsstat där denne är etablerad.

2. De tekniska reserver som upprättats av de olika koassuradörerna skall motsvaras av valutamatchande tillgångar.

Lättnader i fråga om valutamatchning får dock, med hänsyn tagen till de krav som gäller i fråga om en ansvarsfull ledning av försäkringsföretag, medges av de medlemsstater där de enskilda koassuradörerna är etablerade.

Sådana tillgångar skall, efter koassuradörens eget val, finnas antingen i de medlemsstater där koassuradörerna är etablerade eller i den medlemsstat där den ledande assuradören är etablerad.

78/473/EEG art. 5 (anpassad)

Artikel 200

Statistik

HemmMedlemsstaterna skall se till att de koassuradörerna som är etablerade inom deras territorier för statistik över som visar omfattningen av den koassuransverksamheten inom gemenskapen som de deltar i , med angivande av vilka medlemsstater länder som omfattas.

78/473/EEG art. 7 (anpassad)

Artikel 201

Behandling av koassuransavtal vid likvidationsförfaranden

Om ett försäkringsföretag träder i likvidation, skall de åtaganden som följer av koassuransavtal inom gemenskapen infrias på samma sätt som de åtaganden som hänför sig till försäkringsföretagets övriga försäkringsavtal, oavsett försäkringstagarens eller förmånstagarnas nationalitet.

78/473/EEG art. 6 (anpassad)

Artikel 202

Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter

Vid genomförandet av detta avsnitt skall mMedlemsstaternas tillsynsmyndigheter skall verka i nära samarbete vid genomförandet av detta direktiv och skall , under det samarbete som avses i avsnitt 5 av kapitel IV i avdelning I, utväxla all information som erfordras för detta.

78/473/EEG art. 8 (anpassad)

Artikel 203

Samarbete under genomförandet

Kommissionen och medlemsstaternas behöriga tillsynsmyndigheter skall i nära samarbete följa upp de svårigheter som kan uppkomma vid genomförandet av detta avsnitt direktiv.

Inom ramen för detta samarbete skall de särskilt uppmärksamma särskilt sådan tillämpning som tyder på att detta direktiv, i synnerhet artikel 1.2 och artikel 2, inte tillämpas enligt sitt syfte, antingen genom att detn ledande försäkringsföretaget assuradören inte fullgör sitt åtagande enligt inom koassuranssektorn gällande praxis eller genom att täckningen av föreliggande risker uppenbart inte kräver deltagande av två eller flera assuradörer.

84/641/EEG art. 15 (anpassad)

Avsnitt 3 – Assistans

Artikel 204

Verksamhet liknande reseförsäkring

Varje Mmedlemsstaterna får inom sitt territorium föreskriva att tillhandahållande av räddningstjänster till personer som råkat i svårigheter under andra omständigheter än de som nämns i artikel 2.2 1 skall omfattas av detta direktiv med vidtagande av de åtgärder som fastställts i första direktivet.

Om en medlemsstat utnyttjar denna möjlighet, skall den i syfte att vidta sådana åtgärder, behandla sådan verksamhet som om den ingick i klass 18 i punkt A i bilagan I till första direktivet, utan att detta påverkar giltigheten av punkt C i bilagan.

Föregående Andra stycket skall inte på något sätt påverka möjligheterna till sådan klassificering som anges i bilagan till första direktivet när det gäller åtgärder som uppenbart ingår i andra riskgrupper.

Auktorisation får inte vägras en agentur eller en filial enbart med motiveringen att den verksamhet för vilken bestämmelserna i denna artikel gäller, har annan klassificering i den medlemsstat där företagets huvudkontor är beläget.

87/344/EEG (anpassad)

Avsnitt 4 – Rättsskyddsförsäkring

Artikel 1

Syftet med detta direktiv är att samordna de i lagar och andra författningar givna bestämmelserna om sådan rättsskyddsförsäkring som avses under klass 17 i punkt A i bilagan till rådets direktiv 73/239/EEG, för att underlätta ett effektivt utövande av etableringsfriheten och så långt som möjligt förhindra att intressekonflikter uppkommer särskilt av den anledningen att försäkringsgivaren tillhandahåller skydd för någon annan person eller tillhandahåller den försäkrade skydd som gäller både rättsskyddsförsäkring och någon annan av de försäkringsklasser som anges i den nämnda bilagan och, om en sådan konflikt ändå skulle uppstå, möjliggöra en lösning av den.

87/344/EEG art. 2 (anpassad)

Artikel 205

Tillämpningsområde för detta avsnitt

1. Detta direktiv avsnitt skall tillämpas på gäller för rättsskyddsförsäkring. som avses i försäkringsklass 17 i punkt A av bilaga I, genom vilken ett försäkringsföretag åtar sig Sådan försäkring innebär ett åtagande att, mot betalning av premie, bära kostnaderna för rättsliga förfaranden och tillhandahålla andra tjänster som har direkt anknytning till vad en sådan försäkring omfattar, främst i följande syften: för att

a) Att tillförsäkra ersättning för den förlust eller skada som den försäkrade åsamkats antingen genom utomprocessuell uppgörelse, eller genom civilrättsligt eller straffrättsligt förfarande.,

b) Att försvara eller företräda den försäkrade vid civilrättsliga, straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga förfaranden eller vid andra liknande förfaranden eller i anledning av att ersättningskrav har riktats mot honom denna person .

2. Detta direktiv avsnitt gäller emellertid inte skall inte gälla något av följande:

a) Rrättsskyddsförsäkring avseende tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående högsjöfartyg.,

b) Ååtgärder som ett försäkringsföretag en försäkringsgivare, inom ramen för ansvarsförsäkring, vidtar för att försvara eller företräda den försäkrade i en undersökning eller en förhandling, om åtgärderna samtidigt utövas för tillvaratagande av försäkringsgivarens eget detta försäkringsföretags egna intressen inom ramen för sådan försäkring,

c) Oom en medlemsstat bestämmer detta, rättsskyddsförsäkring som meddelas av en assistansförsäkringsgivare, när och som uppfyller följande villkor:

i) Vverksamheten utövas i en annan medlemsstat än den, där den försäkrade normalt uppehåller sig har sin stadigvarande bosättningsadress.

ii) när hHuvudrisken uteslutande hänför sig uteslutande till assistans för personer som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den stadigvarande uppehållsorten.

I sådant det fall som avses i punkt c i första stycket måste i avtalet tydligt anges att det ifrågavarande skyddet i fråga är begränsat till sådana omständigheter som anges i första den punkten och är underordnat i förhållande till assistansen.

87/344/EEG art. 3 (anpassad)

Artikel 206

Separata avtal

Rättsskyddsförsäkring skall antingen meddelas genom ett avtal som är skilt från det som upprättas för andra försäkringsklasser, eller tas upp som en separat del av ett försäkringsbrev med särskilt angivande av rättsskyddets omfattning samt, om medlemsstaten så begär, det motsvarande premiebeloppet.

Artikel 207

Handläggning av skadeärenden

21. Varje Hemmedlemsstaten skall vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att försäkringsföretag, etablerade inom dess territorium, i enlighet med det alternativ som medlemsstaten valt eller efter eget val, om medlemsstaten samtycker till detta, antar minst en av följande alternativa lösningar, varvid företaget antingen har att följa vad medlemsstaten bestämt, eller med statens samtycke får välja självständigt: de metoder för handläggning av skadeärenden som anges i punkterna 2, 3 och 4.

. Oavsett vilken lösning som väljs skall de rättsskyddsförsäkrades intressen anses likvärdigt tillvaratagna enligt detta direktiv avsnitt.

2.a) 1.a) Företaget Försäkringsföretag skall se till att ingen anställd som har befattning med handläggningen av skadeärenden inom rättsskyddsförsäkring eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet - om försäkringsverksamheten är blandad och omfattar flera försäkringsklasser: inom en annan försäkringsklass som ingår i företagets verksamhet;- oavsett om försäkringsverksamheten är blandad eller specialiserad: inom ettn annatn företag verksamhet som är knutetn till detn första försäkringsföretaget verksamheten finansiellt, kommersiellt eller administrativt och som omfattar en eller flera av de andra försäkringsklasserna som anges i direktiv 73/239/EEG bilaga I.

Försäkringsföretag med blandad verksamhet skall se till att ingen anställd som har befattning med handläggningen av skadeärenden eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom en annan försäkringsklass som ingår i företagets verksamhet.

3.b) F Försäkringsföretaget skall anförtro handläggningen av skadeärenden avseende rättsskyddsförsäkring till ett företag som är en särskild juridisk person. Detta företag skall anges i ett sådant särskilt försäkringsavtal eller i en sådan separat del av ett avtal som avses i punkt 1 ovan artikel 206 .

Om detta i juridiskt hänseende självständiga företag har samband med anknytning till ett annat försäkringsföretag som är verksamt inom driver försäkringsrörelse i en eller flera av de andra försäkringsklasser som anges under punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG I, får de anställda i företaget som handlägger skadeärenden eller bistår med juridisk rådgivning i samband med sådan handläggning i det företag som är en särskild juridisk person inte samtidigt utöva samma eller liknande uppgifter i det andra försäkringsföretaget. Medlemsstaterna får föreskriva samma krav för medlemmarna i förvaltnings- eller ledningsorganen företagsledningen.

4.c) Företaget skall Ii avtalet skall försäkringsföretaget ge den försäkrade rätt att, från den tidpunkt då han de kan rikta anspråk mot försäkringsgivaren, fritt utse advokat eller, i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikationer som behövs för att tillvarata den försäkrades intressen.

87/344/EEG art. 4 (anpassad)

Artikel 208

Fritt val av advokat

1. IAv varje försäkringsavtal om rättsskyddsförsäkring skall följande uttryckligen framgå att anges:

a) Att den försäkrade fritt skall kunna fritt välja advokat eller någon annan person som har behörighet enligt nationell lag att försvara eller företräda demn försäkrade eller i övrigt tillvarata hans deras intressen vid undersökningar eller förhandlingar.,

b) Att de försäkrade fritt skall kunna fritt välja advokat eller, om han de föredrar det och i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikationer som behövs för att tillvarata hans deras intressen närhelst en intressekonflikt uppstår.

· [69] av den 22 mars 1977, som utfärdats för att underlätta för advokater att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster.

87/344/EEG art. 5 (anpassad)

Artikel 209

Undantag från det fria valet av advokat

1. Varje Mmedlemsstaterna får medge undantag från tillämpning av artikel 4.1 208.1 för rättsskyddsförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Försäkringen är begränsad till de försäkringsfall som uppkommer genom användning av vägfordon inom den berörda medlemsstatens territorium.

b) Försäkringen är förenad med ett avtal om erbjudande av assistans vid olyckshändelse eller skadefall där ett vägfordon är inblandat.

c) Varken rättsskyddsförsäkringsgivaren företaget eller assistansförsäkringsgivaren meddelar någon form av ansvarsförsäkring.

d) Sådana åtgärder har vidtagits att helt oberoende advokater bistår och företräder vardera parten i en tvist, när parterna är rättsskyddsförsäkrade hos sammae försäkringsgivare företag .

2. Ett undantag som en medlemsstat medgivits ett företag enligt punkt 1 i denna artikel skall inte inverka på tillämpningen av artikel 3.2 207

87/344/EEG art. 6 (anpassad)

Artikel 210

Skiljeförfarande

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att det genom besluta om skiljeförfarande eller något annat förfarande som ger motsvarande garantier om objektivitet kan fattas beslut om hur för att lösa tvister mellan den som meddelat rättsskyddsförsäkring och den försäkradekan lösas, utan att den rätt till överklagande hos rättsliga instanser som kan finnas enligt nationell lag påverkas.

I försäkringsavtalet skall anges det föreskrivas att den försäkrade har rätt att använda sig av ett sådant förfarande.

87/344/EEG art. 7 (anpassad)

Artikel 211

Intressekonflikter

När en intressekonflikt uppstår eller oenighet råder angående tvistens lösning, skall rättsskyddsförsäkringsgivaren eller, där det är lämpligt, skaderegleringsorganet, underrätta den försäkrade om de rättigheter som anges i artikel 4 208 och - den möjlighet han har att använda sig av ett sådant förfarande som avses i artikel 6.

87/344/EEG art. 8 (anpassad)

Artikel 212

Upphävande av krav på specialisering för rättsskyddsförsäkring

Medlemsstaterna skall upphäva alla bestämmelser som innebär förbud för en försäkringsgivare ett försäkringsföretag att samtidigt inom respektive stats territorium driva verksamhet avseende rättsskyddsförsäkring och andra försäkringsklasser.

92/49/EEG art. 54 (anpassad)

Avsnitt 5 – Sjukvårdsförsäkring

Artikel 213

Sjukvårdsförsäkring som alternativ till skydd genom socialförsäkringssystemet

1. Utan hinder av andra bestämmelser får en Mmedlemsstater, i vilkaen avtal om försäkring mot riskerna i klass 2 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG I helt eller delvis kan ersätta det skydd vid sjukdom som ges genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet, får föreskriva följande:

a) Aatt sådana avtal skall följa de särskilda rättsregler som denna medlemsstat har antagit för denna försäkringsklass till skydd för det allmänna bästa.,

b) samt Aatt de allmänna och särskilda villkoren för denna försäkring meddelas till de behöriga tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten innan de börjar tillämpas.

2. Medlemsstaterna får föreskriva att det sjukförsäkringssystem som avses i punkt 1 tekniskt sett skall fungera på liknande sätt som en livförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Ppremierna som skall betalas beräknas på grundval av tabeller över sjukdomsfall och andra statistiska uppgifter som är relevanta för den medlemsstat där risken är belägen samt enligt de matematiska metoder som används inom försäkringsverksamhet.,

b) Een reserv upprättas för stigande levnadsålder.,

c) Fförsäkringsgivaren endast får upphäva avtalet inom en bestämd tidsperiod som fastställs av den medlemsstat där risken är belägen.,

d) Aavtalet innehåller bestämmelser om att premierna kan ökas och ersättningarna minskas, även för löpande avtal.,

e) Aavtalet innehåller bestämmelser om att försäkringstagarnaen får byta sinatt befintliga avtal mot ett avtal som överensstämmer med punkt 1 och som erbjuds av samma försäkringsföretag eller samma filial samt tar hänsyn till de rättigheter han de förvärvat.

I det fall som avses i punkt c i första stycket skall hHänsyn skall särskilt tas till reserven för stigande levnadsålder, och ny läkarundersökning får endast krävas om ersättningsnivån skall höjas.

I detta fall skall de behöriga Tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten skall offentliggöra de tabeller över sjukdomsfall och andra relevanta uppgifter som avses i punkt a i första stycket samt överlämna dem till de behöriga tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet.

Premierna skall, på välgrundade försäkringsmatematiska antaganden, vara tillräckliga för att försäkringsföretagen skall kunna uppfylla samtliga sina förpliktelser med hänsyn till samtliga aspekter på deras finansiella situation. Hemmedlemsstatenlandet skall föreskriva att de tekniska grunderna för premieberäkningen skall överlämnas till dess behöriga tillsyns-myndigheter innan produkten släpps ut på marknaden.

Denna punkt Tredje och fjärde styckena skall även gälla vid ändringar av befintliga avtal.

92/49/EEG art. 55 (anpassad)

Avsnitt 6 – Arbetsskadeförsäkring

Artikel 214

Obligatorisk arbetsskadeförsäkring

Medlemsstaterna får föreskriva att varje försäkringsföretag som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras territorier skall följa de särskilda bestämmelser som finns för detta slag av försäkring i deras nationella lagstiftning, med undantag av bestämmelser om den finansiella tillsynen för vilken hemmedlemsstatenlandet skall vara ensamt ansvarigt.

2002/83/EG art. 12 (anpassad)

KAPITEL III – BESTÄMMELSER SOM SÄRSKILT AVSER LIVFÖRSÄKRING

Artikel 215

Förbud mot tvångsavstående från del av försäkringsverksamhet

Medlemsstaterna får inte föreskriva att livförsäkringsföretag skall avstå från någon del av sin försäkringsverksamhet enligt artikel 2 till en eller flera organisationer som anges angivna i nationell lag.

2002/83/EG art. 21 (anpassad)

Artikel 216

Premie för nya försäkringar

Premier för nya försäkringar skall utifrån rimliga försäkringsmatematiska antaganden vara tillräckliga för att livförsäkringsföretagen skall kunna uppfylla alla sina åtaganden och i synnerhet för att kunna göra tillräckliga tekniska avsättningar.

Vid denna bedömning får hänsyn tas till alla aspekter av ett försäkringsföretags ekonomiska situation. Dock får andra medel än premier och därav härrörande avkastning inte systematiskt och permanent utnyttjas på ett sådant sätt att det på lång sikt kan äventyra företagets soliditet.

2002/83/EG (ny)

Artikel 25

Försäkringsavtal knutna till fondföretag eller aktieindex

1. I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till värdet av andelar i ett fondföretag eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern fond som ägs av ett försäkringsföretag, vanligen uppdelad på andelar, skall de tekniska avsättningarna avseende förmånerna så nära som möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i de fall där uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.

2. I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som avses i punkt 1, skall de tekniska avsättningarna för sådana förmåner så nära som möjligt motsvaras antingen av de andelar som anses motsvara referensvärdet eller, i det fall uppdelning på andelar inte har skett, av tillgångar med tillräcklig säkerhet och omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de tillgångar på vilka referensvärdet är baserat.

3. Artiklarna 22 och 24 […] skall inte tillämpas på tillgångar som innehas för att svara mot förpliktelser som är direkt knutna till sådana förmåner som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel. Hänvisningar till de tekniska avsättningar som nämns i artikel 24 skall avse tekniska avsättningar med undantag för sådana som avser denna typ av förpliktelser.

4. Om de förmåner som avses i punkterna 1 och 2 innefattar en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan garanterad förmån, skall motsvarande ytterligare tekniska avsättningar omfattas av reglerna i artiklarna 22, 23 och 24.

Artikel 26

Matchningsregler

1. Vid tillämpning av artikel 20.3 och artikel 54 skall medlemsstaterna följa bilaga II i fråga om matchningsregler.

2. Denna artikel Första stycket skall dock inte tillämpas på åtaganden som avses i artikel [...]25.

2005/68/EG (anpassad)

ny

KAPITEL 2 IV –Bestämmelser om tekniska avsättningar som särskilt avser återförsäkring

Artikel 32

Bildande av tekniska avsättningar

1. Hemmedlemsstaten skall föreskriva att varje återförsäkringsföretag skall skapa tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till företagets hela verksamhet.

Storleken av dessa avsättningar skall bestämmas enligt de regler som fastställs i direktiv 91/674/EEG. I tillämpliga fall får hemmedlemsstaten fastställa mer specifika bestämmelser i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG.

2. Medlemsstaterna får inte behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG.

3. Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar täcks av fordringar mot återförsäkrare som inte är auktoriserade i enlighet med detta direktiv eller försäkringsföretag som inte är auktoriserade i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG, skall den fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar.

Artikel 33

Utjämningsreserver

1. Hemmedlemsstaten skall föreskriva att varje återförsäkringsföretag som återförsäkrar risker inom klass 14 förtecknad i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG skall upprätta en utjämningsreserv med ändamål att täcka tekniska underskott eller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som uppstår i denna försäkringsklass.

2. Utjämningsreserven för kreditåterförsäkring skall beräknas enligt regler som hemmedlemsstaten fastställt och som överensstämmer med någon av de fyra metoder som anges i punkt D i bilagan till direktiv 73/239/EEG, vilka skall anses inbördes likvärdiga.

3. Hemmedlemsstaten får befria återförsäkringsföretag från skyldigheten att upprätta en utjämningsreserv avseende återförsäkring av kreditförsäkring, om premierna eller bidragen för kreditförsäkring understiger 4 % av de totala premierna eller bidragen och inte heller uppgår till minst 2500000 EUR.

4. Hemmedlemsstaten kan kräva att varje återförsäkringsföretag skall upprätta utjämningsreserver för andra riskklasser än kreditåterförsäkring. Utjämningsreserverna skall beräknas enligt regler som fastställs av hemmedlemsstaten.

Artikel 34

Tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar

1. Hemmedlemsstaten skall kräva att återförsäkringsföretag investerar de tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och utjämningsreserven, som avses i artikel 33, i enlighet med följande regler:

a) Tillgångarna skall vara uppbyggda med hänsyn till den sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, och särskilt till arten, beloppen och varaktigheten av de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, kvalitet, lönsamhet och matchning av investeringarna.

b) Återförsäkringsföretaget skall tillse att tillgångarna är diversifierade och har lämplig spridning samt möjliggör för företaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter, särskilt när det gäller utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna, eller till katastrofer som får betydande följder. Företaget skall bedöma hur oregelbundna marknadsomständigheter påverkar dess tillgångar och skall diversifiera tillgångarna på ett sådant sätt att de minskar denna påverkan.

c) Investeringar i tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader skall under alla omständigheter hållas på aktsamma nivåer.

d) Investeringar i derivatinstrument skall vara möjligt så länge som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar effektiv portföljförvaltning. De skall värderas med aktsamhet, med hänsyn till de underliggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av institutionernas tillgångar. Företaget skall också undvika överdriven riskexponering på en enda motpart och på andra derivattransaktioner.

e) Tillgångarna skall vara diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag och riskackumulering i portföljen som helhet. Investeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att företaget utsätts för överdriven riskkoncentration.

Medlemsstaterna får besluta om att inte tillämpa kraven i led e på investeringar i statsobligationer.

2. Medlemsstaterna skall inte kräva av återförsäkringsföretag inom sitt territorium att dessa skall investera i särskilda kategorier av tillgångar.

3. Medlemsstaterna skall inte kräva förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller de investeringsbeslut som fattas av ett återförsäkringsföretag inom dess territorium eller av företagets investeringsförvaltare.

4. Trots vad som anges i punkterna 1-3 får hemmedlemsstaten för varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium fastställa följande kvantitativa regler, under förutsättning att de motiveras av aktsamhetsskäl:

a) Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i andra valutor än de som de tekniska avsättningarna är fastställda i skall begränsas till 30 %.

b) Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i aktier och andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer och skuldebrev vilka inte får handlas på en reglerad marknad skall begränsas till 30 %.

c) Hemmedlemsstaten får kräva av återförsäkringsföretag att inte investera mer än 5 % av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från samma företag, och inte mer än 10 % av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från företag som ingår i samma grupp.

5. Dessutom skall hemmedlemsstaten fastställa mer detaljerade regler i syfte att fastställa villkoren för användning av utestående belopp från ett specialföretag såsom tillgångar som täcker tekniska avsättningar enligt denna artikel.

KAPITEL 3

Bestämmelser om solvensmarginalen och garantifonden

Avsnitt 1

Disponibel solvensmarginal

Artikel 35

Huvudregel

Varje medlemsstat skall föreskriva att alla återförsäkringsföretag som har sitt huvudkontor inom dess territorium vid varje tidpunkt skall ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal i förhållande till sin samlade verksamhet, som åtminstone motsvarar kraven i detta direktiv.

Artikel 36

Godkända poster

1. Den disponibla solvensmarginalen skall motsvaras av tillgångar i återförsäkringsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, bl.a. följande:

a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömsesidigt återförsäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

i) I stiftelseurkund och bolagsordning skall föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

ii) I stiftelseurkund och bolagsordning skall föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap skall upphöra, de behöriga myndigheterna skall underrättas minst en månad i förväg och under denna period kunna förbjuda utbetalningen.

iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och stadgar får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, vilket dock inte påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii.

b) Lagstadgade och fria reserver som varken motsvarar ingångna försäkringsåtaganden eller klassificeras som utjämningsreserver.

c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

2. Den disponibla solvensmarginalen skall minskas med beloppet för de egna aktier som återförsäkringsföretaget innehar direkt.

För återförsäkringsföretag som tillämpar diskontering eller nedsättning av sina försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador för att ta hänsyn till avkastning på placeringar, såsom tillåts genom artikel 60.1 g i direktiv 91/674/EEG, skall den disponibla solvensmarginalen minskas med skillnaden mellan odiskonterade tekniska avsättningar eller tekniska avsättningar före nedsättning (enligt uppgift i noterna till redovisningen) och diskonterade tekniska avsättningar eller tekniska avsättningar efter nedsättning. Denna justering skall göras för alla risker som anges i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG, med undantag av de risker som anges för försäkringsklasserna 1 och 2 i punkt A i samma bilaga. För andra försäkringsklasser än 1 and 2 i punkt A i bilagan behöver ingen justering göras för diskontering av annuiteter som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna.

Utöver de avdrag som anges i första och andra styckena skall följande dras från den disponibla solvensmarginalen:

a) Ägarintressen som återförsäkringsföretaget har i följande organslag:

i) Försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 1 b i direktiv 98/78/EG.

ii) Återförsäkringsföretag enligt artikel 3 i detta direktiv eller återförsäkringsföretag i icke-medlemsstater enligt artikel 1.1 i direktiv 98/78/EG.

iii) Försäkringsholdingbolag enligt definitionen i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG.

iv) Kreditinstitut och finansiella institut enligt definitionerna i artiklarna 1.1 och 1.5 i direktiv 2000/12/EG.

v) Värdepappersföretag och finansiella institut enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 93/22/EEG [22] och i artikel 2.4 och 2.7 i direktiv 93/6/EEG [23].

b) Var och en av följande poster som ett återförsäkringsföretag innehar i de enheter som definierats i a i vilka det har ägarintresse:

i) De instrument som avses i punkt 4.

ii) De instrument som avses i artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG.

iii) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 och artikel 36.3 i direktiv 2000/12/EG.

Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag enligt a och b i tredje stycket.

Som ett alternativ till avdrag av de poster enligt a och b i tredje stycket som återförsäkringsföretag innehar i kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut, får medlemsstaterna tillåta att deras återförsäkringsföretag också med tillämpliga ändringar tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) skall tillämpas endast om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som skall inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent över tiden.

För beräkningen av solvensmarginalen enligt detta direktiv får medlemsstaterna föreskriva att återförsäkringsföretag som är föremål för extra tillsyn enligt direktiv 98/78/EG eller direktiv 2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i tredje stycket i de kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som ingår i den extra tillsynen.

Med det avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas här ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv 98/78/EG.

3. Den disponibla solvensmarginalen får också utgöras av följande:

a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslånekapitalet eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att återförsäkringsföretaget går i konkurs eller likvidation, skall ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor:

i) Endast helt inbetalda medel får beaktas.

ii) För lån med fast löptid skall den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum skall försäkringsföretaget till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen skall kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande återförsäkringsföretaget ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iii) Lån utan fast löptid skall ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet skall återförsäkringsföretaget underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och företaget skall därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna skall endast godkänna återbetalningen om återförsäkringsföretagets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter utöver avveckling av återförsäkringsföretaget, skall förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

ii) Utställandeavtalet skall ge återförsäkringsföretaget möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.

iii) Långivarens fordran på återförsäkringsföretaget skall i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda borgenärer.

iv) Handlingarna vid utställandet av värdepapperen skall innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för återförsäkringsföretaget att fortsätta sin verksamhet.

v) Endast helt inbetalda belopp får beaktas.

4. Efter återförsäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande:

a) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen.

b) Fordran som ett ömsesidigt eller liknande skadeförsäkringsföretag med variabla bidrag kan ha på sina medlemmar i form av begärda extra bidrag inom ett visst verksamhetsår, med ett belopp som uppgår till högst hälften av skillnaden mellan bidrag som maximalt kan infordras och faktiskt infordrade bidrag, varvid sådana extra bidrag inte får motsvara mer än 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. De behöriga nationella myndigheterna skall fastställa riktlinjer avseende villkoren för godkännande av extra bidrag.

c) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

5. När det gäller livåterförsäkringsverksamhet får den disponibla solvensmarginalen dessutom, efter återförsäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, också utgöras av följande:

a) Fram till och med den 31 december 2009: ett belopp motsvarande 50 % av företagets framtida vinst, men inte mer än 25 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. vinstens storlek erhålls genom multiplicering av den uppskattade årsvinsten med en faktor som motsvarar försäkringsavtalens genomsnittliga återstående giltighetstid; Denna faktor får inte överstiga 6. Den uppskattade årsvinsten får inte överstiga det aritmetiska medelvärdet av den uppnådda vinsten under de senaste fem räkenskapsåren i de verksamheter som anges i artikel 2.1 i direktiv 2002/83/EG.

De behöriga myndigheterna får medge att sådana belopp ingår i den disponibla solvensmarginalen endast

i) om en aktuariell rapport inlämnas till den behöriga myndigheten med en beräkning av sannolikheten av dessa framtida vinsters uppkomst, och

ii) i den mån framtida vinster från dolda nettoreserver enligt punkt 4 c inte redan beaktats.

b) om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tillämpas, denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien, av skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad matematisk avsättning och en matematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien; Detta belopp får emellertid inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livåterförsäkringar och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad skall minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

6. Ändringar av punkterna 1–5 i denna artikel i syfte att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen skall antas enligt förfarandet i artikel 55.2.

Avsnitt 2

Föreskriven solvensmarginal

Artikel 37

Föreskriven solvensmarginal för skadeåterförsäkring

1. Den föreskrivna solvensmarginalen skall bestämmas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller till genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren.

Dock skall, då det gäller återförsäkringsföretag som huvudsakligen meddelar försäkring avseende endast en eller flera av klasserna kredit-, storm-, hagel- och frostrisker, de senaste sju räkenskapsåren utgöra referensperiod för beräkningen av de genomsnittliga försäkringsersättningarna.

2. Om inte annat följer av artikel 40, skall beloppet för den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4 i denna artikel.

3. Premiebasen skall beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna eller bidragen i enlighet med nedanstående beräkningar och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.

Premie- eller bidragsbelopp som avser försäkringsklasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG skall ökas med 50 %.

Premie eller bidragsbelopp som avser andra försäkringsklasser än försäkringsklasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG får ökas med upp till 50 % för särskilda former av återförsäkring eller avtalstyper för att beakta de särskilda förhållandena för dessa verksamheter eller avtal i enlighet med förfarandet i artikel 55.2 i detta direktiv. De premier eller bidrag, tilläggsavgifter inräknade, som hänför sig till återförsäkringsverksamheten under det närmast föregående räkenskapsåret skall läggas ihop.

Från detta belopp skall dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

Det sålunda erhållna beloppet skall delas i två delar, av vilka den första skall uppgå till högst 50000000 EUR medan den andra skall utgöra restbeloppet. 18 % respektive 16 % av dessa beloppsandelar skall sedan räknas fram och läggas ihop.

Denna summa skall multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som återförsäkringsföretaget fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom retrocession, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får återförsäkringsföretaget också dra av som retrocession de belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46.

Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för bestämning av andelen premier eller bidrag.

4. Följande beräkningssätt skall användas för den ersättningsbaserade solvensmarginalen, varvid för klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG beloppen för skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp skall ökas med 50 %.

Skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp för andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG får ökas med upp till 50 % för särskilda former av återförsäkring eller avtalstyper för att beakta de särskilda förhållandena för dessa verksamheter eller avtal i enlighet med förfarandet i artikel 55.2 i detta direktiv.

De ersättningar som utbetalats (utan avdrag för anspråk för vilka retrocessionärer ansvarar) som betalats ut under de perioder som anges i punkt 1 skall läggas ihop.

Till denna summa skall läggas beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår.

Detta belopp skall minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.

Det återstående beloppet skall minskas med beloppet för avsättningar för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som inföll två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger. Om den referensperiod som fastställs i punkt 1 omfattar sju år, skall det belopp för avsättningar för ännu ej reglerade försäkringsfall som fastställts i början av det räkenskapsår som inföll sex år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger dras från beloppet.

En tredjedel eller en sjundedel av det erhållna beloppet, beroende på vilken referensperiod som skall användas enligt punkt 1, skall delas upp i två delar, varav den första omfattar 35000000 EUR och den andra det överskjutande beloppet. 26 % respektive 23 % av dessa beloppsandelar skall sedan räknas fram och läggas ihop.

Den sålunda framräknade summan skall multipliceras med ett tal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar, som försäkringsföretaget fortfarande har att ansvara för, beräknade efter avdrag för retrocession, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningar; Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får återförsäkringsföretaget också dra av som retrocession de belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46.

Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för bestämning av andelen skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp.

5. Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, skall den föreskrivna solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar skall retrocession inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än ett.

6. De procenttal som skall tillämpas på beloppsandelarna enligt punkt 3 femte stycket och punkt 4 sjunde stycket skall nedsättas till en tredjedel för sjukförsäkring som meddelas på liknande tekniska grunder som gäller för livförsäkring, förutsatt att

a) inbetalda premier är beräknade med hjälp av sjuklighetstabeller och enligt försäkringsmatematiska metoder,

b) en avsättning görs för stigande ålder,

c) ett premietillägg utdebiteras i syfte att skapa en säkerhetsmarginal av tillräcklig storlek,

d) försäkringsföretaget får säga upp försäkringsavtalet senast före utgången av det tredje försäkringsåret, och

e) försäkringsavtalet innehåller förbehåll för höjning av premierna eller nedsättning av ersättningarna också när det gäller löpande avtal.

Artikel 38

Föreskriven solvensmarginal för livåterförsäkring

1. Den föreskrivna solvensmarginalen för livåterförsäkring skall fastställas i enlighet med artikel 37.

2. Trots vad som anges i punkt 1 i denna artikel kan hemmedlemsstaten föreskriva att för de försäkringsformer inom försäkringsbranschen som omfattas av artikel 2.1 a i direktiv 2002/83/EG och som är knutna till investeringsfonder eller försäkringar med rätt till återbäring samt för sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 b och 2.2 b–e i direktiv 2002/83/EG, skall den föreskrivna solvensmarginalen fastställas i enlighet med artikel 28 i direktiv 2002/83/EG.

Artikel 39

Föreskriven solvensmarginal för återförsäkringsföretag som samtidigt bedriver skade- och livåterförsäkring

1. Hemmedlemsstaten skall föreskriva att varje återförsäkringsföretag som samtidigt bedriver skade- och livåterförsäkring skall ha en disponibel solvensmarginal som täcker det sammanlagda beloppet för de föreskrivna solvensmarginalerna för skade- och livåterförsäkringsverksamheterna, fastställda i enlighet med artiklarna 37 respektive 38 i detta direktiv.

