52007DC0554

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 25.9.2007

KOM(2007) 554 slutlig

KOMMISSIONENS ARBETSDOKUMENT

Rapport om genomförandet av handlingsplanen ”Främjande av språkinlärning och språklig mångfald” {SEC(2007)1222}

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. Främjande av språkinlärning och språklig mångfald 3

3. Resultat av handlingsplanen — ökat betydelse för språkpolitiken i eu och i medlemsstaterna 4

4. De viktigaste resultaten 6

5. Genomförande av handlingsplanen på de strategiska områdena 8

5.1. Strategiområde 1: Livslångt språklärande 8

5.1.1. ”Modersmål plus två främmande språk”: en tidig start 10

5.1.2. Inlärning av främmande språk inom sekundärskolan och yrkesutbildningen 10

5.1.3. Främjande av språk- och innehållsintegrerad inlärning (CLIL) 11

5.1.4. Inlärning av främmande språk inom högre utbildning 12

5.1.5. Språkinlärning för vuxna 13

5.1.6. Elever med särskilda behov 13

5.1.7. Språkutbud 14

5.2. Strategiområde 2: Bättre språkundervisning 14

5.2.1. Den språkvänliga skolan 14

5.2.2. Klassrummet för språk 15

5.2.3. Utbildning av språklärare 15

5.2.4. Tillgången på språklärare 16

5.2.5. Testa språkkunskaper 16

5.3. Strategiområde 3: Skapa en språkvänlig miljö. 18

5.3.1. En integrerad strategi för språklig mångfald 18

5.3.2. Att bygga upp språkvänliga samhällen 19

5.3.3. Se till att fler utnyttjar möjligheten att lära sig ett språk 19

5.4. Ramarna för framsteg 20

5.4.1. Välgrundade beslut 20

5.4.2. Effektivare informationsutbyte mellan yrkesverksamma inom utbildningsområdet 21

5.4.3. Tydliga förfaranden för uppföljningen av handlingsplanen 21

6. Slutsatser 21

1. INLEDNING

Språk står i centrum för det europeiska samarbetet. De avspeglar nämligen våra olika kulturer och tillhandahåller samtidigt en nyckel för att förstå dem. Det står klart att Europeiska kommissionen har en viktig roll att spela i arbetet med att stödja och komplettera medlemsstaternas arbete för att främja flerspråkighet: medborgare som talar flera språk kan i högre grad att dra fördel av den fria rörligheten i EU och integrerar sig lättare i ett annat land där de studerar eller arbetar. Språkkunskaper är mycket efterfrågade i företag och personer med goda språkfärdigheter har lättare att hitta arbete. Språk är de viktigaste kommunikationsverktygen, eftersom språkkunskaper öppnar dörrar till andra kulturer och förbättrar den interkulturella förståelsen både inom Europa och i kontakterna med övriga världen.

Flerspråkighet är en självständig portfölj på EU-nivå, vilket bekräftar att språk är viktigt för medborgarna och att insatser måste sättas in på högsta politiska nivå för att samordna och stärka resurserna för främjande av flerspråkighet.

Ansvaret för att främja flerspråkighet delas mellan kommissionen och medlemsstaterna, som redan har gjort viktiga insatser för att anpassa sin utbildningspolitik och ge studerande på alla nivåer bättre språkkunskaper. Detta är ett viktigt resultat som visar att kommissionen och medlemsstaterna arbetar tillsammans för att nå de gemensamma målen.

Denna rapport behandlar de viktigaste resultaten av genomförandet av handlingsplanen ”Främjande av språkinlärning och språklig mångfald 2004–2006” både i EU och i medlemsstaterna. Rapporten framhäver de aktuella tendenserna i samband med reformen av utbildningssystemen, så att de i högre grad främjar språkinlärning. I rapporten görs dessutom ett bokslut över arbetet under de senaste tre åren, och den tillhandahåller en grundval för ytterligare insatser inom flerspråkighet.

2. FRÄMJANDE AV SPRÅKINLÄRNING OCH SPRÅKLIG MÅNGFALD

Europeiska kommissionen har under lång tid arbetat för att främja språkinlärning och språklig mångfald. Det första omfattande programmet för främjande av språkundervisning och språkinlärning, Lingua, trädde i kraft i 1989, och sedan dess har språk stått i centrum för EU:s program på utbildningsområdet.

Vid utgången av Europeiska språkåret 2001 antog både Europaparlamentet och rådet en rad resolutioner där de uppmanade Europeiska kommissionen att vidta ytterligare språkfrämjande åtgärder. År 2002 i Barcelona åtog sig stats- och regeringscheferna en politisk förpliktelse att förbättra de grundläggande färdigheterna, särskilt genom att ge alla barn undervisning i främmande språk mycket tidigt. År 2003 antog Europaparlamentet ett initiativbetänkande, där kommissionen uppmanas att ta större hänsyn till regionala och mindre använda språk mot bakgrund av utvidgningen och den kulturella mångfalden[1].

Handlingsplanen ”Främjande av språkinlärning och språklig mångfald”[2] var kommissionens svar till rådet och parlamentet. I handlingsplanen beaktades svaren från en omfattande samrådsrunda som hölls under perioden 2002–2003. Vid den tidpunkten befann sig det vi nu kallar ”Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning” i sin första fas. Bättre inlärning i främmande språk lades in som ett särskilt mål i ”Utbildning 2010” som är utbildningskomponenten i Lissabonstrategin[3]. Både den långsiktiga planen, som ska bidra till att anpassa EU:s politikområden till de gemensamma målen, och den öppna samordningsmetoden, som ger möjlighet till nära samarbete med medlemsstaterna, har sporrat till samarbete om språkpolitik.

Först och främst anges kommunikativ kompetens i främmande språk som en av de åtta nyckelkompetenserna för livslångt lärande i Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006[4]. Dessutom har det utvecklats ett givande samarbete med medlemsstaterna genom arbetsgruppen för språk, där ledande tjänstemän med ansvar för språkpolitik i medlemsstaterna deltar. Gruppen har regelbundna möten för att utbyta information och god praxis. Gruppens insats har varit av avgörande betydelse för uppföljningen av handlingsplanen på nationell nivå.

På kommissionsnivå avspeglades den ökande betydelsen av språkpolitik genom att flerspråkighet fick ingå som ett område i kommissionsledamot Jan Figel's portfölj 2005. Detta ledde till formuleringen av en strategi för flerspråkighet som omfattar både interna och externa insatser, och som lades fram i kommissionens meddelande ”En ny ramstrategi för flerspråkighet”[5]. Samtidigt började kommissionen i enlighet med uppmaningen från rådets toppmöte i Barcelona att utveckla en indikator för språkkompetens, med målet att kunna riktmärka elevernas kunskaper i två främmande språk i slutet av deras grundutbildning[6]. Flerspråkighet är ett mycket viktigt område där EU kan närma sig medborgarna och deras behov. Då Leonard Orban blev kommissionsledamot i januari 2007 gjordes därför flerspråkighet till ett självständigt politikområde. Området blir allt större och sträcker sig nu bortanför livslångt lärande, till att omfatta bl.a. området språk i näringslivet, och bidrar till det europeiska året för interkulturell dialog 2008.

3. RESULTAT AV HANDLINGSPLANEN — ÖKAT BETYDELSE FÖR SPRÅKPOLITIKEN I EU OCH I MEDLEMSSTATERNA

I handlingsplanen fastställs huvudmålen på tre strategiska områden: 1. Livslångt språklärande, 2. Bättre språkundervisning, 3. Skapa en språkvänlig miljö. I ett fjärde kapitel, ”Ett ramverk för framsteg”, behandlas den övergripande utformningen av språkpolitiken i EU och i medlemsstaterna.

Handlingsplanen innehåller 47 konkreta förslag till åtgärder som kommissionen ska vidta inom en given tidsfrist (2004–2006) och som kommer att granska under 2007. I handlingsplanen uppmanas medlemsstaterna också att vidta åtgärder för att nå de fastställda målen, även om det erkänns att det skulle vara svårt att nå målen på tre år.

I allmänhet har kommissionen och medlemsstaterna gjort avsevärda framsteg i samband med genomförandet av åtgärderna i handlingsplanen. Som en följd av alla dessa initiativ har främjande av språkinlärning, språklig mångfald och flerspråkighet som helhet fått större politisk betydelse.

I samband med genomförandet av handlingsplanen inriktade sig kommissionen på flerspråkighet och strävade i synnerhet efter att främja språkinlärning i utbildnings- och yrkesutbildningsprogrammen.

