9.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 110/68

1.1

Detta förberedande yttrande utarbetas på begäran av det brittiska ordförandeskapet. Framväxten av strategiska förbindelser med Kina är en av det brittiska ordförandeskapets prioriteringar. Kommissionsledamot Peter Mandelson har också konstaterat att man bör bygga ut förbindelserna med Kina med utgångspunkt i mänskliga rättigheter och föreställningen om ett mer utvecklat och pluralistiskt civilt samhälle.

1.2

Europeiska unionen bygger på värderingar som är gemensamma för alla medlemsstater och den både bekräftar och främjar dessa värderingar i sina förbindelser med omvärlden. Dessa värderingar omfattar respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna. Med utgångspunkt i dessa värderingar strävar EU efter att upprätta partnerskap med tredjeländer och med internationella, regionala och globala organisationer som ansluter sig till principen om de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas allmängiltighet och okränkbarhet.

1.3

Europa har ett stort politiskt och ekonomiskt intresse av att Kina på ett framgångsrikt sätt övergår till ett stabilt, välmående och öppet land som till fullo omfattar principerna om demokrati, den fria marknaden och rättsstaten.

1.4

Kina har genomgått en extremt snabb ekonomisk tillväxt och förändring av samhällsstrukturen som bidragit till att öka inkomsterna för delar av befolkningen men som också lett till ökade orättvisor i fråga om levnadsvillkor, miljö, hälso- och sjukvård och arbetsvillkor i takt med att eftersatta grupper släpar efter. Bristen på kanaler genom vilka de förfördelade på ett legitimt och effektivt sätt kan göra sina rättigheter och ambitioner gällande har lett till en stigande våg av social oro som riskerar att grusa den kinesiska regeringens förhoppningar, som EU till fullo delar, att bygga upp ett välmående och harmoniskt samhälle.

1.5

Kommittén har tidigare uttryckt sin uppfattning att ett starkt och oberoende civilt samhälle är ett betydande bidrag till god ledning och till politisk, ekonomisk och social stabilitet. Kommitténs kontakter med det civila samhället utanför EU, både i industri- och utvecklingsländer, bekräftar detta. Kommittén har därför framfört att den förespråkar framväxten av fria, oberoende och representativa icke-statliga organisationer för arbetsgivare, arbetstagare, lantbrukare, konsumenter, miljöaktivister, kooperativ m.m. Vi efterlyser lagstiftning där dessa organisationers rättigheter garanteras samt ratificering och genomförande i lagstiftningen och praktiken av de internationella instrument som reglerar dessa rättigheter. Det är dessa grundläggande synpunkter som ligger bakom kommitténs starka intresse för ett samarbete med det civila samhälle som finns eller håller på att växa fram i Kina. Kommittén kommer att försöka engagera de europeiska sammanslutningar vars organisationer är företrädda inom EESK.

1.6

Syftet med detta yttrande är att undersöka naturen och funktionen hos det operativa ramverk som det civila samhällets organisationer i Kina verkar inom, och att utarbeta rekommendationer som gör det möjligt för det civila samhället i EU och Kina att förbättra förbindelserna mellan EU och Kina. Innan vi kort går in på de viktigaste frågorna vill vi påpeka att synpunkterna framförs i en anda av ömsesidig respekt. I fråga om internationella normer som både EU:s medlemsstater och Kina förbundit sig att uppfylla gäller att brott mot sådana normer inte kan anses vara ett lands inre angelägenheter. I sådana fall är respekten för normerna, såväl i lagen som i praktiken, ett ansvar som delas av världssamfundet.

2.1.1.1

Det är först sedan reformerna inleddes 1978 som icke-statliga organisationer har utvecklats i Kina. I slutet av 2004 fanns 289 476 registrerade icke-statliga organisationer i Kina. Det är oklart hur många av dessa som är tillräckligt starka för att fungera som partnerorganisationer för EU-organ. Utöver det beräknas ytterligare 3000–6500 utländska icke-statliga organisationer vara verksamma i Kina.

2.1.1.2

Den kinesiska definitionen av icke-statliga organisationer omfattar organisationer på det ekonomiska och sociala området, vilket innebär att handels- och näringslivsorganisationer betraktas som icke-statliga organisationer. Kommittén anser att arbetsgivarföreningar och fackförbund visserligen utgör en viktig del av det civila samhället, men att de inte är icke-statliga organisationer i begreppets egentliga bemärkelse.