2. Om den disponibla solvensmarginalen inte når upp till den nivå som krävs enligt punkt 1 i denna artikel skall de behöriga myndigheterna vidta de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 42 och 43 i detta direktiv.

Avsnitt 3

Garantifond

Artikel 40

Garantifondens belopp

1. En tredjedel av den föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artiklarna 37, 38 och 39 skall utgöra garantifonden. Den skall bestå av sådana poster som anges i artikel 36.1, 36.2 och 36.3 och, efter godkännande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, i artikel 36.4 c.

2. Garantifonden skall uppgå till minst 3000000 EUR.

Varje medlemsstat får föreskriva att garantifonden när det gäller captivebolag för återförsäkring skall uppgå till minst 1000000 EUR.

Artikel 41

Översyn av garantifondens belopp

1. De belopp i EUR som fastställs i artikel 40.2 skall ses över årligen med början den 10 december 2007, så att de avspeglar förändringar i det europeiska konsumentprisindexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat.

Beloppen skall justeras automatiskt genom att grundbeloppen i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan ikraftträdandet av detta direktiv och den senaste översynen och rundas av uppåt till närmaste 100000-tal euro.

Om förändringen i procent sedan förra justeringen är mindre än 5 % skall ingen justering göras.

2. Kommissionen skall årligen underrätta Europaparlamentet och rådet om översynen och de justerade belopp som avses i punkt 1.

2005/68/EG art. 45

Artikel 217

Finansiell återförsäkring

ny

1. Medlemsstaterna får säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag, som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan återförsäkring, på ett tillfredsställande sätt kan övervaka, hantera, kontrollera och rapportera risker som uppstår genom sådana avtal eller verksamheter.

2. I syfte att säkerställa att en harmoniserad behandling av finansiell återförsäkringsverksamhet genomförs får kommissionen anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera bestämmelserna i punkt 1 i fråga om övervakning, hantering och kontroll av risker till följd av finansiell återförsäkringsverksamhet.

Genomförandeåtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv, till exempel genom komplettering, skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

2005/68/EG art. 45

1. Hemmedlemsstaten får fastställa särskilda bestämmelser för utövande av finansiell återförsäkringsverksamhet när det gäller

- Obligatoriska villkor som skall ingå i alla ingångna avtal.

- Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.

Informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik.

- upprättande av tekniska avsättningar för att garantera att de är adekvata, tillförlitliga och sakliga,

- investering av tillgångar som täcker tekniska avsättningar i syfte att säkerställa att hänsyn tas till den sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, särskilt till arten, beloppen och varaktigheten för de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, lönsamhet och matchning av dess tillgångar,

- regler för tillgänglig solvensmarginal, föreskriven solvensmarginal och en minsta garantifond som återförsäkringsföretaget skall upprätthålla när det gäller finansiell återförsäkringsverksamhet.

2005/68/EG Art. 2.1 q (anpassad)

q) 2. I punkt 1 avses med finansiell återförsäkring en återförsäkring under vilken som innebär att den uttryckliga explicita maximala potentiella förlusten, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, som uppstår genom både överföring av en betydande teckningsrisk och en tidsrisk som båda är betydande, överstiger premien för avtalets livslängd med ett begränsat men betydande belopp, kombinerat med samtidigt som åtminstone ett av följande två villkor förhållanden föreligger:

ia) Uttrycklig och påtaglig Betydande hänsyn tasgen uttryckligen till pengars tidsvärde.

iib) Avtalsbestämmelser föreligger för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risköverföringen.

2005/68/EG art. 45

2. Av öppenhetsskäl skall medlemsstaterna utan dröjsmål till kommissionen översända texterna till de bestämmelser som antagits i den nationella lagstiftningen för tillämpningen av punkt 1.

2005/68/EG art. 46 (anpassad)

ny

Artikel 218

Specialföretag

1. Då en Mmedlemsstaterna beslutar att skall tillåta specialföretag som avses i detta direktiv att etablera sig på dess inom deras territorierum, förutsatt att skall den kräva officiellt tillsynsmyndigheterna ger sitt förhandsgodkännande tillstånd för detta.

2. Den medlemsstat i vilken specialföretaget är etablerat skall fastställa villkoren för ett sådant företags verksamhet.

2. I syfte att säkerställa en harmoniserad behandling av specialföretag får kommissionen anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

a) Auktorisationens räckvidd.

b) Obligatoriska villkor som skall ingå i alla ingångna avtal.

c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för sSpecialföretagets ledningspersonal: gott anseende och lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer.

d) Lämplighetskrav för aAktieägare eller medlemmar med kvalificerat ägarinnehav i specialföretaget: lämplighetskontroller.

e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.

f) Informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik.

g) - Specialföretagens Ssolvenskrav.

Genomförandeåtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv, till exempel genom komplettering, skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

2005/68/EG art. 46

34. Av öppenhetsskäl skall medlemsstaterna utan dröjsmål till kommissionen översända texterna till de bestämmelser som antagits i den nationella lagstiftningen för tillämpningen av punkt 2.

98/78/EG

Artikel 1

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) försäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 6 i direktiv 79/267/EEG,

b) försäkringsföretag i tredje land: ett företag som, om det hade sitt säte i gemenskapen, skulle behöva auktorisation i enlighet med artikel 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 6 i direktiv 79/267/EEG,

2005/68/EG art. 59.2 a

c)återförsäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring,

98/78/EG

d)moderföretag: ett moderföretag enligt definition i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag som, enligt de behöriga myndigheternas bedömning, utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag,

e) dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka, enligt de behöriga myndigheternas bedömning, ett moderföretag utövar ett bestämmande inflytande. Ett dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som ett dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag,

f)ägarintresse: ägarintresse enligt artikel 17 första meningen i direktiv 78/660/EEG eller direkt eller indirekt innehav av minst 20% av rösterna eller kapitalet i ett företag,

2002/87/EG art. 28.1

g)företag med ägarintresse: ett företag som är antingen moderföretag eller ett annat företag som har ett ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

h)anknutet företag: ett företag som är antingen ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

2005/68/EG art. 59.2 a

i)försäkringsholdingbolag: ett moderföretag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller huvudsakligen är försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag, som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat,

j)försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett annat moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, vilket har minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag,

k)behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över försäkringsföretag,

2005/68/EG art. 59.2 b

l) återförsäkringsföretag i tredjeland: ett företag för vilket auktorisation skulle krävas i enlighet med artikel 3 i direktiv 2005/68/EG, om dess huvudkontor var beläget inom gemenskapen.

2005/68/EG art. 59.3

Artikel 2

Tillämplighet av den extra tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag

1. Utöver de bestämmelser i direktiv 73/239/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring [30] och direktiv 2005/68/EG som innehåller bestämmelser om tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag skall medlemsstaterna meddela föreskrifter om extra tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i minst ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, på det sätt som anges i artiklarna 5, 6, 8 och 9 i det här direktivet.

2. Varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland skall vara underkastat extra tillsyn på det sätt som anges i artiklarna 5.2, 6, 8 och 10.

3. Varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet skall vara underkastat extra tillsyn på det sätt som anges i artiklarna 5.2, 6 och 8.

Artikel 3

Omfattning av den extra tillsynen

1. Utövande av extra tillsyn i enlighet med artikel 2 skall inte i något hänseende innebära att de behöriga myndigheterna är skyldiga att utöva en tillsynsfunktion gentemot enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, enskilda försäkringsholdingbolag eller enskilda försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet.

2. Den extra tillsynen skall omfatta följande slag av företag som avses i artiklarna 5, 6, 8, 9 och 10:

– Företag som är anknutna till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

– Företag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

– Företag som är anknutna till företag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

3. Medlemsstaterna får besluta att företag som har sitt säte i tredje land där det finns rättsliga hinder för överföring av nödvändig information inte skall omfattas av den extra tillsyn som avses i artikel 2, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 2.5 i bilaga I och punkt 4 i bilaga II.

Dessutom kan de behöriga myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen från fall till fall besluta att ett företag inte skall omfattas av den extra tillsyn som avses i artikel 2, om

– det företag som skulle omfattas endast är av ringa intresse med hänsyn till syftet med den extra tillsynen över försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller om

– det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta företagets finansiella situation omfattas med hänsyn till syftet med den extra tillsynen över försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

Artikel 4

Behöriga myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen

1. Den extra tillsynen skall utövas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där försäkringsföretaget har fått officiell auktorisation enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 3 i direktiv 2005/68/EG.

2. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater har samma försäkringsholdingbolag, försäkringsföretag i tredjeland, återförsäkringsföretag i tredjeland eller försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet som moderföretag, får de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna komma överens om vilken av dem som skall ansvara för utövandet av den extra tillsynen.

3. Om en medlemsstat har mer än en behörig myndighet för stabilitetstillsyn över försäkringsföretag och återförsäkringsföretag skall den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att organisera samordningen mellan dessa myndigheter.

98/78/EG

Artikel 5

Informationens tillgänglighet och kvalitet

2005/68/EG art. 59,4

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att de behöriga myndigheterna skall kräva att alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastade extra tillsyn skall ha adekvata interna kontrollförfaranden för att ta fram de uppgifter och den information som är relevanta för den extra tillsynen.

98/78/EG

2. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att det inte inom deras jurisdiktion skall finnas några rättsliga hinder mot att de företag som är underkastade den extra tillsynen och deras anknutna företag och företag med ägarintresse inbördes utbyter sådan information som är relevant för den extra tillsynen.

2005/68/EG art. 59.5

Artikel 6

Tillgång till uppgifter

1. Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen har tillgång till all information som är relevant för utövande av tillsyn över de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastade extra tillsyn. De behöriga myndigheterna får vända sig direkt till de berörda företag som avses i artikel 3.2 för att erhålla erforderlig information, endast om sådan information har begärts från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och detta inte har lämnat denna information.

2. Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter, själva eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på platsen av den information som avses i punkt 1 hos

– det försäkringsföretag som är underkastat extra tillsyn,

– det återförsäkringsföretag som är underkastat extra tillsyn,

– dotterföretag till detta försäkringsföretag,

– dotterföretag till detta återförsäkringsföretag,

– moderföretag till detta försäkringsföretag,

– moderföretag till detta återförsäkringsföretag,

– dotterföretag till ett moderföretag till detta försäkringsföretag,

– dotterföretag till ett moderföretag till detta återförsäkringsföretag.

3. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämpning av denna artikel i särskilt angivna fall vill kontrollera viktig information som rör ett företag som är beläget i en annan medlemsstat och som är ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett dotterföretag, ett moderföretag eller ett dotterföretag till ett moderföretag till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastat extra tillsyn, skall de hos de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten begära att denna kontroll genomförs. De myndigheter som mottar en sådan begäran skall inom ramen för sin behörighet efterkomma den genom att själva genomföra kontrollen, låta de myndigheter som framställt begäran genomföra den eller tillåta en revisor eller annan expert att genomföra kontrollen.

Den behöriga myndighet som har framställt begäran får om den så önskar delta i kontrollen, om den inte själv utför den.

Artikel 7

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1. Om försäkrings eller återförsäkringsföretag är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse och är etablerade i olika medlemsstater, skall de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat på begäran till varandra överlämna all relevant information som gör det möjligt att utöva eller som underlättar utövandet av tillsyn inom ramen för detta direktiv och på eget initiativ överlämna all information som enligt deras bedömning är viktig för de övriga behöriga myndigheterna.

2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett kreditinstitut enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut eller ett värdepappersföretag enligt definitionen i rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse, skall de behöriga myndigheterna och de myndigheter som har anförtrotts det offentliga uppdraget att utöva tillsyn över dessa andra företag samarbeta nära. Utan att det påverkar deras respektive behörighet skall dessa myndigheter till varandra överlämna all information som kan underlätta utförandet av deras uppdrag, i synnerhet inom ramen för detta direktiv.

3. Information som mottas till följd av detta direktiv, särskilt genom utbyte av information mellan behöriga myndigheter som avses i detta direktiv, skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 16 i rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) och artikel 16 i direktiv 2002/83/EG och artiklarna 24–30 i direktiv 2005/68/EG.

Artikel 8

Transaktioner inom grupper

1. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna utövar allmän tillsyn över transaktioner mellan

a) ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och

i) ett företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget,

ett företag med ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, eller

ett företag som är anknutet till ett företag med ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget,

b) ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en fysisk person som har ägarintresse i

i) försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller något av dessas anknutna företag,

ett företag med ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, eller

ett företag som är anknutet till ett företag med ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Dessa transaktioner skall särskilt avse

– lån,

– garantier och transaktioner utanför balansräkningen,

– poster som får ingå i solvensmarginalen,

– investeringar,

– återförsäkrings- och retrocessionsverksamhet,

– avtal om delade kostnader.

2. Medlemsstaterna skall kräva att försäkringsföretagen tillämpar adekvata metoder för riskhantering och rutiner för intern kontroll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktioner enligt bestämmelserna i punkt 1. Medlemsstaterna skall också kräva att försäkringsföretagen minst en gång om året rapporterar betydande transaktioner till de behöriga myndigheterna. Dessa förfaranden och rutiner skall övervakas av de behöriga myndigheterna.

Om det på grundval av denna information visar sig att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens äventyras eller riskerar att äventyras, skall den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder mot försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

98/78/EG

Artikel 9

Jämkade solvenskrav

1. I det fall som avses i artikel 2.1 skall medlemsstaterna kräva att en beräkning av jämkad solvens utförs i enlighet med bilaga I.

2. Alla anknutna företag, företag med ägarintresse och företag som är anknutna till ett företag med ägarintresse skall omfattas av den beräkning som avses i punkt 1.

2005/68/EG art. 59.6

3. Om den beräkning som avses i punkt 1 visar att den jämkade solvensen är negativ, skall de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder mot de berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.

98/78/EG

Artikel 10

2005/68/EG Art. 59.7 a

Försäkringsholdingbolag samt försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland

98/78/EG

1. I det fall som avses i artikel 2.2 skall medlemsstaterna kräva att metoden för extra tillsyn enligt bilaga II tillämpas.

2005/68/EG art. 59.7 b

2. I det fall som avses i artikel 2.2 skall beräkningen omfatta alla företag som är anknutna till försäkringsholdingbolaget eller till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland enligt den metod som föreskrivs i bilaga II.

3. Om de behöriga myndigheterna på grundval av denna beräkning kommer fram till att solvensställningen inom ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland äventyras eller riskerar att äventyras, skall de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder mot det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

2002/87/EG art. 28.4

Artikel 10a

Samarbete med behöriga myndigheter i tredje land

1. Kommissionen kan antingen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ ställa förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med en eller flera tredje länder som rör metoderna för att utöva extra tillsyn över

a) försäkringsföretag bland vars delägare det finns företag i den mening som avses i artikel 2 med huvudkontor i tredje land, och och

2005/68/EG Art. 59.8 a

b) återförsäkringsföretag bland vars delägare det finns företag i den mening som avses i artikel 2 med huvudkontor i tredjeland, och

c) försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland bland vars delägare det finns företag i den mening som avses i artikel 2 med huvudkontor inom gemenskapen.

2005/68/EG art. 59.8 b

2. De avtal som avses i punkt 1 skall särskilt syfta till att säkerställa såväl

a) att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den information som krävs för att utöva extra tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintressen i företag utanför gemenskapen, och

b) att de behöriga myndigheterna i tredjeland kan få fram den information som krävs för att utöva extra tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i företag i en eller flera medlemsstater.

2005/1/EG art. 7.1

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget skall kommissionen med biträde av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resultaten av de förhandlingar som avses i punkt 1 och den därigenom uppkomna situationen.

2002/87/EG art. 28.4

Artikel 10b

Ledningsorgan för holdingföretag med blandad verksamhet Medlemsstaterna skall kräva att de personer som faktiskt leder affärsverksamheten i ett holdingföretag med blandad verksamhet har ett tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra dessa åligganden.

ny

AVDELNING III

Tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp

KAPITEL I – GRUPPTILLSYN DEFINITIONER, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH NIVÅER

Avsnitt 1 — Definitioner

Artikel 219

Definitioner

1. I denna avdelning avses med

a) företag med ägarintresse: ett företag som är antingen moderföretag eller ett annat företag som har ett ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

b) anknutet företag: ett företag som är antingen ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

c) grupp: en företagsgrupp som består av ett företag med ägarintresse, dess dotterföretag och de enheter i vilka företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag har innehav samt företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

d) grupptillsynsmyndighet: den tillsynsmyndighet som i enlighet med artikel 260 fastställts som ansvarig för grupptillsynen,

e) försäkringsholdingbolag: ett moderföretag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, etablerade inom gemenskapen eller i tredje land, där minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag inom gemenskapen, som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG.

f) försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett annat moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredje land, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag i tredje land, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, vilket har minst ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag.

2. Vid tillämpningen av denna avdelning skall tillsynsmyndigheterna också som moderföretag betrakta varje företag som enligt deras uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag.

De skall också som dotterföretag betrakta varje företag över vilket, enligt deras uppfattning, ett moderföretag i praktiken utövar ett dominerande inflytande.

De skall också som ägarintresse betrakta ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital över vilket enligt deras uppfattning ett betydande inflytande utövas.

Avsnitt 2 – Tillämpningsområde

Artikel 220

Fall då grupptillsyn skall tillämpas

1. Medlemsstaterna skall föreskriva grupptillsyn i enlighet med denna avdelning över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.

De artiklar i detta direktiv som innehåller bestämmelser om tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag på det enskilda företagets nivå är fortsatt tillämpliga på företag som ingår i en grupp, om inte annat föreskrivs i denna avdelning.

2. Medlemsstaterna skall se till tillsyn på gruppnivå tillämpas på följande:

a) Försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, försäkringsföretag i tredje land eller återförsäkringsföretag i tredje land enligt artiklarna 225–271.

b) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor inom gemenskapen enligt artiklarna 225–271.

c) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utanför gemenskapen eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje land enligt artiklarna 272–274.

d) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet enligt artikel 276.

3. I de fall som avses i 2 a–b får grupptillsynsmyndigheten, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse eller försäkringsholdingbolaget med huvudkontor inom gemenskapen är anknutet till en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingbolag som är underkastat extra tillsyn enligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncentrationer enligt artikel 257 eller över transaktioner inom en grupp enligt artikel 257 eller båda dessa former av tillsyn inte skall utövas på nivån för det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingbolaget med ägarintresse.

Artikel 221

Grupptillsynens tillämpningsområde

1. Att grupptillsyn utövas enligt artikel 220 skall ite innebära något krav på tillsynsmyndigheterna att utföra en tillsynsuppgift i fråga om det enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingbolaget med blandad verksamhet, utan att detta skall påverka artikel 270 såvitt gäller försäkringsholdingbolag.

2. I följande fall får grupptillsynsmyndigheten från fall till fall besluta att inte låta ett företag omfattas av den grupptillsyn som avses i artikel 220:

a) Om företaget är beläget i ett tredjeland där det finns rättsliga hinder för överförandet av nödvändig information, vilket dock inte skall påverka artikel 236.

b) Om det företag som skulle omfattas endast är av ringa intresse med hänsyn till grupptillsynens syfte.

c) Om det med hänsyn till grupptillsynens syfte vore olämpligt eller vildeledande att låta det berörda företaget omfattas av grupptillsynen.

Även om flera företag inom samma grupp, betraktade individuellt, får uteslutas enligt led b i första stycket, skall de dock inte desto mindre omfattas av grupptillsynen om de, betraktade tillsammans, är av icke ringa intresse.

I det fall som avses i led c i första stycket skall grupptillsynsmyndigheten samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut, utom då fallet är så brådskande att detta inte låter sig göras.

Om grupptillsynsmyndigheten har undantagit ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från grupptillsynen i något av de fall som avses i led b och c i första stycket, får tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där detta företag är beläget hos det ledande företaget i gruppen inhämta alla uppgifter som kan underlätta deras tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga.

Avsnitt 3 — Nivåer

Artikel 222

Företag som har det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå

1. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag med ägarintresse som avses i leden a och b i artikel 220.2 i sin tur är ett anknutet företag till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag med ägarintresse som har sitt huvudkontor inom gemenskapen skall artiklarna 225–271 tillämpas endast på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag med huvudkontor inom gemenskapen som har det yttersta ägarintresset.

2. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag med huvudkontor inom gemenskapen som har det yttersta ägarintresset enligt punkt 1 är anknutet till ett företag som är underkastat extra tillsyn enligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, får grupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncentrationer enligt artikel 257 eller över transaktioner inom en grupp enligt artikel 257 eller båda dessa former av tillsyn inte skall utövas på nivån för det företag som har det yttersta ägarintresset.

Artikel 223

Företag som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå

1. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag med ägarintresse och med huvudkontor inom gemenskapen som avses i artikel 220.2 a–b inte har detta huvudkontor i samma medlemsstat som det företag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 222, får medlemsstaterna tillåta sina tillsynsmyndigheter att, efter samråd med grupptillsynsmyndigheten och det senast nämnda företaget, låta grupptillsynen avse det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå.

I sådana fall skall tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut för både grupptillsynsmyndigheten och företaget med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå.

Artiklarna 225–271 skall gälla med nödvändiga ändringar med förbehåll för punkterna 2–6 i denna artikel.

2. Tillsynsmyndigheten får begränsa grupptillsynen av företaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå till att gälla bestämmelserna i ett eller flera avsnitt av kapitel II.

3. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa avsnitt 1 av kapitel II på företaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, skall det val av metod som grupptillsynsmyndigheten gjort i enlighet med artikel 227 beträffande det företag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 222 betraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten.

4. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa avsnitt 1 av kapitel II på företaget med det ytterstta ägarintresset på nationell nivå, och det företag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 222 har beviljats tillstånd i enlighet med artikel 238 eller 240.5 att beräkna solvenskapitalkravet för gruppen och även solvenskapitalkraven för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i gruppen med en intern modell, skall detta beslut betraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten.

Om under sådana omständigheter tillsynsmyndigheten finner att riskprofilen hos företaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå avviker väsentligt från den interna modell som godkänts på gemenskapsnivå får myndigheten, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt har tagit upp de ändringar som den framfört, besluta att ålägga företaget kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet på gruppnivå eller, om under särskilda omständigheter sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, kräva att företaget skall beräkna sitt solvenskapitalkrav för gruppen enligt standardformeln.

Tillsynsmyndigheten skall ange motiven till sådana beslut för både företaget och grupptillsynsmyndigheten.

5. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa avsnitt 1 av kapitel II på företaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, skall detta företag inte ges möjlighet att ansöka enligt artikel 243 eller 256 om tillstånd att låta något av sina dotterföretag omfattas av artiklarna 245–250.

6. Om medlemsstaterna medger att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i punkt 1, skall de föreskriva att inga sådana beslut kan fattas eller upprätthållas om beträffande fall där företaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå är ett dotterföretag till det företag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 222 och det företaget har erhållit tillstånd enligt artikel 244 eller 256 att låta det nyss nämnda dotterföretaget omfattas av artiklarna 245–250.

7. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att närmare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får fattas.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Artikel 224

Företag med ägarintressen från flera medlemsstater

1. Om medlemsstaterna tillåter att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i artikel 223, skall de också tillåta dem att besluta att ingå överenskommelser med tillsynsmyndigheter i andra medlemsstater där andra anknutna företag med yttersta ägarintresse på nationell nivå är verksamma i syfte att utföra grupptillsyn på undergruppsnivå omfattande flera medlemsstater.f

Om de berörda tillsynsmyndigheterna har träffat en överenskommelse enligt första stycket i denna punkt skall grupptillsynen inte utövas på nivån för något sådant företag med yttersta ägarintresse enligt artikel 223 som är verksamt i andra medlemsstater än den där den undergrupp som avses i första stycket i denna punkt är belägen.

2. Bestämmelserna i artikel 223.2–6 skall gälla i tillämpliga delar.

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att närmare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får fattas.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

KAPITEL II – FINANSIELL STÄLLNING

Avsnitt 1 – Solvens på gruppnivå

Underavsnitt 1 – Allmänna bestämmelser

Artikel 225

Solvenstillsyn på gruppnivå

1. Solvenstillsyn på gruppnivå skall utövas i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel samt artikel 259 och kapitel III.

2. I det fall som avses i artikel 220.2 a skall medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintressen säkerställer att gruppen har tillgång till en godtagbar kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för gruppen, beräknat enligt underavsnitten 2, 3 och 4.

3. I det fall som avses i artikel 220.2 b skall medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp säkerställer att gruppen har tillgång till en godtagbar kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för gruppen, beräknat enligt underavsnitt 5.

4. Grupptillsynsmyndigheten skall göra en samlad tillsynsbedömning enligt kapitel III av kraven i punkterna 2 och 3. Bestämmelserna i artikel 133 och 135.1–3 skall tillämpas analogt.

Artikel 226

Återkommande beräkningar

1. Grupptillsynsmyndigheten skall se till att de beräkningar som avses i artikel 225.2–3 utförs minst en gång per år, antingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen eller av försäkringsholdingbolaget.

Relevanta data för beräkningen och beräkningens resultat skall lämnas till grupptillsynsmyndigheten av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsholdingbolaget eller av det företag i gruppen som grupptillsynsmyndigheten utsett efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och med gruppen själv.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag samt försäkringsholdingbolag skall fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för gruppen. Om gruppens riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenskapitalkravet skall en förnyad beräkning av detta krav göras utan dröjsmål och rapporteras till grupptillsynsmyndigheten.

Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på gruppnivå, får grupptillsynsmyndigheten kräva en förnyad beräkning av detta krav.

Underavsnitt 2 – Val av beräkningsmetod och allmänna principer

Artikel 227

Val av metod

1. Solvensberäkningen på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 220.2 a skall utföras enligt de försäkringstekniska principer som anges i artiklarna 228–240 och med en av de metoder som redovisas där.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva att solvensberäkningen på gruppnivå för sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 220.2 a skall utföras enligt metod 1 som beskrivs i underavsnitt 4.

De skall dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, när de fullgör uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 som beskrivs i underavsnitt 4 eller en kombination av metoderna 1 och 2, om tillämpning uteslutande av metod 1 inte skulle ha varit lämpligt.

Artikel 228

Proportionalitet

1. Vid solvensberäkning för en grupp skall hänsyn tas till den proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de anknutna företagen.

Vid tillämpningen av första stycket skall den proportionella andelen omfatta ettdera av följande:

a) För metod 1: de procentandelar som tillämpats vid upprättandet av den sammanställda redovisningen.

b) För metod 2: den andel av det tecknade bolagskapitalet som, direkt eller indirekt, innehas av företaget med ägarintresse.

Oberoende av vilken metod som används skall dock, när det anknutna företaget är ett dotterföretag som inte har tillräcklig kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav, hela underskottet i dotterföretagets solvens beaktas.

Om, enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett moderföretag, som innehar en andel av kapitalet, strikt och otvetydigt är begränsat till denna kapitalandel kan dock dessa behöriga myndigheter tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på proportionell basis.

2. Grupptillsynsmyndigheten skall, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, fastställa den proportionella andel som skall beaktas i följande fall:

a) När det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.

b) När en tillsynsmyndighet har fastställt att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag skall räknas som ägarintresse, eftersom, enligt myndighetens uppfattning, ett väsentligt inflytande utövas över företaget.

Artikel 229

Undanröjande av dubbelräkning av poster i kapitalbasen

1. Dubbelräkning av poster i kapitalbasen som används för att täcka solvenskapitalkravet mellan olika försäkrings- eller återförsäkringsföretag som beaktas vid solvensberäkningen skall inte tillåtas.

I detta syfte skall, vid beräkning av en grupps solvens, när de metoder som beskrivs i avsnitt 4 inte redan innehåller bestämmelser om detta, följande belopp uteslutas:

a) Värdet av alla tillgångar i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för något av dess anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

b) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för det företag som har ägarintresse.

c) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det företag som har ägarintresse.

2. Utan att det påverkar punkt 1, får följande poster omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för att täcka solvenskapitalkravet i det berörda anknutna företaget:

a) Vinstreserver och framtida vinster som uppkommer i ett livförsäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.

b) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkringsföretag med ägarintresse för vilket gruppens solvens beräknas.

Följande skall dock i samtliga fall uteslutas vid beräkningen:

a) Allt tecknat men inte inbetalt kapital som medför en möjlig förpliktelse för ett företag med ägarintresse.

b) Allt tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

c) Allt tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse.

3. Om tillsynsmyndigheterna anser att vissa poster i kapitalbasen, utöver de som avses i punkt 2, som får täcka ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenskapitalkrav i praktiken inte kan göras tillgängliga för att täcka samma krav i det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas, får dessa poster endast omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att täcka solvenskapitalkravet i det anknutna företaget.

4. Summan av de poster i kapitalbasen som avses i punkterna 2 och 3 får inte överstiga solvenskapitalkravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

5. Poster som ingår i kapitalbasen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas, och för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande krävs enligt artikel 88, får ingå i beräkningen endast under förutsättning att de vederbörligen godkänts av den tillsynsmyndighet som är ansvarig för tillsynen över det anknutna företaget.

Artikel 230

Eliminering av kapital som skapats inom en grupp

1. Vid beräkning av en grupps solvens skall ingen hänsyn tas till poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet och som härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse och något av följande:

a) Ett anknutet företag.

b) Ett företag med ägarintresse.

c) Ett annat företag som är anknutet till något företag med ägarintresse i det berörda företaget.

2. Vid beräkning av solvens på gruppnivå skall ingen hänsyn tas till poster i kapitalbasen som kan täcka solvenskapitalkravet i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket sådan solvens beräknas om dessa poster härrör från ömsesidig finansiering tillsammans med ett annat företag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse.

3. Ömsesidig finansiering skall anses föreligga åtminstone när ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess anknutna företag innehar aktier i, eller ger lån till, ett annat företag som direkt eller indirekt innehar poster i sin kapitalbas som får ingå i solvensmarginalen för de förstnämnda företagen.

Artikel 231

Värdering

Tillgångarnas och skuldernas värde skall bedömas enligt artikel 73.

Underavsnitt 3 – Tillämpning av beräkningsmetoderna

Artikel 232

Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har mer än ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag skall vart och ett av dessa anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag beaktas vid beräkningen av gruppens solvens.

Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte har sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket beräkningen av gruppens solvens utförs, får medlemsstaterna föreskriva att, i fråga om det anknutna företaget, beräkningen skall ta hänsyn till solvenskapitalkravet och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka detta enligt bestämmelserna i den andra medlemsstaten.

Artikel 233

Mellanliggande försäkringsholdingbolag

1. Vid beräkning av solvens på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett anknutet försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje land genom ett försäkringsholdingbolag skall det mellanliggande försäkringsholdingbolagets ställning beaktas.

Vid denna beräkning, men endast i detta sammanhang, skall det mellanliggande försäkringsholdingbolaget betraktas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om solvenskapitalkrav i underavsnitten 1, 2 och 3 av avsnitt 4 i kapitel VI i avdelning I och av samma villkor för att poster i kapitalbasen skall få medräknas för att täcka detta krav som de som fastställs genom underavsnitten 1, 2 och 3 i avsnitt 3 i kapitel VI i avdelning I.

2. I de fall då ett mellanliggande försäkringsholdingbolag innehar efterställda skulder eller andra poster i kapitalbasen för vilka begränsningar gäller enligt artikel 97, skall dessa poster godkännas upp till de belopp som beräknats med tillämpning av de gränsvärden som anges i artikel 97 för summan av de utestående posterna på gruppnivå jämförd med solvenskapitalkravet på gruppnivå.

Poster i kapitalbasen i ett mellanliggande försäkringsholdingbolag, för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande skulle krävas enligt artikel 88 om de innehades av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, får endast ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå om de vederbörligen har godkänts av grupptillsynsmyndigheten.

Artikel 234

Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredje land

1. Vid beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje land, men endast i detta sammanhang, skall det sistnämnda företaget betraktas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gemenskapen.

Om dock det tredjeland där detta företag har sitt huvudkontor kräver att det skall vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom kapitel VI i avdelning I, får medlemsstaterna föreskriva att man i fråga om detta företag vid beräkningen skall beakta det solvenskapitalkrav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det som fastställts av det berörda tredjelandet.

2. Kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig skall utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarintresse.

Grupptillsynsmyndigheten skall samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och med Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner innan den fattar beslut om likvärdighet.

3. Kommissionen skall, efter samråd med Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner och enligt förfarandet i artikel 313.2, anta ett beslut om huruvida solvensordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom kapitel VI i avdelning I.

Dessa beslut skall regelbundet ses över för att ta hänsyn till eventuella ändringar av solvensordningen i kapitel VI i avdelning I och den som gäller i tredjelandet.

4. När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med punkt 3 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland är likvärdig skall punkt 2 inte tillämpas.

När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med punkt 3 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland inte är likvärdig skall den möjlighet som anges i punkt 1 andra stycket att beakta solvenskapitalkravet och de medräkningsbara posterna i kapitalbasen enligt ordningen i det berörda tredjelandet inte få tillämpas, och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjelandet skall behandlas uteslutande i enlighet med punkt 1 första stycket.

Artikel 235

Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut

När det gäller beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut, skall medlemsstaterna tillåta sina försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintressen att, med nödvändiga ändringar, tillämpa metod 1 eller 2 enligt bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Metod 1 enligt denna bilaga skall dock endast tillämpas om grupptillsynsmyndigheten har förvissat sig om nivån på den samordnade ledningen och interna kontrollen avseende de enheter som avses inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent över tiden.

Medlemsstaterna skall dock tillåta sina tillsynsmyndigheter, när dessa utför uppgiften som grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, att på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarintresse besluta att dra av varje sådant ägarintresse som avses i första stycket från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå för företaget med ägarintresse.

Artikel 236

Brist på nödvändiga data

Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har tillgång till data som är nödvändiga för att beräkna solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet företag med huvudkontor i en medlemsstat eller i tredje land, skall detta företags bokförda värde i försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse dras av från de poster i kapitalbasen som får medräknas för solvensen på gruppnivå.