På det rent politiska området utarbetade kommissionen en ram för strategiska frågor för diskussion och samarbete med medlemsstaterna, vilken gav möjlighet att åstadkomma ett målfokuserat utbyte av god praxis och inrikta arbetet på att uppnå konkreta resultat. De undersökningar, konferenser, seminarier och informationsinitiativ som nämndes i handlingsplanen och genomfördes av kommissionen bidrog till debatten mellan beslutsfattare och yrkesverksamma inom utbildningsområdet. De bidrog vidare till att rikta uppmärksamheten mot viktiga språkfrågor och användes som stöd vid utformning av politik och för bättre kvalitet i språkundervisningen.

På programnivå betonades i handlingsplanen behovet av en strategisk användning av utbildnings- och yrkesutbildningsprogrammen och kunna utnyttja deras stöd för att främja språkinlärning och språklig mångfald på bästa möjliga sätt. Genom att fastställa prioriteringar och uppmana till specifika informationsinsatser uppnådde man anmärkningsvärda resultat: Sokrates- och Leonardoprogrammen investerade nästan 150 miljoner euro i insatser med ett specifikt språkinlärningsmål under 2004–2006, vilket är en ökning på 66 % i förhållande till 2000–2002.

I medlemsstaterna användes handlingsplanen som en ram för insatser. I en rad medlemsstater fanns redan en tydlig tendens att vilja reformera utbildningssystemen för att leva upp till den ”modersmål plus 2”-princip som lades fram i Barcelona, även om vissa medlemsstater rapporterade att handlingsplanen hade inverkat på deras beslut om att påbörja reformer. På nationell nivå hade handlingsplanen störst inflytande som vägledning och stöd för den nationella politiken i fråga om insatser på de strategiska områden som fastställs i handlingsplanen och enligt riktlinjerna där. Efter tre år har språkpolitiken i medlemsstaterna generellt sett fått ett mer konsekvent utseende: det finns en utbredd enighet om grundläggande frågor som betydelsen av språk som en nyckelkompetens i ett livslångt lärandeperspektiv, behovet av att undervisa barn i två främmande språk i primärskolan samt behovet av språkundervisning av hög kvalitet och av öppen utvärdering. Även om länderna inte hade samma utgångspunkt eller har vidtagit samma åtgärder med samma hastighet har reformerna i huvudsak varit inriktade på följande områden:

- Översyn av hela utbildningssystemet mot bakgrund av en strategi för livslångt lärande.

- Införande av tidig språkinlärning i primärskolan och ibland i förskolan.

- Införande av en viss grad av CLIL[7] ( Content and Language Integrated Learning – språk- och innehållsintegrerad inlärning) i läroplanerna.

- Större språkutbud på sekundärnivå.

- Större investeringar i utbildning av språklärare.

- Genomgång av läroplaner, examina och kursbevis så att de ligger i linje med den gemensamma europeiska referensramen för språk.

- Användningen av EU-program och verktyg som utvecklats av kommissionen och Europarådet för att reformera de nationella utbildningssystemen, utveckla lämpligt språkmaterial och lämpliga språkprov samt för att främja utbildning av språklärare utomlands och europeiskt samarbete mellan skolor.

4. DE VIKTIGASTE RESULTATEN

I handlingsplanen räknas det upp 47 insatser som ska genomföras för att förverkliga de politiska målen på kommissionsnivå med hänsyn till kommissionens befogenheter och den disponibla budgeten för detta. Kommissionen har genomfört nästan alla insatserna. Av de 47 åtgärderna kommer 41 att vara genomförda vid utgången av 2007 (33 är redan genomförda, och 8 andra avslutas före utgången av 2007), 5 kommer att genomföras inom programmet för livslångt lärande (2007–2013). En åtgärd annullerades, men togs delvis med i en annan åtgärd.

Genomförandet av handlingsplanen ledde konkret till följande:

- Öppnandet av språksidorna på Europaservern (I.4.1[8]) som en ingångssida till information och språkresurser med särskild inriktning på vuxenelever och språklärare, tillsammans med informationsinitiativ på nationell nivå för att främja språkinlärning och utbytesprogram utomlands (II.3.1 och III.3.2). Det allmänt erkända behovet av att öka medvetenheten om fördelarna med språkinlärning hos allmänheten ledde till upprättandet av en årlig budget för informationskampanjer om språk inom programmet för livslångt lärande (IV.3.1).

- 13 undersökningar i hela Europa (10 avslutade och 3 som nästan är färdigställda) för att fastställa ramarna för arbetet, kartlägga tidigare exempel, god praxis och innovativa metoder för specifika språkfrågor. De omfattar den banbrytande undersökningen European Profile för Language Teacher Education in Europe (Europeisk profil för språklärarutbildning i Europa) (II.3.2), Special Educational Needs in Europe – the Teaching and learning of Languages (Elever med särskilda behov i undervisningen i främmande språk) (I.5.1), Lingo: 50 ways to motivate language learners (Lingo – 50 sätt att motivera språkstuderande) (IV.1.2) och Effect on the European Economy of Shortages of Foreign Language Skills in Enterprise (Verkningarna på den europeiska ekonomin av bristande språkkunskaper i näringslivet) (IV.1.3). Den sistnämnda undersökningen är det första steget mot att utvidga flerspråkighetspolitiken till att omfatta näringslivets behov. Den 21 september 2007 hålls en konferens om näringsliv, språk och interkulturella färdigheter, där man kommer att diskutera språkens roll som en konkurrensmässig styrka för EU.

- 6 europeiska seminarier och konferenser om språk. Dessa omfattar bl.a. den europeiska konferensen om språk- och innehållsintegrerad inlärning (CLIL) (I.2.6) som hölls under det luxemburgska ordförandeskapet 2005 och där de europeiska beslutsfattarna för första gången uppmärksammades på CLIL. Däri ingår också den europeiska konferens om regional- och minoritetsspråk i utbildningssystemen (III.1.1) där berörda parter från hela EU samlades för att utbyta idéer om hur nya generationer med framgång kan undervisas i regional- och minoritetsspråk.

- 17 insatser på programnivå för att främja språkinlärning genom EU:s program. Särskilt Sokrates- och Leonardoprogrammen var involverade, men Vänorts-, e Learning- och Kulturprogrammet samt Ungdomsprogrammet och ramprogrammet för forskning bidrog också, i sådana fall där målinriktade språkaktiviteter ingick tillsammans med ökat stöd till språkförberedelse före utbyten. Av dessa insatser har 13 avslutats med framgång, två är nästan avslutade och två andra är på god väg att avslutas. Dessutom kommer dessa insatser att få en varaktig verkan, då det med den nya generationen av program för 2007–2013 (Programmet för livslångt lärande, Kultur, Aktiv ungdom, Ett Europa för medborgarna och det sjunde ramprogrammet för forskning) kommer att läggas mer kraft på att främja språkinlärning och språklig mångfald.

- Sist men inte minst ledde det allmänt erkända behovet av att öka uppmärksamheten kring fördelarna med språkinlärning hos allmänheten till upprättandet av en årlig budget för informationskampanjer om språk inom ramarna för programmet för livslångt lärande (IV.3.1).

Jämfört med perioden 2000–2002 investerade Sokrates- och Leonardoprogrammen 66 % mer i insatser med ett specifikt språkinlärningsmål: deras budgetandel steg från 30 miljoner euro till nästan 50 miljoner euro årligen under perioden 2004–2006.

Från 2004 till 2006 gavs via Sokrates- och Leonardoprogrammen stöd till följande:

- 2951 språkprojekt i skolan (en ökning med 84 % i förhållande till perioden 2000–2002).

- 3957 språkassistentvistelser(en ökning med 62 %).

- 9434 Erasmusstuderande deltog i intensiva språkförberedelsekurser (en ökning med 160 %).

- 300 inlärningspartnerskap för vuxenutbildning (en ökning med 689 %).

- 765 stipendier för vidareutbildning av lärare i främmande språk inom vuxenutbildningen (ny insats).

- 1820 stipendier för vidareutbildning av språklärare inom yrkesutbildning (en ökning med 143 %).

- 41 Linguaprojekt för utveckling av nytt material för inlärning av främmande språk eller testning av kunskaper i dem (en ökning med 24 %).

- 39 Linguaprojekt för att öka medvetenheten om fördelarna med att lära språk och skapa möjligheter till språkinlärning närmare inpå medborgarna (en ökning med 160 %).

