52005SC0805

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 17.6.2005

SEK(2005) 805 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Rapport om konkurrenspolitiken 2004

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning 6

Inledning av generaldirektören för gd konkurrens 6

I – Antitrust – Artiklarna 81, 82 och 86 i EG-fördraget 13

A – Lagstiftnings- och tolkningsregler 13

1. Modernisering av antitrustreglerna: tillämpningsförordning nr 773/2004, riktlinjer och tillkännagivanden 13

2. Gruppundantagsförordning och riktlinjer för tekniköverföringsavtal 15

3. Gruppundantagsförordningar inom transportsektorn 18

3.1 Sjöfart 18

3.2 Luftfart 19

4. Utvärdering av förfaranderegler: Nytt tillkännagivande om tillgång till handlingar 20

B – Tillämpning av artiklarna 81, 82 och 86 22

1. Missbruk av en dominerande ställning (artikel 82 i eg-fördraget) 22

1.1 Beslut 22

1.2 Utvecklingen i andra ärenden och avvisning av klagomål 26

2. Karteller 29

3. Övriga avtal och samordnade förfaranden 34

3.1 Kommissionens beslut 34

3.2 Utvecklingen i övriga ärenden 38

3.3 Branschundersökningar 39

4. Statliga åtgärder (offentliga företag och företag med exklusiva och särskilda rättigheter) 42

4.1 Beslut 42

4.2 Avvisning av klagomål 43

C – Europeiska konkurrensnätverket: Översikt över samarbetet 44

1. Allmän översikt 44

2. De nationella domstolarnas tillämpning av eu:s konkurrensregler: Rapport om tillämpningen av artikel 15 i förordning nr 1/2003 45

3. Energi 47

4. Transport 47

5. Finansiella tjänster 48

D – Valda domstolsärenden 50

E-STATISTIK 55

II – Kontroll av företagskoncentrationer 58

A – Reglerna för lagstiftning och uttolkning 59

1. Reviderad koncentrationsförordning, nya tillkännagivanden och ändrad tillämpningsförordning 59

1.1. Ny koncentrationsförordning: Förordning nr 139/2004 59

1.2. Reviderad tillämpningsförordning 59

1.3. Reviderat tillkännagivande om ett förenklat förfarande 63

1.4. Nytt tillkännagivande om accessoriska begränsningar 66

1.5. Riktlinjer om bedömning av horisontella koncentrationer 67

B – Kommissionens ärenden 69

1. Beslut enligt artikel 8 69

2. Beslut enligt artiklarna 6.1 b och 6.2 78

3. Hänskjutanden 88

4. Anmälningar som dragits tillbaka 90

C – Valda domstolsärenden 92

D-STATISTIK 96

III – Utvecklingen i olika sektorer 98

A – Avreglerade sektorer 98

1. Energi 98

2. Elektronisk kommunikation 100

3. Transport 102

3.1 Lufttransporter 102

3.2 Järnvägar 102

4. Finansiella tjänster 103

B – Andra sektorer 104

1. Fria Yrkesutövare 104

IV – Kontroll av statligt stöd 108

A – Lagstiftnings- och tolkningsregler 108

1. Förordningar, riktlinjer och meddelanden 108

1.1. Förfaranderegler 108

1.2. Forskning och utveckling 111

1.3. Utbildningsstöd 112

1.4. Undsättning och omstrukturering 112

2. Varvsindustri 114

3. Jordbruk: Politikutveckling och lagstiftningsinitiativ 2004 115

4. Fiske 118

5. Kol och transporter 119

6. Offentliga tjänster/tjänster av allmänt (ekonomiskt) intresse 120

7. Öppenhet 122

B – Ärenden 124

1. Avreglerade marknader 124

2. Stöd till undsättning och omstrukturering 126

3. Regionstöd 136

4. Beslut om att stöd inte förekommer 140

5. Skattemässigt stöd 141

6. Forsknings- och utvecklingsstöd 144

7. Miljöstöd 147

8. Utvidgning 150

9. Varvsindustrin 153

10. Jordbruk 154

11. Fiske 161

12. Kol och transporter 161

13. Radio och TV i allmänhetens tjänst, bredband, filmindustri 166

C – Verkställighet av beslut om statligt stöd 170

1. Inledning 170

2. Enskilda ärenden 171

D – Valda domstolsärenden 173

E Statistik 176

V – Internationell verksamhet 178

A – Utvidgningen och Västra Balkan 178

B - Grannskapspolitiken 179

C – Bilateralt samarbete 180

1. Inledning 180

2. Avtal med Förenta staterna, Kanada och Japan 180

3. Samarbete med andra länder och regioner 183

D – Multilateralt samarbete 185

1. Det internationella konkurrensnätverket 185

2. OECD 188

VI – Utsikter för 2005 190

1. Antitrust 190

2. Koncentrationer 190

3. Statligt stöd 190

4. Internationell verksamhet 191

Bilaga – Ärenden som diskuteras i rapporten 192

1. Artiklarna 81, 82 och 86 192

2. Koncentrationskontroll 192

3. Statligt stöd 193

Inledning

Inledning av GENERALDIREKTÖREN FÖR GD KONKURRENS

Inledning av generaldirektören för GD Konkurrens

År 2004 påverkades arbetet vid Generaldirektoratet för konkurrens (GD Konkurrens) av stora förändringar: utvidgningen av EU till 25 medlemmar, moderniseringen av konkurrensreglerna, den nya kommissionens tillträde i november och den interna omorganiseringen av generaldirektoratet som ett led i moderniseringen. Denna utveckling återspeglas i de allmänna målen för kommissionens konkurrenspolitik för 2005 och framåt, som bygger på kommissionens årliga politiska strategi för 2005 och den nya kommissionens politiska prioriteringar. Konkurrensrapporten för 2004 är därför ett lämpligt tillfälle att för en bredare publik beskriva den inriktning som kommissionens arbete på konkurrensområdet kommer att ha på medellång sikt.

Samspelet mellan konkurrenspolitiken och annan gemenskapspolitik

I sin årliga politiska strategi för 2005, som togs väl emot av Europaparlamentet och rådet, betonade kommissionen stimulering av tillväxten som det centrala politiska målet i dess strävan att förbättra den europeiska modellens konkurrenskraft. Samtidigt skall man se till att välstånd, sysselsättning, sammanhållning och miljöskydd bevaras. Anslutningen av tio nya medlemsstater har tillfört ytterligare en geografisk dimension till målet att förbättra den ekonomiska tillväxten på den inre marknaden. Det viktigaste målet på den nya kommissionens politiska dagordning är att blåsa nytt liv i Lissabonprocessen, som lanserades av Europeiska rådet 2000 och vars övergripande mål är att göra EU till den mest dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen. Kommissionen kommer att beakta rekommendationerna om hur Lissabonmålen skall uppnås från den högnivågrupp som leds av Wim Kok.

Som stöd för det program för att stärka konkurrenskraften som läggs fram i den årliga politiska strategin för 2005 kommer kommissionen att gå vidare med sin ambitiösa översyn av lagstiftningen på konkurrensområdet, främst i fråga om statligt stöd, och fortsätta med moderniseringen av antitrustreglerna och den omfattande reformering av koncentrationskontrollen som inleddes 2004. I detta sammanhang kommer kommissionen att främja en mer aktiv tillämpning av konkurrensreglerna i hela EU.

Tillsammans med den stränga tillämpningen av konkurrenspolitiken kan genomgången av gemenskapens lagstiftning inom olika ekonomiska sektorer (till exempel avreglerade nätindustrier och finansiella tjänster) för att bedöma hur lagstiftningen påverkar konkurrensen ha mycket positiva följder för den europeiska ekonomins konkurrenskraft och tillväxt och för den inre marknadens funktion, och på så sätt stärka konsumenteras förtroende och skyddet för deras intressen.

Bland de prioriterade politikområden som i Kokrapporten anges som centrala när det gäller att uppnå Lissabonmålen kan konkurrenspolitiken spela en viktig roll i tre avseenden:

Främja den kunskapsbaserade industrin. Ett starkt konkurrenstryck ger företagen kraftiga incitament att fortlöpande bedriva innovation och forskning och utveckling (FoU). Om man stärker incitamenten för innovation och samtidigt tar itu med de begränsningar som utgör allvarliga hinder för konkurrensen, kan konkurrenspolitiken bidra till att göra EU-ekonomierna mer dynamiska och på sätt hjälpa till att uppnå Lissabonmålen. Framför allt kan politiken för statligt stöd främja den kunskapsbaserade industrin genom att de tillgängliga resurserna i form av offentligt stöd koncentreras på områden som forskning och utveckling, innovation och utbildning.

Stödja den inre marknaden. Trots att det redan är tolv år sedan den inre marknaden fullbordades på papperet, har den inte nått sin fulla potential. Ett skäl är att det inte finns någon automatisk koppling mellan det faktum att hindren för gränsöverskridande handel avlägsnas och effektiv konkurrens. Både regelverket och tillämpningen skall skapa förhållanden som leder till och främjar konkurrens, nyinträde på marknaden och innovation. Tillämpningen av konkurrensreglerna och främjandet av konkurrens kan båda bidra till att den inre marknaden fungerar bättre, särskilt inom sektorer som är centrala för Lissabonstrategin, eftersom de på ett avgörande sätt bidrar till den europeiska ekonomin. Öppna och konkurrenskraftiga marknader i Europa kommer att öka de europeiska företagens internationella konkurrenskraft till förmån för de europeiska konsumenterna och för sysselsättningen i Europa. Tillämpningen av konkurrensreglerna, som har till syfte att avlägsna de största hindren för konkurrens, hjälper i sig till att skapa sunda villkor för tillväxt.

Främja ett gott företagsklimat . Konkurrenspolitiken kan på ett betydelsefullt sätt bidra till att skapa förmånliga villkor för företagsverksamhet. Reglerna för statligt stöd spelar en viktig roll i strävan att öka tillgången på riskkapital för nystartade och små och medelstora företag. Också den internationella konkurrenspolitiken hjälper till att utveckla global sammanhållning och den förutsägbarhet som företagen behöver. Slutligen kan konkurrensprinciperna ligga till grund för en genomgång av både nya och gällande regelverk på viktiga politikområden, så att de inte på ett onödigt sätt hämmar konkurrensen. Att stödja konkurrensen kan således vara ett sätt att hjälpa till att utveckla både nationella regelverk och EU-regelverk till ett system som främjar konkurrens och konkurrenskraft.

Allmänna mål för konkurrenspolitiken

Tillämpningsprioriteringar: att koncentrera åtgärderna på de konkurrenshämmande förfaranden som är mest skadliga för den europeiska ekonomin . De nya antitrust- och koncentrationsförordningarna kommer att göra det lättare för GD Konkurrens att prioritera i sin tillämpningsverksamhet och koncentrera sig på de förfaranden och koncentrationer som orsakar den största skadan för konsumenterna.

Genom förordning nr 1/2003 har ett nytt tillämpningssystem skapats på antitrustområdet, som ger såväl kommissionen som medlemsstaterna full behörighet att tillämpa EU:s konkurrensregler. Därför har kommissionen och de 25 medlemsstaterna skapat ett Europeiskt konkurrensnätverk, i vilket GD Konkurrens har en viktig roll. Detta ger stora möjligheter till en mer effektiv och aktiv tillämpning av EU:s konkurrensregler. Det kommer dock att krävas en noggrannare övervakning av marknaderna för att kunna upptäcka de förfaranden som orsakar den största skadan för konkurrensen och konsumenterna. Den nya förordningen var också ett första steg i att stärka enskildas möjlighet att göra gällande konkurrensreglerna vid de nationella domstolarna genom att ge även dessa domstolar behörighet att tillämpa artikel 81.3. Tillämpningen av konkurrensreglerna kommer också i fortsättningen att koncentreras på karteller, missbruk av en dominerande ställning, oförenligt statligt stöd och på nyligen avreglerade och reglerade ekonomiska sektorer.

Inom området koncentrationskontroll har den nya förordningen ökat möjligheterna att hänskjuta ärenden från medlemsstaterna till kommissionen och tvärtom, vilket bör hjälpa kommissionen att koncentrera sina tillämpningsåtgärder på de ärenden som har tydliga gränsöverskridande verkningar. Dessutom har det nya begreppet påtagligt hinder för effektiv konkurrens klargjort att alla konkurrenshämmande koncentrationer omfattas av den nya förordningen.

Inom området statligt stöd kommer GD Konkurrens att koncentrera sig mer på att verkställa negativa beslut och på återbetalning av oförenligt statligt stöd. Dessutom kommer ett förbättrat internationellt samarbete, både bilateralt och multilateralt, också i fortsättningen att vara avgörande för hur effektiv den europeiska konkurrenspolitiken är när det gäller att bekämpa konkurrenshämmande förfaranden med internationell räckvidd.

Att främja konkurrenskraft inom EU genom att hjälpa till att utforma regelverket. Reglering, både på gemenskapsnivå och på nationell nivå, kan på ett onödigt och oavsiktligt sätt hämma konkurrensen och hindra den inre marknaden från att nå sin fulla potential. I vissa sektorer, till exempel de avreglerade nätindustrierna, framför allt energisektorn, behövs ett regelverk som skapar goda förutsättningar för nyinträde på marknaden och främjar konkurrensen. Arbetet till stöd för konkurrensen och den systematiska granskningen av politiken bör därför utnyttjas till att påverka lagstiftningsarbetet både på nationell nivå och EU-nivå så att man tar tillräcklig hänsyn till behovet av att säkra konkurrensutsatta marknader.

Reglerna för kontroll av statligt stöd bör ses över så att de i högre grad beaktar såväl de marknadsmisslyckanden som påverkar FoU-investeringarna inom EU och tillgången på riskkapital som de bestående skillnaderna i regional utveckling. Anpassningen av reglerna för kontroll av statligt stöd kommer att bidra till kommissionens ansträngningar att främja innovation.

Att koncentrera åtgärderna på de sektorer som är centrala för den inre marknaden och Lissabonstrategin. Tonvikten bör läggas på att avlägsna hinder för konkurrensen i de nyligen avreglerade sektorerna liksom i vissa andra reglerade sektorer, framför allt telekommunikationer, posttjänster, energi och transport. Dessa sektorer är av avgörande betydelse för många andra ekonomiska sektorer och för Europas konkurrenskraft. Att ge fler tjänsteleverantörer möjlighet att konkurrera bör leda till ett större utbud, bättre kvalitet och lägre kostnader för konsumenterna. Telesektorns utveckling under de senaste tio åren är ett bra exempel på fördelarna med avreglering.

De nyligen avreglerade sektorerna kännetecknas dock ofta av snedvriden konkurrens, vilket beror på allt ifrån skadliga affärsmetoder från företagens sida till otillfredsställande lagstiftning eller rentav statligt stöd. Man bör dock ta vederbörlig hänsyn till att dessa sektorer kan kännetecknas av skyldigheter i samband med tillhandahållandet av offentliga tjänster när det gäller tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Kommissionen måste dock se till att det stöd som ges för att tillhandahålla sådana tjänster inte är högre än nödvändigt. Det gäller också att tydligare klargöra vilka problem som bäst löses genom tillämpning av konkurrenslagstiftningen. I detta sammanhang är det viktigt att sträva efter en integrerad reglerings- och tillämpningspolitik i varje sektor.

Vissa andra sektorer som är viktiga för den europeiska ekonomins globala konkurrenskraft kännetecknas av självreglering eller en blandning av självreglering och statlig reglering. Detta gäller framför allt finansiella tjänster. Att skapa en effektiv och likvid kapitalmarknad är ett av de centrala målen i handlingsplanen för finansiella tjänster. Under den förra kommissionens mandatperiod lanserades flera politiska initiativ för den inre marknaden, som nådde sin höjdpunkt med det nya direktivet om investeringstjänster. Syftet med initiativen var att avlägsna hinder för gränsöverskridande handel med värdepapper och underlätta konkurrens mellan värdepappersföretag. Konkurrenspolitiken är ett viktigt komplement till denna avregleringsprocess. Dessutom spelar finansiella tjänster till konsumenterna en viktig roll i unionsmedborgarnas vardagsliv. Dessa tjänster måste tillhandahållas på en konkurrensutsatt marknad, så att den enskilda konsumenten får tillgång till ett större utbud av produkter och tjänster av bättre kvalitet och till bästa möjliga pris.

Faktaruta 1: Chefsekonomen vid GD Konkurrens 2004 Chefsekonomens grupp är en separat enhet direkt underställd generaldirektören. Den har tio medarbetare, som alla har en filosofie doktorsgrad i industriell ekonomi. Gruppens uppgifter kan beskrivas på följande sätt: Vägledning i metodfrågor i ekonomi och ekonometri vid tillämpningen av EU:s konkurrensregler. Allmän vägledning i enskilda konkurrensärenden redan på ett tidigt stadium. Ingående vägledning i de viktigaste konkurrensärendena som rör komplicerade ekonomiska frågor, särskilt sådana som kräver kvalificerade kvantitativa analyser. I detta kan ingå att utse en av enhetens medarbetare att arbeta i den ärendegrupp som handlägger ärendet. Hjälpa till att utveckla allmänna policyinstrument med ett ekonomiskt innehåll. Bidrag till ärenden och riktlinjer År 2004 deltog chefsekonomens grupp i arbetet med sammanlagt 33 ärenden (11 koncentrationer, 15 antitrustärenden och 7 ärenden om statligt stöd). Dessutom har gruppen på ett betydelsefullt sätt bidragit till arbetet med riktlinjer och allmänna policyfrågor. De ärenden som skall behandlas av gruppen väljs ut tillsammans med generaldirektören. Urvalet grundas på behovet av en mer kvalificerad ekonomisk analys, framför allt en kvantitativ analys. I dessa fall ingår en medarbetare från chefsekonomens grupp i ärendegruppen, vilket betyder att han eller hon har tillgång till all information och deltar i alla möten med utomstående experter och parter. Gruppens medarbetare har en särskild och oberoende ställning i ärendegruppen och rapporterar direkt till chefsekonomen om sina ställningstaganden. Eftersom det är viktigt att den ekonomiska analysen i ett ärende är korrekt, kommer chefsekonomens grupp att delta i arbetet på ett så tidigt stadium som möjligt. Chefsekonomens grupp deltar också i det muntliga hörandet och i de interna utvärderingsdebatterna. Chefsekonomen deltar i veckosammanträdet med kommissionsledamoten. Dessutom lämnar han skriftliga råd i alla ärenden som han har varit delaktig i. Bidrag till utvecklingen av generaldirektoratets kunskaper i ekonomi Chefsekonomen bidrar till den allmänna diskussionen om ekonomiska frågor vid GD Konkurrens och organiserar utbildning, seminarier och debatter. Dessutom upprätthåller och förstärker chefsekonomen kontakterna med den akademiska världen. Han har omorganiserat den ekonomiska rådgivande gruppen för konkurrenspolitik, som består av ledande akademiker inom området industriell ekonomi. En viktig uppgift för den rådgivande gruppen är att lämna oberoende synpunkter på allmänna politiska frågor. Gruppen är uppdelad i tre undergrupper: koncentrationer, antitrust och statligt stöd. |

- Meddelande från hörandeombudet

Kommissionen inrättade tjänsten som hörandeombud (tidigare kallad förhörsombud) för att de administrativa förfarandena i antitrust- och koncentrationsärenden skall övervakas av en oberoende person med erfarenhet av konkurrensfrågor och tillräcklig integritet för att bidra till objektivitet, insyn och effektivitet i samband med dessa förfaranden. I hörandeombudets förordnande anges vilka uppgifter som ingår i uppdraget. Hörandeombudet skall bland annat utarbeta en slutrapport om varje utkast till beslut som lämnas till kommissionsledamöternas kollegium. I rapporten skall hörandeombudet ange om rätten att bli hörd har iakttagits. Därför är de två hörandeombuden formellt delaktiga i alla ärenden där ett formellt förfarande inleds och avslutas på detta sätt. Sedan maj 2004 har detta inbegripit beslut om åtaganden enligt artikel 9 i förordning nr 1/2003. Det första ärendet av denna typ var ärendet DFB , där ett beslut fattades i januari 2005. I undantagsfall kan hörandeombuden också kontaktas innan ett formellt förfarande inleds, till exempel i sekretessfrågor som rör vilka uppgifter som skall ingå i ett meddelande om invändningar, eller i samband med den offentliga versionen av ett beslut. Hörandeombuden var formellt delaktiga i omkring 40 ärenden under 2004. Vissa av de viktigaste erfarenheterna i samband med detta beskrivs nedan.

Att säkerställa rätten att bli hörd genom att bevilja tillgång till handlingarna i ärendet på ett korrekt sätt

Hörandeombuden har fattat flera beslut där de har beviljat eller avslagit parters begäran att få tillgång till handlingarna i ett ärende. I samband med detta har hörandeombuden beaktat uppgiftslämnarens legitima intresse av att konfidentiella uppgifter skyddas, samhällsintresset av att konkurrensreglerna iakttas och den rätt till försvar som tillkommer mottagarna av ett meddelande om invändningar.

Under 2004 övervägdes till exempel om parter som får en så kallad skrivelse med faktauppgifter (letter of facts), genom vilken de informeras om ytterligare uppgifter som kommer att beaktas i det slutliga beslutet, skall få tillgång till handlingarna i ärendet. Två exempel på sådana fall är ärendena Microsoft och Clearstream , där parterna beviljades tillgång till ytterligare information.

Att säkerställa skyddet för företagens affärshemligheter och berättigade intresse av konfidentiell behandling

Om den berörda kommissionsavdelningen och de berörda parterna är oense, är det hörandeombudet som skall besluta om skyddet av företagens affärshemligheter och berättigade intresse av konfidentiell behandling. Detta intresse skall vägas mot parternas intresse av att uppgifterna lämnas ut eller, om det gäller offentliggörande av ett beslut, mot samhällsintresset av att informera rättsväsendet och näringslivet om resultatet av förfarandet.

I ärendet Belgiska arkitektförbundet ledde risken för vedergällningsåtgärder till att hörandeombudet avslog en begäran om tillgång till handlingarna i ärendet, eftersom det skulle ha gett parterna möjlighet att identifiera uppgiftslämnaren.

De flesta av hörandeombudets beslut om utlämning av eventuellt konfidentiella uppgifter gällde lagligheten i att offentliggöra kommissionens slutliga beslut. Genom hörandeombudets beslut fastställdes vissa principer som kommer att tillämpas i framtida ärenden.

För det första skall det, i enlighet med rättspraxis, i varje begäran om konfidentiell behandling styrkas varför utlämning av förment konfidentiella uppgifter allvarligt kan skada företaget[1]. För det andra är risken för att offentliggörandet av uppgifter skall leda till privaträttsliga tvister inte ett tillräckligt skäl för att inte lämna ut uppgifterna. Skadeersättning som skall betalas på grund av ett brott mot konkurrenslagstiftningen skulle vara en rättmätig och önskvärd konsekvens av detta konkurrenshämmande förfarande[2]. För det tredje är det inte hörandeombudet som skall avgöra vilka delar av de slutliga besluten som måste offentliggöras för att besluten skall kunna tolkas korrekt. Huruvida en viss uppgift är nödvändig för en fullständig förståelse av beslutet kommer att granskas endast om avsnittet i fråga innehåller konfidentiella uppgifter.

För att så långt som möjligt undvika rättstvister infördes under 2004 dessutom ett förfarande som skall tillämpas innan man fattar beslut om att lämna ut konfidentiella uppgifter. Hörandeombuden kan först lägga fram ett preliminärt ställningstagande. Endast om detta förslag bestrids inom en viss fastställd tidsperiod kommer hörandeombuden att gå vidare och fatta ett bindande beslut som kan överklagas till förstainstansrätten. I många fall har denna nya praxis inneburit att så kallade Akzoförfaranden har kunnat undvikas. Vid ett sådant förfarande fattar hörandeombuden ett formellt och bindande beslut på kommissionens vägnar om att lämna ut eventuellt konfidentiella upplysningar. Detta beslut kan sedan prövas av förstainstansrätten.

Att organisera och genomföra muntliga höranden

Vid ett muntligt hörande får parterna tillfälle att komplettera sina skriftliga svar på kommissionens farhågor om snedvridning av konkurrensen genom att muntligen lägga fram sina viktigaste argument inför en bred publik. De kan svara på frågor och diskutera direkt med de berörda kommissionsavdelningarna och företrädare för medlemsstaterna. Det är också ett unikt tillfälle för de klagande eller andra tredje parter som berörs av förfarandet att lyssna på och komma med synpunkter på de frågor som behandlas. Detta var fallet framför allt i ärendet Microsoft . Efter fem års undersökning och skriftliga förfaranden, bland annat tre meddelanden om invändningar, skriftliga svar och skriftliga synpunkter från talrika tredje parter, träffades företrädare för alla berörda parter för första gången för att under tre dagar lägga fram egna synpunkter och kommentera andras, vilket var till gagn för alla inblandade.

Enligt hörandeombudets erfarenhet leder de framställningar som görs vid det muntliga hörandet tillsammans med de frågor som ställs alltid till en bättre förståelse av de aktuella frågorna. Hörandeombudets uppgift att organisera och genomföra sådana höranden i antitrust- och koncentrationsförfaranden är mycket betydelsefull, eftersom de muntliga hörandena är så viktiga för förfarandet som helhet. De muntliga hörandena organiseras i nära samarbete med de berörda parterna, och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och alla berörda kommissionsavdelningar inbjuds att delta. Hörandeombuden har krävt att den direktör som är ansvarig för undersökningen av ärendet skall delta i det muntliga hörandet och detta har godkänts av kommissionsledamoten.

Hörandeombuden kan tillåta att nya handlingar läggs fram under hörandet på begäran av den berörda kommissionsavdelningen, de berörda parterna eller tredje parter. I den nya lagstiftning som infördes på koncentrations- och antitrustområdet under 2004 anges uttryckligen att alla berörda parter får ställa frågor under hörandeombudets ledning. Även om denna nya praxis fortfarande befinner sig på experimentstadiet har den lett till ett bättre samspel.

I vissa fall, till exempel i Kolinklorid -ärendet godkänner hörandeombuden att nya bevis läggs fram under det muntliga hörandet. Av de slutrapporter som offentliggjordes under 2004 framgår att det muntliga hörandet ibland har lett till vissa ändringar i handläggningen av ärendet. Ett sådant exempel är koncentrationsärendet Sony/BMG .

