52007DC0024

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 25.1.2007

KOM(2007) 24 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Slutrapport om genomförandet av kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet KOM(2002) 72 slutlig

Inledning

Syftet med denna rapport är att redovisa framsteg och svagheter i genomförandet av handlingsplanen för kompetens och rörlighet[1], som antogs av kommissionen i februari 2002 och godkändes av Europeiska rådet i Barcelona i mars 2002. Framstegen har mätts mot följande tre ursprungliga mål:

För det första att öka arbetskraftens yrkesmässiga rörlighet och kompetens genom att anpassa utbildningssystemen efter förändringarna på arbetsmarknaden. För det andra att underlätta den geografiska rörligheten genom att undanröja administrativa och rättsliga hinder, utveckla språkkunskaper och interkulturell kompetens, främja erkännande av kvalifikationer mellan medlemsstaterna samt genom att utveckla en gemensam invandringspolitik. Och slutligen det tredje målet att förbättra både den yrkesmässiga och den geografiska rörligheten genom att öka tillgången på och spridningen av information om rörlighet och tillhörande stödmekanismer i EU, främst genom att skapa en enda webbplats för information om rörlighet och att effektivisera det nuvarande platssökningssystemet Eures[2].

Handlingsplanen utformades som ett bidrag för att nå de mål som ställdes upp av Europeiska rådet i Lissabon, att göra Europeiska unionen till en dynamisk kunskapsbaserad ekonomi med fler och bättre arbetstillfällen och en ökad social sammanhållning.

I de nya integrerade riktlinjerna för ekonomi och sysselsättning 2005 – 2008 ges rörlighet på arbetsmarknaden en framträdande roll och konstateras att denna rörlighet är avgörande för att den reviderade Lissabonstrategin ska bli framgångsrik. I riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som godkändes av rådet i juli 2005 lades ännu större betoning på rörlighet. I riktlinje nr 20 fastställs att rörligheten är av central betydelse för att göra det möjligt för flera att finna ett bättre arbete och uppmanar till undanröjande av ”hinder för arbetstagarnas rörlighet i hela Europa inom ramen för fördragen”. Enligt kommissionens förslag till gemenskapens Lissabonprogram från juli 2005 ska gemenskapen undanröja hinder för arbetskraftens rörlighet för att därigenom underlätta yrkesbyte och geografisk rörlighet och öppna nya sysselsättningsmöjligheter på en alleuropeisk arbetsmarknad.[3]

När det gäller utbildning har främjande av rörlighet genom förbättring av nyckelfärdigheter och utformning av en europeisk ram för kvalifikationer lyfts fram som viktiga aspekter i programmet Utbildning 2010.

Utöver medlemsstaterna har arbetsmarknadens parter på EU-nivå också spelat en viktig roll i genomförandet av handlingsplanen. Rörlighet i arbetslivet fastställdes sålunda som en av de viktigaste prioriteringarna i parternas gemensamma arbetsprogram för 2003–2005 som antogs i november 2002.

I februari 2004 antog kommissionen sin halvtidsrapport om genomförandet av handlingsplanen för kompetens och rörlighet[4]. Slutrapporten bygger på dessa halvtidsresultat och ger en bedömning av genomförandet av handlingsplanen under fyraårsperioden från 2002 till och med 2005. Eftersom flera åtgärder bara nyligen har genomförts, kan den totala effekten av handlingsplanens åtgärder utvärderas först om några månader. En mer utförlig lägesrapport tillsammans med en statistikbilaga kommer att publiceras på den europeiska webbportalen för rörlighet i arbetslivet (eures.europa.eu).

Rörlighetens betydelse förväntas också förstärkas betydligt inom ramen för Europeiska året för arbetstagares rörlighet 2006. Vid årets slut kommer kommissionen att, tillsammans med en heltäckande utvärdering av de åtgärder som genomförts inom ramen för det europeiska året, ta upp frågan om hur man bäst främjar rörlighet i den reviderade Lissabonstrategin och kommer 2007 att lägga fram konkreta förslag till uppföljning på detta område.

Tidigare och nuvarande politisk bakgrund

Arbetstagarnas fria rörlighet är en rättighet för alla EU/EES-medborgare[5] och en av de grundläggande principer som erkänns av fördraget. Liksom andra ekonomier ställs Europeiska unionens medlemsstater inför allt större krav att på ett tillfredsställande sätt möta de utmaningar som globaliseringen för med sig. I detta sammanhang är övergripande förbättringar av produktivitet och innovationstakt samt en välfungerande europeisk arbetsmarknad centrala inslag för att förstärka den europeiska ekonomins konkurrenskraft och förbättra medborgarnas levnads- och arbetsvillkor.