Dessa resultat är uppmuntrande, även om delar av programmen kunde ha gett bättre resultat. Till exempel ökade antalet språkprojekt för att utforma lärarutbildningsmaterial till språklärare i Comenius, Grundtvig och Leonardo inte enhetligt över hela linjen. Samma sak gäller för antalet elever som var involverade i språkprojekt i skolan och antalet språklärare som fick utbildningsstipendium. En ny undersökning har visat att deltagarna i Comeniusprojekt visserligen förbättrade sina språkfärdigheter, men då huvudsakligen i engelska på bekostnad av andra språk. Detsamma gäller vidareutbildningsstipendium inom Comenius, vilka huvudsakligen var inriktade på utbildning i engelska. Därmed avspeglar situationen inte politiken för främjande av språklig mångfald och bidrar inte till att öka antalet erbjudna språk.

Uppgifterna om medlemsstaternas åtgärder är baserade på de rapporter som medlemsstaterna har sänt till kommissionen om uppföljningen av handlingsplanen vid utgången av 2006 (IV.1.1). I 20 deltagande länder och regioner (den flamländska delen av Belgien, Bulgarien, Förenade kungariket, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Ungern och Österrike) hade man utarbetat en omfattande rapport om det nationella genomförandet av handlingsplanen. Några andra länder sände in ofullständiga uppgifter (Cypern, Luxemburg, Rumänien och Tyskland). Dessa rapporter analyserades på kommissionens uppdrag av en extern konsult som utarbetade en rapport om huvudlinjerna i de politiska tendenserna i medlemsstaterna med ett antal exempel på god praxis. Den oberoende rapporten debatterades i arbetsgruppen om språk, som bidrog med kompletterande uppgifter. De utvalda exemplen på god praxis i denna rapport är baserade på detta arbete. Förteckningen är inte uttömmande utan till för orientering; den ger en antydan om hur många och vilken sorts åtgärder som genomförts i medlemsstaterna.

5. GENOMFÖRANDE AV HANDLINGSPLANEN PÅ DE STRATEGISKA OMRÅDENA

Följande fyra avsnitt som följer strukturen i handlingsplanen (tre strategiska områden plus ramverket för framsteg) innehåller en detaljerad beskrivning av resultaten av var och en av de 47 åtgärder som anges inom parentes i texten. Ett kompletterande arbetsdokument från kommissionen innehåller tabeller som sammanfattar åtgärdernas status och visar resultat, informationskällor och relevanta webbplatser.

5.1. Strategiområde 1: Livslångt språklärande

I handlingsplanen placeras språkinlärning in i ett livslångt lärandeperspektiv, och det talas om vikten av lämpliga åtgärder för att genomföra en sådan strategi. På nationell nivå har vissa medlemsstater reformerat sina system enligt dessa linjer och etablerat ett kontinuum mellan de olika utbildningsnivåerna genom att utforma bedömningssystem för att utvärdera delkompetenser och göra det möjligt att vända tillbaka till utbildningssystemet vid en senare tidpunkt.

Österrike: Språkkommittén

Österrike använder sig för närvarande av Europarådets landsprofil för att utvärdera sin språkundervisnings- och språkinlärningspolitik innan man ger sig in på en rad reformer. En språkkommitté bestående av representanter från undervisningsområdet och från arbetsmarknaden undersöker alla frågor som rör flerspråkighet och samordnar genomförandet av Lissabonmålen och andra EU-initiativ på språkområdet, t.ex. handlingsplanen.

Bulgarien: En nationell reform

Språkinlärning är en integrerad del av den senaste utbildningsreformen i Bulgarien, som antogs av parlamentet 2006. Målet är att ändra strukturen i utbildningssystemet genom att införa undervisning i två främmande språk på alla skolor och ett års intensiv språkinlärning för alla elever i åttonde klass.

Finland: Finlands språkutbildningspolitik

Regeringen har stött ett projekt för att undersöka de grundläggande principerna och målen i språkutbildningspolitiken utifrån aspekterna flerspråkighet, livslångt lärande och europeisk integration. Man håller för närvarande på att gå igenom de slutliga rekommendationerna som ska resultera i en förbättring av utbildningssystemet[9].

Ungern: World Language Programme

Regeringen lanserade en omfattande strategi för utveckling av undervisning i främmande språk och inlärning i främmande språk med beteckningen ”World Language Programme”. Åtgärderna omfattar: extra stöd till skolprojekt som behandlar olika aspekter av språkundervisning och språkinlärning; införande av ett år med intensiv språkinlärning i slutet av den obligatoriska skolgången, där minst 40 % av läroplanen ägnas åt främmande språk; en ny avslutande examen i slutet av skolgången samt en rad riktlinjer och rekommendationer.

Luxemburg: Anpassning av språkundervisning

Under 2005 och 2006 företog de luxemburgska myndigheterna en utvärdering av landets språkpolitik på grundval av Europarådets landsprofil. Ministeriet för utbildning och yrkesutbildning utarbetade därefter en nationell handlingsplan för 2007–2009, ”Plan de réajustement de l'enseignement des langues” (Plan för anpassning av språkundervisningen) med 66 åtgärdspunkter som omfattar alla aspekter av språkundervisning och utvärdering från förskolan till slutet av gymnasiet, samtidigt som man också beaktar invandrargruppernas språk.

Storbritannien: Språkinlärning i alla åldrar

I Storbritannien har man sedan 2003 haft en nationell språkstrategi. Strategin omfattar språkinlärning i alla åldrar inom skola, universitet och vuxenutbildning. Strategin har tre mål: att förbättra språkundervisningen och språkinlärningen, att införa ett system för erkännande av kunskaper och att öka antalet språkstuderande på högre utbildningar och vidareutbildningar samt i utbildning på arbetsplatsen.

På EU-nivå beviljas via utbildnings- och yrkesutbildningsprogrammen ökat stöd till språklig förberedelse av personer som deltar i utbyten (I.0.1). Antalet språkliga förberedelsekurser fördubblades inom Comenius (lärarutbildning), och inom Erasmus steg antalet studerande som deltog i intensiva språkkurser med nästan 40 %. Genom Leonardoprogrammet investerades 15,6 miljoner euro i stöd för språklig och kulturell förberedelse för 175 000 studerande, praktikanter och unga arbetstagare som deltog i ett utbytesprogram, vilket är en ökning med 77 % i förhållande till 2000–2002. Inom programmet för livslångt lärande beviljas nu stöd till språklig förberedelse i samband med alla former av utbyten.

5.1.1. ”Modersmål plus två främmande språk”: en tidig start

Under de senaste fyra åren har de flesta medlemsstaterna reformerat sina primärskolesystem (och i vissa fall sina förskolesystem), så att undervisning i ett främmande språk inleds tidigare. Tendensen är att starta ett annat språk (ett främmande språk, ett minoritetsspråk eller ett språk med status som officiellt språk) tidigare, i allmänhet inom de första tre åren i primärskolan.

Det största problemet i samband med genomförandet av dessa reformer är bristen på språklärare med relevant utbildning, vilket gäller lärare både med och utan ämnesspecialisering. I några länder kompletteras den tidiga skolstarten med en tidigare start för undervisningen i ett andra främmande språk (under de sista åren av primärskolan eller i början av sekundärskolan). Sådana system bör främjas och användas i fler länder.

För att främja införandet av språkundervisning från tidig ålder finansierade kommissionen en undersökning om de viktigaste principerna inom språkundervisning för mycket unga inlärare (I.1.1). I undersökningen angavs att lärarna har en central roll vid tidig språkinlärning. Dessutom gavs rekommendationer om att lärarna skulle få bättre tillgång till forskningsresultat, att metoder och redskap för att bedöma och utvärdera barnens kompetens skulle utvecklas samt att stöd skulle beviljas för att starta undervisningen i ett andra främmande språk i primärskolan.

När det gäller informations- och nätverksverksamhet har kommissionen utarbetat en broschyr för föräldrar om fördelarna med språkinlärning, och i den informationskampanj som stöds av programmet för livslångt lärande (I.1.2) kommer föräldrarna att bli en särskild målgrupp. Kommissionen har även gett stöd till ett seminarium för lärare, där resultaten av förutnämnda undersökning presenterades. För att främja nätverkssamarbete mellan organisationer på detta område kommer tidig språkundervisning att prioriteras i nätverken inom Comenius och Key Activity Languages under 2007 (I.1.3).

Genom Sokratesprogrammet beviljades stöd till tidig språkundervisning och relevant lärarutbildning genom finansiering av elva Linguaprojekt (I.1.4) och stöd till nästan 4 000 språkassistentvistelser (en ökning med 13 %), därav också en del i primär- och förskoleundervisningen (I.1.5). Ytterligare stöd kommer att beviljas så att primär- och förskolor kan vara värdar för en språkassistent inom programmet för livslångt lärande.