Genom det muntliga hörandet får hörandeombuden dessutom bättre kännedom om de kritiska inslagen i ett ärende och det ger dem också möjlighet att delta mer aktivt i efterföljande skeden av förfarandet, eventuellt genom att i enlighet med sitt uppdrag framföra synpunkter på hur förfarandet skall handläggas i fortsättningen.

Att fungera som rådgivare till kommissionsledamoten med ansvar för konkurrenspolitik

Hörandeombudets främsta uppgift är att se till att parternas rätt till försvar iakttas och att förfarandet genomförs korrekt för alla berörda parter. Hörandeombuden kan i sin delrapport eller när de i allmänhet rapporterar till kommissionsledamoten utnyttja sin rätt att uppmärksamma kommissionsledamoten på en sakfråga som ärendet gett upphov till, om de anser att detta skulle förbättra de slutliga beslutens kvalitet. Under 2004 arbetade hörandeombuden för en tydligare utformning av de slutliga besluten. De lämnade synpunkter i en rad ärenden, särskilt kartellärenden, som hjälpte till att förbättra beslutsprocessen och de slutliga beslutens kvalitet.

Hörandeombuden diskuterade också en rad politikfrågor med generaldirektören för GD Konkurrens. Diskussionerna handlade bland annat om omarbetandet av kommissionens tillkännagivande om tillgång till handlingarna i ärendet, anpassning av reglerna för kommissionens beslut om förmånlig behandling till de ”discovery”-regler som tillämpas i andra jurisdiktioner samtidigt som rätten till tillgång till handlingarna i ärendet respekteras, samt hörandeombudens eventuella roll som medlare i tvister mellan GD Konkurrens och företag om huruvida en handling omfattas av sekretesskydd.

I – Antitrust – A rtiklarna 81, 82 och 86 i EG-fördraget

A – LAGSTIFTNINGS- OCH TOLKNINGSREGLER

1. MODERNISERING AV ANTITRUSTREGLERNA: TILLÄMPNINGSFÖRORDNING NR 773/2004, RIKTLINJER OCH TILLKÄNNAGIVANDEN

1. Den 1 maj trädde det nya systemet för tillämpning av artiklarna 81 och 82 i fördraget i kraft och förordning nr 17/62 upphävdes. Som komplement till förordning nr 1/2003[3] och efter omfattande samråd antog kommissionen moderniseringspaketet, som består av en ny kommissionsförordning om kommissionens antitrustförfaranden och sex nya tillkännagivanden från kommissionen som syftar till att ge vägledning om särskilt viktiga delar av det nya tillämpningssystemet. De olika delarna av moderniseringspaketet beskrivs nedan.

Tillämpningsförordningen[4]

2. Tillämpningsförordningen innehåller detaljerade bestämmelser om framför allt inledande av förfaranden, muntliga redogörelser, klagomål, hörande av berörda parter, tillgång till handlingarna i ärendet och behandling av konfidentiella uppgifter i samband med kommissionens antitrustförfaranden.

Tillkännagivande om nätverket av konkurrensmyndigheter[5]

3. I tillkännagivandet om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter fastställs de viktigaste inslagen i samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter inom det Europeiska konkurrensnätverket. Där beskrivs principerna för hur nätverkets medlemmar skall dela upp arbetet med ett ärende mellan sig. I detta avseende följer tillkännagivandet rådets och kommissionens gemensamma uttalande[6], som utfärdades den dag då förordning nr 1/2003 antogs. Problemet med hur informationsutbytet mellan myndigheter enligt artikel 11.2 och 11.3 och artikel 12 i förordning nr 1/2003 och tillämpningen av reglerna om förmånlig behandling skall fungera tillsammans har lösts genom särskilda arrangemang. Medlemsstaternas myndigheter[7] har undertecknat ett uttalande där de intygar att de kommer att följa de principer som beskrivs i kommissionens tillkännagivande.

Tillkännagivande om samarbete med nationella domstolar[8]

4. Tillkännagivandet om samarbete med nationella domstolar är avsett att fungera som ett praktiskt redskap för nationella domstolar som tillämpar artiklarna 81 och 82 i enlighet med förordning nr 1/2003. I tillkännagivandet har kommissionen samlat EG-domstolens rättspraxis på området för att klargöra det sammanhang i vilket de nationella domstolarna arbetar med förfarandena. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt situationer där nationella domstolar handlägger ett ärende samtidigt med kommissionen. Enligt förordning nr 1/2003 kan de nationella domstolarna vända sig till kommissionen för att få synpunkter eller information. Kommissionen kan också lämna skriftliga eller muntliga yttranden till de nationella domstolarna. I tillkännagivandet beskrivs hur detta samarbete skall fungera.

Tillkännagivande om klagomål[9]

5. Tillkännagivandet om klagomål inleds med allmän information om konkurrensmyndigheternas och domstolarnas skilda roller. De klagande ges vägledning om huruvida det är lämpligast att kontakta kommissionen, en nationell konkurrensmyndighet eller en nationell domstol. Största delen av tillkännagivandet utgörs av en beskrivning av hur kommissionen bedömer klagomål på antitrustområdet och av de förfaranden som tillämpas. I tillkännagivandet anges att kommissionen strävar efter att inom fyra månader meddela den klagande om huruvida den avser att utreda ärendet ytterligare eller inte.

Tillkännagivande om vägledande skrivelser[10]

6. Ett av målen med förordning nr 1/2003 är att kommissionen åter skall lägga tonvikten på att upptäcka allvarliga överträdelser. Ett viktigt inslag i detta sammanhang är avskaffandet av anmälningssystemet. I ett begränsat antal fall som för fram nya frågor om artiklarna 81 och 82 kan kommissionen, om ärendeprioriteringen medger det, dock ge företagen skriftlig vägledning (vägledande skrivelse). I tillkännagivandet beskrivs denna typ av skrivelse närmare.

Tillkännagivande om påverkan på handeln[11]

7. Begreppet påverkan på handeln är ett behörighetskriterium, som avgör tillämpningsområdet för artiklarna 81 och 82. Det avgör också tillämpningsområdet för artikel 3 i förordning nr 1/2003. Därför har medlemsstaterna bett om ett tolkningsmeddelande om detta begrepp, och kommissionen har uppfyllt medlemsstaternas önskan genom att utfärda tillkännagivandet om påverkan på handeln. I detta beskrivs gällande rättspraxis, dock utan att tillämpningsområdet för artiklarna 81 och 82 begränsas. I tillkännagivandet anges också ett kvantitativt tröskelvärde för påverkan på handeln som kommissionen i sina egna förfaranden kommer att betrakta som en presumtion som kan kullkastas, om de berörda företagens sammanlagda omsättning inom gemenskapen för de produkter som omfattas av avtalet inte överskrider 40 miljoner euro och om parternas (sammanlagda) marknadsandel inte överskrider 5 % på någon relevant marknad inom gemenskapen som berörs av avtalet.

Riktlinjer för tillämpningen av artikel 81.3[12]

8. En av hörnstenarna i moderniseringsreformen är att medlemstaternas domstolar och konkurrensmyndigheter har fått behörighet att tillämpa artikel 81.3. I riktlinjerna för tillämpningen av artikel 81.3 ges vägledning om hur artikel 81.3 och de fyra kumulativa villkor som den innehåller skall tillämpas. I riktlinjerna anges också en rad effektivitetsvinster som kan leda till ekonomiskt framåtskridande i den mening som avses i det första villkoret. Begreppet konsument förklaras liksom kravet att konsumenterna måste få en skälig andel av den vinst som uppnås genom ett avtal. De inslag i ett avtal som hämmar konkurrensen bedöms enligt artikel 81.1 och de inslag som främjar konkurrensen bedöms och vägs mot de konkurrenshämmande inslagen enligt artikel 81.3.

2. GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNING OCH RIKTLINJER FÖR TEKNIKÖVERFÖRINGSAVTAL

9. Som ett led i den genomgripande reformen av EU:s tillämpningsbestämmelser för antitrustärenden antog kommissionen den 7 april nya bestämmelser i form av en ny gruppundantagsförordning, nämligen förordning (EG) nr 772/2004 (förordningen om tekniköverföringsavtal)[13], och riktlinjer[14] om licensiering av patent, know-how och upphovsrätt till programvara. De nya bestämmelserna underlättar licensiering och minskar företagens administrativa börda samtidigt som de säkrar en effektiv kontroll av licensiering mellan företag som har en hög grad av marknadsstyrka. Från och med den 1 maj 2004 omfattas licensavtal av en förbättrad ”trygg hamn”, som gör att många avtal befrias från individuell granskning. De nya bestämmelserna bör underlätta spridningen av teknik inom EU och därigenom bidra till Lissabonmålen.

10. Innan de nya bestämmelserna fick sin slutliga form genomfördes ett omfattande samråd[15], som väckte stort intresse och ledde till många och mycket givande synpunkter från berörda parter. Bestämmelserna ersätter förordning nr 240/96[16], som har kritiserats för sitt begränsade tillämpningsområde och sina stela bestämmelser. De nya bestämmelserna stämmer väl överens med den nya generationens gruppundantagsförordningar och innehåller i korthet följande bestämmelser:

- Förordningen om tekniköverföringsavtal innehåller endast en svart lista[17]: allt som inte uttryckligen är uteslutet från gruppundantaget omfattas nu av detta. Detta ger företagen större frihet att utarbeta licensavtal som passar deras kommersiella behov.

- De nya bestämmelsernas tillämpningsområde omfattar alla typer av tekniköverföringsavtal för produktion av varor och tjänster, alltså inte endast licensiering av patent och know-how, utan också licensiering av modeller och upphovsrätt till programvara. I de fall då kommissionen inte har behörighet att anta en gruppundantagsförordning[18], till exempel i fråga om patentpooler och licensiering av upphovsrätt i allmänhet, ger riktlinjerna klar vägledning om den framtida tillämpningspolicyn.

- I de nya bestämmelserna görs en klar åtskillnad mellan licensiering mellan konkurrenter (som med större sannolikhet skadar konkurrensen) och licensiering mellan icke-konkurrenter. Framför allt skiljer sig förteckningarna över särskilt allvarliga konkurrensbegränsningar.

- Förordningen om tekniköverföringsavtal ger en trygg hamn endast för avtal mellan vissa tröskelvärden för marknadsandelar, nämligen en sammanlagd andel på 20 % för licensavtal mellan konkurrenter och en andel på 30 % vardera för avtal mellan icke-konkurrenter. Marknadsandelarna skall beräknas både för de relevanta produktmarknaderna och teknikmarknaden[19].

- Licensavtal som innehåller så kallade särskilt allvarliga konkurrensbegränsningar omfattas inte av gruppundantaget.

- Även om vissa begränsningar inte omfattas av gruppundantaget kan resten av avtalet göra det[20].

11. I förteckningen över särskilt allvarliga konkurrensbegränsningar i artikel 4 i förordningen om tekniköverföringsavtal anges vilka begränsningar som medför att avtalet som helhet inte kan omfattas av gruppundantaget och som sannolikt inte heller kan bli föremål för en individuell tillämpning av artikel 81.3[21].

12. När det gäller licensiering mellan konkurrenter är följande konkurrensbegränsningar särskilt allvarliga: a) fastställande av priser, b) produktionsbegränsningar, c) uppdelning av marknader eller kundunderlag, d) begränsningar för licenstagaren att utnyttja sin egen teknik och e) inskränkning i parternas möjligheter att bedriva forskning och utveckling (såvida det inte är nödvändigt för att hindra att licensierad know-how röjs). När det gäller licensiering mellan icke-konkurrenter är följande konkurrensbegränsningar särskilt allvarliga: a) vertikalt fastställande av priser, b) begränsning av licenstagarens passiva försäljning och c) begränsning av licenstagarens aktiva och passiva försäljning i ett selektivt distributionssystem. I artikel 4 anges också vissa undantag från förteckningen över särskilt allvarliga begränsningar.

13. I riktlinjerna klargörs att det inte finns någon presumtion om att avtal som inte omfattas av gruppundantagets trygga hamn är olagliga, förutsatt att avtalet inte innehåller särskilt allvarliga konkurrensbegränsningar. Det finns framför allt inte någon presumtion om att artikel 81.1 är tillämplig så snart tröskelvärdena för marknadsandelar överskrids. Det krävs en individuell bedömning som bygger på de principer som beskrivs i riktlinjerna.

14. För att göra tillämpningen av förordningen om tekniköverföringsavtal mer förutsägbar och för att kunna koncentrera sig på ärenden som kan väntas leda till verkliga konkurrensproblem, har kommissionen skapat en andra trygg hamn i riktlinjerna. Det betyder att kommissionen anser att artikel 81, så länge det inte är fråga om särskilt allvarliga begränsningar, sannolikt inte kommer att överträdas om det förutom de tekniker som kontrolleras av avtalsparterna finns fyra eller fler tekniker som kontrolleras av oberoende företag och som kan vara utbytbara mot den licensierade tekniken till en jämförbar kostnad för användaren.

15. Riktlinjerna ger inte bara en allmän ram för bedömningen av licensavtal, utan innehåller också särskilda avsnitt om tillämpningen av artikel 81 på olika typer av begränsningar i licensavtal, särskilt skyldigheter som gäller licensavgifter, exklusiv licensiering och försäljningsbegränsningar, produktionsbegränsningar, begränsningar av användningsområde, begränsningar till produktion för eget bruk, kopplingsförbehåll och paketförsäljning (bundling) samt konkurrensklausuler. Riktlinjerna innehåller också ett avsnitt om bedömningen av teknikpooler[22].

3. GRUPPUNDANTAGSFÖRORDNINGAR INOM TRANSPORTSEKTORN

3.1 Sjöfart

Utvärdering av kommissionens förordning (EEG) nr 4056/86

16. Kommissionen har gjort stora framsteg i sin utvärdering av förordning nr 4056/86, som inleddes i mars 2003. Genom förordning nr 4056/86 tillämpas EU:s konkurrensregler på sjöfart och en av de viktigaste frågorna vid utvärderingen är om det fortfarande finns skäl att göra undantag enligt artikel 81.3 i fördraget för linjekonferensers fastställande av priser och kapacitetsreglering.

17. Efter ett omfattande samråd, då kommissionen fick 36 bidrag som svar på ett samrådsdokument och höll en offentlig hearing, hölls den 28 maj ett informellt möte mellan kommissionen och konkurrens- och transportmyndigheter från medlemsstaterna, där de preliminära resultaten från utvärderingen diskuterades. Detta ledde till att kommissionen den 13 oktober antog en vitbok[23], i vilken den konstaterar att det inte finns några avgörande ekonomiska bevis för att de skäl som låg till grund för gruppundantaget 1986 fortfarande är giltiga med de villkor som i dag råder på marknaden och på grundval av de fyra kumulativa villkoren i artikel 81.3 i fördraget. Därför överväger kommissionen att föreslå att det gällande gruppundantaget för linjekonferenser upphävs. I vitboken lämnar kommissionen dock dörren öppen för alternativ till det nuvarande linjekonferenssystemet på linjer till och från EU. Linjerederier företrädda av European Liners Affairs Association (ELAA) har redan lagt fram konkreta förslag om ett sådant regelverk. Innan kommissionen tar ställning till dessa förslag har den inbjudit berörda tredje parter att lämna synpunkter och alternativa förslag.

Modernisering av kommissionens förordning (EG) nr 823/2000 (konsortier)

18. Kommissionens förordning (EG) nr 823/2000 om tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan linjerederier (konsortier) innehåller ett gruppundantag för konsortieavtal inom sjöfarten. Syftet med ett konsortieavtal mellan minst två rederier som tillhandahåller internationell, regelbunden linjesjöfart är att genom samarbete förbättra produktiviteten och tjänsternas kvalitet och driva fram ett mer effektivt utnyttjande av containrar och fartygskapacitet.

19. Eftersom denna förordning upphörde att gälla den 25 april 2005 inledde kommissionen i juni ett offentligt samråd[24] om olika alternativ till framtida lagstiftning på detta område, framför allt för att få synpunkter från branschen, medlemsstaterna och andra berörda parter. Samrådet ägde rum mot bakgrund av den pågående utvärderingen av det gruppundantag för avtal mellan linjekonferenser som föreskrivs i förordning nr 4056/86. Den 23 december offentliggjorde kommissionen ett preliminärt utkast till förordning om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 823/2000 och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter[25].

3.2 Luftfart

Utvidgning av behörigheten att tillämpa konkurrensreglerna på internationell luftfart – ändring av förordning nr 3975/87 och förordning nr 3976/87

20. Den 26 februari antog rådet förordning (EG) nr 411/2004[26] om ändring av två gällande förordningar om luftfart[27] och förordning (EG) nr 1/2003. I huvudsak betyder detta att förordning nr 1/2003 kommer att gälla även luftfart mellan gemenskapen och tredje land. Dessutom utvidgas tillämpningsområdet för den rådsförordning som ger kommissionen behörighet att utfärda gruppundantagsförordningar för viss fastställd transportverksamhet (också långdistansflygningar). Innan denna förordning antogs saknade kommissionen befogenhet att ingripa i fall som gällde luftfart mellan EU och tredje land, även om det inte var någon tvekan om att konkurrensreglerna gällde även dessa linjer[28]. Att förordning nr 1/2003 är tillämplig på all luftfart, oberoende av vilka linjer det är fråga om, innebär att luftfart äntligen omfattas av det allmänna regelverket för tillämpning av antitrustbestämmelserna. Förordning nr 411/2004 trädde i kraft den 1 maj, samtidigt med moderniseringspaketet.

Utvärdering av kommissionens förordning (EEG) nr 1617/93

21. Det centrala inslaget i kommissionens förordning (EEG) nr 1617/93, som upphörde att gälla den 30 juni 2005, är undantaget för vissa avtal, beslut och samordnade förfaranden när det gäller luftfart inom EU. I år inledde kommissionen sin utvärdering av förordning nr 1617/93 och offentliggjorde den 30 juni ett samrådsdokument där den uppmanade regeringar, branschföreträdare och konsumenter att komma med synpunkter på och uppgifter om centrala frågor beträffande bedömningen av detta undantag enligt artikel 81.3 i EG-fördraget.

22. Kommissionen fick sammanlagt 52 bidrag, och analysen av dessa visade att vissa frågor behöver granskas ytterligare. Därför utarbetades ett diskussionsunderlag för att garantera insyn i beslutfattandet och ge offentliga myndigheter och branschen möjlighet att lämna synpunkter en sista gång.

4. UTVÄRDERING AV FÖRFARANDEREGLER: NYTT TILLKÄNNAGIVANDE OM TILLGÅNG TILL HANDLINGAR

23. Tillgång till handlingarna i ärendet är ett viktigt inslag i förfarandena och skyddar rätten till försvar i alla omstridda antitrust- och koncentrationsärenden. När kommissionen har utfärdat ett meddelande om invändningar, kan mottagarna utnyttja rätten att få tillgång till handlingarna i ärendet och studera bevismaterialet i kommissionens akt för att på ett mer effektivt sätt framföra sina synpunkter på de slutsatser kommissionen lagt fram i meddelandet om invändningar[29]. För att öka insynen i kommissionens handläggning av en begäran om tillgång till handlingar[30] inledde kommissionen en utvärdering av det gällande meddelandet om tillgång till handlingarna från 1997[31]. Med utgångspunkt från de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av meddelandet från 1997 beaktar kommissionen i sin utvärdering utvecklingen av kommissionens praxis[32] och nyare rättspraxis[33]. Ytterligare ett syfte med utvärderingen är att se till att reglerna om tillgång till handlingar är förenliga med de moderniserade antitrust- och koncentrationsreglerna och med hörandeombudens kompetensområde[34].

24. Efter diskussioner med medlemsstaterna offentliggjorde kommissionen den 21 oktober ett utkast till tillkännagivande om reglerna för tillgång till kommissionens handlingar i antitrust- och koncentrationsförfaranden[35] och inledde ett offentligt samråd om utkastet. Kommissionen fick omkring 20 bidrag som svar på detta samråd, till största delen från rättstillämpare, men också från konsumenter och fackföreningar.

25. De viktigaste inslagen i utkastet är följande:

- En åtskillnad mellan rätten till tillgång till handlingarna i ärendet (för mottagare av ett meddelande om invändningar) och tillgång till vissa handlingar som lämnats in till kommissionen (för klagande i antitrustförfaranden och för andra berörda parter i koncentrationsärenden).

- En definition av vad som utgör ”kommissionens handlingar i ärendet” (eller ”akt”) och en klar åtskillnad mellan tillgängliga och icke tillgängliga handlingar.

- En åtskillnad mellan antitrust- och koncentrationsförfaranden när det gäller den tidpunkt då tillgång till handlingarna i ärendet beviljas.

- En beskrivning av förfarandena för behandling av konfidentiella uppgifter och för att ge till handlingarna i ärendet, samt av förfarandet vid oenighet om begäran om konfidentiell behandling, bland annat hörandeombudets roll.

B – TILLÄMPNING AV ARTIKLARNA 81, 82 OCH 86

1. MISSBRUK AV EN DOMINERANDE STÄLLNING (ARTIKEL 82 I EG-FÖRDRAGET)

1.1 Beslut

Cewal

26. Den 30 april antog kommissionen ett beslut om att ålägga det belgiska rederiet Compagnie Maritime Belge (”CMB”) böter om 3,4 miljoner euro. CMB ålades böter på grund av sin roll i det missbruk som linjekonferensen Associated Central West Africa Lines (Cewal), som CMB var medlem i, gjorde sig skyldig till i slutet av 1980-talet[36].

27. Ett tidigare beslut[37], genom vilket kommissionen redan hade ålagt fyra Cewal-medlemmar böter, hade delvis ogiltigförklarats av EG-domstolen med avseende på böterna[38]. EG-domstolen ansåg att kommissionen hade begått ett förfarandefel genom att den i det meddelande om invändningar som föregick beslutet inte uttryckligen angett att den avsåg att ålägga de enskilda medlemmarna i Cewal böter.

28. För att överträdelserna inte skulle förbli ostraffade (både förstainstansrätten och EG-domstolen hade avvisat överklagandet av kommissionens slutsatser om överträdelserna) antog kommissionen ett nytt beslut om att ålägga CMB böter genom ett nytt förfarande i enlighet med EG-domstolens slutsatser[39]. Detta beslut grundas helt på de sakförhållanden som fastställts i ursprungsbeslutet.

29. Böterna beräknades genom att effekterna av CMB:s olagliga beteende jämfördes med effekterna av de andra Cewal-medlemmarnas beteende. CMB ålades lägre böter än i det ursprungliga beslutet, eftersom vissa försvårande omständigheter som rådde när det beslutet antogs inte längre beaktades.

Clearstream [40]

30. Den 2 juni antog kommissionen ett beslut där den konstaterade att Clearstream Banking AG och dess moderbolag Clearstream International SA (”Clearstream”) överträdde artikel 82 i EG-fördraget genom att vägra tillhandahålla gränsöverskridande clearing och avveckling av värdepapper[41] till Euroclear Bank SA (”Euroclear Bank”) och genom att tillämpa diskriminerande priser till nackdel för denna kund.

31. Clearstream Banking AG är Tysklands enda Wertpapiersammelbank (värdepapperscentral[42]). Kommissionen ansåg att Clearstream under den aktuella referensperioden, från 1997 till slutet av 2001, hade en dominerande ställning när det gällde tillhandahållande av gränsöverskridande clearing och avveckling av värdepapper till intermediärer i andra medlemsstater.

32. Säljvägran avsåg aktier ställda till viss man[43] som utfärdats enligt tysk lagstiftning. Konkurrenslagstiftningen erkänner företagens rätt att själva välja sina handelspartner, men företag med en dominerande ställning har ett särskilt ansvar. Clearstreams beteende ansågs utgöra säljvägran av följande skäl:

- Clearstream Banking AG är den enda slutförvararen av tyska värdepapper som hålls i gemensamt säkert förvar, som i dag är den enda betydande formen av förvar för värdepapper som omsätts. Det är osannolikt att det kommer att ske något nyinträde på denna marknad inom överskådlig tid. Därför kan Clearstream Banking AG anses som en oundgänglig handelspartner.

- Euroclear Bank kunde inte vända sig någon annanstans för att få de tjänster man begärde.

- Clearstreams beteende försämrade Euroclear Banks möjligheter att tillhandahålla effektiv gränsöverskridande clearing och avveckling av värdepapper till kunder på den inre marknaden.

33. Euroclear Bank fick tillgång till de tjänster man begärde i november 2001, mer än två år efter det att man först begärt dem. Under hela denna period vägrade Clearstream Banking AG att tillhandahålla Euroclear Bank clearing och avveckling av namnaktier. Clearstreams förhalande av tillhandahållandet till Euroclear Bank står i kontrast till den sedvanliga perioden om högst fyra månader inom vilken jämförbara kunder tillhandahölls clearing- och avvecklingstjänster.

34. När det gäller prisdiskriminering fann kommissionen att Clearstream från januari 1997 till januari 2002 tog ut ett högre pris per transaktion av Euroclear Bank än man tog ut av andra värdepappersförvarare utanför Tyskland för motsvarande tjänster. Kommissionen granskade ingående innehållet i tjänsterna och kostnaderna för att tillhandahålla dem för att kunna fastställa om prisskillnaden skulle kunna vara berättigad, men kom fram till att så inte var fallet.

35. Kommissionen beslutade att inte ålägga böter. Bland annat beaktade kommissionen att det inte finns någon EG-rättspraxis om konkurrens inom clearing och avveckling. Dessutom pågår en omfattande debatt om clearing och avveckling mellan olika institutioner och i olika fora för att bättre definiera olika parters roller inom branschen.

Microsoft

36. Den 24 mars antog kommissionen ett förbudsbeslut med böter mot Microsoft Corporation (”Microsoft”) enligt artikel 82 i EG-fördraget[44]. I beslutet konstaterades att Microsoft hade missbrukat sin dominerande ställning på marknaden för operativsystem till persondatorer[45] på två sätt.

(1) Vägran att tillhandahålla information om kompatibilitet.