2.1.1.3

Kinesiska icke-statliga organisationer delas in i ”sociala organisationer”, som är medlemsskapsorganisationer, och ”privata icke-vinstdrivande enheter”, som är icke-vinstdrivande organisationer utan medlemskap och som tillhandahåller sociala tjänster, exempelvis privata skolor och sjukhus.

2.1.1.4

Det finns åtta stora nationella sociala organisationer som mer specifikt ofta kallas ”folkorganisationer” eller ”massorganisationer”. Dessa organisationer, däribland All-China Federation of Trade Unions (ACFTU), Communist Youth League (CYL), och All-China Women's Federation (ACWF), har inrättats av staten och utför administrativa och andra uppgifter åt de offentliga myndigheterna. All-China Federation of Trade Unions (ACFTU), Communist Youth League (CYL), och All-China Women's Federation (ACWF) fungerar som kommunistpartiets arbets-, ungdoms och kvinnoföreningar. Att kalla dessa för icke-statliga organisationer är därför missvisande.

2.1.1.5

För att få juridisk status måste kinesiska icke-statliga organisationer godkännas och registreras av inrikesministeriet eller dess lokalavdelningar. Registrering av icke-statliga organisationer regleras genom följande tre bestämmelser:

2.1.1.6

Befintlig lagstiftning gör det svårt för vissa icke-statliga organisationer att registrera sig. Det finns två orsaker till detta:

2.1.1.7

På grund av dessa bestämmelser har många icke-statliga organisationer på gräsrotsnivå inte kunnat registrera sig, antingen för att de inte har lyckats hitta något myndighetsorgan som är villigt att fungera som deras professionella förvaltningsenhet, eller för att andra icke-statliga organisationer med liknande inriktning redan är verksamma inom det geografiska område där de avser att upprätta sin verksamhet. För att få juridisk status har en del icke-statliga organisationer registrerat verksamheten hos näringslivs- och handelskontoren som företag i stället, trots att de utövar samhällsnyttig verksamhet och inte är vinstdrivande.

2.1.1.8

Vissa icke-statliga organisationer väljer att inte registrera verksamheten alls. Även om dessa organisationer är olagliga lämnar regeringen ofta dem ifred, främst för att regeringen anser att deras verksamhet är harmlös. Deras status som icke-lagliga gör dock att de är särskilt känsliga för regeringens beslut att då och då ”rensa upp” inom sektorn för icke-statliga organisationer. Det finns mycket som tyder på att de kinesiska myndigheterna under det gångna året har ingripit mer aktivt för att övervaka och kontrollera verksamheten inom sådana icke-statliga organisationer, sedan de har börjat misstänka att oregistrerade icke-statliga organisationer i själva verket är regeringsmotståndare och kan ha destabiliserande effekter.

2.1.1.9

Kommittén är medveten om att nya bestämmelser om icke-statliga organisationer håller på att utarbetas. För första gången kommer även alla utländska icke-statliga organisationer att tvingas registrera sin verksamhet.

2.1.1.10

Ofta görs en åtskillnad mellan ”statligt organiserade” och ”folkliga” icke-statliga organisationer i Kina. De statligt organiserade organisationerna har inrättats på regeringens initiativ och får bidrag från regeringen. De anställda är ofta personer på regeringens avlöningslista och de högsta posterna innehas vanligen av pensionerade regeringstjänstemän. De folkliga icke-statliga organisationerna har däremot inrättats på initiativ av enskilda medborgare och erhåller inga bidrag från regeringen. Deras personal är inte offentliganställd och de har inte tjänstemän på toppositionerna i styrelsen.

2.1.1.11

De statligt organiserade organisationerna har ibland bättre relationer med regeringen. På grund av dessa relationer kan regeringen känna större förtroende för dem och inta en mer avslappnad attityd gentemot dem och därmed ge dem större frihet i praktiken. De statligt organiserade organisationerna har dessutom bättre tillträde till regeringen och större möjligheter att delta i beslutsfattandet.

2.1.1.12

Den stora majoriteten folkliga icke-statliga organisationer försöker samarbeta med regeringen snarare än att framhäva organisationens självständighet. Efter mer än två årtionden av marknadsreformer har den kinesiska regeringen minskat sin direkta kontroll över den ekonomiska och sociala verksamheten, men den utövar fortfarande stort inflytande på dessa områden. Inga icke-statliga organisationer kan fungera väl utan visst stöd och godkännande från regeringskontor och tjänstemän. Det är enbart genom att få tillträde till regeringen som icke-statliga organisationer kan fungera effektivt. Av den anledningen värderar icke-statliga organisationer generellt kontakter och inflytande högre än oberoendet gentemot regeringen i vetskap om att regeringen fortfarande har makt att kontrollera organisationens verksamhet och kommer att utnyttja den makten om vissa gränser överträds.