I ett sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse betraktas som en medräkningsbar kapitalbaspost när det gäller solvensen på gruppnivå.

Underavsnitt 4 – Beräkningsmetoder

Artikel 237

Metod 1(förstahandsmetod) Metod baserad på sammanställd redovisning

1. Beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse skall genomföras med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen.

Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan följande:

a) De kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data.

b) Solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i sammanställda data.

Bestämmelserna i underavsnitten 1, 2 och 3 i avsnitt 3 av kapitel VI i avdelning I och i underavsnitten 1, 2 och 3 av avsnitt 3 i kaptel VI i avdelning I skall gälla vid beräkningen av de poster i kapitalbasen som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och av solvenskapitalet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data.

2. Solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) skall beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de allmänna principer som anges i underavsnitten 1 och 2 av avsnitt 4 i kapitel VI i avdelning I och underavsnitten 1 och 3 av avsnitt 4 i kapitel VI i avdelning I.

Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå skall uppgå till minst summan av följande:

a) Minimikapitalkravet enligt artikel 126 för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.

b) Den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.

Detta minimum skall täckas genom medräkningsbara poster i kapitalbasen enligt vad som anges i artikel 97.5.

Vid bestämningen av huruvida dessa poster får medräknas för att täcka det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå skall principerna i artiklarna 228–236 gälla med nödvändiga ändringar. Bestämmelserna i artikel 136.1–2 skall tillämpas analogt.

Artikel 238

Gruppintern modell

1. Om en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, skall de berörda tillsynsmyndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant tillstånd skal beviljas och om eventuella särskilda villkor för tillståndet.

Ansökan enligt första stycket skall lämnas endast till grupptillsynsmyndigheten.

Denna skall utan dröjsmål underrätta de övriga berörda tillsynsmyndigheterna.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna skall göra alla insatser för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex månader från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan.

Denna skall utan dröjsmål vidarebefordra den fullständiga ansökan till övriga berörda tillsynsmyndigheter.

3. Under den tidsfrist som anges i punkt 2 skall grupptillsynsmyndigheten, om företaget med ägarintresse eller någon av de övriga berörda tillsynsmyndigheterna så begär, samråda med Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner. Grupptillsynsmyndigheten får också samråda med kommittén på eget initiativ.

Om samråd sker med kommittén skall den tidsfrist som anges i punkt 2 förlängas med två månader.

4. Om Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner har rådfrågats skall de berörda tillsynsmyndigheterna vederbörligen överväga dess rekommendationer innan de fattar sitt gemensamma beslut.

Grupptillsynsmyndigheten skall till sökanden överlämna det gemensamma beslut som avses i punkt 2 genom en handling som innehåller beslutet med en fullständig motivering och förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från ställningstagandet från Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänste¬pensioner.

Detta gemensamma beslut skall anses avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

5. Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som anges i punkt 2 respektive 3 skall grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Vid sitt beslut skall grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:

a) De synpunkter och förbehåll som övriga berörda tillsynsmyndigheter uttryckt under tidsfristen.

b) Rekommendationen från kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner, om denna kommitté rådfrågats.

Beslutet skall avfattas skriftligt i en handling som också innehåller en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från ställningstagandet från Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänste¬pensioner.

Grupptillsynsmyndigheten skall överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Beslutet skall anses avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

6. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som står under dess tillsyn avviker väsentligt från den interna modell som godkänts på gruppnivå får den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt har tagit upp de invändningar som den framfört, ålägga företaget ett kapitaltillägg utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av den interna modellen.

Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att företaget skall beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standardformel som anges i underavsnitten 1 och 2 av avsnitt 4 i kapitel VI av avdelning I.

Tillsynsmyndigheten skall motivera sådana beslut som avses i första och andra stycket för såväl försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som grupptillsynsmyndigheten.

Artikel 239

Kapitaltillägg på gruppnivå

Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil skall grupptillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma följande:

a) Eventuella särskilda risker som föreligger på gruppnivå och som inte skulle täckas i tillräcklig grad med standardformeln eller den interna modell som tillämpas på grund av att de är svåra att kvantifiera.

b) Eventuellt kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet som anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag ålagts av sina tillsynsmyndigheter i enlighet med artiklarna 37 och 238.6.

Om det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil, får ett kapitaltillägg på gruppnivå beslutas.

Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inklusive kapitaltillägg skall ersätta det otillräckliga sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå vid bedömningen av om kravet är uppfyllt..-

Artikel 240

Metod 2 (alternativ metod) Avräknings- och totalmetoden

1. Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse skall utgöras av skillnaden mellan följande:

a) Gruppens samlade medräkningsbara kapitalbasmedel enligt punkt 2.

b) Det värde de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen representerar i redovisningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse plus det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen enligt punkt 3.

2. Gruppens samlade medräkningsbara kapitalbasmedel är lika med summan av följande:

a) De kapitalbasmedel hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet.

b) Den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbasmedel hos de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet.

3. Gruppens samlade solvenskapitalkrav är lika med summan av följande:

a) Solvenskapitalkravet för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.

b) Den proportionella andelen av solvenskapitalkravet för de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.

4. Om ägarintresset i de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen helt eller delvis består av indirekt innehav, skall de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens värde i redovisningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse inbegripa värdet av detta indirekta ägande med beaktande av de relevanta successiva intressena, medan de poster som avses i punkterna 2 b och 3 b skall inbegripa de motsvarande proportionella andelarna av de kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvensmarginalen för de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen respektive solvenskapitalkraven för dessa.

5. Om en ansökan om tillstånd att beräkna solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, skall artikel 238 gälla med tillämpliga ändringar.

6. Vid bedömningen av om en grupps aggregerade solvenskapitalkrav, beräknat enligt punkt 1, på ett tillfredsställande sätt återspeglar gruppens riskprofil skall de berörda tillsynsmyndigheterna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är svåra att kvantifiera.

Om en grupps riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå, får gruppen åläggas ett kapitaltillägg utöver detta krav.

Det aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå inklusive kapitaltillägg skall ersätta det otillräckliga aggregerade solvenskapitalkravet på gruppnivå vid fastställandet av om kravet är uppfyllt.

Artikel 241

Genomförandeåtgärder

Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera de försäkringstekniska principerna och metoderna i artiklarna 227–236 och tillämpningen av artiklarna 237–240 för att säkerställa en enhetlig tillämpning inom hela gemenskapen.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Underavsnitt 5 – Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag

Artikel 242

Solvens på gruppnivå för försäkringsholdingbolag

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag skall grupptillsynsmyndigheten se till att beräkningen av solvensen på gruppnivå utförs på försäkringsholdingbolagets nivå med tillämpning av artiklarna 227.2–240.

Vid denna beräkning skall moderföretaget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna i underavsnitten 1, 2 och 3 av avsnitt 4 i kapitel VI i avdelning I och som skall iaktta samma villkor för att kapitalbasmedel skall få medräknas för täckning av solvenskapitalkravet enligt underavsnitten 1, 2 och 3 i avsnitt 3 i kapitel VI i avdelning I.

Underavsnitt 6 – Grupptillskott

Artikel 243

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: villkor

Medlemsstaterna skall föreskriva att bestämmelserna i artiklarna 245–250 skall tillämpas på alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, om det senare företaget så begär, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Grupptillsynsmyndigheten har inte fattat något beslut enligt artikel 221.2 beträffande dotterföretaget och utövar grupptillsyn över det på moderföretagsnivå i enlighet med denna avdelning.

b) Dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll, och de berörda tillsynsmyndigheterna har förvissat sig om att moderföretaget visar aktsamhet i ledningen av dotterföretaget.

c) Moderföretaget har skriftligen genom en rättsligt bindande handling som godtagits av grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 246 förklarat sig garantera att det kommer att överföra medräkningsbara kapitalbasmedel enligt artikel 97.5 när så är nödvändigt och upp till den gräns som följer av artikel 246.

d) Moderföretaget har inlämnat en ansökan om att omfattas av artiklarna 245–250, och denna ansökan har godkänts genom ett beslut enligt förfarandet i artikel 244.

Artikel 244

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: beslut om ansökningar

1. I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestämmelserna i artiklarna 245–250 skall de berörda tillsynsmyndigheterna samråda om alla aspekter som är av betydelse för beslutet om huruvida det tillstånd som söks skall meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor som skall gälla för det.

Ansökan enligt första stycket skall lämnas endast till grupptillsynsmyndigheten. Denna skall utan dröjsmål underrätta de övriga berörda tillsynsmyndigheterna.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna skall göra alla insatser för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex månader från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan.

Grupptillsynsmyndigheten skall utan dröjsmål vidarebefordra den fullständiga ansökan till de övriga berörda tillsynsmyndigheterna.

Det gemensamma beslutet skall avfattas skriftligt i en handling som också innehåller en fullständig motivering och som grupptillsynsmyndigheten skall överlämna till sökanden. Detta gemensamma beslut skall anses avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

3. Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte nått fram till något gemensamt beslut inom sex månader skall grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan. Detta beslut skall avfattas skriftligen tillsammans med samtliga skäl som ligger till grund för det, och de synpunkter och förbehåll som övriga berörda tillsyns­myndigheter uttryckt under sexmånadersperioden skall beaktas vid beslutet. Grupptillsynsmyndigheten skall överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter. Det skall anses avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Artikel 245

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: fastställande av solvenskapitalkravet

1. Med avvikelse från artiklarna 37 och 238 skall solvenskapitalkravet för dotterföretag beräknas enligt punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel.

2. Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med en intern modell som godkänts på gruppnivå enligt artikel 238, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från denna interna modell får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfredsställande sätt har tagit upp de invändningar som den framfört, i sådana fall som avses i artikel 37 föreslå grupptillsynsmyndigheten att ålägga detta dotterföretag ett kapitaltillägg utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av modellen eller, om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara någon lämplig lösning, kräva att företaget skall beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt standardformeln. Tillsynsmyndigheten skall redovisa skälen till sina förslag för både sökanden och grupptillsynsmyndigheten.

3. Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med standardformeln, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln, får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfredsställande sätt har tagit upp de invändningar som den framfört, i sådana fall som avses i artikel 37, föreslå grupptillsynsmyndigheten att ålägga detta dotterföretag ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet

Tillsynsmyndigheten skall redovisa skälen till förslaget för både sökanden och grupptillsynsmyndigheten.

4. Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är av skiljaktig mening, eller om grupptillsynsmyndigheten inte har fattat något beslut inom en månad från dagen för tillsynsmyndighetens förslag, skall frågan överlämnas för samråd till Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänste¬pensioner som skall meddela sina rekommendationer inom två månader.

Grupptillsynsmyndigheten skall vederbörligen beakta dessa rekommendationer innan den fattar sitt slutliga beslut. Grupptillsynsmyndigheten skall överlämna beslutet till dotterföretaget och till tillsynsmyndigheten.

Om grupptillsynsmyndigheten inte fattat något slutligt beslut inom en månad från den dag då Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänste¬pensioner överlämnade sina rekommendationer skall tillsynsmyndighetens förslag anses ha godtagits.

Artikel 246

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: täckning av solvenskapitalkravet

1. Med avvikelse från artikel 97.4 skall varje skillnad mellan ett dotterföretags solvenskapitalkrav och dess minimikapitalkrav täckas antingen med medräkningsbara kapitalbasmedel enligt artikel 97.4 eller med grupptillskott eller med en kombination av sådana medel.

Grupptillskott skall vid nivåindelningen av kapitalbasen enligt artiklarna 92–95 betraktas som tilläggskapital.

2. Grupptillskottet skall utformas som en skriftlig förklaring till grupptillsynsmyndigheten som är rättsligt bindande och utgör ett åtagande att överföra medräkningsbara kapitalbasmedel enligt artikel 97.5.

3. Innan grupptillsynsmyndigheten godtar den förklaring som avses i punkt 2 skall den kontrollera följande:

a) Att gruppen har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka sitt sammanställda solvenskapitalkrav.

b) Att inget betydande praktiskt eller rättsligt hinder föreligger eller kan förutses för att utan dröjsmål överföra sådana medräkningsbara kapitalbasmedel som avses i punkt 2.

c) Att den handling som innehåller förklaringen om grupptillskott uppfyller alla krav enligt gällande lag för moderföretaget för att erkännas som ett rättsligt bindande åtagande och för att talan inför ett rättsligt eller administrativt organ inte skall ha suspensiv verkan.

Artikel 247

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: övervakning av solvenskapitalkravet

1. Med avvikelse från artikel 135 skall den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget inte ha ansvaret för att genomdriva dess solvenskapitalkrav genom åtgärder på dotterföretagets nivå.

Den skall dock fortsätta att övervaka dotterföretagets solvenskapitalkrav enligt punkterna 2 och 3.

2. Om solvenskapitalkravet inte längre täcks fullständigt genom en kombination av medräkningsbar kapitalbas enligt artikel 97.4 och beloppet för grupptillskottet enligt förklaringen i enlighet med artikel 246, medan däremot minimikapitalkravet kan täckas genom medräkningsbara kapitalbasmedel enligt artikel 97.5, får tillsynsmyndigheten uppmana moderföretaget att avge en ny förklaring om grupptillskott upp till det belopp som krävs för att säkerställa att solvenskapitalkravet på nytt är fullständigt täckt.

3. Om solvenskapitalkravet inte längre täcks fullständigt genom en kombination av medräkningsbar kapitalbas enligt artikel 97.4 och beloppet för grupptillskottet enligt förklaringen i enlighet med artikel 246, och de medräkningsbara kapitalbasmedlen enligt artikel 97.5 inte är tillräckliga för att täcka minimikapitalkravet, får tillsynsmyndigheten uppmana moderföretaget att överföra medräkningsbara kapitalbasmedel enligt artikel 97.5 i den omfattning som krävs för att säkerställa att minimikapitalkravet på nytt är täckt och avge en ny förklaring om grupptillskott upp till det belopp som krävs för att säkerställa att solvenskapitalkravet på nytt är fullständigt täckt.

4. Innan grupptillsynsmyndigheten godtar en ny förklaring enligt punkt 2 eller 3 skall den kontrollera att villkoren i artikel 246 är uppfyllda.

Om moderföretaget inte avger den begärda nya förklaringen, eller om en avgiven ny förklaring inte godtas, skall undantagen i artiklarna 245 och 246 och i punkt 1 av denna artikel upphöra att gälla.

Den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget skall återigen ha det fullständiga ansvaret för att fastställa solvenskapitalkravet för dotterföretaget och för att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att detta krav uppfylls tillfredsställande genom medräkningsbara kapitalbasmedel enligt artikel 97.4. Moderföretaget skall dock inte befrias från sitt åtagande i den senast godtagna förklaringen.

Artikel 248

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: likvidation

Om ett dotterföretag är föremål för likvidation efter att ha befunnits insolvent, skall den tillsynsmyndighet som auktoriserat detta företag, på eget initiativ eller på begäran av någon annan myndighet som är behörig i samband med likvidationsförfarandet enligt avdelning IV, uppmana moderföretaget att överföra medräkningsbara kapitalbasmedel till dotterföretaget i den utsträckning som krävs för att fullgöra åtaganden mot försäkringstagarna upp till det tak för grupptillskottet som anges i den senast godtagna förklaringen.

Artikel 249

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: överföring av kapitalbasmedel

1. I de fall som avses i artiklarna 247 och 248 skall tillsynsmyndigheten rikta sin uppmaning till moderföretaget och omedelbart underrätta grupptillsynsmyndigheten.

Om moderföretaget inte utan dröjsmål överför medräkningsbara kapitalbasmedel till dotterföretaget, skall grupptillsynsmyndigheten utnyttja alla tillgängliga befogenheter, däribland den som tilldelas genom artikel 141, för att se till att gruppen snarast möjligt verkställer den begärda överföringen.

2. Grupptillskott får lämnas från den medräkningsbara kapitalbasen hos moderföretaget eller hos något dotterföretag, under förutsättning att det dotterföretaget, om det är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en medräkningsbar kapitalbas som överstiger dess minimikapitalkrav. Den tillsynsmyndighet som auktoriserat detta dotterföretag får inte förhindra en överföring av sådana överskjutande medräkningsbara kapitalbasmedel.

Om dock överföringen skulle leda till att detta dotterföretag inte längre uppfyllde sitt solvenskapitalkrav, får den inte ske förrän moderföretaget avgivit en förklaring om grupptillskott på nödvändig nivå och grupptillsynsmyndigheten givit sitt godkännande.

3. Innan grupptillsynsmyndigheten godtar någon ny förklaring enligt punkt 2, skall den kontrollera att villkoren i artikel 246 är uppfyllda. Innan någon överföring verkställs enligt punkt 1, skall den dock kontrollera att gruppens medräkningsbara kapitalbas fortfarande är tillräcklig för att täcka dess solvenskapitalkrav. Om detta krav inte längre är uppfyllt, skall grupptillsynsmyndigheten på lämpligt sätt se till att gruppen inom rimlig tid vidtar nödvändiga åtgärder.

Artikel 250

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: offentliggöranden

Såväl moderföretaget som det berörda dotterföretaget skall offentliggöra förekomsten av förklaringar om grupptillskott och eventuellt utnyttjande av dessa.

Artikel 251

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: upphörande av undantag för ett dotterföretag

1. De undantag som föreskrivs i artiklarna 245, 246 och 247 skall upphöra att gälla i följande fall:

a) Om det villkor som avses i artikel 2453 a inte längre uppfylls.

b) Om det villkor som avses i artikel 243 b inte längre uppfylls och gruppen inte återställer efterlevnaden av villkoret inom rimlig tid.

I fall enligt punkt a i första stycket skall grupptillsynsmyndigheten, om den beslutar att inte längre låta dotterföretaget ingå i den grupptillsyn den utför, omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten.

I fall enligt punkt b i första stycket skall moderföretaget ansvara för att se till att villkoret uppfylls fortlöpande. Om det inte efterlevs, skall moderföretaget utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheten för det berörda dotterföretaget. Moderföretaget skall lägga fram en plan för att återställa efterlevnaden inom rimlig tid.

Utan att det skall påverka tredje stycket skall grupptillsynsmyndigheten minst en gång per år på eget initiativ kontrollera att villkoret i artikel 243 b fortfarande efterlevs. Grupptillsynsmyndigheten skall också genomföra sådan kontroll på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten om denna har betydande skäl att befara att villkoret inte längre efterlevs. Om brister påvisas under kontrollen, skall grupptillsynsmyndigheten kräva att moderföretaget lägger fram en plan för att återställa efterlevnaden inom rimlig tid.

Om grupptillsynsmyndigheten bedömer att den plan som avses i tredje eller fjärde stycket är otillräcklig eller senare finner att den inte genomförs inom överenskommen tid, skall den dra slutsatsen att det villkor som avses i artikel 243 b inte längre efterlevs och omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten om detta.

2. Om de undantag som föreskrivs i artiklarna 245, 246 och 247 upphör att gälla, skall den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget återigen ha det fullständiga ansvaret för att fastställa solvenskapitalkravet för dotterföretaget och för att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att detta krav uppfylls tillfredsställande genom medräkningsbara kapitalbasmedel enligt artikel 97.4. Moderföretaget skall dock inte befrias från åtagandena i de senaste förklaringar som godtagits enligt artiklarna 246, 247 och 249.

Artikel 252

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: upphörande av undantagen för alla dotterföretag

1. Utöver de fall som avses i artikel 251 skall de undantag som föreskrivs i artiklarna 245, 246 och 247 upphöra att gälla i följande fall:

a) Om något av de villkor som avses i artikel 246.3 inte längre efterlevs och efterlevnaden inte återställs inom rimlig tid i enlighet med punkt 2.

b) Om gruppen inte längre har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det absolut minsta solvenskapitalkrav som avses i artikel 237.2.

2. I fall enligt punkt 1 a skall moderföretaget ansvara för att se till att alla villkor uppfylls fortlöpande. Om något av dessa villkor inte efterlevs, skall moderföretaget utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheten för det berörda dotterföretaget. Moderföretaget skall lägga fram en plan för att återställa efterlevnaden inom rimlig tid.

Utan att det skall påverka första stycket skall grupptillsynsmyndigheten minst en gång per år på eget initiativ kontrollera att villkoren i artikel 246.3 fortfarande efterlevs. Om brister påvisas under kontrollen, skall grupptillsynsmyndigheten kräva att moderföretaget lägger fram en plan för att återställa efterlevnaden inom rimlig tid.

Om grupptillsynsmyndigheten bedömer att den plan som avses i första eller andra stycket är otillräcklig eller senare finner att den inte genomförs inom överenskommen tid, skall den dra slutsatsen att de villkor som avses i artikel 246.3 inte längre efterlevs och omedelbart underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter om detta.

I fall enligt punkt 1 skall grupptillsynsmyndigheten omedelbart underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter.

3. Om de undantag som föreskrivs i artiklarna 245, 246 och 247 upphör att gälla, skall de tillsynsmyndigheter som auktoriserat dotterföretag som omfattas av bestämmelserna i artiklarna 245–250 återigen ha det fullständiga ansvaret för att fastställa solvenskapitalkravet för dessa dotterföretag och för att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att detta krav uppfylls tillfredsställande genom medräkningsbara kapitalbasmedel enligt artikel 97.4. Moderföretaget skall dock inte befrias från åtagandena i de senaste förklaringar som godtagits enligt artiklarna 246, 247 och 249.

4. Om en grupp har återställt en tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det absolut minsta sammanställda solvenskapitalkrav som avses i artikel 237.2, skall undantagen i artiklarna 245, 246 och 247 endast gälla om moderföretaget lämnar in en ny ansökan som godkänns genom ett beslut enligt förfarandet i artikel 244.

Artikel 253

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: minskning av grupptillskott

1. Om flera önskemål om överföring av medräkningsbara kapitalbasmedel riktas till moderföretaget och grupptillsynsmyndigheten enligt artikel 247 eller 248, och gruppen inte har tillräckliga medräkningsbara kapitalbasmedel för att samtidigt uppfylla alla dessa, skall beloppen i de senaste godkända förklaringarna minskas i nödvändig grad.

Minskningen skall beräknas för varje dotterföretag i syfte att säkerställa att varje dotterföretag ges samma kvot mellan summan av dess tillgängliga medel och en eventuell överföring från gruppen, å ena sidan, och summan av dess försäkringstekniska avsättningar och minimikapitalkrav, å andra sidan.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att skulder till följd av försäkringsavtal som ingåtts av moderföretaget inte ges en gynnsammare behandling än motsvarande skulder hos något dotterföretag som omfattas av bestämmelserna i artiklarna 245–250.

Artikel 254

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: genomförandeåtgärder

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av artiklarna 243–253 skall kommissionen anta genomförandeåtgärder i fråga om följande:

a) Närmare specifikationer av de kriterier som skall tillämpas vid bedömningen av om de villkor som anges i artikel 243 är uppfyllda.

b) Närmare specifikationer av de kriterier som skall tillämpas vid kontrollen av om de krav som anges i artikel 246 är uppfyllda.

c) Närmare specifikationer av vilka medier som skall användas vid offentliggörandet av de uppgifter som avses i artikel 250.

d) Närmare specifikationer av de förfaranden tillsynsmyndigheterna skall följa när de utbyter information, utövar sina befogenheter och uppfyller sina förpliktelser enligt artiklarna 244–249 och 251–253.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Artikel 255

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: översyn

Kommissionen skall senast fem år efter den dag som avses i artikel 318 till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén överlämna en rapport om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndigheterna antagit enligt detta underavsnitt.

Denna rapport skall särskilt behandla den nivå på kapitalbasen som det krävs att ett dotterföretag skall hålla, om det ingår i en grupp som uppfyller villkoren i detta underavsnitt, den form som krävs för grupptillskottet, det belopp detta får uppgå till och den nivå på kapitalbasen vid vilken undantagen i artiklarna 245, 246 och 247 skall upphöra att gälla.

Artikel 256

Dotterföretag till försäkringsholdingbolag

Artiklarna 243–255 skall gälla med tillämpliga ändringar för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag.

Avsnitt 2 – Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

Artikel 257

Tillsyn över riskkoncentrationer

1. Tillsynen över riskkoncentrationer på gruppnivå skall utövas i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel samt artikel 259 och kapitel III.

2. Medlemsstaterna skall kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag regelbundet, och minst en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar varje väsentlig riskkoncentration på gruppnivå.

Den nödvändiga informationen skall lämnas till grupptillsynsmyndigheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsholdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen.

Riskkoncentrationer skall bli föremål för en samlad tillsynsbedömning av grupptillsynsmyndigheten.

3. Grupptillsynsmyndigheten skall efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag av risker försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en viss grupp alltid skall rapportera.

När grupptillsynsmyndigheten och andra berörda tillsynsmyndigheter definierar eller yttrar sig om slagen av risk skall de beakta gruppens specifika grupp- och riskhanteringsstruktur.

För att närmare ange vilka väsentliga riskkoncentrationer som skall rapporteras skall grupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen föreskriva lämpliga tröskelvärden som baseras på solvenskapital, försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer skall grupptillsynsmyndigheten särskilt övervaka eventuella risker för spridning inom gruppen eller intressekonflikter samt riskernas nivå eller volym-

4. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avseende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering av väsentliga riskkoncentrationer och rapporteringen av dessa.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Artikel 258

Tillsyn över transaktioner inom en grupp

1. Tillsynen över transaktioner inom en grupp skall utövas i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel samt artikel 259 och kapitel III.

2. Medlemsstaterna skall kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag regelbundet, och minst en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar alla väsentliga interna transaktioner inom en grupp.

Medlemsstaterna skall dessutom kräva att mycket betydande transaktioner inom en grupp rapporteras snarast möjligt.

Den nödvändiga informationen skall lämnas till grupptillsynsmyndigheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsholdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen.

Transaktioner inom grupper skall bli föremål för en samlad tillsynsbedömning av grupptillsynsmyndigheten.

3. Grupptillsynsmyndigheten skall efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag av transaktioner inom gruppen försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en viss grupp alltid skall rapportera. Artikel 257.3 skall tillämpas analogt.

4. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avseende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering av väsentliga transaktioner inom en grupp och rapporteringen av dessa.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Avsnitt 3 – Riskhantering och internkontroll

Artikel 259

Tillsyn över företagsstyrningssystem

1. Kraven i avsnitt 2 i kapitel IV i avdelning I skall tillämpas på gruppnivå med tillämpliga ändringar.

Utan att det påverkar första stycket skall system för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn enligt artikel 220.2 a–b, så att dessa system och rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå.

2. Utan att det påverkar punkt 1, skall mekanismerna för internkontroll inom en grupp minst omfatta följande:

a) Adekvata mekanismer i fråga om solvens på gruppnivå för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt korrelera den medräkningsbara kapitalbasen till riskerna.

b) Sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

3. Grupptillsynsmyndigheten skall enligt bestämmelserna i kapitel III göra en samlad tillsynsbedömning av de system och rapporteringsrutiner som avses i punkterna 1 och 2.

4. Medlemsstaterna skall kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse och försäkringsholdingbolag på gruppnivå genomför den bedömning som krävs genom artikel 44. Grupptillsynsmyndigheten skall i enlighet med kapitel II genomföra en samlad tillsynsbedömning av den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå.

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, företa bedömningar som krävs genom artikel 44 samtidigt på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen och ta fram ett enda dokument som omfattar samtliga bedömningar.

Om en grupp utnyttjar den möjlighet som anges i andra stycket skall den överlämna dokumentet samtidigt till alla berörda tillsynsmyndigheter. De berörda dotterföretagen skall inte befrias från sin skyldighet att se till att kraven i artikel 44 är uppfyllda på grund av att de utnyttjar denna möjlighet.

KAPITEL III – ÅTGÄRDER FÖR ATT UNDERLÄTTA GRUPPTILLSYNEN

Artikel 260

Grupptillsynsmyndighet

1. En enda tillsynsmyndighet som skall ansvara för samordningen och utförandet av grupptillsynen skall utses bland tillsynsmyndigheterna i berörda medlemsstater (nedan: ”grupptillsynsmyndigheten”).

2. Om samma tillsynsmyndighet är behörig när det gäller alla försäkrings- och återförsäkringsföretag i en grupp, skall denna tillsynsmyndighet tilldelas uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet.

I alla övriga fall och med förbehåll för punkt 3 skall uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av följande:

a) Om det ledande företaget i en grupp är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag: den tillsynsmyndighet som auktoriserat det företaget.

b) Om det ledande företaget i en grupp inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag: den tillsynsmyndighet som utses enligt följande principer:

i) Om moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett försäkringsholdingbolag skall den tillsynsmyndighet utses som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

ii) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till samma försäkringsholdingbolag och ett av dessa företag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringsholdingbolaget har sitt huvudkontor, skall det sistnämnda företagets tillsynsmyndighet utses.

iii) Om gruppen har mer än ett ledande företag som är försäkringsholdingbolag, dessa företag har huvudkontor i skilda medlemsstater och det i båda dessa stater finns ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen, skall man utse tillsynsmyndigheten för det av dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen

iv) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till samma försäkringsholdingbolag och inget av dessa företag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringsholdingbolaget har sitt huvudkontor, skall man utse den tillsynsmyndighet som auktoriserat det av dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen..

v) Om inget av företagen har ett moderföretag som ingår i samma grupp, och i varje annat fall, skall den tillsynsmyndighet utses som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen.

3. I särskilda fall får de berörda myndigheterna med avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 utse en annan tillsynsmyndighet till grupptillsynsmyndighet, om det vore olämpligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksamheter i olika länder.

I detta avseende får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frågan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till diskussion. Sådana diskussioner får inte äga rum mer än en gång per år.

De berörda tillsynsmyndigheterna skall göra alla insatser för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndighet inom tre månader från det att diskussionen om frågan begärdes. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut, skall de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.

4. Om inget gemensamt beslut kunnat fattas inom tre månader, skall uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där gruppen har sina mest betydande försäkrings- och återförsäkringsverksamheter.

Om dock en majoritet av de övriga berörda tillsynsmyndigheterna motsätter sig denna lösning, skall frågan om utseendet av grupptillsynsmyndighet inom en månad från utseendet enligt standardprincipen hänskjutas till Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner som skall meddela sitt beslut inom en månad från hänskjutandet.

5. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner skall minst en gång årligen underrätta kommissionen om eventuella betydande svårigheter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 4.

6. Om en medlemsstat har mer än en tillsynsmyndighet som ansvarar för stabilitetstillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag skall den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa samordningen mellan dessa myndigheter.

Artikel 261

Grupptillsynsmyndigheten rättigheter och skyldigheter – samordningsåtgärder

1. De rättigheter och skyldigheter som tilldelas grupptillsynsmyndigheten i fråga om grupptillsyn skall omfatta följande:

a) Samordning av insamling och spridning av information som är relevant eller avgörande under normala förhållanden eller i en nödsituation, däribland uppgifter som är av betydelse för en tillsynsmyndighets tillsynsuppgift.

b) Samlad tillsynsbedömning och gruppens finansiella ställning.

c) Bedömning av gruppens efterlevnad av bestämmelserna om solvens, riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp i artiklarna 225–228.

d) Bedömning av gruppens företagsstyrningssystem enligt artikel 259 och av frågan om medlemmarna i anknutna företags förvaltnings- eller ledningsorgan uppfyller kraven i artiklarna 42 och 270.

e) Planering och samordning genom regelbundna möten eller på annat lämpligt sätt av tillsynsaktiviteterna såväl under normala förhållanden som i nödsituationer i samarbete med de berörda tillsynsmyndigheterna.

f) Andra uppgifter, åtgärder och beslut som tillkommer grupptillsynsmyndigheten enligt detta direktiv eller som följer av tillämpningen av detta direktiv, däribland att leda validationsförfarandet av interna modeller på gruppnivå enligt artiklarna 238 och 240 och förfarandet för tillstånd till grupptillskott enligt artikel 244.

2. Grupptillsynsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter skall upprätta samordningsarrangemang för att underlätta grupptillsynen.

Enligt dessa samordningsarrangemang får grupptillsynsmyndigheten anförtros ytterligare uppgifter och närmare specifikationer får anges – utan att det skall påverka eventuella beslut som antagits enligt detta direktiv – för förfarandena för de berörda tillsynsmyndigheternas beslutsprocess enligt artiklarna 220.3, 221.2, 222.2, 223, 224, 226, 227.2, 228.2, 2342, 245, 257, 258, 260.3–4, 263, 272 och 273 samt för samarbete med övriga tillsynsmyndigheter.

3. Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för samordningen av grupptillsynen med avseende på punkterna 1 och 2.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Artikel 262

Samarbete och utbyte av uppgifter mellan tillsynsmyndigheter

1. De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten skall ha ett nära samarbete, bland annat i fall då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag möter finansiella svårigheter.

Utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden skall dessa myndigheter, oavsett om de är etablerade i samma medlemsstat eller ej, till varandra överlämna all avgörande eller relevant information som kan möjliggöra eller underlätta för de övriga myndigheterna att fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I detta avseende skall de berörda tillsynsmyndigheterna och tillsynsmyndigheten överlämna all relevant information när så begärs och all avgörande information på eget initiativ.

Den information som avses i andra stycket skall betraktas som avgörande om den i betydande utsträckning skulle kunna påverka bedömningen av sundheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags finansiella ställning.

2. Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder i syfte att fastställa vilka uppgifter som skall insamlas systematiskt av grupptillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmyndigheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Kommissionen skall anta genomförandeåtgärder för att specificera vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen.

De åtgärder som avses i första och andra styckena och som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

Artikel 263

Samråd mellan tillsynsmyndigheter

1. Om ett myndighetsbeslut är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, skall berörda tillsynsmyndigheter, innan beslutet fattas, samråda med varandra i fråga om följande:

a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation.

b) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland åläggande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och införande av någon begränsning av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt underavsnitt 3 av avsnitt 4 i kapitel VI i avdelning I.

I frågor som avses i punkt b skal samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.

Därutöver skall de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter.