I den utvidgade Europeiska unionen finns fortsatt stora ojämlikheter mellan regionerna. Regioner där det råder brist på utbildad arbetskraft, där det förekommer flaskhalsar och arbetslösheten är låg existerar ofta jämsides med regioner som har överskott på utbildad arbetskraft och hög arbetslöshet. Bristen på utbildad arbetskraft på arbetsmarknaden kommer sannolikt att öka som ett resultat av befolkningsförändringarna under de kommande åren. Arbetskraften förväntas gradvis minska, eftersom efterkrigstidens stora årskullar som går i pension endast delvis kommer att ersättas av nya generationer ungdomar som träder in på arbetsmarknaden. Detta förklarar till stor del varför sysselsättningen efter en beräknad ökning med cirka 20 miljoner mellan 2004 och 2017 förväntas minska med nästan 30 miljoner fram till 2050, dvs. en nedgång med nästan 10 miljoner under hela perioden (2004–2050[6]). Behovet av utbildade och rörliga arbetstagare kommer därför sannolikt att öka under de kommande åren. Denna utveckling har en direkt inverkan på den pågående debatten om invandring till EU av arbetstagare från andra delar av världen.

Mot denna bakgrund är det viktigt att framhäva att rörligheten i genomsnitt har förblivit låg både uttryckt som yrkesrelaterad och som geografisk rörlighet. När det gäller rörlighet mellan olika anställningar, tyder aktuella siffror på att 38 % av EU:s arbetstagare har haft samma anställning i över tio år[7]. Den genomsnittliga anställningstiden på en och samma arbetsplats uppskattas till 10,6 år i Europa jämfört med 6,7 år i USA.[8]

Statistik över geografisk rörlighet är ändå svårare att sammanställa eftersom dessa uppgifter redovisas på så skilda sätt. I 2005 års arbetskraftsundersökning uppskattas färre än 2 % av EU:s medborgare leva och arbeta i en annan medlemsstat – en andel som inte har förändrats påtagligt under de senaste 30 åren. Dessa låga totala rörlighetstal tyder på avsaknad av en genuin ”rörlighetskultur” hos arbetstagarna i EU och är en av orsakerna till att Europeiska kommissionen beslutade utse 2006 till Europeiska året för arbetstagares rörlighet.

PÅ VÄG MOT EN EUROPEISK ARBETSMARKNAD SOM ÄR ÖPPEN OCH TILLGÄNGLIG FÖR ALLA: BIDRAG TILL HANDLINGSPLANEN FÖR KOMPETENS OCH RÖRLIGHET

ÖKA ARBETSKRAFTENS YRKESMÄSSIGA RÖRLIGHET OCH KOMPETENS

Ett av de främsta instrumenten för att mäta framstegen mot målet att öka den yrkesmässiga rörligheten är den rad referensvärden som rådet har antagit och som ska uppnås fram till 2010.

När det gäller målet att höja utbildningsnivåerna och minska antalet personer som slutar skolan utan formella meriter, antog rådet i maj 2003 tre europeiska referensvärden. Det första innebär att fram till 2010 uppnå ett EU-genomsnitt på högst 10 % elever som lämnar skolan i förtid. Genomsnittet för EU-25 har sjunkit från 16,6 % för 2002 till 15,6 %[9] för 2004, och ett första steg framåt kan därmed konstateras.

De två andra referensvärdena avser förbättring av situationen när det gäller gymnasieutbildning: att fram till 2010 minst 85 % av alla 20-24-åringar inom EU ska ha avslutat en gymnasieutbildning (genomsnittet för EU-25 har hittills bara ökat marginellt från 76,5 % 2002 till 76,7 % 2004), och att procentsatsen lågpresterande 15-åringar inom EU när det gäller läsning fram till 2010 ska ha minskat med minst 20 %[10].