2.1.1.13

I kontrollen av icke-statliga organisationer slits den kinesiska regeringen mellan två motstridiga mål. Å ena sidan uppmuntrar den framväxandet av icke-statliga organisationer, eftersom den kan delegera vissa uppgifter till dessa organisationer som den tidigare själv ansvarade för inom planekonomimodellen. Regeringen hoppas till exempel att de icke-statliga organisationerna skall kunna dela bördan av sociala trygghetstjänster och bidra till att samla ihop resurser för att komplettera regeringens sociala utgifter. Å andra sidan är regeringen orolig för att de icke-statliga organisationernas engagemang skall utvecklas till samhällsrörelser som kan utmana regeringen politiskt och skapa instabilitet. Därför har regeringen under de senaste tjugo åren lanserat ett flertal ”upprensningskampanjer” för att stärka sin kontroll över de icke-statliga organisationernas verksamhet när den har känt att kontrollen har glidit den ur händerna. Trots dessa kampanjer har tendensen till tillväxt och utveckling inom det civila samhället inte avstannat, vilket det växande antalet icke-statliga organisationer är ett bevis för.

2.1.1.14

I officiella publikationer har regeringen hävdat att den underlättar arbetet för hundratals utländska icke-statliga organisationer som är verksamma inom mer än tjugo olika områden i Kina genom att ge dem juridisk status.

Den har emellertid också ägnat stor uppmärksamhet åt icke-statliga organisationer i utlandet och deras kinesiska samarbetsorganisationer. Ett flertal kinesiska icke-statliga organisationer har rapporterat att de har varit föremål för stärkt kontroll. De har också påpekat att regeringen nu betraktar miljö- och könsrollsfrågor som ”känsliga”.

2.1.1.15

Regeringens främsta motivering är att social stabilitet och ett harmoniskt samhälle är absoluta prioriteringar. Samma argument har anförts för arresteringar av oliktänkande och censur på Internet. Kommittén noterar att västerländska företag har sålt säkerhetsverktyg och brandväggar till Kina som kan användas för att kontrollera och begränsa yttrandefriheten och informationsspridningen. En del av dessa företag har gått så långt att de har undertecknat utfästelser om självdisciplin i vilka de har lovat att följa kinesiska censurlagar.

2.1.1.16

Det är påfallande att lokala icke-statliga organisationer inte har tagit tag i problemet med korruption, trots att det är så utbrett och frågan ändå diskuteras i Kina.

2.1.1.17

Akademiker, både i utlandet och i Kina, är viktiga kontakter för icke-statliga organisationer. Utländska icke-statliga organisationer, och även Europeiska kommissionen, samarbetar ofta med dem och stöder deras forskningsverksamhet.

2.1.1.18

Hong Kong har fortfarande välmående icke-statliga organisationer som är aktiva när det gäller att tillhandahålla tjänster och bedriva lobbyverksamhet, och som upprätthåller kontakter med sina motsvarigheter i grannområden på det kinesiska fastlandet inom båda verksamhetsområdena.

2.2.1

Både EU och Kina har förklarat sig villiga att främja förbindelserna mellan respektive civila samhällsorganisationer. I Kinas policydokument om EU 2003 står att utbyten mellan folk och utbyten mellan icke-statliga organisationer i Kina och EU bör uppmuntras.

2.2.2

Sådana utbyten har ägt rum mellan organisationer inom det civila samhället i EU och Kina, men de har hittills inte i nämnvärd utsträckning påverkat de bilaterala förbindelserna. I EESK:s yttrande om EU:s förbindelser med Kina, som utarbetades 2003, framfördes ett flertal rekommendationer om en förstärkt dialog inom det civila samhället. I punkt 4.7 föreslås exempelvis att ”EU bör stödja och fördjupa dialogen mellan det organiserade civila samhället, de ekonomiska och sociala intressegrupperna i Kina och EU i frågor som social rättvisa (kamp mot fattigdom, jämställdhetsfrågor, ökad delaktighet, miljöskydd osv.)”… och att det bör ingå ”en dialog i frågor som mänskliga rättigheter, sund offentlig förvaltning och minoritetspolitik”.

