52007PC0170

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 29.3.2007

KOM(2007) 170 slutlig

2005/0260 (COD)

Ändrat förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV OM ÄNDRING AV RÅDETS DIREKTIV 89/552/EEG

om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (”Audiovisuella medietjänster utan gränser”)

(framlagt av kommissionen)

2005/0260 (COD)

Ändrat förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV OM ÄNDRING AV RÅDETS DIREKTIV 89/552/EEG

om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (”Audiovisuella medietjänster utan gränser”)

1. Bakgrund

Datum då förslaget överlämnades till rådet och EuropaparlamentetDnr KOM(2005)0646 – 2005/0260(COD) 15 december 2005

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén 13 september 2006

Yttrande från regionkommittén 11 oktober 2006

Europaparlamentets yttrande – första behandlingen 13 december 2006

2. SYFTET MED KOMMISSIONENS FÖRSLAG

Förslaget syftar till att fördjupa den inre marknaden för icke-linjära audiovisuella beställtjänster (genom en minimiharmonisering i fråga om skydd av minderåriga, hets mot folkgrupp och marknadskommunikation) på grundval av ursprungslandsprincipen samt till att modernisera reglerna, särskilt när det gäller reklam, för linjära sändningstjänster.

3. Kommissionens yttrande om Europarlamentets ändringar

3.1. Ändringar som godtagits av kommissionen

Kommissionen kan godta ett antal ändringar som är förenliga med kommissionens förslag och som också ligger i linje med rådets allmänna riktlinje av den 13 november 2006. Därför kan kommissionen i deras helhet godta följande antagna ändringar:

6, 11, 12, 14, 16, 20, 25, 30, 32, 41, 42, 43, 49, 56, 62, 67, 78, 79, 81, 84, 85, 89-92, 99, 115, 117, 120-125, 133, 138, 144, 199[1], 213, 221, 222, 224, 226.

3.2. Ändringar som kommissionen godtagit delvis eller i princip

Skälen :

När det gäller skälen i ingressen kan kommissionen godta nedan angivna ändringar förutsatt att de redigeras om. Dessa ändringar är till större delen följdändringar efter ändringar av artikeldelen och syftar till att förenkla ändringarna och skapa större inbördes konsekvens.

Ändring 1 (skäl 1):

”1. Genom direktiv 89/552/EEG samordnas vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television. Ny teknik för överföring av audiovisuella medietjänster har emellertid gjort det nödvändigt att ändra den rättsliga ramen för att ta hänsyn till att affärsverksamheten påverkas av den ändrade strukturen, informations- och kommunikationsteknikens spridning och den tekniska utvecklingen, i synnerhet när det gäller finansieringen av kommersiell sändningsverksamhet, och för att garantera optimala konkurrensvillkor och säkerheten om rättsläget för informationsteknik, mediebranschen och medietjänster i Europa, samt respekten för kulturell och språklig mångfald.”

Ändring 3 (skäl 3):

”3. De audiovisuella medietjänsterna är i lika hög grad kulturella som ekonomiska varor. Deras växande betydelse för samhälle och demokrati, särskilt som garanter för informationsfrihet, åsiktsmångfald, mediepluralism, utbildning och kultur, gör det berättigat att särskilda regler för dessa tjänster tillämpas.”

Ändring 4 (skäl 3a):

”I sina resolutioner av den 1 december 2005 samt den 4 och 27 april 2006 betonade Europaparlamentet de audiovisuella tjänsternas internationella dimension och det förhållandet att kulturella aktiviteter, varor och tjänster är av både ekonomisk och kulturell art.”

Ändring 7 (skäl 5):

”5. De grundläggande principerna i direktiv 89/552/EEG, dvs. principen om den sändande staten och gemensamma minimistandarder, har fått genomslag och bör därför bibehållas. Det råder dock osäkerhet om rättsläget för europeiska företag som tillhandahåller [audiovisuella] medietjänster, och de omfattas av olika konkurrensvillkor i samband med nya beställtjänster. Det är därför nödvändigt att se till att alla audiovisuella medietjänster, både linjära och icke-linjära, omfattas av åtminstone en grunduppsättning samordnade regler för att förhindra snedvridning av konkurrensen, öka säkerheten om rättsläget, bidra till att fullborda den inre marknaden och underlätta framväxten av ett gemensamt informationsområde.”

Ändring 8 (skäl 6):

”6. Kommissionen har antagit ett meddelande om framtiden för den europeiska lagstiftningen på det audiovisuella området. Där betonas att regleringspolitiken inom sektorn måste värna vissa allmänna intressen, som kulturell mångfald, rätt till information, skydd av minderåriga, konsumentskydd och åtgärder för ökad medvetenhet och ökade mediekunskaper hos allmänheten, nu och i framtiden.”