Beträffande prioriteringen att öka ungdomars intresse för matematik, naturvetenskap och teknik antog rådet i maj 2003 ett särskilt referensvärde som anger att det totala antalet utexaminerade i matematik, naturvetenskap och teknik i Europeiska unionen ska öka med minst 15 % fram till 2010 samtidigt som den bristande jämvikten mellan könen ska minska. Resultaten beträffande detta referensvärde är positiva, och styrks av den markanta ökningen av antalet utexaminerade i dessa ämnen. Kommissionen har å sin sida vidtagit flera åtgärder på området som exempelvis lanseringen 2005 av ”Initiativet forskare i Europa” som syftar till att förbättra allmänhetens kunskaper om forskarnas roll i samhället, locka fler ungdomar till forskarkarriären och att göra EU mer attraktivt för forskare från hela världen[11].”Europeiska forskarkvällar” anordnades under 2005 och 2006 och innefattade ett brett utbud av informationsverksamheter. Stöd till forskarutbildning i Europa har också främjats genom en markant ökning av budgeten för Marie Curie-stipendier, som i det sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling uppgår till 1,58 miljarder euro för perioden 2000–2006 vilket var en ökning med nästan 70 % jämfört med det föregående ramprogrammet. Forskarkarriären har också främjats genom rådets stöd till kommissionens rekommendation[12] om den Europeiska stadgan för forskare och en Uppförandekod för rekrytering av forskare i april 2005. Hittills har drygt 100 europeiska forskningsorganisationer åtagit sig att följa stadgans och uppförandekodens principer.

I Köpenhamnsdeklarationen från november 2002 fastställs att utveckling av ett närmare europeiskt samarbete om yrkesutbildning som syftar till att främja ömsesidigt förtroende, insyn och erkännande av yrkesmeriter och yrkeskompetens bör prioriteras i syfte att uppnå större rörlighet och underlätta livslångt lärande. Dessa prioriteringar är nu väl förankrade i arbetsprogrammet för ”Utbildning 2010”.

När det gäller validering av icke-formellt, informellt och formellt lärande, antog Europeiska rådet i maj 2004 en uppsättning gemensamma principer. Därtill utarbetades under 2004 en europeisk inventering av validering som ger en bas för ömsesidigt lärande och utbyte av erfarenheter mellan medlemsstaterna[13].

Beträffande frågan om att göra kvalifikationer tydliga och möjliga att överföra lanserades den enhetliga gemenskapsramen för tydlighet i kvalifikationer och meriter, Europass, i februari 2005. Via en europeisk Internetportal och ett nätverk av nationella Europass-centrum, ställer Europass en samordnad dokumentportfölj till medborgarnas förfogande. Europass erbjuder verktyg som främst används av arbetssökande och är nära knutet till Eures portal för rörlighet i arbetslivet. En samverkan håller på att utvecklas mellan dessa två instrument.

Som svar på Europeiska rådets begäran i mars 2005 hölls ett offentligt samråd om ett förslag till en europeisk referensram för kvalifikationer, som kommer att underlätta erkännande av utbildning och kompetens inom icke-reglerade yrken. Instrumentet är utformat som en gemensam referenspunkt som genom att undanröja hinder för samarbetet kan förbättra kommunikationen mellan tillhandahållare av utbildning i olika system och mellan myndigheter i olika länder. Tydligheten och överförbarheten hos kvalifikationer har därmed förbättrats, vilket gör det möjligt att jämföra enskilda medborgares olika resultat av lärande varmed livslångt lärande och yrkesmässig rörlighet underlättas. Rådet och Europaparlamentet förväntas anta en rekommendation på detta område 2007.

För att stödja den europeiska referensramen för kvalifikationer fortsätter arbetet med kvalitetssäkring, exempelvis de gemensamma ramarna för kvalitetssäkring av yrkesutbildning, och ett offentligt samråd om ett europeiskt system för överföring av studiemeriter inom den yrkesinriktade utbildningen (European Credit Transfer System for Vocational Education and Training – ECVET) kommer att inledas den 15 september 2006.

Inom IT-området inrättade kommissionen i mars 2003 ett europeiskt forum för e-kompetens [14] för att främja dialog mellan alla berörda intressenter om utveckling av ny kompetens och nya kvalifikationer i fråga om informations- och kommunikationsteknik samt e-handel . Forumet utarbetade i september 2004 en sammanfattande rapport om e-kompetens i Europa och utvecklingen fram till 2010 och därefter (”e-Skills in Europe: Towards 2010 and Beyond”). I rapporten anges konkreta åtgärder och manas flera aktörer ingå partnerskap för att genomföra dem[15]. Under 2005 har framsteg särskilt gjorts för att utveckla en europeisk övergripande ram för IKT-kompetens (European ICT skills Meta-Framework) för att främja bättre förståelse inom Europeiska unionen om typ och struktur på den kompetens som arbetsgivare kräver av informations- och kommunikationstekniker[16]. På ett mer allmänt plan har åtgärden för att förbättra digital kompetens i programmet för e-lärande tagit upp frågor med anknytning till digitala klyftor. Och inom den förnyade Lissabonstrategin lyfte initiativet i2010 fram digital kompetens som ett av de viktiga områden där åtgärder ska genomföras inom sektorn för informationssamhället.