2.2.3

I punkt 4.14 hävdar kommittén att ”framtida besök i Kina från Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs sida bör inte bara utnyttjas till att förstärka kontakterna med Kinas ekonomiska och sociala råd, utan också till att förnya och bredda kontakterna med frivilligorganisationerna i Kina (särskilt med de fria och självständiga), och verka på områden som hälsovård och miljöskydd på liknande sätt som under besöket i juli 2002.”

2.2.4

Hittills har inga påtagliga framsteg gjorts på dessa punkter. Under EESK:s besök i Kina i oktober 2005 undertecknade ordförandena för EESK och Kinas ekonomiska och sociala råd ett tillägg till det gemensamma uttalandet av ordförandena 2002. I tillägget föreslås att ett instrument skall inrättas för att möjliggöra årliga sammanträden i syfte att stärka förbindelserna mellan det civila samhället i EU och i Kina. Dessutom föreslås att förslag skall läggas fram för toppmötet mellan EU och Kina om en rundabordskonferens mellan EU:s och Kinas civila samhällsorganisationer.

2.2.5

Dessa förslag utgör konkreta steg mot förbättrade förbindelser mellan det civila samhället i EU och i Kina. De kan skapa möjligheter för det civila samhället att spela en mer betydelsefull roll i förbindelserna mellan EU och Kina, Hong Kong och Macao inbegripet.

2.2.7

I Kina är lagstiftningen om arbetstagarnas och fackföreningarnas rättigheter betydligt mer restriktiv än bestämmelserna om icke-statliga organisationer. Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och kommittén själv har vid ett flertal tillfällen uppmärksammat dessa restriktioner som strider mot internationella arbetsnormer, som både Kina och EU:s medlemsstater måste tillämpa. Kina bryter i synnerhet ofta mot ILO:s konventioner 87 och 98 om organisationsfrihet och kollektivavtalsförhandlingar.

2.2.8

Den kinesiska regeringen hävdar att det finns omfattande lagstiftning som täcker arbetstagarna och fackföreningar, men klyftan mellan lagstiftning och gällande praxis är stor, något som den kinesiska regeringen nyligen har tillstått. En kommitté inom Kinesiska folkets konferens har undersökt situationen i 200 företag och dragit slutsatsen att 80 % av dessa företag bröt kraftigt mot de lagstadgade arbetstagarrättigheterna. Problemet är störst inom den lätta industrin, byggindustrin och gruvsektorn.

2.2.9

Kommittén anser att en fördjupad diskussion om det civila samhällets roll i förbindelserna mellan EU och Kina även måste omfatta dessa problem. Det är viktigt att kommittén framför sina åsikter och lägger fram förslag om samarbete mellan EU och Kina på detta område. Det skulle kunna bidra till att förbättra läget. Dessa förslag bör undersökas och diskuteras inom ramen för samarbetet mellan EESK och det kinesiska ekonomiska och sociala rådet.

2.2.10

Som medlem av ILO måste Kina respektera de rättigheter som fastställs i konventionerna 87 och 98. Dessa rättigheter ingår i Philadelphiadeklarationen, som utgör en del av ILO:s stadga. Brott mot dessa rättigheter begångna av medlemsstater som ännu inte har ratificerat konventionerna 87 och 98 kan diskuteras inom ramen för ILO:s övervakningssystem, mer specifikt inom ILO-styrelsens kommitté för organisationsfrihet. Bedömningsgrunden för denna kommittés arbete utgörs av den omfattande rättspraxis i fråga om föreningsfrihet och kollektiv förhandlingsrätt som utvecklats under flera årtionden och som allmänt anses vara resultatet av objektiv, opartisk och oberoende juridisk analys.

2.2.11

Kina har under senare år vid upprepade tillfällen kritiserats, ibland hårt, för brott mot rättigheterna i ILO:s konventioner 87 och 98. Den punkt där klyftan mellan Kinas fackföreningslagstiftning och ILO:s konvention 87 är som störst gäller det monopol som All China Federation of Trade Unions åtnjuter. I konventionen utesluts inte möjligheten till ett enda fackförbund som representerar arbetstagarnas intressen. Om det är vad arbetstagarna önskar ligger det helt i linje med ILO:s norm. Vad som strider mot konventionen är det i lag fastställda fackföreningsmonopolet som förbjuder arbetstagare att verka för att inrätta en alternativ organisation till All China Federation of Trade Unions.