Ändring 10 (skäl 6b)[2]:

”6a. Principen om ursprungsland spelar en avgörande roll för framväxten av en alleuropeisk audiovisuell marknad med en stark industri som producerar europeiskt innehåll. Dessutom garanterar principen tittarens rätt att välja ur ett stort urval europeiska program.”

Ändring 13 och 110 [3] (skäl 9):

”9. Det här direktivet ökar överensstämmelsen med de grundläggande rättigheterna och syftar till att inlemma de principer, rättigheter och friheter som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 11. I detta syfte bör medlemsstaterna inrätta en eller flera oberoende tillsynsmyndigheter om de inte redan har gjort detta. Det är upp till medlemsstaterna att besluta om det är bättre att ha en enda tillsynsmyndighet eller olika myndigheter för varje tjänstekategori (linjära eller icke-linjära tjänster). För övrigt hindrar direktivet inte på något sätt medlemsstaterna från att tillämpa sina konstitutionella bestämmelser eller regelverk om pressfrihet och yttrandefrihet i medierna.”

Ändring 17 (skäl 12):

”12. Inga bestämmelser i detta direktiv bör ålägga eller uppmuntra medlemsstaterna att införa nya licens- eller tillståndssystem på området för audiovisuella medier.”

Ändring 18 (skäl 13):

”13. Definitionen av audiovisuella medietjänster täcker endast audiovisuella medietjänster – oavsett om det rör sig om tjänster enligt en programtablå eller beställtjänster – som är massmedier, dvs. som är avsedda att tas emot av och kan tänkas ha en klar påverkan på en betydande del av allmänheten. Audiovisuella medietjänster består av program, till exempel långfilmer, idrottsevenemang, komediserier, dokumentärer, barnprogram och dramaproduktioner. Tillämpningsområdet begränsas till tjänster enligt definitionen i fördraget och omfattar alltså alla typer av ekonomisk verksamhet, även public serviceföretagens verksamhet, men inte verksamhet primärt utan ekonomiska syften som inte konkurrerar med tv-sändningar, såsom privata webbplatser och tjänster som innebär tillhandahållande eller distribution av audiovisuellt innehåll som framställs av privata användare i syfte att delas och utbytas inom intressegrupper. Definitionen utesluter alla tjänster som inte är avsedda för distribution av audiovisuellt innehåll, dvs. när det audiovisuella innehållet enbart är en sidoeffekt av tjänsten och inte dess huvudsakliga syfte.”

Ändring 23 (skäl 16):

”16. Enligt detta direktiv avser begreppet ”audiovisuell” rörliga bilder med eller utan ljud, vilket innefattar filmer utan ljud men inte ljudöverföring, radiotjänster eller separata textbaserade tjänster. I samband med tv-sändningar innefattar begreppet ”samtidigt tittande” också nästan samtidigt tittande på grund av de variationer i den korta tidsförskjutningen mellan sändning och mottagande av sändningen som uppstår av tekniska orsaker förenade med sändningsprocessen.”

Ändring 27 (skäl 17b):

”17a De kriterier för definitionen av audiovisuella medietjänster som anges i artikel 1 a i detta direktiv och som utvidgas i skälen 13–17 i detta direktiv, måste uppfyllas samtidigt.

Ändring 28 (skäl 18):

”18. Utöver reklam och teleshopping (även kallat TV-köp) införs en bredare definition av audiovisuell marknadskommunikation. Den omfattar rörliga bilder med eller utan ljud som sänds som en del av en audiovisuell medietjänst och utgör en del av eller åtföljer program och som är utformade för att direkt eller indirekt marknadsföra varor, tjänster eller bild från en fysisk eller juridisk person som bedriver ekonomisk verksamhet; därför omfattar den inte samhällsinformation och välgörenhetsinslag som sänds utan avgift.”

Ändring 33 (skäl 23):

”23. Medlemsstaterna bör dock behålla sin frihet att inom de områden som samordnas genom detta direktiv tillämpa strängare regler på de leverantörer av audiovisuella medietjänster som tillhör deras jurisdiktion och därvid se till att dessa regler överensstämmer med gemenskapens konkurrenslagstiftning. För att förhindra missbruk och bedrägligt beteende bör man kodifiera EG-domstolens rättspraxis och kombinera detta med ett effektivare förfarande; på så sätt tar man hänsyn till medlemsstaternas intressen utan att ifrågasätta den korrekta tillämpningen av principen om ursprungsland.”

Ändring 34 (skäl 23a):

”23a. För att en medlemsstat skall kunna bevisa från fall till fall att en sändning från en leverantör av medietjänster som är etablerad i en annan medlemsstat uteslutande eller till större delen är riktad mot dess territorium får denna medlemsstat ange indikatorer, såsom reklam- och/eller abonnemangsintäkternas ursprung, tjänstens huvudsakliga språk eller förekomsten av program eller kommersiella meddelanden som särskilt riktar sig till allmänheten i den medlemsstat där de mottas. Medlemsstaten i fråga skall dessutom under överträdelseförfarandet bevisa att leverantören av medietjänster, som är etablerad i den andra medlemsstaten gjort sig skyldig till missbruk eller bedrägligt beteende .

