52006DC0649

SV

Bryssel den 8.11.2006

KOM(2006) 649 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2006 – 2007

Bilaga: Särskild rapport om EU:s förmåga att integrera nya medlemmar

{SEK(2006) 1383}

{SEK(2006) 1384}

{SEK(2006) 1385}

{SEK(2006) 1386}

{SEK(2006) 1387}

{SEK(2006) 1388}

{SEK(2006) 1389}

{SEK(2006) 1390}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2006 – 2007

Bilaga: Särskild rapport om EU:s förmåga att integrera nya medlemmar

1. Inledning

Utvidgningen har varit den centrala utvecklingsfrågan för EU under flera årtionden. Europeisk integration handlar i grunden om att få ett slut på Europas delning och att bidra till kontinentens fredliga återförening. Politiskt har EU:s utvidgning gjort det lättare att bemöta genomgripande förändringar som diktaturers fall eller det kommunistiska systemets sammanbrott. Tack vare utvidgningen har demokrati, mänskliga rättigheter och stabilitet fått ett starkare fäste på kontinenten. Utvidgningen avspeglar det faktum att Europeiska unionen är en ”mjuk makt” som åstadkommit mera genom sin attraktionskraft än vad som hade varit möjligt med andra medel.

Ekonomiskt har utvidgningen bidragit till ökat välstånd och förbättrad konkurrenskraft och gjort att den utvidgade unionen står bättre rustad att svara på globaliseringens utmaningar. Hela Europa har gynnats direkt av detta. EU har fått ökad tyngd i världen och blivit en kraftfullare internationell aktör tack vare utvidgningen.

Tio nya medlemsstater anslöt sig i maj 2004. När så Bulgarien och Rumänien blir medlemmar den 1 januari 2007 kommer den femte utvidgningen att vara slutförd. Förberedelserna har varit rigorösa och banat väg för en smidig integrering av de nya medlemsstaterna i EU:s institutioner och verksamhet. De tio nya medlemsstaterna har nått utmärkta resultat när det gäller att följa gemenskapslagstiftningen och de har bidragit avsevärt till EU-institutionernas arbete. Aktivitetsnivån i deras ekonomier har ökat, likaså handel och investeringar. Deras ekonomiska tillväxttakt har varit hög.

Den utvidgningsagenda som nu är aktuell omfattar länderna på västra Balkan och Turkiet. Medlemskap i EU har ställts i utsikt för dem när de uppfyller de nödvändiga villkoren. De har kommit olika långt på vägen dit. Kroatien och Turkiet håller på att förhandla om anslutning. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien fick ställning som kandidatland i december 2005. De andra länderna på västra Balkan gör framsteg i strävandena att förverkliga sitt europeiska perspektiv.

Flera stora frågor kommer att kräva uppmärksamhet i utvidgningsagendan under 2006 och 2007. Särskilt gäller det anslutningsförhandlingarna med Turkiet, frågan om Kosovos framtida status och förbindelserna med Serbien. En annan viktig fråga är ett ökat egenansvar i Bosnien och Hercegovina för landets styre. De här frågorna är viktiga i sig och rör geopolitiska spörsmål som påverkar säkerhet och stabilitet i hela Europa. Också vägen till medlemskap är viktig i sig, även för de länder som kanske har många år kvar till anslutningen. En rad utmaningar väntar längs den vägen. EU måste därför fortsätta sitt engagemang under hela processen.

Strategin inför anslutningen och förhandlingarna med kandidatländer och potentiella kandidatländer bör drivas vidare med kraft. Överenskomna villkor bör till fullo respekteras. Från och med januari 2007 kommer EU att ge ekonomiskt stöd via det nyligen inrättade instrumentet för stöd inför anslutningen. Stödet kommer framför allt att inriktas på de områden som prioriteras i partnerskapen för anslutning och de europeiska partnerskapen.

EU:s utvidgning är ett historiskt projekt, som bygger på visionen om ett enat Europa och dess roll i världen. Projektet måste vara brett förankrat hos Europas folk så att det får full demokratisk legitimitet. Alla avgörande beslut som leder fram till ett lands anslutning fattas av demokratiskt valda organ i medlemsstaterna och i unionen.

Medlemsstaterna måste gå i täten när det gäller att förklara varför utvidgningen ligger i EU:s intresse. Kommissionen är för sin del beredd att förbättra flödet av objektiv information i ett användarvänligt format och att samarbeta med medlemsstaterna och Europaparlamentet för att på ett mera effektivt sätt nå fram till allmänheten med information om utvidgningsprocessen.

När Europeiska rådet samlas i december 2006 i år kommer utvidgningen att diskuteras. I sina slutsatser från december 2005 anförde rådet att det förslag till strategi som kommissionen lagt tidigare under året var en lämplig grundval för utvidgningsdebatten 2006. Det understryks i den strategin att en omsorgsfullt hanterad utvidgningsprocess gör det möjligt att bredda och fördjupa den europeiska integrationen. Tre principer ligger till grund för strategin: man skall konsolidera EU:s åtaganden gentemot de länder som omfattas av processen, man skall tillämpa strikta men rättvisa villkor och man skall bygga ut kommunikationen med allmänheten om utvidgningen.

EU har tagit farhågorna om takten i utvidgningen på allvar. För att inte försätta sig i en situation med fler åtaganden än man klarar av infriar EU sina åtaganden gentemot länder som redan är inne i processen men är försiktig när det gäller att ta på sig nya.

Strikta villkor gäller för alla kandidatländer och potentiella kandidatländer. Det enskilda landets framsteg i strävandena att åstadkomma politiska och ekonomiska reformer avgör om det kan gå vidare till nästa steg i anslutningsprocessen. Denna process tar lång tid och därför är det nödvändigt att hela tiden upprätthålla ländernas motivation att gå vidare i reformarbetet. EU måste också öka öppenheten och insynen i processen.

EU:s egna institutioner behöver reformeras, i linje med Europeiska rådets slutsatser från mötet i juni 2006. En ny överenskommelse om de institutionella frågorna bör ha träffats innan nästa land är redo att bli medlem. EU:s finansiering är en annan viktig fråga för framtiden. Unionens förmåga att ta in nya medlemmar utan att minska takten i den egna integrationen kommer vidare att få allt större betydelse framöver. I den särskilda rapporten i bilagan till detta dokument redovisar kommissionen en strategi för hur unionen skall kunna behålla sin förmåga att fungera effektivt och samtidigt fullfölja en utvidgningsagenda som är utformad för att klara av de kommande årens utmaningar.

Alla europeiska länder är inte engagerade i utvidgningsprocessen. EU har upprättat förbindelser av flera olika slag med andra länder. Här kan nämnas det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), bilaterala förbindelser med Schweiz, den europeiska grannskapspolitiken och det strategiska partnerskapet med Ryssland. Syftet med den europeiska grannskapspolitiken är att främja välstånd, stabilitet och gott styre i EU:s grannländer genom fördjupade politiska förbindelser och ekonomisk integration. Kommissionen kommer inom kort att lägga fram förslag om åtgärder som syftar till att stärka den europeiska grannskapspolitiken.

Det här dokumentet bygger på EU:s nuvarande strategi och anger i stora drag hur vi kan dra lärdom av den femte utvidgningen, understödja länderna på vägen mot medlemskap, öka allmänhetens stöd för en fortsatt utvidgning, ta itu med huvudfrågorna i utvidgningen och se till att EU har förmåga att integrera nya medlemmar. Detta är grundvalen för ett förnyat samförstånd om utvidgningen.

2. Den femte utvidgningen

Utvidgningen har visat sig ha ett bestående värde som en av de mest effektiva aspekterna av unionens verksamhet: den bidrar på ett framgångsrikt sätt till fred, stabilitet och demokratisk utveckling på hela kontinenten. De tio medlemsstater som anslöt sig 2004 har fortsatt att smidigt integreras i EU:s institutioner och verksamhet. Deras demokratiska politiska system har på det hela taget fortsatt att fungera väl. De har nått utmärkta resultat när det gäller att följa gemenskapslagstiftningen och de har bidragit avsevärt till EU-institutionernas arbete. EU:s institutioner har fortsatt att fungera väl. Utvidgningen har gett EU ökad tyngd inom internationell politik och ekonomi och en starkare förhandlingsposition i olika forum. Utvidgningen har också berikat unionens kulturarv.

Utvidgningen har inte bara lett till ökad säkerhet och stabilitet i Europa: den har också fört med sig ekonomiska fördelar. De tio nya medlemsstaterna kommer nu snabbt ikapp de gamla. De gamla har gynnats av nya handels- och investeringsmöjligheter. Överlag har utvidgningen varit till fördel för EU:s ekonomi och gjort den bättre rustad inför globaliseringens utmaningar [1]. Allt eftersom de nya medlemsstaterna antar euron (först ut är Slovenien den 1 januari 2007) kommer denna positiva trend att ytterligare förstärkas.

Genom utvidgningen har unionen fått en effektivare arbetsfördelning och blivit bättre rustad att konkurrera på världsmarknaden. I stort har den senaste utvidgningen fungerat som katalysator för ekonomisk tillväxt och modernisering i EU. Detta har belysts i flera omfattande utredningar nyligen. Som exempel kan nämnas att man har konstaterat konkreta fördelar i de tre medlemsstater som införde fri rörlighet för arbetskraft när de tio nya medlemsstaterna anslöt sig. De tre har fått en högre nationalinkomst och ökade skatteinkomster och deras informella ekonomi har minskat i omfattning. Arbetstagare från de nya medlemsstaterna har hjälpt till att fylla behovet av kompetens inom bristområden på arbetsmarknaden och har anpassat sig väl till sin nya kulturella miljö [2]. Med hänsyn till dessa erfarenheter har ytterligare fem medlemsstater öppnat sina arbetsmarknader och ytterligare två delvis öppnat dem [3].

Förberedelserna för Bulgariens och Rumäniens EU-medlemskap har fortskridit i enlighet med strikta villkor och med EU:s fulla stöd. Båda länderna har infört långtgående reformer under anslutningsförhandlingarnas gång. Angelägna områden där ansträngningarna måste fortsätta har emellertid uppmärksammats i kommissionens uppföljningsrapporter från oktober 2005, maj 2006 och september 2006. Tack vare sina framsteg kommer Bulgarien och Rumänien att den 1 januari 2007 kunna ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskap. I rapporten från september i år fastställdes strikta villkor för att säkerställa att länderna fortsätter att göra framsteg i reformarbetet både före och efter anslutningen. Där uppmärksammades också de bestämmelser i gemenskapens regelverk och i anslutningsfördraget som syftar till att EU:s verksamhet och institutioner skall kunna fortsätta att fungera väl. Kommissionen kommer inte att dra sig för att tillämpa dessa bestämmelser om det skulle bli nödvändigt.

För de länder som befinner sig i en tidig fas av förberedelserna för medlemskap visar Bulgariens och Rumäniens anslutning att slutmålet faktiskt kan nås. Deras anslutning har också gett en rad erfarenheter, som nu tas till vara i strategierna inför anslutningen. Uppenbart är exempelvis att frågor som reform av rättsväsendet och bekämpning av korruption och organiserad brottslighet måste angripas i ett tidigt skede. Kommissionen försöker öka medvetenheten om hur man bäst kan få ett oberoende, opartiskt och effektivt domstolsväsende eller förhindra korruption. Kommissionen framhäver också behovet av ett uthålligt reformarbete inom offentlig förvaltning. Med en ansvarig och effektiv offentlig förvaltning, vars anställda rekryteras och befordras på grundval av kompetens, kan ett land förbereda sig ordentligt för anslutningen och sedan fungera väl som medlemsstat. Detta kommer hela landet till godo.

Som helhet har den femte utvidgningen varit en stor framgång. Fördelarna kommer att visa sig under många år framöver. Mer än 100 miljoner nya EU-medborgare, med stigande inkomster, bidrar till att stimulera den europeiska ekonomin. Utvidgningen har stärkt respekten för demokrati och rättsstatsprincipen i Europa. Den har förbättrat säkerheten för EU:s medborgare och den har ökat välståndet i unionen.

3. Utvidgningsprocessen

EU:s utvidgningspolitik bygger nu på tre grundläggande principer: konsolidering av åtaganden, villkorlighet och kommunikation.

Att EU konsoliderar sin utvidgningsagenda betyder att unionen är försiktig när det gäller att ta på sig nya åtaganden men fullgör åtagandena gentemot länder som redan är inne i utvidgningsprocessen. EU har inlett anslutningsförhandlingar med Turkiet och Kroatien och ställt ett europeiskt perspektiv i utsikt för övriga länder på västra Balkan. Detta åtagande är ett starkt incitament för länderna att gå vidare i reformarbetet.

Strikta men rättvisa villkor tillämpas för alla kandidatländer och potentiella kandidatländer. Det enskilda landets framsteg i strävandena att uppfylla villkoren i varje fas av anslutningsprocessen är avgörande för om det kan gå vidare till nästa steg i processen. Detta tillvägagångssätt bidrar till att befästa reformer och förbereda blivande medlemsstater så att de kan uppfylla sina skyldigheter vid anslutningen.

För att utvidgningspolitiken skall bli framgångsrik måste EU se till att den har medborgarnas stöd. Medlemsstaterna måste gå i täten när det gäller att nå fram till medborgarna med information om utvidgningsprocessen och särskilt om vilka fördelar den har för dem. Demokratisk legitimitet är liksom tidigare nödvändig för EU:s anslutningsprocess.

3.1. Anslutningsförhandlingar

Anslutningsförhandlingar med Kroatien och Turkiet inleddes i oktober 2005, i enlighet med vad medlemsstaterna enhälligt kommit överens om. EU fortsätter därmed att främja ländernas politiska och ekonomiska reformarbete och goda förbindelser med grannländerna. Förhandlingarna förs på grundval av tydliga och strikta förhandlingsramar som rådet enhälligt beslutat. Hur snabbt förhandlingarna går framåt beror på takten i ländernas reformarbete.

Under förhandlingarna träffas överenskommelser där kandidatländerna åtar sig att tillämpa all gemenskapslagstiftning och alla gemenskapsstrategier, dvs. det som kallas gemenskapens regelverk. Länderna måste anta och genomföra detta regelverk och ansluta sig till fördragens politiska mål. I samband med förhandlingarna har kandidatländerna och EU möjlighet att komma överens om åtgärder som kan bli nödvändiga för att underlätta integrationen. Varje land bedöms utifrån sina egna meriter: förhandlingarna ger länderna tillfälle att visa att de kan slutföra de nödvändiga reformerna och att de kan uppfylla alla kraven för medlemskap.

Förhandlingarna följer ett bestämt förlopp. Sedan oktober 2005 pågår den process som kallas screening, dvs. genomgången av gemenskapens regelverk. Hundratals experter från Turkiet, Kroatien och kommissionen har samlats till möten för att informera om regelverket, bedöma hur långt länderna kommit i anpassningen till regelverket och granska deras planer för genomförandet. Denna genomgång har just avslutats för samtliga kapitel i regelverket.

När genomgången är klar för ett bestämt kapitel beslutar medlemsstaterna på rekommendation av kommissionen om det kan öppnas för förhandlingar. De kan också besluta om riktmärken som kandidatlandet måste nå innan det kan öppnas. När så förhandlingarna öppnas lägger unionen fram sin gemensamma ståndpunkt. Den omfattar eventuellt riktmärken som måste nås för att kapitlet skall kunna stängas preliminärt.

Riktmärken är ett nytt redskap som har införts som en följd av erfarenheterna från den femte utvidgningen. De syftar till att förbättra förhandlingarnas kvalitet genom att ge kandidatländerna incitament till att vidta de nödvändiga reformerna i ett tidigt skede. Riktmärkena är mätbara och kopplade till centrala delar av det berörda kapitlet. Riktmärkena för att öppna ett kapitel (”öppningsriktmärken”) rör i allmänhet åtgärder för att förbereda den framtida anpassningen (t.ex. strategier eller handlingsplaner) eller uppfylla avtalsgrundade skyldigheter som motsvarar föreskrifter i gemenskapens regelverk. Riktmärkena för att stänga ett kapitel (”stängningsriktmärken”) rör främst lagstiftningsåtgärder, offentliga förvaltningsorgan och rättsliga myndigheter eller krav på faktiska resultat när det gäller genomförandet av regelverket. För kapitlen på det ekonomiska området rör de också kriteriet om att landet skall vara en fungerande marknadsekonomi.

Om ett kandidatland inte längre når upp till öppningsriktmärkena för ett kapitel som man håller på att förhandla om får kommissionen föreslå att förhandlingarna om det kapitlet avbryts till vidare. Om ett kandidatland inte längre når upp till stängningsriktmärkena för ett kapitel som preliminärt stängts, får kommissionen föreslå medlemsstaterna att anslutningsförhandlingarna om det kapitlet öppnas på nytt.

EU förväntar sig att de förhandlande länderna till fullo uppfyller de politiska kriterierna och under hela förhandlingsprocessen eftersträvar ytterligare nivåförbättringar. Resultaten av dialogen med länderna om framstegen i frågor som faller under de politiska kriterierna kommer att integreras i förhandlingsprocessen. Kommissionen kommer att förbereda dialogen med medlemsstaterna och rapportera tillbaka till dem i de berörda rådsorganen. Enligt de nu gällande förhandlingsramarna skall det finnas ett särskilt kapitel om rättsväsende och grundläggande rättigheter där politiska frågor skall tas upp. På så sätt blir det möjligt att nära bevaka framstegen på områden av avgörande betydelse.

Det fastställs också i dessa förhandlingsramar att anslutningsförhandlingarna kan avbrytas till vidare om principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller rättsstatsprincipen allvarligt och bestående åsidosätts. Att politiska reformer ges ökad uppmärksamhet är något som kommer att förbättra anslutningsförhandlingarnas kvalitet och främja nödvändiga reformer i kandidatländerna.

Resultaten av dialogen med länderna om deras ekonomiska reformer kommer likaså att beaktas i förhandlingsprocessen. Kommissionen kommer att förbereda dialogen tillsammans med medlemsstaterna och rapportera tillbaka till dem i de berörda rådsorganen. Dialogen inriktas framför allt på de ekonomiska kriterierna och frågan i vad mån länderna uppfyller dem samt på konvergensen med EU:s ekonomier. Det är nödvändigt att de anslutande länderna är fungerande marknadsekonomier före anslutningen, i stånd att konkurrera på den inre marknaden. Stödet före anslutningen kommer att inriktas mera direkt på att hjälpa dem att nå detta mål.

3.2. Strategi inför anslutningen

Partnerskapen för anslutning och de europeiska partnerskapen är hörnstenarna i strategin inför anslutningen. Partnerskapen bygger på slutsatserna i kommissionens framstegsrapport för varje land och slår fast vilka åtgärder som länderna skall prioritera för att göra framsteg mot målet att bli medlemmar i EU. De fungerar också som ram för EU:s stöd till länderna i deras strävanden att nå målet. De nu gällande partnerskapen beslutades av rådet tidigare i år. Kommissionen planerar att se över dem i slutet av 2007. Efter Montenegros självständighet föreslår kommissionen nu ett europeiskt partnerskap för detta land.

Instrumentet för stöd inför anslutningen

Från och med den 1 januari 2007 kommer kommissionen att tillämpa ett nytt finansieringsstöd för att främja modernisering, reform och anpassning till gemenskapens regelverk: instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA). IPA kommer att helt ersätta tidigare stödinstrument som Phare, Cards, Ispa och Sapard. Både kandidatländer och potentiella kandidatländer kan komma i fråga för stöd från det nya instrumentet. Med en enda uppsättning regler och förfaranden och utrymme för flexibilitet kan EU-medlen fördelas på ett sådant sätt att effekterna blir större och man får mer valuta för pengarna. Nästan 11,5 miljarder euro kommer att stå till förfogande för länderna på västra Balkan och Turkiet under de kommande sju åren. Kommissionen bereder för närvarande ett förslag till flerårig finansieringsram med preliminär fördelning av IPA-medel till respektive land och viktigare åtgärdsområde.

Eftersom de viktigaste uppgifterna i återuppbyggnadsarbetet efter konflikten har genomförts i Serbien, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, kommer Europeiska byrån för återuppbyggnad att successivt avveckla sin verksamhet fram till slutet av 2008. Biståndsgenomförandet, med prioriteringar som anpassats till de nya omständigheterna, kommer att övertas av kommissionens delegationer och, när de är redo, av ländernas egna myndigheter. Ett närmare samarbete med Europeiska investeringsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Världsbanken och andra internationella finansiella institut blir också möjligt genom att IPA införts. Kommissionen kommer att bygga vidare på det befintliga samarbetet för att tillsammans med sina samarbetspartner se till att den mest kostnadseffektiva kombinationen av bidrag och lån ställs till förfogande för att understödja modernisering och utveckling i hela regionen.

Färdplanen för länderna på västra Balkan

Alla länderna på västra Balkan har gjort framsteg på sin väg mot att förverkliga det europeiska perspektivet, i enlighet med den färdplan som kommissionen lade fram i förra årets strategidokument för utvidgningen. Varje land gör framsteg utifrån sina egna meriter, beroende på hur väl de lyckas uppfylla kraven. Ett tillfredsställande resultat när det gäller att genomföra skyldigheterna enligt stabiliserings- och associeringsavtalet (inbegripet de handelsrelaterade bestämmelserna) är av avgörande betydelse för att EU skall överväga att behandla en eventuell ansökan om medlemskap.

EU upprepade i mars 2006 i Salzburg, med Thessalonikiagendan som grund, att framtiden för länderna på västra Balkan ligger i Europa och manade länderna till ökat egenansvar för den regionala samarbetsprocessen. Regionalt samarbete är alltjämt nödvändigt för långsiktig stabilitet, ekonomisk utveckling och försoning på västra Balkan.

Länderna i sydöstra Europa har i år kommit överens om att upprätta en ny samarbetsram, som innefattar ett ökat egenansvar och baseras på den sydosteuropeiska samarbetsprocessen (South East Europe Co-operation Process). Det kommer att inrättas ett regionalt samarbetsråd med företrädare för länderna i sydöstra Europa och det internationella samfundet. Kommissionen stöder med eftertryck denna process. Kommissionen konstaterar också med tillfredsställelse att fördraget om den sydosteuropeiska energigemenskapen och avtalet om ett gemensamt europeiskt luftrum har trätt i kraft under 2006.

EU kommer att verka för ökade kontakter mellan människor och i det syftet dels ställa fler stipendier till förfogande för studerande och forskare, dels förenkla viseringsförfarandena. Kroatiska medborgare är undantagna från viseringskrav för kortare vistelser. Kommissionen har föreslagit att rådet bemyndigar den att föra förhandlingar om avtal om viseringslättnader med de andra länderna i regionen med sikte på att ingå avtalen 2007. Kommissionens förslag omfattar också förhandlingar om återtagande, utom för Albanien som EU redan har undertecknat ett återtagandeavtal med. EU kommer dessutom att ge stöd på viktiga områden som energi, transport och ekonomiskt samarbete.

Länderna i sydöstra Europa började i april 2006 förhandla om ett avtal om ett regionalt frihandelsområde. Deras mål är att ingå avtalet före utgången av 2006. Kommissionen och stabilitetspakten stöder till fullo denna process [4]. EU kommer inom kort att införa diagonal ursprungskumulation i sina avtal med Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och senare även med andra länder. Detta kommer att främja regional handel och investeringar. Albanien, Kroatien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är redan medlemmar av Världshandelsorganisationen (WTO). Det arbete som Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Serbien måste lägga ned under den närmaste tiden för att bli medlemmar av WTO kommer också hjälpa dem att fördjupa de regionala handelsförbindelserna, åstadkomma ekonomiska reformer och genomföra framtida stabiliserings- och associeringsavtal.

4. Allmänhetens stöd för utvidgningen

Utvidgningsagendan förser unionen med de instrument som krävs för att ta itu med många av de utmaningar som beskrivs ovan. Att en anslutning till EU har ställts i utsikt för länderna på västra Balkan och Turkiet är en viktig katalysator för reform i dessa länder. När det gäller tillväxt, stabilitet och säkerhet har EU sammantaget mycket att vinna. Informationen om dessa fördelar måste emellertid nå fram till allmänheten på ett bättre sätt. Vi måste lyssna på medborgarna, reagera på deras farhågor och ge dem faktiska upplysningar. Medlemsstaterna måste gå i spetsen, med Europaparlamentets och kommissionens stöd. Det gäller för medlemsstaterna att förmedla till allmänheten vilka fördelar som utvidgningspolitiken har medfört för den utvidgade unionens medborgare. De bör i det arbetet ta hjälp av regionala och lokala myndigheter och civila samhällsorgan, dvs. av dem som befinner sig närmast medborgarna.