2.2.12

I fackföreningslagen fastställs dessutom denna enda fackförenings politiska inriktning genom preciseringen att fackföreningen skall respektera kommunistpartiets ledarskap. Vidare föreskrivs principen om ”demokratisk centralism” som i den form den antar i Kina är främmande för en demokratisk organisation.

2.2.13

Det finns ingen lag om kollektivavtal i Kina. Det finns bestämmelser om kollektivkontrakt, men de är rådgivande snarare än förhandlingsinriktade till karaktären. ”Kollektivt samråd” anses vara det lämpliga instrumentet för att lösa intressekonflikter mellan arbetstagare och arbetsgivare. Ingenting i dessa bestämmelser återspeglar de centrala komponenterna i ILO-konvention 98 om kollektivförhandlingsrätten, exempelvis insatser från regeringens sida att främja kollektivförhandlingar och principen att förhandlande parter inte får lägga sig i varandras interna angelägenheter.

2.2.14

När det gäller tillämpningen av organisationsrätten är inga oberoende fackförbund i praktiken tillåtna i Kina och alla försök att etablera nya fackförbund undertrycks kraftigt. Initiativtagarna till sådana insatser riskerar anhållande, vanligen fängelsestraff och ibland ”omskolning i arbetsläger” eller intagning på psykiatriska kliniker. Trots denna repression finns det tydliga tendenser till kollektiv verksamhet utanför All China Federation of Trade Unions, bland annat organisationsverksamhet. Oberoende aktivister och icke-statliga organisationer som försöker hjälpa arbetstagare att försvara sina juridiska rättigheter har spelat en viktig roll i främjandet av rättsstatsprincipen i Kina. De har dock satts under ökat administrativt och polisiärt tryck under 2005.

Av den rapport som en kommitté inom Kinesiska folkets konferens har utarbetat och som vi har hänvisat till tidigare, framgår beträffande den konkreta tillämpningen av lagstiftningen om kollektivavtal från 1995 att 80 % av företagen i den privata sektorn inte tecknar kontrakt såsom lagen föreskriver. Om det finns kontrakt är giltighetstiden vanligtvis kortare än ett år. Kontrakt innehåller fler artiklar om arbetstagarnas skyldigheter än om deras rättigheter. Situationen är något bättre i de statligt ägda företagen enligt rapporten.

2.2.15

En aspekt av arbetstagarrättigheter som man ofta hänvisar till i publikationer om arbetsmarknadsförhållanden och där fackföreningsengagemanget brister, är hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Ett välkänt exempel är gruvindustrin.

2.2.16

Detta är ett intressant område för diskussion och samarbete i samband med kartläggning av den roll det civila samhället kan spela i förbindelserna mellan EU och Kina. Frågan om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är naturligtvis av annan karaktär än grundläggande arbetstagar- och fackföreningsrättigheter. Kina har inte ratificerat några av de relevanta ILO-konventionerna, och många har inte ens ratificerats av EU:s medlemsstater. Organisationsrätten har naturligtvis betydelse för tillämpningen av vissa bestämmelser om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

2.2.17

Mot denna bakgrund välkomnar kommittén den kinesiska regeringens beslut att utse 100 000 säkerhetsrepresentanter bland arbetstagarna i de 24 000 kolgruvor som finns i Kina. Kommittén välkomnar också regeringens villighet att bistå i utbildningen av dessa.

2.2.18

När det gäller arbetstagarna och fackföreningarnas rättigheter noterade FN:s ekonomiska och sociala råd i sin reaktion på Kinas första rapport om genomförandet av Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter bland annat följande viktiga problem utöver förbudet mot organisationsrätten och svåra arbetsvillkor:

2.3.1

ILO:s konventioner 87 och 98 skyddar inte enbart arbetstagarnas rättigheter, utan även arbetsgivarnas rättigheter. Sedan slutet av 1990-talet har Kinas arbetsgivarorganisation (CEC) vidtagit åtgärder för att utveckla ett antal grundläggande funktioner hos en representativ arbetsgivarorganisation. Hittills har framstegen varit långsamma, men det har inte berott på regeringens ingripanden. Ekonomiska svagheter, dominansen av stora statsägda företag och frånvaron av ett system för arbetsmarknadsrelationer där den skulle kunna fylla en funktion är de främsta orsakerna till dess mycket begränsade roll. Dotterföretag till utlandsbaserade multinationella företag fyller ingen funktion i Kinas arbetsgivarorganisation.