Ändring 35 (skäl 24):

”24. Utan hinder av tillämpningen av principen om ursprungsland får medlemsstaterna enligt detta direktiv vidta åtgärder som begränsar den fria rörligheten för TV-sändningar eller icke-linjära audiovisuella tjänster, men endast enligt vissa villkor som anges i artikel 2a i detta direktiv och i enlighet med det förfarande som fastställs i direktivet. EG-domstolen har dock konsekvent intagit ståndpunkten att varje begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster, såsom alla avvikelser från en grundläggande princip i fördraget, skall tolkas restriktivt. Beträffande icke-linjära audiovisuella tjänster ersätter möjligheten att, med stöd av artikel 2a i detta direktiv, vidta åtgärder inom det område som sammanfattas i artiklarna 3d och 3e i direktivet de eventuella åtgärder som de berörda medlemsstaterna hittills kunnat vidta och som fastställs i artiklarna 3.4 och/eller 12.3 i direktiv 2000/31/EG.

Ändring 36 (skäl 25):

”25. I kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet, ”Lagstifta bättre för tillväxt och arbetstillfällen i Europeiska unionen”, betonades att det är nödvändigt med en noggrann analys av vilken lagstiftningsmetod som är lämplig, särskilt om konventionell lagstiftning är att föredra för den aktuella sektorn och det aktuella problemet, eller om alternativ som självreglering eller samreglering bör övervägas. Erfarenheten har dessutom visat att både samreglering och självreglering som genomförs i enlighet med de olika medlemsstaternas egna rättsliga traditioner i hög grad kan bidra till en god nivå på konsumentskyddet. Åtgärder som syftar till att uppnå mål i allmänhetens intresse inom den framväxande audiovisuella medietjänstsektorn kommer att bli effektivare om de vidtas med aktivt stöd av tjänsteleverantörerna själva. Självreglering är ett slags frivilligt initiativ som ger ekonomiska aktörer, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer eller föreningar möjlighet att på egen hand och för eget vidkommande anta gemensamma riktlinjer. Medlemsstaterna bör i enlighet med sina olika rättsliga traditioner erkänna den roll som effektiv självreglering kan ha för att komplettera befintliga mekanismer inom lagstiftning, domstolsväsende och/eller administration samt dess viktiga bidrag till att uppnå målen i detta direktiv. Även om självreglering skulle kunna vara en kompletterande metod för att genomföra vissa av bestämmelserna i detta direktiv, kan den inte ersätta den nationella lagstiftarens skyldighet. Samreglering, i sin minimala form, utgör en ”rättslig länk” mellan självreglering och den nationella lagstiftaren, i enlighet med medlemsstaternas rättsliga traditioner.”

Ändring 39 (skäl 26a):

”26a. Mediekunskap handlar om de kunskaper och färdigheter och den förståelse som konsumenten behöver för att kunna använda medier effektivt och säkert. Mediekunniga människor kan göra välunderbyggda val, förstå vad slags innehåll och tjänster det handlar om och dra nytta av alla de möjligheter som den nya kommunikationstekniken erbjuder. De kommer att kunna skydda sig och sina familjer bättre mot skadligt eller anstötligt material. Därför bör ökad mediekunskap överallt i samhället främjas och övervakas.”

Ändring 218 (skäl 27):

”27. För att skydda den grundläggande friheten att ta emot information och se till att tittarnas intressen i Europeiska unionen skyddas helt och fullt, måste de aktörer som har ensamrätt till ett evenemang av stort allmänintresse ge andra programföretag och mellanhänder, som agerar på programföretagens vägnar, rätt att använda korta utdrag i allmänna nyhetssändningar på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor, med vederbörlig hänsyn till ensamrätter. Dessa villkor skall meddelas i så god tid före ett evenemang av allmänintresse att övriga aktörer får den tid de behöver för att utöva sin rätt. Programföretag har rätt att fritt välja korta utdrag från det sändande programföretagets signal, minimikravet är dock att källan anges i alla fall då så är praktiskt möjligt. Dessa korta utdrag får inte vara längre än 90 sekunder och skall sändas innan evenemanget avslutas eller, när det gäller idrottsevenemang, tävlingen avslutas för dagen om detta sker vid en tidigare tidpunkt.

Dessa bestämmelser skall inte påverka de enskilda programföretagens skyldighet att följa gemenskapslagstiftningen på området och internationella konventioner om upphovsrätt.