37. Microsoft undanhöll sina konkurrenter på marknaden för operativsystem för arbetsgruppsservrar information som var nödvändig för att konkurrenternas produkter skulle vara helt kompatibla med Windows, Microsofts dominerande operativsystem för persondatorer. När Microsoft gick in på marknaden för operativsystem för arbetsgruppsservrar lämnade man ut sådan information, men sedan började företaget tillämpa en policy att inte lämna ut sådana uppgifter till konkurrenterna och ändrade därmed mängden information som man tillhandahöll. År 1998 vägrade Microsoft lämna ut kompatibilitetsinformation till Sun, som lämnat en formell begäran om sådan information. På grundval av en omfattande marknadsundersökning fann kommissionen att uppgifterna i fråga var oundgängliga för att kunna konkurrera på marknaden för operativsystem till arbetsgruppsservrar och att Microsoft genom att undanhålla sådan information hade kunnat etablera en dominerande ställning, vilket innebar att det fanns en risk för att all återstående konkurrens på marknaden skulle undanröjas. Kommissionen fann vidare att Microsofts vägran begränsade den tekniska utvecklingen till skada för konsumenterna. Om konkurrenterna fick tillgång till den information som Microsoft höll tillbaka, skulle de kunna erbjuda konsumenterna nya och bättre produkter utan att kopiera Microsofts eget utbud.

(2) Kopplingsförbehåll för Windows Media Player och Windows

38. Microsoft skadade konkurrensen på marknaden för mediaspelare för direktuppspelning genom att koppla försäljningen av sitt dominerande operativsystem Windows till en separat produkt, nämligen Windows Media Player. Detta kopplingsförbehåll gjorde Windows Media Player lika allmänt utbrett som Windows, vilket på ett artificiellt sätt fick innehållsleverantörer och programvaruföretag att utnyttja Windows Media-tekniken, och inte gav konkurrerande mediaspelare för direktuppspelning möjlighet att konkurrera på grundval av sina egna förtjänster. Av beslutet framgår att Microsoft hade fått en klar ledning över sina konkurrenter sedan företaget inledde sin kopplingsstrategi i mitten av 1999.

39. Kommissionen fann att Microsofts missbruk utgjorde en mycket allvarlig överträdelse av EU:s konkurrensregler och ålade Microsoft böter om 497 196 miljoner euro[46].

40. För att få överträdelsen att upphöra krävde kommissionen att Microsoft skulle vidta följande korrigerande åtgärder:

- Lämna ut relevant kompatibilitetsinformation och tillåta att den används för att utveckla kompatibla operativsystem för arbetsgruppsservrar (”kompatibilitetsåtgärden”).

- Tillhandahålla en version av operativsystemet Windows som inte innehåller Windows Media Player (”kopplingsåtgärden”). Persondatortillverkare och konsumenter kan således få Windows med vilken mediaspelare som helst.

- Lämna ett förslag till att inrätta en övervakningsmekanism i form av en övervakande förvaltare (monitoring trustee). Microsoft lämnade ett sådant förslag.

41. Microsoft väckte talan vid förstainstansrätten om ogiltigförklaring av beslutet[47] och lämnade in en ansökan om interimistiska åtgärder i form av uppskov med verkställigheten av de korrigerande åtgärder som avsåg kompatibilitet och kopplingsförbehåll till dess att ansökan om ogiltigförklaring hade prövats[48]. Kommissionen beslutade att inte försöka verkställa de korrigerande åtgärderna i avvaktan på att förstainstansrättens ordförande skulle fatta ett beslut om Microsofts ansökan om interimistiska åtgärder[49]. Den 22 december avslog rättens ordförande Microsofts ansökan om interimistiska åtgärder i dess helhet[50].

Faktaruta 2: Tillämpning av EU:s konkurrensregler på mobiltjänster och bredbandstjänster via Internet År 2004 intensifierades konkurrensen inom sektorn för elektroniska kommunikationstjänster med en stark tillväxt inom vissa marknadssegment[51]. I det utvidgade EU med 25 medlemsstater var det framför allt fasta bredbandstjänster och mobiltjänster som stod för tillväxten inom sektorn. Tillväxten inom bredbandssektorn var större än tillväxten inom mobilsektorn. Kommissionen koncentrerade sin antitrustverksamhet på dessa två mycket viktiga segment. Även efter införandet av det nya regelverket för elektroniska kommunikationer, som har varit i kraft sedan den 25 juli 2003, spelar konkurrenspolitiken en framträdande roll när det gäller att få sektorregleringen att bättre stämma överens med principerna i konkurrenslagstiftningen. När det gäller bredbandstjänster för tillträde till Internet ledde kommissionens åtgärder i fråga om en misstänkt marginalpress till att Deutsche Telekom – den etablerade operatören av fasta förbindelser i Tyskland – sänkte sina avgifter för delad access betydligt[52]. På grund av dessa avgiftssänkningar kunde kommissionen avsluta sin undersökning av Deutsche Telecoms misstänka missbruk av en dominerande ställning på marknaden för tillhandahållande av bredbandsaccess till det fasta telenätet. Kommissionen godtog Deutsche Telecoms åtaganden för att upphöra med marginalpressen från och med den 1 april 2004[53]. När det gäller mobilkommunikation utfärdade kommissionen den 26 juli två meddelanden om invändningar om internationell roaming i Storbritannien. Invändningarna gäller de avgifter som O2 och Vodafone tar ut av andra mobilnätsoperatörer för internationell roaming på grossistnivå. Efter sin undersökning konstaterade kommissionen att båda hade tagit ut orättvisa och oskäligt höga priser, Vodafone melllan 1997 och åtminstone september 2003 och O2 mellan 1998 och åtminstone september 2003[54]. När det gäller internationell roaming undersöker kommissionen också hur konkurrensen påverkas av de mobilallianser (t.ex. Freemove och Starmap) som har skapats på senare tid. |

1.2 Utvecklingen i andra ärenden och avvisning av klagomål

Interbrew (missbruk)[55]

42. Den 30 april avslutade kommissionen den undersökning enligt artikel 82 av Interbrew NV:s (nu Inbev NV) beteende mot belgiska ölgrossister som kommissionen 1999 inledde på eget initiativ. Undersökningen avslutades efter det att Interbrew gjort en rad åtaganden. Interbrew har framför allt åtagit sig att ändra sina rabattsystem och sina partnerskaps- och affärsavtal med grossister så att konkurrerande leverantörer inte längre hindras från att på ett effektivt sätt konkurrera med Interbrew i Belgien.

43. Interbrew gick först med på att göra sitt standardiserade system för volymrabatter helt öppet för insyn för alla grossister i stället för att bara ge dem den rabatt som tillkom det volymområde där deras inköp av olika ölsorter hamnade, och uppgifter om rabatterna i volymområdena närmast ovanför och under det området. Ett annat rabattsystem, särskilt utformat för grossister som är beredda att sälja Interbrews olika ölsorter på sina egna kontrakterade försäljningsställen, kommer också att ändras så att rabatterna inte längre ökar när antalet kontrakterade försäljningsställen ökar, utan utgör ett fast belopp per hektoliter av en viss ölsort, oavsett antalet kontrakterade försäljningsställen.

44. När det gäller partnerskapsavtalen kommer Interbrew inte längre att ha tillgång till grossistens konfidentiella uppgifter om sin verksamhet. Interbrew kommer inte längre att ha rätt att blockera en konkurrents bud på grossistens verksamhet för att i stället lägga ett eget bud (upphävande av förköpsrätten). När det gäller de affärsavtal genom vilka Interbrew ger grossister incitament i form av finansiellt stöd eller prylar, framför allt som tack för säljfrämjande verksamhet, har Interbrew gått med på att a) överge alla krav på ensamrätt i fråga om produkter, b) göra kriterierna för tillgång till incitamenten helt öppna för insyn, och c) klargöra att samma incitament är tillgängliga för alla grossister utan undantag.

Scandlines mot Helsingborgs hamn[56] och Sundbusserne mot Helsingborgs hamn[57]

45. Den 23 juli fattade kommissionen två beslut[58] om att avvisa klagomål från två färjerederier – Scandlines Sverige AB och Sundbusserne AS – mot Helsingborgs hamn. Dessa två parallella klagomål gällde misstänkt missbruk i den mening som avses i artikel 82 i EG-fördraget i form av de oskäligt höga hamnavgifter som Helsingborgs hamn påstods ta ut för tjänster till färjerederier på linjen Helsingborg-Helsingör mellan Sverige och Danmark.

46. Efter en omfattande undersökning konstaterade kommissionen att det inte fanns tillräckligt med bevis för att på ett juridiskt hållbart sätt styrka att priserna i fråga var oskäligt höga. I besluten pekar kommissionen på mer allmänna svårigheter att tillämpa artikel 82 i EG-fördraget i ärenden om oskäligt höga priser, särskilt i fall där det inte finns någon lämplig måttstock. Eftersom rättspraxisen på detta område är ganska begränsad[59], kan besluten ge användbar vägledning när det gäller att fastställa det ekonomiska värdet av en tjänst och huruvida ett pris är oskäligt högt/orättvist och således utgör missbruk av en dominerande ställning i den mening som avses i artikel 82 i EG-fördraget.

KPN Mobiles termineringsavgifter[60]

47. Kommissionen har meddelat KPN Mobile att MCI drog tillbaka sitt klagomål den 21 oktober, och att kommissionen inte har för avsikt att gå vidare med ärendet. Ett meddelande om invändningar utfärdades den 22 mars 2002, i vilket kommissionen hävdade att KPN Mobile hade vägrat att tillhandahålla oberoende operatörer direkt samtrafik och att företaget hade ägnat sig åt marginalpress mellan sina grossistpriser för mobilterminering och slutkundspriserna för VPN-tjänster. När kommissionen beslutade att inte fortsätta förfarandet på eget initiativ tog den hänsyn till att den nederländska tillsynsmyndigheten OPTA under tiden hade fått KPN Mobile att lämna ett rimligt erbjudande på direkt samtrafik. Grossistpriserna för mobil samtrafik hade också sjunkit i Nederländerna, och OPTA höll på att närmare granska marknaderna för terminering i enskilda mobilnät i Nederländerna mot bakgrund av det nya regelverket för elektroniska kommunikationer som infördes i Nederländerna under våren 2004. Kommissionen konstaterade också i sin undersökning att det inte gick att fastställa att det förelåg en marginalpress enligt artikel 82 i EG-fördraget när det gällde VPN-tjänster.

B2/Telia[61]

48. I november drog B2 Bredband AB (B2) tillbaka sitt klagomål mot TeliaSonera AB, den etablerade teleoperatören i Sverige. Kommissionen avslutade därför ärendet. I december 2003 riktade kommissionen ett meddelande om invändningar till TeliaSonera och hävdade att företaget hade missbrukat sin dominerande ställning genom underprissättning i samband med ett anbud för ett stort kontrakt på utbyggnad och drift av ett fiberoptiskt bredbandsnät för tillhandahållande av höghastighetsuppkoppling till Internet i Malmö. Kommissionen hävdade att TeliaSonera avsiktligt lämnat ett anbud som inte täckte kostnaderna och inte gav företaget möjlighet att återvinna sina investeringar eller sina kostnader för att tillhandahålla den infrastruktur och de tjänster som ingick i kontraktet. Kommissionen hävdade vidare att TeliaSonera genom att sätta ett så lågt pris hindrade utveckling av alternativ infrastruktur och konkurrerande tjänsteleverantörers inträde på marknaden. Efter en närmare undersökning som gjordes efter det att meddelandet om invändningar utfärdats fann kommissionen dock att det inte kunde fastställas med en tillräcklig grad av säkerhet att TeliaSonera hade en dominerande ställning på de relevanta marknaderna vid den tidpunkt då anbudet lämnades.

2. KARTELLER

Faktaruta 3: Utvärdering av tillämpningen i samband med särskilt konkurrensbegränsande karteller

Under 2004 fortsatte kommissionen den satsning på att bekämpa karteller som den inledde för tre år sedan och utfärdade ytterligare sex beslut mot olagliga horisontella avtal. Dessa beslut omfattade omkring 30 företag och rör följande ärenden: VVS-kopparrör , natriumglukonat , franskt öl , råtobak i Spanien , sybehör i metall och plast - synålar och kolinklorid[62]. I dessa beslut ålades företagen böter om sammanlagt över 390 miljoner euro.

Under årets gång utvecklades kampen mot karteller på flera sätt. Tre inslag är särskilt värda att nämnas, nämligen utvecklingen på området förmånlig behandling, konsekvenserna av förordning nr 1/2003 för tillämpningen av konkurrensreglerna i samband med karteller och förtydligandet av reglerna om sekretesskydd.

Förmånlig behandling

Meddelandet om förmånlig behandling från 2002[63] var ett viktigt redskap vid tillämpningen av konkurrensreglerna även under 2004. Det stora antalet ärenden som genererats genom meddelandet om förmånlig behandling från 2002 visar att det är oerhört effektivt, till och med mer effektivt än meddelandet om förmånlig behandling från 1996. De flesta ärenden som nu når beslutsstadiet behandlas enligt meddelandet från 2002[64].

Förordning (EG) nr 1/2003

I och med att förordning nr 1/2003 trädde i kraft i maj[65] stärktes kommissionens undersökningsbefogenheter avsevärt. Tre centrala aspekter bör särskilt framhållas. För det första utvidgas kommissionens inspektionsbefogenheter till andra lokaler än företagslokaler, bland annat till styrelseledamöternas bostäder, om det finns en rimlig misstanke om att affärshandlingar förvaras i sådana lokaler[66]. Sådana åtgärder kan genomföras med eller utan förhandstillstånd från den nationella rättsliga myndigheten i den berörda medlemsstaten. För det andra förstärks kommissionens inspektionsbefogenheter genom möjligheten att försegla företagslokaler under den tid som behövs för inspektionen[67]. För det tredje har kommissionen getts uttryckliga befogenheter att höra alla fysiska och juridiska personer som går med på detta i samband med en undersökning[68].

Sekretesskydd

Efter ett överklagande från kommissionen ogiltigförklarade EG-domstolens ordförande genom beslut av den 27 september[69] (det delvisa) uppskovet med verkställigheten av ett kommissionsbeslut om avslag på en begäran om sekretesskydd som förstainstansrättens ordförande tidigare hade beslutat om[70]. Ett kuvert med vissa av de handlingar som hade beslagtagits vid inspektionen, men som parterna hävdade omfattades av sekretesskydd[71] och som hade förvarats hos förstainstansrättens kansli, återlämnades till kommissionen. EG-domstolen noterade kommissionens åtagande att inte lämna ut de omtvistade dokumenten till tredje parter innan prövningen av sakfrågan i målet avslutats. Eftersom domstolarna inte har bekräftat den nya synen på sekretesskyddets räckvidd som parterna har hävdat, fortsätter kommissonen att hantera inspektioner på samma sätt som tidigare på grundval av etablerad rättspraxis[72], som enligt kommissionens uppfattning fortfarande är giltig och lämplig.

VVS-kopparrör[73]

49. Den 3 september antog kommissionen ett beslut om att Europas ledande tillverkare av VVS-kopparrör, dvs. Boliden AB (tillsammans med sina tidigare dotterbolag Boliden Fabrication AB och Boliden Cuivre & Zinc SA), Halcor SA, HME Nederland BV, IMI plc (tillsammans med sina (tidigare) dotterbolag IMI Kynoch Ltd. och IMI Yorkshire Copper Tube Ltd.), KM Europa Metal AG (tillsammans med sina helägda dotterbolag Europa Metalli SpA och Tréfimétaux SA), Mueller Industries, Inc. (tillsammans med sina dotterbolag WTC Holding Company, Inc., Mueller Europe Ltd., DENO Holding Company, Inc. och DENO Acquisition EURL), Outokumpu Oyj (tillsammans med sitt helägda dotterbolag Outokumpu Copper Products Oy) och Wieland Werke AG (tillsammans med sina helägda dotterbolag Austria Buntmetall AG och Buntmetall Amstetten Ges.m.b.H.), hade brutit mot EG:s konkurrensregler genom att i samverkan fastställa priser och dela upp marknaderna på EES-marknaden för VVS-kopparrör. Efter en undersökning som inleddes 2001 fastställde kommissionen att överträdelsen pågick från mitten av 1988 till början av 2001.

50. Den relevanta produkten används i första hand för vatten-, olje-, gas- och värmeinstallationer i byggnadsindustrin. De främsta köparna av VVS-kopparrör är distributörer, grossister och detaljister som säljer kopparrören till installatörer och andra slutkonsumenter. Det sammanlagda marknadsvärdet för standardrör av koppar (970,1 miljoner euro) och plastbelagda kopparrör (180,9 miljoner euro) uppgår till 1 151 miljoner euro (EES år 2000).

51. Företagen ålades böter på sammanlagt omkring 223,3 miljoner euro. Med undantag för HME Nederland BV samarbetade alla mottagare av beslutet med kommissionen i dess undersökning i enlighet med 1996 års meddelande om förmånlig behandling. På grund av samarbetet befriade kommissionen Muellerkoncernen från böter, medan Outokumpu beviljades en nedsättning av böterna med 50 %, KME-koncernen och Wielandkoncernen 35 %, Halcor 15 % och IMI-koncernen och Bolidenkoncernen 10 %. De högsta böterna ålades företagen i KME-koncernen, sammanlagt 67,08 miljoner euro. Wielandkoncernen ålades böter om 27,8411 miljoner euro, IMI-koncernen 44,98 miljoner euro, Outokumpu 36,14 miljoner euro, Boliden 32,6 miljoner euro, Halcor 9,16 miljoner euro och HME 4,49 miljoner euro. När det gäller Outokumpu och KME ansåg kommissionen det vara en förmildrande omständighet att deras samarbete gick utöver vad som anges i 1996 års meddelande om förmånlig behandling. Outokumpu var det första företaget som avslöjade att kartellen pågått i över tolv år, och KME var det första företaget som lämnade avgörande bevis för samarbete om plastbelagda VVS-kopparrör. För Outokumpus del fann kommissionen det dock vara en försvårande omständighet att företaget begått upprepade överträdelser, eftersom Outokumpu år 1990 hade mottagit ett annat beslut från kommissionen om en kartell inom sektorn rostfritt stål. Outokumpus böter höjdes därför i avskräckande syfte.

Natriumglukonat[74]

52. Den 29 september ålade kommissionen fyra företag i Jungbunzlauerkoncernen böter om 19,04 miljoner euro för deras deltagande i fastställande av priser och uppdelning av marknaden för natriumglukonat, som främst används för att rengöra metall och glas.

53. Beslutet kompletterar ett första beslut som antogs 2001[75] och där det fastställdes att sex företag, bland annat ett företag i Jungbunzlauerkoncernen, deltog i en hemlig kartell från 1987 till 1995. När det gäller företaget i Jungbunzlauerkoncernen drogs beslutet från 2001 tillbaka 2002 på grund av ett sakfel i beslutsgrunderna i fråga om företagets ansvar för överträdelsen.

54. Parterna i natriumglukonatkartellen stod för nästan hela världsproduktionen. Överträdelsen var mycket allvarlig och Jungbunzlauer överträdde EG:s konkurrensregler under sju år. När kommissionen fastställde bötesbeloppet tog den hänsyn till att natriumglukonatmarknaden är ganska liten. Dessutom fick Jungbunzlauer böterna nedsatta med 20 %, eftersom företaget samarbetade med kommissionen i enlighet med 1996 års meddelande om förmånlig behandling.

Franskt öl[76]

55. Den 29 september antog kommissionen ett förbudsbeslut med böter på grundval av artikel 81.1 i EG-fördraget mot två bryggerikoncerner, nämligen Brasseries Kronenbourg och dess moderbolag Groupe Danone samt Heineken France (tidigare Sogebra) och dess moderbolag Heineken NV för att ha ingått ett avtal om ”vapenvila”. Syftet med avtalet var att dela upp sektorn för förbrukning utanför hemmet[77] i Frankrike mellan de båda koncernerna och att få slut på koncernernas kamp om dryckesgrossisterna. Avtalet tillämpades dock aldrig.

56. Överträdelsen ansågs vara allvarlig. Kommissionen ålade Heineken France och Heineken NV. böter om 1 miljon euro. Groupe Danone och Brasseries Kronenbourg ålades böter om 1,5 miljoner euro. Skälet till de högre böterna var att dessa företag begått upprepade överträdelser.

Råtobak i Spanien[78]

57. Den 20 oktober ålade kommissionen fyra spanska tobaksförädlare (Cetarsa, Agroexpansión, World Wide Tobacco España och Taes) och en italiensk tobaksförädlare (Deltafina) böter om sammanlagt 20 miljoner euro för att ha ingått ett konkurrensbegränsande avtal som syftade till att fastställa det högsta genomsnittspris som förädlarna skulle betala tobaksproducenter i Spanien och de tobakskvantiteter som förädlarna skulle köpa. Kartellen pågick från 1996 till 2001. År 1998 införde förädlarna ett avancerat system för tillämpning och övervakning. Från och med 1999 kom de också överens om vilka prisintervall för råtobak som de skulle begära att få införda i de standardiserade odlingsavtalen vid förhandlingarna med producenternas företrädare. Odlingsavtalen ligger till grund för slutpriset på råtobak, som fastställs vid leveransen. Agroexpansións och WWTE:s moderbolag ansågs vara solidariskt ansvariga för dotterbolagens beteende.

58. I samma beslut förbjöd kommissionen en kartell som omfattade de organisationer som företräder råtobaksproducenterna (ASAJA, UPA, COAG och CCAE). Kommissionen fann att de under samma period samverkade om de prisintervall och minimipriser på råtobak som de gemensamt skulle begära av förädlarna vid diskussionerna om de standardiserade odlingsavtalen. Kommissionen ålade var och en av organisationerna symboliska böter om 1 000 euro med hänsyn till att det nationella regelverket påverkat deras beteende. Det nationella regelverket betraktades också som en förmildrande omständighet när förädlarnas böter fastställdes.

Sybehör i metall och plast - synålar[79]

59. I sitt beslut av den 26 oktober konstaterade kommissionen att tre företag och deras respektive dotterbolag, nämligen William Prym GmbH & Co. KG och Prym Consumer GmbH & Co. KG, Coats Holdings Ltd och J & P Coats Ltd, och Entaco Ltd och Entaco Group Ltd mellan den 10 september 1994 och den 31 december 1999 hade ingått en rad skriftliga, formellt bilaterala avtal, som i praktiken var ett trepartsavtal, enligt vilket dessa företag delade upp eller bidrog till att dela upp produktmarknader (för sybehör i metall och plast) och geografiska marknader (för synålar). Dessutom deltog företagen i möten med två eller tre parter mellan den 10 maj 1993 och den 8 november 2001.

60. Kommissionens beslut grundades framför allt på att det fanns ömsesidiga villkorsklausuler i avtalen. Dessa klausuler förlängdes med jämna mellanrum.

61. Kommissionen konstaterade att det fanns tre relevanta produktmarknader: i) den europeiska marknaden för synålar och symaskinsnålar (inklusive specialnålar), där produktmarknaden och den geografiska marknaden delades upp, ii) den europeiska marknaden för ”övriga” produkter för sömnad och stickning, t.ex. knappnålar och stickor, och iii) den europeiska marknaden för övriga sybehör, bland annat blixtlås och andra knäppanordningar. På de två sistnämnda marknaderna delades produktmarknaden upp från den 10 september 1994 till den 13 mars 1997.

62. Överträdelsen var mycket allvarlig, eftersom den avsåg uppdelning av produktmarknaden och den geografiska marknaden mellan olika marknader. Avtalen om uppdelning av marknader avsåg olika marknadsnivåer, t.ex. tillverkning och distribution (både på grossist- och detaljistnivå), eftersom Coats framför allt var nåldistributör, men på detaljistnivå konkurrerade med Prym och Entaco med sitt nålmärke Milward, som var avsett för detaljhandeln.

63. Kommissionen befriade Entaco från böter enligt 1996 års meddelande om förmånlig behandling, eftersom företaget hade informerat kommissionen om att det fanns avtal om uppdelning av marknaden och lämnat avgörande bevis utan vilka kommissionen kanske inte hade kunnat fastställa avtalens existens. Coats och Prym, som ansågs solidariskt ansvariga tillsammans med sina respektive dotterbolag, ålades böter om 30 miljoner euro vardera.

Kolinklorid[80]

64. Den 9 december antog kommissionen ett beslut mot Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals International BV, Akzo Nobel Chemicals BV och Akzo Nobel Functional Chemicals BV, solidariskt ansvariga, Chinook Group Limited Partnership och Chinook Group Limited, solidariskt ansvariga, BASF AG, Bioproducts Incorporated, DuCoa LP och UCB SA.

65. Dessa företag överträdde de europeiska konkurrensreglerna genom att delta i en kartell inom kolinkloridbranschen. När det gäller EES fungerade kolinkloridkartellen på två olika men närbesläktade nivåer, nämligen på global nivå och europeisk nivå. På global nivå deltog samtliga producenter som omfattades av förfarandet i konkurrensbegränsande verksamhet som berörde EES mellan juni 1992 och april 1994. I denna verksamhet ingick gemensam prissättning och prishöjningar i hela världen, fördelning av de respektive marknaderna mellan parterna, kontroll av distributörer och omvandlare samt utbyte av känslig affärsinformation.

66. De nordamerikanska producenterna deltog dock inte i vissa konkurrensbegränsande överenskommelser som de europeiska tillverkarna ingick för att samordna sitt agerande på den europeiska marknaden. Dessa överenskommelser ingicks vid möten som hölls mellan mars 1994 och oktober 1998. Överenskommelserna bestod av gemensam prissättning och prishöjningar (både för EES i dess helhet, för enskilda nationella marknader och för enskilda kunder), fördelning av enskilda kunder och av EES-områdets marknadsandelar mellan de deltagande företagen, kontroll av distributörer och omvandlare samt utbyte av känslig affärsinformation.

67. Den totala marknaden för kolinklorid uppskattades 1997 till 183,7 miljoner euro för det sista hela år som överträdelsen ägt rum, varav 52,6 miljoner euro inom EES-området. Under undersökningsperioden kontrollerade de producenter som deltog i överträdelsen över 80 % av världsmarknaden. De berörda europeiska producenterna kontrollerade nära 80 % av EES-marknaden.

68. De nordamerikanska producenterna gick ur kartellsamarbetet vid slutet av det globala möte som hölls mellan den 14 och 20 april 1994. Kommissionen inledde undersökningen av överträdelsen den 26 maj 1999. Eftersom det gått över fem år mellan kommissionens ingripande och de nordamerikanska företagens utträde kan inga böter åläggas de nordamerikanska producenterna, dvs. Bioproducts, Chinook och DuCoa.

69. Kommissionen ålade de europeiska producenterna följande böter: Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals International BV, Akzo Nobel Chemicals BV och Akzo Nobel Functional Chemicals BV, solidariskt ansvariga, 20,99 miljoner euro, BASF AG 34,97 miljoner euro och UCB SA 10,38 miljoner euro.