2. En tillsynsmyndighet får besluta att avstå från samråd i brådskande fall eller om samrådet skulle kunna äventyra beslutets effekt. I sådana fall skall tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Artikel 264

Grupptillsynsmyndighetens begäran om information från övriga tillsynsmyndigheter

Grupptillsynsmyndigheten får uppmana tillsynsmyndigheter, som inte själva utövar grupptillsyn enligt artikel 260, i en medlemsstat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moderföretag begära all information som skulle kunna vara relevant för utövandet av grupptillsynsmyndighetens utövande av sina rättigheter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 261 och vidarebefordra denna information till grupptillsynsmyndigheten.

Grupptillsynsmyndigheten skall när den behöver sådan information som avses i artikel 267.2 och som redan har överlämnats till en annan tillsynsmyndighet alltid, när så är möjligt, vända sig till den tillsynsmyndigheten för att förhindra dubbelrapportering till de olika myndigheter som medverkar i tillsynen.

Artikel 265

Samarbete med myndigheter med ansvar för kreditinstitut och värdepappersföretag

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG eller ett värdepappersföretag enligt definitionen i rådets direktiv 2004/39/EG eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse, skall de berörda tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa andra företag ha ett nära samarbete.

Utan att det påverkar deras respektive behörighet skall dessa myndigheter till varandra överlämna all information som kan underlätta utförandet av deras uppdrag, i synnerhet inom ramen för denna avdelning.

Artikel 266

Konfidentialitet och tystnadsplikt

Medlemsstaterna skall tillåta utbyte av information mellan sina tillsynsmyndigheter samt mellan dessa och andra myndigheter enligt artiklarna 262–265.

Information som tas emot under grupptillsyn, och särskilt varje informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och mellan tillsynsmyndigheter och andra myndigheter enligt denna avdelning skall omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt och meddelande av konfidentiell information i artikel 306.

Artikel 267

Tillgång till information

1. Medlemsstaterna skall se till att fysiska och juridiska personer som omfattas av grupptillsyn och deras anknutna företag och företag med ägarintresse kan utbyta information som skulle kunna vara relevant för grupptillsynen.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva att de av deras myndigheter som ansvarar för grupptillsyn skall ha tillgång till all information som är relevant för denna grupptillsyn, oavsett arten av de berörda företagen. Artikel 35 skall gälla med tillämpliga ändringar.

De berörda tillsynsmyndigheterna får endast vända sig direkt till företagen i gruppen för att erhålla nödvändig information om denna information har begärts från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn men inte tillhandahållits inom rimlig tid.

Artikel 268

Kontroll av information

1. Medlemsstaterna skall se till att deras tillsynsmyndigheter, antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på platsen av den information som avses i punkt 267 i lokaler som tillhör något av följande:

a) Det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn.

b) Företag som är anknutna till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

c) Moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

d) Företag som är anknutna till ett moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

2. Om tillsynsmyndigheterna i särskilda fall vill kontrollera information beträffande ett företag, reglerat eller ej, som ingår i en grupp och är beläget i en annan medlemsstat, skall de be tillsynsmyndigheterna i denna andra medlemsstat att genomföra kontrollen.

Myndigheter som tar emot en sådan begäran skall inom ramen för sin behörighet efter att ha tagit emot begäran handla genom att utföra kontrollen direkt, låta en revisor eller annan expert utföra den eller låta den myndighet som begärde kontrollen själv utföra den. Grupptillsynsmyndigheten skall underrättas om de vidtagna åtgärderna.

Den tillsynsmyndighet som framställde begäran får, om den så önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den.

Artikel 269

Rapport om solvens och finansiell ställning

1. Medlemsstaterna skall kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag samt försäkringsholdingbolag årligen offentliggör en rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Artiklarna 50 och 52–54 skall gälla med tillämpliga ändringar.

2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna en enda rapport om solvens och finansiell ställning som skall innehålla följande:

a) Den information på gruppnivå som skall offentliggöras enligt punkt 1.

b) Information beträffande dotterföretag inom gruppen som skall offentliggöras enligt artiklarna 50 och 52–54.

3. Om det i den rapport som avses i punkt 2 saknas information som den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföretag inom gruppen kräver att jämförbara företag skall lämna och detta utelämnande är av väsentlig betydelse, skall den berörda tillsynsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i fråga offentliggör nödvändig ytterligare information.

Artikel 270

Förvaltnings- och ledningsorgan i försäkringsholdingbolag

Medlemsstaterna skall kräva att alla som i praktiken leder verksamheten i ett försäkringsholdingbolag är lämpliga för att utföra sina uppdrag.

Bestämmelserna i artikel 42 skall tillämpas analogt.

Artikel 271

Åtgärder för att säkerställa efterlevnad

1. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp inte följer kraven i artiklarna 225–259, om kraven är uppfyllda men solvensen inte kan vara äventyrad eller om transaktioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning, skall följande myndigheter kräva nödvändiga åtgärder för att snarast möjligt rätta till situationen:

a) Grupptillsynsmyndigheten i fråga om försäkringsholdingbolag.

b) Tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Om i det fall som avses i punkt a i första stycket grupptillsynsmyndigheten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkringsholdingbolaget har sitt huvudkontor, skall grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.

Om i det fall som avses i punkt b i första stycket grupptillsynsmyndigheten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor, skall grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.

Utan att det påverkar punkt 2 skall medlemsstaterna fastställa vilka åtgärder som deras tillsynsmyndigheter får vidta i fråga om försäkringsholdingbolag.

De berörda tillsynsmyndigheterna, däribland grupptillsynsmyndigheten, skall när så är lämpligt samordna sina åtgärder.

2. Utan att det skall påverka deras straffrättsliga bestämmelser skall medlemsstaterna se till att sanktioner eller andra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller personer som i praktiken leder dem om de bryter mot lagar och andra författningar som satts i kraft för att genomföra denna avdelning Tillsynsmyndigheterna skall ha ett nära samarbete för att säkerställa att sådana sanktioner eller andra åtgärder är effektiva, särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga etableringsstället för ett försäkringsholdingbolag inte finns på dess huvudkontor.

3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för samordningen av de åtgärder för att säkerställa efterlevnad som avses i punkterna 1 och 2.

Åtgärder som syftar till att ändra icke-centrala delar av detta direktiv genom komplettering skall antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 313.3.

KAPITEL IV– TREDJE LAND

Artikel 272

Moderföretag utanför gemenskapen: kontroll av likvärdighet

1. I det fall som avses i artikel 220.2 c skall de berörda tillsynsmyndigheterna kontrollera om försäkrings- och återförsäkringsföretag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför gemenskapen är föremål för tillsyn, utförd av en myndighet i tredje land, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdelning i fråga om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt artikel 220.2 a–b.

Kontrollen skall genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 260.2 vore tillämpliga på begäran av moderföretaget, av något av de försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom gemenskapen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ. Grupptillsynsmyndigheten skall samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och med Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner innan den fattar sitt beslut.

2. Kommissionen får, efter samråd med Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner och enligt förfarandet i artikel 313.2, anta ett beslut om huruvida tillsynsordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning. Dessa beslut skall regelbundet ses över för att beakta ändringar av den ordning för stabilitetstillsyn över grupper som fastställs genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet.

När kommissionen har antagit ett beslut enligt första stycket beträffande ett tredjeland skall detta beslut erkännas som avgörande när det gäller den kontroll som avses i punkt 1.

Artikel 273

Moderföretag utanför gemenskapen: om likvärdighet inte föreligger

1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 272 inte föreligger, skall medlemsstaterna på försäkrings- och återförsäkringsföretagen tillämpa antingen artiklarna 225–2452 och 257–271 analogt eller någon annan metod enligt punkt 2 i denna artikel.

De allmänna principer och metoder som anges i artiklarna 225–271 skall tillämpas på nivån för försäkringsholdingbolaget, försäkringsföretaget i tredje land eller återförsäkringsföretaget i tredje land.

Endast vid beräkningen av solvens på gruppnivå skall moderföretaget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattades av samma villkor som de som fastställs genom underavsnitten 1, 2 och 3 av avsnitt 3 i kapitel VI i avdelning I i fråga om kapitalbasmedel som får medräknas för täckning av solvenskapitalkravet och ettdera av följande:

a) Ett solvenskapitalkrav som fastställts enligt principerna i artikel 233 om företaget är ett försäkringsholdingbolag.

b) Ett solvenskapitalkrav som fastställts enligt principerna i artikel 234 om företaget är ett försäkringsföretag i tredje land eller ett återförsäkringsföretag i tredje land.

2. Medlemsstaterna skall tillåta sina tillsynsmyndigheter att tillämpa andra metoder som säkerställer en tillfredsställande tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp. Dessa metoder skall ha godkänts av grupptillsynsmyndigheten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Tillsynsmyndigheterna får särskilt kräva att ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor inom gemenskapen skall etableras och tillämpa denna avdelning på försäkrings- och återförsäkringsföretagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingbolaget.

De valda metoderna skall göra det möjligt att uppnå de mål för grupptillsynen som anges i denna avdelning samt anmälas till övriga berörda tillsynsmyndigheter och kommissionen.

Artikel 274

Moderföretag utanför gemenskapen: nivåer

Om det moderföretag som avses i artikel 272 i sin tur är ett dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utanför gemenskapen eller till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje land, skall medlemsstaterna endast tillämpa den kontroll som föreskrivs i artikel 272 på nivån för det yttersta moderföretag som är ett försäkringsholdingbolag i tredje land, ett försäkringsföretag i tredje land eller ett återförsäkringsföretag i tredje land.

Medlemsstaterna skall dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter beslutar att, om likvärdig tillsyn enligt artikel 272 saknas, utföra en ny kontroll på en lägre nivå där det finns ett moderföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett försäkringsholdingbolag i tredje land, ett försäkringsföretag i tredje land eller ett återförsäkringsföretag i tredje land.

I sådana fall skall den tillsynsmyndighet som avses i artikel 272.1 andra stycket ange sina motiv för beslutet för gruppen.

Artikel 273 skall gälla med tillämpliga ändringar.

Artikel 275

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredje land

1. Kommissionen får ställa förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om metoderna för att utöva grupptillsyn över

a) försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i artikel 220 med huvudkontor i ett tredjeland, och

b) försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje land bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i artikel 220 med huvudkontor inom gemenskapen.

2. De avtal som avses i punkt 1 skall särskilt syfta till att säkerställa såväl

a) att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintressen i företag utanför gemenskapen, och

b) att tillsynsmyndigheterna i tredje land kan få fram den information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dessa länders territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i företag utanför gemenskapen.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1–2 i fördraget skall kommissionen med biträde av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resultaten av de förhandlingar som avses i punkt 1.

KAPITEL V – FÖRSÄKRINGSHOLDINGBOLAG MED BLANDAD VERKSAMHET

Artikel 276

Transaktioner inom grupper

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att, i de fall då moderföretaget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, de tillsynsmyndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktionerna mellan försäkrings- och återförsäkringsföretagen och försäkringsholdingbolaget med blandad verksamhet och dess anknutna företag.

2. Artiklarna 258, 262–268 och 271 skall gälla med tillämpliga ändringar.

Artikel 277

Samarbete med tredje land

I fråga om samarbete med tredje land skall artikel 275 gälla med tillämpliga ändringar.

2001/17/EG art. 1 (anpassad)

AVDELNING IV – LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖRETAG

KAPITEL I - TILLÄMPNINGSOMRÅDERÄCKVIDD OCH DEFINITIONER

Artikel 278

Tillämpningsområde för denna avdelning

Detta direktiv Denna avdelning skall tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden som rör följande:

(1) Fförsäkringsföretag.

(2.) Detta direktiv skall, i den utsträckning som framgår av artikel 30, även tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden som rör Ffilialer inom gemenskapens territorium till försäkringsföretag vilkas huvudkontor är belägna utanför gemenskapen.

2001/17/EG art. 2 (anpassad)

Artikel 279

Definitioner

1. I detta direktiv avses med denna avdelning gäller följande definitioner:

ga) behöriga myndigheter: de administrativa eller rättsliga myndigheter i medlemsstaterna som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden.,

a) försäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 6 i direktiv 79/267/EEG,

b) filial: varje slags ständig närvaro av ett försäkringsföretag på en medlemsstats territorium utom i hemlandet vilken bedriver i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten för bedrivande av försäkringsverksamhet.,

c) rekonstruktionsåtgärder: åtgärder som medför ingripande av administrativa organ eller rättsliga behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara eller återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som påverkar redan befintliga rättigheter som innehas av en annan part än försäkringsföretaget, inbegripet men inte begränsat till åtgärder som kan komma att innebära inställande av betalningar, inställande av verkställighetsåtgärder eller nedskrivning av fordringar.,

d) likvidationsförfarande: kollektivt förfarande som innebär att ett försäkringsföretags tillgångar avyttras och behållningen fördelas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna på lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande av de administrativa eller rättsliga behöriga myndigheterna i en medlemsstat, inbegripet fall där det kollektiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om det är frivilligt eller obligatoriskt.,

e) hemland: den medlemsstat där ett försäkringsföretag har auktoriserats enligt artikel 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 6 i direktiv 79/267/EEG,

f) värdland: den medlemsstat annan än hemlandet där ett försäkringsföretag har en filial,

h) tillsynsmyndigheter: de behöriga myndigheter som avses i artikel 1 k i direktiv 92/49/EEG och artikel 1.1 i direktiv 92/96/EEG, i) rekonstruktör:

ie) rekonstruktör: varje person eller organ som utses av de behöriga myndigheterna för att förvalta rekonstruktionsåtgärder.,

jf) förvaltare: varje person eller organ som utses av de behöriga myndigheterna eller, i förekommande fall, av de styrande organen i ett försäkringsföretag för att förvalta ett likvidationsförfarande.,

kg) försäkringsfordran: varje belopp som ett försäkringsföretag är skyldigt försäkrade personer, försäkringstagare, förmånstagare eller skadelidande vilka har rätt att rikta anspråk direkt mot försäkringsföretaget och som härrör från ett försäkringsavtal eller från någon verksamhet som anges i artikel 1.2 och 1.3 i direktiv 79/267/EEG 2.3 i direkt försäkringsverksamhet, inbegripet belopp avsatta för ovannämnda dessa personer när vissa inslag i skulden ännu inte är kända.

De premier som ett försäkringsföretag är skyldigt till följd av att dessa försäkringsavtal och denna verksamhet som avses i punkt g i första stycket inte har ingåtts eller har annullerats enligt den lag som gäller för sådana avtal eller sådan verksamhet innan likvidationsförfarandena har inletts skall också betraktas som försäkringsfordran.

2001/17/EG art. 30 (anpassad)

12. Trots definitionerna i artikel 2 e, f och g och för att kunna tillämpa bestämmelserna i detta direktiv Vid tillämpningen av denna avdelning på rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden avseende en i en medlemsstat belägen filial till ett försäkringsföretag vars huvudkontor ligger utanför gemenskapen skall följande definitioner gälla:

a) med hemland avses hemmedlemsstat: den medlemsstat där filialen beviljades auktorisation enligt artiklarnael 23 i direktiv 73/239/EEG och artikel 27 i direktiv 79/267/EEG, 142–146. och

b) b) med tillsynsmyndigheter: och behöriga myndigheter avses sådana myndigheter tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där filialen auktoriserades.

c) behöriga myndigheter: de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där filialen auktoriserades.

KAPITEL II - REKONSTRUKTIONSÅTGÄRDER

Artikel 3

Tillämpningsområde

Denna avdelning skall tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder som avses i artikel 2 c i detta direktiv.

2001/17/EG art. 4 (anpassad)

Artikel 280

Beslut om rekonstruktionsåtgärder – tillämplig lag

1. Endast de behöriga myndigheterna i hemlandet skall ha rätt att besluta om rekonstruktionsåtgärder som avser ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemsstater.

2. Rekonstruktionsåtgärderna skall inte hindra hemlandet hemmedlemsstaten från att inleda likvidationsförfaranden.

23. Rekonstruktionsåtgärderna skall regleras av de lagar, förordningar och förfaranden som gäller i hemmedlemsstatenlandet, om inte annat anges i artiklarna 296–30319-26.

34. Rekonstruktionsåtgärderna som vidtagits enligt hemmedlemsstatens lagstiftning skall få full verkan i hela gemenskapen i enlighet med hemlandets lag utan vidare formaliteter, också mot tredje man i andra medlemsstater, även om lagstiftningen i dessa andra medlemsstater inte föreskriver sådana rekonstruktionsåtgärder eller alternativt ställer upp villkor för deras genomförande som inte är uppfyllda.

45. Rekonstruktionsåtgärderna skall få verkan i hela gemenskapen så snart som de får verkan i hemmedlemsstaten den medlemsstat där de har vidtagits.

2001/17/EG art. 5 (anpassad)

Artikel 281

Information till tillsynsmyndigheterna

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstatenlandet skall skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i hemlandet samma medlemsstat om sitt beslut att vidta rekonstruktionsåtgärder, om möjligt innan de vidtar en sådan åtgärd eller annars omedelbart därefter.

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstatenlandet skall skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i alla andra medlemsstater om beslutet att vidta rekonstruktionsåtgärder, inbegripet de verkningar som sådana åtgärder kan få i praktiken.

2001/17/EG art. 6 (anpassad)

Artikel 282

Offentliggörande av beslut om rekonstruktionsåtgärder

1. Om det är möjligt att i hemmedlemsstatenlandet överklaga en rekonstruktionsåtgärd, skall de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstatenlandet, rekonstruktören eller en person som har rätt därtill i hemlandet den staten offentliggöra beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt de förfaranden för offentliggörande som föreskrivs i hemlandet och dessutom så snart som möjligt offentliggöra ett utdrag ur det dokument där rekonstruktionsåtgärden fastställs i Europeiska gemenskapernas unionens officiella tidning.

Tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater som har underrättats om beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt artikel 5 281 får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respektive territorium på det sätt som de anser lämpligt.

2. Det offentliggörande som föreskrivs i punkt 1 skall även innehålla namnet på behörig myndighet i hemlandet, tillämplig lag enligt artikel 280.24.2 samt namnet på rekonstruktören om en sådan har utsetts. Offentliggörandet skall avfattas på det officiella språket eller på ett av de officiella språken i den medlemsstat där informationen offentliggörs.

3. Rekonstruktionsåtgärderna skall vidtas oberoende av bestämmelserna om offentliggörande i punkterna 1 och 2 och skall gälla fullt ut mot borgenärer, om inte de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstatenlandet eller denna stats lagstiftning föreskriver annat.

4. När Om rekonstruktionsåtgärder enbart inverkar på rättigheter som innehas av personer i deras egenskap av aktieägare, delägare eller anställda i ett försäkringsföretag skall denna artikel punkterna 1, 2 och 3 inte tillämpas, såvida inte den lagstiftning som gäller för dessa rekonstruktionsåtgärderna föreskriver annat.

De behöriga myndigheterna skall fastställa hur de berörda parterna som påverkas av dessa rekonstruktionsåtgärder avses i första stycket skall informeras i enlighet med relevant lagstiftning tillämplig lag .

2001/17/EG art. 7 (anpassad)

Artikel 283

Information till kända borgenärer - Rätt att anmäla fordringar

1. Om det enligt hemmedlemsstatenslandets lagstiftning krävs att en fordran anmäls för att erkännas eller om det föreskrivs en obligatorisk information om en rekonstruktionsåtgärd till borgenärer som har sin vanliga huvudsakliga vistelseort, sitt hemvist eller sitt säte i denna stat, skall de behöriga myndigheterna i hemlandet eller rekonstruktören i enlighet med förfarandena i artiklarna [...]el 15 och artikel 17.1 även informera de kända borgenärer som har sin vanliga huvudsakliga vistelseort, sitt hemvist eller sitt säte i en annan medlemsstat.

2. Om det i hemmedlemsstatenslandets lagstiftning föreskrivs att borgenärer som har sin vanliga huvudsakliga vistelseort, sitt hemvist eller sitt säte i denna stat har rätt att anmäla fordringar eller framföra synpunkter angående sina fordringar, skall borgenärer som har sin vanliga huvudsakliga vistelseort, sitt hemvist eller sitt säte i en annan medlemsstat ha samma rätt att anmäla fordringar eller framföra synpunkter i enlighet med artiklarna 293 och 294.2förfarandena i artikel 16 och artikel 17.2.

2001/17/EG art. 8 (anpassad)

AVDELNING KAPITEL III – LIKVIDATIONSFÖRFARANDEN

Artikel 284

Inledande av ett likvidationsförfarande — Information till tillsynsmyndigheterna

1. Endast hemmedlemsstatenslandets behöriga myndigheter skall ha rätt att fatta beslut om att inleda ett likvidationsförfarande som avser ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemsstater. Detta beslut får fattas i avsaknad av eller efter ett beslut om rekonstruktionsåtgärder.

2. Ett beslut som fattas enligt hemlandets lagstiftning om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemsstater, som fattas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning skall utan vidare formaliteter erkännas i alla övriga medlemsstater inom hela gemenskapen och skall få verkan där så snart beslutet har fått verkan i den medlemsstat där förfarandet inleds.

3. De behöriga myndigheterna Tillsynsmyndigheterna i hemmedlems­statenlandet skall skyndsamt informeras tillsynsmyndigheterna i samma medlemsstat om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, om möjligt innan förfarandet inleds eller annars omedelbart därefter.

Hemmedlemsstatenslandets tillsynsmyndigheter skall skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, inbegripet de verkningar som ett sådant förfarande kan få i praktiken.

2001/17/EG art. 9 (anpassad)

Artikel 285

Tillämplig lag

1. Beslutet om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, likvidationsförfarandena och deras verkningar skall regleras av de tillämplig lagar och andra författningar som är tillämpliga i försäkringsföretagets i hemmedlemsstatenland om inte annat föreskrivs i artiklarna 296–30319-26.

2. Hemmedlemsstatenslandets lag skall särskilt avgöra åtminstone följande:

a) Vvilka tillgångar som ingår i boet och hur de tillgångar skall behandlas som förvärvats av eller tillfaller försäkringsföretaget efter det att likvidationsförfarandet har inletts.,

b) Fförsäkringsföretagets och förvaltarens respektive behörighet.,

c) Fförutsättningarna för kvittning.,

d) Llikvidationsförfarandets verkan på försäkringsföretagets gällande avtal.,

e) Llikvidationsförfarandets verkan på förfaranden som inletts av enskilda borgenärer, med undantag för sådana pågående rättegångar enligt som avses i artikel 30326,

f) Vvilka fordringar som skall anmälas gentemot försäkringsföretaget och hur de fordringar skall behandlas som uppkommit efter det att likvidationsförfarandet har inletts.,

g) Hhur fordringar skall anmälas, styrkas och godtas.,

h) Hhur medel som influtit från tillgångar som avyttrats skall fördelas, företrädesordningen och vilka rättigheter de borgenärer har som efter det att likvidationsförfarandet inletts delvis tillgodosetts till följd av sakrättsligt skydd eller genom kvittning.,

i) Fförutsättningarna för och verkan av att likvidationsförfarandet avslutats, särskilt genom ett ackord.,

j) Bborgenärernas ställning efter avslutat likvidationsförfarande.,

k) Vilken part vem som skall stå för kostnader och utgifter i samband med likvidationsförfarandet.,

l) Vvilka återvinningsbestämmelser eller liknande bestämmelser som är tillämpliga när det gäller ogiltigförklaring till följd av nullitet, angriplighet respektive overksamhet hos handlingar som är till skada för samtliga borgenärer .

2001/17/EG art. 10 (anpassad)

Artikel 286

Behandling av försäkringsfordringar

1. Medlemsstaterna skall se till att försäkringsfordringar har förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget enligt en eller båda genom en av eller båda de följande metoderna:

a) Försäkringsfordringar skall Aavseende tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna skall försäkringsfordringar åtnjuta absolut förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget.

b) Försäkringsfordringar skall Aavseende försäkringsföretagets samlade tillgångar skall försäkringsfordringar åtnjuta förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget, med möjlighet till undantag endast för

i) fordringar som härrör från arbetstagares anställningsavtal och anställningsförhållanden,

ii) fordringar som avser skatt till offentliga organ,

iii) fordringar som avser socialförsäkringsavgifter, och

iv) fordringar avseende sakrättsligt skyddade tillgångar.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna föreskriva att hela eller en del av kostnaden i samband med ett likvidationsförfarande, fastställd enligt definitionen i medlemsstatens nationella lag, skall ha förmånsrätt framför försäkringsfordringar.

3. De medlemsstater som har valt metoden enligt det alternativ som anges i punkt 1 a skall kräva att försäkringsföretag upprättar och håller uppdaterat ett särskilt register som de håller uppdaterat enligt artikel 287 bestämmelserna i tillägget.

2001/17/EG Bilaga (anpassad)

Artikel 287

Särskilt register enligt artikel 10.3

1. Alla försäkringsföretag skall hos sitt huvudkontor föra ett särskilt register över de tillgångar som används för att täcka de tekniska avsättningar som har beräknats och investerats i enlighet med reglerna i hemlandet hemmedlemsstatens lag .

2. Om ett försäkringsföretag bedriver både liv - och skadeförsäkringsrörelse och annan försäkringsrörelse skall det vid huvudkontoret föra åtskilda register för varje slag av rörelse.

I de fall då en medlemsstat ger försäkringsföretag auktorisation att täcka sådana livförsäkringsrisker och risker som anges i punkterna försäkringsklasserna 1 och 2 i punkt A i bilaga IA till direktiv 73/239/EEG, kan medlemsstaten dock föreskriva att dessa försäkringsföretag skall föra ett enda register för hela sin verksamhet.

3. Det samlade värdet av de registrerade tillgångarna, värderade i enlighet med tillämpliga lag regler i hemmedlemsstatenlandet, får inte vid något tillfälle underskrida värdet av de tekniska avsättningarna.

4. Om en tillgång i registret är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, så att en del av tillgångens värde inte kan disponeras för att täcka åtagandena, skall detta noteras i registret, och det belopp som inte kan disponeras skall inte räknas med i det samlade värde som avses i punkt 3.

5. I följande fall skall behandlingen av en tillgång vid likvidation av försäkringsföretaget, när det gäller den metod som avses i artikel 156.1 a fastställas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning, såvida inte artikel 165, 166 eller 167 är tillämplig på tillgången i fråga:

a) Om den tillgång som utnyttjas används för att täcka tekniska avsättningar är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, utan att de villkoren som anges i punkt 4 är uppfyllda,

b) eller Oom en sådan tillgång är föremål för ett äganderättsförbehåll till förmån för en borgenär eller tredje man.,

c) eller Oom en borgenär har rätt att kräva kvittning för sin fordran mot försäkringsföretagets fordran, skall behandlingen av en sådan tillgång vid försäkringsföretagets likvidation enligt den metod som anges i artikel 10.1 a fastställas enligt hemlandets lagstiftning, utom när artiklarna 20, 21 eller 22 är tillämpliga på tillgången.

6. När ett likvidationsförfarande har inletts, får sSammansättningen av de tillgångar som i enlighet med punkterna 1–5 finns förtecknade i registret vid den tidpunkt då ett likvidationsförfarande inleds, får därefter inte ändras, och inga ändringar utom korrigeringar av rena skrivfel får göras i registren, utom när den behöriga myndigheten gett sitt tillstånd.

7.

Trots punkt 6

skall Fförvaltarna skall dock till de angivna dessa tillgångarna lägga den avkastning som härrör från dessa samt värdet av de rena premier som har mottagits för den berörda arten av verksamhet försäkringsklassen från det att likvidationsförfarandet inleds fram till dess betalningen av försäkringsfordringarna sker eller till dess att någon överlåtelse av försäkringsbestånd sker

87. Om behållningen av realisationen av tillgångar är mindre än deras uppskattade värde enligt registret skall förvaltarna åläggas att styrka detta för hemlandets behöriga myndigheter tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten .

9. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter skall vidtaga lämpliga åtgärder för att se till att försäkringsföretagen fullt ut tillämpar bestämmelserna i denna bilaga.

2001/17/EG art. 11

Artikel 288

Subrogation till ett garantisystem

Hemlandet får föreskriva att, om försäkringsborgenärernas rättigheter genom subrogation har övergått till ett garantisystem som är upprättat i den medlemsstaten, fordringar inom detta garantisystem inte skall åtnjuta de förmåner som fastställs i artikel 286.110.1.

2001/17/EG art. 12 (anpassad)

Artikel 289

Täckning av förmånsberättigade fordringar med tillgångar

Med undantag från artikel18 i direktiv 73/239/EEG och artikel 21 i direktiv 79/267/EEG skall Dde medlemsstater som tillämpar den metod väljer det alternativ som avses i artikel 286.1 b10.1 b i det här direktivet skall kräva att alla försäkringsföretag vid varje tidpunkt och oberoende av eventuell likvidation har täckning för ser till att de fordringar på företaget som kan ha förmånsrätt framför försäkringsfordringar enligt artikel 286.1 b10.1 b och som är antecknade i försäkringsföretagets redovisning vid varje tidpunkt och oberoende av eventuell likvidation täcks av med motsvarighet i de tillgångar som nämns i artikel 21 i direktiv 92/49/EEG och i artikel 21 i direktiv 92/96/EEG.

2001/17/EG art. 13 (anpassad)

Artikel 290

Återkallande av auktorisationen

1. När ett beslut fattas om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag skall detta företags försäkringsföretagets auktorisation återkallas enligt förfarandet i artikel 141 , utom i den utsträckning den erfordras för de ändamål som anges i punkt 2 i denna artikel, i enlighet med förfarandet i artikel 22 i direktiv 73/239/EEG och artikel 26 i direktiv 79/267/EEG, om inte auktorisationen har återkallats dessförinnan.

2. Återkallandet av auktorisationen enligt punkt 1 skall inte hindra förvaltaren eller någon annan person som befullmäktigats utsetts av de behöriga myndigheterna att fortsätta en del av försäkringsföretagets verksamhet i den mån som detta är nödvändigt eller lämpligt med hänsyn till likvidationens syfte.

Hemmedlemsstatenlandet får föreskriva att sådan verksamhet skall fortsättas med medgivande och under tillsyn av tillsynsmyndigheterna i hemlandet den medlemsstaten.

2001/17/EG art. 14 (anpassad)

Artikel 291

Offentliggörande av beslut om likvidationsförfaranden

1. Den behöriga myndigheten, förvaltaren eller en person som den behöriga myndigheten utsett för detta ändamål skall offentliggöra beslutet att inleda ett likvidationsförfarande i enlighet med de förfaranden för offentliggörande som gäller i hemlandet samt också offentliggöra ett utdrag ur beslutet om likvidation i Europeiska gemenskapernas unionens officiella tidning.

Tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater som i enlighet med artikel 284.38.3 har informerats om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respektive territorium på det sätt de anser lämpligt.

2. I det offentliggörandet av beslutet om att inleda ett likvidationsförfarande enligt som avses i punkt 1 skall också anges den behöriga myndigheten i hemmedlems­statenlandet, den lag som är tillämplig samt den förvaltare som har utsetts. Detta skall ske på det officiella språket eller på något av de officiella språken i den medlemsstat där informationen offentliggörs.

2001/17/EG art. 15 (anpassad)

Artikel 292

Information till kända borgenärer

1. När ett likvidationsförfarande inleds skall de behöriga myndigheterna i hemlandet, förvaltaren eller en person som de behöriga myndigheterna utsett för detta ändamål utan dröjsmål individuellt och skriftligen informera var och en av de kända borgenärer som har sin vanliga vistelseort huvudsakliga bostad , sitt hemvist eller sitt säte i andra medlemsstater härom.

2. I underrättelsen enligt punkt 1 skall det särskilt anges tidsfrister, föreskrivna sanktioner som hänför sig till dessa tidsfrister, det organ eller den myndighet som har befogenhet att ta emot anmälningar av fordringar eller synpunkter angående fordringar och eventuella övriga fastställda åtgärder.

I underrättelsen skall det också anges om borgenärer vilkas fordringar har förmånsrätt eller är säkrade i sakrätt måste anmäla sina fordringar.

När det gäller försäkringsfordringar skall det i underrättelsen vidare anges likvidationsförfarandets allmänna verkningar på försäkringsavtalen, särskilt datum för när försäkringsavtalen eller försäkringsverksamheten kommer att upphöra att gälla samt den försäkrade personens rättigheter och skyldigheter med avseende på avtalet eller verksamheten.

2001/17/EG art. 16 (anpassad)

Artikel 293

Rätt att anmäla fordringar

1. En Varje borgenär , inbegripet medlemsstaternas offentliga myndigheter, vars som har sin vanliga vistelseort huvudsakliga bostad , sitt hemvist eller sitt säte befinner sig i en annan medlemsstat än hemmedlemsstatenlandet, inbegripet medlemsstaternas offentliga myndigheter, skall ha rätt att anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter angående fordringar.

2. Fordringar som innehas av borgenärer som har sin vanliga vistelseort, sitt hemvist eller sitt säte i en annan medlemsstat än hemlandet, inbegripet ovannämnda myndigheter, som avses i punkt 1 skall behandlas på samma sätt och åtnjuta samma förmånsrätt som fordringar av samma art som kan anmälas av borgenärer som har sin vanliga vistelseort huvudsakliga bostad , sitt hemvist eller sitt säte i hemmedlemsstatenlandet.

3. Med undantag för de fall då hemlandets lag tillåter något annat skall en borgenär till den behöriga myndigheten sända kopior av eventuella verifikationer samt ange följande

a) Ffordringens art och belopp.

b) Fordringens uppkomstdatum och belopp.

c) och även ange Oom borgenärenhan gör gällande förmånsrätt, säkerhet i sakrätt eller äganderättsförbehåll för fordringen.

d) och I tillämpliga fall för vilka tillgångar hans säkerheten gäller.

Det är inte nödvändigt att ange den förmånsrätt som försäkringsfordringar åtnjuter enligt artikel 10 286 i detta direktiv.

2001/17/EG art. 17 (anpassad)

Artikel 294

Språk och blankett

1. Den information som skall lämnas i underrättelsen enligt artikel 292.1 15 skall ges på hemlandets officiella språk eller något av dess officiella språk

I detta syfte skall eEn blankett utformad på Europeiska unionens alla officiella språk med rubriken användas som har en av följande rubriker på Europeiska unionens alla officiella språk:

a) ”Anmodan att anmäla en fordran tidsfrister att beakta”.

b) eller, Oom hemmedlemsstatenslandets lag föreskriver framförande av synpunkter angående fordringar:, ”Anmodan att inkomma med synpunkter angående en fordran tidsfrister att iaktta” angivet på samtliga Europeiska unionens officiella språk skall användas.