Normalt skall medlemsstaterna underlätta tillgången till evenemang genom att bevilja tillgång till programföretagets signal. De får dock välja andra, likvärdiga metoder. Till dessa hör bland annat att bevilja tillträde till platsen för dessa evenemang.

Rätten till gränsöverskridande tillgång till nyheter bör gälla endast då det är nödvändigt. Om ett annat programföretag i samma medlemsstat har fått ensamrätt till evenemanget i fråga måste man alltså ansöka om tillgång hos det programföretaget.”

Ändring 46 (skäl 32):

(32) De åtgärder som vidtas för att skydda minderåriga och den mänskliga värdigheten måste noga vägas mot den grundläggande yttrandefriheten, såsom den slås fast i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Syftet med dessa åtgärder, såsom användning av PIN-koder (personliga identifieringsnummer), bör dock vara att garantera en tillfredsställande nivå på skyddet för minderåriga och den mänskliga värdigheten, särskilt när det gäller icke-linjära tjänster, genom en skyldighet att klart ange den särskilda karaktären hos vissa program innan de sänds i enlighet med både artikel 1 och artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.”

Ändring 104 [art. 3 d (1 d)] som nytt skäl 32a:

”32a. Leverantörer av audiovisuella medietjänster som tillhör en medlemsstats jurisdiktion skall i samtliga fall omfattas av straffrättsliga bestämmelser om förbud mot barnpornografi.”

Ändring 214 (skäl 35)

”35. Icke-linjära audiovisuella medietjänster kan delvis komma att ersätta de linjära tjänsterna. Därför bör de, när det är praktiskt möjligt, främja produktion och distribution av europeiska produktioner och på så sätt aktivt bidra till att främja den kulturella mångfalden. Ett sådant stöd till europeiska produktioner skulle till exempel kunna få formen av en minsta andel av europeiska produktioner som är proportionerlig med de ekonomiska resultaten, en minsta andel av europeiska produktioner i beställvideokataloger eller en attraktiv presentation av europeiska produktioner i elektroniska programguider. Det är viktigt att tillämpningen av de bestämmelser som rör främjandet av europeisk produktion genom audiovisuella medietjänster kontinuerligt följs upp. I de rapporter som avses i artikel 3f.3, bör medlemsstaterna också beakta det finansiella bidraget från dessa tjänster till europeiska produktioner och förvärv av sändningsrätter till sådana; de bör också beakta andelen europeiska produktioner i de audiovisuella medietjänsternas utbud samt hur stor andel av användarnas faktiska konsumtion som utgörs av de europeiska produktionerna i tjänstens utbud.”

Ändring 57 (skäl 41):

”41. Utöver de metoder som omfattas av det här direktivet, är direktiv 2005/29/EG tillämpligt på illojala affärsmetoder, som vilseledande och aggressiva metoder i samband med audiovisuella medietjänster. Direktiv 2003/33/EG, som förbjuder reklam och sponsring för cigaretter och andra tobaksvaror i tryckta medier, informationssamhällets tjänster och radiosändningar, påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, och med tanke på de audiovisuella medietjänsternas speciella karaktär bör förhållandet mellan direktiv 2003/33/EG och direktiv 89/552/EEG inte påverkas av det här direktivets ikraftträdande. Artikel 88.1 i direktiv 2001/83/EG, som förbjuder reklam riktad till allmänheten för vissa läkemedel, är tillämplig i enlighet med artikel 88.5 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14 i direktiv 89/552/EEG; förhållandet mellan direktiv 2001/83/EG och direktiv 89/552/EEG bör inte påverkas av det här direktivets ikraftträdande. Detta direktiv bör heller inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning .../... om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel.

Ändring 58 (skäl 42):

”42. I ljuset av den ökande användningen av ny teknik som personliga videoinspelare, och det utökade kanalutbudet, är det inte längre motiverat med en detaljerad reglering av sändningen av reklaminslag för att skydda tittarna. Detta direktiv ger programföretagen flexibilitet i fråga om sändning av reklaminslag, när detta inte på ett oskäligt sätt skadar programmens integritet.”

Ändring 219 (skäl 46):