3. ÖVRIGA AVTAL OCH SAMORDNADE FÖRFARANDEN

3.1 Kommissionens beslut

Air France/Alitalia[81]

70. Den 7 april godkände kommissionen alliansen mellan Air France och Alitalia efter omfattande åtaganden från parternas sida. De villkor som anges i beslutet syftar till att minska inträdeshindren och ge nya aktörer faktiska möjligheter att etablera sig som trovärdiga konkurrenter. Kommissionen fann sju överlappande linjer där samarbetet mellan Air France och Alitalia skulle undanröja all konkurrens eller minska konkurrensen betydligt. Det gäller följande linjer: Paris-Milano, Paris-Rom, Paris-Venedig, Paris-Florens, Paris-Bologna, Paris-Neapel och Milano-Lyon, där Air France och Alitalia var de främsta konkurrenterna före alliansen. Kommissionen godkände alliansen efter det att företagen gått med på att avstå tillräckligt många start- och landningstider (slots) vid flygplatserna och på att vidta andra korrigerande åtgärder för att återställa en effektiv konkurrens på dessa linjer[82].

Topps [83]

71. Den 26 maj antog kommissionen ett beslut[84] om att ålägga The Topps Company Inc och dess europeiska dotterbolag Topps Europe Ltd, Topps International Ltd, Topps UK Ltd och Topps Italia SRL (”Topps”) böter om 1,59 miljoner euro för att ha överträtt artikel 81.1 i fördraget. Toppskoncernen tillverkar samlarprodukter som klistermärken och kort med fotbollsspelare eller seriefigurer.

72. Kommissionen fann att Topps ingått en rad avtal och samordnade förfaranden med flera av sina mellanhänder i Storbritannien, Italien, Finland, Tyskland, Frankrike och Spanien i syfte att begränsa parallellimporten av Pokemonkort. Pokemon är namnet på en rad figurer som ursprungligen utvecklades för Nintendos videospel Game Boy, men som också används av Topps på samlarprodukter som klistermärken och kort. År 2000 fanns det en enorm efterfrågan på sådana Pokemonprodukter, men priserna varierade mycket mellan olika medlemsstater. Familjer i högprisländer som Finland fick betala dubbelt så mycket för samma Pokemonklistermärken som familjer i Portugal.

73. Kommissionen och gemenskapsdomstolarna har tidigare upprepade gånger enhälligt kritiserat sådana begränsningar för parallellhandeln. De utgör mycket allvarliga överträdelser av artikel 81.1 i EG-fördraget och äventyrar en av den inre marknadens grundläggande principer. Genom de åtgärder som nämndes ovan hindrade Topps distributörerna och i sista hand konsumenterna från att dra fördel av de stora prisskillnaderna mellan medlemsstaterna.

74. Beslutet riktades till alla European Topps fyra dotterbolag som deltog i de konkurrenshämmande avtalen och samordnade förfarandena och till moderbolaget i USA på grund av dess avgörande inflytande över de helägda dotterbolagen. Beslutet riktades inte till Topps mellanhänder, eftersom de inte hade något betydande ansvar för överträdelsen. Trots att Topps överträdelse egentligen var mycket allvarlig betraktade kommissionen den som allvarlig när den fastställde böterna, främst på grund av att det av bevismaterialet inte framgick att begränsningarna för parallellimporten tillämpades systematiskt på alla mellanhänder.

Faktaruta 4: Marknaderna för rättighetsförvaltning i EU

Utvecklingen med ett stort utbud av europeisk musik och kultur på de nya europeiska nätmarknaderna är mycket betydelsefull mot bakgrund av Lissabonmålen. Därför behövs en kraftfullare marknadsföring av europeiska musikrättigheter till dem som utnyttjar rättigheterna och kan utöka det europeiska utbudet i de nya medierna. Samtidigt skall det dock finnas goda förutsättningar för att utveckla lokalt innehåll. I samband med tillämpningen av konkurrensreglerna på tjänster i form av rättighetsförvaltning måste man särskilt uppmärksamma konkurrenshämmande begränsningar och konkurrensbetonade incitament för att tillhandahålla sådana tjänster på ett effektivt sätt.

Kommissionen har gett viss vägledning på detta område i sitt IFPI-beslut[85]. Vissa av de principer som återspeglas i det beslutet har under tiden visat sig ändamålsenliga och tillämpas nu i regel av IFPI-medlemmarna när de utfärdar EU-licenser för webbutsändning av musik.

När det gäller det s.k. Santiagoavtalet[86] om förvaltning av upphovsrättigheter till webbutsänd musik har kommissionen utfärdat ett formellt meddelande om invändningar[87] i fråga om det gällande avtalet. Kommissionen påpekar i sitt meddelande till de företag som bedriver kollektiv förvaltning av rättigheter att avtalet ger upphov till konkurrensproblem, framför allt på grund av att en begränsning för ekonomisk hemvist leder till uppdelning av marknaden.

I ett meddelande som utfärdades i april beskriver kommissionen de principer som den föreslår skall ligga till grund för styrningen av sektorn i framtiden[88]. Från konkurrenssynpunkt är följande frågor särskilt viktiga:

- Skapandet av nya gemensamma ordningar för hela EU får inte hämmas av territoriella begränsningar. Sådana ordningar är nödvändiga för att få effektivitetsvinster vid licensiering av rättigheter som omfattar EU eller hela världen på EU:s nya musikmarknader.

- Vid tillämpningen av konkurrenslagstiftningen kommer kommissionen att se positivt på gemensamma ordningar och tillhörande ömsesidiga avtal mellan system för kollektiv förvaltning av rättigheter.

- Kommissionen kan inte tillåta att tidigare begränsningar behålls när de inte längre är nödvändiga.

- Rättighetsinnehavarna måste själva kunna fastställa hur de vill kombinera individuell och kollektiv förvaltning av sina musikrättigheter.

- Ordningarna får inte på ett onödigt sätt knyta ihop anbud om rättighetsförvaltning. Individuell rättighetsförvaltning måste få utvecklas. Rättighetsinnehavarna bör få möjlighet att använda ny digital förvaltningsteknik för att förvalta rättigheter individuellt, men de kollektiva förvaltningssystemens möjligheter att överleva måste också beaktas.

Belgiska arkitektförbundet[89]

75. Den 24 juni fördömde kommissionen det belgiska arkitektförbundets tabell över rekommenderade minimiarvoden.

76. Tabellen över minimiarvoden antogs 1967 av det belgiska arkitektförbundets nationella styrelse och ändrades sedan flera gånger. I den senaste ändringen i juni 2002 beskrevs tabellen som en ”vägledning” ( indicatif/leidraad ). I tabellen angavs den minimiersättning som man skulle betala en arkitekt för de tjänster denne utfört i Belgien i egenskap av egen företagare.

77. Kommissionen ansåg att beslutet om att anta arvodestabellen var en fristående handling av normativ karaktär för vilken förbundet, som agerade som en företagssammanslutning, var helt ansvarig. Kommissionen konstaterade dessutom att arkitektförbundet hade för avsikt att samordna sina medlemmars agerande på marknaden genom de beslut där tabellen fastställdes och ändrades. Kommissionen fann också att tabellen tillämpades åtminstone i viss utsträckning.

78. De fakta som styrker att tabellen syftade till att begränsa konkurrensen är bland annat titelns avsiktligt normativa ordalydelse och skälen i tabellens ingress, det faktum att arkitektförbundet under 18 år utarbetat och distribuerat ett standardavtal, där den enda metod som anges för att fastställa arvodet är en hänvisning till tabellen, samt det faktum att förbundet gick mycket längre än att bara lämna information till sina medlemmar, kunder och till domstolarna.

79. Ett beslut där man fastställer eller rekommenderar minimiarvoden är en mycket allvarlig överträdelse, men kommissionen betraktade ändå överträdelsen som helhet som allvarlig, eftersom det inte var sannolikt att alla arkitekter använt tabellen och eftersom beslutet endast avsåg en medlemsstat.

80. Kommissionen ålade arkitektförbundet böter om 100 000 euro med hänsyn till den förmildrande omständigheten att förbundet kan ha hyst rimliga tvivel om huruvida dess arvodestabell verkligen utgjorde en överträdelse innan kommissionen antog sitt CNSD -beslut år 1993[90]. Dessutom är det kommissionens policy, vilket beskrivs i dess rapport av den 9 februari 2004, att uppmuntra nationella tillsynsmyndigheter och yrkesorganisationer att se över och ändra eventuella konkurrensbegränsande regler och att ge dem tillfälle att göra detta. Bötesbeloppet återspeglar också kommissionens metod att gradvis[91] börja bötfälla konkurrenshämmande beteende inom olika yrken.

Gaz de France[92]

81. Den 26 oktober antog kommissionen två beslut om två avtal som Gaz de France (GDF) ingick 1997, det ena med det italienska gasbolaget ENI, det andra med det italienska elbolaget ENEL. Avtalet mellan GDF och ENI avsåg GDF:s transporter av naturgas som ENI köpt i norra Europa genom Frankrike till den schweiziska gränsen. Avtalet innehöll en bestämmelse om att ENI fick sälja gas endast till kunder på andra sidan leveranspunkten, dvs. efter det att gasen lämnat Frankrike. Avtalet mellan GDF och ENEL avsåg utbyte av flytande naturgas som ENEL köpt i Nigeria och innehöll en bestämmelse om att ENEL endast fick använda gasen i Italien.

82. Kommissionen konstaterade att de två bestämmelserna begränsade det territorium där parterna kunde använda gasen och var avsedda att dela upp nationella marknader genom att hindra franska naturgasförbrukare från att få leveranser från ENEL och ENI. Bestämmelserna utgjorde därför en konkurrensbegränsning i den mening som avses i artikel 81 i EG-fördraget och ett betydande hinder för skapandet av en i verklig mening konkurrensutsatt europeisk gasmarknad.

83. Dessa två beslut är desto viktigare mot bakgrund av den avregleringsprocess som under de senaste åren har inletts inom den europeiska gasbranschen. Fördelarna med avregleringen förverkligas dock långsamt. Territoriella begränsningar är ett centralt inslag i de metoder som vidmakthåller uppdelningen av den europeiska marknaden och bidrar till brist på flexibilitet inom branschen. Kommissionen beslutade dock att inte ålägga böter med hänsyn till den europeiska gasbranschens särdrag och omständigheterna i detta enskilda ärende.

3.2 Utvecklingen i övriga ärenden

Premiumprogram för mediemarknaderna

84. Kommissionen fortsätter att ge konkurrensen om premiumprogram hög prioritet, eftersom sådan konkurrens driver fram nytänkande på mediemarknaderna, som i sin tur bidrar till utvecklingen av det kunskapsbaserade samhället. Bland de viktiga ärendena finns flera som gäller rättigheter till idrottsevenemang, och där har kommissionen valt en balanserad linje, nämligen att bekämpa den koncentration och de begränsningar som blir följden av en saluföringspolicy som bygger på omfattande och exklusiva avtal som ingås av en enda säljare, men samtidigt ta hänsyn till de eventuella effektivitetsvinster som uppstår genom att vissa program knyts till varandra.

85. I ärendet Bundesliga , som gäller gemensam saluföring av medierättigheter till herrfotbollsmatcher i den tyska första och andra divisionen, ansåg kommissionen att ligaföreningens ensamförsäljning av de kommersiella sändningsrättigheterna kunde begränsa konkurrensen mellan klubbarna och företagen i den första och andra divisionen.

86. Sedan en preliminär bedömning meddelats tidigare under 2004 gjorde ligaföreningen åtaganden som testades på marknaden[93] i september[94].

87. Kommissionen fortsätte också sitt förfarande om English Premier League (FAPL)[95] genom att offentliggöra ett meddelande om de åtaganden som FAPL gjort[96]. Det pågående förfarandet om Eurovisionssystemet fortsatte med insamling av fakta om olika aspekter av offentliga radio- och TV-bolags (medlemmar i EBU) gemensamma inköp och utnyttjande av idrottsprogram, bland annat rättigheterna till OS 2010 och 2012. De förslag som EBU lagt fram för att se till att Eurovisionssystemet är förenligt med EU:s konkurrensregler måste följa EG-domstolens vägledning i ärendet[97].

88. Den 26 oktober meddelade kommissionen att den avslutat undersökningen[98] av bestämmelserna om s.k. mest gynnad nation[99] i de avtal som filmbolagen i Hollywood ingår med betal-TV-företag, dock med undantag för två filmbolag.

89. Bestämmelserna om mest gynnad nation finns i de flesta s.k. Output deals som filmbolagen i Hollywood ingår med europeiska betal-TV-företag. Output deals är vanliga i filmbranschen i Hollywood, där filmbolagen i regel går med på att sälja hela sin filmproduktion under ett visst antal år till TV-bolag. Bestämmelserna om mest gynnad nation gav filmbolagen rätt att utnyttja de mest förmånliga villkor som ingåtts mellan ett betal-TV-företag och något filmbolag, oavsett vilket.

90. Enligt kommissionens preliminära bedömning ledde bestämmelserna om mest gynnad nation till en likriktning av priserna, eftersom varje höjning som ett filmbolag lyckades genomdriva ledde till motsvarande prishöjningar för andra filmbolag. Kommissionen anser att ett sådant prissättningssystem strider mot de grundläggande principerna för priskonkurrens.

91. Utan att medge att det var fråga om en överträdelse av konkurrenslagstiftningen beslutade de filmbolag för vilka undersökningen avslutats att upphäva bestämmelserna om mest gynnad nation i sina gällande avtal. Så länge företagen håller sig till detta beslut, kommer inte några ytterligare åtgärder att vidtas. Undersökningen fortsätter i fråga om NPB Universal och Paramount Pictures Corp. Inc., som inte har upphävt bestämmelserna i fråga.

3.3 Branschundersökningar

Branschundersökning om försäljningen av rättigheter till idrottsevenemang för utnyttjande i 3G-nät[100]

92. Tredje generationens mobilteknik (3G) utvecklas nu snabbt och antalet användare ökar snabbare än vad som var fallet för GSM-tekniken i motsvarande utvecklingsskede.

93. Kommissionen stärkte sina insatser för att hindra konkurrenshämmande beteende som skulle kunna hindra utvecklingen på denna viktiga framväxande marknad.

94. Kommissionen har funnit att etablerade aktörer använder flera olika metoder som skulle kunna begränsa nya medieoperatörers tillgång till centrala idrottsevenemang, t.ex. säljvägran, sammanslagning av TV-rättigheter och nya medie- eller UMTS-rättigheter till ett paket, och att etablerade aktörer köper nya medie- eller UMTS-rättigheter med ensamrätt.

95. För att få bättre kännedom om marknadens särdrag och för att kunna ta itu med befintliga och potentiella problem när det gäller tillgång till program för 3G, inledde kommissionen den 30 januari tillsammans med EFTA:s övervakningsmyndighet en branschundersökning om försäljningen av rättigheter till idrottsevenemang för utnyttjande i 3G-nät.

96. Under den första undersökningsfasen, som avslutades i augusti, samlade kommissionen in information om utvecklingen av 3G, bland annat om försäljningen av 3G-rättigheter till mobiloperatörer, och bildade sig en uppfattning om vilka typer av begränsningar som finns för 3G-rättigheter till idrottsevenemang. Begäran om upplysningar riktades till en rad (i de flesta fall stora) TV-kanaler, mobiloperatörer och innehållsägare.

97. I den andra fasen som inleddes i september ingår en enkät till ett bredare urval marknadsaktörer och uppföljningsenkäter till de aktörer som deltog i den första fasen. Denna fas bör ge detaljerade uppgifter om avtal beträffande rättigheterna att tillhandahålla idrottsevenemang genom 3G.

Faktaruta 5: Distribution och reparation av motorfordon

Under 2004 fortsatte kommissionen att övervaka genomförandet av förordning nr 1400/2002 och att bistå berörda parter vid tolkningen av förordningen. Under denna period kunde kommissionen se vissa tendenser. Framför allt har bilpriserna i genomsnitt stigit långsammare än priserna på andra varor och samtidigt har det funnits tydliga tecken på att bilpriserna närmar sig varandra inom hela EU. Rationaliseringen av återförsäljarnätet har fortsatt, men många återförsäljare vars kontrakt har sagts upp på grund av omorganiseringar har kunnat dra fördel av gruppundantaget och stanna kvar på marknaden som auktoriserade reparatörer. Det har också förekommit nyinvesteringar i bättre försäljningslokaler och verkstäder. Denna utveckling ger dock bara en fingervisning om vilka effekter det nya gruppundantaget kommer att ha på marknaden, eftersom dessa effekter får fullt genomslag först på längre sikt.

I enlighet med sin skyldighet att regelbundet kontrollera hur förordning nr 1400/2002 fungerar gjorde kommissionen en noggrann undersökning av vilka system som bil- och lastbilstillverkarna infört för att ge oberoende aktörer tillgång till teknisk information som behövs vid reparationer. Dessutom fortsatte kommissionen att övervaka bilprisernas utveckling inom hela EU och utfärdade två rapporter om detta i februari och juli. Julirapporten omfattar de första sex månaderna efter det att den nya förordningen trätt i kraft och innehåller för första gången uppgifter om alla de 25 medlemsstaterna (se nedan för närmare uppgifter).

Under 2004 koncentrerade kommissionen sina tillämpningsåtgärder på vissa ärenden som gällde särskilt viktiga konkurrensfrågor. Exempel på sådana frågor var auktoriserade och oberoende reparatörers tillgång till originalreservdelar och konkurrerande reservdelar, den eventuella förekomsten av artificiella hinder för inträde i näten med auktoriserade reparatörer, och misstänkta begränsningar för återförsäljarnas möjligheter att sälja konkurrerande bilmärken. Dessa frågor granskas fortfarande inom ramen för pågående undersökningar, men kommissionen har redan uttryckt sin ståndpunkt i ett ärende om Porsches distributions- och serviceavtal. I detta ärende klargjorde kommissionen hur regeln om avtal av mindre betydelse skall tillämpas i samband med tillämpning av förordning nr 1400/2002 (se nedan).

Förordning nr 1/2003 och det åtföljande bemyndigandet av medlemsstaternas domstolar och konkurrensmyndigheter har gett konkurrensmyndigheterna möjlighet att använda sina kunskaper om motorfordonssektorn fullt ut och att utnyttja samarbetsmekanismer som inrättats inom ramen för Europeiska konkurrensnätverket. I detta sammanhang stod kommissionen den 19 oktober värd för ett seminarium där företrädare för de nationella konkurrensmyndigheterna träffades för att utbyta erfarenheter och diskutera tillämpningen av förordning nr 1400/2002.

Tillgång till teknisk information

I oktober offentliggjorde kommissionen en undersökning om i vilken mån oberoende aktörer i bilbranschen får tillgång till teknisk information. I undersökningen, som genomfördes av universitetet i Aachen på kommissionens uppdrag, granskades hur tillverkarna har följt förordningen när det gäller att tillhandahålla teknisk information till verkstäder, verktygstillverkare och förlag. Dessa olika aktörer spelar alla en viktig roll när det gäller att garantera en sund konkurrens om bilreparationer, framför allt eftersom de tekniska framstegen innebär att även de mest grundläggande reparationerna blir allt mer komplicerade. Undersökningen visar att teknisk information för nästan alla modeller som lanserats under de senaste tio åren finns tillgänglig på Internet, CD/DVD eller på papper. Det finns dock stora brister i tillgängligheten, eftersom det antingen är svårt att hitta informationen eller också så finns den bara tillgänglig i form av stora, dyra paket. Innehållet är också ofta ofullständigt och vissa tillverkare håller tillbaka uppgifter som är centrala för t.ex. tillverkare av diagnosverktyg. Även förlag som ger ut teknisk information och vars produkter är värdefulla för oberoende reparatörer har svårt att få tillgång till de uppgifter de behöver.

Positiv utveckling när det gäller prisskillnader på bilar

I mars och juli offentliggjorde kommissionen rapporter om prisskillnaderna på bilar inom EU. De två senaste rapporterna, som byggde på uppgifter från november och maj, visade en från konkurrenssynpunkt tillfredsställande utveckling mot priskonvergens inom euroområdet. Av rapporten från juli 2003 framgick att prisskillnaderna för en tredjedel av alla modeller var större än 20 % inom euroområdet. I den senaste rapporten gällde detta endast en fjärdedel av alla modeller. Dessutom bör man notera att denna konvergens sker samtidigt som priserna i EU är relativt stabila i övrigt. Jämfört med juli 2003 har prisindexet för bilar i EU i juli 2004 endast ökat med 0,6 % jämfört med 2,3 % för den totala inflationen. Bilprisrapporten från juli inbegriper för första gången priserna i de tio nya medlemsstaterna, som inte förefaller skilja sig särskilt mycket från priserna i EU-15. Vissa modeller är billigare i vissa nya medlemsstater, medan andra inte är det. Jämfört med juli 2003 ökade prisindexet för bilar i juli 2004 betydligt i Polen (+8,4 %) och Lettland (+4,1 %) men minskade i Estland (-6,8 %), Litauen (-4,9 %) och Tjeckien (-3,3 %).

Porsches distributions- och serviceavtal

Den 30 april avslutade kommissionen förfarandet om de nya standardavtal för importörer, återförsäljare och auktoriserade reparatörer som Porsche hade anmält. Porsche gick med på att ändra avtalen, som används i hela EU och EES, så att de inte längre innehåller några av de särskilt allvarliga begränsningar som beskrivs i artikel 4 i förordning 1400/2002. Framför allt begränsar de ändrade distributionsavtalen inte längre Porscheåterförsäljarnas möjligheter att lägga ut servicen på något auktoriserat servicecenter och Porsches servicecentra är inte längre skyldiga att sälja nya bilar.

Kommissionen beslutade att inte fortsätta med sin undersökning av andra bestämmelser i Porsches distributionsavtal, eftersom det framkom att Porsche hade en andel på mindre än 5 % på alla nationella marknader i EU för försäljning av exklusiva sportbilar och terrängbilar. Man bör också komma ihåg att det i tillkännagivandet om avtal av mindre betydelse anges att en leverantör som har ett distributionssystem på en marknad där nästan alla aktörer använder samma typ av begränsande avtal inte på ett märkbart sätt bidrar till den kumulativa verkan om leverantörens marknadsandel inte överskrider 5 % och om avtalen inte innehåller särskilt allvarliga begränsningar.

När det gäller serviceavtalen har Porsche godtagit att företaget inte omfattas av gruppundantaget om det använder kvantitativ selektiv distribution för sitt nät av auktoriserade Porscheservicecentra, eftersom detta nät har en marknadsandel på över 30 % och tillkännagivandet om avtal av mindre betydelse därför inte är tillämpligt. Rent kvalitativa urvalskriterier ger kvalificerade reparatörer som vill driva ett auktoriserat Porscheservicecenter möjlighet att ansluta sig till nätet och därför gick Porsche med på att göra de aktuella kvalitativa kriterierna tillgängliga för alla intresserade reparatörer.

4. Statliga åtgärder (offentliga företag och företag med exklusiva och särskilda rättigheter)

4.1 Beslut

Begränsningar för förberedelser av post[101]

98. Den 20 oktober antog kommissionen ett beslut på grundval av artikel 86 om vissa bestämmelser i Tysklands postregelverk, som hindrade affärsdrivande företag som förbereder post från att få rabatter för att de lämnar in försorterade brev till Deutsche Post AG:s (DPAG) sorteringscentraler. Efter ett klagomål från BdKEP, en tysk organisation för leverantörer av posttjänster, fann kommissionen att de omstridda bestämmelserna i den tyska postlagen lockar DPAG att missbruka sin dominerande ställning och därmed överträda artikel 82 på två sätt. För det första driver bestämmelserna DPAG till att utvidga sin marknadsstyrka från (den monopoliserade) marknaden för grundläggande posttjänster i föregående led till den (avreglerade) marknaden för förberedelser av post. För det andra lockar bestämmelserna DPAG till att diskriminera mellan å ena sidan avsändare av masspost som har tillgång till sorteringscentralerna i efterföljande led och därmed till rabatterna och å andra sidan affärsdrivande företag som förbereder post för andras räkning och inte har tillgång till rabatterna. Detta leder till stora konkurrensnackdelar för dessa företag och hindrar den tyska marknaden för förbedelser av post från att nå sin fulla potential.

99. Med förberedelser av post avses iordningsställande av en postförsändelse (tryckning, kuvertering, etikettering och frankering), insamling, placering i postsäckar eller lådor som uppfyller vissa standarder, sortering i större eller mindre omfattning efter destination och inlämning av försändelserna på det inlämningsställe som drivs av den operatör som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. På denna marknad är möjligheten för kunderna att få rabatter i efterföljande led, dvs. att spara på postkostnaderna, ett avgörande försäljningsargument.

100. DPAG har ensamrätt att samla in, sortera, transportera och leverera brev som väger under 100 gram (det s.k. monopoliserade området). Förberedelser av post, bland annat försortering och transport från avsändarens lokaler till ett inlämningsställe i den etablerade operatörens nät, omfattas inte av det monopoliserade området enligt postdirektivet[102].

101. Kommissionen fann att den tyska regeringen inte hade lyckats visa att det på grundval av artikel 86.2 var tillåtet att utestänga affärsdrivande företag från rabatterna och påminde om att, som kommissionen fastställde i sitt meddelande från 1998 om tillämpningen av konkurrensreglerna inom postsektorn[103], affärsdrivande företag som tillhandahåller förberedelser av post bör ha möjlighet att fritt välja ett inlämningsställe i det allmänna postnätet på icke-diskriminerande grunder[104].

4.2 Avvisning av klagomål

UFEX[105]

102. Den 19 november antog kommissionen ett beslut om att avvisa det klagomål som l’Union Française de l’Express och tre av dess medlemmar, nämligen DHL, FedEx och Crie, lämnat in mot Frankrike, La Poste och Chronopost, eftersom ärendet saknade gemenskapsintresse. De klagande hävdade att La Poste hade missbrukat sin dominerande ställning genom att försöka utvidga sin dominans från den monopoliserade marknaden för sedvanliga posttjänster till marknaden för expressbrev i Frankrike, där La Postes dotterbolag Chronopost är verksamt, och att La Poste därigenom hade överträtt artiklarna 86 och 82. Det påstådda missbruket gällde korssubventionering vid den tidpunkt då Chronopost skapades (1986) och senare. Korssubventioneringen skulle ha bestått av kommersiellt stöd och logistisk hjälp till Chronopost till oskäligt låga kostnader, vilket gett Chronopost möjlighet att ta ut oskäligt låga priser för att konkurrera ut andra företag. Klagomålet granskades på nytt sedan de klagande begärt detta i september 2000 efter det att EG-domstolen och förstainstansrätten i flera domar hade ogiltigförklarat det första beslutet om att avvisa klagomålet som fattades i december 1994. I det nya beslutet om att avvisa klagomålet anges att det inte finns något gemenskapsintresse av att ytterligare undersöka frågan, eftersom de omstridda metoderna (vars existens för övrigt inte har fastställts på vederbörligt sätt), upphörde för över tio år sedan och det sedan dess inte har funnits några tecken på att metoderna i fråga skulle fortsätta att ha konkurrenshämmande effekter på den relevanta marknaden.