Om en känd borgenär innehar en försäkringsfordran skall dock den information som skall lämnas i underrättelsen enligt artikel 292.1 15 ges på det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstat där borgenären har sin vanliga vistelseort huvudsakliga bostad , sitt hemvist eller sitt säte.

2. En Bborgenärer som har sin vanliga med huvudsaklig vistelseort, sitt hemvist eller sitt säte i en annan medlemsstat än hemmedlemsstatenlandet får anmäla sin fordran eller inkomma med synpunkter angående sin fordran på denna andra medlemsstats officiella språk eller på något av dess officiella språk.

I detta fall skall emellertid anmälan av fordran eller, i förekommande fall, framförandet av synpunkter angående fordran vara rubricerad ”Anmälan av fordran” respektive ”Synpunkter angående fordringar” på hemmedlemsstatenslandets officiella språk eller något av dess officiella språk.

2001/17/EG art. 18 (anpassad)

Artikel 295

Regelbunden information till borgenärerna

1. Förvaltarnae skall på lämpligt sätt hålla borgenärerna regelbundet informerade, särskilt om hur likvidationen fortskrider.

2. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter kan begära upplysningar från hemmedlemsstatenslandets tillsynsmyndigheter om hur likvidationsförfarandet utvecklas.

2001/17/EG art. 19 (anpassad)

AVDELNING KAPITEL IV – GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR REKONSTRUKTIONSÅTGÄRDER OCH LIKVIDATIONSFÖRFARANDEN

Artikel 296

Verkan på vissa avtal och rättigheter

Med undantag från Utan att det påverkar artiklarna 280 4 280 och 285 9 285 skall den verkan som inledandet av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfarande har på de avtal och rättigheter som anges nedan regleras av följande bestämmelser på följande sätt :

1.a) När det gäller aAnställningsavtal och anställningsförhållanden: skall uteslutande regleras av den medlemsstats lag som är tillämplig på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet.

2.b) När det gäller Ett avtal som ger nyttjanderätt till eller rätt att förvärva fast egendom: skall uteslutande regleras av lagen i den medlemsstat på vars territorium den fasta egendomen är belägen.

3.c) När det gäller fFörsäkringsföretagets rättigheter till fast egendom, ett fartyg eller ett luftfartyg vilka registreras i ett offentligt register: skall regleras av lagen i den medlemsstat under vars ansvar registret förs.

2001/17/EG art. 20 (anpassad)

Artikel 297

Tredje mans sakrättsliga skydd

1. Att rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden inleds påverkar inte borgenärers eller tredje mans sakrättsliga skydd vad avser materiell eller immateriell, lös eller fast egendom – både särskilda tillgångar och en samling obestämda tillgångar som helhet vilken ändras vid olika tidpunkter – som tillhör försäkringsföretaget och som vid den tidpunkt då åtgärden eller förfarandet inleds finns inom en annan medlemsstats territorium.

2. Bland de rättigheter som avses i punkt 1 ingår skall minst följande ingå:

a) Rrätten att förfoga över tillgången eller att ta ut sin fordran ur den eller dess avkastning, särskilt vid retentionsrätt eller panträtt.,

b) Eensamrätt att driva in en fordran, särskilt på grund av pant eller säkerhetsöverlåtelse.,

c) Rrätten att begära egendomen åter och/eller kräva restitution från den som utan rättighetsinnehavarens samtycke har den i sin besittning eller använder den.,

d) en sakrättsligt skyddad Nnyttjanderätt till egendomarna.

3. En rättighet, genom vilken ett sådant sakrättsligt skydd som avses i punkt 1 kan erhållas, skall anses vara sakrättsligt skyddad, om den som har upptagits i ett offentligt register och som kan göras gällande gentemot tredje man, och som därigenom kan erhålla ett sådant sakrättsligt skydd som avses i punkt 1, skall anses vara sakrättsligt skyddad.

4. Punkt 1 skall inte påverka en talan som rör ogiltighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt punkt 1 i artikel 285.29.2 l.

2001/17/EG art. 21 (anpassad)

Artikel 298

Äganderättsförbehåll

1. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds med avseende på ett försäkringsföretag som förvärvar en tillgång påverkar inte säljarens rättigheter som innehas av säljaren och som grundar sig på ett äganderättsförbehåll, om tillgången då åtgärden eller förfarandet inleds finns inom territoriet i en annan medlemsstat än den medlemsstat där åtgärden eller förfarandet inleddes.

2. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds , efter det att tillgången överlämnats, med avseende på ett försäkringsföretag som säljer en tillgång, efter det att tillgången överlämnats, utgör inte grund för att häva eller avsluta försäljningen och hindrar inte köparen från att förvärva äganderätten, om tillgången då åtgärden eller förfarandet inleds finns inom territoriet i en annan medlemsstat än den stat där åtgärden eller förfarandet inleddes.

3. Punkterna 1 och 2 i denna artikel skall inte påverka en talan som rör ogiltighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt punkt 1 i artikel 285.29.2 l.

2001/17/EG art. 22

Artikel 299

Kvittning

1. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande inleds påverkar inte borgenärers rätt att kvitta sina fordringar mot försäkringsföretagets fordringar om sådan kvittning är tillåten enligt den lag som är tillämplig på försäkringsföretagets fordran.

2. Punkterna 1 och 2 i denna artikel skall inte påverka en talan som rör ogiltighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt punkt 1 i artikel 285.29.2 l.

2001/17/EG art. 23

Artikel 300

Reglerade marknader

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20297 skall verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller inledandet av ett likvidationsförfarande på de rättigheter och skyldigheter som parterna har på en reglerad marknad uteslutande regleras av den lag som är tillämplig på den marknaden.

2. Punkt 1 i denna artikel skall inte påverka en talan som rör ogiltighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt punkt 1 i artikel 285.2 9.2 l som kan komma att vidtas för att ogiltigförklara betalningar och transaktioner enligt den lag som är tillämplig på den marknaden.

2001/17/EG art. 24 (anpassad)

Artikel 301

Rättshandlingar som är till skada för borgenärerna

Punkt 1 i aArtikel 285.29.2 l skall inte tillämpas när en person som har dragit fördel av en rättshandling som skadat är till skada för samtliga borgenärer kan bevisa att a) att nämnda denna handling omfattas av lagen i en annan medlemsstat än hemlandet, och b) att denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra talan mot handlingen.

2001/17/EG art. 25 (anpassad)

Artikel 302

Skydd för tredje mans förvärv

Följande skall vara tillämplig lag, oOm ett försäkringsföretag genom en åtgärd som avslutats efter det att en rekonstruktionsåtgärd vidtagits eller ett likvidationsförfarande inletts mot ersättning förfogar över något av följande:

1.a) I fråga om fast egendom, lagen i den medlemsstat inom vars territorium den fasta egendomen är belägen.

2.b) I fråga om ett fartyg eller ett luftfartyg som skall registreras i ett offentligt register, eller lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret.

3.c) I fråga om överlåtbara värdepapper eller andra värdepapper som för att gälla eller för att ett förfogande avseende dem skall gälla förutsätter registrering i ett register eller på ett konto enligt lagen i en medlemsstat eller i ett system för centraliserad förvaring som regleras av lagen i en medlemsstat, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret, kontot eller systemet.

skall denna åtgärds giltighet regleras av lagen i den medlemsstat på vars territorium den fasta egendomen är belägen eller som är ansvarig för registret, kontot eller systemet.

2001/17/EG art. 26

Artikel 303

Pågående rättegångar

Verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfarande på en pågående rättegång beträffande egendom eller rättigheter som försäkringsföretaget inte längre förfogar över skall uteslutande regleras av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår.

2001/17/EG art. 27 (anpassad)

Artikel 304

Rekonstruktörer och förvaltare

1. Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare skall styrkas genom en vidimerad kopia av utnämningsbeslutet eller ett varje annat intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstatenlandet.

Den medlemsstat inom vars territorium rekonstruktören eller förvaltaren ämnar agera får kräva eEn översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstaten på vars territorium rekonstruktören eller förvaltaren ämnar agera får krävas. Ingetn legalisering formellt bestyrkande av denna översättning och inte heller någon eller annan motsvarande formalitet skall krävas.

2. Rekonstruktörerna och förvaltarna skall vara berättigade att på alla medlemsstaters territorier utöva alla de befogenheter som de är berättigade att utöva på hemmedlemsstatenslandets territorium.

Det får, i enlighet med lagen i hemmedlemsstaten hemlandets lagstiftning, utses personer för att bistå eller vid behov företräda rekonstruktörer och förvaltare vid genomförandet av rekonstruktionsåtgärden eller likvidationsförfarandet, särskilt i värdmedlemsstaternaländerna och i synnerhet för att göra det lättare att överkomma eventuella svårigheter som borgenärer i värdlandet sådana stater ställs inför.

3. REn rekonstruktörer eller en förvaltare skall vid utövandet av sina befogenheter enligt lagen i hemmedlemsstaten hemlandets lagstiftning följa lagen i de medlemsstater på vilkas territorier han de ämnar agera, särskilt när det gäller förfaranden för avyttring av tillgångar och information till arbetstagarna.

Dessa befogenheter får inte omfatta användandet av tvång eller rätten att avgöra rättsliga förfaranden eller tvister.

2001/17/EG art. 28 (anpassad)

Artikel 305

Registrering i ett offentligt register

1. Rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan myndighet eller person som har befogenhet till detta i hemlandet får begära att en rekonstruktionsåtgärd eller beslutet att inleda ett likvidationsförfarande skall registreras i fastighetsregistret, handelsregistret eller något annat relevant offentligt register som förs i de övriga medlemsstaterna.

Om en medlemsstat föreskriver har antagit bestämmelser om obligatorisk registrering skall den myndighet eller person som avses i första stycket emellertid vidta alla nödvändiga åtgärder för att ombesörja registreringen.

2. Registreringskostnaderna skall anses som kostnader och utgifter för förfarandet.

2001/17/EG art. 29 (anpassad)

Artikel 306

Tystnadsplikt Yrkessekretess

Alla personer som skall ta emot eller lämna information som ett led i informationsförfarandena enligt artiklarna 281 5 , 284 8 307 30 skall vara bundna av tystnadsplikt enligt artiklarna 62–67 på samma sätt som anges i artikel 16 i direktiv 92/49/EEG och artikel 15 i direktiv 92/96/EEG, med undantag av rättsliga myndigheter för vilka gällande nationella bestämmelser är tillämpliga.

2001/17/EG art. 30 (anpassad)

Artikel 307

Behandling av fFilialer etablerade av försäkringsföretag i tredje land

2. När Om ett försäkringsföretag vars huvudkontor ligger utanför gemenskapen har etablerat filialer i fler än en medlemsstat, skall varje filial behandlas för sig med avseende på tillämpningen av detta direktiv denna avdelning.

De behöriga myndigheterna och tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater skall sträva efter att samordna sina åtgärder.

Alla rekonstruktörer eller förvaltare skall likaledes sträva efter att samordna sina åtgärder.

88/357/EEG

Artikel 6

Vid tillämpning av artikel 15.2 första stycket och artikel 24 i första direktivet, skall medlemsstaterna iaktta matchningsreglerna i bilaga 1 till detta direktiv.

92/49/EEG

Artikel 36

Varje ändring som ett företag avser att göra av de uppgifter som avses i artikel 14 skall behandlas enligt det förfarande som föreskrivs i artiklarna 14 och 16.

88/357/EEG

Artikel 26

1. Risker som inom gemenskapen får omfattas av koassurans i enlighet med direktiv 78/473/EEG, skall vara de som anges i artikel 5 d i första direktivet.

2. De bestämmelser i detta direktiv som avser sådana risker som anges i artikel 5 d i första direktivet, skall tillämpas på den ledande assuradören.

2002/83/EG art. 61 (anpassad)

ny

AVDELNING V – ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 308

Bevis om att lämplighetskraven är uppfyllda Vandelsintyg

1. När ett värdland en medlemsstat av sina egna medborgare kräver bevis om att kraven i artikel 42 är uppfyllda och vandelsintyg eller bevis om att de inte varit försatta i konkurs, skall medlemsstaten, när det gäller medborgare i andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur kriminalregistret eller, i avsaknad därav, motsvarande handlingar, utfärdade av en behörig rättslig eller administrativ myndighet i hemmedlemsstatenlandet eller i den medlemsstat där utlänningen senast har uppehållit sig och som visar att dessa krav är tillgodosedda.

2. Om hemmedlemsstatenlandet eller den medlemsstat där utlänningen senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana handlingar som avses i punkt 1, får dessa ersättas av en förklaring under ed – eller, i medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av en försäkran – av vederbörande den utländske medborgaren inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarie i hemmedlemsstatenlandet eller i den medlemsstat där utlänningen senast har uppehållit sig.,

varpå Mmyndigheten eller notarien skall utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.

DenEn förklaring som avses i första stycket får, när det gäller beträffande frihet från konkurs, får också avges inför en behörig näringsorganisation i den berörda medlemsstaten samma land.

3. De hHandlingar och intyg som avses i som utfärdas i enlighet med punkt 1 eller 2 får vid ingivandet inte vara äldre än tre månader.

4. Medlemsstaterna skall utse de myndigheter och organisationer som skall ha behörighet att utfärda handlingar som avses i punkterna 1 och 2 och skall genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Varje medlemsstat skall även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter och organisationer till vilka de i denna artikel punkterna 1 och 2 nämnda handlingarna skall ges in till stöd för en ansökan att inom ifrågavarande medlemsstat bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.

2005/68/EG art. 53 (anpassad)

Artikel 309

Rätt att föra talan inför domstol

Medlemsstaterna skall se till att beslut rörande ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som fattas enligt genomförandebestämmelserna för lagar och andra författningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till domstolsprövning.

2002/83/EG art. 62

Artikel 310

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen

2005/68/EG art. 54 (anpassad)

1. Medlemsstaterna skall samarbeta med varandra i syfte att underlätta tillsynen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen och tillämpningen av detta direktiv.

2. Kommissionen och medlemsstaternas behöriga tillsynsmyndigheter skall ha ett nära samarbete med varandra i syfte att underlätta tillsynen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till.

2002/83/EG art. 62 (anpassad)

3. Varje Mmedlemsstat skall underrätta kommissionen om alla betydande svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till, däribland sådana problem som uppkommer då en medlemsstat får vetskap om en onormal överflyttning av försäkringsverksamhet som avses i detta direktiv till skada för företag etablerade inom statens territorium och till fördel för agenturer eller filialer belägna omedelbart utanför dess gränser.

Kommissionen och berörda medlemsstaters behöriga tillsynsmyndigheter skall undersöka dessa svårigheter så snart som möjligt för att finna en ändamålsenlig lösning.

Vid behov skall kommissionen överlämna lämpliga förslag till rådet.

88/357/EEG art. 30 (anpassad)

Artikel 311

Euron

I fall där beteckningen ecu euro används i detta direktiv, skall det motvärde i nationell valuta som skall gälla från och med den 31 december varje år vara det värde som gällde den sista dagen i oktober månad samma år, för vilken dag motvärden för ecu euro finns noterade i alla gemenskapens valutor.

· [70] skall gälla endast för artiklarna 3, 16 och 17 i första direktivet.

2002/83/EG art. 68 (anpassad)

Artikel 312

Omprövning av belopp som uttrycks i euro

1. Före den 15 mars 1985 skall kommissionen till rådet överlämna en rapport över verkningarna på försäkringsmarknaden i medlemsstaterna av de finansiella krav som föreskrivs i detta direktiv.

21. Rådet skall på förslag av När det gäller livförsäkring skall kommissionen vartannat år efter detta direktivs ikraftträdande till Europaparlamentet och rådet överlämna en översyn av de belopp som i detta direktiv uttrycks i euro, varvid med beaktande avden ekonomiska och monetära utvecklingen inom gemenskapen skall beaktas , vid behov tillsammans med nödvändiga förslag .

88/357/EEG art. 31 (anpassad)

2. När det gäller skadeförsäkring skall kommissionen vVart femte år från ikraftträdandet av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet överlämna en översyn av de skall rådet, på förslag från kommissionen, se över och vid behov ändra alla belopp som anges i ecu euro i detta direktiv, varvid hänsyn skall tas till med beaktande av förändringar i den ekonomiska och monetära situationen inom gemenskapen , vid behov tillsammans med nödvändiga förslag .

2002/83/EG (anpassad)

Artikel 63

Rapporter om utvecklingen av marknaden inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster

Kommissionen skall till Europaparlamentet och rådet överlämna regelbundna rapporter, den första den 20 november 1995, över utvecklingen på marknaden för livförsäkring och verksamheter som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster.

88/357/EEG (anpassad)

Artikel 29

Kommissionen skall till rådet överlämna regelbundna rapporter, den första av dessa den 1 juli 1993, över utvecklingen på marknaden för försäkring som meddelas inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster.

2005/1/EG art. 7.2 (anpassad)

5. Senast den 1 januari 2006 skall kommissionen utfärda en rapport om tillämpningen av detta direktiv och i förekommande fall om behovet av ytterligare harmonisering.

2002/83/EG art. 65

Artikel 313

Kommittéförfarande

2002/83/EG art. 8.3 och 2005/68/EG art. 55

· [71].

ny

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.

2002/83/EG art. 65 och 2005/68/EG art. 55 (anpassad)

ny

3. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 5a.1–4 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

2002/83/EG (anpassad)

Artikel 64

Tekniska anpassningar

Följande tekniska anpassningar av detta direktiv skall antas enligt det förfarande som har fastställts i artikel 65.2:

– Utvidgning av artikel 6.1 a till att omfatta även andra företagsformer.

– Ändringar i förteckningen i bilaga I, eller anpassning av dess terminologi med hänsyn till utvecklingen på försäkringsmarknaderna.

– Precisering, med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella instrument, av de poster som ingår i solvensmarginalen och som uppräknas i artikel 27.

– Ändring av den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 29.2 med hänsyn till den ekonomiska och finansiella utvecklingen.

– Ändringar, med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella instrument, av den förteckning över tillgångar som kan godkännas som täckning för tekniska avsättningar som anges i artikel 23 samt av de regler för spridning av investeringarna som anges i artikel 24.

– Förändringar av de lättnader beträffande matchningsreglerna som fastställs i bilaga II med hänsyn till utvecklandet av nya instrument för valutasäkring eller de framsteg som gjorts mot en ekonomisk och monetär union.

– Precisering av definitionerna i syfte att säkerställa en likformig tillämpning av detta direktiv inom hela gemenskapen.

– Tekniska anpassningar nödvändiga för reglerna om bestämmande av högsta tillåtna räntesatser, i enlighet med artikel 20, särskilt med hänsyn tagen till de framsteg som gjorts mot en ekonomisk och monetär union.

2005/68/EG art. 56 (anpassad)

Följande genomförandeåtgärder i fråga om detta direktiv skall antas enligt det förfarande som avses i artikel 55:

a) Utvidgning av de företagsformer som anges i bilaga I.

b) Precisering, med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella instrument, av de poster som ingår i solvensmarginalen och som uppräknas i artikel 36.

c) Ökning med upp till 50 % av beräkningskriterierna för den föreskrivna solvensmarginal som avses i artikel 37.3–4 för andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG för specifika återförsäkringsverksamheter eller avtalsformer i syfte att beakta de särskilda omständigheter som gäller för dessa verksamheter eller avtal.

d) Ändring av den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 40.2 med hänsyn till den ekonomiska och finansiella utvecklingen.

e) Precisering av definitionerna i artikel 2 i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv inom hela gemenskapen.

2002/83/EG art. 60 (anpassad)

AVDELNING VI I ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH ANDRA SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I – ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Avsnitt 1 — Försäkring

Artikel 314

Undantag och upphävande av restriktiva bestämmelser

73/239/EEG art. 30 (anpassad)

1. Medlemsstaterna skall medge företag som avses i avdelning II, vilka vid tidpunkten för ikraftträdandet av de bestämmelser genom vilka detta direktiv genomförs, tillhandahåller försäkring i en eller flera av de i artikel 1 angivna försäkringsklasserna, en tid av fem år från och med dagen för anmälan av detta direktiv för att uppfylla vad som krävs enligt artiklarna 16 och 17.

21. Medlemsstaterna får dessutom

a) medge företag som avses i punkt 1, vilka vid utgången av femårsperioden inte helt uppnått föreskriven solvensmarginal, en ytterligare frist på högst två år, om företaget enligt artikel 20 meddelat tillsynsmyndigheten för dess godkännande de åtgärder som det avser att vidta,

b) medge undantag för de skadeförsäkringsföretag som avses i punkt 1, som den 31 januari 1975 inte uppfyllde kraven i artiklarna 16 och 17 i direktiv 73/239/EEG och vilkas som vid utgången av femårsfristen inte uppnått en årliga premie- eller bidragsinkomst den 31 juli 1978 uppgick till mindre än som uppgår till sex gånger minsta garantifonden enligt artikel 17.2 i direktiv 73/239/EEG från kravet att inrätta minsta grarantifond före utgången av räkenskapsår då premie- eller bidragsinkomsten uppgår till sex gånger minsta garantifonden. Med beaktande av resultatet av den uppföljning som föreskrivs i artikel 33 310.2, skall rådet på förslag av kommissionen enhälligt besluta när medlemsstaterna skall upphäva detta undantag.

3. De företag som vill utvidga verksamheten enligt artikel 8.2 eller artikel 10, får göra detta endast under förutsättning att de omgående följer bestämmelserna i detta direktiv. Sådana företag som avses i punkt 2 b och som inom det egna landets territorium utvidgar sin verksamhet till andra försäkringsklasser eller andra delar av territoriet, kan för en tid av 10 år från dagen för detta direktivs anmälan undantas från kravet att upprätta den minsta garantifond som avses i artikel 17.2.

42. Ett företag som har annan associationsform än vad som anges i artikel 8 får under tid av tre år från anmälan av detta direktiv fortsätta att bedriva sin nuvarande verksamhet i den form företag har vid tidpunkten för sådan anmälan. SkadeförsäkringsfFöretag som etablerats i Storbritannien Förenade kungariket ”by Royal Charter”, eller ”by private Act” eller ”by special Public Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i oförändrad den rättsliga form de hade den 31 juli 1973 .

Företag i Belgien, som enligt verksamhetens angivna syfte bedriver verksamhet med hypotekslån av interventionstyp eller sådan sparbanksverksamhet som avses i artikel 15.4 av bestämmelserna om tillsyn över privata sparbanker, samordnade under arrêté royal av den 23 juni 1967, får fortsätta med denna verksamhet under en tid av tre år från dagen för anmälan av detta direktiv.

Berörda medlemsstater skall göra upp en förteckning över sådana företag och översända den till övriga medlemsstater och kommissionen.

2002/83/EG art. 60 (anpassad)

1. LivförsäkringsfFöretag som etablerats i Storbritannien Förenade kungariket ”by Royal Charter”, eller ”by private Act” eller ”by special Public Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den rättsliga form de hade den 15 mars 1979.

Förenade kungariket skall göra upp sammanställa en förteckning över sådana de företag som avses i första och andra styckena och översända den till övriga medlemsstater och kommissionen.

23. De sammanslutningar som i Förenade kungariket registrerats enligt ”the Friendly Societies Acts” får fortsätta den livförsäkrings- och sparverksamhet som de, i enlighet med sina syften, bedrev den 15 mars 1979.

73/239/EEG artikel 30.5 (anpassad)

54. På begäran av skadeförsäkringsföretag som uppfyller kraven i avsnitten 2, 4 och 5 i kapitel VI i avdelning I artiklarna 15, 16 och 17 skall medlemsstaterna upphöra att tillämpa bestämmelser som innebär restriktioner avseende bl.a. pantsättning, deposition eller ställande av säkerhet.

2002/83/EG art. 66 (anpassad)

Artikel 315

Rättigheter förvärvade av befintliga filialer och försäkringsföretag

1. Filialer, som före den 1 juli 1994 har påbörjadet sin verksamhet enligt de bestämmelser som gällde i den medlemsstat där respektive filial är belägen filialmedlemsstaten, skall anses ha följt det förfarande som föreskrivs i artiklarnael 40.1–40.5 142 och 143.

Från och med den dagen skall de omfattas av artiklarna 13, 20, 37, 39 och 46.

2. Artiklarna 144 41 och 145 145 skall inte inverka på sådana rättigheter som har förvärvats av försäkringsföretag som före den 1 juli 1994 bedrev verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster.

73/239/EEG (anpassad)

Artikel 31

Medlemsstaterna skall tillåta agenturer eller filialer som avses i avdelning III, och som vid ikraftträdandet av beslut om åtgärder för genomförandet av detta direktiv bedriver verksamhet inom en eller flera av de i artikel 1 angivna försäkringsklasserna och inte utvidgar verksamheten på sätt som avses i artikel 10.2, en frist på högst fem år från dagen för anmälan av detta direktiv att uppfylla villkoren enligt artikel 25.

Artikel 32

Under en tid som utlöper vid ikraftträdandet av ett avtal ingånget med tredje land enligt artikel 29 och senast vid utgången av en tidsfrist på fyra år efter dagen för anmälan av detta direktiv, får varje medlemsstat, till förmån för företag hemmahörande i vederbörande tredje land och etablerade inom medlemsstatens territorium, fortsätta att tillämpa de bestämmelser som gällde för dessa företag den 1 januari 1973 med avseende på valutamatchande tillgångar och de tekniska reservernas lokalisering, förutsatt att anmälan görs till de övriga medlemsstaterna och kommissionen samt att gränserna för de lättnader som medges enligt artikel 15.2 till förmån för de av medlemsstaternas företag som etableras inom området inte överskrids.

73/239/EEG (anpassad)

Artikel 34

1. Kommissionen skall inom en tid av sex år från dagen för anmälan av detta direktiv till rådet överlämna en rapport över verkningarna på försäkringsmarknaden i medlemsstaterna av de finansiella krav som föreskrivs i detta direktiv.

2. Om och när så krävs skall kommissionen till rådet överlämna interimsrapporter fram till utgången av den i artikel 30.1 fastställda övergångsperioden.

92/49/EEG (anpassad)

Artikel 51

Följande tekniska anpassningar av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG samt av detta direktiv skall antas enligt det förfarande som fastställs i direktiv 91/675/EEG:

– Utvidgning av artikel 8.1 a i direktiv 73/239/EEG till att omfatta även andra företagsformer.

– Ändringar i förteckningen i bilagan till direktiv 73/239/EEG, eller anpassning av dess terminologi, med hänsyn till utvecklingen på försäkringsmarknaderna.

– Precisering med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella instrument av de poster som ingår i solvensmarginalen och som uppräknas i artikel 16.1 i direktiv 73/239/EEG.

– Ändring av den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 17.2 i direktiv 73/239/EEG med hänsyn till den ekonomiska och finansiella utvecklingen.

– Ändringar, med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella instrument, av den förteckning över tillgångar som kan godkännas som täckning för tekniska avsättningar som lämnas i artikel 21 i detta direktiv samt av de regler för spridning av investeringarna som fastställs i artikel 22.

– Förändringar av de lättnader beträffande matchningsreglerna som fastställs i bilaga 1 till direktiv 88/357/EEG, med hänsyn till utvecklandet av nya instrument för säkring av valuta eller till de framsteg som gjorts mot en ekonomisk och monetär union.

– Precisering av definitionerna i syfte att säkerställa en likformig tillämpning av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG samt av detta direktiv inom hela gemenskapen.

Artikel 52

1. Filialer, som har påbörjat sin verksamhet enligt de bestämmelser som gällde i den medlemsstat där de är etablerade innan de bestämmelser som skall antas vid genomförandet av detta direktiv trätt i kraft, skall anses ha följt det förfarande som föreskrivs i artikel 10.1 - 10.5 i direktiv 73/239/EEG. Från och med dagen för det ikraftträdande som avses i föregående mening skall de omfattas av artiklarna 15, 19, 20 och 22 i direktiv 73/239/EEG samt av artikel 40 i det här direktivet.

2. Artiklarna 34 och 35 skall inte inverka på sådana rättigheter som har förvärvats av försäkringsföretag som innan de bestämmelser som antas för tillämpningen av detta direktiv trätt i kraft bedriver verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster.

2002/83/EG art. 71

Artikel 71

Övergångsperiod för artiklarna 3.6, 27, 28, 29, 30 och 38

1. Medlemsstaterna får medge försäkringsföretag, som den 20 mars 2002 inom deras territorier bedriver verksamhet i en eller flera av de försäkringsklasser som anges i bilaga I, en tidsfrist om fem år från och med samma datum för att uppfylla kraven i artiklarna 3.6, 27, 28, 29, 30 och 38.

2. Medlemsstaterna får medge företag som avses i punkt 1, som vid femårsperiodens utgång inte till fullo har uppnått den föreskrivna solvensmarginalen, en tilläggsperiod som inte får överskrida två år för att göra detta, förutsatt att företagen i enlighet med artikel 37 till de behöriga myndigheterna för godkännande har överlämnat en plan med de åtgärder som skall vidtas för att uppnå detta krav.

2005/68/EG art. 63 (anpassad)

Avsnitt 2 — Återförsäkring

Artikel 316

Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6 i direktiv 2005/68/EG

En medlemsstat kan senarelägga tillämpningen av bestämmelserna i artikel 57.3 i detta direktiv 2005/68/EG om ändring av artikel 15.3 i direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i detta direktiv 2005/68/EG till och med den 10 december 2008.

2005/68/EG art. 61

ny

Artikel 317

Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag

1. Återförsäkringsföretag som omfattas av detta direktiv och som före detta direktivs ikraftträdande blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäkringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemsstater där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 skall betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 3 14.

De skall dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta direktiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som anges i punkterna b och d–g i artikellarna 6 a, 6 c, 6 d 18.1, artiklarna 7, 8 och 12 19, 20 och 24 samt artiklarna 32-41 avsnitten 2, 3 och 4 i kapitel VI i avdelning I från och med den 10 december 2007.

2. Medlemsstaterna får medge sådana återförsäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel och som den 10 december 2005 inte uppfylldeer kraven i punkt b i artikellarna 18.1 6 a, 7 och 8, artiklarna 19 och 20 samt avsnitten 2, 3 och 4 i kapitel VI i avdelning I artiklarna 32-40 en tidsfrist fram till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav.

ny

KAPITEL II – SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 318

Införlivande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1, 2, 4, 6–10, 13–15, 17, 18, 23, 26–31, 34–55, 65, 66, 69, 70, 72, 73–136, 138–143, 145, 149, 152, 159–164, 169, 170, 183, 197, 199, 204, 217–277, 289, 308, 313 och 318–321 samt bilagorna III och IV senast den 31 oktober 2012. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De skall också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom detta direktiv skall tolkas som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras och om hur uttalandet skall formuleras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 319

Upphävande

1. Direktiven 73/239/EEG, 78/473/EEG, 88/357/EEG, 92/49/EEG, 98/78/EG, 2001/17/EG, 2002/83/EG och 2005/68/EG i deras lydelse efter ändring genom de direktiv som redovisas i del A av bilaga VI skall upphöra att gälla dagen efter den dag som anges i artikel 318.1 utan att detta skall påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om de tidsfrister för införlivandet med nationell lagstiftning av direktiven och tillämpningen av dem som anges i del B av bilaga VI.

Hänvisningar till de upphävda direktiven skall tolkas som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VI.

2. Direktiven 64/225/EEG, 73/240/EEG, 76/580/EEG, 84/641/EEG och 87/344/EEG i deras lydelse efter ändring genom de direktiv som redovisas i del A av bilaga VI skall upphöra att gälla dagen efter den dag som anges i artikel 318.1 utan att detta skall påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om de tidsfrister för införlivandet med nationell lagstiftning av direktiven och tillämpningen av dem som anges i del B av bilaga VI.

Artikel 320

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 3, 5, 11, 12, 16, 19–22, 24, 25, 32, 33, 56–64, 67, 68, 71, 137, 144, 146–148, 150, 151, 153–158, 165–168, 171–182, 184–196, 198, 200–203, 205–216, 278–288, 290–307, 309–312 och 314–317 samt bilagorna I, II, III och V skall tillämpas från och med den 1 november 2012.

Artikel 321

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

73/239/EEG (anpassad)

BILAGA I

Skadeförsäkringsklasser

A. Klassificering av risker i försäkringsklasser

1. Olycksfall (inklusive arbetsskador och yrkessjukdomar):

– fastställda försäkringsbelopp,

– skadeersättningar,

– kombinationer av båda ovanstående,

– passagerarskada.

2. Sjukdom:

– fastställda försäkringsbelopp,

– skadeersättningar,

– kombinationer av båda ovanstående.

3. Landfordon (andra än spårbundna)

All skada på eller förlust av

– motordrivna landfordon,

– andra landfordon.

4. Spårbundna fordon

All skada på eller förlust av spårbundna fordon.

5. Luftfartyg

All skada på eller förlust av luftfartyg.

6. Fartyg (högsjöfartyg, fartyg för insjö-, flod- och kanaltrafik)

All skada på eller förlust av

– flod- och kanalfartyg,

– insjöfartyg,

– högsjöfartyg.

7. Godstransport (varor, bagage och allt annat gods)

All skada på eller förlust av gods under transport eller bagage, oavsett transportmedel.

8. Brand och naturkrafter

All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av

– brand,

– explosion,

– storm,

– annan naturkraft än storm,

– atomenergi,

– jordskred.

9. Annan skada på egendom

All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av hagel eller frost eller av någon annan händelse, som t.ex. stöld, med undantag för dem som nämnts under 8.

10. Motorfordonsansvar

All ansvarighet som uppkommer genom användning av motordrivna landfordon (inklusive fraktförares ansvar).

11. Luftfartygsansvar

All ansvarighet som uppkommer genom användning av luftfartyg (inklusive fraktförares ansvar).

12. Fartygsansvar (högsjö-, insjö-, flod- och kanalfartyg)

All ansvarighet som uppkommer genom användning av fartyg, skepp eller båtar i högsjöfart, på insjöar, floder eller kanaler (inklusive fraktförares ansvar).