2.3.2

Kinas arbetsgivarorganisation förefaller inte beredd att bevaka samtliga medlemmarnas intressen. Den anser att partiet utan att vara inkonsekvent kan representera samtliga intressen i Kina. Som en följd härav är definitionen av dess funktion blygsamt formulerad: Att underlätta för medlemmarna att tillämpa regeringens mikro- och makropolitik, hjälpa till att lösa specifika problem och begära rättvis behandling när så är lämpligt. Den andra stora arbetsgivarorganisationen, All China Federation of Industry and Commerce, är av samma åsikt.

Det är emellertid intressant att notera att en rad nya organisationer bevakar ”nya kapitalisters” intressen, exempelvis All China Business Owners Federation. Det finns dessutom ett antal branschorganisationer som företräder akademiska och professionella intressen och som utgör en stark länk mellan yrkesutövande och regeringen och fungerar som ett forum där parterna kan mötas och diskutera idéer och framsteg.

2.4.1

Mot denna bakgrund måste kommittén än en gång uttrycka sina farhågor rörande växande socialt missnöje och social oro. Enligt officiella siffror anordnades 74 000 större arbetstagarprotester år 2004 med över 3,7 miljoner deltagare. År 2003 registrerade regeringen 58 000 sådana protester. Sedan 1994, då 10 000 sådana protester registrerades, har siffran ständigt stigit. Utbredd social oro utgör ett stort hot mot stabiliteten. Partiet och regeringen är uppenbarligen fortfarande av den åsikten att fortsatt hög ekonomisk tillväxt och försök att minska de mest uppenbara olikheterna räcker för att tillfredsställa den kinesiska arbetskraften. Det innebär att regeringen får gå balansgång mellan en snabb utveckling och stabilitet.

2.4.2

Kommittén är fortfarande övertygad om att en tidig utveckling av ett modernt system av arbetsmarknadsrelationer med fria och oberoende aktörer är en av de viktigaste garanterna för en stabil ekonomisk övergång. Genuina trepartsförhandlingar i enlighet med definitionen i ILO:s konvention nr 144 som bygger på idén om oberoende arbetstagar- och arbetsgivarföreningar kan utgöra en hörnsten i ett sådant system.

2.4.3

Under de nuvarande förhållandena kan det civila samhället enbart få en mycket begränsad roll i utvecklingen mot ett sådant system.

När det gäller arbetsgivarsidan kan dotterbolag till utländska multinationella företag och den europeiska handelskammaren i Peking vara mer aktiva i denna process. De har emellertid inte visat något större engagemang hittills. Kanske kan företagens sociala ansvar, som den kinesiska regeringen på senare tid har visat intresse för, utnyttjas som ett instrument i denna process.

Fackförbund i EU är generellt sett ovilliga att samarbeta med All-China Federation of Trade Unions så länge som denna inte förefaller villig att börja bevaka sina medlemmars intressen. Det finns intresse av att stödja verksamhet i Kina som syftar till att göra arbetstagare medvetna om sina rättigheter, utbilda dem inom områden som hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och erbjuda dem juridiskt stöd i domstol. Ibland samarbetar de med lokala icke-statliga organisationer. Om sådana insatser så småningom kommer att leda till att ett välfungerande system av arbetsmarknadsrelationer utvecklas, utgör de de första (och med nödvändighet mycket försiktiga) stegen på en mycket lång väg.

3.1

Det är tydligt att det inte kommer att bli enkelt att uppnå effektiv samverkan mellan de civila samhällena i EU och Kina. De två kulturerna och de politiska systemen är mycket olika, och vi har ännu inte lärt oss att förstå varandra särskilt väl. Så länge så är fallet finns det en risk för att Kina reagerar på EU:s oro med att säga att vår erfarenhet inte kan tillämpas på denna situation. Det fungerar inte att säga att de måste bli ”mer som vi”. Samverkan kommer dock att få positiva följder och måste inledas.

3.2

EU måste få ökad förståelse för vilken invecklad fråga det civila samhällets utveckling i Kina är. Det är förståeligt att fokus ligger på arbete med och stöd till genuint oberoende organisationer i Kinas civila samhälle och denna fokusering bör bibehållas, men EU måste också förstå att även folkliga (i den meningen att de inte är organiserade av staten) icke-statliga organisationer ofta har informella band till regeringen och värderar kontakten med regeringen högre än sin eget oberoende. Kommissionen bör fortsätta att utforska vilken potential som finns hos några av de statliga ”massorganisationerna”, t.ex. det allkinesiska kvinnoförbundet, för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen i Kina. På senare år har statligt organiserade ”icke-statliga organisationer” (GONGO), massorganisationer och deras lokalavdelningar lanserat ett antal nya initiativ och innovativa projekt i dessa frågor.