5.1.2. Inlärning av främmande språk inom sekundärskolan och yrkesutbildningen

I handlingsplanen uppmanas medlemsstaterna att fortsätta engagera sig för att ge eleverna möjlighet att lära sig minst två främmande språk, med vikt på effektiv kommunikativ förmåga, förmågan att lära sig språk och interkulturella färdigheter.

Estland, Frankrike, Tyskland, Litauen, Slovenien och Spanien: Europeiska sektioner/tvåspråkig undervisning

Några länder har inrättat ”europeiska sektioner” med undervisning i flera språk, också med hjälp av CLIL. I dessa sektioner läggs särskild vikt vid europeiskt samarbete och interkulturell utbildning. Sådana initiativ är ofta pilotprojekt som man planerar att med tiden föra över till det vanliga utbildningssystemet.

Grekland: Ett ämnesövergripande sätt att se på språk

Efter reformen av läroplanerna för primär- och sekundärskolan har språkundervisning fått en mer tvärgående dimension med ett närmare samarbete mellan modersmålsundervisning och andra ämnen. Man lägger särskild vikt vid medvetenheten om språklig och kulturell mångfald och utvecklingen av interkulturella färdigheter.

Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Finland och Österrike: CertiLingua , en ”europeisk kvalitetsmärkning för flerspråkig, europeisk och internationell kompetens”

CertiLingua är avsett som ett komplement till kursbevis efter avslutad skolgång och anger vilken kunskapsnivå eleven har uppnått när det gäller flerspråkig, europeisk och internationell kompetens i minst två främmande språk. I de skolor som erbjuder CertiLingua finns undervisning i minst ett ämne med hjälp av CLIL och de siktar på att utveckla elevernas interkulturella kompetens genom europeiskt och internationellt projektarbete. CertiLingua-initiativet började som ett gränsöverskridande samarbete mellan tyska och nederländska skolor och håller gradvis på att utvidgas till att omfatta andra länder. Målet är att göra de språkliga och interkulturella färdigheter som eleverna uppnått mer begripliga genom att tillhandahålla en kvalitetsmärkning för kunskapsnivån som är erkänt i de olika länderna[10].

Kommissionen stödde medlemsstaternas insatser genom att ge skolor i olika länder större möjligheter att lära sig språk tillsammans och utveckla bättre interkulturell kompetens och flerspråklig förståelse.

Antalet så kallade språkprojekt i skolan med Comeniusstöd ökade och utgjorde 19 % av budgeten för sådana projekt (även om det rekommenderade målet i handlingsplanen låg på 25 %). Det gavs dessutom stöd till 2 951 gemensamma språkprojekt där 53 118 elever och 8 853 lärare deltog i utbyten mellan skolklasser 2004–2006 (I.2.1). Programmet för livslångt lärande siktar mot att uppnå det rekommenderade målet i handlingsplanen.

Vid utgången av 2007 kommer man att avsluta en undersökning av de språkliga och interkulturella färdigheter som är relevanta för varje steg i den allmänna utbildningen eller yrkesutbildningen (I.2.2). I redogörelsen för undersökningen kommer det att ges förslag på hur man kan förbättra den existerande språkundervisningen för att utveckla interkulturella färdigheter. Där kommer också att fastställas relevanta mål för interkulturella färdigheter för elever i primär- och sekundärskolan. Genom Comenius beviljades stöd till 14 projekt och två nätverk med målet att utveckla material och moduler som ska främja nya metoder för flerspråklig förståelse (I.2.3).

5.1.3. Främjande av språk- och innehållsintegrerad inlärning (CLIL)

Språk- och innehållsintegrerad inlärning (CLIL) används i allt högre grad i de europeiska skolorna, då det anses vara en effektiv metod för att stärka elevernas kommunikationsfärdigheter och motivera dem.

Genom fyra Linguaprojekt gavs stöd till utveckling av CLIL-undervisningsmaterial (I.2.4) och företräde gavs till Comeniusstödda språkprojekt i skolan vilka arbetade med CLIL-metoder (I.2.5). Programmet för livslångt lärande ger fortsatt företräde till skolpartnerskap som främjar tidig språkinlärning, flerspråklig förståelse och språk- och innehållsintegrerad inlärning.

I mars 2005 höll man i Luxemburg ett europeiskt symposium om The Changing European Classroom — the Potential of Plurilingual Education (Den europeiska skolan i förändring– möjligheterna med flerspråkig undervisning) i samarbete med det luxemburgska EU-ordförandeskapet, som rapporterade om slutsatserna till rådet (utbildning) i maj 2005. På symposiet uppmärksammades att eleverna bör garanteras språk- och innehållsintegrerad inlärning på olika utbildningsstadier. Man betonade också att lärarna bör få särskild utbildning i språk- och innehållsintegrerad inlärning.

Eurydicenätverket offentliggjorde 2006 en undersökning benämnd Content and Language Integrated Learning (CLIL) in schools in Europe (Språk- och innehållsintegrerad inlärning (CLIL) i skolorna i EU) (I.2.7). Undersökningen rör de viktigaste delarna av språk- och innehållsintegrerad inlärning i de europeiska länderna. Även om intresset för att tillhandahålla språk- och innehållsintegrerad inlärning ökar, berörs bara ett fåtal elever och studerande för närvarande. Förhållandena varierar dock kraftigt från land till land. Undersökningen visade att om språk- och innehållsintegrerad inlärning ska bli allmänt förekommande måste man i de flesta länder göra stora satsningar för att utbilda lärarna. Ett annat område där man måste satsa är utvärdering: språk- och innehållsintegrerad inlärning befinner sig nämligen fortfarande i sin linda i de flesta länder, och utvärdering av CLIL-praxis förekommer inte ofta.

5.1.4. Inlärning av främmande språk inom högre utbildning

I handlingsplanen uppmanas alla universitet att formulera en konsekvent språkpolitik, så att alla studerande erbjuds språkinlärning och får möjlighet att studera utomlands.

Belgien, Tjeckien, Rumänien: Ämnesövergripande universitetsutbildning

I Belgien (den flamländska delen), Tjeckien och Rumänien erbjuder några av universiteten en universitetsutbildning i naturhistoria, historia eller geografi med främmande språk som biämne, vilket i vissa fall avslutas med en dubbel examen. Denna kombination av olika ämnen stärker språkkompetensen och bör också fungera som en förberedelse för blivande CLIL-lärare.

Kommissionen ökade antalet intensiva språkkurser inom Erasmusprogrammet, så att de omfattade 6,4 % av de studerande som reste utomlands (målet i handlingsplanen var dock 10 %) (I.3.1). Denna procentsats varierar mycket länderna emellan. På de slovenska och turkiska universiteten var intresset stort för de intensiva språkkurser som gavs för Erasmusstuderande och över 35 % av utbytesstudenterna deltog. De tjeckiska, estniska, finska, tyska, ungerska och norska universiteten hade ett deltagande på över 10 %. Totalt deltog nästan 10 000 studerande i intensiva språkkurser för Erasmusstuderande 2004–2006. Utbudet av intensiva språkkurser för Erasmusstuderande har ytterligare förstärkts genom programmet för livslångt lärande, även om man fortfarande behöver sätta in mer kraft på universiteten för att främja värdlandets språk som andraspråk för utbytesstudenter.

När det gäller det internationella samarbetet bland högre utbildningsinstitutioner stöder Erasmus Mundusprogrammet gemensamma masterprogram i olika medlemsstater, där studerande som inte kommer från EU får möjlighet att lära sig minst två olika europeiska språk. Under perioden 2004–2006 fick 2 325 studerande från länder utanför EU stöd för att följa 57 olika masterutbildningar, däribland tre i lingvistik och språkrelaterade ämnen. Genom Tempusprogrammet beviljas stöd till samarbete mellan EU-universitet och 26 partnerländer på Västbalkan samt i Östeuropa, Centralasien, Nordafrika och Mellanöstern. Syftet är att bidra till en modernisering av universiteten, ömsesidigt lärande mellan regioner och folk samt förståelse mellan kulturer. Språkundervisning ingår som regel i dessa projekt, och 2004–2006 var två av projekten speciellt inriktade på samarbete inom språkundervisning. Via samarbetsprogrammen med USA, Kanada, Japan, Australien och Nya Zeeland gavs vidare stöd till sex projekt rörande utveckling av kursplaner för språkundervisning.

5.1.5. Språkinlärning för vuxna

I handlingsplanen talades om behovet av ekonomiskt överkomlig språkundervisning för vuxna, t.ex. utbildning på arbetsplatsen, vuxenutbildning eller informella kurser i samband med kulturella aktiviteter.