För att vi skall få allmänhetens stöd för utvidgningen krävs ökad ömsesidig förståelse. För det ändamålet inledde kommissionen 2005 en dialog mellan EU och kandidatländerna och potentiella kandidatländer om det civila samhället. Programmet har som syfte att främja samverkan mellan icke-statliga organisationer genom till exempel studentutbyte, besök av journalister eller utbyte mellan kvinnoorganisationer, fackföreningar och näringslivsorganisationer.

Kommissionen kommer att :

– främja ökad insyn och öppenhet och rekommendera att rapporter från genomgången av gemenskapens regelverk, riktmärken för att öppna förhandlingskapitel och EU:s slutgiltiga gemensamma ståndpunkter blir offentligt tillgängliga,

– bygga ut sitt stöd till dialog med det civila samhället, med utgångspunkt i de åtgärder som vidtagits för Turkiet och länderna på västra Balkan,

– verka för ökade kontakter mellan människor inom t.ex. utbildning, forskning och kultur,

– fortsätta att bevaka den allmänna opinionen om utvidgningen och lyssna på allmänhetens farhågor samt sträva efter att kommunicera bättre om utvidgningspolitiken, via sina representationer i medlemsstaterna och delegationer i kandidatländerna och potentiella kandidatländer,

– se till att det tas fram användarvänlig information om utvidgningsfrågorna, avfattad på ett enkelt språk, för den breda allmänheten och för specialiserade användare och lägga ut den t.ex. på särskilda webbplatser samt förklara hur man arbetar i praktiken i vissa fall, t.ex. hur villkorlighet och konsekvensbedömningar används.

5. Huvudfrågor 2007

5.1. Kvarstående frågor från den femte utvidgningen

Att få till stånd en samlad lösning av Cypernfrågan och en återförening av ön kvarstår som viktig utmaning. Kommissionen välkomnar de steg som ledarna för de grekcypriotiska och turkcypriotiska befolkningsgrupperna tagit 2006 för att på nytt få igång en process som leder till en samlad lösning under FN:s överinseende. Dessa ansträngningar måste intensifieras betydligt under 2007.

Kommissionen är liksom tidigare beredd att understödja dessa ansträngningar. Rådet har antagit två av de tre åtgärder som kommissionen föreslagit för att bryta den turkcypriotiska befolkningsgruppens isolering. Genom förordningen om ”den gröna linjen” sörjs för fri rörlighet för grekcyprioter och turkcyprioter liksom för andra EU-medborgare på hela ön. Ett biståndsprogram för den turkcypriotiska befolkningsgruppen har antagits och håller på att genomföras. Den förordning om direkt handel med den norra delen av Cypern som kommissionen föreslagit har ännu inte antagits. Ett snabbt antagande förutsätter ökade ansträngningar och kompromissanda.

5.2. Kandidatländerna

Kroatien

Kroatien har fortsatt att göra framsteg under 2006 vad gäller de politiska och ekonomiska kriterierna, de kriterier som rör gemenskapens regelverk och genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet. Den viktigaste uppgiften 2007 blir att bygga vidare på de framsteg som gjorts och att intensifiera reformtakten, särskilt på de viktiga områdena reform av rättsväsende och offentlig förvaltning, bekämpning av korruption och ekonomisk reform. Kroatien måste hålla tempot i sina förberedelser för integration i EU och strikt fullgöra sina skyldigheter beträffande t.ex. statligt stöd och fast egendom. Landet bör fortsätta att genomföra sitt program för att anpassa lagstiftningen. Kapaciteten inom offentlig förvaltning bör ytterligare stärkas.

Goda förbindelser med grannländerna och regionalt samarbete är fortsatt av mycket stor betydelse. Arbetet med att finna lösningar på utestående bilaterala frågor, särskilt utstakning av gränserna, bör prioriteras. Frågan om minoriteters rättigheter och om flyktingars återvändande kräver fortsatt, nära uppmärksamhet.

Anslutningsförhandlingarna med Kroatien har fått en god start. Efter genomgången av gemenskapens regelverk har landet tagit viktiga steg på många områden för att anpassa lagstiftningen. Arbetet med att bygga upp den nödvändiga kapaciteten inom offentlig förvaltning pågår. På grundval av dessa framsteg och förutsatt att Kroatien tar itu med de frågor som nämns ovan kan förhandlingarna väntas fortsätta i tillfredsställande takt.

Turkiet

Turkiet har under 2006 fortsatt att göra framsteg i reformarbetet, särskilt genom att nyligen anta vissa delar av det nionde reformpaketet. Antalet rapporterade fall av tortyr och misshandel minskar sammantaget, i linje med nolltoleranspolitiken, även om situationen i landets sydöstra del ger anledning till oro. Takten i reformarbetet har emellertid sjunkit. Det är angeläget att man under 2007 gör beslutsamma ansträngningar att sprida reformsträvandena över hela landet. Yttrandefrihet måste omgående garanteras genom att man upphäver eller ändrar strafflagens artikel 301 och överlag anpassar lagstiftningen till europeiska normer. Vid sidan av yttrandefriheten är ytterligare ansträngningar också nödvändiga för att stärka religionsfriheten, kvinnors rättigheter, minoriteters rättigheter och fackföreningsrättigheter. Civil demokratisk kontroll över militären måste säkerställas. Kontrollen av att lagstiftningen efterlevs måste, liksom rättspraxis, anpassas ytterligare till reformernas anda. Turkiet måste samtidigt åtgärda de allvarliga ekonomiska och sociala problemen i landets sydöstra del och se till att den kurdiska befolkningsgruppen till fullo får åtnjuta grundläggande fri- och rättigheter. Partnerskapet för anslutning, som antogs i januari 2006, är måttstocken för framstegen i reformarbetet. Goda grannskapsförbindelser är fortsatt av mycket stor betydelse. Kommissionen kommer att intensifiera sin bevakning av de politiska kriterierna.

Som framhålls i Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters förklaring av den 21 september 2005 förväntar sig EU att Turkiet sörjer för att tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet genomförs till fullo och på ett icke-diskriminerande sätt och för att alla hinder för varors fria rörlighet, även restriktioner för transportmedel, undanröjs. Om Turkiet underlåter att till fullo fullgöra sina skyldigheter kommer detta att påverka framstegen totalt sett i förhandlingarna. Om Turkiet inte har uppfyllt sin skyldigheter kommer kommissionen att lägga fram relevanta rekommendationer före Europeiska rådets möte i december. Det är också, som sägs i partnerskapet för anslutning, väsentligt att Turkiet vidtar konkreta åtgärder för att normalisera de bilaterala förbindelserna med samtliga EU-medlemsstater så snart som möjligt.

F. d jugoslaviska republiken Makedonien

Att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien fick ställning som kandidatland i december 2005 innebar ett erkännande av vad landet åstadkommit i sina reformansträngningar. Det betydde också en uppmuntran till att fortsätta reformarbetet på vägen mot att förverkliga landets europeiska perspektiv.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har fortsatt att göra framsteg, om än i långsammare takt 2006. Valen i juli avhölls på det hela taget i enlighet med internationella normer. De brister som konstaterats måste till fullo åtgärdas.

Regeringen står alltjämt inför särskilda utmaningar när det gäller att genomföra reformer av polis- och domstolsväsende, bekämpa korruption och genomföra stabiliserings- och associeringsavtalet. Genomförandet av Ohridavtalet måste fortsätta i syfte att främja en positiv reformanda. Det är viktigt att reformansträngningarna fortsätter under den kommande perioden på grundval av samarbete och politiskt samförstånd. En snabbare takt i reformarbetet på nyckelområden bör prioriteras om landet skall göra framsteg på vägen mot målet att gå vidare i anslutningsprocessen.

5.3. Potentiella kandidatländer

Albanien

Albanien har fortsatt att bidra till stabilitet i regionen, särskilt genom sin återhållsamma hållning när det gäller situationen i grannländerna. EU:s förbindelser med landet har utvecklats genom undertecknandet av ett stabiliserings- och associeringsavtal 2006. Genomförandet av interimsavtalet, som träder i kraft den 1 december 2006 och omfattar handelsrelaterade frågor, kommer nu att prioriteras. Med EU:s stöd griper sig Albanien nu an uppgiften att planera och genomföra politiska, juridiska och ekonomiska reformer och att bekämpa korruption och organiserad brottslighet. Dessa frågor kommer att ha fortsatt hög prioritet under den kommande perioden.

Bosnien och Hercegovina

Det europeiska perspektivet är av avgörande betydelse för att uppmuntra alla parter i Bosnien och Hercegovina att genomföra politiska och ekonomiska reformer, t.ex. reform av polisväsendet. Ett fullständigt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY) är ett av de viktigaste villkoren för att landet skall kunna närma sig EU. Nedläggningen av den höge representantens kansli kommer att innebära att landets folk och institutioner får ett ökat egenansvar för sin gemensamma framtid. Landets europeiska perspektiv kommer att stärkas när förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal har slutförts och avtalet kan genomföras. Förutsatt att villkoren uppfylls kan förhandlingarna slutföras inom ett par månader. Författningsmässiga förbättringar är nödvändiga för att bygga upp en bättre fungerande, hållbar och demokratisk stat. EU måste ta ställning till sin egen framtida representation i landet efter nedläggningen av den höge representantens kansli.

Montenegro

Montenegro blev självständigt i juni 2006 efter en fri och rättvis folkomröstning som avhölls i enlighet med villkor som överenskommits med Europeiska unionen. Efter självständigheten har Montenegro börja förhandla med EU om ett separat stabiliserings- och associeringsavtal på grundval av nya direktiv som snabbt utfärdades av rådet. Genom att samarbeta med EU får Montenegro möjlighet att ta itu med statsbyggets utmaningar inom ramen för den stabila och säkra ram som processen inför anslutning ger.

Det är viktigt att man håller reformtakten uppe och fortsätter att samarbeta med ICTY så att förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal kan slutföras under de kommande månaderna. Montenegro har ett stort arbetet framför sig när det gäller att stärka sina institutioner tillräckligt mycket för att kunna gå vidare. De viktigaste åtgärderna slås fast i det europeiska partnerskap som kommissionen lägger fram förslag om samtidigt med detta meddelande. Reform av rättsväsendet och bekämpning av organiserad brottslighet och korruption måste ges hög prioritet. Montenegro måste stärka kapaciteten inom den offentliga förvaltningen inför genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet.

Serbien

Serbien bör berömmas för sin ansvarsfulla hållning efter Montenegros självständighet. Den nya författningen bör underlätta en förstärkning av systemet för landets styre. Serbien har haft framgång i sina ansträngningar att slå vakt om makroekonomisk stabilitet i samband med privatiseringarna och att dra till sig utländska direktinvesteringar. Den ekonomiska integrationen med EU har fortsatt. Serbien har också fortsatt att göra framsteg i arbetet med att reformera sin offentliga förvaltning. De serbiska myndigheterna har vid förhandlingarna med EU om ett stabiliserings- och associeringsavtal visat att den institutionella kapaciteten är betydande. Detta borgar väl för Serbiens förmåga att komma ikapp de andra länderna i regionen på vägen till EU, när landet har uppfyllt villkoret för att förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal skall återupptas.

Kommissionen underskattar inte omfattningen av de utmaningar som Serbien står inför under nuvarande politiska omständigheter. Serbien bör inta en konstruktiv hållning när det gäller Kosovo. Utsikterna till en eventuellt anslutning till EU behöver bli trovärdiga och göras synliga för den serbiska befolkningen genom att förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal snabbt återupptas och slutförs så snart som Serbien har uppfyllt villkoret att till fullo samarbeta med ICTY. Genom viseringslättnader [5] och genom att underlätta för Serbien att i större utsträckning delta i gemenskapsprogram inom utbildning, forskning och kultur och på ungdomsområdet strävar EU efter att få med de serbiska medborgarna i Europasamarbetet.

Kosovo [6]

EU har fortsatt att engagera sig till förmån för Kosovo genom att övervaka normer, tillhandahålla stöd och samarbeta med Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo (Unmik) och genom att understödja den process beträffande Kosovos status som pågår under överinseende av FN:s generalsekreterares särskilda sändebud, Martti Ahtisaari. När frågan om Kosovos status har avgjorts av FN:s säkerhetsråd kommer EU kommer att ha en viktig roll att spela när det gäller statuslösningen och dess genomförande.

Avgörandet i statusfrågan måste vara politiskt och rättsligt tydligt och omfatta en vision om Kosovos framtida utveckling. Frågan om Kosovos status är unik och avgörandet skapar inget prejudikat.

Avgörandet kommer att ytterligare motivera Kosovos myndigheter att göra framsteg med reformer som är nödvändiga inom nyckelområdena rättsstat, ekonomi och offentlig förvaltning och ge grundvalen för en framgångsrik överföring av ansvar från Unmik. En mycket angelägen fråga är alltjämt minoriteters rättigheter och minoriteters deltagande i Kosovos institutioner.

Det europeiska perspektivet är av avgörande betydelse för att ge alla berörda en vision om en gemensam framtid i Europeiska unionen.

6. Slutsatser och rekommendationer

På grundval av analysen ovan föreslår kommissionen följande slutsatser:

1. EU:s utvidgningspolitik kommer också i fortsättningen att bygga på de tre principerna om konsolidering, villkorlighet och kommunikation. EU kommer att infria sina åtaganden gentemot de länder som redan är inne i processen men kommer att vara försiktig när det gäller att ta på sig nya åtaganden. Takten i anslutningsprocessen blir beroende av reformtakten i kandidatlandet.

2. Den nuvarande utvidgningsstrategin, i kombination med metoder för att se till att EU har förmåga att integrera nya medlemmar, utgör grunden för ett förnyat samförstånd om utvidgningen.

3. Två faktorer avgör EU:s förmåga att integrera nya medlemmar:

– Att strävandena att stärka och fördjupa den europeiska integrationen kan upprätthållas och att man i det syftet slår vakt om EU:s förmåga att fungera. Detta ligger i såväl nuvarande som framtida EU-medborgares intresse.

– Att man ser till ser att kandidatländerna, genom att uppfylla de strikta villkor som fastställts, är redo att vid anslutningen ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskap. Detta bedöms av kommissionen på grundval av strikta villkor.

4. EU:s förmåga att integrera nya medlemmar kommer att prövas i alla viktiga faser av anslutningsprocessen. I sina yttranden om ansökningar om medlemskap och under anslutningsförhandlingarnas gång kommer kommissionen att redovisa vilka konsekvenser anslutningen bedöms komma att få inom centrala politikområden. Detta kommer att underlätta för medlemsstaterna att fastställa EU:s gemensamma ståndpunkter i förhandlingarna om de berörda kapitlen, även övergångsperioder eller andra lösningar om det behövs.

5. Vid sin bedömning av budgetkonsekvenserna av framtida anslutningar kommer kommissionen att undersöka hur centrala politikområden, särskilt jordbruks- och sammanhållningspolitiken, kommer att påverkas.

6. Europeiska unionen måste se till att den kan upprätthålla och fördjupa sin egen utveckling samtidigt som den går vidare med utvidgningsagendan. Institutionella reformer är nödvändiga för att effektivisera beslutsfattandet i en utvidgad union. En ny överenskommelse om de institutionella frågorna bör ha träffats innan nästa land är redo att bli medlem.

7. Kommissionen kommer att fortsätta att förbättra anslutningsprocessens kvalitet. Riktmärken kan fastställas både för att öppna och stänga förhandlingskapitel och kan ge anledning att avbryta tills vidare eller på nytt öppna förhandlingarna om enskilda kapitel. Resultaten av politiska och ekonomiska dialoger kommer att integreras i förhandlingsprocessen. Svåra frågor som reform av rättsväsendet och bekämpning av korruption måste angripas i ett tidigt skede av anslutningsprocessen.

8. För att öka insynen och öppenheten rekommenderar kommissionen att viktiga förhandlingsdokument blir offentligt tillgängliga, t.ex. konsekvensbedömningar, rapporter från genomgången av gemenskapens regelverk, riktmärken för att öppna förhandlingskapitel och EU:s gemensamma ståndpunkter inför förhandlingarna.

9. Det är nödvändigt att vi har allmänhetens stöd för utvidgningen. För att bevara detta stöd måste vi bibehålla en rigorös process och tillämpa strikta villkor. Förtroende för EU:s förmåga att integrera nya medlemmar är också nödvändigt. Vi måste nå fram bättre med information om utvidgningen. Vi måste lyssna på medborgarna, reagera på deras farhågor genom lämpliga åtgärder och ge dem objektiv information. Här måste medlemsstaterna gå i täten. Kommissionen kommer att utföra sin del av detta arbete tillsammans med Europaparlamentet, nationella, regionala och lokala myndigheter och det civila samhället.

10. Kroatien har haft en god start i anslutningsförhandlingarna. Efter genomgången av gemenskapens regelverk har landet vidtagit betydelsefulla åtgärder på många områden för att anpassa sin lagstiftning, och arbetet med att bygga upp nödvändig kapacitet inom den offentliga förvaltningen pågår. Men Kroatien måste avsevärt intensifiera sina ansträngningar när det gäller centrala frågor som reform av rättsväsendet, bekämpning av korruption och ekonomisk reform och fortsätta att till fullo samarbeta med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY). Goda grannskapsförbindelser och regionalt samarbete är fortsatt av mycket stor betydelse.

11. Turkiet fortsätter att i tillräckligt hög grad uppfylla de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn och har fortsatt det politiska reformarbetet. Takten i arbetet har emellertid minskat under det gångna året. Avsevärda ytterligare ansträngningar krävs, särskilt på området yttrandefrihet. Ytterligare förbättringar krävs också när det gäller icke-muslimska religiösa gruppers rättigheter, kvinnors rättigheter, fackföreningsrättigheter och civil kontroll över militären. Turkiet kan anses vara en fungerande marknadsekonomi och har förbättrat sin förmåga att påta sig de skyldigheter som följer av medlemskap. Goda grannskapsförbindelser är fortsatt av mycket stor betydelse.

12. Som framhålls i Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters förklaring av den 21 september 2005 förväntar sig EU att Turkiet sörjer för att tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet genomförs till fullo och på ett icke-diskriminerande sätt och för att alla hinder för varors fria rörlighet, även restriktioner för transportmedel, undanröjs. Om Turkiet underlåter att till fullo fullgöra sina skyldigheter, kommer detta att påverka framstegen totalt sett i förhandlingarna. Om Turkiet inte har uppfyllt sina skyldigheter kommer kommissionen att lägga fram relevanta rekommendationer före Europeiska rådets möte i december. Det är också, som sägs i partnerskapet för anslutning, väsentligt att Turkiet vidtar konkreta åtgärder för att normalisera de bilaterala förbindelserna med samtliga EU-medlemsstater så snart som möjligt.

13. Att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien fick ställning som kandidatland i december 2005 innebar ett erkännande av vad landet åstadkommit i sina reformansträngningar. Landet har fortsatt att göra framsteg, om än i långsammare takt 2006. Alla länderna på västra Balkan har gjort framsteg i enlighet med den färdplan som kommissionen lade fram förra året. Varje land går vidare i processen utifrån sina egna meriter. Ett tillfredsställande resultat när det gäller att genomföra skyldigheterna enligt stabiliserings- och associeringsavtalet (inbegripet de handelsrelaterade bestämmelserna) är av avgörande betydelse för att EU skall överväga att behandla en eventuell ansökan om medlemskap.

BILAGA 1

Särskild rapport om EU:s förmåga att integrera nya medlemmar

INLEDNING

Denna särskilda rapport utgör en integrerad del av 2006 års strategidokument för utvidgningen. På begäran av Europeiska rådet vid dess möte i juni 2006 inriktar den sig på frågor på medellång till lång sikt som rör EU:s förmåga att integrera nya medlemmar. Den lägger fram en strategi som syftar till att unionen skall kunna bibehålla och fördjupa sin egen politiska och institutionella utveckling samtidigt som den fullföljer en utvidgningsagenda som rymmer de stora utmaningar som världen står inför idag.

Europeiska rådet konstaterade vid sitt möte 1993 att unionens förmåga att ta emot nya medlemmar utan att takten i den europeiska integrationen minskar är en viktig faktor som ligger i både EU:s och kandidatländernas allmänna intresse. Det fastställdes i kommissionens strategidokument för 2005 och bekräftades vid Europeiska rådets möte i juni 2006 att utvidgningstakten måste vara anpassad till EU:s förmåga att ta upp nya medlemmar.

EU måste sörja för att dess egen utveckling kan bibehållas och fördjupas samtidigt som den fullföljer sin utvecklingsagenda. Institutionella reformer är nödvändiga för att göra beslutsfattandet i ett utvidgat EU mera effektivt. Det bör ha träffats en överenskommelse om de institutionella frågorna innan nästa land sannolikt är redo att ansluta sig till EU.

Utvidgningen handlar om att tillsammans ta sig an ett projekt som bygger på gemensamma principer, strategier och institutioner. Unionen måste se till att den kan bibehålla sin förmåga att agera och fatta beslut på grundval av en rimlig balans mellan institutionerna, respektera sina budgetramar samt föra en ambitiös gemensam politik som fungerar väl och uppfyller de mål som satts upp för den.

Förmågan att ta upp, eller snarare integrera, nya medlemmar är avhängig av att EU:s politik och institutioner utvecklas och att de ansökande länderna omvandlas till väl förberedda medlemsstater. De ansökande ländernas förmåga att bli medlemmar i EU bedöms noggrant av kommissionen på grundval av strikta villkor. Integrationsförmåga handlar om huruvida EU kan ta emot nya medlemmar vid en viss tidpunkt eller under en viss period utan att äventyra de politiska och strategiska mål som fastställs i fördragen. Det rör sig alltså först och främst om ett funktionellt begrepp. Kommissionen kommer i framtiden att utarbeta konsekvensbedömningar i alla centrala faser av anslutningsprocessen. Det kommer vid bedömningarna att tas hänsyn till varje lands särdrag.

EU har genomgått fem utvidgningar och växt från 6 till 25, snart 27, medlemsstater. Utvidgningarna har i hög grad bidragit till Europas enande och främjat demokrati, mänskliga rättigheter och stabilitet över hela kontinenten. De har bidragit till att EU utvecklat nya strategier på områden som ekonomisk och social sammanhållning, yttre förbindelser och miljöskydd. Parallellt med utvidgningarna utvecklades den inre marknaden, Schengenområdet och valutaunionen. Den femte utvidgningen, som ägde rum 2004 och snart kompletteras med Bulgariens och Rumäniens anslutning, har ökat EU:s betydelse i världen och genererat särskilda ekonomiska fördelar i form av handel och investeringar och ekonomisk tillväxt. EU har samtidigt fortsatt att utveckla och genomföra nya strategier, till exempel i fråga om rättvisa, frihet och säkerhet. Utvidgningen av EU har fortlöpt parallellt med att den europeiska integrationen fördjupats.

Utvidgningsagendan bygger nu på tre grundläggande principer: konsolidering, villkorlighet och kommunikation. Den omfattar länderna på västra Balkan och Turkiet, som har kommit olika långt på vägen mot EU. Europeiska rådet har ställt medlemskap i utsikt för alla dessa länder så snart de uppfyller de nödvändiga villkoren. EU infriar sina åtaganden gentemot länder som redan är inne i processen, men är försiktigt med att ta på sig nya åtaganden.

Det förefaller just nu osannolikt att en stor grupp länder i framtiden kommer att bli medlemmar samtidigt. Kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna är sinsemellan mycket olika i fråga om politisk och ekonomisk utveckling och administrativ kapacitet. Med tanke på hur långt förberedelserna inför anslutningen har kommit är det emellertid sannolikt att fler länder kommer att bli EU-medlemmar på medellång till lång sikt.

EU kan framgångsrikt ta emot nya medlemmar om dess egen utveckling går framåt och om kandidatländerna kan fullgöra sina skyldigheter som medlemsstater. Dessutom måste EU-medborgarna vara redo för en fortsatt utvidgning och bättre förstå de aktuella frågeställningarna. Det ökar processens demokratiska legitimitet i allmänhetens ögon. I detta meddelande behandlas hur vi kan

– sörja för att EU kan bibehålla takten i den europeiska integrationen,

– se till att kandidatländerna uppfyller de rigorösa kraven,

– kommunicera bättre.