C – EUROPEISKA KONKURRENSNÄTVERKET: ÖVERSIKT ÖVER SAMARBETET

1. ALLMÄN ÖVERSIKT

Inrättandet av Europeiska konkurrensnätverket

103. Ett av huvudmålen med förordning nr 1/2003 och moderniseringspaketet var att de nationella verkställande organen skulle delta mer aktivt i tillämpningen av EU:s konkurrensregler. För att garantera att artiklarna 81 och 82 tillämpas konsekvent i ett system med parallell behörighet skapades mekanismer för samarbete mellan myndigheterna. Artiklarna 11 och 12 i förordning nr 1/2003 och tillkännagivandet om nätverket[106] är de hörnstenar som ligger till grund för systemet och samarbetet inom Europeiska konkurrensnätverket.

104. Europeiska konkurrensnätverket består av nationella konkurrensmyndigheter, som utsetts i enlighet med artikel 35 i förordning nr 1/2003, och kommissionen. Redan 2003 inleddes samarbetet inom konkurrensnätverket. Arbetsgrupper hade inrättats för att diskutera vissa centrala delar av tillkännagivandet om nätverket. Allmänna frågor i samband med övergången till det nya verkställighetssystemet granskades i detta forum. Dessutom inrättades 14 undergrupper för att diskutera branschspecifika frågor. År 2004 var det första året då konkurrensnätverket fungerade fullt ut och deltog i tillämpningen av EU:s konkurrensregler i enskilda ärenden. Avancerade datasystem inrättades före den 1 maj för att ge alla medlemmar möjlighet att följa de ärenden som behandlas inom nätverket och att utbyta information.

Fördelning av ärenden

105. För att fördelningen av ärenden skall bli så effektiv som möjligt informerar myndigheterna i nätverket varandra innan de vidtar den första formella undersökningsåtgärden eller strax efter det att de vidtagit en sådan åtgärd i alla ärenden som gäller tillämpning av artiklarna 81 och 82. Under 2004 anmäldes sammanlagt 298 ärenden till nätverket: 99 av kommissionen och 199 av de nationella konkurrensmyndigheterna.

106. Som förväntat var det mycket ovanligt att ärenden som anmälts till nätverket omfördelades (mindre än 1 % av alla ärenden). Ett ärende blir i regel kvar hos den myndighet som började undersöka det.

107. I vissa fall hölls bilaterala diskussioner mellan kommissionen och en nationell konkurrensmyndighet, som ledde till att den nationella myndigheten accepterade att behandla ett klagomål som ursprungligen lämnats in till kommissionen. I ett fall omfördelades ett ärende i ett senare skede när kommissionen inledde ett förfarande för att godkänna åtaganden för hela gemenskapens räkning[107] trots att vissa nationella konkurrensmyndigheter redan behandlade ärendet.

Ömsesidigt bistånd vid faktainsamling

108. Förordning nr 1/2003 ger medlemmarna i nätverket möjlighet att bistå varandra genom att genomföra undersökningar för varandras räkning (artikel 22) och mer i allmänhet genom att utbyta information (artikel 12). Så snart förordning nr 1/2003 började tillämpas utnyttjade flera myndigheter artikel 22: inspektioner genomfördes på begäran av flera nationella konkurrensmyndigheter och de uppgifter som samlades in överlämnades enligt artikel 12. Sammanlagt utnyttjades artikel 22 elva gånger på åtta månader.

109. Dessutom utnyttjar medlemmarna i nätverket regelbundet möjligheten att utbyta information enligt artikel 12. Vid minst två tillfällen utbyttes information i ärenden om förmånlig behandling (med den sökandes godkännande).

Konsekvent tillämpning av EU:s lagstiftning

110. Enligt artikel 11.4 i förordning nr 1/2003 skall de nationella konkurrensmyndigheterna underrätta kommissionen senast 30 dagar innan ett negativt beslut fattas. Under perioden efter den 1 maj underrättades kommissionen om 33 konkurrensärenden där en nationell konkurrensmyndighet planerade att anta ett beslut enligt artikel 81 eller artikel 82. 18 av dessa ärenden gällde artikel 81, 13 gällde artikel 82 och två gällde båda artiklarna. I vissa av ärendena lämnade GD Konkurrens synpunkter till de nationella konkurrensmyndigheterna. Inte i något av ärendena inledde kommissionen ett förfarande som ledde till att den nationella konkurrensmyndigheten fråntogs sin behörighet enligt artikel 11.6 i förordning nr 1/2003.

Generell tillnärmning av nationell lagstiftning

111. Under 2004 ändrades ett stort antal nationella lagar. Nästan alla ändringar innebar att de nationella systemen och förordning nr 1/2003 närmade sig varandra. Sammanlagt 20 medlemsstater övergav eller planerade att överge sina nationella anmälningssystem och 17 medlemsstater har program för förmånlig behandling som helt eller delvis motsvarar EU:s program. Denna utveckling innebär både att det blir lättare för företagen att följa bestämmelserna och att systemet fungerar bättre.

2. DE NATIONELLA DOMSTOLARNAS TILLÄMPNING AV EU:S KONKURRENSREGLER: RAPPORT OM TILLÄMPNINGEN AV ARTIKEL 15 I FÖRORDNING NR 1/2003

Begäran om ett yttrande

112. Enligt artikel 15.1 i förordning nr 1/2003 har nationella domstolar möjlighet att från kommissionen begära upplysningar som den förfogar över eller yttranden i frågor rörande tillämpningen av EU:s konkurrensregler. År 2004 begärdes sådana yttranden i nio ärenden. Sex av dessa kom från spanska domstolar och gällde samma typ av distributionsavtal inom energisektorn, som framför allt väckte frågor om skillnaden mellan agent och detaljist enligt EU:s konkurrenslagstiftning. Avtalen innehöll både bestämmelser om fastställandet av ett högsta detaljistpris för bränsle och konkurrensklausuler om bränsle som skulle kunna leda till avskärmning av marknaden. Kommissionens svar på domstolarnas begäran i dessa sex ärenden byggde i stor usträckning på dess preliminära bedömning i ärendet Repsol CPP [108].

113. Enligt den belgiska konkurrenslagstiftningen skall de belgiska domstolarna alltid vända sig till appellationsdomstolen i Bryssel för ett förhandsavgörande när de är osäkra på tillämpningen av konkurrensreglerna. I början av december överlämnade appellationsdomstolen i Bryssel tre sådana ärenden till kommissionen i form av begäran om ett yttrande i frågor om den samtidiga tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget, tillämpningsområdet för artikel 82 c i EG-fördraget, kommissionens gruppundantagsförordning nr 2790/1999 (om vertikala avtal) och de åtföljande riktlinjerna och tillkännagivandet om avtal av mindre betydelse.

En offentlig databas för nationella domstolars domar

114. Enligt artikel 15.2 i förordning nr 1/2003 skall EU:s medlemsstater till kommissionen överlämna kopior av alla skriftliga avgöranden från nationella domstolar som gäller tillämpningen av artikel 81 eller artikel 82 i fördraget. Kommissionen tog emot 36 domar som avkunnats sedan maj 2004. Domarna lades ut på GD Konkurrens webbplats i den mån den överlämnande myndigheten inte hade klassificerat dem som konfidentiella[109]. De allra flesta domarna (29) hade sitt ursprung i privata åtgärder, som oftast syftade till att få ett avtal ogiltigförklarat på grund av att det var oförenligt med EU:s konkurrensregler.

Yttranden från kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter

115. Enligt artikel 15.3 i förordning nr 1/2003 har kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna rätt att lämna yttranden till nationella domstolar i frågor som rör tillämpningen av EU:s konkurrensregler. Kommissionen har ännu inte utnyttjat denna möjlighet, men de belgiska, franska och tyska konkurrensmyndigheterna har lämnat sådana yttranden. Det bör dock påpekas att dessa konkurrensmyndigheter enligt den nationella lagstiftningen hade behörighet att lämna yttranden till de nationella domstolarna redan före den 1 maj 2004.

Finansiering av utbildning av nationella domare i EU:s konkurrenslagstiftning

116. Sedan 2002 samfinansierar kommissionen projekt som syftar till att utbilda nationella domare i EU:s konkurrenslagstiftning. Under 2004 samfinansierade kommissionen fyra utbildningsprojekt[110] och utlyste en förslagsinfordran som ledde till att ytterligare tio avtal ingicks. Över 400 000 euro har avsatts för utbildning av över 700 nationella domare från alla de 25 medlemsstaterna under 2005[111].

3. Energ I

117. Under 2004 inrättade kommissionen en energiundergrupp inom Europeiska konkurrensnätverket. Syftet med gruppen är att skapa ett forum för att diskutera centrala frågor och utveckla ett gemensamt sätt att tillämpa EU:s konkurrensregler på energimarknaderna. Ett annat syfte är att uppmuntra till övervakning av konkurrensen på EU:s energimarknader. Avsikten är att undergruppen skall ha både tekniska möten och möten på hög nivå till vilka tillsynsmyndigheter kan bjudas in.

118. I september organiserades en energidag på hög nivå för cheferna för de nationella konkurrensmyndigheterna. Även nationella tillsynsmyndigheter på energiområdet bjöds in. Mötet koncentrerades på två frågor: konkurrens- och tillsynsmyndigheternas roll när det gäller att bekämpa konkurrenshämmande beteende och hur de återstående hindren för marknadsinträde skall angripas.

119. Det första tekniska mötet i energiundergruppen hölls i december. Vid mötet diskuterades såväl undergruppens framtida arbetsprogram som två andra frågor, nämligen långfristiga avtal i efterföljande led inom gassektorn och branschundersökningar inom energisektorn. Man enades om att energiundergruppen bör koncentrera sig på konkurrensen inom gas- och elsektorn, utan att för den skull fullständigt utesluta andra energimarknader (t.ex. bensin). Man diskuterade ett dokument från GD Konkurrens om långfristiga avtal i efterföljande led inom gassektorn. GD Konkurrens delade ut ett dokument om branschundersökningar, vilket ledde till ett givande utbyte av erfarenheter mellan de nationella konkurrensmyndigheterna om branschundersökningar inom gas- och elsektorn.

4. Transport

ECA:s arbetsgrupp för luftfart

120. Under plenarmötet i Aten i april 2002 inrättade European Competition Authorities (ECA) en arbetsgrupp för luftfart för att förbättra konkurrensmyndigheternas samarbete om flygbranschen och för att förbättra konkurrensen inom denna sektor. ECA anser att konkurrensen mellan flygbolagen påverkas av vissa faktorer som är typiska för flygbranschen, framför allt dess karaktär av nätverk. Den 13 maj offentliggjorde arbetsgruppen en rapport om koncentrationer och allianser inom civil luftfart[112], som innehåller en översikt över ECA:s gällande praxis i fråga om marknadsdefinition, konkurrensbedömning och korrigerande åtgärder.

Järnvägar

121. Järnvägsundergruppen höll sitt andra möte den 29 juni och diskuterade resultatet av den marknadsundersökning om hinder för effektiv konkurrens inom sektorn för godstransporter på järnväg som GD Konkurrens genomfört tillsammans med de nationella konkurrensmyndigheterna. Gruppen konstaterade att marknadsaktörerna lämnat mycket ingående uppgifter, men eftersom uppgifterna lämnats på informella grunder var det nödvändigt att kontrollera dem. Som en förberedelse inför ett gemensamt möte som så småningom skall hållas mellan de nationella konkurrensmyndigheterna och tillsynsmyndigheterna för järnvägarna (i den första uppsättningen järnvägsdirektiv krävdes att sådana tillsynsmyndigheter skulle skapas) diskuterade undergruppen också ett utkast om bästa metoder i förbindelserna mellan dessa myndigheter.

5. Finan SIELLA TJÄNSTER

122. Europeiska konkurrensnätverkets undergrupper inom sektorn för finansiella tjänster behandlade under 2004 områdena kontokort, försäkringar och värdepapper.

123. Europeiska konkurrensnätverkets undergrupp för kontokortssystem höll sitt första möte den 17 juni i Bryssel. Huvudsyftet med mötet var att kommissionen skulle presentera resultaten av sina marknadsundersökningar om kredit- och bankkortsbetalningar i Europa för de nationella konkurrensmyndigheterna. Med detta som utgångspunkt hölls en diskussion om enskilda ärenden och också om metodfrågor och branschutveckling. Denna form av aktiv samordning syftar till att skapa en gemensam kunskapsbas och en gemensam uppfattning om konkurrensfrågor i samband med kortbetalningar. Företrädare för de nationella konkurrensmyndigheterna i Danmark, Polen och Storbritannien presenterade sina pågående undersökningar om förmedlingsavgifter i kontokortssystem i respektive länder. Nederländernas, Finlands och Italiens konkurrensmyndigheter presenterade sina ärenden om inhemska bankkortssystem. Flera ledamöter påpekade att graden av förmedling i bankkortssystem är kopplad till graden av konkurrens på anslutnings- och utgivningsmarknaden. I vissa EU-länder överväger dessutom lokala banker att lämna ett inhemskt kontokortssystem för att ansluta sig till ett internationellt system, som kommer att ge dem högre intäkter från förmedlingsavgifter. I medlemsstater där de två internationella kontokortssystemen Visa och MasterCard har etablerat sig som de lokala bankkortssystemen förekommer förmedling i hög grad. Diskussionen visade att tillämpningen och verkställandet av konkurrensreglerna inom denna sektor måste samordnas i hela Europa.

124. Europeiska konkurrensnätverkets försäkringsundergrupp höll sitt andra möte den 27 oktober i Bryssel. Under detta möte framkom att försäkringsförmedlare och mäklararvoden är föremål för marknadsanalyser hos flera av nätverkets myndigheter. Dessa undersökningar kan komma att väcka en rad konkurrensfrågor.

125. Nätverket för värdepappersexperter höll sitt andra möte i juni. Trots frågans komplexitet var antalet deltagare högt och deltagarna var också mycket aktiva vid debatterna. Syftet med mötet var dels att nå fram till en gemensam uppfattning om värdepappershandel, clearing och avveckling i EU-25, dels att utbyta åsikter om konkurrens- och tillsynsverksamhet inom värdepapperssektorn.

126. Kommissionen begärde återkoppling från de nationella myndigheterna för att kunna förbättra framtida möten och kontakterna mellan konkurrensmyndigheterna.

D – VALDA DOMSTOLSÄRENDEN

Adalat

127. Den 6 januari[113] meddelade EG-domstolen sin dom om de två överklagandena (det ena från kommissionen) av förstainstansrättens[114] beslut i målet Adalat . Förstainstansrätten hade ogiltigförklarat kommissionens beslut[115] om en överträdelse av artikel 81 i EG-fördraget i form av ett exportförbud inom ramen för Bayer AG:s kontraktsförhållanden med återförsäljarna. Förstainstansrätten konstaterade att kommissionen inte i tillräcklig grad hade styrkt att återförsäljarna hade godkänt Bayer AG:s affärspolicy och att artikel 81 inte var tillämplig eftersom det inte fanns något avtal. På grundval av det bevismaterial som kommissionen lagt fram bekräftade EG-domstolen att det inte var fastställt att det var fråga om en gemensam vilja och förtydligade samtidigt begreppet avtal enligt artikel 81 i EG-fördraget. Man bör dock notera att EG-domstolen uttryckligen klargör att vare sig en eventuell tillämpning av andra aspekter av artikel 81 i EG-fördraget, artikel 82 i EG-fördraget eller av några andra definitioner av relevant marknad var föremål för förfarandet.

Cementkartell

128. Genom en dom av den 7 januari[116] sänkte EG-domstolen de böter som kommissionen[117] ålagt ett av de överklagande företagen för dess deltagande i cementkartellen. EG-domstolen konstaterade att omsättningen hos Ciments français SA:s dotterbolag inte skulle beaktas vid beräkningen av böterna, eftersom Ciments français SA fick kontroll över dotterbolaget i fråga först efter det att överträdelsen upphört. EG-domstolen avslog övriga överklaganden och fastställde i stort sett förstainstansrättens beslut[118].

Posttjänster: Asempre

129. Genom en dom av den 11 mars[119] utfärdade EG-domstolen ett förhandsavgörande om tolkning av direktiv 97/67/EG[120] om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna. EG-domstolen klargjorde att medlemsstaterna enligt artikel 7 i direktivet inte får utvidga monopolet för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster genom att ålägga befordran av egen post[121] något av följande villkor:

- Att mottagaren måste vara samma person som avsändaren.

- Att tjänsterna inte får tillhandahållas till tredje man inom ramen för tjänsteleverantörens affärsverksamhet eller näringsverksamhet.

- Att tjänsterna inte får tillhandahållas i form av kurirpost eller andra liknande metoder.

- Att sådan verksamhet inte får orsaka störningar i de tjänster som den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster har monopol på.

130. Av detta avgörande följer dessutom att postgirotjänster (betalningar genom det offentliga postnätet till fysiska eller juridiska personer) inte omfattas av direktiv 97/67.

Grafitelektrodkartell

131. I en dom som meddelades den 29 april[122] sänkte förstainstansrätten de böter som kommissionen[123] ålagt deltagarna i grafitelektrodkartellen. Förstainstansrätten fann att kommissionen inte på ett enhetligt sätt fastställt vilka kategorier som den använde för att beräkna böterna enligt kommissionens riktlinjer för beräkning av böter[124] och förstainstansrätten utnyttjade sin fulla prövningsrätt till att skapa en ny kategori och ändra startbeloppet för beräkningen av böterna för vissa företag. Andra nedsättningar av böterna gällde främst frågan om i vilken grad företagen samarbetat, vilket kommissionen borde ha erkänt genom nedsättning av böterna. Förstainstansrätten ansåg att vissa av de bevis som parterna lämnat omfattades av rätten att inte vittna mot sig själv och därför borde ha betraktats som ett frivilligt bidrag från parternas sida.

132. Förstainstansrätten bekräftade emellertid också att företag som under det administrativa förfarandet uttryckligen medger de faktiska omständigheter som kommissionen anför (i meddelandet om invändningar) och därför beviljas nedsättning av böterna av kommissionen i princip inte kan ifrågasätta dessa omständigheter i förstainstansrätten och måste räkna med att förstainstansrätten kan höja böterna. Dessutom bekräftade förstainstansrätten att kommissionen kan bestraffa en kartell som har lett till påföljder i andra jurisdiktioner än EU och att kommissionen inte är skyldig att beakta sådana påföljder när den fastställer de böter den ålägger[125].

Sömlösa stålrör-kartellen

133. I sina domar av den 8 juli[126] sänkte förstainstansrätten de böter som kommissionen[127] ålagt deltagarna i sömlösa stålrör-kartellen för att på detta sätt beakta överträdelsens kortare varaktighet. Förstainstansrätten fann att kommissionen inte hade fastställt hela den varaktighet som, tillsammans med andra faktorer, legat till grund för böterna. Förstainstansrätten fastslog att det på grund av de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet ankom på kommissionen att styrka den exakta tidpunkt för upphörandet av de avtal om frivilliga exportbegränsningar mellan EU och Japan som kommissionen hade beaktat när den fastställde överträdelsens varaktighet. Förstainstansrätten sänkte böterna för de japanska företag som deltog i kartellen med hänsyn till att deras deltagande i kartellen var mindre allvarligt eftersom de inte deltog i en del av överträdelsen (den som gällde leveransavtal för Corus). Förstainstansrätten avslog alla andra ansökningar om att ogiltigförklara kommissionens beslut.

Sekretesskydd: Akzo och Akros

134. Den 17 september[128] godkände EG-domstolen kommissionens överklagande av det interimistiska beslut om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut om avslag på en begäran om sekretesskydd som fattats av förstainstansrättens ordförande. Samtidigt med detta beslut avslog ordföranden en ansökan om interimistiska åtgärder mot kommissionens inspektionsbeslut som parterna lämnat in i dessa parallella förfaranden[129].

135. Målet gäller dokument som beslagtagits vid en inspektion som kommissionen beslutat[130]. De frågor som berörs av denna pågående tvist – sakfrågan i målet behandlades fortfarande vid utgången av 2004 – är sekretesskyddets räckvidd och föremålet för ett sådant skydd. EG-domstolens ordförande ogiltigförklarade uppskovet på grund av att det inte fanns något angeläget skäl att undanhålla dokument från kommissionen.

136. Förstainstansrättens ordförande angav i sitt beslut att gällande rättspraxis om sekretesskydd kan behöva ses över och ställde en rad frågor i detta hänseende: Bör räckvidden för sekretesskydd utvidgas till dokument som håller på att utarbetas, till informationsinsamling och sammanfattande dokument som utarbetats för att söka juridisk rådgivning? Försvagas rätten till försvar ohjälpligt om man tillåter kommissionen att kopiera sådana dokument? Bör vissa kategorier av jurister anställda av företagen omfattas av sekretesskyddet? Med tanke på de långtgående negativa följder en sådan förändring skulle ha för det dagliga verkställighetsarbetet i antitrustärenden ansåg kommissionen det nödvändigt att överklaga beslutet för att få klarhet om rättsläget när det gäller tillämpligheten av etablerad rättspraxis.

Tyska banker

137. In sina domar[131] av den 14 oktober ogiltigförklarade förstansinsrätten kommissionens beslut[132] om att flera tyska banker hade deltagit i en priskartell om bankavgifter för växling av valutor från euroområdet. Detta skulle ha skett under övergångsperioden innan euron infördes som gemensam valuta inom euroområdet. Förstainstansrätten fann att kommissionen inte hade tillräckliga bevis till grund för sitt beslut.

Dopingregler

138. I ärendet om dopade simmare[133] beslutade förstainstansrätten den 30 september[134] att Internationella olympiska kommitténs dopingregler är rent idrottsliga regler som inte har ekonomiska konsekvenser. Dopingregler är intimt kopplade till idrott och omfattas därför inte av fördragets bestämmelser om ekonomiska friheter, särskilt artiklarna 49, 81 och 82. Detta är den första domen där förstainstansrätten har uttalat sig om huruvida idrottsliga rättigheter omfattas av fördragets konkurrensbestämmelser. Domen bekräftar kommissionens politik på idrottsområdet.

Eurovisionen

139. Den 4 oktober avvisade EG-domstolen[135] EBU:s överklagande av förstainstansrättens dom av den 8 oktober 2002[136], där förstainstansrätten fann att reglerna för tredje parts tillgång till Eurovisionssystemet inte uppfyllde villkoren i artikel 81.3 b i EG-fördraget och ogiltigförklarade kommissionens beslut om undantag[137].

Microsoft

140. Den 22 december avvisade förstainstansrättens ordförande[138] Microsofts ansökan om uppskov med verkställigheten av de korrigerande åtgärder som Microsoft ålagts i beslutet från mars 2004 i ärendet Microsoft[139]. I detta beslut kritiserade kommissionen Microsofts vägran att tillhandahålla information om kompatibilitet och det kopplingsförbehåll som avsåg Windows och Windows Media Player. Förutom böterna ålade kommissionen Microsoft åtgärder för att upphöra med de konkurrenshämmande metoder som beskrevs i beslutet.

141. I samband med förfarandet om tillfälligt uppskov ansåg förstainstansrättens ordförande att Microsofts argument i sak inte vid första anblicken kunde antas vara ogrundade. Ordföranden fann dock att Microsoft inte hade visat att företaget skulle kunna lida allvarlig och irreparabel skada om beslutet genomfördes, och att det därför inte fanns någon grund för ett uppskov med verkställigheten av de korrigerande åtgärderna i beslutet. Ordföranden fann att utlämnande av information som tidigare hållits hemlig inte nödvändigtvis medför allvarlig och irreparabel skada och att sådan skada inte hade påvisats i det aktuella fallet. I fråga om den korrigerande åtgärd som avsåg kopplingsförbehållet ansåg ordföranden att Microsoft inte uttryckligen hade visat att företaget skulle kunna lida allvarlig och irreparabel skada på grund av att dess affärspolicy skulle störas eller på grund av att företagets anseende skulle skadas.

E -STATISTIK

[pic]

[pic]

[pic]

II – Kontroll av företagskoncentrationer

Inledning

142. Året kännetecknades av att ett ökat antal sammanslagningar och förvärv anmäldes till kommissionen jämfört med 2003. Det var den första ökningen på årsbasis sedan 1999. Sammanlagt gjordes 249 anmälningar, vilket innebar en ökning med 17 % jämfört med året innan. Även antalet slutliga beslut ökade något mellan 2003 och 2004, från 231 till 242. Av de slutliga beslut som fattades under perioden antogs 64 % enligt den nya förordningen som trädde i kraft den 1 maj och 57 % antogs enligt det förenklade förfarandet. Av de 232 slutliga beslut som fattades efter avslutade undersökningar i första etappen, var 220 beslut om godkännande utan krav på åtaganden. I återstående tolv ärenden gjorde parterna åtaganden som undanröjde kommissionens allvarliga farhågor i fråga om konkurrensen.

143. Det var inga förändringar jämfört med 2003 i fråga om antalet ärenden som gav upphov till allvarliga konkurrensproblem och därför krävde en fördjupad granskning (etapp II). Under 2004 inleddes åtta sådana förfaranden. Av de sju fördjupade undersökningar som avslutades under 2004, ledde sex stycken till att transaktionerna godkändes och en utmynnade i ett förbud. I fyra ärenden var beslutet om godkännande förenat med villkor om fullgörandet av åtaganden för att undanröja de ursprungliga konkurrensproblemen och i två ärenden godkändes transaktionerna utan villkor.

144. Kommissionen antog också tre beslut om hänskjutande under året. Två av dessa ärenden hänsköts i sin helhet och ett delvis. Under 2004 tog kommissionen emot 19 motiverade skrivelser med begäran om att koncentrationer utan gemenskapsdimension skulle granskas av kommissionen (i enlighet med artikel 4.5). Kommissionen fick också in två motiverade ansökningar om att en koncentration med gemenskapsdimension skulle hänskjutas, helt eller delvis, till en medlemsstat (i enlighet med artikel 4.4)[140].