”46. Produktplacering förekommer i biograffilmer och audiovisuella produktioner som görs för TV, men medlemsstaterna reglerar detta fenomen på olika sätt. För att garantera lika konkurrensvillkor, och därmed förbättra den europeiska mediebranschens konkurrenskraft, är det nödvändigt att anta regler för produktplacering. Det är ändamålsenligt att ha en positivlista som tillåter produktplacering i de typer av innehåll vilka inte i första hand syftar till att påverka människors åsikter, och även i sådana fall där man inte, respektive i mycket ringa omfattning, bidragit med ersättning för produktplaceringen. Definitionen av produktplacering omfattar varje form av audiovisuell marknadskommunikation som innehåller eller hänvisar till en produkt, en tjänst eller ett varumärke, som på så sätt framhävs i ett program. Detta sker normalt mot betalning eller liknande ersättning. Produktplacering omfattas av samma kvalitativa regler och restriktioner som reklam och bör dessutom uppfylla särskilda krav. Bland annat får det redaktionella ansvaret och oberoendet hos leverantören av medietjänsten inte påverkas menligt. I synnerhet får infogandet av produkten i programmets handling inte ge intrycket av att produkten stöds av programmet eller dess producenter. Därutöver får produkten inte ges ”en omotiverat framträdande plats”. En framhävning är otillåten om den inte är motiverad av redaktionella skäl med hänsyn till programinnehållet eller behovet av att återge den omgivande verkligheten. Det avgörande kriteriet för att skilja mellan sponsring och produktplacering är att vid produktplacering är hänvisningen till produkten infogad i programhandlingen. Hänvisningar till sponsring får däremot visas under ett program men de ingår inte i handlingen.”

Ändring 63 (skäl 47):

”47. Tillsynsmyndigheterna bör vara fristående från medlemsstaternas regeringar och från leverantörerna av audiovisuella medietjänster, så att de kan utföra sitt arbete på ett opartiskt och öppet sätt och bidra till mångfalden. Ett nära samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen krävs för att garantera en korrekt tillämpning av detta direktiv. Likaså är ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter av yttersta vikt med tanke på den inverkan som programföretag som är etablerade i en medlemsstat kan ha i en annan medlemsstat. I de fall då licensförfaranden föreskrivs enligt nationell lagstiftning och mer än en medlemsstat är berörd bör kontakterna mellan respektive myndigheter tas innan licenser beviljas. Detta samarbete bör omfatta alla områden som samordnas genom detta direktiv, och i synnerhet artiklarna 2, 2a och 3 i det.

Ändring 64 (skäl 47a):

”47a. Kulturell mångfald, yttrandefrihet och mediemångfald är viktiga inslag på det europeiska audiovisuella området och är därför nödvändiga förutsättningar för demokrati och mångfald.”

Ändring 65 (skäl 47b):

”47b. Rätten att delta i det sociala och kulturella livet i gemenskapen för funktionshindrade och äldre samt tredjelandsmedborgare med ett annat modersmål än språket i värdlandet är oskiljbart förknippad med tillhandahållandet av tillgängliga audiovisuella medietjänster. Tillgängligheten till audiovisuella medietjänster omfattar, men begränsas inte till, teckenspråk, programtextning, ljudbeskrivning och lättbegripliga skärmmenyer.

Artikeldel

Vad gäller definitionerna i artikel 1 kan kommissionen godta följande:

Ändring 66, om skrivningen ändras på följande sätt: ”a) audiovisuell medietjänst : en tjänst enligt definitionen i artiklarna 49 och 50 i fördraget som faller under det redaktionella ansvaret hos en leverantör av medietjänster och vars huvudsakliga syfte är att i informations-, underhållnings- eller utbildningssyfte tillhandahålla program till allmänheten via elektroniska kommunikationsnät i den mening som avses i artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG.

Sådana audiovisuella medietjänster utgörs av antingen tv-sändningar enligt definitionen i led c i denna artikel eller beställtjänster enligt definitionen i led e i denna artikel.” Sista meningen i ändringen utgår eftersom kriteriet ”huvudsakligt syfte” redan utesluter press i elektronisk form från direktivets tillämpningsområde, så som klart anges i skäl 15.

Ändring 68, om skrivningen ändras på följande sätt: ”c) televisionssändning (dvs. en linjär audiovisuell medietjänst): en audiovisuell medietjänst som tillhandahålls av en leverantör av medietjänster för samtidigt tv-tittande enligt en programtablå.”

Ändring 205, om skrivningen ändras på följande sätt: ”e) beställtjänst (dvs. en icke-linjär audiovisuell medietjänst): en audiovisuell medietjänst som tillhandahålls av en leverantör av medietjänster för tv-tittande vid en tidpunkt som användaren väljer på egen begäran utifrån en programkatalog som väljs av leverantören av medietjänster.”

Ändring 70, om skrivningen ändras på följande sätt: ”f) audiovisuell marknadskommunikation : bilder med eller utan ljud som är utformade för att direkt eller indirekt marknadsföra varor och tjänster tillhandahållna av en fysisk eller juridisk person som bedriver ekonomisk verksamhet eller främja dennes anseende. Sådana bilder åtföljer eller ingår i ett program mot betalning eller liknande ersättning eller i form av egenreklam. Till de olika formerna av marknadskommunikation hör bl.a. tv-reklam, sponsring, teleshopping (tidigare ”TV-köp”) och produktplacering.”