Slutligen har insatserna för att få fler personer att medverka i livslångt lärande och fortbildning fortsatt. Även om vissa inledande framsteg redovisades i rådets och kommissionens gemensamma rapport ”Utbildning 2010” som gavs ut i mars 2004, uppmanades samtidigt medlemsstaterna att intensifiera sina insatser för att utveckla och genomföra övergripande strategier för livslångt lärande. Denna fråga har fått hög prioritet i den reviderade europeiska sysselsättningsstrategin, som får finansiellt stöd av Europeiska socialfonden. I slutsatserna från Europeiska rådets vårmöte 2004 upprepades återigen behovet av att sådana strategier införs senast 2006. Hittills har framstegen främst skett genom rådets antagande av ett referensvärde som anger att den genomsnittliga nivån för livslångt lärande inom Europeiska unionen senast år 2010 bör uppgå till minst 12,5 % av den vuxna arbetsföra befolkningen 2010. Under 2004 uppgick den genomsnittliga nivån i EU-25 till 10,3 % jämfört med 7,9 % 2002[17]. Arbetsmarknadens parter antog i mars 2002 en gemensam handlingsram för livslång utveckling av kompetens och kvalifikationer och rapporterar varje år om de åtgärder som vidtagits.

Underlätta den geografiska rörligheten

Samtidigt som många praktiska problem fortfarande väger tungt när människor ska fatta beslut om att flytta till en annan region eller ett annat land (reglering på fastighetsmarknaden, språkliga och kulturella hinder, brist på stödmekanismer för att underlätta rörliga arbetstagares återkomst till hemlandet) har ett av de tydligaste resultaten under handlingsplanens verksamhetsperiod varit införandet av Europeiska sjukförsäkringskortet . I mars 2004 antogs förordning 631/2004 som syftar till att underlätta införandet av kortet genom att anpassa rätten till vårdförmåner för samtliga kategorier försäkrade och förenkla förfarandena. Kortet används för närvarande av drygt 50 miljoner medborgare och skulle senast den 11 januari 2006 ha införts i alla länder i EES.

Samordningen av de sociala trygghetssystemen har förbättrats genom den förenkling och modernisering av förordning 1408/71 som skett genom antagandet av den nya förordningen 883/2004. Den senare innehåller flera viktiga bestämmelser för att främja rörlighet och förbättra skyddsnivåerna för migrerande arbetstagare och deras familjer. Som exempel kan nämnas möjligheten till förlängning av den period under vilken en arbetssökande kan söka arbete i en annan medlemsstat från 3 till 6 månader, möjligheten att exportera förmåner vid förtidspensionering, möjligheten för arbetslösa gränsarbetare att söka arbete i den medlemsstat de tidigare haft anställning genom att behålla sina rättigheter till arbetslöshetsförmåner i bosättningsmedlemsstaten, samt betydande förbättringar av sjukvårdsskyddet för gränsarbetares familjemedlemmar genom att ge dem rätt till sjukvård såväl i bosättningsmedlemsstaten som i den medlemsstat där de arbetar.

Insatserna för att förbättra erkännande av yrkeskvalifikationer för reglerade yrken gav också påtagliga resultat i september 2005 när direktiv 2005/36/EG antogs. Det nya direktivet integrerar femton direktiv i en enda ram samtidigt som hänsyn tas till befintliga garantier för invandrare. Genom direktivet införs flera förändringar som exempelvis underlättar gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster inom reglerade yrken vilket är ett viktigt inslag i kommissionens strategi för tjänster. Genom direktivet öppnas också möjligheten att erkännande av kvalifikationer kan ske med mer automatik baserat på gemensamma plattformar, möjlighet till mer flexibla förfaranden och bättre vägledning för medborgarna om erkännande av olika yrkeskvalifikationer.