Under senare år har frågan om EU:s slutgiltiga gränser uppkommit. Kommissionen har dragit ett antal slutsatser. Begreppet ”europeisk” omfattar geografiska, historiska och kulturella aspekter som alla bidrar till den europeiska identiteten. De gemensamma idéerna, värderingarna och historiska skeendena kan inte kondenseras till en enkel tidlös formel, utan måste formuleras på nytt av varje generation.

Den rättsliga grunden för utvidgningen är artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen, där det sägs att ”varje europeisk stat som respekterar de principer som anges i artikel 6.1 får ansöka om att bli medlem i unionen”. Detta innebär emellertid inte att alla europeiska länder måste ansöka om medlemskap eller att EU måste bevilja alla ansökningar. Europeiska unionen definieras först och främst genom sina värderingar.

KORT HISTORIK OM EU:S INTEGRATIONSFÖRMÅGA

Unionen har i samband med tidigare utvidgningar bedömt sin förmåga att integrera nya medlemmar. Kommissionens yttranden om ansökningar om medlemskap har legat till grund för rådets beslut att inleda anslutningsförhandlingar. I yttrandena har man bedömt kandidatländernas förmåga att fullgöra de skyldigheter som ett medlemskap medför, bland annat skyldigheten att godta EU:s politik på olika områden. När det gäller de fyra första utvidgningarna omfattade yttrandena även en allmän analys av hur anslutningen skulle komma att påverka unionen, bl.a. i fråga om det roterande ordförandeskapet, uppskattningar av finansiella nettotransfereringar på grundval av befintliga gemensamma strategier samt införandet av nya officiella EU-språk.

Kommissionen lade 2004 fram en studie över de frågor som föranletts av Turkiets eventuella medlemskap, tillsammans med en rekommendation om att inleda anslutningsförhandlingar. Enligt studien kommer de nödvändiga förberedelserna för Turkiets anslutning att pågå långt in i nästa decennium. Dessutom gjordes uppskattningar av budgeteffekterna av Turkiets anslutning och fastställdes områden där det skulle uppstå särskilda utmaningar: jordbruk, sammanhållning, energi, migration, yttre gränser samt utrikespolitik.

I samband med förberedelserna inför tidigare utvidgningar undersökte kommissionen i separata strategidokument effekterna för EU av frågor som var gemensamma för flera ansökningar om medlemskap. Kommissionen har betonat att det är en förutsättning för europeisk integration att EU:s institutioner stärks, den ekonomiska integrationen främjas och gemensamma strategier utvecklas.

Kommissionen bedömde 1997 de sannolika verkningarna av den femte utvidgningen och föreslog budgetära och strategiska reformer som förberedelse inför anslutningen. Ett centralt mål i agenda 2000 var att sörja för att EU:s program och strategier var förberedda inför anslutningen.

Ekonomiskt sett började EU att förbereda sig inför den femte anslutningen så tidigt som 1991, då unionen undertecknade de första Europaavtalen med central- och östeuropeiska länder. Till följd av dessa avtal blev EU snabbt dessa länders främsta handelspartner. Merparten av den bilaterala handeln med industrivaror mellan EU och dessa länder avreglerades långt före anslutningen, vilket i hög grad underlättade den ekonomiska integrationen.

Den ekonomiska integrationen med Turkiet underlättas av tullunionen, som har stimulerat ekonomiska reformer och ekonomisk dynamik. På västra Balkan förbereds länderna genom stabiliserings- och associeringsavtal som innehåller bestämmelser om en gradvis avreglering av handeln och om ekonomiskt bistånd. Den samtidiga utvidgningen och moderniseringen av Centraleuropeiska frihandelsområdet banar väg för djupare ekonomisk integration i sydöstra Europa.

Bedömningen av EU:s förmåga att integrera nya medlemmar fortsatte under anslutningsförhandlingarna. Kommissionen föreslog åtgärder för att hantera utvidgningens effekter på de befintliga medlemsstaterna inom särskilda politikområden. När det gäller den femte utvidgningen omfattade dessa områden rörlighet för arbetstagare och vägtransport. Kommissionens bedömning av de nödvändiga budgetmedlen för att finansiera den femte utvidgningen, inbegripet kostnaderna på jordbruksområdet, gav grundvalen för slutförande av förhandlingarna.

Unionen bistod de ansökande länderna i deras förberedelser för att påta sig sina framtida skyldigheter som medlemmar. Inför den femte utvidgningen upprättade den en strategi inför anslutningen. Strategin omfattade noggrann övervakning och regelbunden rapportering om varje lands framsteg, fastställande av prioriteringar genom partnerskap för anslutning samt finansiellt bistånd. Vittomfattande associeringsavtal gjorde det möjligt för de ansökande staterna att redan före anslutningen påta sig vissa rättigheter och skyldigheter enligt regelverket, på områden inom den inre marknaden såsom konkurrenspolitik, immateriella rättigheter, sjötransport och certifiering av industriprodukter. Kandidatländerna deltog i EU:s organ och kommittéer. När anslutningsfördragen hade undertecknats deltog de anslutande länderna som observatörer i lagstiftningsprocessen.

Denna strategi, som syftade till att främja kandidatländernas egna förberedelser, gjorde det lättare för dem att integreras i EU. Två år efter anslutningen har de tio nya medlemsstaterna nått utmärkta nivåer när det gäller genomförandet av EU-lagstiftningen, vilket framhålls på kommissionens resultattavla för den inre marknaden och i dess rapporter om genomförandet av EU:s lagstiftning. De ekonomiska effekterna av deras anslutning har varit positiva. Institutionerna har fortsatt att fungera och att fatta beslut, och de nya medlemmarna har spelat en aktiv roll i detta sammanhang.

Kommissionen har genomfört en studie om den ekonomiska dimensionen av utvidgningen två år efter den utvidgning som ägde rum den 1 maj 2004. Studien visar att erfarenheterna från de två senaste åren har varit huvudsakligen positiva [7]. Utvidgningen österut har ökat tillväxten och skapat nya jobb i den europeiska ekonomin. Det senaste decenniets noggranna förberedelser av utvidgningen har varit av avgörande betydelse för att detta goda resultat har kunnat uppnås.

En majoritet av medborgarna i EU och i kandidatländerna stödde utvidgningen. Icke desto mindre står mycket på spel och viss oro och vissa missförstånd i fråga om utvidgningen kvarstår i den allmänna opinionen. Detta är något som vi måste ta itu med.

EU:S INTEGRATIONSFÖRMÅGA IDAG

Unionen måste se till att den kan fortsätta att fungera, vilket ligger i såväl de nuvarande som framtida medborgarnas intresse. Medan unionen internt förbereder sig för vidare institutionella reformer kommer den noggrant förvaltade anslutningsprocessen att fortsätta.

I detta avsnitt beskrivs ett tillvägagångssätt för att bedöma EU:s förmåga till framtida utvidgningar, på grundval av tidigare erfarenheter.

Sörja för att EU kan bibehålla takten i den europeiska integrationen

Unionens förmåga att bibehålla takten i den europeiska integrationen i samband med utvidgningarna beror på tre faktorer: institutionerna, den gemensamma politiken och budgeten. Unionen måste se till att dess institutioner fortsätter att agera effektivt, att dess politik uppfyller målen samt att budgeten står i proportion till fastställda mål och tillgängliga finansiella resurser.

Institutionerna

Unionen behöver inte nya institutionella arrangemang enbart för utvidgningens skull; den behöver dem också för att den nuvarande unionen skall kunna fungera bättre. EU måste se till att dess institutioner och beslutsprocesser förblir effektiva och ansvariga, såväl för de nuvarande medlemsstaternas skull som med tanke på ytterligare utvidgningar.

Vid tidigare utvidgningar utgjorde frågan hur de anslutande ländernas skulle integreras i EU:s institutioner en del av anslutningsförhandlingarna. Anpassningar av de institutionella bestämmelserna gjordes sedan i respektive anslutningsfördrag. Den senaste utvidgningen föregicks av institutionella reformer. De institutionella bestämmelserna i anslutningsfördragen med de tio nya medlemsstater som anslöt sig 2004 och med Bulgarien och Rumänien grundar sig på Nicefördraget.

Bestämmelserna i Nicefördraget gäller upp till 27 medlemsstater och rymmer alltså Bulgariens och Rumäniens anslutning. I fördraget anges emellertid att antalet kommissionsledamöter skall vara färre än antalet medlemsstater när unionen består av 27 medlemsstater. Antalet kommissionsledamöter skall fastställas enhälligt av rådet. Denna regel gäller den första kommission som skapas efter den 27:e medlemsstatens anslutning. Rådet skulle också anta tillämpningsbestämmelser för ett rotationssystem på jämlika villkor.

Nicefördraget föreskriver inga anpassningar av de andra institutionernas sammansättning och funktion för en union med mer än 27 medlemsstater. Fördelningen av platser i Europaparlamentet och röstviktningen i rådet är uppenbart av central betydelse för EU:s förmåga att fatta beslut. Innan någon vidare utvidgning sker måste EU därför besluta om räckvidden och innehållet i dessa institutionella reformer.

Utvidgningen kommer också att få praktiska konsekvenser för hur institutionerna fungerar, t.ex. när det gäller användningen av språk. Kommissionens yttranden om framtida ansökningar om EU-medlemskap kommer att omfatta en bedömning av hur utvidgningen skulle inverka på EU:s institutioner.

En överenskommelse om de institutionella frågorna bör ha träffats innan nästa land är redo att ansluta sig till EU. Det ligger lika mycket i de framtida medlemsstaternas som i den utvidgade unionens intresse att få EU att fungera bättre.

EU:s politik på olika områden

Tidigare utvidgningar har stärkt EU:s strategier genom att de nya medlemsstaterna har bidragit med sin egen nationella erfarenhet och sina riktlinjer för politikområdet. EU:s nuvarande regelverk återspeglar delvis effekterna av tidigare utvidgningar och detta på så olika områden som sammanhållningspolitik, jordbruk, fiske, miljöskydd, yttre förbindelser, öppenhet, ansvarighet och europeiskt medborgarskap. Vissa av EU:s politikområden skulle bli ännu mer framgångsrika om de utvidgades till att omfatta flera länder under de rätta betingelserna, t.ex. den inre marknaden eller området med rättvisa, frihet och säkerhet.

Unionen måste i samband med att den utvidgas fortsatt kunna utveckla och genomföra gemensamma strategier på alla områden. Utvidgningens inverkan på EU:s strategier kommer att bedömas i alla centrala faser av utvidgningsprocessen.

Alla kommissionens yttranden om ett lands ansökan om EU-medlemskap kommer i framtiden att omfatta en bedömning av hur landets anslutning inverkar på EU:s strategier. Detta kommer också att återspeglas i ramen för anslutningsförhandlingarna.

I förhandlingsramarna för Kroatien och Turkiet fastställs en serie åtgärder som syftar till att länderna skall integreras i EU:s olika politikområden på ett smidigt sätt. Dessutom fastställs åtgärder som syftar till att EU:s strategier på olika områden skall fungera väl efter anslutningen, bl.a. övergångsperioder, undantag, särskilda arrangemang och skyddsklausuler.

Kommissionen kommer att undersöka effekterna av framtida utvidgningar på jordbruks- och sammanhållningspolitiken vid sin bedömning av budgetkonsekvenserna av utvidgningen. Den framtida utvecklingen av denna politik kommer därvid att tas i beaktande.

Under anslutningsförhandlingarna kommer kommissionen att göra omfattande bedömningar av hur anslutningen inverkar på centrala politikområden, bland annat rörlighet för personer, gränsförvaltning, jordbruk, sammanhållningspolitik och transport. Liknande bedömningar kommer att göras med avseende på energipolitiken och utrikes- och säkerhetspolitiken, varvid även EU:s strategiska motiv för utvidgningen i fråga om ökad stabilitet, utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter samt tryggad energiförsörjning tas i beaktande. Detta kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att fastställa EU:s gemensamma ståndpunkter vid förhandlingar om de berörda kapitlen, bland annat, vid behov, i fråga om övergångsperioder eller andra arrangemang, i full insikt om de sannolika effekterna.

EU:s budget

Unionen måste kunna finansiera sin politik på ett hållbart sätt. Utvidgningens inverkan på EU:s budget kommer noggrant att bedömas under hela utvidgningsprocessen. Vart och ett av kommissionens yttranden om ett lands ansökan om EU-medlemskap kommer att innehålla en uppskattning av budgetkonsekvenserna.

Innan någon ytterligare anslutning sker måste EU besluta om de samlade budgetmedel som krävs. Kommissionen kommer på denna grundval att föreslå ett paket av nödvändiga finansiella åtgärder i samband med samtliga framtida anslutningsförhandlingar. Kommissionen kommer i sin analys att ta hänsyn till såväl de budgetära aspekterna som den ökade ekonomiska dynamik som anslutningarna genererar.

Se till att kandidatländerna uppfyller de rigorösa kraven

Villkorlighet är en av pelarna i kommissionens utvidgningsstrategi. Om kandidatländerna förbereder sig väl blir det lättare för dem att integreras i EU på ett smidigt sätt. Med hänsyn till att omfattningen av EU:s verksamhet har ökat är det mycket viktigt att förberedelsernas kvalitet ytterligare förbättras. Detta motiverar att villkorlighetsprincipen tillämpas rigoröst under fasen före anslutningen och krav på att länderna i varje fas av anslutningsprocessen uppfyller de fastställda kraven.

Som ett led i strategin före anslutningen kommer kommissionen noggrant att övervaka de framsteg som görs av varje utvidgningsland. Övervakningen kommer att baseras på de politiska och ekonomiska kriterierna för medlemskap och på de kriterier som avser regelverket. Kommissionen kommer att fästa särskild uppmärksamhet vid att upprätta de strukturer som krävs för att garantera respekt för rättsstatsprincipen. Detta inbegriper kapacitet inom förvaltning och rättsväsende samt bekämpning av bedrägeri och korruption. Dessa frågor bör åtgärdas på ett tidigt stadium i processen före anslutningen.

Kommissionen kommer på grundval av sina slutsatser att föreslå reformprioriteringar på kort och medellång sikt för ländernas anslutningspartnerskap eller europeiska partnerskap. Dessa strategiska ramar visade sig vara ett effektivt redskap för att fastställa prioriteringar i samband med förberedelserna inför den femte utvidgningen. Kommissionen kommer regelbundet att lägga fram förslag till uppdateringar. Det finansiella biståndet till utvidgningsländerna kommer att inriktas på de reformer som fastställts som prioriteringar i partnerskapen. År 2007 införs ett nytt finansieringsinstrument som får användas för att täcka samtliga behov före anslutningen. EU:s stöd till förberedelserna inför medlemskap kommer därigenom att effektiviseras.

Associeringsavtalen med utvidgningsländerna spelar en central roll i ländernas förberedelser. Kommissionen kommer att undersöka om skyldigheterna fullgörs. För att EU skall överväga att behandla en eventuell ansökan om medlemskap måste landet ifråga uppvisa ett tillfredsställande resultat när det gäller att fullgöra sina bilaterala skyldigheter.

Ett lands framsteg i anslutningsförhandlingarna bedöms på grundval av hur väl det uppfyller de anslutningskrav som fastställts i förhandlingsramen. Varje land bedöms utifrån sina egna meriter. Kandidatländerna förväntas uppvisa framgång när det gäller att nå särskilda riktmärken innan ett förhandlingskapitel kan öppnas eller stängas. Om ett riktmärke inte nås kan det leda till att förhandlingarna om kapitlet i fråga tills vidare avbryts eller öppnas på nytt.

Det kommer i framtiden att finnas en närmare koppling mellan framsteg i fråga om politiska reformer och förhandlingstakten totalt sett. Resultaten av dialogen med länderna om deras framsteg när det gäller att uppfylla de politiska kriterierna för medlemskap kommer att integreras i förhandlingsprocessen. Kommissionen kommer att förbereda dialogen tillsammans med medlemsstaterna och rapportera tillbaka till dem i de berörda rådsorganen. Det har upprättats nya arrangemang inom rådet för att sörja för att tjänstemän från medlemsstaterna som är ansvariga för att övervaka reformprocessen och tjänstemän som är ansvariga för anslutningsförhandlingarna träffas i samma arbetsgrupp.

Dessutom omfattar den nuvarande förhandlingsramen ett kapitel om rättsliga och grundläggande rättigheter, inom vilket de politiska frågorna kommer att behandlas. Detta gör det möjligt att noggrant övervaka framsteg på viktiga områden. Anslutningsförhandlingarna kan tills vidare avbrytas om ett land allvarligt och ihållande åsidosätter principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen.

Även resultaten av dialogen med länderna om deras ekonomiska reformer kommer att integreras i förhandlingsprocessen. Kommissionen kommer att förbereda dialogen tillsammans med medlemsstaterna och rapportera tillbaka till dem i de berörda rådsorganen. Dialogen inriktas på i vilken mån länderna uppfyller de ekonomiska kriterierna och på konvergensen med EU:s ekonomier. Det är nödvändigt att de anslutande länderna före anslutningen är väl fungerande marknadsekonomier, i stånd att konkurrera på den inre marknaden. Stödet före anslutningen kommer att inriktas mera direkt på att hjälpa dem att nå detta mål.

Tillsammans med förhandlingsramen samt ”öppnings-” och ”stängningsriktmärkena” kommer detta att garantera att rigorösa krav gäller för anslutningsförhandlingarna.

Länderna kan, i syfte att styra sina reformsträvanden, på egen hand vilja fastställa ett måldatum för anslutningen. EU bör emellertid avstå från att fastställa sådana datum till dess att anslutningsförhandlingarna nästan är slutförda. Principen att dagen för slutförandet av anslutningsförhandlingarna beror på de framsteg som görs av landet självt bör bibehållas.

Bättre kommunikation

Demokratisk legitimitet är nödvändig för EU:s utvidgningsprocess. Varje viktigt beslut som leder till ett lands anslutning fattas enhälligt av demokratiskt valda regeringar i medlemsstaterna och kandidatländerna. De nationella parlamenten ratificerar beslutet. Europaparlamentet, vars medlemmar är direktvalda, måste ge sitt samtycke.

Demokratisk legitimitet innebar också ett Europa som lyssnar på sina medborgares förväntningar och bemöter deras oro genom ändamålsenliga åtgärder. EU måste vinna sina medborgares stöd för all sin politik, även i fråga om utvidgningen. Det är därför mycket viktigt att bibehålla en rigorös process och tillämpa strikta villkor. Det måste också finnas tilltro till EU:s integrationsförmåga. Dessutom är bättre kommunikation en mycket viktig del av EU:s utvidgningspolitik. De tidigare utvidgningarna har generellt haft allmänhetens stöd, men det har också förekommit tvivel och missuppfattningar. Medborgarna bör förberedas bättre inför framtida utvidgningar.

EU måste bli bättre på att informera om utvidgningens fördelar och utmaningar. Det är främst medlemsstaternas och kandidatländernas uppgift att förklara och försvara sina val. Ledare på nationell, regional och lokal nivå har bäst möjligheter att förstå människors bekymmer och kommunicera direkt med dem. Medlemsstater som själva är engagerade i utvidgningsprocessen måste bättre förklara för sina medborgare vilka konkreta fördelar som de väntar sig av utvidgningen. Kommissionen kommer att utföra sin del av detta arbete i samarbete med Europaparlamentet, nationella, regionala och lokala myndigheter, akademiska institutioner, tankesmedjor och det civila samhället. Den kommer framför allt att göra det lättare att få tillgång till konkret information i användarvänlig form. Detta gäller såväl strategiska frågor på utvidgningsområdet som praktiska frågor såsom tillämpning av villkorligheten genom övervakning av reformer, fastställande av riktmärken samt konsekvensbedömningar.

Unionen, dess medlemsstater och kandidatländerna måste öka sina ansträngningar för att främja ömsesidig kunskap och förståelse samt utveckla en känsla av ägarskap av det gemensamma europeiska projektet. Det krävs ihållande ansträngningar under många år. Den dialog med det civila samhället som upprättades med Turkiet 2004 och utvidgades till länderna på västra Balkan 2006 bör byggas ut ytterligare. Kommissionen har för avsikt att utvidga denna dialog till att omfatta flera samhällssektorer och ekonomiska sektorer. Den kommer att göra detta i samarbete med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén samt andra organ som är verksamma på detta område. Det är viktigt att inbegripa medborgarna i denna dialog och att kunna bemöta deras oro och missuppfattningar.

Kommissionen stöder större öppenhet som en metod för att föra utvidgningsprocessen närmare medborgarna. Kommissionen offentliggör redan sina yttranden om medlemskapsansökningar och sina rapporter om varje lands framsteg på vägen till medlemskap. Den har också har offentliggjort förhandlingsramarna för Kroatien och Turkiet. Andra viktiga dokument som rör anslutningsförhandlingarna bör nu offentliggöras. I samband med den femte utvidgningen var detta ett antal kandidatländers praxis i fråga om den egna förhandlingspositionen. Kommissionen anser att rapporter över genomgången av regelverket, riktmärken för att öppna förhandlingskapitel samt EU:s förhandlingspositioner bör bli offentligt tillgängliga via Internet.

Det tillvägagångssätt som beskrivs i denna rapport kommer att stärka den demokratiska grunden för utvidgningsprocessen. Det ligger i samtliga berörda aktörers intresse att undvika att det skapas en klyfta mellan beslutsfattarna å ena sidan och allmänheten å andra sidan. De lärdomar som dragits i samband med den femte utvidgningen kommer att vara till nytta för unionen när den fortsätter processen under de kommande åren.

BILAGA 2

Slutsatser om Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien, Kosovo [8], Turkiet

Albanien

När det gäller de politiska kriterierna har Albanien gjort vissa framsteg rörande demokrati och rättsstaten, inklusive kampen mot korruption, som är en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet. En konstruktiv politik i fråga om regionen har bibehållits. Mer arbete behövs när det gäller andra prioriteringar enligt partnerskapet.

Vissa framsteg har gjorts vad gäller demokrati och rättsstaten. Emellertid har dessa framsteg varit ojämna. Parlamentet utövar sin politiska roll fullt ut och dess utskott för europeisk integration har arbetat mycket aktivt. Parlamentet är idag öppnare för insyn och dess förbindelser med andra konstitutionella organ har varit effektiva, men det finns fortfarande tekniska och administrativa brister. Det behövs mer samarbete mellan regeringen och oppositionen för att genomföra viktiga åtgärder som valreformer och för att arbetet med skyldigheterna i stabiliserings- och associeringsavtalet skall gå framåt.

Regeringen har antagit en plan för att uppfylla skyldigheterna enligt europeiska partnerskapet och stabiliserings- och associeringsavtalet. Den håller på och skapar modeller för att samordna innehållet i EU-reformerna och förvalta resurserna för att genomföra dem. Det krävs samordning mellan dessa modeller. Det behövs också en bättre användning av sakkunskap då förslag till lagstiftning utformas. Det faktum att många ministerier har omorganiserats har tillfälligt minskat kapaciteten inom vissa delar av den offentliga förvaltningen. Nu är det viktigt att bygga vidare på förändringarna för att stärka effektiviteten. En del personalförändringar har skett utan att man har tagit tillräcklig hänsyn till lagstiftningen för offentlig förvaltning. Utnämningarna inom förvaltningen är fortfarande politiskt styrda. Ledningen inom den offentliga förvaltningen, liksom strukturer och löner är fortfarande dåliga.

En ny lag bör förbättra karriärstrukturerna för domare och hur de tilldelas ärenden. Insynen har ökat något inom rättsväsendet. Vissa framsteg har gjorts i fråga om verkställandet av domar. Emellertid har framstegen överlag för att förbättra det rättsliga systemet varit begränsade. Det behövs ytterligare åtgärder för att förbättra rekryteringsförfarandena för domare och anställningsvillkoren för handläggare inom rättsväsendet. Befogenheterna måste delas upp korrekt mellan de två rättsliga inspektionerna. Samordningen mellan polisens och rättsväsendets behov måste förbättras. Verkställandet av domar är fortfarande dåligt överlag. Rättslig säkerhet behövs för att skapa ett positivt klimat för handel och investeringar.