A – Reglerna för lagstiftning och uttolkning

1. REVIDERAD KONCENTRATIONSFÖRORDNING, NYA TILLKÄNNAGIVANDEN OCH ÄNDRAD TILLÄMPNINGSFÖRORDNING

1.1. Ny koncentrationsförordning: Förordning nr 139/2004

145. Den reviderade koncentrationsförordningen[141] antogs formellt den 20 januari och trädde i kraft den 1 maj. Efter det att den nya koncentrationsförordningen hade antagits, antogs följdändringar och andra ändringar av tillämpningsförordningen den 1 maj. Motsvarande ändringar gjordes även i tillkännagivandet om ett förenklat förfarande och tillkännagivandet om accessoriska begränsningar. För att ge vägledning om tillämpningen och tolkningen av de nya reglerna i koncentrationsförordningen om hänskjutande av ärenden, antog kommissionen också ett nytt tillkännagivande om ärendefördelning. Slutligen antogs nya koncentrationsriktlinjer för att ge vägledning vid bedömningen av horisontella koncentrationer.

1.2. Reviderad tillämpningsförordning

146. Den reviderade tillämpningsförordningen innehåller huvudsakligen sådana åtgärder som behövs för att återspegla de ändringar som har gjorts i den nya koncentrationsförordningen. Kommissionen tog dock även tillfället i akt att göra texten tydligare, samt att göra förfarandet effektivare och rättvisare. Den nya tillämpningsförordningen antogs i april efter ett offentligt samråd anordnat av kommissionen, och trädde i kraft den 1 maj[142].

Ny mekanism för hänskjutanden

147. Genom den nya koncentrationsförordningen införs möjligheten för anmälande parter att före anmälan begära att en koncentration hänskjuts, antingen från kommissionen till medlemsstaten (artikel 4.4) eller från tre eller fler medlemsstater till kommissionen (artikel 4.5). För att ett ärende skall kunna hänskjutas i skedet före anmälan krävs det att de anmälande parterna lämnar in en motiverad skrivelse till kommissionen. För att rationalisera och förenkla förfarandet med dessa skrivelser infördes med den nya tillämpningsförordningen ett standardformulär för motiverade skrivelser (det s.k. RS-formuläret) där de upplysningar som skrivelsen skall innehålla specificeras.

Nya formulär för anmälan – CO-formulär och förenklat CO-formulär

148. Förutom de reviderade procedurreglerna har CO-formuläret reviderats och ett förenklat CO-formulär har införts.

149. Det nya CO-formuläret återspeglar förändringar i den nya koncentrationsförordningen och inriktas på vissa konkurrensfrågor inom ramen för kommissionens nya tillkännagivande om horisontella koncentrationer (de nya koncentrationsriktlinjerna). De viktigaste nyheterna är att det krävs en kortfattad beskrivning av koncentrationen med uppgift om de marknader som kommer att påverkas av koncentrationen och om den strategiska och ekonomiska grunden för transaktionen (avsnitt 1), att det i en ny punkt erinras om de skyldigheter som parterna i en koncentration kan ha gentemot anställda eller deras företrädare enligt gemenskapsregler eller nationella regler om viss information avseende den planerade transaktionen (punkt 1.7 i inledningen) samt att värdet på transaktionen skall anges (avsnitt 3).

150. Ytterligare ändringar gäller vilka typer av styrkande handlingar som behövs (avsnitt 5), vilka typer av upplysningar som krävs i fråga om andra marknader än de berörda marknaderna (avsnitt 6), en sänkning av gränsen för när det krävs upplysningar om konkurrenter i berörda marknader från 10 % till 5 %, ett nytt krav på att företagen skall tillhandahålla information om HHI-nivåerna på berörda marknader, vilken typ av upplysningar som krävs beträffande allmänna förhållanden (avsnitt 8) och ytterligare krav på information om vilken framtida marknadsutveckling som kan förutses, exempelvis produkter under utveckling, planer på kapacitetsutbyggnad och planer på att gå in på nya marknader. Ett nytt avsnitt om effektivitet (avsnitt 9) har införts. I detta avsnitt anges att det är frivilligt att tillhandahålla information om effektivitet och att parterna inte är skyldiga att motivera varför de eventuellt inte fyller i detta avsnitt. Avsnittet om accessoriska begränsningar har flyttats till följd av den nya bestämmelsen i koncentrationsförordningen om att kommissionen i normala fall inte kommer att handlägga sådana frågor. Slutligen har det nu fastställts att det är de anmälande parterna själva, och inte deras juridiska ombud, som ansvarar för att anmälan är fullständig och korrekt.

151. I och med utvidgningen blev det även nödvändigt att ställa krav på att de anmälande parterna lämnar in ytterligare 10 kopior på varje anmälan till kommissionen, för att en anmälan skall anses vara fullständig[143].

Nya tidsfrister

152. Även bestämmelserna om beräkningen av tidsfrister har ändrats i den nya genomförandeförordningen. Dessa skall nu, i enlighet med formuleringen i den nya koncentrationsförordningen, beräknas på grundval av arbetsdagar i stället för månader. I den nya artikel 7 föreskrivs att tidsfristerna skall börja löpa den arbetsdag som följer på den händelse som den relevanta bestämmelsen avser. I artikel 8 fastställs förenklade regler för beräkningen av när de olika tidsfristerna löper ut.

153. I artikel 19.1 föreskrivs att tidsfristen för att lämna in åtaganden under etapp I skall vara 20 arbetsdagar och i artikel 19.2 anges att tidsfristen för att lämna in åtaganden under etapp II skall vara 65 arbetsdagar räknat från den dag då förfarandet inleddes. Om tidsfristen för antagandet av ett beslut enligt artikel 8.2 förlängs på parternas begäran enligt artikel 10.3, skall tidsfristen för att lämna in åtaganden också förlängas med samma antal arbetsdagar. Om tidsfristen på 90 arbetsdagar exempelvis förlängs med 10 arbetsdagar skall tidsfristen på 65 dagar för att lämna in åtaganden således förlängas till 75 arbetsdagar.

154. Genom artikel 9 i den nya tillämpningsförordningen införs möjligheten att avbryta vissa tidsfrister. Tidsfristerna för hänskjutande och för slutliga beslut i artiklarna 9.4, 10.1 och 10.3 i den nya koncentrationsförordningen får avbrytas om kommissionen på grund av omständigheter för vilka parterna är ansvariga har varit tvungen att begära upplysningar genom beslut (eller besluta om en inspektion enligt artikel 13.4).

Rätten att bli hörd

155. Den nya tillämpningsförordningen innehåller nya bestämmelser om rätten att bli hörd, främst genom att rätten utvidgas till att även omfatta konsumentföreningar om den planerade koncentrationen avser produkter eller tjänster som används av slutkonsumenter.

Konfidentiell information

156. Genom den nya tillämpningsförordningen införs en skyldighet för personer som lämnar synpunkter enligt artiklarna 12, 13 eller 16 i nämnda förordning, eller som lämnar upplysningar enligt artikel 11 i koncentrationsförordningen att tydligt ange allt material som de anser vara konfidentiellt. Personerna i fråga skall även ange skälen för att de anser informationen vara konfidentiell och inom den tidsfrist som fastställts av kommissionen tillhandahålla en separat icke-konfidentiell version.

157. De anmälande parterna är också skyldiga att enligt artikel 18.3 i den nya tillämpningsförordningen ange alla affärshemligheter eller annan konfidentiell information i de handlingar eller delar av handlingar som de har sammanställt. De skall även ange gentemot vilka företag dessa handlingar skall anses vara konfidentiella. Kravet på att redovisa konfidentiell information gäller även alla delar av meddelanden om invändningar, sammanfattningar av ärenden eller beslut som antas av kommissionen och som enligt parterna innehåller affärshemligheter. Liksom tredje part är de anmälande parterna skyldiga att lämna skäl för sina krav på konfidentialitet och att tillhandahålla icke-konfidentiella versioner av de berörda handlingarna.

Ytterligare ändringar

158. I artikel 3 anges att det språk som är handläggningsspråk i förfarandet även skall vara ”sådant språk i varje senare förfarande som rör samma koncentration”. Denna åtgärd syftar till att säkerställa att alla förfaranden som rör en och samma koncentration handläggs på samma språk. Detta skulle exempelvis vara fallet om ett ärende måste omprövas till följd av en av EG-domstolens domar eller där förfaranden inleds enligt artikel 14 i den nya koncentrationsförordningen på grund av att felaktig information har lämnats i en anmälan.

159. Artikel 5 har ändrats för att det skall klarläggas vilken information som skall ingå i den kategori av information som ”skall meddelas kommissionen utan dröjsmål” efter anmälan. Denna information inbegriper inte bara, som tidigare, ”väsentliga förändringar i sakförhållandena i anmälan” utan även ”nya uppgifter som kommer fram efter anmälan och som parterna känner till eller borde ha känt till och som skulle ha behövt anmälas om de varit kända vid tiden för anmälan”.

Nytt förenklat CO-formulär

160. Ett förenklat CO-formulär har införts för anmälan av koncentrationer som sannolikt inte kommer att ge upphov till några konkurrensproblem. Detta formulär har i möjligaste mån utformats i enlighet med kommissionens reviderade meddelande om ett förenklat förfarande. Det förenklade CO-formuläret skall användas

1. när ett gemensamt företag inte bedriver någon verksamhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller när den verksamhet det bedriver är försumbar,

2. när ingen av parterna i koncentrationen bedriver verksamhet på samma relevanta produktmarknad eller geografiska marknad (ingen horisontell överlappning) eller i ett tidigare eller senare led på en marknad där en annan part i koncentrationen är verksam (ingen vertikal förbindelse),

3. när parternas sammanlagda marknadsandel är mindre än 15 % för horisontella förhållanden eller mindre än 25 % (kombinerat eller individuellt) för vertikala förhållanden, eller

4. när en part förvärvar ensam kontroll över ett företag som den redan kontrollerar gemensamt[144].

161. I linje med tillkännagivandet om ett förenklat förfarande har vissa typer av koncentrationer fastställts som inte lämpar sig för anmälan genom det förenklade formuläret, trots att de formella villkoren kan vara uppfyllda. En sådan situation kan uppstå om det exempelvis är svårt att definiera de relevanta marknaderna, om den ena parten är ny på marknaden eller en viktig innehavare av ett patent, om det är omöjligt att på ett tillfredsställande sätt fastställa parternas marknadsandelar, om det finns stora hinder mot marknadsinträde med en hög grad av koncentration eller kända konkurrensproblem, om det uppstår en samordningsfråga enligt artikel 2.4 i den nya koncentrationsförordningen, om en medlemsstat eller en tredje part ger uttryck för betydande farhågor inom en viss tidsfrist och när åtminstone två parter i koncentrationen är verksamma på mycket närliggande marknader. På samma sätt kan det krävas ett fullständigt CO-formulär om en part förvärvar ensam kontroll över ett gemensamt företag som den tidigare har kontrollerat gemensamt om den förvärvande parten och det gemensamma företaget tillsammans har en stark marknadsställning, eller om det gemensamma företaget och den förvärvande parten har starka ställningar på marknader med vertikalt samband sinsemellan.

162. Säkerhetsmekanismer har införts för att det skall gå att garantera att om det visar sig att en koncentration inte lämpar sig för anmälan med hjälp av det förenklade formuläret men den redan har anmälts, kommissionen kan begära att den på nytt anmäls helt eller delvis med hjälp av CO-formuläret. En sådan situation kan uppstå om villkoren för att använda det förenklade formuläret inte är uppfyllda, om en fullständig eller partiell anmälan med CO-formulär verkar vara nödvändig för att möjliga konkurrensproblem skall kunna undersökas, om felaktig eller vilseledande information har lämnats eller om en medlemsstat eller en tredje part ger uttryck för välgrundade farhågor beträffande konkurrenssituationen med anledning av den anmälda koncentrationen. Det bör betonas att ansvaret för att tillhandahålla korrekt och fullständig information ligger hos de anmälande parterna. Dessa och andra frågor som har att göra med huruvida det lämpar sig att använda ett förenklat anmälningsformulär skall avhandlas under de kontakter som förekommer före anmälan.

163. Vad beträffar den information som efterfrågas i det förenklade formuläret, har den hållits så kortfattad som möjligt, samtidigt som det har säkerställts att all relevant information finns med som kommissionen behöver för att kunna kontrollera att den planerade koncentrationen lämpar sig för en anmälan med hjälp av det förenklade CO-formuläret. Det förenklade CO-formuläret skall innehålla information om ”de marknader som omfattas av anmälningsskyldigheten” och som kan vara horisontella eller vertikala marknader. Enligt samma princip som förekommer i tillkännagivandet om det förenklade förfarandet anges det i klartext i det förenklade CO-formuläret att uppgifter skall tillhandahållas om alla tänkbara alternativa marknadsdefinitioner.

164. De uppgifter som krävs om de marknader som omfattas av anmälningsskyldigheten är begränsade till information om marknadens totala storlek och de anmälande parternas försäljningssiffror och marknadsandelar. Upplysningsskyldigheten omfattar endast föregående års ekonomiska uppgifter. När det gäller horisontella och vertikala förbindelser skall de tre största konkurrenternas marknadsandelar anges. Denna basinformation gör det möjligt för kommissionen att avgöra om koncentrationen är av en sådan art att den lämpar sig för en anmälan med hjälp av det förenklade formuläret. Därutöver finns avsnittet som gäller information om möjliga samarbetseffekter enligt artikel 2.4 i den nya koncentrationsförordningen kvar i det förenklade CO-formuläret.

165. På samma sätt som för det fullständiga CO-formuläret har en bestämmelse om skyldigheten att informera de anställda och deras företrädare lagts till. Ytterligare en bestämmelse har lagt till, liksom för det fullständiga CO-formuläret, om kravet på att de anmälande parterna skall tillhandahålla en kortfattad beskrivning av koncentrationen.

1.3. Reviderat tillkännagivande om ett förenklat förfarande

166. Det reviderade tillkännagivandet om ett förenklat förfarande ersätter det tidigare tillkännagivandet från 2000. Revideringen bestod i en konkret ändring, nämligen utvidgningen till en ny kategori av koncentrationer som innebär att tidigare gemensamma företag övergår i ensam kontroll, samt ett antal andra, små textmässiga förändringar.

167. Skälet till utökningen med denna nya koncentrationskategori är att kommissionens erfarenhet har visat att förändringar från gemensam kontroll genom två eller fler företag till ensam kontroll av ett företag vanligtvis inte ger upphov till några konkurrensproblem. Det beror på att när ett eller flera av de kontrollerande företagen drar sig tillbaka blir det oundvikligen färre företag som berörs av koncentrationen. Händelsen brukar inte orsaka några, eller knappt några, förändringar i det gemensamma företagets beteende på marknaden. Därför leder transaktionen i allmänhet inte till att de återstående företagen, dvs. det ensamt kontrollerande företaget och det tidigare gemensamma företaget, stärker sin kombinerade marknadsställning, jämfört med hur situationen såg ut före tillbakadragandet.

168. Undantagsvis kan förändringen från gemensam till ensam kontroll leda till konkurrensproblem. Ett särskilt konkurrensproblem kan uppstå om det tidigare gemensamma företaget integreras med sin återstående ägares koncern eller nätverk och den återhållande effekten av de andra kontrollerande ägarnas olika intressen avlägsnas, vilket får till följd att den återstående ägaren kan stärka sin ställning på marknaden. I avsnittet om garantier och uteslutanden i tillkännagivandet beskrivs omständigheter under vilka förändringar från gemensam till ensam kontroll kan ge upphov till konkurrensproblem, och det föreskrivs att kommissionen i sådana fall får neka att tillämpa det förenklade förfarandet och inleda en undersökning eller anta ett fullständigt beslut. Som en ytterligare garanti får kommissionen neka att tillämpa det förenklade förfarandet i fall där varken kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter har granskat det tidigare förvärvet av gemensam kontroll över det berörda gemensamma företaget. I tillkännagivandet anges även (punkt 17) att kommissionen strävar efter att fatta ett beslut i kortform så snart som möjligt efter utgången av de 15 arbetsdagar under vilka medlemsstaterna kan begära att en anmäld koncentration skall hänskjutas i enlighet med artikel 9 i den nya koncentrationsförordningen. Detta är den första tidpunkten då det är juridiskt möjligt att anta ett beslut.

169. När det gäller förändringarna av kommissionens policy avseende accessoriska begränsningar, anges i tillkännagivandet att förfarandet inte lämpar sig för ärenden i vilka de berörda företagen begär en preliminär bedömning av begränsningar som har direkt samband med och är nödvändiga för koncentrationen.

Faktaruta 6: Det rationaliserade hänskjutningssystemet enligt den nya koncentrationsförordningen Skäl för ett rationaliserat hänskjutningssystem Det övergripande syftet med det nya rationaliserade hänskjutningssystemet är att skapa en rationellare korrigeringsmekanism för ärendefördelning mellan kommissionen och medlemsstaterna på grundval av subsidiaritet, genom att se till att det blir den myndighet eller de myndigheter som är bäst lämpad(e) att genomföra en undersökning av ett visst koncentrationsärende som handlägger ärendet i fråga. Systemet syftar särskilt till att avskaffa problemet med ”dubbelarbete”, dvs. flerfaldiga anmälningar till olika konkurrensmyndigheter inom EU, samtidigt som de viktigaste fördelarna med EU:s koncentrationskontroll bibehålls, nämligen prövning vid en enda instans, snabb handläggning, klarhet beträffande rättsläget och administrativ effektivitet. I enlighet med denna målsättning har reglerna för hänskjutningssystemet i den nya koncentrationsförordningen (artiklarna 4.4, 4.5, 9 och 22) förenklats och gjorts mer flexibla. Ett grundläggande inslag i reformen är att hänskjutanden från kommissionen till medlemsstaterna och omvänt nu kan göras innan ett formellt förfarande har inletts inom någon rättslig instans i EU, på grundval av en frivillig begäran från de företag som ingår i koncentrationen. Tillkännagivandet om ärendefördelning Eftersom de hänskjutandeförfaranden som föreskrivs i den nya koncentrationsförordningen är helt nya, har de kompletterats genom ett nytt tillkännagivande om de principer, kriterier och metoder som skall vara vägledande för ett beslut om hänskjutande. I tillkännagivandet anges först de vägledande principer som ligger till grund för systemet för hänskjutande av ärenden mellan kommissionen och medlemsstaterna, nämligen principerna om subsidiaritet, prövning vid en enda instans och klarhet beträffande rättsläget. Subsidiaritet innebär att behörigheten att pröva ärendet i princip bör omfördelas till den konkurrensmyndighet som är bäst lämpad att handlägga en koncentration med beaktande av vad ärendet har för effekter på konkurrensen samt vad myndigheten har för tillgängliga resurser i fråga om undersökningsverktyg och kompetens. Skälen att hänskjuta ett koncentrationsärende till den lämpligaste myndigheten är särskilt starka när det verkar som om en viss transaktion kan ha en betydande inverkan på konkurrensen och den därför behöver en grundlig granskning. Genom principen om prövning i en enda instans garanteras att en koncentration bara handläggs av en enda konkurrensmyndighet. Därigenom ökas den administrativa effektiviteten samtidigt som dubbelarbete och uppsplittring av arbetet med att genomdriva beslut mellan olika myndigheter undviks. På grundval av denna princip bör uppsplittring av ärenden undvikas i möjligaste mån. För att klarhet beträffande rättsläget skall råda bör hänskjutanden före inledandet av förfarandet i princip begränsas till de ärenden i vilka det går relativt lätt att i förväg fastställa vilken geografisk marknad som berörs och huruvida konkurrensen kommer att påverkas, så att snabba beslut kan fattas när sådana hänskjutanden begärs. När det gäller koncentrationer med gemenskapsdimension som kan hänskjutas till medlemsstater anges i tillkännagivandet att vid övervägandet om huruvida ett ärende skall hänskjutas, hänsyn skall tas till ärendets särskilda särdrag, myndighetens tillgång till sakkunskap och var en eventuell effekt på konkurrensen skulle kunna uppstå. I tillkännagivandet föreskrivs slutligen att även de administrativa effekterna av ett föreslaget hänskjutande får beaktas. I tillkännagivandet räknas även de rättsliga kriterier upp, som måste vara uppfyllda för att hänskjutanden skall vara möjliga, samt andra faktorer som får beaktas när beslut fattas om hänskjutanden. På grundval av detta fastställs i tillkännagivandet vilka kategorier av ärenden som lämpar sig bäst för hänskjutande, nämligen följande: i) När det gäller hänskjutanden från kommissionen till medlemsstaterna: koncentrationer med gemenskapsdimension som sannolikt kommer att påverka konkurrensen på marknader som har nationell eller ännu smalare utbredning och vilkas effekt sannolikt kommer att begränsas till, eller ha sin största ekonomiska betydelse, i en enda medlemsstat. ii) När det gäller hänskjutanden från medlemsstater till kommissionen: a) Ärenden som kan ge upphov till konkurrensproblem på en eller flera marknader som är vidare än nationella eller där vissa av de marknader som potentiellt påverkas är vidare än nationella och de huvudsakliga ekonomiska verkningarna av koncentrationen har anknytning till dessa marknader. b) Ärenden som kan ge upphov till konkurrensproblem på en rad nationella eller snävare än nationella marknader som ligger i flera olika medlemsstater, där omständigheterna är sådana att det är önskvärt att ärendet behandlas på ett enhetligt sätt (i fråga om själva utredningen men även i fråga om eventuella korrigerande åtgärder) I tillkännagivandet ges även praktisk vägledning om mekanismen för hänskjutande, genom att de olika steg beskrivs som behöver tas för att ett ärende skall kunna hänskjutas från kommissionen till medlemsstaterna eller tvärtom och ett antal begrepp förklaras som har betydelse i samband med hänskjutanden före anmälan enligt artiklarna 4.4 och 4.5 i den nya koncentrationsförordningen; (hur en sådan begäran skall göras, vilka upplysningar som skall tillhandahållas av de parter som begär att ärendet skall hänskjutas och inom vilken tidsram en sådan begäran skall handläggas). I samma avsnitt i tillkännagivandet klargörs även befogenheterna för det nätverk som har upprättats av kommissionen och medlemsstaterna i syfte att säkerställa ett effektivt informationsutbyte, samt dialog och samarbete mellan de myndigheter som ingår i nätverket. Till följd av reformen väntas först och främst antalet ärenden som omfördelas mellan kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter öka, eftersom kraven för hänskjutanden har förenklats. För det andra kommer sannolikt hänskjutanden före anmälan, åtminstone hänskjutanden till kommissionen, med tiden att ersätta hänskjutanden under pågående förfarande. Att döma av antalet ansökningar om hänskjutanden som har kommit in sedan de nya reglerna började tillämpas verkar det nya systemet för hänskjutande till kommissionen före anmälan ha haft stor framgång. Av de 14 ärenden för vilka begäran om hänskjutande till kommissionen enligt artikel 4.5 i koncentrationsförordningen har gjorts och för vilka förfarandet har avslutats, har bara två nekats av medlemsstaterna. Det stora flertalet begärda hänskjutanden gällde verkligt gränsöverskridande ärenden. Förutom att dessa transaktioner behövde anmälas i ett stort antal medlemsstater påverkade de konkurrensen utanför en enda medlemsstats territorium genom att de hade effekt på antingen klart EES-övergripande marknader eller ett flertal nationella marknader. I sådana fall är det kommissionen som är bäst lämpad att handlägga dessa transaktioner. Företagen inser tydligt fördelarna med att få sina ärenden bedömda av kommissionen eftersom de därmed undviker att behöva söka tillstånd på flera ställen, undersökningen genomförs på ett samordnat sätt och de korrigerande åtgärder som eventuellt krävs är enhetliga. Endast ett litet antal ärenden gällde transaktioner som verkligen behövde anmälas på olika ställen eftersom de inte hade någon märkbar effekt på gränsöverskridande konkurrens. Vad beträffar hänskjutande av ärenden med gemenskapsdimension till medlemsstater före anmälan (artikel 4.4 i koncentrationsförordningen) har hittills bara två ansökningar lämnats in. Detta motsvarar förväntningarna om att den typen av begäran om omfördelning till en medlemsstat kommer att bli mindre vanligt förekommande. |

1.4. Nytt tillkännagivande om accessoriska begränsningar

170. Det tidigare tillkännagivandet om accessoriska begränsningar sågs över för att anpassas till den nya koncentrationsförordningen, där det föreskrivs att ”ett beslut genom vilket en koncentration förklaras förenlig med den gemensamma marknaden skall anses omfatta begränsningar som har direkt anknytning till och är nödvändiga för koncentrationens genomförande”[145]. I enlighet med detta skall parterna i en transaktion själva bedöma huruvida en klausul kan anses vara accessorisk till en koncentration eller inte.

171. Under vissa omständigheter behåller kommissionen dock en restfunktion och skall på begäran av de berörda företagen uttryckligen bedöma huruvida en begränsning har direkt samband med och är nödvändig för genomförandet av koncentrationen om ett ärende ”innehåller nya eller olösta frågor som ger upphov till verklig osäkerhet”, vilket definieras som frågor som ”inte omfattas av kommissionens relevanta gällande meddelande eller ett offentliggjort kommissionsbeslut”.

172. I det nya tillkännagivandet ges vägledning om tolkningen av begreppet ”accessoriska begränsningar”, i syfte att underlätta parternas egna bedömningar och förbättra klarheten beträffande rättsläget. Det innehåller tydliga instruktioner, exempelvis om hur länge begränsningen maximalt kan accepteras och täcker det stora flertalet klausuler som enligt kommissionens erfarenhet brukar påstås ha direkt samband med och vara nödvändiga för koncentrationens genomförande.

173. Enligt det nya tillkännagivandet kan konkurrensklausuler vara berättigade som accessoriska begränsningar under högst tre år om såväl know-how som goodwill ingår i överlåtelsen och under högst två år om endast goodwill omfattas av överlåtelsen. Även reglerna om den geografiska räckvidden av en konkurrensklausul klargörs, liksom vad som gäller för klausuler om värvningsförbud och sekretess.

174. Till skillnad från det tidigare tillkännagivandet, där konkurrensklausuler för gemensamma företag tidsbegränsades till tre år, är sådana klausuler enligt det nya tillkännagivandet tillåtna under det gemensamma företagets hela livstid. Detta beror på att behovet av konkurrensklausuler i gemensamma företag i allmänhet inte är begränsat till en övergångsperiod.