Ändring 71, om skrivningen ändras på följande sätt: ”h) dold audiovisuell marknadskommunikation : presentation i ord eller bild av en varu- eller tjänsteproducents varor, tjänster, namn, varumärke eller verksamheter i program, om leverantören av medietjänsten avser att denna presentation skall tjäna som reklam och allmänheten kan vilseledas i fråga om presentationens art. Sådan presentation betraktas som avsiktlig, särskilt om den görs mot betalning eller liknande ersättning.”

Ändring 73, om skrivningen ändras på följande sätt: ”i) sponsring : varje bidrag som ges för finansiering av audiovisuella medietjänster eller program av ett offentligt eller privat företag som inte är engagerat i tillhandahållande av audiovisuella medietjänster eller produktion av audiovisuella verk, i syfte att marknadsföra företagets namn, varumärke, anseende, verksamhet eller produkter.”

Ändring 77, om skrivningen ändras på följande sätt: ”aa) program : en uppsättning rörliga bilder med eller utan ljud som utgör en enskild programpunkt i en programtablå eller en katalog som har sammanställts av en leverantör av medietjänster och vars form och innehåll är jämförbara med formen och innehållet för tv-sändningar.”

Enligt ändring 137 föreslås att artikel 6 i direktivet skall innehålla en definition som redan angetts i skäl 36 i ingressen till direktiv 97/36. Kommissionen kan i princip godta att denna definition införs i artikel 1, om skrivningen ändras på följande sätt: ”2. När medlemsstaterna definierar begreppet ”oberoende producent” skall de särskilt beakta produktionsföretagets ägarförhållanden och upphovsrättigheter och antalet program som levereras till samma programföretag.”

Ändringarna av definitionerna har gjorts för att skapa bättre överrensstämmelse mellan ändringarna och rådets allmänna riktlinje.

Vad gäller förfarandet i artikel 2a i direktivet kan kommissionen i princip godta ändring 82, om skrivningen ändras på följande sätt:

"2. Medlemsstaterna får tillfälligt göra undantag från punkt 1 om följande villkor är uppfyllda:

a) Den audiovisuella medietjänsten från en annan medlemsstat bryter på ett tydligt och allvarligt sätt mot artikel 22.1 eller 22.2, artikel 3d eller 3e.

b) Leverantören av medietjänster har under de föregående tolv månaderna överträtt bestämmelserna i a vid minst två tillfällen.

c) Den berörda medlemsstaten har skriftligen meddelat leverantören av medietjänster, medlemsstaten där leverantören är etablerad och kommissionen om de misstänkta överträdelserna och de åtgärder den har för avsikt att vidta om en sådan överträdelse skulle inträffa på nytt.

d) Samråd med den sändande medlemsstaten och kommissionen har inte resulterat i någon uppgörelse i godo inom 15 dagar efter underrättelsen enligt c och den angivna överträdelsen fortsätter.

Kommissionen skall inom två månader från underrättelsen om de åtgärder som vidtagits av medlemsstaten besluta om huruvida åtgärderna är förenliga med gemenskapsrätten. Om den finner att så inte är fallet, skall medlemsstaten skyndsamt avsluta åtgärderna i fråga.”

Vad gäller förfarandet i artikel 3.1 kan kommissionen delvis godta ändring 220, om skrivningen ändras på följande sätt:

”1. Medlemsstaterna skall ha frihet att inom de områden som omfattas av detta direktiv föreskriva mer detaljerade eller striktare regler för de leverantörer av medietjänster som tillhör deras jurisdiktion, förutsatt att dessa regler överensstämmer med gemenskapsrätten.”

Vad gäller korta nyhetsinslag [artikel 3b] kan kommissionen i princip godta följande:

Ändring 223, om skrivningen ändras på följande sätt:

”1. När det gäller korta nyhetsinslag skall medlemsstaterna se till att varje programföretag som är etablerat i gemenskapen på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor har tillgång till händelser av stort allmänintresse som sänds med ensamrätt av ett programföretag som tillhör deras jurisdiktion.”

Ändring 97, om skrivningen ändras på följande sätt: ”3. Utan att det påverkar de andra punkterna i denna artikel skall medlemsstaterna se till att i enlighet med sina rättsliga system och sin rättspraxis i skälig utsträckning fastställa närmare bestämmelser och villkor för användningen av sådana korta utdrag, särskilt när det gäller eventuella kompensationsordningar.”

Ändring 98, om skrivningen ändras på följande sätt:

”4. Som alternativ till punkt 2 får medlemsstaterna fastställa ett liknande system genom vilket tillgång ges på annat sätt på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor.”

Vad gäller den grundläggande uppsättningen regler kan kommissionen godta följande:

Kommissionen kan i princip godta ändring 107, om skrivningen ändras på följande sätt för att uppnå större överensstämmelse med rådets allmänna riktlinje (artikel 3b):

”Artikel 3e

Medlemsstaterna skall på lämpligt sätt säkerställa att audiovisuella medietjänster som tillhandahålls av leverantörer under deras jurisdiktion inte på något sätt uppmanar till hets mot personer på grund av ras, kön, religion eller nationalitet.”