13. Allmän ansvarighet

All ansvarighet annan än sådan som anges under 10, 11 och 12.

14. Kredit:

– insolvens (allmän),

– exportkredit,

– avbetalningskredit,

– hypotekskredit,

– lantbrukskredit.

15. Borgen:

– borgen (direkt),

– borgen (indirekt).

16. Ekonomiska förluster av olika slag:

– arbetslöshetsrisker,

– inkomstförlust (allmän),

– dåligt väder,

– förlust av förmån,

– fortlöpande allmänna omkostnader,

– oförutsedda handelsomkostnader,

– förlust till följd av nedgång i marknadsvärde,

– hyres- eller intäktsförlust,

– indirekt handelsförlust annan än vad som nämnts ovan,

– ekonomisk förlust ej förenad med handel,

– annan ekonomisk förlust.

17. Rättsskydd

Rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga angelägenheter.

84/641/EEG art. 14

18. Räddningsservice

Räddningstjänster som tillhandahålls personer som råkat i svårigheter under resa, vid vistelse utanför hemorten eller på annan plats än sin fasta bostad.

73/239/EEG (anpassad)

Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som anges under punkt C.

B. Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass

I de fall där auktorisationen Auktorisationer som samtidigt omfattar följande klasser skall betecknas enligt nedan:

a) kKlasserna 1 och 2: skall den betecknas ”Olycksfalls- och sjukförsäkring”;

b) kKlasserna 1 (fjärde strecksatsen), 3, 7 och 10: skall den betecknas ”Motorfordonsförsäkring”;

c) kKlasserna 1 (fjärde strecksatsen), 4, 6, 7 och 12: skall den betecknas ”Sjö- och transportförsäkring”;

d) kKlasserna 1 (fjärde strecksatsen), 5, 7 och 11: skall den betecknas ”Luftfartsförsäkring”;

e) kKlasserna 8 och 9: skall den betecknas ”Försäkring mot brand och annan skada på egendom”;

f) kKlasserna 10, 11, 12 och 13: skall den betecknas ”Ansvarighetsförsäkring”;

g) kKlasserna 14 och 15: skall den betecknas ”Kredit- och borgensförsäkring”;

h) sSamtliga klasser: skall den betecknas enligt den berörda medlemsstatens medlemsstaternas eget val, varvid detta skall anmälas till övriga medlemsstater och kommissionen.

C. Underordnade risker

Ett företag som beviljats auktorisation för en huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan att särskild auktorisation erfordras för sådan annan risk, förutsatt att denna

– hör samman med huvudrisken,

– avser det försäkringsobjekt som skyddas mot huvudrisken, och

– täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken.

87/344/EEG art. 9

Sådana risker som ingår i klasserna 14, 15 och 17 under punkt A i denna bilaga får dock inte betraktas som underordnade risker till andra klasser.

Dock får den risk som ingår i klass 17 (rättsskyddsförsäkring), betraktas som en underordnad risk till klass 18, när de villkor som sägs i första stycket är uppfyllda och när huvudrisken uteslutande hänför sig till assistans för personer som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den stadigvarande uppehållsorten.

Rättsskyddsförsäkring får även, på de i första stycket angivna villkoren, betraktas som en underordnad risk, när försäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av högsjöfartyg.

2002/83/EG (anpassad)

BILAGA II

Försäkringsklasser Livförsäkringsklasser

I. Försäkring Livförsäkring som avses i artikel 2.3 a i–iii 2.1 a, 2.1 b och 2.1 c med undantag för dem som anges i II och III.

II. Försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående, försäkring som utfaller vid födelsen.

III. Försäkring som avses i artikel 2.3 a i–ii 2.1 a och 2.1 b och som är anknuten till investeringsfonder.

IV. ”Permanent health insurance” som avses i artikel 2.3 a iv 2.1 d.

V. Tontiner som avses i artikel 2.3 b i 2.2 a.

VI. Verksamhet avseende ”capital redemption” som avses i artikel 2.3 b ii 2.2 b.

VII. Förvaltning av pensionsfonder som avses i artikel 2.3 b iii–iv 2.2 c och 2.2 d.

VIII. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 b iii 2.2 e.

IX. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 c.

87/343/EEG art. 1.8 och bilaga

D. Metoder för beräkning av utjämningsreserv för kreditförsäkring

Metod nr 1

1. Med avseende på risker som omfattas av försäkringsklass 14 i punkt A (i fortsättningen kallad ”kreditförsäkring”) skall ett försäkringsföretag upprätta en utjämningsreserv för täckande av tekniska underskott som uppkommer i denna försäkringsklass under ett räkenskapsår.

2. Till dess denna reserv uppgår till 150 % av det högsta årliga beloppet av nettopremier eller nettobidrag under de fem närmast föregående räkenskapsåren, skall för varje räkenskapsår till reserven överföras 75 % av tekniska överskott som uppkommer i kreditförsäkringsrörelse, dock får det belopp som årligen överförs inte överstiga 12 % av nettopremier eller nettobidrag.

Metod nr 2

1. Med avseende på risker som omfattas av försäkringsklass 14 i punkt A (i fortsättningen kallad ”kreditförsäkring”) skall ett försäkringsföretag upprätta en utjämningsreserv för täckande av tekniska underskott som uppkommer i denna försäkringsklass under ett räkenskapsår.

2. Utjämningsreserven skall uppgå till ett belopp som motsvarar minst 134 % av genomsnittet av premierna eller bidragen under de fem närmast föregående räkenskapsåren efter avdrag för avgiven och tillägg för mottagen återförsäkring.

3. Till dessa reserv skall för varje efterföljande räkenskapsår överföras 75 % av tekniska överskott i denna försäkringsklass till dess reserven uppgår till minst det minimibelopp som beräknas enligt punkt 2.

4. Medlemsstaterna får fastställa särskilda regler för beräkning av reserven och/eller de årliga bidragen till denna utöver i detta direktiv föreskrivna minimibelopp.

Metod nr 3

1. En utjämningsreserv skall upprättas för försäkringsklass 14 i punkt A (i fortsättningen kallad ”kreditförsäkring”) med ändamål att täcka den skadekvot som under ett visst räkenskapsår överstiger genomsnittet i denna försäkringsklass.

2. Utjämningsreserven skall beräknas enligt följande metod.

Alla beräkningar skall baseras på intäkter och kostnader för försäkringsgivarens egen räkning.

Ett belopp som relateras till vad skadekostnaden understiger genomsnittet skall för varje räkenskapsår överföras till utjämningsreserven till dess denna uppgår till, eller återställs till, det föreskrivna belopp.

Skadekostnaden skall anses understiga genomsnittet, när skadekvoten för ett räkenskapsår är lägre än den genomsnittliga skadekvoten för referensperioden. Det belopp som skall relateras till vad skadekostnaden understiger genomsnittet erhålls genom att skillnaden mellan de två skadekvoterna multipliceras med under räkenskapsåret intjänade premier.

Reserven skall uppgå till ett belopp som motsvarar sex standardavvikelsen mellan skadekvoterna för referensperioden och den genomsnittliga skadekvoten, multiplicerat med under räkenskapsåret intjänade premier.

Om skadekostnaden för något räkenskapsår överstiger genomsnittet, skall utjämningsreserven belastas med ett relaterat belopp. Skadekostnaden skall anses överstiga genomsnittet, om skadekvoten för ett räkenskapsår är högre än den genomsnittliga skadekvoten. Det belopp som skall relateras till vad skadekostnaden överstiger genomsnittet erhålls genom att skillnaden mellan de två skadekvoterna multipliceras med under räkenskapsåret intjänade premier.

Oavsett det faktiska skadeutfallet skall för varje räkenskapsår 3,5 % av det utjämningsreserven föreskrivna belopp överföras till dess det föreskrivna belopp har uppnåtts eller återställts.

Referensperioden skall vara minst 15 och högst 30 år. En utjämningsreserv behöver inte upprättas, om någon förlust inte har redovisats under referensperioden.

Det för utjämningsreserven föreskrivna belopp och det belopp som reserven skall belastas med får minskas, om den genomsnittliga skadekvoten för referensperioden tillsammans med driftskostnadsprocenten visar att premierna innefattar en säkerhetsmarginal.

Metod nr 4

1. En utjämningsreserv skall upprättas för försäkringsklass 14 i punkt A (i fortsättningen kallad ”kreditförsäkring”) med ändamål att täcka den skadekvot som under ett visst räkenskapsår överstiger genomsnittet i denna försäkringsklass.

2. Utjämningsreserven skall beräknas enligt följande metod.

Alla beräkningar skall baseras på intäkter och kostnader för försäkringsgivarens egen räkning.

Ett belopp som relateras till vad skadekostnaden understiger genomsnittet skall för varje räkenskapsår överföras till utjämningsreserven till dess den uppgår till det högsta föreskrivna beloppet.

Skadekostnaden skall anses understiga genomsnittet, när skadekvoten för ett räkenskapsår är lägre än den genomsnittliga skadekvoten för referensperioden. Det belopp som skall relateras till vad skadekostnaden understiger genomsnittet erhålls genom att skillnaden mellan de två skadekvoterna multipliceras med under räkenskapsår intjänade premier.

Det högsta beloppet för reserven skall motsvara sex gånger standardavvikelsen mellan skadekvoterna för referensperioden och den genomsnittliga skadekvoten, multiplicerat med under räkenskapsåret intjänade premier.

Om skadekostnaden för något räkenskapsår överstiger genomsnittet, skall utjämningsreserven belastas med ett relaterat belopp till dess denna nedgått till det föreskrivna minimibeloppet. Skadekostnaden skall anses överstiga genomsnittet, om skadekvoten för ett räkenskapsår är högre än den genomsnittliga skadekvoten. Det belopp som skall relateras till vad skadekostnaden överstiger genomsnittet erhålls genom att skillnaden mellan de två skadekvoterna multipliceras med under räkenskapsåret intjänade premier.

Det minsta beloppet för reserven skall motsvara tre gånger standardavvikelsen mellan skadekvoten för referensperioden och den genomsnittliga skadekvoten, multiplicerat med under räkenskapsåret intjänade premier.

Referensperioden skall vara minst 15 och högst 30 år. En utjämningsreserv behöver inte upprättas, om någon förlust inte har redovisats under referensperioden.

Både det för utjämningsreserven föreskrivna beloppet och det belopp som skall överföras till denna eller det belopp som reserven skall belastas med får minskas, om den genomsnittliga skadekvoten för referensperioden tillsammans med driftskostnadsprocenten visar att premierna innefattar en säkerhetsmarginal som är större än en halv gång standardavvikelsen för skadekvoterna under referensperioden. I sådant fall skall ifrågavarande belopp multipliceras med ett belopp som motsvarar en och en halv gång standardavvikelsen dividerat med säkerhetsmarginalen.

88/357/EEG bilaga 1

BILAGA 1

MATCHNINGSREGLER

Den valuta i vilken försäkringsgivarens åtaganden skall infrias skall bestämmas enligt följande regler:

1. När försäkringssumman enligt avtalet är uttryckt i en viss valuta, skall försäkringsgivarens förpliktelser anses betalbara i samma valuta.

2. När försäkringssumman enligt avtalet inte är uttryckt i någon valuta, skall försäkringsgivarens förpliktelser anses betalbara i valutan i det land där risken är belägen. Försäkringsgivaren får emellertid välja den valuta i vilken premien är angiven, om det finns godtagbara skäl för ett sådant val.

Så kan vara fallet om det vid avtalets ingående framstår som sannolikt att försäkringsersättning kommer att utbetalas i premiens valuta och inte i valutan i det land där risken är belägen.

3. Medlemsstaterna får medge försäkringsgivaren rätt att förutsätta att den valuta, i vilken han skall ge skydd, skall vara antingen den valuta som han använder med stöd av praxis eller, i avsaknad av sådan praxis, valutan i det land där han är etablerad

– för avtal som ger försäkring för risker som anges i klasserna 4, 5, 6, 7, 11, 12 och 13 (endast produktansvarighet),

– för avtal som ger försäkring för risker hänförliga till andra försäkringsklasser, där ersättningen allt efter slaget av risk skall betalas i en annan valuta än den som skulle väljas vid tillämpning av ovannämnda regler.

4. När ett försäkringsfall har anmälts till en försäkringsgivare och ersättningen är betalbar i en viss angiven valuta, annan än den som skulle gälla vid tillämpning av ovanstående regler, skall försäkringsgivarens förpliktelser anses betalbara i den förstnämnda valutan, särskilt om valutan i vilken ersättningen skall betalas av försäkringsgivaren har fastställts genom ett domstolsavgörande eller genom en överenskommelse mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren.

5. När ett försäkringsfall värderas i en valuta som är på förhand känd av försäkringsgivaren men som är en annan än den valuta som skulle gälla vid tillämpning av ovanstående regler, får försäkringsgivaren anse sina förpliktelser betalbara i den förstnämnda valutan.

6. Medlemsstaterna får befria företagen från skyldigheten att täcka tekniska reserver med valutamatchande tillgångar, om en tillämpning av ovanstående regler skulle medföra att företaget — vare sig det gäller ett huvudkontor eller en filial — för att uppfylla principen om valutamatching skulle bli nödsakat att ha sina tillgångar i en valuta som inte motsvarar mer än 7 % av tillgångarna i andra valutor.

Följande gäller emellertid:

a) I fall där de tekniska reserverna skall matchas av grekiska drachmer, irländska pund eller portugisiska escudos, får ifrågavarande belopp inte överstiga

– 1 miljon ecu under en övergångsperiod fram till och med den 31 december 1992,

– 2 miljoner ecu från och med den 1 januari 1993 till och med den 31 december 1998.

b) I fall där de tekniska reserverna skall matchas av belgiska franc, luxemburgfranc och spanska pesetas, får ifrågavarande belopp inte överstiga 2 miljoner ecu under en övergångsperiod fram till och med den 31 december 1996.

Från och med utgången av de övergångsperioder som anges i a och b, skall huvudreglerna gälla för dessa valutor, såvida rådet inte beslutar något annat.

2002/83/EG bilaga II

3. Medlemsstaterna får välja att inte kräva av försäkringsföretagen att de skall tillämpa principen om valutamatchning beträffande förpliktelser som är betalbara i annan valuta än valutan i någon av medlemsstaterna, om investeringarna i nämnda valutor är reglerade, om överföringsrestriktioner gäller för valutan eller om, av liknande skäl, valutan inte är lämplig för att täcka tekniska avsättningar.

92/49/EEG art. 23

8. Försäkringsföretag får ha icke-matchande tillgångar för täckning av de belopp som inte överstiger 20 % av deras förpliktelser i en viss valuta.

2002/83/EG bilaga II

De totala tillgångarna i samtliga valutor sammantagna skall emellertid minst motsvara företagens totala åtaganden i dessa valutor sammantagna.

92/49/EEG art. 23

9. Varje medlemsstat får föreskriva att detta krav, när en förpliktelse, enligt ovan beskrivna metoder, skall motsvaras av tillgångar uttryckta i en medlemsstats valuta, också skall anses uppfyllt när dessa tillgångar är uttryckta i ecu.

88/357/EEG

BILAGA 2 A

Försäkringstekniskt resultat

1. Summan av uppburna bruttopremiebelopp

2. Totala skadekostnader

3. Provisionskostnader

4. Tekniskt bruttoresultat

BILAGA 2B

Försäkringstekniskt resultat

1. Bruttopremiebelopp för närmast föregående försäkringsår

2. Summan av försäkringsersättningar under närmast föregående försäkringsår (inklusive försäkringsreserv vid försäkringsårets utgång)

3. Provisionskostnader

4. Tekniskt bruttoresultat

2002/83/EG (anpassad)

BILAGA III

Information till försäkringstagare

Innan ett försäkringsavtal ingås (A) eller under avtalets löptid (B) skall försäkringstagaren lämnas följande skriftliga information, vilken skall vara klart och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den medlemsstat där åtagandet gjorts. Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkringstagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag.

A. Innan försäkringsavtal ingås

Uppgifter om försäkringsföretaget | Uppgifter om åtagandet |

Företagets namn och associationsformMedlemsstat i vilken huvudkontoret och, i tillämpliga fall, den agentur eller den filial där avtalet ingås, är belägetHuvudkontorets adress och i tillämpliga fall adressen till den agentur eller den filial som ingår avtalet | Definition av förmåner och optionerAvtalets löptidHur avtalet kan avbrytasHur premier skall betalas och premieperioderHur återbäring beräknas och fördelasAngivande av återköpsvärde, fribrevsvärde och i vilken omfattning dessa är garanteradeUppgifter om premier för varje förmån, såväl huvudförmåner som, i tillämpliga fall, tilläggsförmånerI fråga om fondförsäkringsavtal (unit-linked) uppgifter om de andelar till vilka förmånerna är knutnaUppgift om vilka slags tillgångar som fondförsäkringsavtal är baserade påSättet för utövandet av uppsägningsrättenAllmän information om de skatteregler som gäller för aktuell försäkringstypSättet för handläggning av klagomål på försäkringsavtal från försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare och, i förekommande fall, förekomsten av ett särskilt organ som handlägger sådana klagomål utan inskränkning av rätten att vidta rättsliga åtgärderVilken lag som skall tillämpas på avtalet om parterna inte har fritt val eller, om parterna har frihet att välja vilken lag som skall tillämpas, den lag försäkringsgivaren föreslår |

B. Under försäkringsavtalets löptid

Förutom de allmänna och särskilda försäkringsvillkoren skall följande uppgifter lämnas till försäkringstagaren under den tid avtalet gäller:

Uppgifter om försäkringsföretaget | Uppgifter om åtagandet |

Varje ändring av företagets namn, associationsform, huvudkontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den agentur eller den filial där avtalet ingåtts | Alla uppgifter som är upptagna i punkt a 4–a 12 i avsnitt A vid ändring av försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för avtaletb)3 Årlig uppgift om återbäringssituationen |

BILAGA IV

1. Tystnadsplikt

Till den 17 november 2002 får medlemsstaterna ingå samarbetsavtal för utbyte av information med behöriga myndigheter i tredje land, om den information som överlämnas är föremål för sekretess som minst är likvärdig med den som föreskrivs i artikel 16 i detta direktiv.

2. Verksamheter och organ som undantas från detta direktiv

Till den 1 januari 2004 skall detta direktiv inte avse ömsesidiga institut, om

– stadgarna innehåller bestämmelser som medger uttag av extra bidrag eller minskning av förmånerna eller uttag av bidrag från andra personer som förbundit sig härtill, och

– den årliga premieinkomsten för de verksamheter som omfattas av detta direktiv inte överstiger 500000 euro under tre på varandra följande år. Om detta belopp överskrids under tre på varandra följande år skall detta direktiv gälla från och med det fjärde året.

3. Till och med den 1 januari 2004 skall medlemsstaterna tillämpa följande bestämmelser:

A. Solvensmarginal

Varje medlemsstat skall föreskriva att alla försäkringsföretag som har sitt huvudkontor inom dess territorium skall upprätthålla en tillräcklig solvensmarginal i förhållande till sin totala verksamhet.

Solvensmarginalen skall motsvaras

1. av tillgångar i försäkringsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden. Särskilt skall följande tillgångar ingå:

– Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömsesidigt försäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

a) I stiftelseurkund och bolagsordning skall föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

b) I stiftelseurkund och bolagsordning skall föreskrivas att, om sådana betalningar sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap skall upphöra, de behöriga myndigheterna skall underrättas minst en månad i förväg och under denna period kunna förbjuda utbetalningen.

c) De bestämmelser i stiftelseurkund och bolagsordning som har samband med dessa konton får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, vilket dock inte påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i a och b.

– Hälften av ännu inte inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen av nämnda kapital uppgår till 25 %.

– Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar ingångna försäkringsåtaganden.

– Balanserad vinst.

– Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital får ingå, men med högst 50 % av marginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, om följande minimikrav är uppfyllda:

a) För den händelse att försäkringsföretaget går i konkurs eller likvidation skall det finnas bindande avtal om att förlagslånekapital och preferensaktiekapital skall ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får återbetalas förrän alla vid tillfället utestående skulder har lösts.

För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor:

b) Endast helt inbetalda medel får beaktas.

c) För förlagslån med fast löptid skall den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum skall försäkringsföretaget till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur solvensmarginalen skall kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, under minst fem år före förfallodatum såvida inte den andel av solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om försäkringsföretaget ansöker om detta och förutsatt att dess solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

d) Lån utan fast löptid måste ha minst fem års uppsägning, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet skall försäkringsföretaget underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och företaget skall därvid ange den faktiska och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna får endast godkänna återbetalningen om försäkringsföretagets solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

e) I låneavtalet får inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter utöver likvidation av försäkringsföretaget, kan komma att förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

f) Låneavtalet får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

– Upp till 50 % av solvensmarginalen får utgöras av summan av sådant förlagslånekapital som avses i femte strecksatsen och värdepapper utan fast löptid och andra instrument, även andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i femte strecksatsen, som uppfyller följande villkor:

a) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

b) Utställandeavtalet skall ge försäkringsföretaget möjlighet att uppskjuta räntebetalningar.

c) Långivarens fordran på försäkringsföretaget skall i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga prioriterade borgenärer.

d) Handlingarna vid utställandet av värdepapperen måste innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för försäkringsföretaget att fortsätta sin verksamhet.

e) Endast helt inbetalda belopp får beaktas.

2. I den utsträckning som detta medges i nationell lag: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa kan användas till täckande av förluster och inte har avsatts för utdelning till försäkringstagarna.

3. efter ansökan med bifogade intyg ingiven av företaget till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där företagets huvudkontor är beläget och med denna myndighets medgivande,

a) av ett belopp motsvarande 50 % av företagets framtida vinst; vinstens storlek erhålls genom multiplicering av den uppskattade årsvinsten med en faktor som motsvarar försäkringsavtalens genomsnittliga återstående giltighetstid; denna faktor får inte överstiga 10; den uppskattade årsvinsten skall utgöra det aritmetiska genomsnittet av uppnådd vinst under de senaste fem åren i de verksamhetsgrenar som anges i artikel 2 i detta direktiv.

Grunderna för beräkning av den faktor med vilken den uppskattade årsvinsten skall multipliceras, och de poster som utgör uppnådd vinst, skall fastställas genom överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i samråd med kommissionen. I avvaktan på en sådan överenskommelse skall dessa poster bestämmas enligt lagstiftningen i hemlandet.

När de behöriga myndigheterna definierat begreppet ”uppnådd vinst”, skall kommissionen framlägga ett förslag för harmonisering av detta begrepp genom ett direktiv om harmonisering av försäkringsföretags årsbokslut och om genomförande av sådan samordning som anges i artikel 1.2 i direktiv 78/660/EEG.

b) om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tillämpas, denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien, av skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad matematisk avsättning och en matematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien; detta belopp får emellertid inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäkringar och de matematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig; denna skillnad skall minskas med beloppet för ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång,

c) om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater där försäkringsföretaget bedriver sin verksamhet, av dolda reserver som uppkommit genom undervärdering av tillgångar och övervärdering av skulder, bortsett från de tekniska avsättningarna, i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av exceptionell natur.

B. Minsta solvensmarginal

Om inte annat följer av avsnitt C skall minsta solvensmarginalen bestämmas på följande sätt, beroende på vilken försäkringsklass som avses:

a) För sådan försäkring som avses i artikel 2.1 a och b i detta direktiv, med undantag för försäkring knuten till investeringsfonder, och för verksamhet som avses i artikel 2.3 i detta direktiv, skall den minsta solvensmarginalen utgöras av summan av följande två resultat:

– Första resultatet:

Ett tal som motsvarar 4 % av de matematiska avsättningarna avseende direkt försäkringsverksamhet, utan avdrag för avgiven och mottagen återförsäkring multipliceras med ett tal som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan de totala matematiska avsättningarna, beräknade efter avdrag för avgiven återförsäkring, och de matematiska bruttoavsättningarna enligt ovan; dock får detta tal inte vara mindre än 85 %.

– Andra resultatet:

För försäkringsavtal, där risksumman inte är negativ, multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för sådan risksumma, som försäkringsföretaget iklätt sig ansvar för, med ett tal som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan det totala beloppet för den risksumma som företaget förblir ansvarigt för efter avgiven återförsäkring och retrocession, och det totala beloppet för risksumman; dock får detta tal inte vara mindre än 50 %.

När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en längsta löptid av tre år skall ovannämnda multiplikationsfaktor vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år skall denna faktor vara 0,15 %.

b) När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i artikel 2.1 c i detta direktiv skall den minsta solvensmarginalen motsvara resultatet av följande beräkning:

– De premier eller bidrag, tilläggsavgifter inräknade, som hänför sig till direkt försäkringsverksamhet, under det närmast föregående räkenskapsåret skall läggas ihop.

– Till detta skall läggas premierna för mottagen återförsäkring under närmast föregående räkenskapsår.

– Från detta belopp skall dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annulerade premier eller bidrag, liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

Det sålunda erhållna beloppet skall delas i två delar, av vilka den första skall uppgå till högst 10 miljoner euro medan den andra skall utgöra restbeloppet; 18 % respektive 16 % av dessa beloppsandelar skall sedan räknas fram och läggas ihop.

Resultatet skall erhållas genom att den sålunda framräknade summan multipliceras med ett tal som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar, som försäkringsföretaget har att svara för, beräknade efter avdrag för återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningar; dock får detta tal inte vara mindre än 50 %.

När det gäller den sammanslutning av försäkringsgivare som går under namnet Lloyd's skall beräkningen av solvensmarginalen göras med nettopremierna som underlag, och dessa skall multipliceras med en enhetlig procentsats som årligen fastställs av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där huvudkontoret finns. Denna procentsats skall beräknas med hjälp av senaste statistiska uppgifter om utbetalda provisioner. Uppgifter härom skall tillsammans med gjorda beräkningar ges in till de behöriga myndigheterna i de länder där Lloyd's är etablerat.

c) För det slag av permanent, icke uppsägbar sjukförsäkring som avses i artikel 2.1 d i detta direktiv och kapitaliseringsverksamhet som avses i artikel 2.2 b i detta direktiv, skall minsta solvensmarginalen motsvara 4 % av de tekniska avsättningarna, beräknad på det sätt som anges för det första resultatet i a i detta avsnitt.

d) För tontiner som avses i artikel 2.2 a i detta direktiv skall den minsta solvensmarginalen motsvara 1 % av tillgångarna.

e) För försäkring som avses i artikel 2.1 a och 2.1 b i detta direktiv och som är knuten till investeringsfonder samt för verksamhet som avses i artikel 2.2 c, 2.2 d och 2.2 e i detta direktiv, skall den minsta solvensmarginalen motsvara

– 4 % av de tekniska avsättningarna beräknad på det sätt som anges för det första resultatet i a i detta avsnitt, i den utsträckning försäkringsföretaget påtar sig en placeringsrisk, samt 1 % av den sålunda beräknade avsättningen om företaget inte påtar sig någon placeringsrisk och förutsatt att försäkringsavtalets löptid överstiger fem år och det belopp som avsätts till täckande av förvaltningskostnaderna enligt försäkringsavtalet fastställts för en period som överstiger fem år, plus

– 0,3 % av risksumman beräknad enligt vad som anges i detta avsnitt första stycket a under andra resultatet, i den utsträckning försäkringsföretaget försäkrar dödsfallsrisk.

C. Garantifond

1. En tredjedel av den minsta solvensmarginalen, fastställd enligt avsnitt B, skall utgöra garantifonden. Om inte annat följer av punkt 2 i detta avsnitt skall minst 50 % av fonden utgöras av poster enligt avsnitt A, punkterna 1 och 2.

2.

a) a) Garantifonden skall dock uppgå till minst 800000 euro.

b) Varje enskild medlemsstat får föreskriva att minimistorleken för garantifonden får nedsättas till 600000 euro när det gäller ömsesidiga och liknande institut samt tontiner.

c) Beträffande sådana ömsesidiga institut som avses i artikel 3.6 andra strecksatsen andra meningen i detta direktiv, för vilka detta direktiv gäller, samt i fråga om tontiner, får varje medlemsstat medge att den minsta garantifonden bestäms till 100000 euro, med en stegvis ökning upp till det i b i detta avsnitt angivna beloppet genom inbetalningar av 100000 euro varje gång premierna ökar med 500000 euro.

d) Den minsta garantifond som avses i a, b och c i detta avsnitt skall utgöras av de poster som anges i avsnitt A, punkterna 1 och 2.

3. Ömsesidiga institut som avser att utvidga sin verksamhet enligt artikel 6.4 eller artikel 40 får göra detta endast om de omedelbart uppfyller villkoren i punkt 2 a och 2 b i detta avsnitt.

2005/68/EG (anpassad)

BILAGA I III

FÖRETAGSFORMER

92/49/EEG art. 6 (anpassad)

1. Hemlandet skall föreskriva att försäkringsföretag som ansöker om auktorisation skall Företagsformer för skadeförsäkringsföretag:

a) anta någon av följande företagsformer:

(1) Belgien: 'société anonyme —naamloze vennootschap', 'société en commandite par actions —commanditaire vennootschap op aandelen', 'association d'assurance mutuelle —onderlinge verzekeringsvereniging', 'société coopérative —coöperatieve vennootschap',

2006/101/EG art. 1 och bilagan punkt 1

(2) Bulgarien: 'акционерно дружество',

Art. 20 och bilaga II, s. 335

(3) Tjeckien: 'akciová společnost', 'družstvo',

92/49/EEG art. 6

(4) Danmark: 'aktieselskaber', 'gensidige selskaber',

(5) Tyskland: 'Aktiengesellschaft', 'Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit', 'Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen'.,

Art. 20 och bilaga II, s. 335

(6) Estland: 'aktsiaselts',

92/49/EEG art. 6

(7) Irland: 'incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited',

(8) Grekland: 'ανώνυμη εταιρία', 'αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός',

(9) Spanien: 'sociedad anónima', 'sociedad mutua', 'sociedad cooperativa',

(10) Frankrike: 'société anonyme', 'société d'assurance mutuelle', 'institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale', 'institution de prévoyance régie par le code rural', 'mutuelles régies par le code de la mutualité',

(11) Italien: 'società per azioni', 'società cooperativa', 'mutua di assicurazione',

Art. 20 och bilaga II, s. 335 (anpassad)

(12) Cypern: 'Εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ή εταιρεία περιορισμένης ευθύνης χωρίς μετοχικό κεφάλαιο',

(13) Lettland: 'apdrošināšanas akciju sabiedrība', 'savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība',

(14) Litauen: 'akcinės bendrovės', 'uždarosios uždaroji akcinės bendrovės',;

92/49/EEG art. 6

(15) Luxemburg: 'société anonyme', 'société en commandite par actions', 'association d'assurances mutuelles', 'société coopérative',

Art. 20 och bilaga II, s. 335

(16) Ungern: 'biztosító részvénytársaság', 'biztosító szövetkezet', 'biztosító egyesület', 'külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe',

(17) Malta: 'kumpanija pubblika', 'kumpanija privata', 'fergħa', 'Korp ta' l- Assikurazzjoni Rikonnoxxut',

92/49/EEG art. 6

(18) Nederländerna: 'naamloze vennootschap', 'onderlinge waarborgmaatschappij',

Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige art. 29 och bilaga I, s. 197

(19) Österrike: 'Aktiengesellschaft', 'Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit',

Art. 20 och bilaga II, s. 335

(20) Polen: 'spółka akcyjna', 'towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych',

92/49/EEG art. 6

(21) Portugal: 'sociedade anónima', 'mútua de seguros',

2006/101/EG art. 1 och bilagan punkt 1

(22) Rumänien: 'societăţi pe acţiuni', 'societăţi mutuale',

Art. 20 och bilaga II, s. 335

(23) Slovenien: 'delniška družba', 'družba za vzajemno zavarovanje',

(24) Slovakien: 'akciová spoločnost',

Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige art. 29 och bilaga I, s. 197

(25) Finland: 'keskinäinen vakuutusyhtiö —ömsesidigt försäkringsbolag', 'vakuutusosakeyhtiö —försäkringsaktiebolag', 'vakuutusyhdistys —försäkringsförening',

(26) Sverige: 'försäkringsaktiebolag', 'ömsesidiga försäkringsbolag', 'understödsföreningar',

92/49/EEG art. 6

(27) Storbritannien: 'incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited', 'societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts', 'societies registered under the Friendly Societies Acts', de försäkringsgivare som uppträder under beteckningen 'Lloyd's'.,

92/49/EEG art. 6 (anpassad)

· [72] .

2002/83/EG art. 6 (anpassad)

1. Hemlandet skall föreskriva att försäkringsföretag som ansöker om auktorisation skall

B. a) anta någon av följande fFöretagsformer för livförsäkringsföretag :

(1) Belgien: ”société anonyme”/”naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions”/”commanditaire vennootschap op aandelen”, ”association d'assurance mutuelle”/”onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative”/”coöperatieve vennootschap”,

2006/101/EG art. 1 och bilagan punkt 3

(2) Bulgarien: ”акционерно дружество”, ”взаимозастрахователна кооперация”,

2004/66/EG art. 1 och bilagan

(3) Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”,

2002/83/EG

(4) Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”, ”pensionskasser omfattet af lov om forsikringsvirksomhed (tværgående pensionskasser)”,

(5) Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”,

2004/66/EG art. 1 och bilagan

(6) Estland: ”aktsiaselts”,

2002/83/EG

(7) Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts” och ”societies registered under the Friendly Societies Acts”,

(8) Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”,

(9) Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”;

(10) Frankrike: ”société anonyme”, ”société d'assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, och ”mutuelles régies par le code de la mutualité”,

(11) Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”,

2004/66/EG art. 1 och bilagan

(12) Cypern: ”Εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ή εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση”,

(13) Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”,

(14) Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždarosios akcinės bendrovės”,

2002/83/EG

(15) Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d'assurances mutuelles”, ”société coopérative”,

2004/66/EG art. 1 och bilagan

(16) Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”,

(17) Malta: ”kumpanija pubblika”, ”kumpanija privata”, ”fergħa”, ”Korp ta’ l- Assikurazzjoni Rikonnoxxut”;

2002/83/EG

(18) Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”,

2002/83/EG

(19) Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”,

2004/66/EG art. 1 och bilagan

(20) Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”,

2002/83/EG

(21) Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”,

2006/101/EG art. 1 och bilagan punkt 3

(22) Rumänien: ”societăţi pe acţiuni”, ”societăţi mutuale”,

2004/66/EG art. 1 och bilagan

(23) Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”,

(24) Slovakien: ”akciová spoločnost”,

2002/83/EG (anpassad)

(25) Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö”/”ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö”/”försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys”/”försäkringsförening”,

(26) Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag”, ”understödsföreningar”,.