3.3

Vi rekommenderar därför att EU tillämpar ett diversifierat angreppssätt och arbetar med olika slags icke-statliga organisationer samtidigt och involverar dem på olika sätt där hänsyn tas till vilka olika starka sidor och vilken kompens de har. EU bör också utöka sina kontakter med det civila samhällets organisationer på lokal och regional nivå.

Genom det nya avtalet om ökat samarbete mellan EESK och Kinas ekonomiska och sociala råd försöker man att intensifiera kontakterna i arbetet genom att anordna årliga möten på ordförandenivå med delegationer från vardera sidan med företrädare för olika ekonomiska och sociala intressegrupper i det civila samhället. Avtalet innehåller också planer på en gemensam strategi för att be toppmötet mellan EU och Kina att inleda bilaterala rundabordssamtal på grundval av det befintliga samarbetet mellan EESK och dess motsvarighet i Kina. EESK rekommenderar, om detta förslag godtas, att medlemskapet på den kinesiska sidan inte bara skall omfatta statliga organisationer utan också en stor andel företrädare för det civila samhällets organisationer, och att det skall finnas en möjlighet för delegaterna att möta organisationer från det oberoende civila samhället i samband med rundabordssamtalen.

3.4

När det gäller rättsstatsprincipen i Kina var det många bland de företrädare för det civila samhället som träffade EESK:s delegation som ansåg att övervakningen av efterlevnaden av befintliga lagar bör prioriteras högre än utfärdandet av nya. Många problem och brister i ledningen, skyddet av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen kan förklaras med den bristande respekten för och efterlevnaden av befintliga lagbestämmelser. När EU förespråkar förbättringar på dessa områden bör därför större tonvikt läggas vid behovet av större respekt för befintliga lagar. Att uppmana den kinesiska regeringen att hålla sig till lagar som de själva utarbetat kan sätta kraft bakom EU:s argument.

3.5

EESK medger att den kinesiska regeringen fortfarande är mycket angelägen om att bibehålla den politiska och sociala stabiliteten och fruktar att det kan leda till instabilitet om icke-statliga organisationer får verka utan begränsningar. EESK rekommenderar att EU fortsätter sina försök att övertyga den kinesiska regeringen om att målen om stabilitet och ett livaktigt civilt samhälle inte är oförenliga, så länge rättsstatsprincipen respekteras. EU kan göra detta genom att med egna exempel, särskilt från de nya medlemsländerna i Central- och Östeuropa, visa för den kinesiska regeringen att ett välutvecklat civilt samhälle kan bidra till förbättrad ledning och ökad stabilitet.

3.6

Eftersom frågor kring arbetsrätten för närvarande är extremt känsliga i Kina kan det hända att den kinesiska regeringen inte är beredd att lätta på kontrollen över arbetsmarknadsorganisationerna. Endast om man systematiskt tar upp den centrala frågan, föreningsfriheten, i den internationella dialogen med Kina, kan man hoppas på att regeringen lossar på greppet om fackföreningarna.

3.7

Eftersom den kinesiska regeringen vill se handels- och branschsammanslutningarna utvecklas, rekommenderar vi att EU tar detta tillfälle i akt för att hjälpa de kinesiska handels- och branschsammanslutningarna att lära sig av sina europeiska motsvarigheters erfarenheter. Till slut kan en positiv utveckling, oavsett var i det civila samhället den sker, komma att sprida sig till andra delar.

3.8

Mot bakgrund av en möjlig minskning av EU:s utvecklingsbistånd till Kina anser både ledarna för kinesiska icke-statliga organisationer och företrädarna för utländska icke-statliga organisationer i Kina att EU åtminstone bör bibehålla den nuvarande nivån på det finansiella stödet till det civila samhällets organisationer i Kina. För närvarande är det finansiella stödet från den kinesiska regeringen till det civila samhällets organisationer mycket litet. Den privata sektorns finansiering av icke-statliga organisationers verksamhet är också underutvecklad. Vi anser därför att EU bör överväga att bibehålla eller till och med öka sitt finansiella stöd till det civila samhällets organisationer i Kina, men rikta stödet till verksamhet som även främjar grundläggande mänskliga rättigheter och arbetsrätten. EESK ställer sig positiv till de program till stöd för det civila samhällets utveckling i Kina som kommissionen tillhandahåller, och anser att EU bör överväga en ökning av det finansiella stödet till det civila samhällets organisationer i Kina. Vi framhåller dock samtidigt vikten av att stödja även gräsrotsorganisationerna genom att erbjuda små bidrag som skall kunna erhållas efter ett förenklat ansökningsförfarande. Man bör även ge dem tekniskt stöd för att de skall kunna förbereda sådana ansökningar.

