52006SC0929

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 13.7.2006

SEK(2006) 929

ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR

Konsekvensbedömning

Bilaga till förslaget till

RÅDETS BESLUT

om [gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen] {COM(2006) 386 final}

KONSEKVENSBEDÖMNING: GEMENSKAPENS STRATEGISKA RIKTLINJER FÖR SAMMANHÅLLNINGEN 2007–2013

Ansvarigt GD: GD Regionalpolitik

Andra berörda avdelningar : GD Sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter

Dagordning eller hänvisning till arbetsprogram : 2005/REGIO+/013

FÖRFARANDE OCH SAMRÅD MED DE BERÖRDA PARTERNA

Organisation och tider

Den 14 juli 2004 lade kommissionen fram sitt förslag till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden [KOM(2004)492 slutlig].

Enligt artikel 23 i förslaget till rådets förordning (EG) om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden skall rådet, när förordningarna väl har antagits, på förslag av kommissionen och efter att ha inhämtat Europaparlamentets yttrande fastställa strategiska riktlinjer på EU-nivå för sammanhållningspolitiken i syfte att ”införliva EU:s prioriteringar i vart och ett av fondernas mål i syfte att främja en balanserad, harmonisk och hållbar utveckling”[1].

Ett förslag till riktlinjer har redan antagits (KOM(2005) 299 slutlig, 5 juli 2005). I detta förslag beaktas synpunkter från medlemsstaterna, det offentliga samrådet och Europaparlamentets yttrande i plenum av den 18 maj 2006. Kommissionen planerar att anta riktlinjerna den 12 juli 2006.

Samråd med de berörda parterna

I samband med utarbetandet av gemenskapens strategiska riktlinjer anordnades en rad evenemang där medlemsstaterna, de regionala och lokala myndigheterna och andra parter medverkade:

- En konferens på temat ”Sammanhållning och Lissabonagendan: regionernas roll” den 3 mars 2005.

- Samråd med medlemsstaterna mellan januari och april 2005 i arbetsgruppen för strukturåtgärder.

- Presentation den 17 maj 2005 av en inofficiell rapport om framtida prioriteringar som ett diskussionsunderlag vid det informella rådet.

- Diskussion om denna rapport vid det informella ministerrådsmötet i Luxemburg den 20 maj 2005.

I de strategiska riktlinjernas nuvarande version har hänsyn tagits både till diskussionsunderlaget och diskussionernas resultat.

Offentligt samråd

Ett offentligt samråd om utkastet till strategiska riktlinjer för sammanhållningen 2007–2013 anordnades med början den 7 juli 2005 och slut den 30 september 2005. Detta var ett led i ett mer omfattande samråd som började med kommissionens sammanhållningspolitiska lagförslag för 2007–2013. Under 2003 och 2004 bedrev kommissionen ett omfattande samråd med EU:s regionala och lokala myndigheter och deras sammanslutningar och med andra berörda parter kring sammanhållningspolitikens framtid för åren 2007–2013. Dessa första steg sammanfattas i den konsekvensbedömning som åtföljde kommissionens lagförslag i juli 2004[2]. Avsikten med samrådet var alltså att involvera allmänheten och underlätta meningsutbytet kring sammanhållningspolitikens strategiska dimension 2007–2013.

Samrådets resultat kan sammanfattas på följande sätt:

1. Sammanhållningspolitiken hänger nära samman med EU:s konkurrenskraft överlag och bör understödja agendan för tillväxt och sysselsättning.

2. Genom att utveckla synergieffekter och komplementaritet med gemenskapens övriga politiska insatser kan sammanhållningspolitiken ytterligare bidra till Lissabonagendan.

3. Tonvikten på innovation och den kunskapsbaserade ekonomin fick ett brett stöd och behovet av att satsa mer på forskning och utbildning bekräftades.

4. Genom koncentration på ett begränsat antal prioriteringar torde de sammanhållningspolitiska programmens genomslag och mervärde maximeras.