Belgien och Tjeckien: Utbildningsstöd och språkresurser på Internet

Deltagande i språkkurser är inte uteslutande en fråga om tillräcklig motivation och tid utan också en fråga om ekonomi. Som incitament till livslång språkinlärning introducerar man i Belgien och Tjeckien ett system med ”utbildningskuponger” som medfinansieras av staten, arbetsgivarna och deltagarna. Enligt rapporter har detta system medfört en betydande ökning av efterfrågan på språkkurser bland vuxna.

Webbplatser är ett sätt att främja språkinlärning bland vuxna. I Belgien är ”Word wat je wil”[11] en databas med bl.a. alla officiella och privata språkkurser. I Tjeckien håller man för närvarande på att utveckla en ”Nationell språkportal”. Denna webbplats ska erbjuda gratis Internetspråkkurser som motsvarar CEFR (den gemensamma europeiska referensramen).

Irland, Slovenien och Spanien: Språkinlärningsmöjligheter för vuxna

I Irland och Slovenien har det funnits god efterfrågan bland vuxna på möjligheter till språkinlärning, och det har tagits många lokala initiativ för att möta denna efterfrågan via biblioteksnätverk, kulturföreningar, språkklubbar och vuxenutbildning.

Språkskolor för vuxna har i många år varit ett särdrag inom det spanska utbildningssystemet, både regionalt och nationellt. De erbjuder på nätverksbasis 20 olika språk på nybörjar- och mellannivå i överensstämmelse med den gemensamma europeiska referensramen och har visat sig vara ekonomiskt livsdugliga.

För att uppmuntra fler vuxna att lära sig språk håller kommissionen på att utveckla en webbportal (I.4.1) som ger snabb tillgång till information och vägledning för allmänheten och för personer som arbetar med språk.

5.1.6. Elever med särskilda behov

Språkundervisningen startar nu tidigare och är inarbetad i de flesta medlemsstaters läroplaner för den obligatoriska skolgången, men hänsyn måste också tas till elever med särskilda behov. Kommissionen finansierade en undersökning om Special Educational Needs in Europe – the Teaching and learning of Languages (Elever med särskilda behov i EU – undervisningen i främmande språk) (I.5.1) där man drog slutsatsen att det inte fanns bevis för att elever med särskilda behov blev utestängda från språkundervisning. I undersökningen poängterades att språkinlärning utöver de kommunikativa färdigheterna även stärker den personliga och utbildningsmässiga utvecklingen, samtidigt som den omfattar de europeiska värdena. I undersökningen såg man på undervisningsmetoder och rekommenderade att hänsyn ska tas till elever med särskilda behov genom individuella utbildningsplaner och kombinerad undervisning (språklärare och stödlärare). Vidare rekommenderades att man ska sörja för relevant utbildning av lärarna som en del av den allmänna utbildningen för nya lärare.

Österrike och Estland: Teckenspråk erkänt som minoritetsspråk

I dessa två länder har teckenspråk nyligen fått status som minoritetsspråk/officiellt språk. Det officiella erkännandet har följts av forskningsprogram, stöd till ett centrum för yrkeskvalifikationer och av en rad kurser för utbildning av teckenspråkslärare.

5.1.7. Språkutbud

Medlemsstaterna uppmanades att erbjuda undervisning i så många språk som möjligt på alla utbildningsnivåer. Språkutbudet är mycket ojämnt fördelat. Några medlemsstater erbjuder ett mycket begränsat antal språk (främst engelska, med några andra språk i särskilda läroplaner i gränsområdena eller för invandrargrupper). De medlemsstater som däremot erbjuder ett fritt val mellan olika språk rapporterar om svårigheter med att genomföra denna politik i skolorna. Många familjer är ofta inte medvetna om fördelarna med att lära sig mer än ett språk. Läroplansreformer för att utvidga språkutbudet bör samtidigt backas upp med lämplig information om detta.

Frankrike, Grekland, Tyskland och Österrike: Undervisning i grannländernas språk

Under 2003 genomförde provinsen Niederösterreich (i Österrike) en plan med beteckningen ”Sprachoffensive” (språkoffensiv) för undervisning i tjeckiska, slovakiska och ungerska för 13 000 studerande. Det inrättades också ett regionalt kompetenscentrum som erbjuder språkexpertis och vägledning till skolor och företag som arbetar över gränserna.

I Frankrike har man lyckats öka antalet studerande som väljer tyska med 10 % genom informationskampanjer och genom att inrätta tvåspråkiga klasser. Detta exempel visar att det är möjligt att ändra attityderna med de rätta åtgärderna.

I Trakien hade man redan en tvåspråkig grekisk/turkisk läroplan för den turkiska minoriteten, men 2006–2007 infördes ett pilotprogram med undervisning i turkiska i vissa allmänna gymnasieskolor för att skapa ytterligare kontakt över gränserna.

5.2. Strategiområde 2: Bättre språkundervisning

5.2.1. Den språkvänliga skolan

Skolor och utbildningsinstitutioner uppmanas att inta ett holistiskt förhållningssätt till undervisning i främmande språk och därmed bidra till att skapa samband mellan undervisning i modersmålet, undervisningsspråket, om det är ett annat, främmande språk och invandrargruppernas språk. Kommissionen främjade detta tillvägagångssätt genom att bevilja Comeniusstöd till skolprojekt på detta område (II.1.1).

Finland: Nyinvandrades språk som undervisningsspråk

I det finska utbildningssystemet ges stöd för att bibehålla och vidareutveckla invandrarnas modersmål, så att de blir funktionellt tvåspråkiga. År 2003 erbjöds undervisning i 52 språk. Ryska, somaliska och albanska var de invandrarspråk som det gav mest undervisning i.

Italien: Talking the World -initiativet

Detta initiativ syftar till att främja tanken med den språkvänliga skolan genom en serie gräsrotsaktiviteter som involverar lärare och nätverkssamarbete mellan skolor. Handlingsplanen har använts som grund för debatter och som inspiration.

5.2.2. Klassrummet för språk

För att stödja innovativa undervisnings- och inlärningsmetoder för språk har språkprodukter som utvecklats under Sokrates- och Leonardoprogrammen (II.2.2) spridits genom ett antal initiativ, och denna spridning kommer att fortsätta i programmet för livslångt lärande. Initiativet e Twinning, som gör det möjligt för skolor att samarbeta genom Internet har stärkt språkfärdigheterna och i viss mån främjat den flerspråkliga förståelsen och användning av partnerskolans språk (II.2.3).

5.2.3. Utbildning av språklärare

Medlemsstaterna har i allt högre grad uppmärksammat utbildningen av lärare, i synnerhet som ett medel för att säkra effektiv språkundervisning i primärskolan och genom språk- och innehållsintegrerad inlärning. Även om språklärare i många medlemsstater inte är tvungna att tillbringa en period i det land vars språk de undervisar i, är behovet allmänt erkänt bland yrkesverksamma inom utbildningsområdet och lärarutbildare, och de använder sig av de utbytesprogram som erbjuds via de europeiska utbildningsprogrammen (Erasmus, Comenius, Leonardo) för att förbättra språkfärdigheterna.

Österrike, Tjeckien, Tyskland och Polen: Dubbel utbildning för språklärare

I dessa länder får de studerande en grundläggande lärarutbildning med kvalifikationer i två olika huvudämnen, t.ex. språk plus ett annat ämne. Detta system stärker språkkompetensen hos lärarna och hjälper till att förbereda framtida lärare inom språk- och innehållsintegrerad inlärning.

Luxembourg: utbildning av flerspråkiga lärare

Grundskolelärare utbildas för att kunna undervisa i de tre nationella språken – luxemburgska, tyska och franska – och för att undervisa i icke-språkliga ämnen på ett av dessa språk. Språklärare på sekundärnivån ska studera i minst två år i ett land där den studerandes målspråk talas. Ämneslärare på sekundärnivå ska kunna undervisa på tyska och franska.

För att öka tillgången till språkundervisningssystem i Sokrates- och Leonardoprogrammen uppmanade kommissionen de nationella programkontoren att inleda informationskampanjer om utbyten för språklärare och lärarutbildare (II.3.1). Ett förmedlingsprojekt i synnerhet handlade om att främja språkassistentvistelser. Som ett resultat av detta steg den andel av budgeten som var avsatt till språkassistentvistelser till 26 % 2006, vilket överskred målet på 25 % i handlingsplanen. I programmet för livslångt lärande är assistentvistelser inte begränsade till språk, utan öppna för alla ämnen med särskild vikt på språk- och innehållsintegrerad inlärning. När det gäller vidareutbildning genom Comenius rörde 65 % av alla ansökningar språk. Mellan 2004 och 2006 fick mer än 15 000 språklärare utbildning utomlands genom Comenius, 765 språklärare inom vuxenutbildning genom Grundtvig och 1820 språklärare inom yrkesutbildning genom Leonardo.