1.5. Riktlinjer om bedömning av horisontella koncentrationer

175. Efter ett omfattande samrådsförfarande antog kommissionen i januari riktlinjer om bedömning av horisontella koncentrationer enligt den nya koncentrationsförordningen, vilka kompletterar den nya koncentrationsförordningen och började tillämpas samtidigt som den. I riktlinjerna om horisontella koncentrationer beskrivs kommissionens analytiska tillvägagångssätt när det gäller att bedöma de sannolika effekterna på konkurrensen av koncentrationer mellan konkurrerande företag (s.k. horisontella koncentrationer) och omformuleringen av substanstestet för bedömning av koncentrationers effekt på konkurrensen enligt den nya koncentrationsförordningen[146].

176. I riktlinjerna klargörs att sammanslagningar och förvärv endast skall förbjudas i den mån de leder till att ett företags marknadsinflytande sannolikt kommer att ha negativa effekter för konsumenterna, särskilt i form av högre priser, sämre produktkvalitet eller minskat urval. I det sammanhanget förklaras i riktlinjerna att sammanslagningar kan orsaka väsentlig skada för konkurrensen på två huvudsakliga sätt, antingen genom att koncentrationen undanröjer en viktig källa till konkurrens från marknaden (”icke samordnade effekter”) eller genom att den ökar riskerna för konkurrensbegränsande samordning mellan de återstående företagen (”samordnade effekter”).

177. I riktlinjerna förklaras under vilka omständigheter kommissionen kan fastställa konkurrensproblem, de innehåller även tydliga kvantitativa uppgifter om när kommissionen sannolikt inte kommer att ingripa, exempelvis när en marknadskoncentration efter en sammanslagning inte överstiger vissa specificerade nivåer, som definieras genom företagets marknadsandel eller genom det s.k. HHI-indexet[147].

178. I riktlinjerna beskrivs även de faktorer som kan minska farhågorna för att en koncentration kan komma att hämma konkurrensen. Detta kan exempelvis vara fallet om andra företag förväntas vara på väg in på den marknad som företagen som ingår i koncentrationen verkar på. Det kommer även att tas hänsyn till om de samgående företagens kunder har betydande ”köparmakt”, så att de lätt kan vända sig till alternativa leverantörer.

179. I riktlinjerna framhålls vidare att kommissionen i sin övergripande bedömning av en koncentrations sannolika inverkan på konkurrensen noggrant kommer att beakta alla effektivitetsvinster som enligt parterna kommer att uppstå tack vare koncentrationen. För att sådana effektivitetsvinster skall kunna beaktas skall de vara till nytta för konsumenterna, endast möjliga att uppnå genom koncentrationen, genomföras i praktiken och gå att kontrollera.

B – Kommissionens ärenden

1. BESLUT ENLIGT ARTIKEL 8

Lagardère/Natexis/VUP[148]

180. Den 7 januari godkände kommissionen Lagardère-koncernens planerade förvärv av Editis (tidigare kallat Vivendi Universal Publishing eller VUP), på villkor att 60 % av företagets tillgångar avyttrades. Före transaktionen var Editis marknadsledande inom utgivning, marknadsföring och distribution av böcker på franska och Hachette Livre, som stod för Lagardères förlagsverksamhet, var den näst största konkurrenten inom sektorn.

181. Ärendet, som anmäldes den 14 april 2003, föranledde en rad kommissionsbeslut: beslut enligt artikel 6.1 c (inledande av en fördjupad undersökning) den 5 juni 2003, beslut enligt artikel 9 (nekande att hänskjuta ärendet till de franska myndigheterna)[149] den 23 juli 2003, två beslut enligt artikel 11.5 (avbrytande av förfarandet) och det slutliga beslutet enligt artikel 8.2 den 7 januari 2004. Det fanns ett flertal klagande i detta ärende, sammanslutningar som företrädde läsekretsen, detaljhandeln, grossisthandeln, förlagen, författarna och illustratörerna.

182. Kommissionens undersökning och analys visade att förvärvet av hela Editis förlagsverksamhet, i enlighet med planerna för den transaktion som ursprungligen anmäldes till kommissionen, skulle ha lett till att det uppstod en mycket starkt dominerande koncern med en omsättning åtminstone sju gånger större än sin närmaste konkurrent i de fransktalande länderna i Europeiska unionen. Lagardères reaktion på kommissionens invändningar var att gå med på att avyttra nästan hela Editis, med undantag av vissa tillgångar (Larousse, Dunod, Dalloz och Anaya-koncernerna), som omfattade cirka 40 % av Editis globala omsättning, men bara 25 % av företagets omsättning i EU:s franskspråkiga regioner (dvs. de relevanta marknaderna).

183. Den franskspråkiga förlagssektorn kännetecknas av ett antal olika aktörer: i) de som är mer vertikalt integrerade, Hachette Livre och Editis, med verksamhet över hela bokutgivningskedjan, ii) fyra medelstora koncerner, Gallimard, Flammarion, Seuil och Albin Michel, delvis vertikalt integrerade och iii) många små förlag som i allmänhet endast har verksamhet på produktionssidan och är beroende av större företag för marknadsföring och distribution. Mot den bakgrunden ansåg kommissionen att konkurrens mellan förlag främst råder på två nivåer av bokutgivningskedjan, dels när det gäller tillgången till ”råmaterialet”, (dvs. utgivningsrättigheterna), dels när det gäller tillgången till ”marknaden” (dvs. återförsäljarnas hyllor).

184. Efter en noggrann granskning av den planerade transaktionen fastställde kommissionen ett antal konkurrensproblem som skulle uppstå genom kombinationen av Editis och Hachette Livre, de två ledande marknadsaktörerna med mest vertikal integration. Den ursprungliga transaktionen skulle ha lett till att dominerande ställningar skapades eller förstärktes för den nya enheten genom hela bokutgivningskedjan och särskilt i den mer industrialiserade delen av förlagsverksamheten: marknadsföring, distribution och utgivning av pocketböcker. Den nya enheten skulle ha kontrollerat tillgången till såväl välkända författare, vilkas försäljning är livsnödvändiga för förlagen, som till försäljningskanalerna, som inte kan ta till sig, och ännu mindre aktivt främja, mer än en begränsad andel av alla verk som ges ut varje år.

185. Med tanke på hur stora konkurrensproblem som sammanslagningen mellan Hachette Livre och Editis medförde, kunde transaktionen bara godkännas på villkor att mycket betydande korrigerande åtgärder vidtogs. Dessa korrigerande åtgärder skulle inte bara erbjuda lösningar för de marknader (utgivningsrättigheter, marknadsförings- och distributionstjänster, bokförsäljning) på vilka koncentrationen skulle förena de två marknadsledarna, utan även undanröja de problem som uppstod genom de många vertikala och konglomeratliknande förbindelserna mellan dessa marknader.

186. Lagardère åtog sig följaktligen att avyttra alla Editis tillgångar utom förlagshuset Larousse, som har sin huvudsakliga verksamhet inom referenslitteraturen, de professionella och akademiska förlagen Dalloz och Dunod samt den spanska förlagskoncernen Anaya, som framför allt ger ut skolböcker och allmän litteratur i Spanien och Latinamerika.

187. Den 3 augusti fattade kommissionen beslut om att godkänna det franska företaget Wendel Investissements som köpare av alla Editis tillgångar, avyttrade i enlighet med de korrigerande åtgärderna i beslutet om godkännande.

Sony/BMG[150]

188. Genom det gemensamma företaget SonyBMG kombineras Sonys och Bertelsmanns verksamheter inom musikinspelning i hela världen, med undantag för Japan. Det omfattar bara s.k. artist- och repertoar (A&R)-verksamhet, dvs. upptäckt och utveckling av artister (sångare) och marknadsföring och försäljning av inspelningar. SonyBMG kommer däremot inte att ha någon verksamhet inom tillverkning och fysisk distribution (logistik) av skivinspelningar. Inte heller Sonys och Bertelsmanns musikförlagsverksamhet ingår i det gemensamma företaget.

189. Kommissionen undersökte vad den planerade koncentrationen skulle få för effekter på konkurrenssituationen på marknaderna för inspelad musik, licenser för musik on-line, och musikdistribution via Internet. Eftersom båda moderföretagen kommer att förbli verksamma vart och ett för sig som musikförlag, undersökte kommissionen också om det gemensamma företaget skulle leda till någon samordning av Sonys och Bertelsmanns konkurrensbeteende på marknaden för musikförlag. Eftersom det gemensamma företaget SonyBMG anmäldes den 9 januari bedömde kommissionen ärendet enligt substanstestet i rådets förordning (EEG) 4064/89[151].

190. Inom skivindustrin är alla de fem ”jättarna”, nämligen Universal, Sony, EMI, Warner och Bertelsmann (BMG) verksamma i hela världen och de står sammanlagt för runt 80 % av marknaden, både i Europa och i hela världen. I EES består resten av marknaden av ett stort antal ”oavhängiga” bolag, med huvudsakligen nationell verksamhet och små marknadsandelar. Efter koncentrationen kommer både Universal och SonyBMG att ha marknadsandelar på runt 25 %, vilket gör att de leder över EMI och Warner.

191. Kommissionens granskning var fokuserad på frågan om huruvida koncentrationen skulle stärka eller skapa en kollektiv dominerande ställning på de nationella marknaderna för inspelad musik. Analysen genomfördes enligt de kriterier som fastställts av EG-domstolarna[152], särskilt genom förstainstansrättens Airtours -dom från 2002[153]. Enligt förstainstansrätten är kommissionen skyldig att bevisa att företagen sannolikt kommer att anta en gemensam strategi och insynen på marknaderna måste vara tillräcklig för att det ska vara möjligt att kontrollera att de berörda företagen håller sig till den gemensamma strategin. Dessutom måste det finnas någon mekanism för repressalier om något företag avviker från den gemensamma handlingslinjen och det skall inte vara möjligt för kunder och konkurrenter att äventyra de resultat som förväntas genom samordningen.

192. Kommissionen fann vissa tecken på att samordnade grossistpriser eventuellt användes (”publicerade detaljhandelspriser”) som riktmärken och att det fanns vissa gemensamma drag i prisutvecklingen hos de fem jättarna. Enbart dessa iakttagelser räckte dock inte till för att påvisa att det förekom samordnade priser. Kommissionen analyserade därför även hur jättarnas rabattsystem hade utvecklats och fann att det inte rådde full insyn i fråga om alla rabatter och att dessa därför var svåra att kontrollera. Insynen på marknaden var dessutom begränsad genom att musikinnehållet kunde vara av så varierande slag, även om det fanns vissa likheter i format, prissättning och marknadsföring av skivor. Sammanfattningsvis kom kommissionen därför fram till slutsatsen att det inte fanns tillräckligt starka bevis för att konstatera förekomsten av en kollektiv dominerande ställning hos de fem jättarna på marknaden för inspelad musik.

193. När det gäller frågan huruvida en kollektiv dominerande ställning kunde uppstå på marknaderna för inspelad musik fanns det inte tillräckliga bevis för att styrka att minskningen från fem till fyra jättar var tillräcklig för att i sig själv förändra marknadsstrukturen i tillräckligt betydande omfattning. På samma sätt fann kommissionen inte tillräckliga bevis för att den planerade transaktionen skulle stärka eller skapa en kollektiv dominerande ställning på grossistmarknaden för licenser för musik via Internet. Kommissionen granskade även de vertikala sambanden mellan det gemensamma företaget och dess moderföretag, men kom fram till att den planerade transaktionen inte skulle leda till någon dominerande ställning, varken på detaljhandelsmarknaden för musikdistribution via Internet där Sony är verksamt eller på marknaderna för inspelad musik i de länder där Bertelsmann sänder. Beträffande möjliga spridningseffekter enligt artikel 2.4 i koncentrationsförordningen fann kommissionen att det var osannolikt att Sony och BMG skulle samordna sitt konkurrensbeteende på marknaderna för musikutgivning. På grundval av dessa resultat godkände kommissionen koncentrationen den 19 juli.

AREVA/Urenco/ETC JV[154]

194. AREVA, den franska kärnenergikoncernen, och Urenco, ett företag som är upprättat av regeringarna i Storbritannien, Nederländerna och Tyskland, är de största leverantörerna i Europa när det gäller urananrikning, som behövs för att tillverka bränsle för kärnkraftverk. Genom denna transaktion förvärvar AREVA gemensam kontroll över Enrichment Technology Company (ETC), Urencos dotterbolag med verksamhet inom utveckling och produktion av centrifuger som används vid anrikningen av uran. Centrifugteknik har betydande fördelar framför den äldre teknik för gasdiffusion som för närvarande används av AREVA. Enligt planerna skall ETC förse båda sina moderbolag och tredje parter med centrifugutrustning .

195. Transaktionen hänsköts till kommissionen på gemensam begäran av Frankrike, Sverige och Tyskland i april. Genom kommissionens undersökning konstaterades konkurrensproblem på marknaden för anrikad uran längre ner i produktionskedjan. Kommissionen hyste farhågor för att den planerade koncentrationen skulle kunna leda till att en gemensam dominerande ställning skapades i EU, särskilt med tanke på att AREVA och Urenco skulle kunna utnyttja ETC till att använda sina respektive vetorätter för att samordna sin kapacitetsutbyggnad.

196. Ärendet var även intressant på grund av de detaljerade påståenden om effektivitetsvinster som parterna hade lagt fram. Dessa hängde samman med de omfattande kostnadsinbesparingar som AREVA skulle uppnå genom att införa Urencos moderna centrifugteknik. Kommissionen hyste tvivel huruvida dessa effektivitetsvinster verkligen var att hänföra direkt till koncentrationen. Dessa tvivel undanröjdes dock i samband med beslutet genom parternas åtaganden.

197. Dessa åtaganden, som gjordes på ett tidigt stadium inom ramen för den fördjupade undersökningen, innebar för det första att AREVA och Urenco avsade sig sina respektive vetorätter i fråga om framtida kapacitetsutbyggnad. För det andra kommer flödet av kommersiellt känslig information mellan ETC och dess moderföretag att förhindras genom en rad åtgärder som kommer att vara föremål för noggrann kontroll. För det tredje har parterna åtagit sig att tillhandahålla Euratoms försörjningsbyrå (ESA) med ytterligare upplysningar, vilket kommer att göra det möjligt för ESA att utöva en mer noggrann kontroll över tillhandahållande och prissättning av anrikat uran och vid behov vidta åtgärder.

Sonoco/Ahlstrom/JV[155]

198. I maj fick kommissionen en anmälan om en planerad koncentration genom vilken två av de största tillverkarna av hylskartonger och hylsor, Sonoco (USA) och Ahlstrom (Finland) har för avsikt att skapa ett gemensamt företag inom vilket företagens europeiska verksamhet skall samlas.

199. Hylsor är rör som tillverkas av hylskartong, vilket i sin tur framställs huvudsakligen av återvinningspapper. Hylsor används som den stomme runt vilken olika produkter, t.ex. papper, plastfilm och garn, upplindas. En särskild kategori av hylsor är högkvalitativa hylsor för pappersindustrin, som används av tryckerierna för att rulla upp papper avsett för tidskrifter. Billigare hylsor används som standardprodukter inom alla branscher.

200. Genom kommissionens fördjupade undersökning konstaterades konkurrensproblem på marknaderna för högkvalitativa hylsor för pappersindustrin och standardhylsor i Norge och Sverige, där det gemensamma företaget skulle få en hög marknadsandel och där det betydande konkurrenstryck som Sonoco hade utsatt marknadsledaren Ahlstrom för skulle gå förlorat. För att åtgärda dessa farhågor föreslog parterna att Ahlstroms enda norska produktionsanläggning för hylsor i Sveberg skulle avyttras. De åtog sig även att inte genomföra koncentrationen förrän en köpare hade hittats.

201. Kommissionen godkände koncentrationen på dessa villkor, eftersom den ansåg att avyttringen skulle göra det möjligt för en ny leverantör att ta sig in på den skandinaviska marknaden och samtidigt avlägsna det mesta av parternas överlappande verksamhet i de berörda skandinaviska länderna. I slutet av oktober godkände kommissionen också att Sveberg förvärvades av Abzac, en fransk hylstillverkare med betydande verksamhet i övriga Europa, som inte tidigare hade varit inne på de skandinaviska marknaderna.

Continental/Phoenix[156]

202. Det tyska företaget Continental AG:s förvärv av Phoenix AG, Hamburg, innebar en transaktion mellan två företag i gummisektorn, som huvudsakligen levererar till bilindustrin. Den godkändes av kommissionen på villkor att vissa åtaganden om avyttring gjordes. På grund av parternas dominerande ställning på marknaderna för luftfjädring för nyttofordon och för tunga transportband, kunde transaktionen inte godkännas förrän kommissionen hade fått åtaganden som kunde undanröja de konkurrensproblem som hade konstaterats.

203. Genom transaktionen förvärvade Continental, en tillverkare av däck, bromssystem och tekniska gummiprodukter, ensam kontroll över Phoenix AG, som också tillverkar tekniska gummiprodukter (som fjädringssystem, antivibrationssystem, slangar och transportband). Phoenix har gemensam kontroll över tyska Vibracoustic GmbH & Co KG, genom vilket det distribuerar luftfjädring för lastbilar och personbilar.

204. Förvärvet skulle ha lett till betydande överlappningar på olika marknader för tekniska gummiprodukter, särskilt på marknaderna för luftfjädring och för tunga transportband. Luftfjädring används som fjädringskomponenter i nyttofordon, personbilar och spårfordon. Tunga transportband används för att transportera tunga varor över långa sträckor, särskilt vid brunkolsbrytning.

205. Koncentrationen anmäldes till kommissionen av Continental i maj. Efter att ha konstaterat potentiella konkurrensproblem på marknaderna för luftfjädring för nyttofordon, personbilar och spårfordon samt för tunga transportband och silband inledde kommissionen den 29 juni en fördjupad undersökning.

206. Kommissionens övergripande marknadsundersökning bekräftade dess farhågor på marknaderna för luftfilter för nyttofordon (sålda till tillverkare och leverantörer av originalutrustning ”OEM/OES”) och för tunga transportband. Genom övertaget slogs de två marknadsledarna på dessa två marknader samman, vilket skulle ha lett till kombinerade marknadsandelar på båda marknaderna på långt över 60 %, med endast ett fåtal små, återstående konkurrenter. Kommissionen fann dessutom tecken på väsentliga hinder för marknadsinträde på båda marknaderna, främst på grund av att produktionen och distributionen av luftfjädring och transportband kräver särskild know-how om produktion och kunder. Nya leverantörer måste därför gå igenom ett långt förfarande för att kvalificera sig innan de ens kan betraktas som potentiella leverantörer.

207. För att undanröja kommissionens konkurrensproblem åtog sig Continental att avyttra Phoenix 50 %-iga delägarskap i det gemensamma företaget Vibracoustic till den enda återstående delägaren, nämligen Freudenberg (Tyskland).

208. Dessutom åtog sig Continental att se till att Phoenix fullständigt avyttrade sin produktion av luftfjädring för nyttofordon (OEM/OES), som var förlagd till en produktionsanläggning i Ungern. Genom dessa två åtaganden avlägsnas all överlappning av parternas verksamhet på området luftfjädring för nyttofordon (OEM/OES).

209. Continental åtog sig också att sälja en produktionslinje för breda tunga transportband till sin konkurrent Supertrans. Genom denna avyttring kommer Supertrans att kunna konkurrera med den sammanslagna enheten inom hela sortimentet av tunga transportband, vilket undanröjer konkurrensproblemen på området tunga transportband.

ENI/EDP/GDP[157]

210. Den 9 december fattade kommissionen beslut om att förbjuda Energias de Portugal (EDP), det största elektricitetsbolaget i Portugal, och ENI, ett italienskt energiföretag, att förvärva gemensam kontroll över Gás de Portugal (GDP), det största gasbolaget i Portugal. Efter en fördjupad undersökning kom kommissionen fram till att affären skulle stärka EDP:s dominerande ställning på elektricitetsmarknaderna i grossist- och detaljistledet i Portugal och GDP:s dominerande ställning på de portugisiska gasmarknaderna. Koncentrationen skulle därigenom väsentligt minska eller åsidosätta effekterna av avregleringen av el- och gasmarknaderna i Portugal, och leda till höjda priser för hushålls- och industrikonsumenter. De korrigerande åtgärder som föreslogs av EDP och ENI räckte inte för att undanröja konkurrensproblemen.

211. EDP producerar, distribuerar och levererar el i Portugal. Genom sina närstående företag i Spanien (Hidrocantabrico och Naturcorp), har EDP också betydande verksamhet inom el- och gassektorerna i Spanien. ENI är ett italienskt företag som är internationellt verksamt på alla nivåer av utbuds- och distributionskedjan för energi.

212. GDP har verksamhet på alla nivåer av gaskedjan i Portugal. Företaget har exklusiva rättigheter att importera, lagra, transportera och till grossistledet leverera naturgas och kontrollerar fem av de sex portugisiska lokala gasdistributionsbolagen (det sjätte, Portgás, kontrolleras av EDP).

213. Den 9 juli anmälde EDP och ENI en koncentration som gällde förvärv av gemensam kontroll över GDP, som tidigare kontrollerades av portugisiska staten och ENI. Det var den förra koncentrationsförordningen som var tillämplig på detta ärende, eftersom det underliggande bindande avtalet ingicks innan den nya koncentrationsförordningen trädde i kraft. Den anmälda koncentrationen ingick i en mer omfattande operation, som innebar att gasöverföringsnätet, som ägdes av GDP, inom en fastställd tidsfrist överfördes till REN, den portugisiska elnätoperatören. Överföringen av nätet utgjorde en separat koncentration, som föll under de portugisiska myndigheternas behörighetsområde.

Relevanta produktmarknader

214. Kommissionen fann att följande relevanta produktmarknader påverkades av transaktionen: Inom el: tillhandahållande av el i grossistledet, såväl kraft som stödtjänster, tillhandahållande av el i detaljistledet dels till stora industrikunder dels till små kunder. Inom gas: tillhandahållande av gas till kraftproducenter, tillhandahållande av gas till lokala distributionsföretag, tillhandahållande av gas till stora industrikunder och tillhandahållande av gas till små kunder.

215. Sedan mitten av 2004 har alla elmarknader varit helt öppna för konkurrens. Gasmarknaderna räknas som framväxande marknader, och Portugal kommer därför att fortsätta omfattas av ett undantag från det avregleringsprogram som fastställs i det andra gasdirektivet (2003/55/EG). Öppnandet av de portugisiska gasmarknaderna för konkurrens kommer därför att inledas senast 2007 och vara fullbordat 2010. Den portugisiska regeringen har meddelat att den eventuellt avser att påbörja avregleringsprocessen tidigare.

Geografiska marknader

216. Kommissionen kom fram till slutsatsen att samtliga relevanta marknader var högst nationella till sin omfattning.

217. Parterna hade hävdat att grossistmarknaden för el snart kommer att omfatta hela den Iberiska halvön, främst tack vare den förestående lanseringen av ett iberiskt system för handel med elektricitet (MIBEL). Kommissionen upptäckte emellertid att MIBEL hade skjutits upp flera gånger under de senaste åren; det återstår fortfarande många viktiga regleringsmässiga hinder som måste undanröjas innan MIBEL kan börja fungera i praktiken. Även efter lanseringen av MIBEL kommer det sannolikt att finnas väsentliga skillnader i villkoren för konkurrens mellan Spanien och Portugal, oavsett upprättandet av MIBEL kommer sammanlänkningarna mellan Spanien och Portugal att förbli begränsade och det gick inte att fastställa att de två marknaderna skulle integreras på ett effektivt sätt inom den tidsram som var relevant för bedömningen av koncentrationen. Kommissionen kom därför fram till slutsatsen att grossistmarknaden för el var, och under de kommande åren förblir, nationell.

218. Parterna har inte ifrågasatt slutsatsen att de övriga marknaderna på vilka konkurrensproblem har konstaterats har nationell utbredning.

Förstärkning av EDP:s dominerande ställning på de portugisiska elmarknaderna

219. Kommissionen kom fram till att EDP innehar en dominerande ställning på alla ovannämnda elektricitetsmarknader i Portugal. EDP kontrollerar särskilt 70 % av produktionskapaciteten i Portugal och är den största el-importören, EDP kontrollerar nästan 100 % av eldistributionen i Portugal, konkurrenternas projekt att bygga ett naturgaseldat kraftverk (CCGT[158]) är osäkert och EDP kontrollerar en av dem (Tejo Energia), importen kommer dessutom inte att räcka till för att hota EDP:s dominans.

220. Koncentrationen skulle ha stärkt EDP:s dominerande ställning till följd av både horisontella och vertikala effekter. När det gäller de horisontella effekterna (alla elmarknader), skulle GDP utan koncentrationen sannolikt ha byggt ett gaseldat kraftverk i Portugal och därmed blivit en av de största konkurrenterna på elmarknaderna, särskilt med tanke på att tillgång till konkurrerande gasleveranser är mycket fördelaktigt för elproduktion, eftersom gaseldade kraftverk numera utgör den vanligaste metoden att producera ny elkraft och EDP hade stöd av sitt varumärke och sina befintliga gaskunder, till vilka företaget skulle kunna tillhandahålla gemensamma leveranser av gas och el (dual fuel).

221. De icke horisontella effekterna (grossistmarknaden för el) består i att den planerade koncentrationen skulle ha givit den sammanslagna enheten privilegierad tillgång med företrädesrätt till konfidentiell information om sina konkurrenters kostnader, vilket skulle ha givit den en betydande fördel, tillgång till portugisiska gastillgångar och infrastruktur samt både möjlighet och incitament att kontrollera priserna på gas och höja konkurrenternas kostnader.

Förstärkning av GDP:s dominerande ställning på de portugisiska gasmarknaderna

222. Kommissionen kom fram till att GDP, mot bakgrund av sin nuvarande situation som legal monopolinnehavare, har en dominerande ställning på de flesta marknader. GDP:s dominerande ställning på dessa marknader skulle ha stärkts genom den planerade transaktionen, vilket skulle ha gjort det möjligt för den nya enheten att lägga ytterligare hinder i vägen för den nya konkurrens som kommer att uppstå till följd av avregleringsprocessen. Skälen är främst följande:

223. När det gäller leverans av gas till gaseldade kraftvärmeverk och lokala distributionsföretag skulle den anmälda transaktionen ha utestängt all efterfrågan på gas som inte redan var kontrollerad av GDP, nämligen förfrågningarna på kort sikt från de gaseldade kraftverk som ägdes helt eller delvis av EDP och efterfrågan på gas från det lokala distributionsföretaget Portgás.