Vad gäller främjande av europeisk produktion kan kommissionen i princip godta följande:

Ändring 108, om skrivningen ändras på följande sätt:

”Artikel 3f

1. Medlemsstaterna skall se till att de beställtjänster som tillhandahålls av leverantörer av medietjänster, där så är praktiskt möjligt och på lämpligt sätt, främjar produktion av och tillgång till europeiska verk. Detta främjande kan till exempel gälla ekonomiska bidrag från sådana tjänster till produktion och förvärvande av rättigheter när det gäller europeiska verk eller den andel och/eller framträdande plats som europeiska verk tilldelas i leverantörens programkatalog.”

Ändring 109, om skrivningen ändras på följande sätt:

”4. Kommissionen skall med stöd av uppgifter från medlemsstaterna och en oberoende undersökning lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av punkt 1 med beaktande av marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen samt målet kulturell mångfald.”

Vad gäller marknadskommunikation kan kommissionen godta följande:

Ändringarna 114 och 225 avseende artikel 3g, om skrivningen ändras på följande sätt:

”1. Medlemsstaterna skall se till att audiovisuell marknadskommunikation som tillhandahålls av företag inom deras jurisdiktion uppfyller följande krav:

a) Audiovisuell marknadskommunikation skall vara lättigenkännlig som sådan och åtskild från redaktionellt innehåll. Audiovisuell marknadskommunikation i form av smygreklam skall vara förbjuden.

b) Den audiovisuella marknadskommunikationen får inte använda subliminal teknik.

c) Den audiovisuella marknadskommunikationen får inte

i) undergräva respekten för den mänskliga värdigheten,

ii) diskriminera någon på grund av ras, kön eller nationalitet,

iii) angripa religiös eller politisk övertygelse,

iv) uppmuntra ett beteende som är skadligt för hälsa eller säkerhet,

v) uppmuntra ett beteende som allvarligt skadar skyddet av miljön.

d) Alla former av marknadskommunikation avseende cigaretter och andra tobaksvaror skall vara förbjudna.

e) Audiovisuell marknadskommunikation avseende alkoholhaltiga drycker får inte vara specifikt riktad till minderåriga och får inte uppmuntra överkonsumtion av sådana drycker.

f) Audiovisuell marknadskommunikation avseende medicinska produkter eller medicinska behandlingar som är tillgängliga endast efter ordination i den medlemsstat vars jurisdiktion leverantören av medietjänster tillhör skall vara förbjuden.

g) Audiovisuell marknadskommunikation får inte orsaka minderåriga moralisk eller fysisk skada. Därför får den inte direkt uppmana minderåriga att köpa eller hyra en produkt eller tjänst genom att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet, direkt uppmuntra dem att övertala sina föräldrar eller någon annan att förvärva en vara eller tjänst som marknadsförs, utnyttja det speciella förtroende minderåriga hyser för föräldrar, lärare eller andra personer eller utan skäl visa minderåriga i farliga situationer.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall uppmuntra leverantörer av audiovisuella tjänster att utarbeta en uppförandekod om barnprogram som innehåller eller avbryts av reklam, sponsring eller all marknadsföring av ohälsosamma och olämpliga livsmedel och drycker, t.ex. sådana som innehåller mycket fett, socker eller salt, samt alkoholhaltiga drycker."

Vad gäller produktplacering (artikel 3i) kan kommissionen godta följande:

Ändring 227, om skrivningen ändras på följande sätt:

”1. Produktplacering skall vara förbjuden.

2. Med avvikelse från punkt 1 får, förutsatt att medlemsstaterna inte beslutat annorlunda, produktplacering tillåtas i

- biograffilmer samt filmer och serier producerade för audiovisuella medietjänster, lätt underhållning och sportsändningar, eller

- i sådana fall där det inte förekommer någon betalning utan endast gratis tillhandahållande av vissa varor eller tjänster.

Undantaget i första strecksatsen skall inte tillämpas på barnprogram.

3. Program som innehåller produktplacering skall uppfylla åtminstone samtliga följande krav:

a) Deras innehåll och, när det gäller tv-sändningar, deras programläggning, får under inga omständigheter påverkas på ett sådant sätt att det inverkar på ansvaret och det redaktionella oberoendet hos leverantören av medietjänsten.

b) De får inte direkt uppmuntra till inköp eller förhyrning av varor eller tjänster, särskilt inte genom särskilda säljfrämjande hänvisningar till dessa varor eller tjänster.

c) De får inte otillbörligen framhäva den berörda produkten.

d) Tittarna skall informeras om förekomsten av produktplacering. Program som innehåller produktplacering skall identifieras på lämpligt sätt i början och slutet av programmet och när ett program återupptas efter reklamavbrott att förhindra all osäkerhet hos tittaren.