5. De flesta välkomnade fler innovativa element, såsom tonvikten på tillgång till finansiering och finansieringslösningar, offentlig-privata partnerskap, investeringar i hälsa som ett sätt att främja konkurrenskraft och produktivitet samt uppbyggnad av förvaltningens kapacitet.

6. Riktlinjerna bör ge medlemsstaterna och regionerna den flexibilitet som de behöver för att välja en lämplig blandning av prioriteringar och åtgärder som är anpassade till deras egna utvecklingsbehov.

7. Sammanhållningspolitikens territoriella dimension bör betonas i riktlinjerna, inte som en kompromiss mellan territoriell sammanhållning och konkurrenskraft utan snarare bör dessa komplettera varandra. Städernas roll för att bidra till agendan för tillväxt och sysselsättning och behovet av diversifiering av näringslivet på landsbygden nämndes flera gånger som viktiga områden att stärka i riktlinjerna.

8. I samband med att man betonar konkurrenskraft och innovation bör man beakta den sociala agendan, och i framtida sammanhållningspolitiska insatser bör man fortsätta med det balanserade tillvägagångssättet för att nå målen ekonomisk tillväxt och fler och bättre arbetstillfällen.

9. I riktlinjerna bör ett uttryckligt erkännande ges åt regionernas och städernas vitala roll och åt den icke-offentliga sektorns roll vid planering, utformning, förverkligande, genomförande och utvärdering av de sammanhållningspolitiska programmen.

I det offentliga samrådet inkom 197 giltiga svar. En rapport publicerades och lades ut på webbplatsen Europa. Samrådet löpte parallellt med förfarandet i EU-institutionerna med Europaparlamentet och rådet. De inkomna synpunkterna har där så befunnits lämpligt arbetats in i texten.

Europaparlamentets yttrande

Europaparlamentet antog ett yttrande[3] om riktlinjerna den 18 maj 2006.

Parlamentets yttrande kan sammanfattas enligt följande:

10. Europaparlamentet välkomnar att det i de strategiska riktlinjerna fastställs vilka prioriteringar som gemenskapen skall ha för att främja en balanserad, harmonisk och hållbar utveckling.

11. Sammanhållningspolitiken kan inte ersätta medlemsstaternas satsningar vilka är nödvändiga på många politikområden för att uppnå de ambitiösa målen i Lissabonstrategin.

12. Lissabonstrategins mål bör inte eftersträvas på en starkare social och ekonomisk sammanhållnings bekostnad utan istället bidra till att stärka sammanhållningen inom ramen för de strategiska riktlinjerna.

13. Lissabonstrategin måste samverka med Göteborgsstrategin för hållbar ekonomisk utveckling.

14. Parlamentet är kritiskt till öronmärkning av sammanhållningspolitiska medel till förmån för prioriteringarna i Lissabonstrategin.

15. Stadsområdenas betydelse måste betonas mer.

16. Partnerskapsprincipen är mycket viktig för att programmen skall kunna genomföras effektivt.

17. Det är viktigt att offentlig-privata partnerskap utnyttjas.

18. Utbyte av bästa praxis och positiva erfarenheter med gemenskapsinitiativet Equal bör fortsätta under programplaneringsperioden 2007–2013.

19. Den territoriella sammanhållningen måste ges tillräckligt utrymme i de strategiska riktlinjerna.

Regionkommitténs och Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden

Regionkommittén avgav ett yttrande (nr 140/2005) i november 2005 om riktlinjerna. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén avgav ett yttrande (CESE 592/2006) i april 2006.

Problem FORMULERING

Enligt artikel 23 i förslaget till rådets förordning (EG) om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden skall rådet, när förordningarna väl har antagits, på förslag av kommissionen och efter att ha inhämtat Europaparlamentets yttrande fastställa strategiska riktlinjer på EU-nivå för sammanhållningspolitiken i syfte att ”införliva EU:s prioriteringar i vart och ett av fondernas mål i syfte att främja en balanserad, harmonisk och hållbar utveckling”[4].