(27) Förenade kungariket: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd's.,

(28) Ett försäkringsföretag får även anta I samtliga fall och som ett alternativ till de former som förtecknas i punkterna (…) till (…): företagsformen Europabolag när denna har införts (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001

2005/68/EG

BILAGA I

C. Former för återförsäkringsföretag:

(1) Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennootschap op aandelen”, ”association d'assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”.

ny

(2) Bulgarien: ”акционерно дружество”.

2005/68/EG

(3) Tjeckien: ”akciová společnost”.

(4) Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.

(5) Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.

(6) Estland: ”aktsiaselts”.

(7) Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.

(8) Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.

(9) Spanien: ”sociedad anónima”.

(10) Frankrike: ”société anonyme”, ”société d'assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

(11) Italien: ”società per azioni”.

(12) Cypern: ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές”, ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση”.

(13) Lettland: ”akciju sabiedrība”, ”sabiedrība ar ierobežotu atbildību”.

(14) Litauen: ”akcinė bendrovė”, ”uždaroji akcinė bendrovė”.

(15) Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d'assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

(16) Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”harmadik országbeli biztosító magyarországi fióktelepe”.

(17) Malta: ”limited liability company/kumpannija tà responsabbiltà limitata”.

(18) Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

(19) Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

(20) Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.

(21) Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

ny

(22) Rumänien: ”societate pe actiuni”.

2005/68/EG (anpassad)

(23) Slovenien: ”delniška družba”.

(24) Slovakien: ”akciová spoločnost”.

(25) Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.

(26) Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidigt försäkringsbolag”.

(27) Förenade kungariket: incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited, societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts, societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts, ”the association of underwriters known as Lloyd's”.

(28) I samtliga fall och som ett alternativ till de former som förtecknas i punkterna a–y: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

2001/17/EG

BILAGA

SÄRSKILT REGISTER ENLIGT ARTIKEL 10.3

1. Alla försäkringsföretag skall hos sitt huvudkontor föra ett särskilt register över de tillgångar som används för att täcka de tekniska avsättningar som har beräknats och investerats i enlighet med reglerna i hemlandet.

2. Om ett försäkringsföretag bedriver både livförsäkringsrörelse och annan försäkringsrörelse skall det vid huvudkontoret föra åtskilda register för varje slag av rörelse. I de fall då en medlemsstat ger försäkringsföretag auktorisation att täcka sådana livförsäkringsrisker och risker som anges i punkterna 1 och 2 i bilaga A till direktiv 73/239/EEG, kan medlemsstaten dock föreskriva att dessa försäkringsföretag skall föra ett enda register för hela sin verksamhet.

3. Det samlade värdet av de registrerade tillgångarna, värderade i enlighet med tillämpliga regler i hemlandet, får inte vid något tillfälle underskrida värdet av de tekniska avsättningarna.

4. Om en tillgång i registret är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, så att en del av tillgångens värde inte kan disponeras för att täcka åtagandena, skall detta noteras i registret, och det belopp som inte kan disponeras skall inte räknas med i det samlade värde som avses i punkt 3.

5. Om en tillgång som utnyttjas för att täcka tekniska avsättningar är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, utan att villkoren i punkt 4 är uppfyllda, eller om en sådan tillgång är föremål för ett äganderättsförbehåll till förmån för en borgenär eller tredje man, eller om en borgenär har rätt att kräva kvittning för sin fordran mot försäkringsföretagets fordran, skall behandlingen av en sådan tillgång vid försäkringsföretagets likvidation enligt den metod som anges i artikel 10.1 a fastställas enligt hemlandets lagstiftning, utom när artiklarna 20, 21 eller 22 är tillämpliga på tillgången.

6. Sammansättningen av de tillgångar som i enlighet med punkterna 1-5 finns förtecknade i registret vid den tidpunkt då ett likvidationsförfarande inleds, får därefter inte ändras, och inga ändringar utom korrigeringar av rena skrivfel får göras i registren, utom när den behöriga myndigheten gett sitt tillstånd.

7. Trots punkt 6 skall förvaltarna till de angivna tillgångarna lägga den avkastning som härrör från dessa samt värdet av de rena premier som har mottagits för den berörda arten av verksamhet från det att likvidationsförfarandet inleds fram till dess betalningen av försäkringsfordringarna sker eller till dess att någon överlåtelse av försäkringsbestånd sker.

8. Om behållningen av realisationen av tillgångar är mindre än deras uppskattade värde enligt registret skall förvaltarna åläggas att styrka detta för hemlandets behöriga myndigheter.

9. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter skall vidtaga lämpliga åtgärder för att se till att försäkringsföretagen fullt ut tillämpar bestämmelserna i denna bilaga.

2005/68/EG art. 59.9 och bilaga II

BILAGA I

BERÄKNING AV FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAGS JÄMKADE SOLVENS

1. VAL AV BERÄKNINGSMETOD OCH ALLMÄNNA PRINCIPER

A. Medlemsstaterna skall föreskriva att beräkningen av den jämkade solvensen för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 2.1 skall utföras enligt någon av de i punkt 3 beskrivna metoderna. En medlemsstat får dock föreskriva att de behöriga myndigheterna kan tillåta eller föreskriva tillämpning av en annan i punkt 3 angiven metod än den som medlemsstaten har valt.

B. Proportionalitet

Vid beräkning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens skall hänsyn tas till den proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de anknutna företagen.

Med proportionell andel avses antingen, vid användning av metod 1 eller metod 2, vilka beskrivs i avsnitt 3, den del av tecknade kapitalet som det aktuella företaget med ägarintresse direkt eller indirekt innehar eller, vid användning av metod 3, vilken beskrivs i avsnitt 3, de procentandelar som används för att upprätta den sammanställda redovisningen.

Oavsett vilken metod som tillämpas skall dock, när det anknutna företaget är ett dotterföretag och har ett solvensunderskott, dotterföretagets totala solvensunderskott beaktas.

Om, enligt de behöriga myndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett moderföretag som innehar en andel av kapitalet strikt och otvetydigt är begränsat till denna kapitalandel kan dock dessa behöriga myndigheter tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på proportionell basis.

Om det inte finns några kapitalband mellan vissa av företagen i en försäkringsgrupp eller en återförsäkringsgrupp, skall den behöriga myndigheten fastställa vilken proportionell andel som det skall tas hänsyn till.

C. Eliminering av dubbelt utnyttjande av poster i solvensmarginalen

C.1 Allmän behandling av poster i solvensmarginalen

Oavsett vilken metod som används för att beräkna ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens måste dubbelt utnyttjande av poster som får ingå i solvensmarginalen bland de olika försäkrings- och återförsäkringsföretag som beaktas vid beräkningen elimineras.

I detta syfte skall, vid beräkning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens och när de metoder som beskrivs i avsnitt 3 inte redan innehåller bestämmelser om detta, följande belopp elimineras:

– Värdet av alla tillgångar i detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag, vilka representerar finansieringen av poster som får ingå i solvensmarginalen för ett av dess anknutna företag.

– Värdet av alla tillgångar i ett till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag, vilka representerar finansieringen av poster som får ingå i solvensmarginalen för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

– Värdet av alla tillgångar i ett till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag, vilka representerar finansieringen av poster som får ingå i solvensmarginalen för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

C.2 Behandling av vissa poster

Utan att det påverkar bestämmelserna i avsnitt C.1 får

– vinstreserver och framtida vinster som uppkommer i ett livförsäkringsföretag eller livåterförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket den jämkade solvensen beräknas, och

– tecknade men inte inbetalda delar av kapitalet i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket den jämkade solvensen beräknas,

omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för att täcka kravet på solvensmarginal i detta anknutna företag. Däremot skall alla tecknade men inte inbetalda delar av kapitalet som representerar en möjlig skyldighet för ett företag med ägarintresse uteslutas vid beräkningen.

Allt tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse som representerar en möjlig skyldighet för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag skall också uteslutas vid beräkningen.

Allt tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som representerar en möjlig skyldighet för ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag, som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, skall uteslutas från beräkningarna.

C.3 Överförbarhet

Om de behöriga myndigheterna anser att vissa poster, andra än de som avses i C.2, som får ingå i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvensmarginal inte faktiskt kan göras tillgängliga för att uppfylla kravet på solvensmarginalen i det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket den jämkade solvensen beräknas, får dessa poster endast omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att uppfylla kravet på solvensmarginal i det anknutna företaget.

C.4. C.4 Summan av de poster som avses i C.2 och C.3 får inte överstiga kravet på solvensmarginal för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

D. Eliminering av kapital skapat inom gruppen

Vid beräkning av den jämkade solvensen skall ingen hänsyn tas till poster som får ingå i solvensmarginalen och som härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och

– ett anknutet företag,

– ett företag med ägarintresse, eller

– ett annat företag som är anknutet till ett av dess företag med ägarintresse.

Hänsyn skall inte heller tas till poster som får ingå i solvensmarginalen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket den jämkade solvensen beräknas, om de ifrågavarande posterna härrör från ömsesidig finansiering med ett annat företag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Ömsesidig finansiering föreligger särskilt när ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess anknutna företag har ägarintresse i, eller ger lån till ett annat företag som direkt eller indirekt innehar en post som får ingå i solvensmarginalen för det första företaget.

E. De behöriga myndigheterna skall se till att den jämkade solvensen beräknas lika ofta som föreskrivs i direktiven 73/239/EEG, 91/674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG med avseende på försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvensmarginal. Tillgångarna och skulderna skall värderas enligt relevanta bestämmelser i direktiven 73/239/EEG, 91/674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG.

2. BERÄKNINGSMETODERNAS TILLÄMPNING

2.1 Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Beräkningen av den jämkade solvensen skall utföras enligt de allmänna principer och metoder som fastställs i denna bilaga.

När försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har fler än ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag skall beräkningen av den jämkade solvensen enligt alla metoderna omfatta samtliga anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

När det gäller successivt ägarintresse (exempelvis då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett företag med ägarintresse i ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som också är ett företag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag) skall den jämkade solvensen beräknas för vart och ett av de försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse som har minst ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

Medlemsstaterna får avstå från att beräkna ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens

– om fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i samma medlemsstat och detta anknutna företag beaktas vid beräkning av den jämkade solvensen för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i det, eller

– om fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till ett försäkringsholdingbolag som har sitt säte i samma medlemsstat som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, och både försäkringsholdingbolaget och det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget beaktas vid beräkningen.

Medlemsstaterna får också avstå från att beräkna ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens om fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet antingen till ett annat försäkringsföretag eller till ett återförsäkringsföretag eller till ett försäkringsholdingbolag som har sitt säte i en annan medlemsstat, om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna har enats om att låta den behöriga myndigheten i denna andra medlemsstat utöva extra tillsyn.

Undantag får i dessa fall endast medges om de behöriga myndigheterna har försäkrat sig om att de poster som får ingå i solvensmarginalen för de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som beaktas vid beräkningen är adekvat fördelade mellan dessa företag.

Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag har sitt säte i en annan medlemsstat än det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket en beräkning av den jämkade solvensen utförs, får medlemsstaterna föreskriva att det vid beräkningen skall tas hänsyn till det anknutna företagets solvenssituation så som denna bedöms av de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten.

2.2 Mellanliggande försäkringsholdingbolag

Vid beräkning av den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett anknutet försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i ett tredjeland genom ett försäkringsholdingbolag skall det mellanliggande försäkringsholdingbolagets ställning beaktas. Detta försäkringsholdingbolag skall, dock endast såvitt avser denna beräkning, vilken skall utföras enligt de allmänna principer och metoder som beskrivs i denna bilaga, behandlas som om det var ett försäkringsföretag som var underkastat dels ett solvenskrav med värdet noll, dels samma villkor som de som fastställs i artikel 16 i direktiv 73/239/EEG, artikel 27 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 36 i direktiv 2005/68/EG såvitt avser vilka poster som får ingå i solvensmarginalen.

2.3 Anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland

Vid beräkning av den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland skall det senare, dock endast såvitt avser denna beräkning, jämställas med ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag genom tillämpning av de allmänna principer och metoder som beskrivs i den här bilagan.

Om det tredjeland i vilket detta anknutna företag har sitt säte skulle kräva auktorisation och ställa ett solvenskrav på företaget som åtminstone är jämförbart med det som anges i direktiv 73/239/EEG, 2002/83/EG eller 2005/68/EG får medlemsstaterna med beaktande av de poster som får ingå för att uppfylla detta krav föreskriva att beräkningen i fråga om detta företag skall beakta det tredjelandets solvenskrav och de poster som får ingå för att uppfylla detta krav.

2.4 Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut

Vid beräkningen av jämkad solvens hos ett försäkringsföretag som är ett företag med ägarintresse i ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut skall reglerna om avdrag av ett sådant ägarintresse enligt artikel 16 i direktiv 73/239/EEG, artikel 27 i direktiv 2002/83/EEG och artikel 36 i direktiv 2005/68/EG samt bestämmelserna om medlemsstaternas möjlighet att under vissa villkor tillåta alternativa metoder och att tillåta att ett sådant ägarintresse inte skall dras av, gälla i tillämpliga delar.

2.5 När nödvändig information inte finns tillgänglig

Om de behöriga myndigheterna, oavsett orsak, inte har tillgång till information som är nödvändig för att beräkna den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet företag som har sitt säte i en medlemsstat eller i tredjeland, skall detta företags bokförda värde i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse dras från de poster som får ingå i den jämkade solvensmarginalen. I sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse tas med bland de poster som får ingå i den jämkade solvensmarginalen.

3. BERÄKNINGSMETODER

Metod 1: Avräknings- och totalmetoden

Den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan

i) summan av

a) de poster som får ingå i solvensmarginalen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, och

b) den proportionella andelen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse av de poster som får ingå i solvensmarginalen för det anknutna försäkringsföretaget,

och

ii) summan av

a) det bokförda värdet av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse,

b) solvenskravet för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, och

c) den proportionella andelen av solvenskravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Om ägarintresset i det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget helt eller delvis består av indirekt innehav skall värdet av detta indirekta innehav ingå i punkt ii a ovan med beaktande av de relevanta successiva intressena och punkterna i b och ii c ovan skall omfatta de motsvarande proportionella andelarna av de poster som får ingå i solvensmarginalen för det anknutna försäkringsföretaget respektive av solvenskravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Metod 2: Kravavräkningsmetoden

Den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan

i) summan av de poster som får ingå i solvensmarginalen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse,

och

ii) summan av

a) solvenskravet för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, och

b) den proportionella andelen av solvenskravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

För att värdera de poster som får ingå i solvensmarginalen skall andelarna i den mening som avses i detta direktiv värderas med hjälp av kapitalandelsmetoden i enlighet med det alternativ som anges i artikel 59.2 b i direktiv 78/660/EEG.

Metod 3: Metod baserad på sammanställd redovisning

Beräkningen av den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse skall genomföras med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen. Den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan de poster som får ingå i solvensmarginalen, beräknade med utgångspunkt i sammanställda uppgifter, och

a) antingen summan av solvenskravet för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse och de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens proportionella andel av solvenskraven, som motsvarar de procentsatser som används för att upprätta den sammanställda redovisningen,

b) eller solvenskravet beräknat med utgångspunkt i sammanställda uppgifter.

Bestämmelserna i direktiven 73/239/EEG, 91/674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG skall tillämpas vid beräkning av de poster som får ingå i solvensmarginalen och vid beräkning av solvenskravet med utgångspunkt i sammanställda uppgifter.

BILAGA II

EXTRA TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM ÄR DOTTERFÖRETAG TILL ETT FÖRSÄKRINGSHOLDINGBOLAG ELLER ETT FÖRSÄKRINGS- ELLER ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG I TREDJELAND

1. I fall då det är fråga om flera sådana försäkrings- eller återförsäkringsföretag som avses i artikel 2.2 och som är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland och som är etablerade i olika medlemsstater, skall de behöriga myndigheterna se till att den metod som beskrivs i denna bilaga tillämpas på ett konsekvent sätt.

De behöriga myndigheterna skall utöva extra tillsyn lika ofta som föreskrivs i direktiven 73/239/EEG, 91/674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG med avseende på beräkningen av försäkrings- och återförsäkringsföretagens solvensmarginal.

2. Medlemsstaterna får avstå från den beräkning som avses i denna bilaga i fråga om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag,

– om detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett företag som är anknutet till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag och beaktas vid den i denna bilaga föreskrivna beräkning som utförs för detta andra företag,

– om detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag och ett eller flera andra försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i samma medlemsstat har samma försäkringsholdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som moderbolag, och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget beaktas vid den i denna bilaga föreskrivna beräkning som utförs för ett av dessa andra företag,

– om detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag och ett eller flera andra försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i andra medlemsstater har samma försäkringsholdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som moderföretag, och om det i enlighet med artikel 4.2 har ingåtts en överenskommelse som ger en tillsynsmyndighet i en annan medlemsstat i uppgift att utöva den extra tillsyn som avses i denna bilaga.

När det gäller successivt ägarintresse (exempelvis ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, som i sin tur innehas av ett annat försäkringsholdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland) får medlemsstaterna begränsa tillämpningen av de beräkningar som avses i denna bilaga till det försäkringsholdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som är det yttersta moderföretaget till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

3. De behöriga myndigheterna skall säkerställa att beräkningar som motsvarar dem som beskrivs i bilaga I utförs i fråga om försäkringsholdingbolag samt försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.

Denna motsvarighet skall bestå i tillämpning av de allmänna principer och de metoder som beskrivs i bilaga I i fråga om försäkringsholdingbolag samt försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.

Moderföretaget skall, dock endast såvitt avser denna beräkning, behandlas som om fråga var om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, som är underkastat

– ett solvenskrav med värdet noll när fråga är om ett försäkringsholdingbolag, eller

– ett solvenskrav bestämt enligt principerna i punkt 2.3 i bilaga I när fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland,

och skall underkastas samma villkor som de som anges i artikel 16 i direktiv 73/239/EEG, artikel 27 i direktiv 2002/83/EG och i artikel 36 i direktiv 2005/68/EG i fråga om vilka poster som får ingå i solvensmarginalen.

4 När nödvändig information inte finns tillgänglig

Om de behöriga myndigheterna, oavsett orsak, inte har tillgång till den information som är nödvändig för att göra den beräkning som avses i denna bilaga och som rör ett anknutet företag som har sitt säte i en medlemsstat eller i tredjeland, skall detta företags bokförda värde i företaget med ägarintresse dras från de poster som får ingå i den beräkning som avses i denna bilaga. I sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse tas med bland de poster som får ingå i beräkningen.

ny

BILAGA IV

Standardformel för solvenskapitalkravet (SCR)

3. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

Det primära solvenskapitalkravet (Basic SCR), som beskrivs i artikel 103.1, skall beräknas på följande sätt:

(...PICT...)

där SCRi betecknar riskmodul i och SCRj betecknar riskmodul j, och där ”i,j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen skall SCRi och SCRj ersättas med följande:

– SCR skade betecknar teckningsriskmodulen för skadeförsäkring.

– SCR liv betecknar teckningsriskmodulen för livförsäkring.

– SCR särskild hälsa betecknar teckningsriskmodulen för särskild sjukvårdsförsäkring.

– SCR marknad betecknar marknadsriskmodulen.

– SCR motpartsrisk betecknar motpartsriskmodulen.

Faktorn Corr i,j betecknar det värde som anges i rad i och kolumn j i nedanstående korrelationsmatris:

ji | Marknad | Motpartsrisk | Liv | Särskild hälsa | Skade |

Marknad | 1 | 0,25 | 0,25 | 0,25 | 0,25 |

Motpartsrisk | 0,25 | 1 | 0,25 | 0,25 | 0,5 |

Liv | 0,25 | 0,25 | 1 | 0,25 | 0 |

Särskild hälsa | 0,25 | 0,25 | 0,25 | 1 | 0 |

Skade | 0,25 | 0,5 | 0 | 0 | 1 |

4. Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring

Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring, som beskrivs i artikel 104.2, skall beräknas på följande sätt:

(...PICT...)

där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i,j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen skall SCRi och SCRj ersättas med följande:

– SCR skade-premie/reserv betecknar undergruppen premie- och reservrisker för skadeförsäkring.

– SCR skade-katastrof betecknar undergruppen katastrofrisker för skadeförsäkring.

5. Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring

Teckningsriskmodulen för livförsäkring, som beskrivs i artikel 104.3, skall beräknas på följande sätt:

(...PICT...)

där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i,j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen skall SCRi och SCRj ersättas med följande:

– SCR dödsfall betecknar undergruppen dödsfallsrisk.

– SCR livsfall betecknar undergruppen livsfallsrisk.

– SCR handikapp betecknar undergruppen handikapp- och sjukdomsrisk.

– SCR liv kostnad betecknar undergruppen kostnadsrisk för livförsäkring.

– SCR ändring betecknar undergruppen ändringsrisk.

– SCR förfall betecknar undergruppen förfallsrisk.

– SCR liv katastrof betecknar undergruppen katastrofrisk för livförsäkring.

6. Beräkning av teckningsriskmodulen för särskild sjukvårdsförsäkring

Teckningsriskmodulen för särskild sjukvårdsförsäkring, som beskrivs i artikel 104.4, skall beräknas på följande sätt:

(...PICT...)

där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i,j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen skall SCRi och SCRj ersättas med följande:

– SCR hälsa-premie/reserv betecknar undergruppen premie- och reservrisker för särskild sjukvårdsförsäkring.

– SCR hälsa kostnad betecknar undergruppen kostnadsrisk för särskild sjukvårdsförsäkring.

– SCR hälsa epidemi betecknar undergruppen epidemirisk för särskild sjukvårdsförsäkring.

7. Beräkning av marknadsriskmodulen

Marknadsriskmodulen, som beskrivs i artikel 104.5, skall beräknas på följande sätt:

(...PICT...)

där SCRi betecknar undergrupp i och SCRj betecknar undergrupp j, och där ”i,j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen skall SCRi och SCRj ersättas med följande:

– SCR ränta betecknar undergruppen ränterisk.

– SCR aktie betecknar undergruppen aktiekursrisk.

– SCR egendom betecknar undergruppen egendomsrisk.

– SCR spread betecknar undergruppen spreadrisk.

– SCR koncentration betecknar undergruppen för koncentrationer av marknadsrisker.

– SCR valuta betecknar undergruppen valutarisk.

92/49/EEG art. 44.2 (anpassad)

BILAGA V

Grupper av skadeförsäkringsklasser enligt artikel 156

Försäkringsklasserna grupperas enligt följande:

1. Olycksfall och sjukdom (1 och 2 i bilaga I).

2. Fordonsförsäkring (3, 7 och 10 i bilaga I; sifferuppgifter för klass 10, exklusive fraktförares ansvar, anges separat).

3. Brand och annan skada på egendom (8 och 9 i bilaga I).

4. Luftfart, sjöfart och transport (4, 5, 6, 7, 11 och 12 i bilaga I).

5. Allmän ansvarighet (13 i bilaga I).

6. Kredit och borgen (14 och 15 i bilaga I).

7. Övriga försäkringsklasser (16, 17 och 18 i bilaga I).

ny

BILAGA VI

Del A

Upphävda direktiv med senare ändringar

(enligt artikel 319)

Rådets direktiv 64/225/EEG(EGT 56, 4.4.1964, s. 878) | |

Bilaga I, punkt III G.1 i 1973 års anslutningsakt(EUT L 236, 23.9.2003, s. 342) | |

Rådets första direktiv 73/239/EEG(EGT L 228, 16.8.1973, s. 3) | |

Rådets direktiv 76/580/EEG(EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) | endast artikel 1 |

Rådets direktiv 84/641/EEG(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) | endast artiklarna 1–14 |

Rådets direktiv 87/343/EEG(EGT L 185, 4.7.1987, s. 72) | |

Rådets direktiv 87/344/EEG(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77) | endast artikel 9 |

Rådets andra direktiv 88/357/EEG(EGT L 172, 4.7.1988, s. 1) | endast artiklarna 9, 10 och 11 |

Rådets direktiv 90/618/EEG(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) | endast artiklarna 2, 3 och 4 |

Rådets direktiv 92/49/EEG(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) | endast artiklarna 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 14, 17, 18, 24, 32, 33 och 53 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EEG(EGT L 168, 18.7.1995, s. 7) | endast artikel 2.2 tredje strecksatsen och artikel 3.1 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG(EGT L 181, 20.7.2000, s. 65) | endast artikel 8 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG(EGT L 77, 20.3.2002, s. 17) | |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) | endast artikel 22 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) | endast artikel 4 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) | endast artikel 57 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG(EUT L 363, 20.12.2006, s. 238) | endast punkt I i bilagan |

Rådets direktiv 73/240/EEG(EGT L 228, 16.8.1973, s. 20) | |

Rådets direktiv 76/580/EEG(EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) | |

Rådets direktiv 78/473/EEG(EGT L 151, 7.6.1978, s. 25) | |

Rådets direktiv 84/641/EEG(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) | |

Rådets direktiv 87/344/EEG(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77) | |

Rådets andra direktiv 88/357/EEG(EGT L 172, 4.7.1988, s. 1) | |

Rådets direktiv 90/618/EEG(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) | endast artiklarna 5–10 |

Rådets direktiv 92/49/EEG(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) | endast artiklarna 12.1, 19, 23, 27, 30, 34, 35, 36, 37, 39, 40, 42, 43, 44, 45 och 46 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG(EGT L 181, 20.7.2000, s. 65) | endast artikel 9 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG(EUT L 149, 11.6.2005, s. 14) | endast artikel 3 |

Rådets direktiv 92/49/EEG(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) | |

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EEG(EGT L 168, 18.7.1995, s. 7) | endast artikel 2.1 första strecksatsen, artikel 4.1, 4.3 och 4.5 samt artikel 5 andra strecksatsen |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG(EGT L 290, 17.11.2000, s. 27) | endast artikel 2 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) | endast artikel 24 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) | endast artikel 6 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) | endast artikel 58 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG(EGT L 330, 5.12.1998, s. 1) | |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) | endast artikel 28 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) | endast artikel 7 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) | endast artikel 59 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG(EGT L 110, 20.4.2001, s. 28) | |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG(EGT L 345, 19.12.2002, s. 1) | |

Rådets direktiv 2004/66/EG(EUT L 168, 1.5.2004, s. 35) | endast punkt II i bilagan |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) | endast artikel 8 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) | endast artikel 60 |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG(EUT L 363, 20.12.2006, s. 238) | endast punkt III i bilagan |

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) | |

Del B

Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning

(enligt artikel 319)

Direktiv | Tidsfrist för införlivande | Tidsfrist för tillämpning |

64/225/EEG | 17 november 2002 | |

73/239/EEG | 31 januari 1975 | |

73/240/EEG | 31 december 1976 | |

76/580/EEG | 31 december 1976 | |

78/473/EEG | 3 december 1979 | 3 juni 1980 |

84/641/EEG | 30 juni 1987 | 1 januari 1988 |

87/343/EEG | 1 januari 1990 | 1 juli 1990 |

87/344/EEG | 1 januari 1990 | 1 juli 1990 |

88/357/EEG | 30 december 1989 | 30 juni 1990 |

90/618/EEG | 20 maj 1992 | 20 november 1992 |

92/49/EEG | 31 december 1993 | 1 juli 1994 |

95/26/EEG | 18 juli 1996 | 18 juli 1996 |

98/78/EG | 5 juni 2000 | |

2000/26/EEG | 17 november 2002 | 17 november 2002 |

2000/64/EG | 17 november 2002 | 17 november 2002 |

2001/17/EG | 20 april 2003 | |

2002/13/EG | 20 september 2003 | |

2002/83/EG | 20 september 2003 | |

2004/66/EG | 1 maj 2004 | |

2002/87/EG | 10 augusti 2004 | |

2005/1/EG | 13 maj 2005 | |

2005/14/EG | 11 maj 2005 | |

2005/68/EG | 10 december 2007 | |

2006/101/EG | 1 januari 2007 | |

BILAGA VII

Jämförelsetabell

Direktiv.73/239/EEG | Direktiv.78/473/EEG | Direktiv.84/641/EEG | Direktiv.87/344/EEG | Direktiv.88/357/EEG | Direktiv. 90/618/EEG | Direktiv.92/49/EEG | Direktiv.98/78/EEG | Direktiv.2001/17/EG: | Direktiv.2002/83/EG: | direktiv.2005/68/EG: | Detta direktiv |

Artikel 1.1 | | | | | | | | | Artikel 2 första meningen | Artikel 1.1 | Artikel 1.1 |

Artikel 2.1 a-c | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 2.1 d | | | | | | | | | Artikel 3.4 | | Artikel 3 |

Artikel 2.2 a-c | | | | | | | | | | | Artikel 5.1-5.3 |

Artikel 2.2 d | | | Artikel 1.1 | | | | | | | | Artikel 5.4 |

Artikel 3.1 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 3.2 | | | | | | | | | | | Artikel 7 |

Artikel 4 första meningen | | | | | | | | | | | Artikel 8 första meningen |

Artikel 4 a, 4 c | | | | | | | | | | | Artikel 8.2 och 8.3 |

Artikel 4 d | | | | | | | | | | | Artikel 8.5 |

Artikel 4 b och 4 e | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 5 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 6 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 7 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 8 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 9 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 10 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 11 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 12 | | | | | | | | | Artikel 9 | Artikel 13 | Artikel 25 |

Artikel 13 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 14 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 15 | | | | | | | | | | | ---Artikel 74-84 |

Artikel 16 | | | | | | | | | | | ---Artikel 85-98 |

Artikel 16a | | | | | | | | | | | ---Artikel 99-124 |

Artikel 17.1 | | | | | | | | | | | ---Artikel 125 & 126.1 a-c |

Artikel 17.2 | | | | | | | | | | | ---Artikel 126.1 d |

Artikel 18 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 19 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 20 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 21 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 22 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 23.1 | | | | | | | | | | | Artikel 59.1 |

Artikel 23.2 | | | | | | | | | | | Artikel 159.2 a — d, 159.2 f och 159.2 h, artikel 159.3 |

Artikel 24 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 25.1 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 25.2 | | | | | | | | | | | Artikel 163.3 |

Artikel 25.3 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 26 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 27 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 28 | | | | | | | | | | | Artikel 167 |

Artikel 29 | | | | | | | | | Artikel 57 | | Artikel 168 |

Artikel 30.1—30.4 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 30.5 | | | | | | | | | | | Artikel 314.3 |

Artikel 31 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 32 | | | | | | Artikel 5.2 | | | | | Artikel 15.3 första stycket |

Artikel 33 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 34 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 35 | Artikel 10 | Artikel 19.1 | Artikel 10 | Artikel 32 | Artikel 12 andra stycket | Artikel 57.1 | Artiklarna 11.1 och 11.3 | Artikel 31.1 | Artikel 69.1—69.4 | Artikel 64.1 | Artikel 318.1 |

Artikel 36 | Artikel 11 | Artikel 19.2 | Artikel 11 | Artikel 33 | Artikel 12 första stycket | Artikel 57.2 | Artikel 11.4 | Artikel 31.3 | Artikel 70 | Artikel 64.2 | Artikel 318.2 |

Artikel 37 | | | | | | | | | | | --- |

Artikel 38 | Artikel 12 | Artikel 21 | Artikel 12 | Artikel 35 | Artikel 13 | Artikel 58 | Artikel 13 | Artikel 33 | Artikel 73 | Artikel 66 | Artikel 321 |