3.9

Lika viktigt är det att EU fortsätter att stödja kapacitetsuppbyggnadsprogrammen hos de kinesiska icke-statliga organisationerna. Vi rekommenderar att utformningen av dessa program förbättras så att de motsvarar de kinesiska icke-statliga organisationernas specifika behov. De bör även innefatta samråd med dessa.

3.10

Företrädare för det civila samhället i Kina anser också att EU bör använda sitt inflytande för att främja partnerskap mellan de icke-statliga organisationerna och staten respektive affärsvärlden i Kina. EU bör uppmuntra den kinesiska regeringen att skapa kanaler så att de icke-statliga organisationerna kan göra sin röst hörd hos regeringen i frågor av allmänt intresse. Detta är en fråga som EU bör ta upp. I sitt yttrande om förbindelserna mellan EU och Kina från 2003 angav EESK att en meningsfull representation av de icke-statliga organisationernas intressen måste grunda sig på föreningsfriheten (punkt 3.13). Föreningsfriheten är för närvarande begränsad i Kina, men det finns fortfarande utrymme för att öka de icke-statliga organisationernas delaktighet i beslutsfattandet. EU kan visa den kinesiska regeringen och de icke-statliga organisationerna hur det civila samhällets organisationer i Europa företräder sina intressen, övervakar regeringens arbete och lämnar synpunkter i politiska frågor, så att Kina kan dra positiva lärdomar av Europas erfarenheter.

3.11

Trots olika inskränkningar av tryckfriheten har kinesiska media spelat en avgörande roll för att främja det civila samhällets tillväxt på senare år. Vi rekommenderar EU att utforska olika sätt att stödja en fortsatt aktiv roll för media i Kina, även möjligheten till utbyten i form av besök mellan journalister i EU och Kina.

3.12

EESK konstaterar att det civila samhället i Hongkong fortsätter att spela en oumbärlig roll genom att försvara demokratin och de mänskliga rättigheterna i Hongkong och genom att fungera som en viktig källa till inspiration och stöd för det civila samhället på det kinesiska fastlandet. Vi rekommenderar att kontakterna och samarbetet med det civila samhället i Hongkong upprätthålls.

3.13

EESK och andra relevanta organisationer i det europeiska civila samhället bör övervaka och uppmuntra kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet och Kinas ekonomiska och sociala råd på lämpligt sätt följa upp brott mot de grundläggande rättigheterna.

3.14

Diskussionen kring organisationsrätten och rätten till avtalsförhandlingar bör stå i centrum för kommitténs arbete med Kinas ekonomiska och sociala råd i människorättsfrågor.

Kommissionen måste fortsätta sin dialog med den kinesiska regeringen för att hjälpa denna att övervinna sin djupt ingrodda misstänksamhet mot ”anti-statliga organisationer”, ”solidaritetseffekten” och de revolutioner i olika kulörer som ägt rum under de senaste åren. Den bör försöka ge olika typer samarbete på arbetsmarknaden ett positivt innehåll. Detta är också något som den kinesiska regeringen framställt som en viktig fråga i sina förslag för det ekonomiska samarbetet och handeln i sitt policydokument om EU från oktober 2003. Den strukturella dialog mellan EU och Kina om arbete, sysselsättning och sociala frågor som kommissionsledamot Vladimír Špidla och Kinas minister för arbetsmarknadsfrågor och social trygghet kommit överens om kan vara ett bra tillfälle till detta. Kommittén kommer att försöka använda sina egna kontakter med Kinas ekonomiska och sociala råd på liknande sätt.

3.15

EESK kommer att utforska hur företagens sociala ansvar och internationella uppförandekoder för multinationella företag (framför allt OECD:s riktlinjer) kan påverka de utländska företagens bidrag till att ett system för arbetsmarknadsrelationer utvecklas i Kina.

Vi rekommenderar att särskild uppmärksamhet ägnas åt den roll som fackföreningarna, arbetsgivarnas sammanslutningar och, i tillämpliga fall, icke-statliga organisationer kan spela genom att främja säkrare och mer hälsosamma arbetsvillkor på arbetsplatsen.