Kommissionen finansierade också en undersökning för att fastställa en referensram för en europeisk profil för språklärarutbildningen ( European Profile for Language Teacher Education ) (II.3.2). I undersökningen fastställdes grundläggande krav för att upprätta en gemensam profil, och det talades särskilt om att man borde införa en särskild språklärarutbildning inom högre utbildning med en obligatorisk utbildningsperiod i ett annat land samt lämplig utbildning i metodik och interkulturella färdigheter. Denna undersökning studeras för närvarande av det europeiska nätverket av inspektörer inom undervisningen i främmande språk ( European Language Inspectors Network ) (IV.2.1), och dess slutsatser kommer att diskuteras och förmedlas på ett symposium (II.4.2).

5.2.4. Tillgången på språklärare

Inte bara språklärare, utan alla lärare stöter på stora hinder när de vill undervisa utomlands. Det finns dock en viss grad av flexibilitet. Det har gjorts mycket lovande experiment i gränsregioner, där man delar på lärare över gränserna eller genomför utbytesprogram. Kommissionen finansierade en undersökning, Detecting and Removing Obstacles to the Mobility of Foreign Language Teachers (Hur man kartlägger och avlägsnar hinder för språklärarnas rörlighet) (II.4.1), där den rapporterade om verktyg som ska underlätta språklärarnas rörlighet, och om de främsta hinder dessa personer står inför. Det rekommenderades att man skulle utarbeta en rörlighetsstrategi på europeisk nivå för språklärare, för att främja bilaterala och multilaterala utbyten, stödja utbyten i synnerhet för blivande och unga lärare, uppmuntra till erkännande av de kvalifikationer som uppnåtts genom utbyten, organisera workshopar och arbetsplatsbesök utomlands som en form av lärarutbildning och etablera ett clearingsystem genom vilket utbud och efterfrågan kan avstämmas emellan länder och institutioner.

Estland, Polen och andra central- och östeuropeiska länder: Omskolning av språklärare

Under de senaste tio åren har Polen och Estland tillsammans med andra central- och östeuropeiska länder etablerat utbildningsprogram för språklärare för att omskola övertaliga språklärare, särskilt från ryska till engelska. Det har vidtagits ytterligare åtgärder för att omskola språklärare som inte har de rätta examina. Dessa insatser visar att det är tekniskt möjligt att utvidga språkurvalet i läroplanen, om de rätta politiska besluten fattas och de överensstämmer med efterfrågan.

Rumänien: distansstudier efter grundexamen för lärare i landsbygdsområden

Ett projekt som stöds av den rumänska regeringen och Världsbanken har till syfte att stärka lärarutbildningen för personer i landsbygdsområden. Fyra universitet har infört kvalifikationskurser i form av distansundervisning efter grundexamen i franska och engelska, vilka utvecklats av en tvärämnesgrupp och är öppna för alla lärare som vill undervisa i språk. Kurserna leder till en officiell certifiering och är integrerade med andra lärarutbildningsprogram som ges som distansutbildning. År 2007 kommer två hundra engelsk- och fransklärare att få sina examensbevis för omskolningskursen.

5.2.5. Testa språkkunskaper

Det har funnits en klar tendens i medlemsstaterna att vilja reformera de nationella läroplanerna så att de ligger i linje med den gemensamma europeiska referensramen för språk, särskilt på sekundärnivå, och man har gjort översyner av avgångsproven i enlighet med detta. Lärare på alla undervisningsnivåer använder sig i allt högre grad av den europeiska språkportföljen som undervisningshjälp, även om undervisningsmaterialet ofta inte ämnar sig för detta tillvägagångssätt. Vidden av de ändringar som införts i språkundervisningen genom användningen av den gemensamma europeiska referensramen diskuterades på ett politiskt forum som Europarådet organiserade i februari 2007, där kommissionen deltog (II.6.4).

Flera länder: Användning av den gemensamma europeiska referensramens nivåer för att definiera uppfyllandet av språkliga mål

Österrike, Belgien, Tjeckien, Estland, Frankrike, Tyskland, Italien, Litauen, Luxembourg, Polen, Rumänien, Spanien och Storbritannien kommer att påbörja, har påbörjat eller planerar att påbörja förändringar av läroplanerna för att knyta skolornas avgångsprov i främmande språk till den gemensamma europeiska referensramens nivåer. På så vis får man objektiva tester av språkfärdighet, genom att den gemensamma europeiska referensramen omfattar kommunikativa färdigheter på alla språk.

Nederländerna: Profil med språklig kompetens

I det nederländska utbildningssystemet används den gemensamma europeiska referensramen i allt högre grad för att etablera standarder för definiering av språkfärdigheter. Program som leder till högre yrkesutbildningar och annan yrkesutbildning (MBO) har också tagit den till sig för att fastställa kompetensprofiler. Den europeiska språkportföljen har utvecklats och godkänts för nästan alla typer av skolor. En elektronisk utgåva av språkportföljen håller för närvarande på att utveckla för den breda målgrupp som består av alla som lär sig språk.

Frankrike, Italien och Luxembourg: extern certifiering av språkfärdigheter

För att göra den språkliga kompetensnivå som de studerande har uppnått på sekundärnivå tydligare, håller man inom det franska utbildningssystemet på att utveckla en certifiering för språkfärdigheter i samarbete med de institutioner som främjar partnerländernas språk. Ett motsvarande projekt i Italien, ”Lingue 2000”, gör det möjligt för de studerande att få en extern certifiering genom erkända utländska institutioner.

I Luxembourg kan de studerande under de sista två åren på sekundärnivån få sina språkliga färdigheter bedömda av erkända utländska institutioner. Det omfattar både språk som eleverna får undervisning i genom skolan och språk som inte ingår i läroplanen. Denna certifiering ingår i de studerandes terminsrapporter.

Kommissionen arbetar med att utveckla en europeisk undersökning av språkkompetens (II.6.1), i enlighet med begäran som uttrycktes vid Europeiska rådets möte i Barcelona. Undersökningen ska göras första gången under 2010 för att man ska få fram jämförbara uppgifter om kompetensnivån i två språk då eleverna lämnar den obligatoriska skolan i Europa.

Europeiska kommissionen har också använt den gemensamma europeiska referensramen för att få bättre öppenhet, information och vägledning när det gäller yrkesutbildningspolitik. Ett europeiskt språkpass, som bygger på den gemensamma europeiska referensramen och ingår i den europeiska språkportföljen, har integrerats i Europass, som tillhandahåller gemensamma ramar för kompetens och kvalifikationer (II.6.2). Sedan februari 2005 har det upprättats nästan 50 000 språkpass på Internet, och mer än 181 806 blanka kopior har laddats ner för att fyllas i på papper. Europassmeritförteckningen, som har ett avsnitt om språk, är ännu populärare: mer än 1 miljon meritförteckningar har hittills skapats på Internet, och cirka 1,7 miljoner har laddats ner.

För att samla in och tillgängliggöra uppgifter om användningen av språkcertifikat och deras art och kvalitet finansierade kommissionen en undersökning, Inventory of Language Certification in Europe (En översikt över språkcertifiering i Europa) (II.6.3). Utifrån resultaten rekommenderade författarna att kommissionen skulle samarbeta med lämpliga aktörer för att förbättra kvaliteten på utvecklingen och på valideringen av prov, fastställa kvalitetsstandarder och en norm för språkcertifikat i Europa, stödja samarbete mellan utfärdare av certifikat i de olika länderna och samarbeta med institutioner inom allmän utbildning.

5.3. Strategiområde 3: Skapa en språkvänlig miljö.

5.3.1. En integrerad strategi för språklig mångfald

För första gången på kommissionsnivå innehåller handlingsplanen en vision om språkpolitik som går utöver undervisning i främmande språk och som omfattar alla de språk som talas i Europa, oavsett om de är officiella eller regionala språk, minoritets- eller invandrarspråk. För att samla aktörer inom utbildning i regional- och minoritetsspråk och bistå dem med utbyte av god praxis hölls 2006 en europeisk konferens, Regional and Minority Languages in Education systems (Regional- och minoritetsspråk i utbildningssystemen) (III.1.1). Situationen för regional- och minoritetsspråk i de länder som tillträdde Europeiska unionen 2004 behandlades i rapporten Euromosaic Report (III.1.2). En uppdatering för Rumänien och Bulgarien håller på att utarbetas.