Kampen mot korruption har lett till storskaliga avskedanden inom offentlig förvaltning. Antalet offentliga tjänstemän som har åtalats för korruption har ökat. En arbetsgrupp på högnivå för kampen mot korruption har inrättats och lagstiftningen om intressekonflikter har förbättrats. Inspektionen för offentliggörande och kontroll av tillgångar är numera effektivare och åtgärder har vidtagits för att öka insynen i den offentliga förvaltningen. Om åtgärderna mot korruption har gått för långt enligt konstitutionens bestämmelser har konstitutionsdomstolen ingripit. Ytterligare åtgärder från institutionerna för att förhindra korruption behövs nu, eftersom det fortsätter att vara ett allvarligt problem. Kampen mot korruption prioriteras i stabilitets- och associeringsavtalet.

Begränsade framsteg har uppnåtts vad gäller de mänskliga rättigheterna och skydd av minoriteter. Utbildning i de mänskliga rättigheterna är nu obligatorisk för personal inom rättsväsendet. Häktningsbestämmelserna har förbättrats. Albaniens ombudsman har arbetat mer med de mänskliga rättigheterna. Emellertid är genomförandet av internationella normer för förebyggande av tortyr, förhållandena i fängelserna, fångarnas rättigheter, särskilt i häkte, fortfarande svagt. Ändringar som har gjorts nyligen i sammansättningen av tillsynsmyndigheten för medierna måste genomföras på ett korrekt sätt. Den rättsliga ramen för mediernas frihet är fortfarande bristfällig och har inte genomförts tillräckligt. Att främja mediernas frihet är en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet. Ett nytt genomförandeorgan kan kanske skynda på återlämnandet av egendom, som också är en huvudprioritering i partnerskapet, men för närvarande är processen mycket långsam. Att det finns säkerhet om rätt till egendom är grundläggande för att uppfylla åtagandena i stabiliserings- och associeringsavtalet. Albanien har börjat skapa en rättslig ram för att skydda minoriteter. Genomförandet av internationella åtaganden är fortfarande ofullständigt och det behövs ytterligare ansträngningar för att främja toleransen. Albaniens strategi rörande romerna har lett till några bra initiativ, men problemet är brist på resurser. Romska barn löper särskilt stor risk att utsättas för människohandel.

I samband med regionala frågor och internationella skyldigheter har Albanien fortsatt att spela en positiv roll. Landet deltar aktivt i regionala initiativ inom de politiska och ekonomiska områdena, liksom inom handels-, miljö-, säkerhets-, flyg- och energifrågor. Albanien har fortsatt att utveckla sina förbindelser med grannländer och andra länder i området, och har framförallt intagit en konstruktiv hållning vad gäller Kosovo.

Rörande de ekonomiska kriterierna har Albanien i stor utsträckning uppnått makroekonomisk stabilitet. Detta har bidragit till att landet har gått vidare mot att bli en väl fungerande marknadsekonomi. Ytterligare, omfattande reformarbete måste till för att göra det möjligt för landet att klara av konkurrenstryck och marknadskrafter inom unionen.

Politisk samstämmighet om huvuddragen i den ekonomiska politiken har i allmänhet upprätthållits. Albanien har i stort sett upprätthållit makroekonomisk stabilitet. Den ekonomiska tillväxten är fortsatt stark och fattigdomsnivåerna har sänkts. Den makroekonomiska politiska sammansättningen är fortfarande ändamålsenlig. Den monetära politiken har varit trovärdig och man har lyckats att hålla inflationen nere. Budgetkonsolideringen har gått framåt och reformer av den offentliga förvaltningen och skatteförvaltningen har bidragit till att förbättra finanspolitikens inriktning. Man har minskat de administrativa hindren för marknadstillträde.

Emellertid har underskotten i utrikeskontona ökat märkbart och exportbasen är fortfarande mycket svag. Albaniens rättsliga ram för upphandling, privatisering och koncessioner behöver förbättras. Brister i affärsklimatet, som rättslig osäkerhet och svagheter i genomförandet av lagstiftning, dålig infrastruktur eller en opålitlig kraftförsörjning hindrar den ekonomiska utvecklingen. Att göra äganderätt gällande är fortfarande en svårighet och man har bara gjort vissa framsteg vad gäller att förbättra effektiviteten i rättsväsendet. Att stärka ramen för tillsyn och kontroll inom den del av finanssektorn som är inte utgörs av banker är en stor utmaning. Ansträngningarna att tackla och formalisera den omfattande informella ekonomin måste skyndas på ytterligare. Privatiseringsprocessen är ännu inte avslutad och omstruktureringen av statligt ägda företag, särskilt inom el-sektorn, måste fortsätta utan dröjsmål.

Albanien har gjort framsteg i att anpassa sin lagstiftning, politik och kapacitet till EU:s normer, särskilt vad gäller kampen mot den organiserade brottsligheten, i tullfrågor och på konkurrensområdet. Detta är ytterst viktigt för att stabiliserings- och associeringsavtalet skall kunna genomföras väl att reformerna inom offentlig upphandling, immateriell äganderätt samt veterinär- och växtskyddsområdet.

Man har avancerat inom vissa områden inom den inre marknaden, men på andra områden finns det mycket kvar att göra för att uppfylla landets skyldigheter enligt stabiliserings- och associeringsavtalet. Man har uppnått resultat i att anpassa och kontrollera normer. Kapaciteten för ackreditering, metrologi och marknadsövervakning stärks fortlöpande, men förbättrad lagstiftning och samordning behövs. Strukturerna för hälsa och konsumentskydd har blivit mer samstämmiga, men behöver nu stärkas. Stabiliserings- och associeringsavtalet innehåller åtaganden om rörlighet för arbetstagare, frihet för tjänster och etableringsfrihet. Inga betydande framsteg har skett vad gäller arbetstagares rörlighet. Diskriminering i registreringsavgifter för utländska företag har avskaffats. Förfarandena för att registrera företag har förenklats, men är fortfarande tämligen oklara. Hinder för etablering och begränsningar i kapitalrörelser finns kvar.

Ett effektivt tullsystem behövs för att genomföra stabiliserings- och associeringsavtalet. Tullintäkterna har ökat efter omfattande reformer inom tullområdet. Man har utvecklats vad gäller datorisering, tullbestämmelser och ursprungsförvaltning. Samarbetet mellan polisen och tullen har stärkts. Nu behövs en bättre infrastruktur och ytterligare anpassning till gemenskapens regelverk. Skatteförvaltningen har också förenklats och man har gått framåt vad gäller datorisering och riskanalys. En ytterligare anpassning till gemenskapslagstiftningen och en övergripande strategi för skatteuppbörd och skattekontroll behövs nu.

Inom konkurrensområdet har Albanien gjort åtaganden i samband med stabiliserings- och associeringsavtalet. Konkurrensmyndigheten fungerar bättre vad gäller kartellfrågor, men utvecklingen bromsas av att personalstyrkan är för liten och för oerfaren. Förberedelser enligt stabiliserings- och associeringsavtalet inom området för statligt stöd pågår. Den rättsliga ramen och inventeringen är klar, och nu återstår att garantera det operativa oberoendet för avdelningen som handhar statligt stöd.

En ny lag om offentlig upphandling är på väg, och utbildningen i offentlig upphandling har utökats, men den befintliga rättsliga ramen ligger inte i linje med regelverket. Byrån för offentlig upphandling är svag. Framsteg inom området är viktiga för att förbättra styrelseformerna inom den offentliga sektorn, vilket är en huvudprioritering inom det europeiska partnerskapet och för att uppfylla skyldigheterna enligt stabiliserings- och associeringsavtalet. Rörande de immateriella rättigheterna har en databas för varumärken, patent och industriell formgivning startats. En enhet som sköter dessa frågor har inrättats inom tullförvaltningen. Dock är byrån för copyright-frågor ännu inte i drift och verkställandet vad gäller de immateriella rättigheterna är svagt. För att åtagandena enligt stabiliserings- och associeringsavtalet skall kunna uppfyllas krävs en omfattande förbättring.

Inom sysselsättningsområdet har framstegen varit begränsade. Vissa framsteg kan noteras inom utbildningssektorn, bland annat har nationella strategier för gymnasie- och yrkesutbildning godkänts. Men ändå är deltagandet i utbildning tämligen lågt.

Inom viss sektorspolitik har utvecklingen gått framåt. När det gäller näringslivet och små och medelstora företag har man tagit fram en reviderad handlingsplan om att avskaffa administrativa hinder för företag och om en ny paraplyorganisation för att främja investeringar, export samt små och medelstora företag. Dock fortsätter utvecklingen för att förbättra företagsmiljön och för att minska den informella ekonomin att vara mycket långsam. Inom jordbruket har utvecklingen inte gått mycket framåt. Visserligen har lönerna ökat och investeringar i vissa produkter likaså, men produktiviteten och konkurrenskraften är låg. Förenligheten med EU:s krav inom veterinär- och växtskyddsområdet är dålig, trots att detta är av största vikt för att stabiliserings- och associeringsavtalet och handelsvillkoren i interimsavtalet skall utnyttjas korrekt. Fiskeritjänsten kontrollerar landning av fisk, men den olagliga förstöringen av bestånden fortsätter.

Inom miljö och transport har den övergripande lagstiftningen förbättrats till viss del, men genomförandet och utvecklingen av infrastrukturer är fortfarande svaga. Energisektorn är fortfarande mycket svag. Albanien har ratificerat fördraget om energigemenskapen och har börjat anta relevant lagstiftning, men elförlusterna har ökat och avgiftsuppbörden har minskat. Albanien ligger efter i sin beredskap att klara av åtagandena vad gäller informationssamhället och medierna. Liberaliseringslagstiftning vad gäller elektronisk kommunikation och informationsteknik behöver genomföras och efterlevnaden kontrolleras. Regelramen ligger ännu inte i linje med gemenskapens regelverk. Kontrollen inom telekommunikationerna är ännu inte tillräckligt aktiv. I fråga om den finansiella kontrollen har regeringen gett sitt stöd till ett offentligt policydokument om intern finanskontroll. Man har uppnått resultat vad gäller den rättsliga processen och tillsynen, men de är ändå i ett tidigt skede. Inom statistikområdet har framstegen varit ganska goda.

Inom området rättvisa, frihet och säkerhet har vissa framsteg skett, men alla områden behövs kontrolleras bestämt och fortlöpande. Utbildningen och säkerheten i handlingar inom viseringshanteringen har förbättrats. Ännu finns inget centraliserat IT-nätverk och det behövs ändringar i lagstiftningen. Ny utrustning och en bättre samordning har gett en bättre situation vad gäller gränsförvaltning, men man saknar fortfarande en samordnad strategi för den. Infrastrukturen för gränsförvaltningen måste förstärkas. Lagstiftningen om asyl uppfyller internationella normer, men genomförandet måste förbättras. Albanien har förbättrat sin interna samordning och samarbetet med grannländerna för att bekämpa den olagliga migrationen. Det är viktigt att Albanien ser till att man har tillräckligt med personal för att uppfylla landets skyldigheter enligt återtagandeavtalen.

I kampen mot penningtvätt har finansunderrättelseenheten och åklagarmyndigheten förstärkts och det internationella samarbetet har förbättrats, men båda måste stärkas ytterligare och lagstiftningen måste utvecklas ytterligare. Större politisk kraft och ett bättre internationellt samarbete har gett ett ökat antal arresteringar av storskaliga narkotikahandlare, men det behövs fortfarande bättre kapacitet inom den kriminella underrättelsetjänsten, samordning inom landet mellan olika organ och förfaranden för beslagtagen narkotika. Narkotikahandeln är fortfarande ett allvarligt problem. Man arbetar med att förbättra polisens organisation. Samarbetet med tullen och underrättelsetjänsten har blivit bättre, men man måste förbättra handläggningen av ärenden och de interna kontrollmetoderna.

Man har uppnått resultat i kampen mot den organiserade brottsligheten, vilket är en av huvudprioriteringarna i det europeiska partnerskapet. En stark politisk vilja att angripa den organiserade brottsligheten har lett till polisinsatser mot stora kriminella grupper. Det operativa samarbetet med Albaniens grannar har förbättrats avsevärt. Samarbetet mellan polisen och rättsväsendet centralt har blivit lite bättre, men fortfarande kan de konkreta resultaten förbättras avsevärt. Det behövs ett ökat samarbete mellan polis och rättsväsende på lokal nivå liksom omfattande insatser för att bekämpa korruption på hög nivå inom dessa organ. Ett starkare vittnesskydd behövs också. Regeringen har antagit en nationell strategi mot människohandel och också förbättrade metoder och strukturer för att genomföra denna strategi. Man har framgångsrikt åtalat och dömt människohandlare. Men människohandeln är fortfarande ett problem, och det behövs ytterligare resurser och ett bättre samarbete både inom landet och internationellt. Polisens direktorat mot terrorism har beslagtagit stora kvantiteter vapen, men samtidigt måste deras infrastruktur och samarbetet mellan olika organ förstärkas. Situationen vad gäller skyddet av personuppgifter är fortfarande bekymmersam.

Bosnien och Hercegovina

Bosnien och Hercegovinas framsteg när det gäller att uppfylla de politiska kriterierna har fortsatt, om än i långsammare takt. De politiska huvudprioriteringar som fastställs i det europeiska partnerskapet har endast delvis åtgärdats. Landet måste ta itu med ett antal viktiga frågor innan förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal kan slutföras.

Framsteg har delvis gjorts i fråga om demokrati och rättsstat. De allmänna val som ägde rum den 1 oktober var de första sedan Dayton/Paris-avtalet som till fullo administrerades av myndigheterna i Bosnien och Hercegovina. Enligt de preliminära slutsatserna från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) utgjorde dessa val ett steg på vägen mot att befästa demokratin och rättsstaten och genomfördes överlag i enlighet med internationella normer. Eftersom landet inte lyckats göra ändringar i författningen kunde valen emellertid inte till fullo uppfylla kraven i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Bosnien och Hercegovina har vidtagit vissa åtgärder för att sörja för att alla ministerier och institutioner på statlig nivå har de nödvändiga resurserna för att kunna utföra sina uppgifter, men det krävs ytterligare ansträngningar för att genomföra denna huvudprioritering i det europeiska partnerskapet. Begränsade framsteg har gjorts när det gäller att förse statens parlamentariska församling med tillräckliga tekniska resurser och personal. Samordningen mellan staten och entiteterna är fortfarande bristfällig och det har inte upprättats några nya mekanismer för att förbättra den. Överlag har de verkställande och lagstiftande institutionerna uppvisat otillräckliga resultat.

De resultat som Bosnien och Hercegovina under de senaste åren har uppnått ifråga om stabilitet och säkerhet har föranlett det fredsgenomförande rådet att besluta att den höge representantens kansli skall stängas senast den 30 juni 2007. Beslutet skall ses över i början av 2007.

Antagandet av en övergripande strategi för reformen av den offentliga förvaltningen svarade delvis mot en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet. Lagen om den statliga ombudsmannen var också en positiv utveckling. Den offentliga förvaltningens samordningskontor har förstärkts och de offentliga myndigheterna har förbättrat sina rekryteringsförfaranden. Reformen av den offentliga förvaltningen måste nu genomföras för att överlag stärka den administrativa kapaciteten.

Föga framsteg har gjorts när det gäller den viktiga frågan om reform av polisväsendet. Direktoratet för omstrukturering av polisväsendet har hindrats i sitt arbete, i stor utsträckning på grund av Republika Srpskas inställning. Detta har lett till förseningar i fråga om genomförandet av det avtal om omstrukturering av polisväsendet som slöts i oktober 2005 och som är en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet.

När det gäller rättsväsendet har den statliga domstolen, den allmänna åklagarmyndigheten och det höga domar- och åklagarrådet utfört sina uppgifter väl. Deras egenansvar ökar alltmer och de minskar sitt beroende av det internationella samfundet. Icke desto mindre behöver rättsväsendets oberoende ytterligare stärkas och dess effektivitet förbättras.

Det har antagits en ny strategi mot korruption. Korruptionen förblir ett allvarligt problem i Bosnien och Hercegovina. Fallen av korruption bör undersökas mer effektivt och leda till rättsliga åtgärder.

Begränsade framsteg har gjorts när det gäller mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter. Författningsdomstolens kommission för mänskliga rättigheter har fortsatt att arbeta effektivt. Kontrollen av huruvida avgöranden i fall som rör mänskliga rättigheter efterlevs och av att de internationella konventionerna om skydd för de mänskliga rättigheterna tillämpas på rätt sätt bör ägnas större uppmärksamhet. Etnisk diskriminering är fortfarande en viktig fråga. Det krävs ytterligare ansträngningar för att bekämpa intolerans och förbättra förhållandena i fängelserna. Konkreta åtgärder måste vidtas för att stödja den romska minoriteten.

I fråga om medie- och yttrandefriheten har lagstiftning på statlig nivå om radio och TV i allmänhetens tjänst antagits. Motsvarande lagstiftning på entitetsnivå har antagits i Republika Srpska, men inte i federationen. Reformen av radio och TV i allmänhetens tjänst har bara delvis genomförts. Den berörda prioriteringen i det europeiska partnerskapet har ännu inte genomförts till fullo.

Fonden för flyktingars återvändande har tagits i bruk och Bosnien och Hercegovina har aktivt deltagit i Sarajevoprocessen. Vidare åtgärder krävs för att stödja återvändandet av flyktingar och internt fördrivna personer och i synnerhet att integrera dem i samhället och i ekonomin.

Begränsade framsteg har uppnåtts när det gäller regionala frågor och internationella skyldigheter. Vissa ansträngningar har gjorts för att sörja för samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY) – en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet – men det finns utrymme för förbättringar. Ytterligare åtgärder krävs för att spåra de åtalade personer som fortfarande är på fri fot och för att bekämpa de nätverk som stöder dem. Framsteg har gjorts när det gäller åtal av krigsförbrytelser vid den statliga domstolen. Beivrandet av brott på entitetsnivå behöver förbättras.

Bosnien och Hercegovinas förbindelser med sina grannar är fortsatt goda. Vissa bilaterala frågor, framför allt när det gäller utstakning av gränsen och handel, behöver ännu åtgärdas.

När det gäller ekonomiska kriterier har Bosnien och Hercegovina gjort begränsade framsteg på vägen mot att bli en fungerande marknadsekonomi. Det behövs betydande ytterligare ansträngningar för att landet skall kunna hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen.

Samordningen av skattepolitiken fördjupades och en mervärdesskatt infördes framgångsrikt i hela landet i januari 2006. Utredningskapaciteten till stöd för politikutformning och beslutsfattande ökade i viss utsträckning. Den ekonomiska tillväxten förblev stabil. Budgetsaneringen fortsatte. Exporten ökade under första hälften av 2006, med stöd av införandet av mervärdesskatten och ökad produktion av vissa råvaror. Privatiseringen fortsatte, framför allt i Republika Srpska, och vissa lagändringar antogs för att stödja omstruktureringen av företag.

På många områden förblev reformtakten emellertid långsam. Obalanserna i handels- och bytesbalansen var fortsatt mycket stora, vilket beror på att företagssektorn inte är tillräckligt dynamisk och den privata konsumtionen stark. Grunden för ekonomisk tillväxt var fortsatt snäv. Den finanspolitiska inriktningen i landet har inte i tillräcklig utsträckning avspeglat de stora makroekonomiska obalanserna. Beslutsprocesserna när det gäller den ekonomiska politiken och finanspolitiken i landet förblir komplicerade och inte tillräckligt samordnade. Dessutom ökade trycket på de offentliga utgifterna trots att de redan är relativt stora. Vidare är de offentliga utgifternas effektivitet fortfarande relativt låg. Företagsklimatet och företagsstyrningen präglas fortfarande av brister. Privatiseringen och omstruktureringen av företag gick långsamt framåt, framför allt i federationen. Stora delar av företagssektorn har fortfarande inte omstrukturerats i tillräcklig utsträckning.

Bosnien och Hercegovina har gjort begränsade framsteg när det gäller att anpassa sin lagstiftning och sina strategier till EU:s normer. Bosnien och Hercegovina måste ytterligare förbättra sin förmåga för att uppfylla kraven i det europeiska partnerskapet i detta avseende.

När det gäller den inre marknaden har få framsteg gjorts i fråga om fri rörlighet för varor. Förberedelserna på områdena standardisering, certifiering, metrologi och marknadsövervakning befinner sig ännu på ett tidigt stadium, och den nya lagstiftningen har ännu inte genomförts ordentligt. Avsaknaden av organ och förfaranden för bedömning av överensstämmelse fortsätter att hämma exportkapaciteten. Det är angeläget att man snabbt upprättar åtgärder för att upprätta en struktur för marknadsövervakning på grundval av lämplig produktlagstiftning och avvecklar av motstridiga förhandskontroller innan produkterna släpps ut på marknaden.

Inte mycket finns att rapportera i fråga om fri rörlighet för arbetstagare. Begränsade framsteg har gjorts på området för tjänster och inga betydande förändringar har skett när det gäller etablerings- och bolagsrätt. Banktillsynen har inte förts upp på statlig nivå, utan förblir inom entiteternas ansvarsområde.

Ingen större utveckling har ägt rum på området för fri rörlighet för kapital, men Bosnien och Hercegovinas förberedelser på detta område är på god väg. Begränsade ytterligare framsteg har gjorts i fråga om tullregler. Tullagstiftningen är på plats och har i stor utsträckning anpassats till gemenskapens regelverk. Det bör sörjas för att den genomförs till fullo, särskilt på områden såsom ursprungsregler, tullvärdeberäkning och förenklade förfaranden. När det gäller beskattning var det framgångsrika införandet av mervärdesskatt en positiv utveckling. Begränsade framsteg har gjorts i fråga om direkt beskattning.

I fråga om konkurrens gör Bosnien och Hercegovina stadiga framsteg när det gäller kontroll av konkurrensbegränsande samverkan, men inga framsteg har gjorts vad beträffar statligt stöd. En viss utveckling har skett i fråga om offentlig upphandling, särskilt i och med upprättandet av byrån för offentlig upphandling och tillsynsorganet på området. Begränsade framsteg har gjorts när det gäller genomförandet av lagstiftning om immateriella rättigheter och kontrollen av att den efterlevs.

På sysselsättningspolitikens område har det inte skett några större förändringar. Bosnien och Hercegovinas arbetsmarknad tampas fortfarande med arbetslöshet, stor splittring och avsaknad av en sund sysselsättningspolitik. Föga framsteg har gjorts på utbildningsområdet. Lagstiftningen om högre utbildning och annan viktig lagstiftning har ännu inte antagits. Ett allvarligt problem är att man fortsätter att sätta barn med olika etniskt ursprung i olika skolor.

Inga större framsteg har gjorts när det gäller att upprätta en verklig inre marknad i Bosnien och Hercegovina, vilket är en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet.

När det gäller sektorspolitiken kan inga större förändringar rapporteras på området industri och små och medelstora företag. Den industripolitiska strategin och strategin för utveckling av små och medelstora företag har ännu inte antagits.

Överlag har inga större framsteg gjorts på jordbruksområdet. Jordbrukspolitiken sköts fortfarande på entitetsnivå och samordningen är otillräcklig. Utvecklingen av en omfattande jordbruksstrategi har försenats, delvis på grund av att de nödvändiga rättsliga och institutionella ramarna saknas på statlig nivå. Genomförandebestämmelser har antagits på det veterinära området. Genomförandet är fortsatt begränsat, framför allt på grund av otillräckliga personalresurser och finansiella resurser samt bristande samordning mellan de veterinära myndigheterna på stats- respektive entitetsnivå. Bosnien och Hercegovinas förberedelser på miljöområdet befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium. Det har ännu inte antagits någon statlig miljölagstiftning för att skapa en ram för ett landsomfattande, harmoniserat miljöskydd, och inte upprättats någon statlig miljöbyrå.

Bosnien och Hercegovinas deltar fortsatt i utvecklingen av det transeuropeiska transportnätverket. Bosnien och Hercegovina håller på att genomföra samförståndsavtalet från juni 2004 om sydöstra Europas huvudnätverk för regional transport. Landet har undertecknat avtalet om ett gemensamt europeiskt luftrum, som syftar till att skapa en enda europeisk luftfartsmarknad där EU:s luftfartsnormer tillkämpas. Bosnien och Hercegovina har gjort betydande framsteg när det gäller att anpassa sin lagstiftning till gemenskapens lagstiftning på luftfartsområdet.