Främjandet av transnationellt lärande i andra medlemsstater är en viktig del i arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”. Efter kommissionens rekommendationer 2003 om möjligheter till utlandsvistelser, utlandsvistelsernas kvalitet samt om att öppna EU mot omvärlden, utarbetade kommissionen 2005 en andra rekommendation till Europaparlamentet och rådet om transnationell rörlighet inom EU för utbildningsändamål. I rekommendationen uppmanas medlemsstaterna att anta den Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet. Stadgan innehåller en rad principer som avser rörlighet för utbildningsändamål vilka medlemsstaterna ska genomföra på frivillig bas. Stadgan är avsedd som ett referensinstrument som kan bidra till att öka utbytet, utveckla erkännande av studieperioder i andra länder och upprätta ömsesidigt förtroende mellan myndigheter, organisationer och alla aktörer som berörs av utlandsvistelser.

I fråga om överföring av kompletterande pensioner antog kommissionen den 20 oktober 2005 ett direktiv[18] som syftar till att undanröja de hinder för rörlighet inom och mellan medlemsstaterna som orsakas av nuvarande bestämmelser för kompletterande pensionssystem. Hindren avsåg i synnerhet villkor för förvärv av pensionsrättigheter, villkor för bibehållande av intjänade pensionsrättigheter, liksom överförbarhet av förvärvade rättigheter. Förslaget kompletterar gemenskapens regelverk på området för kompletterande pensioner som exempelvis direktiv 98/49/EG om skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och egenföretagare som flyttar inom gemenskapen, och direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut

På området för forskning antogs i oktober ett direktiv om ett särskilt förfarande för att underlätta inresa för forskare från tredje land och två rekommendationer om underlättande av inresa samt utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen antogs i september respektive oktober 2005[19].

När det slutligen gäller prioriteringen att utforma utveckla en gemensam invandringspolitik inom unionen antog kommissionen i juni 2003 ett meddelande om invandring, integrering och sysselsättning efter Europeiska rådets uppmaning i Tammerfors om att utforma en integrationspolitik för medborgare från tredjeländer, som också skulle innefatta sysselsättningsrelaterade frågor. Genom förordning 859/2003 som trädde i kraft den 1 juni 2003 utvidgades bestämmelserna i förordning 1408/71 till att även omfatta lagligt bosatta medborgare från tredjeländer. Detta instrument följdes den 29 april 2004 av antagandet av direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Direktivet omarbetar och förenklar befintliga gemenskapsinstrument om arbetstagares, egenföretagares, studenters, pensionerades och andra inaktiva personers rätt till inresa och vistelse i EU. Enligt direktivet behöver EU-medborgare inte längre skaffa sig ett uppehållstillstånd (en enkel registrering hos de behöriga myndigheterna kommer att räcka om värdmedlemsstaten bedömer att det är nödvändigt). EU-medborgare kommer också att förvärva permanent rätt till bosättning i värdmedlemsstaten efter fem års fortlöpande bosättning, som inte längre kommer att underställas några villkor. De sammantagna framstegen i frågan om arbetskraftsinvandring fick ytterligare skjuts i slutet av 2004 när Haagprogrammet antogs. I detta sammanhang antog kommissionen i januari 2005 en grönbok om ekonomisk migration på EU-nivå[20] och arrangerade i juni 2005 ett offentligt samråd med olika aktörer. Som uppföljning och på rådets uppmaning antog kommissionen i december 2005 en strategisk plan om laglig migration[21].

Förbättra informationen och öppenheten när det gäller arbetstillfällen

För att förbättra information och öppenheten när det gäller arbetstillfällen i Europa lanserade kommissionen i september 2003 den europeiska webbportalen för rörlighet i arbetslivet vars syfte är att ge information om arbetsmöjligheter i hela Europa. Portalen länkar samman alla arbetsförmedlingar i medlemsstaterna med olika partner som arbetsgivare och fackföreningar. Lanseringen av portalen har avsevärt förbättrat och förenklat arbetssökandes och arbetsgivares tillträde till praktiska upplysningar i frågor som rör rörlighet. Med över 500 000 besökare per månad har Eures blivit en av de mest besökta av kommissionens webbplatser. I början av 2006 byggdes portalen ut ytterligare så att alla EU-medborgare genom en gemensam IT-plattform nu har direkt tillgång till alla lediga arbetstillfällen som arbetsförmedlingarna offentliggör. Totalt innebär detta cirka 1 miljoner arbetstillfällen i varje givet tillfälle. För att underlätta rörlighet för utbildningsändamål är portalen knuten till Ploteus-webbplatsen med information om utbildningsmöjligheter[22].