HUVUDSAKLIGA MÅL

Det centrala målet för gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen är att ge medlemsstaterna vägledning i utarbetande av de nationella strategiska referensramarna så att de program som medfinansieras av fonderna överensstämmer med de politiska prioriteringar som fastställts på gemenskapsnivå, särskilt att bidra till att förverkliga Lissabonagendan för tillväxt och sysselsättning. Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning bör man i de program som samfinansieras genom sammanhållningspolitiken sträva efter att målinrikta resurserna på följande tre prioriteringar:

- Att öka medlemsstaternas, regionernas och städerna attraktionskraft genom att förbättra tillgängligheten, se till att tjänsterna håller en lämplig kvalitet och nivå och bevara deras ekologiska potential.

- Att uppmuntra innovation, entreprenörskap och stimulera tillväxt i kunskapsekonomin genom att se till att det finns forsknings- och innovationskapacitet, inbegripet ny informations- och kommunikationsteknik.

- Att skapa flera och bättre arbetstillfällen genom att locka flera människor ut på arbetsmarknaden eller till företagande, förbättra arbetstagares och företags anpassningsförmåga och öka investeringarna i humankapital.

Dessa prioriteringar överensstämmer med dem som anges i kommissionens meddelande ”Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning” från februari 2005[5] som fick stöd av Europeiska rådet vid dess vårmöte 2005.

Riktlinjerna är en gemensam ram som medlemsstaterna och regionerna uppmanas att använda när de utvecklar sina nationella, regionala och lokala program, i synnerhet när det skall göras en bedömning av deras bidrag till unionens mål i fråga om sammanhållning, tillväxt och sysselsättning. Riktlinjerna är en nödvändig förutsättning, men inte den enda förutsättningen, för att uppnå en tillfredsställande grad av koncentration på de prioriteringar som är viktigast för varje enskild medlemsstat och region i enlighet med den förnyade Lissabonagendan.

POLITISKA ALTERNATIV

Riktlinjerna är ett krav enligt artikel 23 i förslaget till förordning. Enligt förordningen skall det i riktlinjerna anges gemenskapens prioriteringar för bidrag inom sammanhållningspolitiken, särskilt för att stärka synergier med och bidra till att förverkliga Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Därför anges i riktlinjerna de tre prioriteringar som angavs i kommissionens meddelande om ”Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning” som fick stöd av Europeiska rådet vid dess vårmöte 2005.

Detta tillvägagångssätt hämtar stöd i resultaten av det offentliga samrådet, där det bekräftades att det är allmänt vedertaget att sammanhållningspolitiken har ett nära samband med EU:s konkurrenskraft överlag och att den bör bidra direkt till agendan för tillväxt och sysselsättning. Samrådet såväl som Europaparlamentets yttrande bekräftar även att sammanhållningspolitiken genom utveckling av synergieffekter och komplementaritet med annan gemenskapspolitik kan bidra ytterligare till Lissabonagendan. Den slutliga versionen av gemenskapens strategiska riktlinjer, som avhandlas i föreliggande beslutsprocess, har kvar samma korta uppsättning prioriteringar, något som är nödvändigt för att se till att anslagen koncentreras till ett begränsat antal prioriteringar som får större politisk, ekonomisk och social verkan. Dessutom ges i den slutliga versionen av riktlinjerna mer upplysningar om befintliga prioriterade åtgärder som svar på synpunkterna från det offentliga samrådet, medlemsstaternas kommentarer och Europaparlamentets yttrande.