Viss positiv utveckling har ägt rum på energiområdet. Fördraget om energigemenskapen har ratificerats. Inom elsektorn gör man en åtskillnad mellan överföring och andra verksamheter (s.k. ”unbundling”), och den oberoende elsystemoperatören (ISO) och elöverföringsföretaget (Transco) har etablerats juridiskt. Överföringen av tillgångar och skulder mellan ISO och Transco har emellertid ännu inte slutförts, vilket hindrar dessa organ från att bli fullt operativa. Det har ännu inte utvecklats någon landsomfattande energistrategi.

När det gäller informationssamhälle och medier har den oberoende regleringsmyndigheten för telekommunikation gjort förberedelser för effektiv konkurrens på telekommunikations-marknaden. Det har emellertid endast gjorts begränsade framsteg när det gäller radio och TV i allmänhetens tjänst och upprättande av ett informationsorgan. Ingen betydande utveckling har skett på området för intern finansiell kontroll inom den offentliga sektorn.

De har vidtagits åtgärder på statistikområdet, framför allt genom undertecknandet av ett samarbetsavtal mellan landets statistikinstitutioner på statlig nivå och entitetsnivå. Det krävs emellertid betydande ytterligare ansträngningar för att upprätta ett effektivt statistiksystem, förenligt med EU:s normer, i Bosnien och Hercegovina.

När det gäller rättvisa, frihet och säkerhet har vissa framsteg gjorts i fråga om handläggning av viseringsärenden, gränsförvaltning, asyl och migration. Upphävandet av viseringskravet för alla EU-medborgare har bekräftats. Bosnien och Hercegovina har slutit flera avtal om återtagande med EU-medlemsstater och tredjeländer och har förklarat sig redo att förhandla fram ett sådant avtal på EU-nivå. Antalet viseringar som utfärdas vid gränsövergångar har minskat. Det har gjorts ytterligare framsteg när det gäller att upprätta ett fungerande asylsystem och ta itu med illegal migration. Vissa framsteg har gjorts när det gäller gränsförvaltning: 2005 års strategi för integrerad gränsförvaltning har uppdaterats och handlingsplanen för integrerad gränsförvaltning har slutförts. Det saknas emellertid medel för genomförandet. Det finns utrymme för förbättringar i fråga om gränskontrollerna. Bristen på personal och faciliteter behöver fortfarande åtgärdas på alla områden.

När det gäller penningtvätt har framstegen varit begränsade. Finansunderrättelseenheten inom det statliga informations- och skyddsorganet (Sipa) är fortfarande inte tillräckligt bemannad. Det har inte antagits någon ny lagstiftning mot penningtvätt och kontrollen av att de befintliga bestämmelserna efterlevs är begränsad. Vissa åtgärder har vidtagits i fråga om narkotikabekämpning genom antagandet av lagen om förebyggande av missbruk av narkotika och prekursorer. Det bör utarbetas en narkotikapolitik på statlig nivå som är förenlig med EU:s normer.

Bosnien och Hercegovina har gjort vissa framsteg när det gäller att bekämpa organiserad brottslighet, människohandel och terrorism. Det har antagits en nationell strategi för bekämpning av organiserad brottslighet. Den rättsliga ramen för bekämpning av organiserad brottslighet har upprättats, men tillämpningen av lagstiftningen behöver förbättras ytterligare. Det statliga informations- och skyddsorganet har gjort ett ökat antal undersökningar och arresteringar. Det behöver nu nå sin fulla kapacitet, framför allt när det gäller personal. Den nationella handlingsplanen 2005–2007 för bekämpning av människohandel håller på att genomföras. Inkonsekvenser mellan lagstiftningen på statlig nivå och lagstiftningen på entitetsnivå fortsätter utgör ett fortsatt hinder för rättsliga åtgärder. Bosnien och Hercegovina har också antagit en strategi för bekämpning av terrorism. När det gäller uppgiftsskydd har lagen om skydd av personuppgifter antagits, men myndigheten för uppgiftsskydd har ännu inte upprättats. Situationen i fråga om skydd av personuppgifter fortsätter att ge anledning till oro.

Kroatien

Kroatien fortsätter att uppfylla de politiska kriterierna. Framsteg har gjorts generellt, men ytterligare insatser krävs på ett antal områden. De kortsiktiga prioriteringarna i partnerskapet för anslutning har delvis genomförts.

Demokratin och rättsstaten har stärkts ytterligare. Avsevärda förbättringar skulle dock kunna göras inom rättsväsende, offentlig förvaltning och bekämpning av korruption. Det krävs betydande förbättringar på dessa områden om det skall bli möjligt att skapa en solid grund för ett fullständigt genomförande av gemenskapsrätten.

Arbetet med förberedelserna för en strategi för en reform av den offentliga förvaltningen har påbörjats. Regeringen antog ett policydokument i september 2006 där den åtog sig att utarbeta ett utkast till en reviderad allmän förvaltningslag senast i juli 2007. Fristen för att anta en övergripande strategisk ram för att behandla denna viktiga fråga har för länge sedan överskridits. Det nuvarande förvaltningssystemet inom rättsväsendet är tungrott och behöver förenklas. Det breda utrymmet i lagstiftningen för skönsmässiga bedömningar leder till ineffektivitet och rättsosäkerhet och underlättar korruption. En ny lag om offentliganställda tjänstemän trädde i kraft i januari 2006 och viss därtill hörande genomförandelagstiftning har antagits. Civilförvaltningen fortsätter dock att utsättas för oberättigat politiskt inflytande, hög personalomsättning och brist på kvalificerad personal.

Genomförandet av en strategi för en reform av rättsväsendet, som är en huvudprioritering i partnerskapet för anslutning, har påbörjats. Lagstiftningsmässiga och organisatoriska ändringar har genomförts för att förbättra rättsväsendets funktion. Antalet försenade ärenden har minskat, men fortsätter att ligga på en hög nivå. Reformen befinner sig i ett tidigt skede och rättssystemet fortsätter att lida allvarliga brister. Mer behöver göras för att förkorta domstolsförfarandena, förbättra ärendeförvaltningen, rationalisera domstolsnätverket och säkerställa ett korrekt verkställande av domstolsbesluten. För att säkerställa opartiskhet krävs en förbättring att förfarandena för utnämning, utbildning och disciplinering av företrädare för de rättsliga myndigheterna. Ett nytt program för bekämpning av korruption antogs i mars 2006. Byrån för förhindrande av korruption och organiserad brottslighet (USKOK) har förstärkts. Åtgärder har nyligen vidtagits i några korruptionsärenden som tidigare inte hade undersökts. Genom dessa åtgärder genomförs delar av en huvudprioritering i partnerskapet för anslutning. Korruptionen fortsätter dock att utgöra ett allvarligt problem. Många påståenden om korruption undersöks inte och korrupta handlingar bestraffas vanligtvis inte. Genomförandet av programmet för bekämpning av korruption befinner sig i ett tidigt skede. USKOK och andra organ som ingår i programmet behöver förstärkas ytterligare och samordningen mellan dem måste förbättras. Ett fullständigt genomförande av programmet och en stark politisk vilja att öka insatserna är nödvändig, särskilt vad gäller korruption på hög nivå.

På området mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter görs fortsatta framsteg, om än i långsam takt. En lämplig rättslig ram har införts. Det faktiska genomförandet av lagstiftningen behöver dock påskyndas.

I juni 2006 ändrades brottsbalken, vilket bland annat ledde till att fängelsestraff för förtal avskaffades och en vidare definition av hatbrott infördes. Beträffande minoriteter har en betydande ökning skett av finansieringen och regeringen har riktat ökad uppmärksamhet mot handlingsplanen i samband med årtiondet för integrering av den romska befolkningen. Politiker på hög nivå har visat sitt engagemang för integration av minoriteter.

Ytterligare insatser krävs dock för att bekämpa intolerans och uppmuntra till försoning samt för undersökning och åtal av dem som är ansvariga för brott som är uppenbart etniskt motiverade. Genomförandet av den konstitutionella lagen om nationella minoriteters rättigheter fortsätter att gå långsamt framåt, särskilt vad gäller anställningsvillkoren för minoriteter. Dessa frågor utgör huvudprioriteringar i partnerskapet för anslutning. En omfattande strategi och handlingsplan för bekämpning av alla former av diskriminering har ännu inte antagits.

Det har förekommit incidenter med politisk inblandning i medierna. Planer som syftar till att förbättra kvinnors och barns rättigheter har antagits och bör nu genomföras.

Beträffande regionala frågor och internationella skyldigheter fortsatte samarbetet med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY) som är en huvudprioritering i anslutningspartnerskapet och man har säkerställt att Dayton- och Erdut-avtalens bestämmelser överlag följs. Förbättringarna fortsätter när det gäller åtalen av krigsförbrytelser i Kroatien. Problemet med särbehandling av serber som tilltalats i brottmål behöver dock lösas fullt ut. Det statliga åklagarämbetet har på allvar tagit sig an problemet med vittnesskydd, då detta problem inte har angripits i tillräcklig omfattning i det mer omfattande rättssystemet. Framstegen vad gäller flyktingars återvändande – en huvudprioritering i partnerskapet för anslutning – har varit ojämna. Frågorna om återuppbyggnad och återbördande av egendom har hanterats väl, medan genomförandet av bostadsprogram för tidigare innehavare av hyresrätter som önskar återvända till Kroatien är bristfälligt. Inga framsteg har gjorts vad gäller godkännandet av pensionsrättigheter. Det är viktigt att påskynda insatserna för att skapa de nödvändiga ekonomiska och sociala förhållandena för hållbarhet i samband med flyktingars återvändande.

Fortsatta framsteg görs på området för regionalt samarbete, och det är viktigt att dessa framsteg fortsätter. Det har inte gjorts några större framsteg för att finna slutgiltiga lösningar på olika olösta bilaterala frågor med Kroatiens grannländer, särskilt i samband med utstakningen av gränsen. Denna fråga utgör en huvudprioritering i partnerskapen för anslutning. Det finns behov av en ökad insats för ytterligare utveckling av samarbetet och goda grannförbindelser.

Beträffande de ekonomiska kriterierna kan Kroatien anses ha en fungerande marknadsekonomi. Landet bör kunna möta konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU på medellång sikt, under förutsättning att det kraftfullt genomför sitt reformprogram för att undanröja de många svagheter som finns kvar.

Det politiska samförståndet om huvudinriktningen i den ekonomiska politiken har generellt bevarats. Den stabilitetsorienterade makroekonomiska politiken har bidragit till låg inflation, växelkursstabilitet och en liten ökning av tillväxttakten. De privata investeringarna har ökat och arbetslösheten har minskat. Den finanspolitiska konsolideringen har gradvis blivit bättre, och backas upp av en stark inkomsttillväxt. Vissa åtgärder har vidtagits för bättre kontroll av utgifterna för hälso- och sjukvård. Förfarandena för företagsregistrering har förenklats ytterligare. Banksektorn har fortsatt att växa och det har upprättats ett nytt tillsynsorgan för den finansiella sektorn utanför bankerna. Väginfrastrukturen har förbättrats. Ytterligare framsteg har gjorts när det gäller att öka konkurrensen i telekommunikationssektorn. Inledande åtgärder har vidtagits för omstruktureringen av det förlustbringande järnvägssystemet. Kroatiens ekonomi är väl integrerad med den i EU.

Betydande och ökande obalanser i handels- och bytesbalansen och en hög utlandsskuld medför potentiella risker för den makroekonomiska stabiliteten. Bidrag till förlustbringande företag och höga löpande utgifter fortsätter att tynga statsbudgeten. Takten i genomförandet av strukturreformerna har generellt varit låg. Det har inte gjorts några större framsteg vad gäller genomförandet av planerna på privatisering och omstrukturering av företag. Utvecklingen av en livskraftigare privat sektor har hämmats av brister inom den offentliga förvaltningen och rättsväsendet, vilka undergräver förfarandena för marknadstillträde och marknadsutträde och kontrollen av efterlevnaden av lagstiftningen i fråga om egendomsrätt och fordringsägarnas rättigheter. Det statliga ingripandet i ekonomin fortsätter att vara omfattande. Ökade insatser krävs om man skall lyckas med att höja deltagandet i livslångt lärande.

Kroatien har förbättrat sin förmåga att påta sig de skyldigheter som ett medlemskap medför. Vissa framsteg har gjorts på de flesta områdena, främst vad gäller anpassningen av lagstiftningen. Framstegen varierar kraftigt mellan kapitlen. Det finns fortfarande mycket kvar att göra när det gäller den övergripande nivån för anpassning av lagstiftningen och den offentliga förvaltningens förmåga. På många områden har de kortsiktiga prioriteringarna i partnerskapet för anslutning ännu inte uppfyllts.

Det har gjorts begränsade och ojämna framsteg på området fri rörlighet för varor. Det har gjorts framsteg vad gäller den nya metoden och helhetsmetoden, men dessa har inte anpassats till de områden som använder den gamla metoden. På samtliga områden krävs fortsatta stora insatser vad gäller lagstiftning och den offentliga förvaltningens förmåga. Begränsade framsteg har nåtts på området fri rörlighet för arbetstagare. Betydande insatser krävs när det gäller att utveckla förmågan till samordning av socialförsäkringssystemen. Begränsade framsteg har gjorts vad gäller etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster. Generellt har anpassningen varit god, även om stora insatser fortfarande krävs på vissa områden. Kroatien har gjort vissa framsteg på området fri rörlighet för kapital. Ökade insatser krävs dock, särskilt när det gäller penningtvätt och förfaranden i samband med EU-medborgares förvärv av fast egendom.

Begränsade framsteg har gjorts på området offentlig upphandling. Det krävs ytterligare betydande insatser för att utforma en övergripande strategi för anpassning till lagstiftningen och för att stärka den institutionella uppbyggnaden. Stora framsteg har gjorts på området bolagsrätt. Betydande ändringar har gjorts av lagstiftningen på området företagsredovisning och revision. Anpassningar håller på att göras, men fortsatta insatser krävs vad gäller övervakning och företagens efterlevnad av lagstiftningen. Vissa framsteg har gjorts beträffande immateriella rättigheter, särskilt kontrollen av att den efterlevs. Fortsatta insatser krävs dock.

Kroatien fortsätter att göra vissa framsteg på området konkurrenspolitik, både vad gäller konkurrensbegränsande samverkan och statligt stöd. Landet behöver dock öka sina insatser. Det behövs ytterligare viktig anpassning av lagstiftningen, förstärkning av den offentliga förvaltningens förmåga och effektivare efterlevnad av reglerna. Landet bör snarast möjligt anta bärkraftiga omstruktureringsplaner inom stål- och varvssektorn. Skattestödet fortsätter att vara problematiskt. De relevanta skyldigheterna i stabiliserings- och associeringsavtalet har ännu inte fullgjorts.

Kroatien har gjort vissa framsteg vad gäller finansiella tjänster, särskilt genom att öka anpassningen av försäkringslagstiftningen och genom att upprätta en integrerad tillsynsmyndighet för den finansiella sektorn utanför bankväsendet. Anpassningen har ökat något, men insatserna måste öka.

Vissa framsteg har gjorts på området informationssamhället och media. Konkurrensen på marknaden för telekommunikationer har ökat. Anpassningen vad gäller elektronisk kommunikation och informationsteknik har ökat något. Det är dock nödvändigt att stärka den kroatiska byrån för telekommunikationer. Det finns också behov av ytterligare anpassning av lagstiftningen inom media och det audiovisuella området.

På jordbruksområdet har rimliga framsteg nåtts, särskilt i fråga om genomförandet av program för landsbygdsutveckling, kvalitetspolitik och ekologiskt jordbruk. Upprättandet av förvaltningsstrukturerna för genomförande, förvaltning och kontroll av den gemensamma jordbrukspolitiken befinner sig i ett tidigt skede. Beträffande fiske har Kroatien gjort vissa framsteg med ytterligare anpassningar vad gäller förvaltningen av resurser och fiskeflottan och viss förstärkning av inspektionstjänsterna. Ökade insatser krävs för att avhjälpa vissa större brister, inklusive inrättandet av ett datoriserat register över fiskeflottan, satellitbaserat kontrollsystem för fartyg (VMS), datainsamling och ett bättre inspektionssystem. Det statliga stödet behöver också anpassas. Vissa framsteg gjordes vid anpassningen av politiken på det veterinära och fytosanitära området och livsmedelspolitiken. Betydande insatser krävs dock, som omfattar antagandet av en omfattande strategi för livsmedelssäkerhet samt den nödvändiga ramlagstiftningen.

Stora framsteg har gjorts inom transportpolitiken. Anpassningen har fortsatt inom väg-, luft- och sjötransport. Ytterligare genomförandelagstiftning behöver dock antas och ökade insatser krävs, särskilt vad gäller den offentliga förvaltningens förmåga. Vissa framsteg har också gjorts på energiområdet, bland annat när det gäller tryggare energiförsörjning och den inre marknaden för energi och gas. Kroatien har ratificerat fördraget om energigemenskapen. Ökade insatser krävs dock, särskilt vad gäller energieffektivitet, kärnsäkerhet och stärkt lagstiftning.

Begränsade framsteg har gjorts vad gäller beskattning. De samlade framstegen vad gäller lagstiftningens anpassning fortsätter att vara begränsade. Det krävs en omfattande modernisering av skatteförvaltningen och förbättrad IT-samtrafikförmåga. Kroatien har gjort vissa framsteg på området för den ekonomiska och monetära unionen. På det hela taget har förberedelserna kommit en god bit på väg. Ytterligare insatser krävs dock för att säkerställa att centralbanken får en fullständigt oberoende ställning. Kroatien har gjort stora framsteg på alla områden vad gäller statistik. Fortsatta insatser är nödvändiga och särskilt hållbar nationell finansiering.

Begränsade framsteg har gjorts när det gäller socialpolitik och sysselsättning. Betydande insatser krävs för att stärka den svaga offentliga förvaltningens förmåga på detta område. Kroatiens framsteg är ojämna vad gäller företags- och industripolitik. Stora framsteg har gjorts vad gäller företagsklimatet och politiken för små och medelstora företag, och de stora utmaningarna ligger nu i omstruktureringen av företag, särskilt inom stål- och varvssektorn. Vissa framsteg har gjorts vad gäller transeuropeiska nät. Framsteg har också gjorts i samband med regionalpolitik och samordning av strukturinstrument. Betydande insatser krävs dock för att inrätta de förvaltningsmässiga strukturer som är nödvändiga för genomförandet av EU-medlen.

Vissa framsteg har gjorts vad gäller rättsväsende och grundläggande rättigheter. Det finns dock behov av betydande förbättringar i samband med reformen av rättsväsendet och bekämpningen av korruption. Det finns också utrymme för förbättringar vad gäller grundläggande rättigheter. På området rättvisa, frihet och säkerhet har Kroatien gjort framsteg, särskilt inom gränsförvaltning samt viserings- och asylpolitiken. Handlingsplanen för integrerad gränsförvaltning bör dock uppdateras och utrustningen behöver moderniseras. Betydande och varaktiga insatser krävs för att stärka efterlevnaden och den offentliga förvaltningens förmåga, särskilt när det gäller organiserad brottslighet.

Rimliga framsteg har gjorts i kapitlen vetenskap och forskning och utbildning och kultur. I båda fallen har ett bra förberedelsearbete gjorts. På miljöområdet har stora framsteg gjorts överlag, särskilt luft och vatten, naturskydd, kemikalier och genetiskt modifierade organismer. Betydande insatser krävs dock fortfarande mot bakgrund av detta kapitels omfattning och komplexitet. Den offentliga förvaltningens förmåga är svag och det finns inga strategier för att finansiera de omfattande investeringar som krävs. Kroatien har gjort begränsade framsteg på området hälsa och konsumentskydd. Mycket arbete kvarstår när det gäller anpassningen av lagstiftningen, och marknadstillsynen ligger långt från EU:s regler.

Kroatien har gjort vissa framsteg med tullunionen, särskilt genom att ytterligare anpassa tullförfarandena och tullskydd av immateriella rättigheter. Det krävs dock en betydande förstärkning av den offentliga förvaltningens förmåga och IT-samkörningsförmågan. Kroatien har gjort vissa framsteg på området yttre förbindelser. Framstegen fortsätter vad gäller utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Kroatien fortsätter att systematiskt anpassa sig till EU:s förklaringar och andra GUSP-instrument.

Vissa framsteg har gjorts på området finansiell kontroll, särskilt vad gäller intern finansiell kontroll inom den offentliga sektorn, extern revision och skydd av euron mot förfalskning. Det krävs dock mer kapacitet för intern revision och ekonomisk förvaltning. Det är nödvändigt att börja använda strukturer som kan skydda EU:s ekonomiska intressen. Inga framsteg har gjorts när det gäller finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien

Såsom noterades i förra årets yttrande om landets ansökan om medlemskap är f.d. jugoslaviska republiken Makedonien på god väg att uppfylla de politiska kriterierna. Reformtakten har dock minskat under 2006 och landet måste öka sina ansträngningar. De politiska prioriteringarna på kort sikt i det europeiska partnerskapet har delvis åtgärdats.

Det fortsatta genomförandet av Ohrid-ramavtalet har bidragit till landets stabilitet och till att befästa demokratin och rättsstaten. För att kunna göra ytterligare framsteg måste alla politiska partier anstränga sig för att skapa samförstånd enligt andemeningen och ordalydelsen i avtalet.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien gjorde framsteg i arbetet med att stärka valprocessen i förberedelserna inför parlamentsvalen i juli. De rättsliga och institutionella ramarna för valen har reformerats, vilket är i enlighet med rekommendationerna från kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) och är en av huvudprioriteringarna i det europeiska partnerskapet. Valprocessen i juli genomfördes i stort sett enligt internationella normer. Det förekom dock fortfarande oegentligheter både före och under valen. Det kommer att krävas en stor insats för att normerna skall kunna efterlevas helt och hållet under nästa val. Det behövs en konstruktiv dialog, särskilt i parlamentet, mellan alla politiska partier i regeringen och oppositionen för att säkerställa att institutionerna fungerar på ett korrekt sätt.

När det gäller reformen av den offentliga förvaltningen har lagen om statstjänstemän från 2000 genomförts ytterligare. Det har vidtagits åtgärder för att förbättra förvaltningen av och insynen i offentliga beslut. Decentraliseringen har gått framåt och de offentliga tjänsterna har börjat bli bättre. Det krävs fortsatta tydliga åtaganden från regeringens och kommunernas sida för att ta itu med de kvarvarande utmaningarna. Utnämningar och avskedanden i förvaltningen fortsätter att vara politiskt färgade. Det har skett stora förändringar i förvaltningen efter regeringsskiftet. Förvaltningens oberoende och professionalism, liksom dess administrativa kapacitet, måste stärkas.

En viktig reform av rättsväsendet har inletts, vilket är ett krav i det europeiska partnerskapet. De konstitutionella och rättsliga ramarna för ett oberoende och effektivt rättssystem är nu till stor del på plats. Ett lyckat genomförande av reformen kvarstår som en stor utmaning och en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet, vilket kommer att kräva fortsatta ansträngningar och varaktiga resultat. Ytterligare åtgärder måste vidtas för att säkerställa en effektiv rättsstat i hela landet. I och med antagandet av en ny polislag har en av huvudprioriteringarna i det europeiska partnerskapet uppnåtts, efter förseningar som bromsat reformen av polisväsendet. Det krävs ett konstruktivt samarbete mellan regeringen och oppositionen för att säkerställa att lagen kan genomföras friktionsfritt.

De rättsliga och institutionella ramarna för bekämpning av korruption har förstärkts. Samarbetet och samordningen mellan de berörda organen har förbättrats. Korruptionen är dock fortfarande omfattande och många anklagelser om korruption har ännu inte utretts. Det krävs att lagstiftningen genomförs fullt ut och en stark politisk vilja att öka ansträngningarna.