Det nya förhållningssättet till språk och språklig mångfald avspeglas fullt ut i programmet för livslångt lärande, där alla språk är stödberättigade, också regional- och minoritetsspråk (III.1.3). Kommissionen har genom europeiska konferenser, lokala seminarier och nätverksmöten gjort en särskild insats för att säkerställa att aktörer på området regional- och minoritetsspråk är välunderrättade om hur de ska få tillgång till de allmänna programmen, särskilt programmet för livslångt lärande.

Under 2004–2005 fick 150 översättningsprojekt för främjande av kulturell och språklig mångfald i Europa stöd av Kultur 2000-programmet. Främjande av kulturell och språklig mångfald är också hörnstenen i det nya kulturprogrammet för 2007–2013.

Denna integrerande vision ligger i linje med den europeiska stadgan om regional- och minoritetsspråk, som ratificerats av 22 medlemmar av Europarådet, varav 14 är EU-medlemsstater. I allmänhet erbjuder medlemsstaterna undervisning i erkända minoritetsspråk på hel- eller deltid. Det har rapporterats om lovande erfarenheter av att låta inlärarna, särskilt barn, möta olika lokala språk i sitt dagliga liv eller helt omges av dem (så kallad immersion).

Finland/Norge/Sverige: Tvåspråkiga skolor i gränsområden

Ett nätverk av vänorter stöder språkinlärningen genom samarbete över gränserna mellan finsk- norsk- och svenskspråkiga skolor. Ett antal skolor har utarbetat gemensamma läroplaner och främjar också undervisningen av grannspråken genom språk- och innehållsintegrerad inlärning och utbyte av lärare.

Italien/Österrike/Slovenien: Cromoprojektet

Cromo är ett tvärnationellt projekt (2005–2007) finansierat av de nationella myndigheterna i Österrike, Italien och Slovenien. Det ska hjälpa till att bygga broar mellan gränssamhällen i regionerna Friuli-Venezia-Giulia (Italien), Kärnten (Österrike) och i Slovenien genom att stödja utveckling av gemensamma verktyg. Den ska fungera som ett komplement till europeiska språkportföljen och ska hjälpa de studerande på sekundärnivå att utveckla språklig, metakognitiv och interkulturell kompetens som ska främja en interkulturell dialog.

Slovakien och Donauländerna: Främja språk och kulturer från grannländerna

Inom den internationella sammanslutningen ”The Danube” samarbetar turistbyråer från länderna längs med Donau. Varje år tar den fram ett gemensamt tema för insatser som ska främja varje lands kultur och språk.

Sverige: Multikulturell undervisning i förskolor

I mars 2005 infördes ett nytt mål i läroplanen för förskoleundervisningen för att stödja de barn som har ett annat modersmål än svenska, och för att stärka deras språkliga och identitetsmässiga utveckling. I regeringsförslaget understryks också behovet av tvåspråkig personal för kulturellt stöd och av mer stöd för att framställa undervisningsmaterial på andra språk än svenska.

Storbritannien: Lära föräldrar att föra vidare tvåspråkigheten inom familjen

I Wales har man genomfört Twk (Tillväxt), ett program som ska återuppliva användningen av walesiska. Informationskampanjen, som riktar sig till vårdsektorn, förlossningsavdelningar, föräldrar och blivande föräldrar, betonar fördelarna med tvåspråkighet och uppmuntrar föräldrar att använda walesiska hemma med sina barn. En annan del av informationskampanjen uppmanar människor att använda walesiska även på arbetsplatsen: Saint Dwynen-kort och en knapp med ”Working Welsh” ska hjälpa till att identifiera de walesisktalande på arbetsplatsen så att man kan tilltala varandra på walesiska.

5.3.2. Att bygga upp språkvänliga samhällen

I linje med rekommendationerna i handlingsplanen har vänortsprojekt stött informell språkinlärning och språklig mångfald i betydande grad (III.2.1). Tre av de elva exempel på god praxis som valdes ut i samband med priset Golden Stars Awards 2006 handlade om aktiviteter för att främja den språkliga och kulturella mångfalden. I programmet ”Ett Europa för medborgarna 2007–2013” är den språkliga och kulturella mångfalden en gemensam nämnare hos alla aktionerna under hela programmets löptid.

På mediesidan genomförde kommissionen i början av 2007 en undersökning av den audiovisuella sektorns behov och praxis inom dubbning och undertextning (Generaldirektoratet för informationssamhället – Mediaprogrammet) (III.2.2). Vid utgången av 2007 kommer den europeiska marknaden att ha undersökts, och det kommer att läggas fram rekommendationer som ska främja den språkliga mångfalden och underlätta rörligheten för audiovisuella produktioner mellan europeiska länder.

5.3.3. Se till att fler utnyttjar möjligheten att lära sig ett språk

I handlingsplanen talades om att de insatser i Sokratesprogrammet som är inriktade på vuxna ska främja språkinlärning och språklig mångfald. I gengäld gavs genom programområdet Grundtvig (III.3.1) stöd till 14 projekt och två nätverk som ska utveckla undervisningsverktyg och kurser för språklärare. Sex projekt var inriktade på migrantgrupper och etniska grupper. Totalt 300 partnerskap för inlärning har deltagit i främjande av språk i vuxenutbildning, varav 105 var inriktade på migrantgrupper och etniska grupper (33 % av alla partnerskap).

I programmet för livslångt lärande handlar ett av de prioriterade områdena för de multilaterala projekten under programområdet Grundtvig om utveckling av möjligheterna till vuxenutbildning för invandrare i relation till språklig, social och kulturell integration.

Den europeiska kvalitetsmärkningen för språk (III.3.2) har stärkts med nya aktiviteter som ska motivera vuxna att lära sig språk (ett pris till årets europeiska språklärare/språkstuderande och informationskampanjer om språkinlärning, särskilt Europeiska språkdagen). Dessa aktiviteter började som pilotprojekt 2005 och 2006 och ingår nu i den ordinära verksamheten i programmet för livslångt lärande.

En undersökning av de många olika formerna av språkundervisning (III.3.3) i EU under åren 1999–2005 kommer att avslutas vid utgången av 2007. Där kommer det att fastställas om det har blivit några ändringar när det gäller antalet språk man undervisar i och antalet elever som studerar språk, och utvecklingstendenser kommer att kartläggas.

5.4. Ramarna för framsteg

5.4.1. Välgrundade beslut

I detta avsnitt behandlas åtgärder som ska säkerställa utbyte av uppgifter och god praxis mellan kommissionen och medlemsstaterna och bidra till att kartlägga nya politikområden.

För att utbyta god praxis och diskutera språkfrågor för gemensamma åtgärder har man inrättat en arbetsgrupp för språk som ska följa upp handlingsplanen och bistå kommissionen i dess arbete med att uppfylla målen för ”Utbildning 2010”, som är den utbildningsrelaterade delen av Lissabonstrategin (IV.1.1).

En undersökning av hur man motiverar medborgarna att lära sig språk (IV.1.2) har lett till broschyren ”Lingo”, som innehåller exempel på hur man kan öka motivationen. I undersökningen redogjordes för viktiga motivationsfaktorer, som t.ex. stöd till nätverk för främjande av språk på alla nivåer, fler insatser inom vuxenutbildning, särskilt i icke-formell och informell form, och användning av medie- och marknadsföringsteknik som ska dra uppmärksamheten till språk.

En annan undersökning om kostnaderna för enspråkighet (IV.1.3a) övergavs som sådan, men togs delvis upp igen i en undersökning om verkningarna på den europeiska ekonomin av att affärstillfällen förloras på grund av bristande språkkunskaper (”Effects on the European Economy of Shortages of Foreign Language Skills in Enterprise”) (IV.1.3.b), där det konstaterades att bristande språkkunskaper medförde betydande affärsförluster. Det rekommenderades att företagen skulle stödjas så att de kunde förvalta sina språkfärdigheter bättre genom att utveckla de språkfärdigheter som redan fanns i det berörda företaget, ge medarbetare utbildning och utländska studerande eller medarbetare möjligheter att skaffa sig arbetserfarenhet samt delta i internationella utbyten mellan företag. Kontakterna mellan företag och utbildningsinstitutioner bör förbättras, och de språkliga färdigheterna hos barn till invandrare bör i värdesättas mer och utvecklas samtidigt med värdlandets nationella språk.

Flerspråkighet inom forskningen togs upp genom två projekt, som finansierades av det sjätte ramprogrammet för forskning (IV.1.4). Det sjunde ramprogrammet för forskning stöder också den språkliga mångfalden inom samhällsvetenskap och humaniora.