KONSEKVENSBEDÖMNING

Bedömningen i detta avsnitt är inte en fullständig kvantitativ analys av konsekvenserna för ekonomin, miljön eller samhället. En redogörelse för de nya sammanhållningsfondernas förväntade konsekvenser för ekonomin, samhället och miljön återfinns i konsekvensbedömningen i bilagan till kommissionens förslag till ny förordning[6]. Per definition kan de här riktlinjerna inte ha en direkt, mätbar och kvantifierbar inverkan på den inre marknadens funktion, företagens konkurrenskraft eller skapandet av nya arbetstillfällen. Riktlinjernas avsedda verkan är istället att se till att gemenskapens sammanhållningspolitiska anslag styrs till gemenskapens prioriteringar, särskilt för att uppnå målen för sysselsättnings- och tillväxtagendan, samtidigt som de bidrar till genomförandet av annan gemenskapspolitik. Likaledes fästs i riktlinjerna också uppmärksamhet på behovet att närhelst så är möjligt maximera synergieffekterna och komplementariteten med annan gemenskapspolitik.

När det gäller tillväxt och sysselsättning ska sammanhållningspolitikens bidrag till Lissabonstrategin förverkligas genom nära samordning med de nationella reformprogrammen. De flesta av de nationella reformprogrammen är inriktade på modern transportinfrastruktur och informations- och kommunikationsteknik (t.ex. bredbandsutbyggnad). Detta är exempel på investeringar som kan få sammanhållningspolitiskt stöd. Slutligen har kommissionen i sin årliga lägesrapport framhållit att ”ett stort antal medlemsstater behöver också se till att gemenskapsmedel för sammanhållning och landsbygdsutveckling verkligen används på ett sätt som stöder Lissabonstrategin i allmänhet. Dessa medel bör sättas in för att ge direkt stöd till de nationella reformprogrammen.”[7].

UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING

De parallella förfarandena för Lissabonprocessen och utarbetande och genomförandet av de sammanhållningspolitiska programmen innebär regelbunden rapportering, vilket i bägge fallen ger möjlighet att stämma av dem sinsemellan. Det är de sammanhållningspolitiska förordningarna som ger den rättsliga grunden för avstämningen.

På sammanhållningspolitikens område ska enligt förordningarna medlemsstaterna 1) utarbeta årliga rapporter om genomförandet från och med 2008 och 2) rapportera om programmens strategiska resultat vid två tillfällen, 2009 och 2012. De strategiska rapporterna skall innehålla upplysningar om bl.a. hur programmen har bidragit till att nå målen i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Kommissionen kommer 2010 och 2013 att offentliggöra en sammanfattning av de nationella rapporterna som skall överlämnas till rådet och Europaparlamentet. En central indikator för de strategiska rapporterna är medel som anslagits till var och en av de kategorier som öronmärkts som Lissabonrelaterade.

För Lissabonprocessen är det centrala att det i de sammanhållningspolitiska förordningarna uttryckligen föreskrivs att avstämningen skall ske. Medlemsstaterna kommer 2007 att för första gången bli skyldiga att lämna information om sammanhållningspolitikens bidrag i sina årliga rapporter om genomförandet av Lissabonstrategin enligt sina nationella reformprogram. Enligt förordningarna skall kommissionen sammanfatta medlemsstaternas information och lämna sina synpunkter i form av en årlig lägesrapport.

Kort sagt är avsikten med de nya förordningarna att se till att sammanhållningspolitiken verkligen drar sitt strå till stacken när det gäller att förverkliga Lissabonagendan med hjälp av dessa konkreta rapporterings- och avstämningskrav.

[1] KOM(2004) 492 slutlig, artikel 23.

[2] SEK(2004) 924, 14 juli 2004.

[3] Parlamentets yttrande, A6-0175/2006, 10 maj 2006.

[4] KOM(2004) 492 slutlig, artikel 23.

[5] Meddelande inför Europeiska rådets vårmöte ”Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning – Nystart för Lissabonstrategin”, KOM(2005) 24, 2 februari 2005.

[6] SEK(2004) 924.

[7] KOM(2006) 30 slutlig, 25 januari 2006, s. 14.