När det gäller de mänskliga rättigheterna och skydd av minoriteter har Ohrid-avtalet genomförts. Generellt sett har förbindelserna mellan olika etniska grupper fortsatt att förbättras. Det krävs dock avsevärda ansträngningar på ett antal områden. Strafflagen har ändrats för att avskaffa fängelsestraff för förtal. Mekanismerna för undersökning av misshandel av fångar måste stärkas, t.ex. genom samarbete mellan ombudsmannen och inrikesministeriet. Avlyssning av telekommunikation pågår fortfarande eftersom det inte finns någon egentlig rättslig ram för detta. Ansträngningar är nödvändiga för att bygga upp förtroende mellan olika etniska grupper. De olika grupperna är ojämnt representerade i den offentliga förvaltningen. Vissa framsteg har gjorts i genomförandet av handlingsplanerna för årtiondet för romernas integrering 2005–2015. Romernas situation fortsätter dock att vara bekymmersam.

När det gäller regionala frågor och internationella förpliktelser har f.d. jugoslaviska republiken Makedonien samarbetat fullt ut med Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY). Reformen av rättsväsendet är nödvändiga som en förberedelse för att fallen skall kunna återföras av ICTY. Landet upprätthöll en konstruktiv ståndpunkt i samtalen om Kosovos status. Det bilaterala avtalet om icke-överlämnande med Förenta staterna är fortfarande inte i överensstämmelse med EU:s relevanta principer för förhandlingar mellan en stat som är part i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och Förenta staterna.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har fortsatt att vara en aktiv partner i det regionala samarbetet. Landet har utvecklat bilaterala förbindelser med grannländerna, men det har inte gjorts några framsteg i namnfrågan. Det krävs fortsatta ansträngningar och ett konstruktivt tillvägagångssätt för att nå fram till en ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning på namnfrågan med Grekland under FN:s överinseende, vilket skulle bidra till ett gott regionalt samarbete och goda grannförbindelser.

När det gäller de ekonomiska kriterierna har f.d. jugoslaviska republiken Makedonien kommit långt i arbetet med att inrätta en fungerande marknadsekonomi. Fortsatt stabilisering och fler reformansträngningar krävs för att landet skall kunna hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen på medellång sikt.

Landet har ett brett samförstånd om vad som är viktigt i den ekonomiska politiken. Som ett resultat av en sund politik har den makroekonomiska stabiliteten och förutsägbarheten ökat ytterligare. Inflationen har hållits i schack. Konton tillhörande den offentliga förvaltningen har hållits nära jämvikt och den offentliga sektorns relativt låga skuldnivå har minskat ytterligare. Pris- och handelsavregleringen har i stort sett genomförts och privatiseringen av statligt ägda företag har fortsatt. Genom att förenkla och påskynda konkursförfaranden och registreringsförfaranden (i enlighet med en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet) har olika hinder för marknadstillträde och marknadsutträde minskat. Stabiliteten inom den finansiella sektorn har förbättrats. Dessutom har åtgärder vidtagits för att förbättra personalkvaliteten och uppgradera landets infrastruktur. Utländska direktinvesteringar har ökat markant, vilket främst har berott på privatiseringsansträngningar. Den ekonomiska integrationen med EU är på god väg.

Marknadsekonomin hämmas dock fortfarande av institutionella brister såsom långsamma administrativa förfaranden, korruption, byråkrati och dålig rättssäkerhet. Brister inom rättsväsendet ger fortfarande upphov till flaskhalsar som hindrar en snabbare förbättring av företagsklimatet. Arbetsmarknaden och finansmarknaden fungerar fortfarande dåligt, vilket lägger hinder i vägen för att få den osedvanligt höga arbetslösheten att minska och gör det svårare för företag att få kredit. Utbildningssystemet återspeglar inte landets behov i tillräcklig utsträckning. Därför är den ekonomiska tillväxten endast måttlig. Den stora informella sektorn förorsakar fortfarande kraftiga störningar i ekonomin. Exportens varusammansättning är mycket koncentrerad.

Landet har gjort ytterligare ansträngningar för att förbättra sin förmåga att påta sig de skyldigheter som ett medlemskap medför. Det står emellertid inför stora utmaningar när det gäller att genomföra lagstiftningen och effektivt övervaka att den efterlevs. Det har gjorts vissa framsteg i uppfyllandet av prioriteringarna på kort sikt i det europeiska partnerskapet.

När det gäller den fria rörligheten för varor har det gjorts vissa framsteg med horisontella åtgärder. Större delen av gemenskapens regelverk måste dock fortfarande införlivas och genomföras. Det har inte hänt mycket är det gäller den fria rörligheten för arbetstagare och förberedelserna är ännu i ett tidigt skede. Det har inte heller gjorts några framsteg när det gäller etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster, utan fortsatta ansträngningar krävs för anpassningen till regelverket. Vissa framsteg har gjorts när det gäller den fria rörligheten för kapital, särskilt i fråga om betalningssystemen. Det krävs dock fortsatta ansträngningar, och i synnerhet måste de rättsliga och institutionella ramarna för penningtvätt förstärkas.

Betydande framsteg kan rapporteras när det gäller offentlig upphandling, där grunden har lagts för utveckling av ett effektivt system för offentlig upphandling. Det kommer dock att krävas fortsatta ansträngningar, särskilt för att inrätta ett effektivt system för överklagande. Det har gjorts märkbara framsteg på det bolagsrättsliga området, särskilt genom införandet av en enda kontaktpunkt för registrering av företag, vilket är ett krav i det europeiska partnerskapet. Det krävs ytterligare ansträngningar för att säkerställa att de antagna bestämmelserna genomförs på ett effektivt sätt. På det immaterialrättsliga området har det gjorts vissa framsteg, särskilt när det gäller industriell äganderätt. Man måste dock öka ansträngningarna för att öka förmågan att genomföra lagstiftningen och stärka förvaltningsstrukturerna och den politiska viljan att bekämpa piratkopiering och förfalskning, i syfte att uppfylla kraven i stabiliserings- och associeringsavtalet. Förberedelserna för anpassningen till gemenskapens regelverk är fortfarande i ett tidigt skede.

På konkurrensområdet kan vissa framsteg rapporteras, vilka främst är begränsade till den rättsliga ramen. Det krävs stora ansträngningar för att genomföra befintlig lagstiftning på ett betydligt effektivare sätt, särskilt när det gäller arbetet i kommissionen för konkurrensskydd.

Vissa framsteg har gjorts i fråga om finansiella tjänster, då landet har fortsatt sina ansträngningar att anpassa sin nationella lagstiftning till EU:s normer på de olika områdena. Det kvarstår dock vissa brister, särskilt när det gäller övervakningskvaliteten i bank- och försäkringssektorn.

Framstegen har varit betydande inom vissa delar av området informationssamhälle och medier. Lagstiftningen har anpassats ytterligare när det gäller elektronisk kommunikation och informationsteknik samt på det audiovisuella området. Avregleringen av telekommunikationsmarknaden måste dock fortsätta för att säkerställa icke-diskriminering mellan operatörer och tillsynsmyndighetens oberoende, så att stabiliserings- och associeringsavtalet inte längre överträds och en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet kan uppnås.

Vissa framsteg har gjorts på området jordbruk och landsbygdsutveckling. Anpassningen har inletts men är i ett tidigt skede. Vissa framsteg har gjorts när det gäller livsmedelssäkerhet samt veterinärpolitik och växtskyddspolitik. Antagandet och genomförandet av lagstiftning för anpassning till gemenskapens regelverk har halkat på efterkälken. Förberedelser för anpassning till regelverket på fiskeområdet befinner sig i ett tidigt skede.

Det har gjorts framsteg inom vissa delar av transportpolitiken. Det krävs dock avsevärda ansträngningar för att anpassa och stärka den administrativa kapaciteten inom alla transportsektorer. Det har gjorts märkbara framsteg inom vissa delar av energisektorn. Antagandet av genomförandebestämmelser är en prioriterad fråga, särskilt med tanke på åtagandena enligt fördraget om energigemenskapen som ratificerades av f.d. jugoslaviska republiken Makedonien i maj 2006.

Det har gjorts framsteg när det gäller anpassningen av lagstiftningen på skatteområdet. Det kommer dock att krävas betydande ansträngningar för att anpassa lagstiftningen, ytterligare säkerställa dess effektiva genomförande och stärka den administrativa kapaciteten för skatteuppbörd.

Det har endast gjorts begränsade framsteg på området ekonomisk politik och penningpolitik. Förberedelserna har i allmänhet dock kommit långt. Det har gjorts vissa framsteg på statistikområdet. Ytterligare anpassning till gemenskapens regelverk är dock nödvändig och den administrativa kapaciteten måste stärkas betydligt.

Det har gjorts märkbara framsteg på området sysselsättning och socialpolitik, särskilt när det gäller lagstiftning för arbetsmarknaden och lika möjligheter. En stor del av regelverket måste dock fortfarande införlivas, särskilt när det gäller hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, och det krävs stora ansträngningar i sysselsättningspolitiken för att ta itu med den svåra arbetsmarknadssituationen. Det har gjorts begränsade framsteg på området företags- och industripolitik. Landet saknar fortfarande strategier för industri, teknik och innovation och det krävs fortsatta ansträngningar för att utarbeta instrument och sektorspolitik. När det gäller de transeuropeiska nätverken deltar f.d. jugoslaviska republiken Makedonien i de regionala initiativen. Behovet av stora ekonomiska bidrag utgör fortfarande en flaskhals när det gäller att förbättra infrastrukturerna. Det har gjorts begränsade framsteg på området regionalpolitik och samordning av strukturinstrument. Det kommer att krävas avsevärda ansträngningar för att anpassa lagstiftningen om regional utveckling och stärka den institutionella ramen och administrativa kapaciteten.

När det gäller rättsväsendet och de grundläggande rättigheterna har konstitutionen och den rättsliga ramen ändrats så att en reform av rättsväsendet har kunnat genomföras. Vissa framsteg har gjorts när det gäller det rättsliga och institutionella ramarna för att bekämpa korruption. Att förbättra rättsväsendets oberoende och effektivitet är dock fortfarande en stor utmaning och det krävs en mycket stark politisk vilja för att bekämpa korruptionen. I fråga om de grundläggande rättigheterna finns det utrymme för förbättringar. Situationen för skydd av personuppgifter fortsätter att vara bekymmersam. Det har gjorts framsteg på vissa delar av området rättvisa, frihet och säkerhet, särskilt i fråga om migrations- och viseringspolitik och gränsförvaltning. Genomförandet av gränsförvaltningsstrategin måste fortsätta. Framstegen har varit mer begränsade när det gäller rättsligt samarbete, polissamarbete och kampen mot organiserad brottslighet och narkotika. Det krävs avsevärda och fortlöpande ansträngningar för att stärka förmågan att se till att lagstiftningen efterlevs liksom för att stärka den administrativa kapaciteten.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har börjat att utarbeta en mera integrerad politik på området vetenskap och forskning. Framsteg har gjorts på området utbildning och kultur. När det gäller miljön har vissa framsteg gjorts för att stärka den rättsliga ramen. Förberedelserna för anpassning till regelverket på detta område befinner sig emellertid i inledningsskedet och mycket betydande ansträngningar kommer att behövas för att säkerställa genomförandet och efterlevnaden av lagstiftningen. När det gäller konsumentskydd och hälsoskydd har vissa framsteg gjorts på lagstiftningsområdet, främst när det gäller säkerhetsrelaterade åtgärder. Ytterligare anpassning av lagstiftningen är nödvändig liksom fortlöpande ansträngningar för att inrätta ett fungerande system för konsumentskydd och hälsoskydd i hela landet.

Det har gjorts stora framsteg i lagstiftningen på området tullunion. Avgifter som stred mot stabiliserings- och associeringsavtalet har avskaffats, i enlighet med en av huvudprioriteringarna i det europeiska partnerskapet. Den administrativa kapaciteten måste dock bli bättre när det gäller personal, IT och annan utrustning för att lagstiftningen skall kunna tillämpas.

Det har gjorts vissa framsteg på området yttre förbindelser, särskilt när det gäller varor med dubbla användningsområden och regional integration genom Cefta-initiativet. Det har gjorts vissa framsteg på området utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Det kommer dock att krävas ytterligare anpassning, särskilt när det gäller internationella restriktiva åtgärder.

Det har gjorts framsteg när det gäller lagstiftningen för finansiell kontroll. Det kommer dock att krävas betydande ansträngningar, särskilt i syfte att stärka den interna finansiella kontrollen inom den offentliga sektorn, externa revisionen och bedrägeribekämpningen. När det gäller finans- och budgetbestämmelser har framstegen varit begränsade. De grundläggande principerna och institutionerna finns dock på plats.

Montenegro

När det gäller de politiska kriterierna har Montenegro gjort vissa framsteg. Landet har i stort sett åtgärdat huvudprioriteringarna i det europeiska partnerskapet, men har ännu inte nått fram till några betydande resultat.

Montenegro har hanterat den övergripande process som ledde till landets oberoende på ett taktiskt sätt. Detta gäller bland annat folkomröstningen den 21 maj 2006, som organiserades och hölls i enlighet med bestämmelserna i den konstitutionella stadgan och Europeiska unionens rekommendationer. Montenegro håller på att införa de rättsliga och institutionella strukturer som krävs för landets nya befogenheter som oberoende stat. Landet måste t.ex. anta en ny konstitution som bör överensstämma med europeiska normer och antas i brett samförstånd. Montenegro måste även ratificera de internationella avtal som statsunionen Serbien och Montenegro slutit med andra parter.

När det gäller demokratin och rättsstatsprincipen hölls parlamentsvalen den 10 september 2006 i enlighet med internationella normer.

Regeringen och parlamentet har gjort fortlöpande ansträngningar för att öka sin effektivitet. Regeringen har inrättat samordningsmekanismer på viktiga verksamhetsområden. Parlamentet har antagit en ny arbetsordning. Det har uppstått förutsättningar för att bygga upp ett politiskt samförstånd inför viktiga val om t.ex. den europeiska integrationen. Denna process måste fortsätta och bör återspeglas särskilt i parlamentets arbete.

Det har gjorts framsteg när det gäller upprättandet av rättsliga ramar för reformen av den offentliga förvaltningen och det finns ett nytt system för rekryteringar. Utbildningen av statstjänstemännen har förbättrats. Den offentliga förvaltningen lider dock fortfarande av allvarliga brister. Förvaltningens avpolitisering och professionalism måste säkerställas helt och hållet, i enlighet med en av huvudprioriteringarna i det europeiska partnerskapet.

Det övergripande stärkandet av rättsväsendet har fortsatt. Detta är en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet. Antagandet av en lag om utbildning för domare och inrättandet av ett statligt utbildningscentrum för domare har varit steg i rätt riktning. Problemen när det gäller effektivitet och oberoende har emellertid i praktiken kvarstått. Det begynnande samförståndet när det gäller rättsliga reformer bör följas av konkreta åtgärder för genomförandet. Planerna för detta bör avslutas inom kort och tilldelas lämpliga resurser. Utnämnandet och befordran av domare och åklagare måste avpolitiseras och grundas på yrkesmässiga och objektiva kriterier.

Viljan att gå vidare i kampen mot korruption har ökat, och visar sig särskilt genom att regeringen har antagit ett antal planeringsdokument och genom förbättringar i rapporteringen. Direktoratet för korruptionsbekämpning har börjat att föra över fall till behöriga organ. Korruption är dock fortfarande ett omfattande problem i Montenegro, och de övergripande rättsliga och institutionella strukturerna har kryphål som möjliggör korruption och begränsar statens kapacitet att förhindra och väcka åtal vid korruption på ett effektivt sätt. Parlamentet misslyckades med att ändra lagen om intressekonflikt, som måste genomgå en omfattande översyn och tillämpas med kraft.

På området mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter befinner sig Montenegro i en tidig fas i inrättandet av rättsliga och institutionella strukturer efter landets oberoende. Under nästa period måste man särskilt beakta konstitutionella garantier för de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter (även i fängelser), religionsfrihet, icke-diskriminering och romernas och flyktingars situation. Mediernas oberoende och professionalism måste stärkas och lagen om tillgång till information måste genomföras med större bestämdhet. TV- och radiomyndighetens oberoende bör bevaras.

När det gäller regionala frågor och internationella skyldigheter är samarbetet med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien för närvarande tillfredsställande. Detta är en av huvudprioriteringarna i det europeiska partnerskapet och bör upprätthållas. Den pågående undersökningen av fallet med ett antal bosniska flyktingars försvinnande 1992 ger anledning till oro. Montenegro stödjer helhjärtat det regionala samarbetet. Landet deltar aktivt i regionala initiativ i fråga om flyg, transportinfrastruktur och energi. Det har goda förbindelser med grannländerna. Efter oberoendet har den friktionsfria lösningen av ouppklarade frågor med Serbien bidragit till stabilitet i regionen. Montenegro har bibehållit en konstruktiv inställning till Kosovo, vilket var en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet.

När det gäller de ekonomiska kriterierna har Montenegro gjort vissa framsteg mot en fungerande marknadsekonomi. Det krävs fortsatta reformansträngningar för att göra det möjligt för landet att klara konkurrenstrycket och marknadskrafterna i EU.

Landet har ett brett samförstånd om vad som är viktigt i den ekonomiska politiken. Den makroekonomiska stabiliteten blir bättre. Den ekonomiska tillväxten har satt fart och inflationen har förblivit låg. Statsskulden har minskat och budgetinkomsterna har ökat ytterligare. De utländska direktinvesteringarna har fortsatt. Prisavregleringen är nästan helt genomförd. Privatiseringsprogrammet har kommit långt och företagsregistreringen har underlättats ytterligare. Domstolarnas kapacitet att hantera handelstvister har förbättrats. Finansförmedlingen har fördjupats och omstruktureringen av nätverksindustrier är på gång.

Den ekonomiska tillväxten är dock fortfarande beroende av några få nyckelsektorer och företag. De externa obalanserna har ökat. Arbetsmarknaden är fortfarande rigid och arbetslösheten hög. Systemet för redovisningsrevision för såväl interna som externa kontroller måste uppdateras. Företagsklimatet försvåras av lagstiftningen, även på lokal nivå och det görs få investeringar i infrastrukturen. Vissa statliga företag har mycket stora skulder och obetalda skulder till regeringen som redan har förfallit. Strukturen för statligt stöd måste stärkas. Det måste inrättas ett system för förhandskontroll av alla nya hjälpåtgärder. De statliga företagen väntar fortfarande på fler omstruktureringar och privatiseringsplanen har bara delvis genomförts. Öppenhet för handel och handelsintegration med EU har nyligen förbättrats, men befinner sig fortfarande på relativt låga nivåer. Privatiseringsförfarandena måste vara effektiva och rättvisa.

Montenegro har gjort vissa framsteg i anpassningen av sin lagstiftning och politik till EU:s normer på de flesta områdena. Landet har lyckats stärka sin administrativa kapacitet, särskilt i samordningen av frågor som rör den europeiska integrationen, t.ex. förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Landet befinner sig dock i ett tidigt skede av förberedelser och det kommer att krävas avsevärda resurser för att slutföra lagstiftningsarbetet och genomföra den.

När det gäller den inre marknaden har Montenegro påbörjat rättsliga och administrativa förberedelser för att till fullo påta sig de nya befogenheterna på områdena standardisering, certifiering, metrologi, marknadsövervakning och immateriella rättigheter. Konsumentskydd och hälsoskydd, däribland kontroller som rör veterinärområdet, fiske och växtskydd, är fortfarande på ett tidigt stadium i förberedelserna. Det krävs förbättringar för att förstärka genomförandet av lagstiftningen om immateriella rättigheter. Montenegro måste även ansluta sig till alla internationella avtal på detta område som statsunionen hade undertecknat.

Det har gjorts framsteg när det gäller tjänster, etableringsrätten och den fria rörligheten för kapital.

Tullreformen har gått framåt men det kvarstår stora problem vad gäller den rättsliga ramen och tillämpningen av bestämmelserna om ursprung. En anpassning till EU-normer på detta område är viktigt för att stabiliserings- och associeringsavtalet skall kunna ingås och senare genomföras. Nyligen har det inrättats skattefria butiker vid landets gränser, vilket ger anledning till oro på grund av den ökade risken för smuggling. Det bör vidtas reformer på skatteområdet.

Vissa framsteg har gjorts på konkurrensområdet. Det krävs dock fortsatta framsteg i arbetet med att införa ett operationellt oberoende och ge resurser för konkurrensmyndigheten och med att fortsätta förberedelserna för att införa och genomföra den rättsliga ramen för statligt stöd. Vissa framsteg har gjorts vad gäller offentlig upphandling och nyligen ändrad lagstiftning och sekundärrätt förväntas stärka de berörda organens prestation. Generellt sett har dock genomförandet av lagstiftningen om offentlig upphandling inte varit tillfredsställande och måste förbättras. Framsteg på alla dessa områden är väsentliga för genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet. När det gäller sysselsättningspolitiken har framstegen varit begränsade. Arbetslösheten är fortfarande ett stort problem i Montenegro och åtgärderna för att avpassa behov och kunskaper har varit otillräckliga. En stor del av regelverket måste fortfarande införlivas, särskilt på områdena hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt jämställdhet. På utbildningsområdet innebär de pågående reformerna att integreringen i det europeiska området för högre utbildning inom ramen för Bolognaprocessen är på rätt spår. Det kommer dock fortfarande att krävas stora ansträngningar för att utveckla färdigheter som överensstämmer med ekonomins krav.

Vad beträffar sektorspolitik har Montenegro gjort måttliga framsteg i genomförandet av det europeiska partnerskapets prioriteringar för industrin samt små och medelstora företag. Landet har dock inte kommit så långt i anpassningen av licenssystemen. Företagsklimatet måste förbättras genom en förenkling av de administrativa förfarandena. Stålsektorn kräver en omstrukturering för att bli lönsam och konkurrenskraftig.

Det har gjorts vissa framsteg på jordbruksområdet. Regeringen har antagit strategier för jordbruksutveckling och fiske som har lämnats över till offentlig debatt. Montenegro har utarbetat utvecklingsplaner för veterinärsektorn. Överlag har landet gjort måttliga reformframsteg med stöd från EU och genom tilldelning av budgetresurser. Genomförandet ligger dock fortfarande under EU-nivå och måste förbättras.

Förberedelserna på miljöområdet befinner sig i ett tidigt skede. Strategiska och rättsliga dokument har antagits men den miljörelaterade administrativa kapaciteten i förvaltnings- och kontrollorganen bör stärkas betydligt.

När det gäller transport och energi kan vissa framsteg rapporteras. Montenegro deltar aktivt i de regionala transportnäten och beslutar om prioriteringar i enlighet med detta. Man har även antagit en lag om vägtransport. På energiområdet har det gjorts särskilda framsteg i omstruktureringarna av el- och gassektorerna och i främjandet av energieffektivitet. Montenegro har ratificerat fördraget om energigemenskapen.

Man har noterat framsteg på områdena intern finansiell kontroll i den offentliga sektorn och extern revision. Den statliga revisionsenheten har lyckats stärka sin kapacitet. Montenegro kommer att vara tvunget att avsevärt förbättra sitt system för interna och externa kontroller och den statliga revisionsenheten bör uppgraderas till ett högre revisionsorgan med konstitutionella garantier och som följer EU:s bästa praxis.

På statistikområdet har det gjorts framsteg när det gäller upprättandet av ett nationellt statiskt system i Montenegro. Den övergripande statistiska kvaliteten är dock fortfarande låg. Montenegros statistikkontor och övriga delar av det nationella statistiska systemet kräver genomgripande uppgradering för att genomföra åtaganden och leverera punktlig, pålitlig och korrekt statistik i enlighet med EU:s normer.

På området rättvisa, frihet och säkerhet har vissa framsteg avseende gränsförvaltning gjorts. Montenegro har tagit på sig fullt ansvar på området för viseringspolitik, asyl och migration. Arbetet med att skapa de rättsliga och institutionella ramar som krävs för genomförandet har inletts.

Vissa framsteg har gjorts när det gäller penningtvätt. Direktoratet mot penningtvätt som fungerar som en finansunderrättelseenhet förbättrade sitt samarbete med de rättsvårdande organen och med grannländerna. Samordningen och informationsutbytet måste dock förbättras avsevärt.

Det har gjorts vissa framsteg i kampen mot narkotika. Montenegro är ett transitland för narkotikahandel och användandet av narkotika ökar.

Vissa framsteg har gjorts när det gäller den övergripande omstruktureringen av polisväsendet. Polisen har dock varken tillräckliga resurser eller medel, särskilt inte för kampen mot den organiserade brottsligheten.