I fall där betalning eller liknande ersättning för produktplaceringen inte har betalats till leverantören av medietjänsterna får medlemsstaterna besluta att göra avkall på kraven i led d.

4. Programmen får under inga omständigheter innehålla någon produktplacering av

– tobaksprodukter eller cigaretter eller produktplacering från företag vilkas främsta verksamhet är tillverkning eller försäljning av cigaretter och andra tobaksprodukter, eller

– särskilda medicinska produkter eller medicinska behandlingar som är tillgängliga endast efter ordination i den medlemsstat under vars jurisdiktion leverantören av medietjänster hör.

(5) Bestämmelserna i denna artikel skall endast gälla program som producerats efter den [tidsfristen för införlivandet av direktivet].”

Vad gäller tillgänglighet kan kommissionen kan godta ändring 135 , om skrivningen ändras på följande sätt:

”Artikel 3j

1. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att garantera att audiovisuella medietjänster inom deras jurisdiktion successivt i möjlig utsträckning görs tillgängliga för syn- och hörselskadade personer.

2. I sin rapport enligt artikel 26 skall kommissionen även redogöra för de framsteg som gjorts för att nå det mål som anges i punkt 1.

Vad gäller infogande av reklaminslag (artikel 11) kan kommissionen delvis godta ändringarna 228 och 208, om skrivningen ändras på följande sätt:

”Artikel 11

1. Medlemsstaterna skall se till att, då reklam eller teleshopping infogas under programtid, detta sker så att det inte hotar programmens integritet – varvid hänsyn skall tas till naturliga pauser i programmet samt dess längd och art – och rättighetshavarnas rättigheter.

2. Sändning av filmer producerade för TV (med undantag för TV-serier och dokumentärer), biograffilmer och nyhetsprogram får avbrytas av reklam och/eller teleshopping en gång under varje programlagd period på minst 30 minuter. Sändningar av barnprogram får avbrytas av reklam och/eller teleshopping en gång under varje programlagd period på minst 30 minuter, under förutsättning att deras programlagda sändningstid överstiger 30 minuter. Ingen reklam eller teleshopping får infogas i sändningar från religiösa ceremonier.”

Vad gäller teleshopping kan kommissionen godta ändring 229 , om skrivningen ändras på följande sätt:

”Artikel 18a

Sändningsblock för teleshopping skall med hjälp av optiska och akustiska medel vara lätta att känna igen som sådana och en minsta oavbruten programtid på 15 minuter.”

Vad gäller tillsynsmyndigheter kan kommissionen godta ändringarna 147 och 149 , om skrivningen ändras på följande sätt:

”Artikel 23b

1. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att i enlighet med sin nationella lagstiftning inrätta nationella tillsynsorgan och institutioner, garantera deras oberoende och se till att de utövar sina befogenheter på ett opartiskt och överblickbart sätt.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall förse varandra och kommissionen med den information som är nödvändig för tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv. De nationella tillsynsmyndigheterna skall i nära samarbete lösa problem som uppstår under tillämpningen av detta direktiv.”

Vad gäller de allmänna bestämmelserna för införlivandet kan kommissionen godta:

ändring 150, om skrivningen ändras på följande sätt:

”Artikel 26

Kommissionen skall senast den […] och vart tredje år därefter till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv i dess ändrade lydelse. Denna rapport skall innehålla en allmän redogörelse för i vilken utsträckning direktivet efterlevs och dess mål har uppnåtts, särskilt i fråga om

- europeiska och oberoende produktioner (artiklarna 5, 6 och 3f),

- tillgänglighet för personer med funktionshinder (artikel 3hc).

Om så krävs, skall kommissionen lämna ytterligare förslag för att anpassa direktivet till utvecklingen på området för audiovisuella medietjänster, särskilt mot bakgrund av den senaste tekniska utvecklingen, sektorns konkurrenskraft och nivåerna på mediekunskapen i alla medlemsstater.”

Ändring 151 (artikel 3 i ändringsdirektivet), om skrivningen ändras på följande sätt:

”1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [två år efter det att direktivet har trätt i kraft]. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.”

3.3. Slutsats

I enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget ändrar kommissionen sitt förslag såsom beskrivs ovan.

[1] Den delade omröstningen om ändring 199, som kommissionen ursprungligen avvisade, ledde till att ändring 215 föll, men trots detta till att en ändring antogs som är identisk med ändring 215, som kommissionen hade godtagit.

[2] Godtagen i princip endast därför att den ursprungliga numreringen inte var korrekt.

[3] Hänvisningen till stadgan föreslogs av Europaparlamentet för artikeldelen och godtogs därför endast i princip.