Eures har också utvecklat länkar till andra relevanta informationskällor, i synnerhet portalen för karriärmöjligheter för forskare, ERACAREERS , the European Researcher's Mobility portal [23], vars syfte är att skapa ett gynnsammare klimat för forskares karriärutveckling inom det Europeiska forskningsområdet. Portalen erbjuder gratis direktannonsering av lediga arbetstillfällen inom forskningsområdet och möjligheter för arbetssökande att lägga in sin meritförteckning (CV). Utöver de tjänster som erbjuds via portalen har forskare och deras familjer sedan 2004 tillgång till en individuellt anpassad tjänst som drivs genom ERA-MORE , ett nätverk av 200 centrum för rörlighet i 32 länder.

En annan viktig utveckling på informationssidan är lanseringen i februari 2005 av portalen Ditt Europa . Denna portal innehåller praktiska upplysningar och möjligheter för EU-medborgare som vill arbeta eller studera i en annan medlemsstat, eller för företag i EU som vill flytta till eller öppna en filial i en annan medlemsstat. Under mars 2006 hade portalen 1 286 301 besök och 189 963 besökare.

KOMMANDE UTMANINGAR

En sammanlagd bedömning av handlingsplanen för kompetens och rörlighet visar att flera viktiga processer har inletts för att genomföra handlingsplanens 25 prioriterade åtgärder. Detta intryck måste dock balanseras av det faktum att många européer fortfarande inte är medvetna eller övertygade om villkoren för samt rättigheterna och möjligheterna till yrkesmässiga och geografiska förändringar.

Efter en bedömning av den utveckling som redovisats ovan och de insatser som förväntas äga rum under Europeiska året för arbetstagares rörlighet 2006, kommer kommissionen att utarbeta nya initiativ under 2007. De resultat som presenteras i föreliggande rapport pekar på flera områden där en uppföljning kan vara önskvärd.

- Inom området för livslångt lärande bör insatserna för att utveckla enhetliga och övergripande strategier för livslångt lärande öppna för alla i skolor, företag, offentliga myndigheter och hem intensifieras. I enlighet med riktlinje nr 23 i sysselsättningsstrategin och gemenskapens Lissabonprogram som antogs i juli 2005, bör strategierna genomföras genom lämpliga stimulansåtgärder och kostnadsfördelningsmekanismer. Dessa åtgärder syftar till att förbättra den europeiska arbetskraftens anpassningsförmåga och flexibilitet för att bättre klara av förändringarna på den europeiska arbetsmarknaden och därigenom bidra till skapandet av flera och bättre arbetstillfällen[24].

- När det gäller IKT-kompetens är det viktigt att investera mer kraftfullt i EU:s komparativa och kompetitiva fördelar och att hänvisa till fakta när aktuella frågor diskuteras. I enlighet med rekommendationerna från europeiskt forum för e-kompetens, inledde kommissionen i slutet av 2005 en rad konkreta åtgärder som syftar till att ge en tydligare bild av tillgång och efterfrågan på e-kompetens[25], utarbeta framtidsscenarios (2005–2015) för att bättre förutse utveckling av efterfrågan, utveckla benchmarking-metoder och insatser för att stödja e-lärande för företag och studera möjligheterna att i samarbete med branschen och arbetsmarkandens parter utveckla en europeisk portal för kompetens och karriärmöjligheter inom IKT.

- Intensifiering av insatserna för att undanröja rättsliga, administrativa och kulturella hinder för rörligheten är en mer övergripande uppgift där arbetet måste drivas framåt om det övergripande målet att skapa en europeisk arbetsmarknad ska kunna nås. De nuvarande initiativen på områdena för social trygghet, överföring av pensionsrättigheter eller överförbarhet av kvalifikationer för icke-reglerade yrken måste genomföras fullt ut och när så krävs kompletteras för att skapa en miljö där geografisk och yrkesmässig rörlighet betraktas som normala inslag i en karriär. Nya områden måste också utforskas: språkkunskaper, behovet att tillhandahålla ändamålsenlig utbildning före en flytt och svårigheten som partner eller äkta makar till rörliga arbetstagare har att finna sysselsättning är några av de stora hinder för yrkesmässig och geografisk rörlighet i EU som trätt fram. Dessa målsättningar ligger i linje med det nya övergripande tillvägagångssätt som lagts fram i kommissionens årliga lägesrapport 2006. I rapporten manas till ett nytt partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna för att möta de globala utmaningarna att uppnå fler och bättre arbetstillfällen[26].