Montenegro har gjort vissa framsteg i kampen mot den organiserade brottsligheten. En handlingsplan för att genomföra strategin för kampen mot korruption och organiserad brottslighet antogs i augusti 2006. Den bör följas upp av en förbättring av de rättsvårdande organens genomförandekapacitet. Vissa framsteg har gjorts i kampen mot människohandel. Ett härbärge för offer har öppnats med offentliga medel. Förberedelser pågår för att utarbeta en lag om skydd av personuppgifter, vilket är en huvudprioritering i stabiliserings- och associeringsavtalet. Situationen för skydd av personuppgifter fortsätter att vara bekymmersam. Montenegro håller på att förbättra sina resurser i kampen mot terrorism.

Serbien

När det gäller de politiska kriterierna har Serbien gjort framsteg i enlighet med vad som fastställs i det europeiska partnerskapet. Det finns dock fortfarande en rad problem som måste lösas. Framför allt har Serbien ännu inte uppfyllt sitt internationella åtagande att till fullo samarbeta med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, vilket är en förutsättning för att förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal skall återupptas.

När det gäller demokrati och rättsstat har Serbien alltsedan Montenegros självständighet blivit successorstat till statsförbundet Serbien och Montenegro i enlighet med statsförbundets konstitutionella stadga. Myndigheterna har genom denna process agerat på ett ansvarsfullt sätt. Lösningen av frågor som rör de båda republikerna har skötts på ett smidigt sätt. Serbien har övertagit statsförbundets politik och institutioner. Denna process är ännu inte helt avslutad.

Antagandet av en ny konstitution är en välkommen utveckling. Det finns emellertid några områden som ger anledning till oro och som gäller framför allt rättsväsendets oberoende. Den konstitutionella ramen måste utvecklas och tillämpas på ett korrekt sätt så att demokratin och rättsstaten stärks och framtida förenlighet med EU-medlemskap säkras. Kosovos framtida status kommer att beslutas genom den politiska process som fastställts inom ramen för Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1244.

Det serbiska parlamentet har fortsatt sin intensiva lagstiftningsverksamhet. Insynen i dess verksamhet har ökat och det har blivit öppnare mot allmänheten. Översynen av dess arbetsordning är välkommen. Vissa brister har dock framkommit när det gäller dess funktion. Framför allt har några av parlamentsledamöterna fråntagits sina mandat på ett kontroversiellt sätt. Regeringens verksamhet har blivit öppnare. Kontoret för europeisk integration har fortsatt sitt förtjänstfulla arbete, framför allt när det gäller handlingsplanen för genomförandet av det europeiska partnerskapet. Den bristande samordningen inom regeringen har emellertid kvarstått. Det är fortfarande mycket stora skillnader mellan fackministeriernas förmåga och resurser när det gäller att ta itu med de europeiska integrationsfrågorna.

När det gäller reform av den offentliga förvaltningen, en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet, har ytterligare framsteg gjorts i arbetet med att upprätta den rättsliga ramen för den offentliga förvaltningen. Den ligger nu i linje med allmänna europeiska standarder. Serbien har god förvaltningsförmåga på en rad områden. Denna förmåga måste vidareutvecklas inom hela den offentliga förvaltningen. Parlamentet har ännu inte utsett någon ombudsman i enlighet med vad som krävs i den relevanta lagstiftningen.

Reformen av militären har fortsatt men med vissa svårigheter och under motstånd från vissa grupper inom armén. Den civila kontrollen av militären, som är en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet, är fortfarande otillräcklig. Den nya konstitutionen och den reviderade arbetsordningen för parlamentet lägger grunden till en effektivare civil kontroll.

Reformstrategin för rättsväsendet har antagits och börjat genomföras. När det gäller rättsväsendets oberoende, en fråga som angetts som en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet, kan konstateras att det fortfarande förekommer ett politiskt inflytande inom rättsväsendet. En viss positiv utveckling kan konstateras när det gäller påskyndandet av förfaranden i handelsdomstolar. Effektiviteten när det gäller rättsväsendets förvaltning är dock fortfarande inte tillfredsställande. Inrättandet av förvaltningsdomstolar och appellationsdomstolar har försenats ytterligare.

Den nationella strategin och den relevanta handlingsplanen för korruptionsbekämpning har antagits. På vissa områden har påtagliga resultat uppnåtts. Korruptionen ger dock fortfarande anledning till oro. En klar och effektiv institutionell ram behöver fortfarande inrättas.

När det gäller mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter kan konstateras att situationen på området mänskliga rättigheter har fortsatt att förbättras. Statsförbundets ministerium för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter har ersatts med ett kontor som sorterar under premiärministern. Kontorets resultat återstår emellertid att bedöma. Den nya lagen om kyrkor och religiösa organisationer garanterar inte lika behandling av religiösa grupper. Det finns fortfarande inte någon heltäckande antidiskrimineringslag och ytterligare ansträngningar måste göras för att öka toleransen. Ytterligare ansträngningar är också nödvändiga för att förhindra tortyr. Frågan om återlämnande av egendom är alltjämt olöst.

Åtgärder har vidtagits för att främja minoriteters deltagande i utbildningssystemet och representation i den offentliga förvaltningen. Problemen när det gäller information på minoritetsspråken har emellertid kvarstått. Situationen mellan olika etniska grupper i Vojvodina har fortsatt att förbättras. Situationen i södra Serbien är fortfarande spänd. I Sandžak har det förekommit incidenter inom bosniska befolkningsgrupper. Regeringen har antagit flera handlingsplaner för romerna. Deras situation är dock fortfarande osäker. Den lokala integrationen av flyktingar, särskilt de mest sårbara, är fortfarande svår.

När det gäller regionala frågor och internationella förpliktelser har Serbien fortsatt att bidra till det regionala samarbetet och genomföra en politik som tar sikte på att förbättra förbindelserna med grannländerna. Framsteg har gjorts när det gäller det regionala samarbetet på flygområdet och när det gäller transportinfrastruktur och energi. Serbien har ännu inte uppfyllt sin internationella förpliktelse att till fullo samarbeta med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, vilket är en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet. De serbiska myndigheterna deltar i de politiska samtalen om Kosovos framtida ställning som inleddes 2005 under FN:s överinseende. Belgrad har emellertid försökt hindra kosovoserberna att delta i de provisoriska institutionerna för självstyre. Serbien måste anta en konstruktiv hållning i överensstämmelse med huvudprioriteringen i det europeiska partnerskapet.

När det gäller de ekonomiska kriterierna har Serbien gjort betydande framsteg mot att bli en fungerande marknadsekonomi. Stabiliserings- och reformansträngningarna måste också fortsätta för att landet skall kunna klara av konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen.

Samförståndet när det gäller inriktningen av den ekonomiska politiken och reformerna har i allmänhet upprätthållits under 2005. Den ekonomiska tillväxten har fortsatt. Underskottet i bytesbalansen har minskat genom att exporten har förbättrats. Valutareserverna har ökat genom starka kapitalinflöden i form av inkomster från privatiseringar och företags och handelsbankers utländska upplåning. De utländska direktinvesteringarna har fortsatt att öka och har till övervägande del samband med privatiseringar. Den monetära politiken har stramats upp och budgetkonsolideringen har fortsatt under 2005 tack vare utgiftsnedskärningar och betydande skatteintäkter. Statsskulden har minskat. Påtagliga framsteg har gjorts när det gäller pensionsreformen och företagsregistreringen. Privatiseringen av samhällsägda företag och av banksektorn har gått framåt. Förberedelserna för en omstrukturering och privatisering av statsägda företag har intensifierats. Vissa framsteg har gjorts när det gäller att skapa den nödvändiga regelramen för nätindustrier. Den ekonomiska integrationen med EU har kommit långt.

Inflationen och de externa underskotten har emellertid fortsatt att vara ganska omfattande. Budgetkonsolideringen har stått stilla sedan i början av 2006. Den förväntade accelerationen av offentliga investeringar riskerar att äventyra ytterligare budgetkonsolidering och makroekonomisk stabilitet. Utlandsskulden har ökat i takt med att den privata sektorns inlåning ökat. Arbetslösheten har ökat ytterligare. Nyetableringen av företag har förblivit obetydlig. Företagssektorn har överlag fortsatt att vara svag, vilket också berott på bristande konkurrens på de inhemska marknaderna och långsamma framsteg när det gäller omstrukturering av företag, privatisering och förfaranden för utträde från marknaden. Den nya konkurslagstiftningen tillämpas ännu inte regelbundet. Kapitalmarknaderna befinner sig fortfarande i sin linda. Statlig inblandning i ekonomin är fortfarande vanligt förekommande.

Serbien har gjort goda framsteg när det gäller att anpassa sin lagstiftning och politik till de europeiska standarderna på de flesta områden. Serbien har på det hela taget fortsatt att stärka sin förvaltningsförmåga för att man skall kunna genomföra stabiliserings- och associeringsavtalet på ett korrekt sätt. För att en integration med EU skall kunna genomföras i framtiden måste man emellertid göra ansträngningar för att avsluta och genomföra lagstiftningsprocessen, särskilt på de områden där det föreligger starka kapitalintressen.

Serbien har gjort stora framsteg när det gäller att anpassa sin lagstiftning och förvaltning till EU:s regelverk för den inre marknaden. Serbien har i syfte att uppfylla kraven i stabiliserings- och associeringsavtalet under det gångna året gjort fortlöpande ansträngningar för att anpassa sin lagstiftning till EU:s lagstiftning. Särskilt goda resultat rapporteras på områdena standardisering, bedömning av överensstämmelse och ackreditering, metrologi, rörlighet för tjänster, konkurrensbegränsande samverkan, bolagslag och tullar. Den rättsliga ramen för standardisering, certifiering och metrologi är nu på plats och behöver genomföras. En uppsättning lagar har antagits när det gäller finansiella tjänster i syfte att ytterligare anpassa reglerna till EU:s regler. En oberoende konkurrensmyndighet har slutligen inrättats. Tullförvaltningen har gjort betydande framsteg när det gäller kontroll och förvaltning av tullagstiftningen.

På vissa områden måste Serbien göra ansträngningar inte bara för att genomföra utan också för att till fullo dra nytta av det framtida avtalet. Serbien behöver stärka sina förvaltningsstrukturer, särskilt inom vissa områden såsom beskattning, kontroll av statligt stöd, offentlig upphandling, skydd av immateriella rättigheter och konsumentskydd. Man har kommit ganska långt när det gäller den rättsliga ramen för offentlig upphandling och immateriella rättigheter. Ytterligare ansträngningar behövs i syfte att sörja för ett korrekt genomförande och en korrekt efterlevnad av lagstiftningen. Serbien behöver ändra den diskriminerande beskattningen av utländska varor och ansluta sig till EU:s uppförandekod för företagsbeskattning. Den rättsliga ramen för kontroll av statligt stöd har ännu inte antagits och förvaltningsförmågan måste fortfarande förstärkas. Konsumentskyddsrådet behöver förstärkas ytterligare.

När det gäller sektorspolitiken har Serbien uppnått goda resultat på flera områden, t.ex. när det gäller utbildning, sysselsättning och socialpolitik, politik för små och medelstora företag, jordbrukspolitik, statistik, energi, luftfart och transportinfrastruktur. Serbien har inrättat en ny rättslig ram för högre utbildning. Man har fortsatt att effektivt genomföra den europeiska stadgan för små och medelstora företag. Landet har vidare gjort ytterligare ansträngningar för att reformera och modernisera sin jordbrukssektor och har aktivt deltagit i förbättringen av transportnäten i regionen. Serbien har undertecknat avtalet om ett europeiskt gemensamt luftfartsområde. Serbien deltar aktivt i genomförandet av samförståndsavtalet om utveckling av huvudnätet för regional transport och transportobservationsorganet för sydöstra Europa. Serbien har ratificerat fördraget om energigemenskapen.

På vissa områden är det nödvändigt att göra ytterligare ansträngningar för att uppfylla de framtida förpliktelserna enligt stabiliserings- och associeringsavtalet samt prioriteringarna i det europeiska partnerskapet, däribland anpassning till EU:s lagstiftning på områdena livsmedelssäkerhet, miljö, informationssamhället och finansiell kontroll. När det gäller livsmedelssäkerheten är det nödvändigt att stärka förvaltningsförmågan ytterligare, särskilt på det fytosanitära området. När det gäller miljön måste Serbien stärka sin förvaltningsförmåga i syfte att utarbeta ny lagstiftning och sörja för ett korrekt genomförande och en korrekt efterlevnad. När det gäller informationstekniken behöver tillsynsmyndigheten på telekommunikationsområdet förstärkas, så att konkurrenen förbättras på detta område. Den rättsliga ramen när det gäller medierna ger anledning till viss oro, framför allt när det gäller tillsynsorganets kapacitet. På finanskontrollområdet behöver Serbien införa en strategi för att upprätta ett system för intern finansiell kontroll inom den offentliga sektorn.

När det gäller rättvisa, frihet och säkerhet har Serbien övertagit statsförbundets relevanta behörigheter på områdena viseringshantering, gränsförvaltning, asyl och migration. Utlänningslagen om bl.a. fastställande av den framtida visumordningen har ännu inte antagits. Den nationella strategin för en integrerad gränsförvaltning och handlingsplanen för dess genomförande har antagits. Lagen om statliga gränser har inte antagits. Gränskontrollens överföring från militären till de civila myndigheterna håller på att genomföras. På asylområdet skall det fortfarande antas genomförandebestämmelser för reglering av förfarandena för mottagande och skydd av asylsökande. Lämplig infrastruktur och kvalificerad personal saknas. Flera återtagandeavtal har undertecknats. Den rättsliga och finansiella ramen för integrering av personer som har återtagits saknas fortfarande. Några resultat har uppnåtts i kampen mot olaglig invandring, men detta är fortfarande ett område som ger anledning till oro.

Genomförandet av den nya polislagen har gått ganska långsamt. Lagstiftningen om säkerhetstjänsterna har ännu inte antagits. När det gäller kampen mot penningtvätt har lagstiftningen förbättrats, men samarbetet mellan behöriga organ är fortfarande otillräckligt.

Den organiserade brottsligheten är fortfarande en källa till allvarlig oro. Handlingsplanen för att genomföra den nationella strategin för bekämpning av organiserad brottslighet är ännu inte färdig. Specialisttjänsterna inom polisen behöver förstärkas ytterligare, särskilt de för utredning av ekonomisk brottslighet. Någon relevant lagstiftning om beslag och frysning av tillgångar, bankkonton och vinning av brott har ännu inte antagits. Genomförandet av lagen om vittnesskydd har visat sig vara förbundet med svagheter. När det gäller människohandel har brottslagstiftningen ändrats och några första domar har avkunnats. Terrorismen och dess finansiering har införts som särskilda brott i strafflagen. Ratificeringen och genomförandet av de relevanta internationella konventionerna måste påskyndas. Situationen när det gäller skydd av personuppgifter är fortfarande en fråga som ger anledning till oro.

Kosovo

När det gäller de politiska kriterierna är Kosovo fortsatt stabilt och har gjort framsteg i överföringen av ansvar till de provisoriska institutionerna för självstyre. Ytterligare insatser för att stärka rättsstatsprincipen behövs. Huvudprioriteringarna på kort sikt i det europeiska partnerskapet har endast delvis åtgärdats.

När det gäller demokrati och rättsstat har Kosovos politik dominerats av statusfrågan. De viktigaste kosovoalbanska politiska partierna har utvecklat en mera konstruktiv dialog, som behöver fortsätta. Fokuseringen på statusfrågan har lett till att vissa FN-standarder införts snabbt medan vissa reformer har försenats. Avgörandet av områdets status bör skapa förutsättningar för en stabil demokrati för alla kosovaner oavsett etnisk bakgrund, befästa rättsstatsprincipen samt främja mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter. Kosovos institutioner måste ta itu med att utveckla en framtidsvision för Kosovo som inte bara gäller statusfrågan utan inriktas på utformningen av en sund politik på olika områden, en återhållsam finanspolitik, effektiva institutioner och god samhällsstyrning på alla nivåer.

Framsteg har gjorts när det gäller att stärka den lagstiftande församlingens roll. Ett omfattande reformpaket har antagits som förbättrar församlingens kontroll av den verkställande grenen och ökar dess finansiella ansvarsskyldighet och öppenhet. Församlingens utskott är dock inte alltid i stånd att fylla sin funktion i lagstiftningsprocessen, delvis på grund av att de saknar kvalificerad personal vid sekretariaten. De har ännu inte infört som praxis att utse föredragande.

Utseendet av en efterföljare till den avlidne presidenten Ibrahim Rugova och tillsättandet av en ny regering gick smidigt. Regeringen ger nu Kosovos framsteg inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen högsta prioritet. Regeringen har inrättat ett kontor för europeisk integration och antagit en handlingsplan för att ta itu med prioriteringarna inom ramen för det europeiska partnerskapet.

När det gäller den offentliga förvaltningen har de provisoriska institutionerna inrättat ett oberoende tillsynsorgan och tillsatt en kommitté för utnämning av högre offentliga tjänstemän. De har inrättat ett nytt justitieministerium och ett nytt inrikesministerium. Regeringen har gjort vissa framsteg när det gäller att förbättra sin samordnings- och beslutskapacitet. Myndigheternas kontroll över vissa kosovoserbiska områden är begränsad, särskilt i de nordliga kommunerna. Kosovos administrativa förmåga är fortfarande bristfällig och antalet offentligt anställda är överdrivet stort. Det behövs en övergripande reform av den offentliga förvaltningen. Utnämningar inom förvaltningen är fortfarande politiskt färgade.

I fråga om rättsväsendet har Kosovos rättsliga råd och Kosovos juridiska institut inrättats. Ett avsevärt ansvar har överförts till de provisoriska institutionerna i syfte att öka det lokala egenansvaret och ansvarsskyldigheten. Församlingens nuvarande roll vid utnämnandet av domare och åklagare undergräver domstolsväsendets oberoende och tillåter att politiska och etniska överväganden blandas in i vad som borde vara en objektiv och teknisk rekryteringsprocess. Kosovos rättsliga institutioner har gjort få framsteg på de civil- och straffrättsliga områdena. Antalet oavgjorda ärenden har ökat och domar verkställs inte alltid. Rättskipningen i de uppmärksammade fallen i anslutning till kravallerna i mars 2004 är fortfarande problematiskt på grund av att polisen inte skött undersökningarna korrekt, att de domar som avkunnats varit för milda och att vittnen inte samarbetat.

För att genomföra en av huvudprioriteringarna i det europeiska partnerskapet har regeringen godkänt en handlingsplan mot korruption, ett råd för bekämpning av korruption har inrättats och församlingen har utnämnt direktören för byrån för bekämpning av korruption. Korruptionen i Kosovo är dock fortfarande utbredd och få konkreta framsteg har gjorts när det gäller att bekämpa den.

På området mänskliga rättigheter och minoritetsskydd har en rådgivande expertgrupp inrättats för att handha klagomål från personer som hävdar att deras mänskliga rättigheter kränkts av Unmik. Mandatet för den internationella ombudsmannen löpte ut i slutet av 2005 och församlingen utnämnde en kosovansk tillförordnad ombudsman.

Våren 2006 inledde presidenten och premiärministern en mycket uppmärksammad kampanj som riktade sig till minoriteter. De vädjade till minoritetsgrupper att betrakta Kosovo som sitt hem och samarbeta med Kosovos provisoriska institutioner för självstyre. Minoriteterna är dock fortfarande missgynnade och det krävs ytterligare insatser för att bekämpa intolerans. Ett antal våldsamma angrepp på kosovoserber har ägt rum, särskilt under sommaren 2006. Förutsättningarna för att flyktingar och fördrivna personer skall kunna återvända är fortfarande dåliga.

Förbindelserna mellan kosovoserber och kosovoalbaner har fortsatt att vara ansträngda. Belgrad har motarbetat kosovoserbernas deltagande i de provisoriska institutionerna och kosovoserber har fortsatt sin bojkott mot dem.

När det gäller regionala frågor och internationella skyldigheter har Kosovo ökat sitt deltagande i regionala forum och samarbetsinitiativ – vilket är en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet – särskilt på transport- och energiområdet. Ett frihandelsavtal med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har trätt i kraft och frihandelsavtal har undertecknats med Kroatien och med Bosnien och Hercegovina.

Vad beträffar de ekonomiska kriterierna har Kosovo gjort begränsade framsteg i riktning mot en fungerande marknadsekonomi. Avsevärda ytterligare ansträngningar krävs också för att landet skall kunna hantera konkurrensen och marknadskrafterna inom unionen.

Samförståndet om huvuddragen i Kosovos ekonomiska politik har i stort bibehållits. Liksom tidigare har den penningpolitiska stabiliteten underbyggts genom att euron använts som det enda lagliga betalningsmedlet. Finanspolitiken har stramats åt, vilket återspeglar den snabba minskningen av stödet från utländska givare och den uttömning av reserven av ackumulerade kontantdepositioner som är att vänta inom en snar framtid. I linje med en huvudrekommendation i det europeiska partnerskapet har en ram för Kosovos ekonomiska politik på medellång sikt inrättats i syfte att säkerställa en hållbar finanspolitisk inriktning. Den första utgiftsramen på medellång sikt har antagits och ger en konsoliderad översikt av de finansieringsbehov som väntas uppstå inom och utanför budgeten, inbegripet offentliga investeringsprojekt. Privatiseringen av socialt ägda företag har gått framåt markant. Avsevärda framsteg har gjorts med bolagsbildningen när det gäller offentligt ägda företag, vilket är en huvudprioritering i det europeiska partnerskapet.

Emellertid har en tillfredsställande makroekonomisk stabilitet ännu inte uppnåtts, huvudsakligen till följd av det svaga finanspolitiska läget och den ohållbara utrikesbalans. Arbetslösheten är fortfarande hög, vilket också beror på överdrivet höga arbetskraftskostnader. Dessa kostnader hämmar också den privata sektorns utveckling och konkurrenskraften på exportmarknader. Svåra utmaningar kvarstår när det gäller att genomföra myndigheterna politiska åtaganden, särskilt i fråga om en hållbar finanspolitisk inriktning på medellång sikt. Ett ineffektivt rättsväsende och rättslig osäkerhet när det gäller hävdandet av äganderätt fortsätter att hindra den ekonomiska verksamheten. Små och medelstora företags tillgång till extern finansiering är begränsad. Elförsörjningen har fortsatt att vara opålitlig, vilket hämmar den ekonomiska utvecklingen. Omstruktureringen av offentligägda företag, särskilt Kosovos energibolag, behöver skyndas på ytterligare.

Kosovo har gjort goda framsteg i tillnärmningen av sin lagstiftning och politik på olika områden till europeiska standarder. Framstegen har dock varit begränsade när det gäller att effektivt genomföra den lagstiftning som antagits och kontrollera att den efterlevs. Ytterligare ansträngningar krävs för att skapa ett administrativt klimat som kan säkerställa fortsatt tillnärmning till europeiska standarder.

På den inre marknadens område har vissa framsteg gjorts när det gäller inrättandet av ett system för standardisering, certifiering, metrologi, ackreditering och bedömning av överensstämmelse. Få framsteg kan rapporteras på ett antal viktiga områden såsom offentlig upphandling, konkurrens och skydd av immateriella rättigheter. Få framsteg har gjort på områdena sysselsättning, socialpolitik och utbildning. Begränsade framsteg har gjorts beträffande fri rörlighet för kapital.

Lagstiftningen på tullområdet överrensstämmer i stora drag med gemenskapens regelverk och goda framsteg har gjorts med avseende på prioriteringarna i det europeiska partnerskapet på flera områden som rör den administrativa kapaciteten på tullområdet (t.ex. datorisering, riskanalys, bekämpning av korruption). En reviderad integrerad tulltaxa för Kosovo har trätt i kraft. En övergripande omorganisering av Unmiks tulltjänst har ägt rum och underrättelseenheten och undersökningsenheten har stärkts. Vissa framsteg har gjorts på skatteområdet, men den inhemska skatteuppbörden är fortfarande bristfällig.

När det gäller utvecklingen av sektorspolitiken har goda framsteg gjorts inom transportsektorn i enlighet med prioriteringarna i det europeiska partnerskapet. Regeringen har antagit ett policydokument om kombinerad transport. Kosovo har undertecknat avtalet om inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet.