Bilaga, punkt A | | | | | | | | | | | Artikel 15.2 andra stycket |

Bilaga, punkt B | | | | | | | | | | | --- |

Bilaga, punkt C | | | | | | | | | | | Artikel 16.1 |

| Artikel 1 | | | | | | | | | | Artikel 197.1 |

| Artikel 1.1 | | | | | | | | | | Artikel 197.2 |

| Artikel 1.2 | | | | | | | | | | --- |

| Artikel 2.1 | | | | | | | | | | Artikel 197.1 a-197.1 f |

| Artikel 2.2 | | | | | | | | | | Artikel 197.4 |

| Artikel 3 | | | | | | | | | | Artikel 198 |

| Artikel 4.1 | | | | | | | | | | Artikel 199 första stycket |

| Artikel 4.2 | | | | | | | | | | Artikel 199 andra stycket |

| Artikel 5 | | | | | | | | | | Artikel 200 |

| Artikel 6 | | | | | | | | | | Artikel 202 |

| Artikel 7 | | | | | | | | | | Artikel 201 |

| Artikel 8 | | | | | | | | | | Artikel 203 |

| Artikel 9 | | | | | | | | | | --- |

| | Artikel 1.1 | | | | | | | Artikel 2 första meningen | | Artikel 2.1Första stycket |

| | Artikel 1.2 | | | | | | | | | Artikel 2.2 |

| | Artikel 1.3 | | | | | | | | | ---- |

| | Artikel 2, förutom sista stycket | | | | | | | | | Artikel 6 |

| | Artikel 2.b, sista stycket | | | | | | | | | Artikel 15.4 |

| | Artikel 3 | | | | | | | | | |

| | Artikel 4 | | | | | | | | | Artikel 8.1 |

| | Artikel 5 | | | | | | | | | |

| | Artikel 6 | | | | | | | | | |

| | Artikel 7 | | | | | | | | | |

| | Artikel 8 | | | | | | | | | |

| | Artikel 9 | | | | | | | | | |

| | Artikel 10 | | | | | | | | | |

| | Artikel 11.1 | | | | | | | | | Artikel 33.1 |

| | Artikel 11.2 | | | | | | | | | --- |

| | Artikel 12.1 | | | | | | | | | Artikel 164.1 b, 164.1 c och artikel 164.4 |

| | Artikel 12.2 | | | | | | | | | Artikel 164.2 h |

| | Artikel 12.3 | | | | | | | | | Artikel 164.3 |

| | Artikel 12.4 | | | | | | | | | Artikel 164.4 4 |

| | Artikel 13 | | | | | | | | | Artikel 165.2 andra stycket |

| | Artikel 14 | | | | | | | | | Artikel 204 |

| | Artikel 15 | | | | | | | | | --- |

| | Artikel 16 | | | | | | | | | --- |

| | Artikel 17 | | | | | | | | | --- |

| | Artikel 18 | | | | | | | | | --- |

| | Artikel 20 | | | | | | | | | --- |

| | | Artikel 1 | | | | | | | | --- |

| | | Artikel 2 | | | | | | | | Artikel 205 |

| | | Artikel 3.1 | | | | | | | | Artikel 206 |

| | | Artikel 3.2 | | | | | | | | Artikel 207.1 första stycket, artikel 207.2-207.4 |

| | | Artikel 3.3 | | | | | | | | Artikel 207.1 andra stycket |

| | | Artikel 4 | | | | | | | | Artikel 208 |

| | | Artikel 5 | | | | | | | | Artikel 209 |

| | | Artikel 6 | | | | | | | | Artikel 210 |

| | | Artikel 7 | | | | | | | | Artikel 211 |

| | | Artikel 8 | | | | | | | | Artikel 212 |

| | | Artikel 9 | | | | | | | | Artikel 16.2 |

| | | | Artikel 2 a-c och e-f | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 2 d | | | | | | | Artikel 13.10 |

| | | | Artikel 3 | | | | | | | Artikel 142.1 andra stycket |

| | | | Artikel 4 | | | | | | | Artikel 194 |

| | | | Artikel 5 | | | | | | | Artikel 176.2 |

| | | | Artikel 6 | | | | | | | |

| | | | Artikel 7.1 a-e | | | | | | | Artikel 175 |

| | | | Artikel 7 f | | | | | | | Artiklel 176.1 |

| | | | Artikel 7 g | | | | | | | Artikel 177 |

| | | | Artikel 7 h | | | | | | | Artikel 178 |

| | | | Artikel 7 i | | | | | | | Artikel 179 |

| | | | Artikel 7.2 | | | | | | | Artikel 180 |

| | | | Artikel 7.3 | | | | | | | Artikel 181 |

| | | | Artikel 8.1—8.3 | | | | | | | Artikel 182.1—182.3 |

| | | | Artikel 8.4 a | | Artikel 2.1 | | | | | Artikel 182.4 första stycket |

| | | | Artikel 8.4 b | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 8.4 c-d | | | | | | | Artikel 182.4 andra och tredje stycket |

| | | | Artikel 8.5 a och b | | | | | | | Artikel 182.5 |

| | | | Artikel 8.5 c | | | | | | | Artikel 182.6 |

| | | | Artikel 9 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 20 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 11 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 12 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 13 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 14 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 15 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 16 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 17 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 18 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 19 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 20 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 21 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 22 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 23 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 24 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 25 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 26 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 27 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 28 | | | | | | | --- |

| | | | Artikel 29 | | | | | | | |

| | | | Artikel 30 | | | | | | | Artikel 311 |

| | | | Artikel 31 | | | | | | | Artikel 312.2 |

| | | | Artikel 34 | | | | | | | --- |

| | | | Bilaga 1 | | | | | | | --- |

| | | | Bilaga 2 A | | | | | | | --- |

| | | | Bilaga 2 B | | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 1 a | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 1 b | | | | | | Artikel 13.19 |

| | | | | Artikel 1 c-d | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 1 e | | | | | | Artikel 13.20 |

| | | | | Artikel 2 | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 3 | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 4 | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 5 | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 6.1—6.3 | | | | | | Artikel 147 |

| | | | | Artikel 6.3 första stycket | | | | | | Artikel 148 |

| | | | | Artikel 6.4, andra till femte stycket | | | | | | Artikel 149 |

| | | | | Artikel 7 | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 8 | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 9 | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 10 | | | | | | --- |

| | | | | Artikel 11 | | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 1 a | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 1 b | | | | | Artikel 13.2 |

| | | | | | Artikel 1 c | | | | | Artikel 13.6 |

| | | | | | Artikel 1 d | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 1 e | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 1 f | | | | | ---- |

| | | | | | Artikel 1.1 g | | | | | Artikel 13.17 |

| | | | | | Artikel 1 h -1 k | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 2 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 3 | | | | | Artikel 195.95 |

| | | | | | Artikel 4 | | | | | Artikel 14.1 och 14.2 |

| | | | | | Artikel 5.1 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 5.2 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 5.2 a | | | | | Artikel 15.3 första stycket |

| | | | | | Artikel 5.2 b | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 6.1 | | | | | Artikel 18.1 |

| | | | | | Artikel 6.1 a | | | | | Bilaga IIIA |

| | | | | | Artikel 6.1 b | | | | | Artikel 18.1 a |

| | | | | | Artikel 6.1 c-d | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 6.1 e | | | | | Artikel 18.1 g |

| | | | | | Artikel 6.2 | | | | | Artikel 18.2 |

| | | | | | Artikel 6.3 första stycket | | | | | Artikel 21.4 |

| | | | | | Artikel 6.3 andra stycket | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 6.3 tredje stycket | | | | | Artikel 21.2 |

| | | | | | Artikel 6.3 fjärde stycket. | | | | | Artikel 21.2 |

| | | | | | Artikel 6.3 fjärde stycket. | | | | | Artikel 21.3 |

| | | | | | Artikel 6.4 | | | | | ---- |

| | | | | | Artikel 7 a-c | | | | | ----- |

| | | | | | Artikel 7 d | | | | | Artikel 23.1 e |

| | | | | | Artikel 7 e | | | | | Artikel 23.2 e i |

| | | | | | Artikel 7 f | | | | | Artikel 23.2 e ii |

| | | | | | Artikel 2.2 g och h | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 8 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 9.1 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 9.2 | | | | | Artikel 29.2 |

| | | | | | Artikel 9.3 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 10 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 11 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 12.1 -12.5 och 12.6 första stycket | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 12.6 andra stycket | | | | | Artikel 39.6 tredje stycket |

| | | | | | Artikel 13 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 14 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 15.1 och 15.2 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 15.3 | | | | | Artikel 59, första stycket |

| | | | | | Artikel 15.4 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 16.1 till 16.5, andra styckets första mening | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 16.5, andra styckets sista mening | | | | | Artikel 66.3 |

| | | | | | Artikel 17 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 18 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 19 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 20 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 21 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 22 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 23 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 24 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 25 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 26 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 27 | | | | | Artikel 176.1 |

| | | | | | Artikel 28 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 29, första stycket | Artikel 1 e | | | | Artikel 188.1 |

| | | | | | Artikel 29 andra stycket | | | | | Artikel 188.3 |

| | | | | | Artikel 30.1 | | | | | Artikel 182.4 första stycket |

| | | | | | Artikel 30.2 | | | | | Artikel 188.2 |

| | | | | | Artikel 31 | | | | | Artikel 190 |

| | | | | | Artikel 32.1 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 32.1 a och b | | | | | Artikel 142.2 a och b |

| | | | | | Artikel 32.2 c | | | | | Artikel 142.2 d första stycket |

| | | | | | Artikel 32.2 d | | | | | Artikel 32.2 d sista stycket |

| | | | | | Artikel 32.2, sista stycket | | | | | Artikel 142.3 |

| | | | | | Artikel 32.3 första och andra stycket | | | | | Artikel 143.1 |

| | | | | | Artikel 32.3 tredje stycket | | | | | Artikel 143.2 |

| | | | | | Artikel 32.4 | | | | | Artikel 143.3, första stycket |

| | | | | | Artikel 32.5 | | | | | Artikel 143.4 andra stycket |

| | | | | | Artikel 32.6 | | | | | Artikel 142.4 |

| | | | | | Artikel 33 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 34 | | | | | Artikel 144 |

| | | | | | Artikel 35 | | | | | Artikel 195 |

| | | | | | Artikel 36 | | | | | Artikel 146 |

| | | | | | Artikel 37 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 38 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 39 | | Artikel 6 | | | Artikel 151 |

| | | | | | Artikel 40 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 41 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 42 | | Artikel 9 | | | --- |

| | | | | | Artikel 43.1 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 43.2 | | | | | Artikel 191.1 |

| | | | | | Artikel 43.3 | | | | | Artikel 191.2 |

| | | | | | Artikel 44.1 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 44.2 första stycket | | | | | Artikel 156 första och andra stycket |

| | | | | | Artikel 44.2 andra stycket | | | | | Bilaga V |

| | | | | | Artikel 44.2 tredje stycket | | | | | Artikel 156 tredje stycket |

| | | | | | Artikel 45.1 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 45.2 | | | | | Artikel 196 |

| | | | | | Artikel 46.1 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 46.2 | | | | | Artikel 154.1 andra stycket |

| | | | | | Artikel 47 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 48 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 49 | | | | | ---Artikel 300 |

| | | | | | Artikel 50 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 51 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 52 | | | | | --- |

| | | | | | Artikel 53.1–53.6 | | | | | Artikel 161.1–161.6 |

| | | | | | Artikel 54.1–54.2 | | | | | Artikel 213.1–213.2 |

| | | | | | Artikel 55 | | | | | Artikel 214 |

| | | | | | Artikel 56 | | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 1 a | Artikel 2 a | | | Artikel 13.1 |

| | | | | | | Artikel 1 b | | | | Artikel 13.2 |

| | | | | | | Artikel 1 c | | | | Artikel 13.3 |

| | | | | | | Artikel 1 d | | | | Artikel 13.12 |

| | | | | | | Artikel 1 e | | | | Artikel 13.13 |

| | | | | | | Artikel 1 f – k | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 2 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 3 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 4 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 5 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 6 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 7 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 8 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 9 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 10 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 11.2 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 11.5 | | | | --- |

| | | | | | | Artikel 12 | Artikel 32 | | | Artikel 320 |

| | | | | | | Bilaga I | | | | --- |

| | | | | | | Bilaga II | | | | --- |

| | | | | | | | Artikel 1.1 | | | Artikel 1.3 (Artikel 278.1) |

| | | | | | | | Artikel 1.2 | | | Artikel 278.2 |

| | | | | | | | Artikel 2 b | | | Artikel 279.1 b |

| | | | | | | | Artikel 2 c | | | Artikel 279.1 c |

| | | | | | | | Artikel 2 d | | | Artikel 279.1 d |

| | | | | | | | Artikel 2 e och 2 f | | | --- |

| | | | | | | | Artikel 2 g | | | Artikel 279.1 a |

| | | | | | | | Artikel 2 h | | | --- |

| | | | | | | | Artikel 2 i | | | Artikel 279.1 e |

| | | | | | | | Artikel 2 j | | | Artikel 279.1 f |

| | | | | | | | Artikel 2 k | | | Artikel 279.1 g |

| | | | | | | | Artikel 2 sista stycket | | | Artikel 279.1, sista stycket |

| | | | | | | | Artikel 3 | | | --- |

| | | | | | | | Artikel 4.1 | | | Artikel 280.1–280.2 |

| | | | | | | | Artikel 4.2 till 4.4 | | | Artikel 280.3–280.5 |

| | | | | | | | Artikel 5 | | | Artikel 281 |

| | | | | | | | Artikel 6.1–6.4 | | | Artikel 282.1–282.4 |

| | | | | | | | Artikel 7.1–7.2 | | | Artikel 283.1–283.2 |

| | | | | | | | Artikel 8.1–8.3 | | | Artikel 284.1–284.3 |

| | | | | | | | Artikel 9.1och artikel 9.2 a–l | | | Artikel 285.1, artikel 285.2 a–l |

| | | | | | | | Artikel 10.1–10.3 | | | Artikel 286.1–286.3 |

| | | | | | | | Artikel 11 | | | Artikel 288 |

| | | | | | | | Artikel 12 | | | Artikel 289 |

| | | | | | | | Artikel 13.1–13.2 | | | Artikel 290.1–290.2 |

| | | | | | | | Artikel 14.1–14.2 | | | Artikel 291.1–291.2 |

| | | | | | | | Artikel 15.1–15.2 | | | Artikel 292.1–292.2 |

| | | | | | | | Artikel 16.1–16.3 | | | Artikel 293.1–293.3 |

| | | | | | | | Artikel 17.1–17.2 | | | Artikel 294–294.2 |

| | | | | | | | Artikel 18.1–18.2 | | | Artikel 295.1–295.2 |

| | | | | | | | Artikel 19 första meningen | | | Artikel 296 första meningen |

| | | | | | | | Artikel 19 a–c | | | Artikel 296.1–296.3 |

| | | | | | | | Artikel 20.1–20.4 | | | Artikel 297.1–297.4 |

| | | | | | | | Artikel 21.1–21.3 | | | Artikel 298.1–298.3 |

| | | | | | | | Artikel 22.1–22.2 | | | Artikel 299.1–299.2 |

| | | | | | | | Artikel 23.1–23.2 | | | Artikel 300.1 a–d, artikel 300.2 |

| | | | | | | | Artikel 24 | | | Artikel 302 |

| | | | | | | | Artikel 25 första meningen | | | Artikel 302 första meningen |

| | | | | | | | Artikel 25.1 a-c | | | Artikel 302.1–302.3 |

| | | | | | | | Artikel 26 | Artikel 42 | | Artikel 303 |

| | | | | | | | Artikel 27.1–27.3 | | | Artikel 304.1–304.3 |

| | | | | | | | Artikel 28.1–28.2 | | | Artikel 305.1–305.2 |

| | | | | | | | Artikel 29 | | | Artikel 306 |

| | | | | | | | Artikel 30.1 | | | Artikel 279.2 |

| | | | | | | | Artikel 30.2 | | | Artikel 307 |

| | | | | | | | Bilaga | | | Artikel 287 |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 a | | Artikel 13.1 |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 b | | Artikel 13.9 |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 c | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 d | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 e | | Artikel 13.6 b |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 f | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 g | | Artikel 13.11 |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 h | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 i | | Artikel 13.15 |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 j | | Artikel 13.17 |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 k | | Artikel 13.12 |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 l | | Artikel 13.13 |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 m | | Artikel 13.18 |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 n | | Artikel 13.8 |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 o | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 p | | |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 q | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 1.1 r | | Artikel 13.14 |

| | | | | | | | | Artikel 1.2 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 2.1 | | Artikel 2.3 a |

| | | | | | | | | Artikel 2.2 | | Artikel 2.3 b |

| | | | | | | | | Artikel 2.3 | | Artikel 2.3 c |

| | | | | | | | | | | |

| | | | | | | | | Artikel 3 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 3.1 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 3.2 | | Artikel 9.1 |

| | | | | | | | | Artikel 3.3 | | Artikel 9.2 |

| | | | | | | | | Artikel 3.4 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 3.5 | | Artikel 10.1 |

| | | | | | | | | Artikel 3.6 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 3.7 | | Artikel 10.2 |

| | | | | | | | | Artikel 3.8 a 3.8 b | | Artikel 9.3 |

| | | | | | | | | Artikel 4 | | Artikel 14.1–14.2 |

| | | | | | | | | Artikel 5.1 | | Artikel 15.1, 15.2 andra stycket |

| | | | | | | | | Artikel 5.2 | | Artikel 15.2 tredje stycket, artikel 15.3 andra stycket |

| | | | | | | | | Artikel 6.1 | | Bilaga II B |

| | | | | | | | | Artikel 6.2–6.5 | Artikel 2.1 c | --- |

| | | | | | | | | Artikel 7 a–d | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 7 e | | Artikel 23.2 f |

| | | | | | | | | Artikel 7 f–g | | -- |

| | | | | | | | | Artikel 8 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 9 | | Artikel 25 |

| | | | | | | | | Artikel 10.1 | | Artikel 29.1, 29.3 |

| | | | | | | | | Artikel 10.2 | | Artikel 29.2 första stycket |

| | | | | | | | | Artikel 11 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 12 | | Artikel 215 |

| | | | | | | | | Artikel 13.1 | | Artikel 33.1 |

| | | | | | | | | Artikel 13.2 | | Artikel 33.3 |

| | | | | | | | | Artikel 13.3 första stycket | | Artikel 34.2 |

| | | | | | | | | | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 13.3, andra stycket a, första strecksatsen | | ---Artikel 34.3 |

| | | | | | | | | Artikel 13.3 andra stycket a, andra strecksatsen | | Artikel 34.5 |

| | | | | | | | | Artikel 13.3 andra stycket b | | Artikel 34.2 |

| | | | | | | | | Artikel 13.3 andra stycket c | | Artikel 34.8 |

| | | | | | | | | Artikel 13.3 tredje stycket | | Artikel 35.2 b |

| | | | | | | | | Artikel 14.1 | Artikel 15 | Artikel 39.1 |

| | | | | | | | | Artikel 14.2–14.5 | Artikel 16 | Artikel 39.3—39.6 |

| | | | | | | | | Artikel 15.1 | | Artikel 2.1 |

| | | | | | | | | Artikel 15.2 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 15.3 | | Artikel 59 |

| | | | | | | | | Artikel 15.4 | | Artikel 60 |

| | | | | | | | | Artikel 16.1—16.4 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 16.5 | | Artikel 66.3 andra och fjärde stycket, artikel 66.4 |

| | | | | | | | | Artikel 16.6—16.9 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 17 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 18.1—18.6 | | Artikel 71.1—71.6 |

| | | | | | | | | Artikel 18.7 | | ---- |

| | | | | | | | | Artikel 19 första stycket | | Artikel 72.1 |

| | | | | | | | | Artikel 19 andra stycket | | Artikel 72.3 andra stycket |

| | | | | | | | | Artikel 19 andra stycket | | Artikel 72.4 |

| | | | | | | | | Artikel 19 tredje stycket | | Artikel 72.5 |

| | | | | | | | | Artikel 192 | | Artikel 72.6 |

| | | | | | | | | Artikel 19.3 | | Artikel 72.7 |

| | | | | | | | | Artikel 20 | | Artikel 74-84 |

| | | | | | | | | Artikel 21 | | Artikel 216 |

| | | | | | | | | Artikel 22 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 23 | | -- |

| | | | | | | | | Artikel 24 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 25 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 26 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 27 | | Artikel 85-98 |

| | | | | | | | | Artikel 28 | | Artikel 99-124 |

| | | | | | | | | Artikel 29.1 | | Artikel 125, 126.1 a-c |

| | | | | | | | | Artikel 29.2 | | Artikel 126.1 d |

| | | | | | | | | Artikel 30 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 31 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 32.1–32.2 | | Artikel 183.1–183.2 |

| | | | | | | | | Artikel 32.3 | | Artikel 184 |

| | | | | | | | | Artikel 32.4 | | Artikel 185 |

| | | | | | | | | Artikel 32.5 | | Artikel 186 |

| | | | | | | | | Artikel 33 | | Artikel 187 |

| | | | | | | | | Artikel 34 första och andra stycket | | Artikel 189 |

| | | | | | | | | Artikel 34 tredje stycket | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 35.1–35.2 | | Artikel 193.1–193.2 |

| | | | | | | | | Artikel 36.1 | | Artrikel 192.1 |

| | | | | | | | | Artikel 36.2 | | Artikel 192.4 första stycket |

| | | | | | | | | Artikel 36.3 | | Artikel 192.6 |

| | | | | | | | | Artikel 36.4 | | Artikel 192.7 |

| | | | | | | | | Artikel 37.1 | | Artikel 134 |

| | | | | | | | | Artikel 37.2 första stycket | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 37.2 andra stycket | | Artikel 136.3 — |

| | | | | | | | | Artikel 37.3 första stycket | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 37.3 andra stycket | | Artikel 137 |

| | | | | | | | | Artikel 37.4 | | ---- |

| | | | | | | | | Artikel 38.1 | | Artikel 139.1 |

| | | | | | | | | Artikel 38.2 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 38.3 | | Artikel 139.2 |

| | | | | | | | | Artikel 38.4 och38. 5 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 39.1 | | Artikel 141.1 |

| | | | | | | | | Artikel 39.2 | | Artikel 141.3 |

| | | | | | | | | Artikel 40.1 | | Artikel 142.1 första stycket |

| | | | | | | | | Artikel 40.2 | | Artikel 142.2 |

| | | | | | | | | Artikel 40.3 första och andra stycket | | Artikel 143.1 |

| | | | | | | | | Artikel 40.3 tredje stycket | | Artikel 143.2 |

| | | | | | | | | Artikel 40.4 | | Artikel 143.3 första stycket |

| | | | | | | | | Artikel 40.5 | | Artikel 143.3 andra stycket |

| | | | | | | | | Artikel 40.6 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 41 | | Artikel 144 |

| | | | | | | | | Artikel 42.1 | | Artikel 145.1 |

| | | | | | | | | Artikel42.2 | | Artikel 145.3 |

| | | | | | | | | Artikel 42.3 | | Artikel 145.4 |

| | | | | | | | | Artikel 43 | | Artikel 146 |

| | | | | | | | | Artikel 44 | | Artikel 150 |

| | | | | | | | | Artikel 45 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 46.1 | | Artikel 152.8 |

| | | | | | | | | Artikel 46.2 | | Artikel 152.1 |

| | | | | | | | | Artikel 46.3 | | Artikel 152.2 |

| | | | | | | | | Artikel 46.4 | | Artikel 152.3 |

| | | | | | | | | Artikel 46.5 | | Artikel 152.4 |

| | | | | | | | | Artikel 46.6 | | Artikel 152.5 |

| | | | | | | | | Artikel 46.7 | | Artikel 152.6 |

| | | | | | | | | Artikel 46.8 | | Artikel 152.7 |

| | | | | | | | | Artikel 46.9 | | ----- |

| | | | | | | | | Artikel 47 | | Artikel 153 |

| | | | | | | | | Artikel 48 | | Artikel 157 |

| | | | | | | | | Artikel 49 | | Artikel 156 |

| | | | | | | | | Artikel 50.1 | | Artikel 154.1 första och tredje stycket |

| | | | | | | | | Artikel 50.2 | | Artikel 154.2 |

| | | | | | | | | Artikel 50.3 | | Artikel 154.3 |

| | | | | | | | | Artikel 51.1 | | Artikel 159.1 |

| | | | | | | | | Artikel 51.2 a–e | | Artikel 159.2 a-e |

| | | | | | | | | Artikel 51.2 f–g | | Artikel 159.2 g och h |

| | | | | | | | | Artikel 51.3 a–d | | Artikel 160.1 a-c och 160.2 e-f |

| | | | | | | | | Artikel 51.3 e | | Artikel 160.2 d |

| | | | | | | | | Artikel 51.3 f | | Artikel 160.2 a |

| | | | | | | | | Artikel 51.3 g | | Artikel 160.2 b och c |

| | | | | | | | | Artikel 51.4 | | Artikel 160.3 |

| | | | | | | | | Artikel 52.1 | | Artikel 166 |

| | | | | | | | | Artikel 52.2 | | Artikel 165 första stycket |

| | | | | | | | | Artikel 52.3 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 53.1–53.6 | | Artikel 161.1–161.6 |

| | | | | | | | | Artikel 54 | | Artikel 162 |

| | | | | | | | | Artikel 55.1 | | Artikel 163.1 |

| | | | | | | | | Artikel 55.2 | | Artikel 163.2 |

| | | | | | | | | Artikel 55.3 | | Artikel 163.4 |

| | | | | | | | | Artikel 56.1–56.4 | | Artikel 164.1–164.4 |

| | | | | | | | | Artikel 58 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 59 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 60.1 | | Artikel 314.2 andra stycket |

| | | | | | | | | Artikel 60.2 | | Artikel 314.3 |

| | | | | | | | | Artikel 61.1–61.4 | | Artikel 308.1–308.4 |

| | | | | | | | | Artikel 62 första till tredje stycket | | Artikel 310.2 och 310.3 |

| | | | | | | | | Artikel 62 fjärde stycket | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 63 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 64 | | Artikel 17.3 första stycket |

| | | | | | | | | Artikel 65 | Artikel 55 | Artikel 313 |

| | | | | | | | | Artikel 66.1–66.2 | | Artikel 315.1–315.2 |

| | | | | | | | | Artikel 67 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 68 | | Artikel 312.1 |

| | | | | | | | | Artikel 69 | | Artikel 318 |

| | | | | | | | | Artikel 70 | | --- |

| | | | | | | | | Artikel 71 | | ---- |

| | | | | | | | | Artikel 72 | | Artikel 319 |

| | | | | | | | | Bilaga I | | Bilaga II |

| | | | | | | | | Bilaga II | | --- |

| | | | | | | | | Bilaga III | | Artikel 192.2, 192.3 och 192.5 |

| | | | | | | | | Bilaga IV | | --- |

| | | | | | | | | Bilaga V | | Bilaga VI |

| | | | | | | | | Bilaga VI | | Bilaga VII |

| | | | | | | | | | Artikel 1.1 | Artikel 2.1andra stycket |

| | | | | | | | | | Artikel 1.2 a-c | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 1.2 d | Artikel 11 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 a | Artikel 13.5 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 b | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 c | Artikel 13.3 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 d | Artikel 13.9 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 f | Artikel 13.6 c |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 g | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 h | Artikel 13.7 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 i | Artikel 13.15 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 j | Artikel 13.17 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 k | ---- |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 l | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 m | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 n i | Artikel 13.16 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 n ii | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 o | Artikel 13.21 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 p | Artikel 13.22 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 q | Artikel 217.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.2 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 2.3 | Artikel 311 |

| | | | | | | | | | Artikel 3 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 4 | Artikel 15.5 |

| | | | | | | | | | Artikel 5.1–5.2 | Artikel 17.1–17.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 6 a | Artikel 18.1 b |

| | | | | | | | | | Artikel 6 b | Artikel 18.1 c |

| | | | | | | | | | Artikel 6 c och d | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 7 | Artikel 19 |

| | | | | | | | | | Artikel 8 | Artikel 20 |

| | | | | | | | | | Artikel 9.1 | Artikel 21.4 |

| | | | | | | | | | Artikel 9.2 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 10 | Artikel 22 |

| | | | | | | | | | Artikel 11.1 a–e | Artikel 23.1 a–e |

| | | | | | | | | | Artikel 11.2 a och b | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 11.2 c | Artikel 23.2 a |

| | | | | | | | | | Artikel 11.2 d | Artikel 23.2 d |

| | | | | | | | | | Artikel 12 | Artikel 24.1 |

| | | | | | | | | | Artikel 13 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 14.1–14.3 | Artikel 26.1–26.3 |

| | | | | | | | | | Artikel 15.1 första stycket | Artikel 29.1 |

| | | | | | | | | | Artikel 15.1 andra stycket | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 15.2 | Artikel 29.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 15.3 | Artikel 31.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 15.4 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 16 | Artikel 32 |

| | | | | | | | | | Artikel 17.1–17.2 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 17.3 | Artikel 33.3 |

| | | | | | | | | | Artikel 17.4 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 18 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 19 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 20 | Artikel 57 |

| | | | | | | | | | Artikel 21 | Artikel 58 |

| | | | | | | | | | Artikel 22 | Artikel 59 |

| | | | | | | | | | Artikel 23 | Artikel 60 |

| | | | | | | | | | Artikel 24 | Artikel 62 |

| | | | | | | | | | Artikel 25 | Artikel 63 |

| | | | | | | | | | Artikel 26 | Artikel 64 |

| | | | | | | | | | Artikel 27 a—d | Artikel 65.1–65.4 |

| | | | | | | | | | Artikel 28.1—28.33, första till fjärde stycket | Artikel 66.1—66.3 |

| | | | | | | | | | Artikel 28.3 femte stycket | Artikel 66.4 |

| | | | | | | | | | Artikel 29 | Artikel 68 |

| | | | | | | | | | Artikel 30 | Artikel 67 |

| | | | | | | | | | Artikel 31.1 första stycket | Artikel 70.1 första stycket punkt a-c |

| | | | | | | | | | Artikel 31.1 andra stycket | Artikel 70 första stycket |

| | | | | | | | | | Artikel 31.2 | Artikel 70.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 32.1 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 32.2 | Artiklarna 131.2 och 170 |

| | | | | | | | | | Artikel 32.3 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 33 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 34 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 35 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 36 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 37 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 38 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 39 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 40 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 41 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 42.1 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 42.2 första stycket | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 42.2 andra stycket | Artikel 135.4 |

| | | | | | | | | | Artikel 42.3 och artikel 42.4 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 43.1 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 43.2 a | Artikel 139.1 a |

| | | | | | | | | | Artikel 43.2 b | Artikel 139.1 b |

| | | | | | | | | | Artikel 43.2 c | Artikel 139.1 c |

| | | | | | | | | | Artikel 43.2 d | Artikel 139.1 d |

| | | | | | | | | | Artikel 43.2 e | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 43.3 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 43.4 | Artikel 139.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 43.5 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 43.6 | Artikel 139.3 |

| | | | | | | | | | Artikel 44.1 a och b | Artikel 141.1 a och b |

| | | | | | | | | | Artikel 44.1 c | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 44.1 d | Artikel 141.1 d |

| | | | | | | | | | Artikel 44.1 sista stycket | Artikel 141.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 45, rubrik | Artikel 217, rubrik |

| | | | | | | | | | Artikel 45 | ---- |

| | | | | | | | | | | |

| | | | | | | | | | Artikel 46.1 | Artikel 218.1 |

| | | | | | | | | | Artikel 46.2 | Artikel 218.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 47 | Artikel 155 |

| | | | | | | | | | Artikel 48 | Artikel 158 |

| | | | | | | | | | Artikel 49 | Artikel 171 |

| | | | | | | | | | Artikel 50 | Artikel 172 |

| | | | | | | | | | Artikel 51 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 52 | Artikel 174 |

| | | | | | | | | | Artikel 53 | Artikel 309 |

| | | | | | | | | | Artikel 54.1–54.2 | Artikel 310.1–310.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 2.1 | Artikel 313.1 |

| | | | | | | | | | Artikel 8.2 | Artikel 313.3 |

| | | | | | | | | | Artikel 56 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 57 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 58 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 59 | --- |

| | | | | | | | | | Artikel 60 | ---- |

| | | | | | | | | | Artikel 61.1 | Artikel 317.1 |

| | | | | | | | | | Artikel 61.2 | Artikel 317.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 62.1 | Artikel 12.1 |

| | | | | | | | | | Artikel 62.2 | Artikel 12.2 |

| | | | | | | | | | Artikel 63 | Artikel 316 |

| | | | | | | | | | Bilaga I | Bilaga IIIC |

| | | | | | | | | | Bilaga II | --- |

[1] EGT L 56, 4.4.1964, s. 878. Direktivet senast ändrat genom anslutningsakten 1972.

[2] EGT L 228, 16.8.1973, s. 3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).

[3] EGT L 228, 16.8.1973, s. 20.

[4] EGT L 189, 13.7.1976, s. 13.

[5] EGT L 151, 7.6.1978, s. 25.

[6] EGT L 339, 27.12.1984, s. 21.

[7] EGT L 185, 4.7.1987, s. 77.

[8] EGT L 172, 4.7.1988, s. 1, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14).

[9] EGT L 228, 11.8.1992, s. 1, senast ändrat genom direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).

[10] EGT L 330, 5.12.1998, s. 1, senast ändrat genom direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).

[11] EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.

[12] EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 2006/101/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 238).

[13] EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

[14] EUT L 235, 23.9.2003, s.10.

[15] EUT C […].

[16] EUT C […].

[17] EUT C […].

[18] EUT C […].

[19] EGT L 228,16.8.1973, s. 3. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).

[20] EGT L 151, 7.6.1978, s. 25.

[21] EGT L 185, 4.7.1987, s. 77.

[22] EGT L 172, 4.7.1988, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14).

[23] EGT L 228, 11.8.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).

[24] EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).

[25] EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.

[26] EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/101/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 238).

[27] EGT L 323, 9.12.2002, s. 1.

[28] EGT L 103, 2.5.1972, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/14/EG (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14).

[29] EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/99/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 137).

[30] EGT L 8, 11.1.1984, s. 17. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/14/EG (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14).

[31] EGT L 145, 30.4.2004, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/31/EG (EUT L 114, 27.4.2006, s. 60).

[32] EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. Ändrat genom direktiv 2007/18/EG (EUT L 87, 28.3.2007, s. 9).

[33] EGT L 181, 20.7.2000, s. 65. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/14/EG (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14).

[34] EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9).

[35] EUT L 3, 7.1.2004, s. 30.

[36] EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.

[37] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Direktivet ändrat genom direktiv 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

[38] EGT 56, 4.4.1964, s. 878 Direktivet ändrat genom 1972 års anslutningsakt.

[39] EGT L 228, 16.8.1973, s. 20.

[40] EGT L 189, 13.7.1976, s. 13.

[41] EGT L 339, 27.12.1984, s. 21.

[42] EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

[43] EGT L 348, 17. 12. 1988, s. 62.

[44] EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

[45] EGT L 327, 19. 12. 1975, s. 4.

[46] EGT L 103, 2. 5.1972, s. 1.

[47] EGT L 8, 11.1.1984, s. 17.

[48] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26. 5.2000, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

[49] EUT L 177, 30.6. 2006, s. 1.

[50] EGT L 35, 11.2.2002, s. 1.

[51] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, 23.9.2003, s. 10).

[52] Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepapper (EGT L 184, 6.7.2001, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

[53] EGT L 181, 20.7.2000, s. 65.

[54] EGT L 184, 6.7.2001, s. 1.

[55] EUT L 3, 7. 1. 2004, s. 30.

[56] EGT L 126, 12.5.1984, s. 20.

[57] EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

[58] EGT L 375, 31.12.2004, s. 3.

[59] EGT L 374, 31.12.1991, s. 7.

[60] EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9).

[61] EGT L 126, 26.5.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

[62] EGT L 141, 11.6.1993, s. 27. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1).

[63] EGT L 141, 11.6.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

[64] J EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

[65] EUT L 35, 11.2.2003.

[66] L EGT L 374, 31.12.1991, s. 32.

[67] CRådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

[68] EGT L 181, 20.7.2000, s. 65.

[69] EGT L 78, 26.3.1977, s. 17.

[70] EGT L 189, 13. 9. 1976, s. 13.

[71] EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.

[72] EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.

--------------------------------------------------