- Arbetskraftsinvandring , slutligen, bör betraktas som en viktig tillgång för Europas ekonomiska och sociala utveckling och för de europeiska företagens konkurrenskraft. Mot bakgrund av de förväntade demografiska förändringarna och den beräknade minskningen av de framtida sysselsättningsnivåerna, utgör reglerad invandring ett viktigt ytterligare instrument för att möta arbetsmarknadens behov och upprätthålla den ekonomiska tillväxten.

I enlighet med gemenskapens Lissabonprogram och de nya riktlinjerna för sysselsättningen (2005–2008), förefaller det därför nödvändigt att utnyttja ett mer integrerat tillvägagångssätt för att uppnå rörlighet i syfte att fullt ut kunna utveckla rörligheten som ett instrument inte bara för att skapa sysselsättning, utan också för att stödja den enskilde individens personliga utveckling i ett perspektiv präglat av livslångt lärande.

[1] KOM(2002) 72 slutlig.

[2] EURopean Employment Services, eures.europa.eu.

[3] KOM(2005) 330 slutlig.

[4] KOM(2004) 66 slutlig.

[5] Anslutningsfördragen 2003 ger möjligheter till övergångsåtgärder som begränsar arbetstagares fria rörlighet till och från åtta av de nya medlemsstaterna under högst sju år. För utförligare uppgifter se: http://europa.eu.int/comm/employment_social/free_movement/docs_en.htm

[6] European Economy Special Report N°4, Generaldirektoratet för ekonomi och finans,http://europa.eu.int/comm/economy_finance/publications/european_economy/2005/eesp405en.pdf

[7] Eurostat, Arbetskraftsundersökningen, 2005.

[8] CEPS, Centre for European Policy Studies, A New European Agenda for Labour Mobility, april 2004

[9] Eurostat, Arbetskraftsundersökningen, 14.6.2005.

[10] Enligt 2004 års PISA-undersökning om läskunskaper rapporterade Finland, Nederländerna, Irland, Österrike, Sverige och Storbritannien att mindre än 15 % av 15-åringarna var lågpresterande, medan andelen förblev högre än 20 % i Tyskland, Grekland, Luxemburg och Portugal (2004 PISA reading literacy survey, EUT (2004/C 104/01).

[11] http://europa.eu.int/comm/research/researchersineurope

[12] EUT L 75, 22.3.2005, s.67 (2005/251/EG) eller http/europa.eu.int/eracareers/europeancharter.

[13] www.ecotec.com/europeaninventory.

[14] http://europa.eu.int/comm/enterprise/ict/policy/ict-skills.htm.

[15] www.eskills2004.org

[16] http://www.cenorm.be/cenorm/businessdomains/businessdomains/isss/activity/wsict-skills.asp

[17] Eurostat, Arbetskraftsundersökningen, 14.6.2005.

[18] Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre möjligheter att överföra kompletterande pensionsrättigheter, KOM(2005) 507 slutlig.

[19] Rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte; Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 28 september 2005 om att underlätta medlemsstaternas utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen i syfte att bedriva forskning; Rådets rekommendation av den 12 oktober 2005 om underlättande av inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare som skall bedriva forskning i Europeiska gemenskapen, samtliga offentliggjorda i EUT 1289, 3.12.2005.

[20] Grönbok om en gemensam syn på ekonomisk migration i EU, Europeiska kommissionen, 11.1.2005, KOM(2004) 811 slutlig.

[21] KOM(2005) 669 slutlig, 12.12.2005.

[22] http://europa.eu.int/ploteus

[23] http://europa.eu.int/eracareers/

[24] Beträffande de framtida utmaningarna på området för kompetens och rörlighet inom ramen för Lissabonstrategin, jfr kommissionens årliga lägesrapport 2006 (KOM(2006) 30 slutlig av den 25 januari 2006, och i synnerhet åtgärd 3.1. ”Investera mer i kunskap och innovation”.

[25] ”The Supply and Demand of e-Skills in Europe”, RAND Europe, september 2005.

[26] Meddelande från kommissionen inför Europeiska rådets vårmöte – Dags att lägga in en högre växel KOM(2006) 30 slutlig.