Vissa förbättringar har gjorts när det gäller omstruktureringen av energiförsörjningsföretag. Tillsynsmyndigheten på energiområdet har inlett sin verksamhet och utfärdat omfattande genomförandelagstiftning. Kosovo har ratificerat fördraget om en energigemenskap. Energisektorns finansiella bärkraft och tillförlitlighet är dock fortfarande osäkra. Avgiftsuppbörden kvarstår på en ohållbart låg nivå och tekniska förluster och stölder är fortfarande ett mycket stort problem.

På miljöområdet har framstegen varit tämligen goda när det gäller lagstiftning. Vissa framsteg har nåtts på jordbruksområdet, särskilt på det veterinära området. Goda framsteg har gjorts på området finansiell kontroll.

Goda framsteg har gjorts i fråga om politiken på det audiovisuella området och medierna. Lagen om Kosovos radio och television utfärdades i april 2006. Få framsteg har gjorts när det gäller elektronisk kommunikation och informationssamhället.

Vissa framsteg har gjorts på statistikområdet. Förberedelserna för en folk- och bostadsräkning pågår. En internationell övervakningsverksamhet har inrättats för att hjälpa statistikmyndigheten att förbereda räkningen och se till att den utförs i enlighet med internationella standarder. Åtgärder har också vidtagits för att främja minoriteters deltagande i pilotfolkräkningar. Statistikmyndighetens kapacitet är på det hela taget fortfarande svag.

På området rättvisa, frihet och säkerhet har vissa framsteg gjorts när det gäller gränsförvaltningen. Ett samförståndsavtal mellan gränspolisen och tullen undertecknades i januari 2006 för att underlätta en integrerad gränsförvaltning.

Finansinformationscentrumet har reviderat bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt med input från Kosovos bank- och betalningsmyndighet.

Inga framsteg kan rapporteras när det gäller kampen mot narkotika. Polisens förmåga på lokal nivå att bekämpa narkotika behöver stärkas.

Kosovos poliskår har fortsatt att utvecklas i riktning mot en professionell poliskår. En kosovansk ställföreträdande polischef och fyra kosovanska biträdande polischefer har utnämnts. Ytterligare ansträngningar behövs för att utveckla ett effektivt polisväsen och stärka undersökningskapaciteten på lokal nivå med avseende på korruption och organiserad brottslighet.

Åtgärder håller på att vidtas för att intensifiera kampen mot organiserad brottslighet, som fortfarande är ett allvarligt problem i Kosovo. Kriminella nätverk har inflytande inom olika socioekonomiska sektorer och inom politiken. Att få fram högt kvalificerad personal till den kosovanska polisen är en stor utmaning. Det saknas fortfarande lagstiftning som skyddar uppgiftslämnares identitet inför rätta. Få framsteg har gjorts i kampen mot människohandel och Kosovo är fortfarande både ursprungs-, transiterings- och destinationsort för människohandel. Inga framsteg har gjorts när det gäller skydd av personuppgifter, vilket är oroväckande.

Turkiet

Turkiet fortsätter att framgångsrikt uppfylla de politiska kriterier som angavs i Köpenhamn och landet har fortsatt med sina politiska reformer, även om takten har avtagit under det senaste året. Det krävs emellertid ytterligare omfattande ansträngningar, särskilt i fråga om yttrandefriheten. Ytterligare förbättringar är också nödvändiga i fråga om de icke-muslimska religiösa gruppernas rättigheter, kvinnors rättigheter, fackliga rättigheter och civil kontroll av militären.

Vad gäller demokratin och rättsstatsprincipen inom den offentliga förvaltningen har en lag om inrättande av ett ombudsmannaämbete stiftats. Inga framsteg har rapporterats med avseende på reformarbetet inom den offentliga förvaltningen.

I fråga om förhållandet mellan det civila samhället och militären har parlamentet beslutat om reviderade förfaranden för militärdomstolarna i avsikt att stärka de åtalades rättssäkerhet. Höga företrädare för de väpnade styrkorna har emellertid fortsatt att göra offentliga uttalanden för att påverka samhället utanför deras ansvarsområden.

Framsteg har gjorts för att reformera rättsväsendet. Rättsväsendets tillämpning av den nya lagstiftningen ger hittills en blandad bild och mer måste göras för att stärka rättsväsendets oberoende.

Vissa begränsade framsteg har skett inom ramen för lagstiftningsreformerna inom kampen mot korruptionen. Korruptionen är fortfarande utbredd. De politiska insatserna i kampen mot korruptionen är svaga och de korruptionsbekämpande myndigheterna måste stärkas.

Vad gäller mänskliga rättigheter och skyddet av minoriteter har antalet rapporterade fall av tortyr och misshandel minskat. Rapporter om tortyr och misshandel utanför häkten och i de sydostliga delarna av landet ger emellertid anledning till oro. Straffrihet för dem som gjort sig skyldiga till tortyr är alltjämt också ett problem. Den ändrade terrorlagstiftningens effekt på de grundläggande friheterna måste noggrant följas upp. I och med dessa ändringar har en omfattande förteckning över terrorbrott införts, vilket har försvagat de anklagades rättssäkerhet.

Generellt har den öppna debatten i det turkiska samhället stärkts på ett antal områden, inklusive frågor som traditionellt är känsliga. Oavsett denna tendens garanteras inte någon yttrandefrihet av europeiskt snitt i nuvarande lagstiftning. I en nyligen avkunnad dom i kassationsdomstolen om artikel 301 i strafflagen fastslås en rättspraxis som begränsar yttrandefriheten. Därutöver har ett stort antal personer åtalats för att ha givit uttryck åt icke-våldsåsikter. Artikel 301 och andra bestämmelser i den turkiska strafflagen som begränsar yttrandefriheten måste bringas i samklang med den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Begränsningarna i mötes- och föreningsfriheten har mildrats tack vare ett förbättrat genomförande av de åtgärder som vidtagits under senare år. I vissa fall har säkerhetsstyrkorna emellertid använt sig av överdrivet våld vid demonstrationer. Det är fortfarande svårt att grunda föreningar som främjar en specifik kulturell identitet.

Vad gäller religionsfriheten har en lag som skulle förbättra situationen för religiösa minoriteter uppskjutits vid ett flertal tillfällen, och det har inte skett några ändringar i fråga om de svårigheter som icke-muslimer dagligen ställs inför. Situationen för aleviterna har inte ändrats. Det bör införas rättsliga ramar i enlighet med den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna som gör att alla religiösa grupper kan leva utan problem.

Uppmärksamheten på kvinnors rättigheter ökar i Turkiet och det civila samhället är i stigande grad i stånd att spela en positiv roll på detta område. De rättsliga ramarna är i stort sett tillfredsställande. I praktiken är kvinnors rättigheter emellertid inte alltid skyddade, särskilt inte i de fattigaste delarna av landet. ”Hedersbrott” måste utredas mer systematiskt och om nödvändigt följas upp med åtal och straff.

Föga har ändrats i fråga om barnens rättigheter. Genomförandet av rättsliga bestämmelser om skolgång samt arbete före femton års ålder måste stärkas.

Det har inte skett några lagstiftningsframsteg med avseende på fackliga rättigheter. Turkiet uppfyller ännu inte EU:s och ILO:s (International Labour Organisation) standarder, särskilt inte med avseende på strejkrätten och rätten att sluta kollektivavtal.

Turkiets inställning till minoriteters rättigheter är fortfarande restriktiv. Turkiet har inte ratificerat de internationella rättsinstrumenten om minoriteters rättigheter. Vad gäller kulturella rättigheter är begränsade radio- och tv-utsändningar på andra språk än turkiska tillåtna. Begränsningar i undervisningen på sådana språk finns fortfarande inom det offentliga skolsystemet. Alla privata institutioner som erbjudit kurser på kurdiska stängde i augusti 2005. De generella restriktionerna i fråga om användning av andra språk än turkiska är fortfarande strikta. Detta gäller inte bara det politiska livet utan också tillgången till offentliga tjänster.

Turkiet har varit offer för ett ökat antal terroristattacker, särskilt från PKK, som återfinns i EU:s förteckning över terrororganisationer. EU har kraftigt fördömt dessa terroristdåd.

Turkiet måste ta sig an de allvarliga ekonomiska och sociala problemen i landets sydöstra delar samt säkerställa att den kurdiska befolkningen kommer i åtnjutande av fullständiga medborgerliga rättigheter och friheter. Det stora antalet internflyktingar ger fortfarande anledning till oro.

Vad gäller regionala frågor och internationella åtaganden har Turkiet uttryckt fortsatt stöd för FN:s ansträngningar att finna en heltäckande lösning av Cypernproblemet. Inga framsteg har gjorts för att normalisera de bilaterala relationerna med republiken Cypern. Sedan undertecknandet av tilläggsprotokollet till associeringsavtalet i juli 2005 har Turkiet inte vidtagit några åtgärder för att till fullo genomföra detta och avlägsna alla hinder för fri rörlighet för varor, inklusive begränsningar av de direkta transportlänkarna med Cypern. Vid sitt möte i juni 2006 påminde Europeiska rådet om att rådet kommer att se över genomförandet av tilläggsprotokollet under loppet av 2006 och följa upp de frågor som ingår i EU:s deklaration av den 21 september 2005.

Relationerna med Grekland har utvecklats positivt, men inga framsteg har gjorts för att lösa den utestående gränstvisten. Vid ett möte mellan de båda ländernas utrikesministrar beslutades om ett paket för förtroendeskapande åtgärder. Goda grannrelationer förblir centrala.

Med avseende på de ekonomiska kriterierna kan Turkiet betraktas som en fungerande marknadsekonomi så länge som landet bibehåller sina senaste stabilitets- och reformresultat. Turkiet bör också kunna klara av konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen på medellång sikt, förutsatt att landet håller fast vid sin stabilitetspolitik och genomför ytterligare strukturreformer.

Det har i stort sett rått konsensus om de centrala inslagen i den marknadsbaserade ekonomiska politiken. Stabilitetsorienterad makroekonomisk politik har starkt bidragit till den ekonomiska tillväxten. Budgetunderskottet och den offentliga skulden har minskat markant och vissa nyckelåtgärder har vidtagits för att förbättra socialförsäkringssystemet. Tillsyns- och övervakningsmyndigheternas oberoende har stärkts och de särskilda privilegierna för statliga banker är på väg att fasas ut. Privatiseringsprocessen har tagit fart. Banksektorn och den del av finanssektorn som inte sysslar med bankaffärer har utvecklats samtidigt som tillsynen har stärkts. Ekonomin har blivit mer öppen för utrikeshandel och utländska investeringar. Centralbanken och regeringen har fortsatt sin inflationsbekämpande politik.

Det förhållandevis stora behovet av utländsk och offentlig finansiering gör att investerarnas förtroende sätts på prov, vilket i sin tur innebär ett potentiellt hot mot den makroekonomiska stabiliteten. Därför måste budgetsaneringen ytterligare skärpas och effektivt backas upp med strukturåtgärder. Kampen mot oregistrerad sysselsättning kräver uppmärksamhet. Det förekommer fortfarande obalans på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden är mycket låg och dalande, särskilt bland kvinnor. De politiska reaktionerna på dessa obalanser har varit begränsade, och de indirekta arbetskostnaderna i samband med anställningar är fortfarande höga. Den genomsnittliga utbildningsnivån är förhållandevis låg och det förekommer fortfarande stora skillnader inom befolkningen. Näringslivet har påverkats negativt av hinder mot att lämna marknaden och den ringa öppenheten i fråga om statligt stöd. Omstruktureringen av energisektorn går förhållandevis långsamt.

Turkiet har förbättrat sin förmåga att efterleva sina medlemskapsförpliktelser. Det har gjorts vissa framsteg på de flesta områden. Uppfyllelsen av de kortsiktigt prioriterade målen inom ramen för anslutningspartnerskapet går emellertid långsamt på många områden. Ett antal av Turkiets skyldigheter inom ramen för tullunionen har fortfarande inte fullgjorts. Mycket återstår att göra för att förbättra anpassningen samt den institutionella och administrativa kapaciteten.

Framstegen i fråga om den fria rörligheten för varor har varit ojämna. Det har skett förbättringar med avseende på ackreditering, standardisering och bedömningar av överensstämmelsen med befintlig lagstiftning. En rad bestämmelser strider emellertid mot de generella principerna för den fria rörligheten för varor, och det förekommer fortfarande tekniska handelshinder. Det har inte skett någon utveckling med avseende på arbetskraftens fria rörlighet. Anpassningen till gemenskapens regelverk om den fria etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster är fortfarande begränsad. Turkiet har gjort mycket få framsteg vad gäller kapitalets fria rörlighet. Särskilt i fråga om kampen mot penningtvätt är anpassningen ofullständig. Utlänningars förvärv av fast egendom är begränsat.

Endast mycket små framsteg har gjorts på området offentlig upphandling. Införandet av undantag har gjort att lagstiftningens tillämpningsområde har snävats in. Turkiet har inte en organisation som kan säkra en sammanhållen politik för offentlig upphandling på alla områden. Vad gäller bolagsrätten har begränsade framsteg gjorts. Turkiet har antagit de flesta internationella redovisningsstandarder. Dessa är emellertid inte rättsligt bindande för de flesta turkiska företag, vilka endast omfattas av skattebaserade rapporteringskrav. Anpassningsnivån är låg. Inom ramen för lagstiftningen om immateriell äganderätt har anpassningen kommit långt och den administrativa kapaciteten har förbättrats. Det krävs emellertid ytterligare framsteg, särskilt i fråga om verkställighetsåtgärder för att bekämpa piratkopiering och varumärkesförfalskning. Dessutom behöver samarbetet och samordningen mellan behöriga myndigheter stärkas. Lägre rättsliga instanser utan särskild behörighet har svårt att säkra en korrekt tillämpning av lagstiftningen.

Framstegen inom konkurrenspolitiken är blandade. Anpassningen till antitrustregelverket har kommit långt och konkurrensmyndighetens verkställighetsarbete är tillfredsställande. Det har emellertid inte gjorts några framsteg på området statligt stöd. Turkiet saknar de rättsliga ramar och administrativa strukturer som krävs för att genomföra EU-reglerna. Skyldigheterna i associeringsavtalet har ännu inte uppfyllts.

Turkiet har gjort vissa framsteg på området finansiella tjänster. En ny banklag och konkurslagstiftning inom försäkrings- och pensionssektorerna är exempel på förbättringar. Anpassningen av försäkringslagstiftningen är begränsad. På området investeringstjänster och värdepappersmarknaderna krävs ytterligare anpassning av systemet för ersättning till investerare, det gränsöverskridande tillhandahållandet av tjänster, upplysningsskyldigheterna och prospekt. Tillsynskapaciteten kräver ytterligare stärkning, i synnerhet inom försäkrings- och värdepapperssektorerna.

Framsteg har gjorts inom delar av informationssamhället och medierna, inklusive lokala radio- och tv-utsändningar på andra språk än turkiska. Turkiet har skapat en god bas för vidareanpassning på områdena elektronisk kommunikation och informationsteknik. Den generella anpassningen av politiken på områdena media och audiovisuell teknik är fortfarande mycket begränsad.

Inom jordbruket förekommer vissa begränsade framsteg inom utvecklingen av landsbygden. Genomförandet har emellertid äventyrats av förseningar i antagandet av adekvata lagstiftningsåtgärder och administrativa strukturer. De flesta administrativa strukturer som krävs för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken har ännu inte utvecklats. Den turkiska politiken för att i högre grad knyta det ekonomiska stödet till produktionsnivån överensstämmer inte med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Generellt är anpassningen begränsad. Inom ramen för fisket har Turkiet inte gjort några framsteg. Betydande delar av gemenskapens regelverk saknas i turkisk lagstiftning. Det finns heller inte strukturer för att genomföra den gemensamma fiskeripolitiken. Vissa framsteg har gjorts med anpassningen av politiken på veterinär- och växtskyddsområdet samt på livsmedelsområdet. Både ramlagstiftning och administrativa strukturer saknas för att möjliggöra genomförandet av gemenskapens regelverk. Generellt är kontrollsystemen svaga. Den främsta svårigheten inom veterinärsektorn, särskilt på djurhälsoområdet, är avsaknaden av ett effektivt kontrollsystem för djursjukdomar.

Vissa framsteg har gjorts inom transportpolitiken. Anpassningen är förhållandevis långt framskriden inom ramen för vägtransporterna, men ojämn inom andra sektorer. Genomförande- och verkställighetskapaciteten måste följas upp. Ett beslut om järnvägssektorn är på väg. Internationella avtal om sjö- och lufttransport har inte kompletterats med införlivande av tillämpliga bestämmelser i gemenskapens regelverk. Det har gjorts begränsade framsteg inom de transeuropeiska näten. På energiområdet har vissa framsteg gjorts. Anpassningen av lagstiftningen är emellertid ojämn. Det återstår att utveckla ramlagstiftning för energieffektivitet. Den administrativa kapaciteten och tillsynsorganens oberoende behöver stärkas.

Begränsade framsteg har gjorts på skatteområdet. Turkisk skattelagstiftning överensstämmer delvis med gemenskapens regelverk. Särskilt mervärdesskattesatser och mervärdesskattens spridning, punktskatternas strukturer och skattesatser samt direkt beskattning i allmänhet är ofullständigt genomförda. Alla diskriminerande bestämmelser om beskattning av alkohol- och tobaksprodukter måste genast upphävas.

Turkiet har gjort framsteg i fråga om den ekonomiska och monetära unionen. Generellt är förberedelserna långt komna. Lagstiftningen om förebyggande av monetär finansiering av den offentliga sektorn samt förbudet mot offentliga myndigheters privilegierade tillgång till finansinstituten överensstämmer inte med gemenskapens regelverk. Vidare inskränks den ekonomiska politikens effektivitet av ineffektiv samordning och samarbetspraxis. Turkiet har gjort vissa framsteg i fråga om tillämpning av enhetlig klassificering och tillgång till sektorsindelad statistik. Anpassningen är fortfarande begränsad men ny lagstiftning kommer att medföra betydande framsteg.

Turkiet har gjort vissa begränsade framsteg vad gäller EU:s sysselsättnings- och socialpolitik, särskilt i fråga om social trygghet och genomförandet av den nya lagstiftningen för funktionshindrade. Det återstår emellertid fortfarande att lämna fullständiga garantier för fackliga rättigheter. Kampen mot oregistrerad sysselsättning kräver särskild uppmärksamhet. Den administrativa kapaciteten måste stärkas för att säkerställa genomförandet.

Turkiet har gjort stora framsteg inom företags- och industripolitiken, särskilt i fråga om inrättandet av en byrå för stöd till och främjande av investeringar. Framsteg har också gjorts i fråga om privatisering, anpassning av definitionen av små och medelstora företag och den politiska programplaneringen. Anpassningen är långt kommen.

Framsteg har gjorts inom regionalpolitiken och samordningen av de strukturella instrumenten, särskilt efter antagandet av lagen om inrättandet av utvecklingsbyråer. Dessa byråers roll och sätt att fungera ger emellertid anledning till oro. Känslan av egenansvar och ansvarigheten behöver förbättras och en behörighetsfördelning mellan ministerier på central och regional nivå bör övervägas. Anpassningsgraden är fortfarande måttlig.

Vad gäller rättsväsendet och de grundläggande rättigheterna har vissa framsteg gjorts. Allmänt har framstegen i reformerna av rättsväsendet fortsatt. Hittills ger emellertid rättsväsendets tillämpning av den nya lagstiftningen en blandad bild, och rättsväsendets oberoende måste ytterligare stärkas. Det har skett vissa framsteg med avseende på kampen mot korruption, särskilt genom ökad öppenhet i den offentliga förvaltningen. Korruptionen är emellertid fortfarande utbredd och de korruptionsbekämpande myndigheterna och politiska initiativen är fortfarande svaga. Den parlamentariska immuniteten är alltför omfattande. Vad gäller grundläggande fri- och rättigheter har endast begränsade lagstiftningsframsteg gjorts, fastän reformarbetet fortsatt.

På området rättvisa, frihet och säkerhet har Turkiet gjort framsteg i fråga om asyl, gränsförvaltning, kampen mot människohandel, tull- och polissamarbete. En anpassning är på väg, men den är ofullständig på områden som migration, kampen mot organiserad brottslighet, penningtvätt samt det civil- och straffrättsliga samarbetet.

Vissa vidare framsteg har gjorts på området vetenskap och forskning, särskilt i fråga om deltagande i EU:s forskningsprogram och budgetanslag. Det har skett framsteg inom ramen för utbildning och kultur. Anpassningen har kommit långt på båda områdena.

En anpassning är på gång i fråga om avfallshantering och buller. I andra avseenden är anpassningen på miljöområdet ringa, inte minst när det gäller internationella konventioner. Bristande framsteg inom den övergripande lagstiftningen, särskilt avseende gränsöverskridande frågor och offentliga överläggningar, ger anledning till ökande oro. Begränsade framsteg har gjorts för att införliva gemenskapens regelverk på områdena luftkvalitet, naturskydd och vattenkvalitet. När den ändrade miljölagen genomförts kommer den institutionella kapaciteten att stärkas. Resultaten är hittills magra.

Konsument- och hälsoskyddet har förbättrats, särskilt genom införandet av ett marknadsövervakningssystem. Folkhälsan har också förbättrats, särskilt genom upprättandet av ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar. På båda områdena är genomförandegraden låg.

Tack vare tullunionen har Turkiet fått möjlighet till en hög grad av anpassning på detta område. På vissa specifika områden, exempelvis frihandelsområden, tullfrihet, kampen mot varumärkesförfalskning och kontroll i efterhand, är lagstiftningen inte anpassad. Tullmyndigheten måste stärkas, bl.a. genom förberedelser för en sammanlänkning av IT-systemen.

Turkiets anpassning i fråga om yttre förbindelser har kommit långt. Anpassningen till EU:s gemensamma handelspolitik är emellertid inte fullständig. Anpassningen till EU:s gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik fortsätter. Turkiet har intensifierat sina utrikespolitiska insatser i Mellanöstern och främjat den regionala stabiliteten. Gränsen till Armenien är fortfarande stängd. Turkiet har deltagit i uppdrag inom ramen för den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken. Turkiets deltagande i den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken ger emellertid fortsatt upphov till svårigheter. Turkiet blockerar fortfarande Cyperns och Maltas deltagande i det strategiska samarbetet mellan EU och NATO. På samma sätt motsätter sig Turkiet Cyperns anslutning till Wassenaaravtalet. Turkiet har ännu inte ratificerat stadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

Vissa framsteg har gjorts i fråga om finanskontrollen. Vissa administrativa strukturer och en del av genomförandereglerna har trätt i kraft. Lagstiftningen om förvaltningen och kontrollen av de offentliga finanserna har emellertid ännu inte till fullo operativ. Även om vissa tillfälliga åtgärder har vidtagits är strukturerna till skydd för EU:s ekonomiska intressen ännu inte fullständiga. Vad gäller finans- och budgetreglerna måste Turkiet i god tid inrätta nödvändiga samordningsstrukturer och genomförandebestämmelser för att säkerställa en korrekt beräkning, uppbörd, betalning och kontroll av egna medel.

[1] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Läget två år efter utvidgningen – En ekonomisk framgångshistoria[KOM(2006) 200 av den 3 maj 2006].

[2] Meddelande från kommissionen – Rapport om hur övergångsordningarna enligt 2003 års anslutningsakt har fungerat under perioden 1 maj 2004–30 april 2006 [KOM(2006) 48 av den 8 februari 2006].

[3] Fullständigt öppnande: maj 2004: Irland, Förenade kungariket. Sverige - maj 2006: Spanien, Grekland, Finland, Portugal - juli 2006: Italien. Partiellt öppnande: Belgien, Frankrike.

[4] Stabilitetspakten för sydöstra Europa är en regional strategisk ram som inrättades av världssamfundet i juni 1999 för att stödja länderna i deras insatser för att främja fred, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och ekonomiskt välstånd och för att åstadkomma stabilitet i området i dess helhet. Den håller för närvarande på att omvandlas till en i större utsträckning regionalt ägd samarbetsprocess.

[5] Se vidare s. 10.

[6] Enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244.

[7] Meddelande från kommissionen – Läget två år efter utvidgningen — En ekonomisk framgångshistoria – KOM(2006) 200, 3.5.2006.

[8] Enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244.

--------------------------------------------------