Eurydicenätverket offentliggjorde 2005 en publikation om nyckeldata för undervisningen i främmande språk i Europa, Key Data on Teaching Languages att Schools in Europe (IV.1.5), som ger en bild av hur situationen inom undervisningen i främmande språk såg ut 2003. En ny utgåva som omfattar perioden 2004–2006 kommer att publiceras i mitten av 2008 för att man ska kunna göra statistiska jämförelser och analyser av utvecklingen.

Information om hur språk främjades inom programmen för allmän utbildning och yrkesutbildning, ungdom, media och kultur under 2004–2006 finns i de relevanta avsnitten av det här dokumentet. Dessutom bör det noteras att Ungdomsprogrammet involverade cirka 1 000 000 ungdomar och gav stöd till utbyte för cirka 6 000 volontärer. Den språkliga förberedelsen fick stöd och var till och med obligatorisk i det europeiska volontärtjänstsystemet. Dessutom är en av de allmänna målsättningarna för det nya programmet Aktiv ungdom (2007–2013) erkännande av den kulturella, multikulturella och språkliga mångfalden i Europa och främjande av informell språkinlärning.

5.4.2. Effektivare informationsutbyte mellan yrkesverksamma inom utbildningsområdet

För att främja utbytet av god praxis som förbättrar kvaliteten på språkundervisningen inrättades det 2006 ett europeiskt nätverk av inspektörer inom undervisningen i främmande språk (Elin) (IV.2.1). Nätverket har hittills inriktat sig på tre aspekter: stöd till skolledarskap i samband med undervisning i främmande språk, grund- och vidareutbildning av lärare samt påverkan från inspektionssystem och praxis. Programområdet Arion, som stöder studiebesök för aktörer inom undervisningsområdet, organiserade 36 studiebesök rörande språkundervisning, med nästan 400 deltagare, däribland språklärare, rektorer, politiker och ett stort antal inspektörer inom undervisningen i främmande språk (II.3.3). Programområdet Arion fortsätter inom programmet för livslångt lärande och kommer särskilt att inriktas på språkrelaterad verksamhet.

5.4.3. Tydliga förfaranden för uppföljningen av handlingsplanen

För att säkerställa en varaktig inverkan har man tagit upp handlingsplanens mål i programmet för livslångt lärande 2007–2013 (IV.3.1). Främjande av språkinlärning och språklig mångfald är ett allmänt mål i programmet för livslångt lärande, som avspeglas i prioriteterna i de särskilda programmen för skola (Comenius), högre utbildning (Erasmus), yrkesutbildning (Leonardo) och vuxenutbildning (Grundtvig). De särskilda programmen kompletteras av en övergripande verksamhet för språk ( Key Activity 2 Languages ). Alla språk är stödberättigade: officiella språk, regionala språk, minoritetsspråk och språk som talas av invandrargrupper eller viktiga handelspartner.

6. SLUTSATSER

Handlingsplanens resultat är uppmuntrande. Kommissionen har stort sett genomfört de uppgifter den tilldelats inom de fastställda tidsfristerna. Medlemsstaterna har gjort en insats för att uppfylla ett betydande antal mål som fastställts i handlingsplanen. Andra uppgifter i handlingsplanen kräver ett långvarigt engagemang, där det inte kan fastställas en frist. Även om de allmänna utvecklingstendenserna är positiva varierar situationen från land till land, eftersom utgångspunkten och det ursprungliga politiska angreppssättet skilde sig mellan de olika medlemsstaterna. En ytterligare insats av alla berörda parter kommer att hjälpa till att upprätthålla dessa tendenser och konsolidera de reformer som genomförts i medlemsstaterna.

Även om många av rekommendationerna i handlingsplanen har tagits upp på nationell nivå, kommer ett begränsat antal av dem att kräva ytterligare insatser om man ska kunna uppnå den åsyftade verkan – särskilt när det gäller att utvidga språkundervisningen till att omfatta alla former av utbildning (även yrkesutbildning), öka utbudet av språk där undervisning erbjuds, stödja språkvänliga skolor, utnyttja potentialen i vuxenutbildning och informell inlärning samt öka motivationen till att lära sig främmande språk.

Kommissionen kommer även i fortsättningen att stödja medlemsstaterna i deras strävanden för att förbättra kvaliteten av språkundervisningen och utvidga antalet språk som det undervisas i och stödja språkvänliga skolor. När det gäller inlärning är det nödvändigt med ytterligare åtgärder som ökar medvetenheten om hur viktigt det är att lära sig främmande språk, samtidigt med initiativ för att motivera studerande och vuxna att sätta i gång med främmande språk också genom informell inlärning. De flesta av de åtgärder som rekommenderades i handlingsplanen rörde grundutbildningen och den därmed relaterade lärarutbildningen. Man kommer nu att kunna inrikta sig på undervisning i främmande språk för vuxna och utvidga antalet aktörerna till att omfatta näringslivet, yrkesfortbildning och informell språkinlärning genom medier och kulturella aktiviteter.

De europeiska programmen för utbildning, kultur, ungdom och civilsamhället, särskilt programmet för livslångt lärande, är starka verktyg som kompletterar nationell politik genom att tillfoga en europeisk dimension till inlärningsaktiviteterna. Stödet till flerspråkighet har stärkts i den nya generationen av program för 2007–2013, både genom att språkinlärning och språklig mångfald fastställs som allmänna mål och genom att budgeten till språkliga åtgärder ökas. Kommissionen kommer att följa upp programmens genomförande och på så vis säkerställa deras strategiska användning på de områden där det krävs ytterligare arbete. Samtidigt kommer kommissionen att stödja utarbetandet av en indikator för språklig kompetens som ska ge medlemsstaterna en jämförelsegrundval när de väljer inriktning inom sin politik. Nya möjligheter för att främja flerspråkigheten genom andra politikområden kommer att undersökas, t.ex. social- och regionalpolitiken. Framtida åtgärder bör i allt högre grad involvera alla berörda parter och leda till ett långsiktigt partnerskap för flerspråkighet.

Kommissionen håller för närvarande på med en översyn av sitt förhållningssätt till flerspråkighet för att stödja medlemsstaterna i samband med Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och i linje med de förslag som Europaparlamentet lade fram under utfrågningen av kommissionsledamot Leonard Orban. Ett brett urval av de berörda parterna kommer att involveras i den politiska utformningsprocessen genom samråd på Internet. Den kommer att genomföras i nära samarbete med de övriga EU-institutionerna och medlemsstaterna, som kommer att diskutera den nya utvecklingen i flerspråkighetspolitiken på en ministerkonferens i februari 2008. Resultaten i det här dokumentet tillsammans med annan återkoppling, t.ex. rekommendationerna från högnivågruppen för flerspråkighet, kommer också att ingå i debatten. Samrådsprocessen kommer att leda till ett nytt meddelande från kommissionen, vilket förväntas i september 2008, som kommer att utveckla ett bredare förhållningssätt till politiken för flerspråkighet .

[1] A5-0271/2003 slutlig av den 14 juli 2003. Europaparlamentets resolution med rekommendationer till kommissionen om europeiska regionala och mindre använda språk -minoritetsspråken inom EU - med beaktande av utvidgningen och den kulturella mångfalden.

[2] KOM(2003) 449 slutlig av den 24 juli 2003. Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Främjande av språkinlärning och språklig mångfald. Handlingsplan 2004–2006.

[3] EGT C 142, 14.6.2002, s. 1. Rådet – Detaljerat arbetsprogram för uppföljningen av målen för utbildningssystemen i Europa.

[4] 2006/962/EG.

[5] KOM(2005) 596 slutlig av den 22 november 2005.

[6] KOM(2005) 356 slutlig av den 1 augusti 2005. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Europeisk indikator för språkkunskaper.

KOM(2007) 184 slutligav den 13 april 2007. Meddelande från kommissionen till rådet – Ramarna för den europeiska undersökningen om språkkunskaper.

[7] CLIL innebär att man undervisar i ett ämne på ett främmande språk, och att man lägger vikt vid att eleverna ska nå både språk- och innehållsrelaterade färdigheter.

[8] Denna och de följande hänvisningarna hänför sig till den ursprungliga numreringen av åtgärderna i handlingsplanen. De rör alla åtgärderna både i texten och i bilagorna.

[9] http://www.jyu.fi/hum/laitokset/solki/tutkimus/projektit/kiepo/.

[10] http://www.learn-line.nrw.de/angebote/certilingua/.

[11] http://www.wordwatjewil.be.