224. För leverans av gas till stora industrikunder och till små kunder skulle EDP sannolikt ha gått in på de marknaderna när de väl hade avreglerats, särskilt med tanke på att EDP driver ett gaseldat kraftverk för elproduktion, vilket ger företaget ett starkt incitament att gå in på gasförsörjningsmarknaderna. Företaget kan också förlita sig på sina elkunder (EDP kontrollerar nästan 100 % av eldistributionen i Portugal), till vilka de skulle kunna tillhandahålla gemensamma leveranser av gas och el (dual fuel) , och på det lokala distributionsföretaget Portgás erfarenhet, rykte och kundbas. Betydelsen av att ta sig in på gasmarknaderna har även visat sig genom EDP:s förvärv nyligen av den näst största gasleverantören i Spanien (Naturcorp). Denna viktiga potentiella konkurrens skulle gå om intet efter koncentrationen.

Parternas förslag till korrigerande åtgärder

225. Den 28 oktober och den 17 november lämnade parterna in förslag till korrigerande åtgärder för att avhjälpa de konkurrensproblem som beskrivits ovan. De föreslog bl.a. att avyttra ett lokalt distributionsföretag (Setgás), att överföra gasinfrastruktur och importera kapacitet till REN, elnätoperatören och att leasa ut kraftproduktion motsvarande en tredjedel av produktionen vid EDP:s gaseldade kraftverk. Kommissionen underställde dessa åtgärder ett marknadstest, och kom fram till att de inte räckte till för att lösa alla konkurrensproblem. Kommissionen konstaterade t.ex. att Setgás bara står för 8 % av gasmarknaden i detaljistledet, medan det lokala distributionsföretag som kontrolleras av EDP, Portgás, står för så mycket som 30 %. Överföringen av gasinfrastruktur till REN (åtskilt ägande) skulle visserligen ha varit ett steg i rätt riktning, men det kunde inte garanteras att det fanns tillräckligt stor tillgänglig importkapacitet för tredje parters behov och förslaget att leasa ut elkraftproduktion vid EDP:s gaseldade kraftverk omfattade bara 4 % av Portugals produktionskapacitet och skulle ha gjort leasingtagaren i hög grad beroende av EDP. Leasingtagaren skulle därmed inte ha haft vare sig möjlighet eller drivkraft att utsätta EDP för något avsevärt konkurrenstryck.

226. En tid efter det att tidsfristen för att lämna in förslag till korrigerande åtgärder hade löpt ut, föreslog parterna reviderade åtaganden som dock inte heller på ett entydigt sätt kunde undanröja de konkurrensproblem som transaktionen gav upphov till.

Slutsats

227. Följden blev att kommissionen inte hade något annat val än att förbjuda den planerade transaktionen, eftersom den skulle ha stärkt både EDP:s och GDP:s dominerande ställningar på el- respektive gasmarknaderna i Portugal. Transaktionen skulle ha motverkat de positiva effekterna av de pågående eller nära förestående avregleringarna av el och gasmarknaderna i Portugal och resulterat i högre priser för både industri- och hushållskonsumenter och i minskad konkurrenskraft för den portugisiska ekonomin. Den skulle ha avskräckt utländska konkurrenter från att ta sig in på de portugisiska energimarknaderna samt motverkat utvecklingen av gränsöverskridande konkurrens och därigenom skulle den ytterligare ha hämmat upprättandet av gemensamma iberiska energimarknader och på längre sikt även integrationen av energimarknaderna på europeisk nivå.

2. BESLUT ENLIGT ARTIKLARNA 6.1 B OCH 6.2

Hoechst/Rhône-Poulenc[159]

228. Den 9 augusti 1999 godkände kommissionen koncentrationen mellan Hoechst AG och Rhône-Poulenc SA i syfte att upprätta Aventis, på villkor att företagen gjorde åtaganden för att undanröja en rad konkurrensproblem. Åtagandena inbegrep avyttring av ett aktieinnehav i kemiföretaget Rhodia, som löste de problem som härrörde från horisontella överlappningar med verksamheten vid Aventis dotterbolag Wacker Chemie.

229. Vid tidpunkten för koncentrationen ägde Rhône-Poulenc 67,3 % av Rhodia och 2003 hade företaget lyckats sälja av de flesta av sina aktier, men förblev trots det den största aktieägaren med ett innehav på cirka 15 % av aktierna och ekonomiskt intresse i ytterligare 10 %. Mot bakgrund av den ständigt pågående försämringen av Rhodias finansiella situation och behovet av att utan dröjsmål undanröja osäkerheterna inför företagets nära förestående finansiella omstrukturering, gick kommissionen genom sitt beslut den 30 januari 2004 med på att ersätta det ursprungliga åtagandet med avseende på Rhodia med ett annat, som innebar att Aventis i stället skulle avyttra sitt indirekta innehav på 49 % i Wacker-Chemie.

GE/Amersham[160]

230. Den 21 januari fattade kommissionen beslut om att godkänna det amerikanska företaget General Electric Companys (GE:s) förvärv av det brittiska företaget Amersham Plc, med verksamhet inom farmaceutiska produkter för diagnostik och bioforskning.

231. Amersham tillverkar farmaceutiska produkter för diagnostik som används i kombination med diagnostisk utrustning, t.ex. scannrar, för att visuellt återge kroppens hälsostatus, samt även biofarmaka. GE är ett diversifierat industriföretag med verksamhet inom olika tillverknings-, teknik- och tjänstesektorer, bl.a. medicinska system. GE Medical Systems är specialiserat på medicinsk avbildningsteknik för diagnostik.

232. Den planerade transaktionen ledde inte till någon horisontell överlappning. Eftersom GE:s och Amershams produkter inom den medicinska sektorn emellertid kompletterar varandra, och sjukhusen för vissa avbildningstillämpningar behöver köpa såväl hårdvara som farmaceutiska produkter, inriktade kommissionen sin analys på att ta reda på om koncentrationen skulle kunna leda till konglomerateffekter. Kommissionen hyste framför allt oro över att GE skulle kunna motiveras till att göra kombinationserbjudanden till bättre priser än summan av de enskilda produkterna i paketet, eller till att utforma sina produkter på ett sådant sätt att Amershams produkter skulle fungera bättre med GE än med konkurrerande utrustning (teknisk sammankoppling)

233. Marknadsundersökningen visade dock att ett sådant scenario var osannolikt. Det berodde på att vare sig GE eller Amersham innehade dominerande ställningar med sina respektive produkter i Europa. Både kunderna och ett antal konkurrenter var dessutom överens om att det rådde stark konkurrens på de berörda marknaderna med tunga tillverkare av utrustning som Philips, Siemens och Toshiba, och starka läkemedelsproducenter som Schering, Bristol Myers Squibb, Tyco/Mallinckrodt och Bracco. Kommissionen kom därför fram till slutsatsen att dessa aktörer sannolikt inte skulle kunna utestängas från marknaden eller bli marginaliserade. Oron för teknisk sammankoppling kunde också skingras, eftersom kommissionen försäkrade sig om att det rådde perfekt kompatibilitet mellan de olika befintliga utrustningarna och farmaceutiska produkterna och att det inte är sannolikt att denna kompatibilitet kommer att minska när nya produkter introduceras på marknaden.

Air Liquide/Messer[161]

234. Den 15 mars godkändes sammanslagningen mellan den franska koncernen Air Liquide och den tyska Messer-koncernen på vissa villkor. Messer-koncernen har verksamhet i Tyskland, Storbritannien och Förenta staterna. Kommissionen hyste oro att förvärvet skulle leda till högre priser för gaskonsumenter, särskilt i Tyskland. Parterna erbjöd sig dock att göra betydande avyttringar, vilket gjorde att transaktionen kunde godkännas utan att någon fördjupad undersökning behövde inledas.

235. Air Liquide och Messer-koncernen tillverkar och distribuerar gaser för industri och medicinskt bruk (som syre, kväve och argon) samt tillhandahåller därtill anslutna stödtjänster. Genom affären fick Air Liquide, som är global marknadsledare inom industrigassektorn, ett fotfäste som de länge hade sökt i Storbritannien, där det inte fanns några överlappningar. Transaktionen skulle dock även ha givit upphov till konkurrensproblem på den redan koncentrerade europeiska marknaden för industrigaser, med den petrokemiska industrin och stålindustrin som typiska avnämare, samt på marknaden för elektroniska specialgaser. På nationell nivå ökade koncentrationen ytterligare risken för duopol i Tyskland (med Linde AG) för gaser levererade i tonnage och gasflaskor för industriellt och medicinskt bruk.

236. För att undanröja kommissionens farhågor åtog sig Air Liquide att avyttra stora delar av sin egen eller Messers verksamhet i Tyskland. Dessa avyttringar inbegrep delar av Messers rörledningsnät, ett flertal tonnage- och kondensationsanläggningar, fyllningsstationer för gasflaskor samt de därmed sammanhängande kundbaserna. Air Liquide åtog sig också att avyttra Messers innehav i dess gemensamma företag med Nippon Sanso, ett företag som tillverkar elektroniska specialgaser.

Sanofi Synthelabo/Aventis[162]

237. I januari aviserade läkemedelsföretaget Sanofi-Synthélabo SA ett uppköpsanbud för Aventis SA, en affär som kommissionen godkände på vissa villkor. Båda företagen var baserade i Frankrike. Aventis var självt en produkt av en koncentration mellan Hoechst och Rhône-Poulenc, som godkändes på vissa villkor i augusti 1999. Genom transaktionen skulle ett av världens största läkemedelsföretag skapas och det fanns konkurrensproblem på de marknader där det fanns överlappningar mellan företagens verksamheter. Konkurrensen kunde begränsas till skada för personer som lider av blodproppsbildningar, cancer i tjock- och ändtarmen eller av sömnlöshet.

238. Alla områden där det förekom överlappning hade att göra med medicinska produkter avsedda för människor. Det rörde sig om produkter för behandling av hjärtsymptom, dålig blodcirkulation, infektioner i öron, näsa och hals och sömnlöshet, med flest överlappningar på marknaderna för heparin och heparoid (i elva EU-länder) samt behandling av cancer i tjock- och ändtarmen (i sju EU-länder). Andra berörda områden inbegrep försäljning av vitaminer, muskelavslappnande medel och antibiotika. För att skingra kommissionens farhågor sålde Sanofi antingen av verksamheterna eller beviljade licenser för dem i 14 EU-länder, av vilka de flesta överlappningarna fanns i Frankrike.

Group 4 Falck/Securicor[163]

239. Kommissionen godkände även det planerade samgåendet mellan Securicor och Group 4 Falck efter det att företagen undanröjde farhågorna för begränsad konkurrens inom vissa marknader för säkerhetstjänster i Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien. Genom den brittisk-danska koncentrationen skapades det näst största företaget i säkerhetsbranschen i världen efter svenska Securitas.

240. Group 4 Falck, ett danskt företag, och Securicor, ett företag med säte i Storbritannien, tillhandahåller privata säkerhetstjänster. Båda företagen kan erbjuda ett stort utbud av olika tjänster, som värdetransporter, bevakningstjänster, alarmsystem och tjänster inom rättssystemet (som fängelseledning och fångtransporter). Alla parternas tillgångar skulle slås samman i ett nytt företag kallat Group 4 Securicor, med undantag av Group 4 Falcks rättsvårdande tjänster (som skulle säljas till ett tredje företag före koncentrationens fullbordande).

241. Group 4 Falck har verksamhet i 80 länder och Securicor i 50. Tillsammans skulle företagen stå i nära konkurrens med det Sverigebaserade företaget Securitas, som är marknadsledande i hela världen. På grund av att det finns olika regler och lagar i varje land tillhandahålls säkerhetstjänster på nationell eller regional nivå. Koncentrationen analyserades följaktligen land för land. Trots de samgående företagens globala utbredning, konstaterades bara överlappning mellan deras verksamheter i sex länder i EU: Frankrike, Tyskland, Irland, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien.

242. Genom kommissionens undersökning fastställdes konkurrensproblem inom tre geografiska områden: värdetransporter, bemannad bevakning och larmövervakning och följdtjänster i Luxemburg, bemannad bevakning i Nederländerna och värdetransporter i Skottland. För att undanröja kommissionens oro avyttrade Group 4 Falck och Securicor Securicors hela säkerhetsverksamhet i Luxemburg, Group 4 Falcks bemannade bevakningsverksamhet i Nederländerna och deras värdetransportverksamhet i Skottland.

Owens-Illinois/BSN Glasspack[164]

243. Kommissionen godkände även att den franska glaskärlstillverkaren BSN Glasspack SA köptes upp av sin USA-baserade konkurrent Owens-Illinois Inc. De glasbehållare som tillverkas av de samgående företagen används för att förpacka produkter som läskedrycker, vin, mineralvatten, olivolja, ketchup och andra livsmedel.

244. Owens-Illinois är en internationell tillverkare av glasbehållare, maskinutrustning för att tillverka glasbehållare samt plastkärl och tillhörande utrusning. I EU har företaget glastillverkning i Finland, Italien, Spanien och Storbritannien. BSN tillverkar och säljer glasbehållare för drycker och livsmedel och har produktionsanläggningar i Frankrike, Belgien, Tyskland, Nederländerna och Spanien. De två företagens europeiska nät av produktionsanläggningar kompletterade varandra i stor utsträckning. Owens-Illinois och BSN Glasspack är emellertid direkta konkurrenter på två regionala marknader, nämligen nordöstra Spanien/sydvästra Frankrike och sydöstra Frankrike/Norditalien. Glassbehållare är utrymmeskrävande produkter men de levereras i regel inom ett område på 300-400 km från produktionsanläggningen och en anläggnings leveransområde kan därför sträcka sig över regioner på båda sidor om en nationell gräns.

245. Transaktionen skulle enligt den ursprungliga anmälan ha inneburit högre marknadsandelar i de berörda regionerna och den skulle ha eliminerat en viktig konkurrent på marknader som redan är mycket koncentrerade. Förutom de samgående parterna är den enda större marknadsaktören i dessa regioner det franska företaget St. Gobain och alla andra konkurrenter är ganska små. Effekten av koncentrationen skulle således i dessa områden ha varit att antalet betydande leverantörer minskade från tre till två.

246. För att skingra kommissionens farhågor åtog sig Owens-Illinois att avyttra en produktionsanläggning i vart och ett av de berörda områdena till oavhängiga, livskraftiga företag, i Milano i Italien och i Barcelona i Spanien.

247. Transaktionen gav inte upphov till några konkurrensproblem i övriga EES, eftersom de två parternas försäljningsverksamhet antingen inte har några inslag av överlappning eller, om sådana inslag förekommer, den sammanslagna enheten kommer att vara utsatt för konkurrens från en rad stora konkurrenter, bl.a. St. Gobain, Rexam, Ardagh, Weigand och Allied Glass.

GIMD/Socpress[165]

248. Den 16 juni godkände kommissionen på vissa villkor Marcel Dassault Industrial Groups (GIMD:s) planerade förvärv av Socpresse.

249. GIMD är en fransk koncern med intressen främst i flygteknik, datorer, vinodling och utgivning av tidskrifter. De titlar som ges ut av GIMD omfattar bl.a. Le Journal des Finances , Finances Magazine och Spectacle du Monde . Socpresse är också ett franskt företag som producerar nationella och regionala tidningar, tidskrifter och specialtidskrifter. Det är moderbolag till Figaro Holding, som producerar dagstidningarna Le Figaro och Figaro Magazine , samt gruppen L’Express–L’Expansion , som ger ut ett stort antal tidskrifter, bl.a. L’Express, L’Expansion, La Vie Financière och Mieux Vivre Votre Argent .

250. Kommissionens granskning visade att GIMD/Socpresse-koncernen skulle kontrollera ett betydligt större antal ekonomiska och finansiella tidskrifter än konkurrenterna, vilket skulle ge den en fördelaktig position på marknaden, särskilt gentemot annonsörer med intresse av att nå en läsekrets inom finansvärlden.

251. Transaktionen gav därför upphov till konkurrensproblem i Frankrike, på marknaderna för försäljning av annonser i ekonomi- och finanstidskrifter, eftersom varken konkurrenterna eller köparna av annonsutrymme (annonsörerna) skulle ha kunnat väga upp Socpresse/GIMD:s kombinerade inflytande på marknaden, med en marknadsandel på nästan 50 %. Annonsörerna förhandlar i allmänhet individuellt med förlagen eller deras byråer och åtnjuter därför inte någon verklig marknadsmakt.

252. För att lösa konkurrensproblemen och därmed undvika en fördjupad undersökning, åtog sig GIMD att göra sig av med ekonomi- och finanstidskriften La Vie Financière , som ges ut av Express/Expansion-gruppen. Med tanke på publikationens kvalitet och rykte ansåg kommissionen att denna åtgärd var tillräcklig för att skingra dess farhågor. För att säkerställa att de flesta av de journalister som arbetar för La Vie Financière blev kvar på tidskriften efter försäljningen och inte utnyttjade sin rätt att lämna den genom den s.k. clause de cession som alla innehavare av presslegitimationer har enligt den franska industrilagstiftningen, kommer kommissionen dock att försöka se till att den som köper publikationen har tillräcklig trovärdighet inom förlagssektorn för att kunna garantera tidskriftens fortlevnad och effektiv konkurrens på marknaden på lång sikt.

Syngenta CP/Advanta[166] och Fox Paine/Advanta[167]

253. Den 17 augusti godkände kommissionen på vissa villkor köpet av det frötillverkande företaget Advanta BV, med säte i Nederländerna, genom det Schweizbaserade företaget Syngenta Crop Protection AG. Syngenta Crop Protection AG är ett dotterbolag till Syngenta AG, som liksom Advanta BV har verksamhet inom odling, produktion, bearbetning och försäljning av olika typer av fröer.

254. Kommissionens marknadsundersökning visade att det fanns allvarliga konkurrensproblem på ett antal nationella frömarknader inom EU, nämligen sockerbetsfrön i Belgien, Finland, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien, solrosfrön i Ungern och Spanien samt den franska marknaden för vårhavrefrön och den brittiska marknaden för frön till trädgårdsärter (vining pea).

255. Transaktionen skulle ha skapat en mycket stark marknadsledare, ofta minst dubbelt så stor som den näst största konkurrenten. På marknaden för sockerbetsfrön skulle den planerade transaktionen också ha fört samman två av de tre största europeiska sockerbetsodlarna, som också är de största leverantörerna av sockerbetsfrön i Europa.

256. För att skingra kommissionens farhågor beträffande konkurrensen åtog sig Syngenta att avyttra Advantas hela europeiska fröverksamhet till en oavhängig köpare, vilket helt och hållet skulle eliminera överlappningen mellan parternas verksamheter på alla relevanta marknader inom EU.

257. Några dagar senare, den 20 augusti, godkände kommissionen att Fox Paine, ett amerikanskt investeringsfondföretag, förvärvade Advantas världsomspännande verksamhet med frön för sockerbetor, oljeraps, sorghum, solrosfrön, gräsfrön samt majs och säd utanför Nordamerika. Genom denna transaktion fullföljdes de åtaganden som Syngenta hade gjort för koncentrationen mellan Syngenta och Advanta.

258. Kommissionens granskning av transaktionen mellan Fox Paine och Advanta visade att Fox Paine hade intressen i flera sektorer, bl.a. ett majoritetsinnehav i den amerikanska frötillverkaren Seminis, som utvecklar, odlar och säljer frukt- och grönsaksfrön, även i Europa. Seminis och Advantas verksamheter överlappade varandra på marknaderna för vining pea och lökfröer, men marknadsundersökningen ledde inte till att några särskilda konkurrensproblem konstaterades, eftersom båda parterna även framgent kommer att vara utsatta för konkurrens från andra viktiga aktörer.

Cytec/UCB Surface Specialties[168]

259. Den 17 december godkände kommissionen på vissa villkor att Cytec Industries Inc. (Cytec), USA, övertog UCB’s Surface Specialties (Surface Specialties) verksamhet.

260. Cytec producerar specialkemikalier och material, inbegripet kemikalier för gruvdrift och vattenbearbetning, ytbehandling, lim och kompositmaterial, samt murblockskemikalier. Surface Specialties, som ingår i det belgiska kemi- och läkemedelsföretaget UCB, tillverkar kemikalier för ytbehandling, lim och kemikalier för tillämpningar inom grafisk konst.

261. Genom kommissionens marknadsundersökning fastställdes allvarliga konkurrensproblem till följd av kombinationen av de samgående parternas verksamheter på marknaderna för aminoplaster som används som bindemedel i industriella flytande ytbehandlingsmaterial och som vidhäftningsagens för armerat gummi. Cytec lyckades undanröja dessa problem genom att åta sig att avyttra Surface Specialties anläggning i Fechenheim (Tyskland), som står för nästan all Surface Specialties produktion i Europa.

262. Kommissionen tog också reda på huruvida kombinationen mellan Cytec, en viktig leverantör av akrylamid och Surface Specialties, som använder akrylamid som insatsvara för sin produktion av lim och plasttillsatser, skulle kunna leda till att tredje parter utestängs från möjligheterna att leverera akrylamid. Dessa farhågor visade sig dock genom marknadsundersökningen ogrundade, eftersom Cytec är utsatt för konkurrens från trovärdiga konkurrenter för leveranserna av akrylamid, och Surface Specialties sammanlagda behov endast tycks utgöra en obetydlig del av Cytecs produktion.

Faktaruta 7: Ett första steg mot konsolidering av den europeiska lufttransportindustrin – koncentrationen mellan Air France och KLM och alliansen mellan Air France och Alitalia

Inledning

De senaste tre åren har varit särskilt produktiva för gemenskapslagstiftningen inom lufttransportområdet. Genom de s.k. Open Skies -domarna[169] 2002 och den lagstiftningsprocess som inleddes av kommissionen under åren dessförinnan[170] skapades den rättsliga grunden för utvecklingen av en verklig inre marknad för den civila lufttransportindustrin. Därefter var det de europeiska flygbolagens tur att inrätta sig efter denna nya rättsliga ram och skapa EU-övergripande aktörer som kunde få slut på uppsplittringen av den europeiska flygtransportindustrin[171]. Efter 2002 har Air France och KLM varit de första europeiska flygbolagen som tagit detta tillfälle i akt.

Kommissionen behövde 2004 kontrollera att denna konsolideringsprocess äger rum i full överensstämmelse med konkurrensreglerna. Air France (AF) och KLM aviserade sitt samgående under det andra halvåret 2003 och transaktionen godkändes av kommissionen den 11 februari[172]. Kort efter beslutet om AF/KLM beviljades AF den 7 april ett undantag enligt artikel 81.3 i EG-fördraget för sin mer traditionella allians med Alitalia (AZ)[173]. Det finns många paralleller mellan de båda ärendena när det gäller tidpunkt och aktörer och de lämpar sig därför väl för en analys av hur lufttrafikärenden handläggs enligt artikel 81 och den nya koncentrationsförordningen.

Rättslig bakgrund till de båda transaktionerna och nya tendenser inom europeisk lufttransportindustri

För att täcka in fler destinationer och förbättra kapacitetsutnyttjandet till lägre kostnad, upprättar större flygbolag nav-eker-system och koncentrerar trafiken runt sina respektive nav. Ett ytterligare sätt att nå detta mål är att ingå avtal med andra flygbolag. Dessa avtal kan utformas som strategiska allianser (t.ex. AF/AZ) eller som en koncentration (t.ex. AF/KLM). Koncentrationen möjliggör bättre rationalisering och integrering av de samgående flygbolagens nätstrukturer än allianser. Koncentrationer inom EU mellan flygbolag med olika nationalitet brukade dock vara svåra på grund av systemet med bilaterala internationella avtal som reglerar trafikrättigheterna mellan staterna.

Enligt den internationella konventionen om luftfart av den 7 december 1947 (Chicago-konventionen) har varje oavhängig stat behörighet att bevilja trafikrättigheter över sitt luftrum. På denna grundval beviljades trafikrättigheter till flygbolag från tredje land genom bilaterala avtal, enligt vilka två undertecknande stater ofta beviljar trafikrättigheter endast till flygbolag av samma nationalitet som de staterna (s.k. nationalitetsklausul). EU hade visserligen fullbordat den inre marknaden för luftfart 1997[174], vilket innebar att flygbolag inom EU har rätt att konkurrera på den europeiska marknaden, men internationella flygresor till eller från EU var och är fortfarande föremål för många begränsningar, bl.a. nationalitetsklausulen. Om ett belgiskt flygbolag således köps upp av ett brittiskt flygbolag och därmed förlorar sin belgiska nationalitet, riskerar det att förlora sina rättigheter att flyga mellan Belgien och tredje länder, eftersom det tredje landet kan ifrågasätta flygbolagets nationalitet och de tillhörande trafikrättigheterna. Risken att förlora dessa trafikrättigheter ansågs ibland alltför stor och äventyrade därför koncentrationernas kommersiella livskraft. Detta är ett av skälen varför framgångsrika EU-övergripande koncentrationsprojekt sällan hade ägt rum, dvs. fram till AF/KLM-ärendet.[175]. På grund av rättsläget föredrog de europeiska flygbolagen att bilda strategiska allianser.

” Open Skies ”-domarna förändrade detta rättsläge. EG-domstolen avgjorde att de medlemsstater som hade gjort åtaganden gentemot Förenta staterna inte hade rätt att göra det och att de hade brutit mot gemenskapens exklusiva behörighet inom en rad områden. Domstolen ansåg också att medlemsstaternas förhandlingar om bilaterala avtal för sina nationella flygbolags räkning samtidigt som andra flygbolag inom gemenskapen utestängdes, utgör en överträdelse av den etableringsfrihet som föreskrivs i artikel 43 i EG-fördraget. Till följd av detta måste nationalitetsklausulerna i medlemsstaternas bilaterala avtal med tredje länder ersättas med s.k. ”gemenskapsklausuler”. Det är nödvändigt att bestående bilaterala avtal ändras och att gemenskapsklausulen erkänns av tredje land för att säkerställa att lufttransporttjänster drivs på en sund rättslig grund[176]. Därmed kommer den kommersiella risk som beskrivs ovan att försvinna och det är mer sannolikt att koncentrationer mellan flygbolag inom gemenskapen kommer att äga rum.

Beskrivning av de två transaktionerna

Begreppet koncentration omfattar endast “transaktioner som medför en varaktig förändring i de berörda företagens struktur”[177]. Enligt ramavtalet som undertecknades den 16 oktober 2003[178] mellan AF och KLM skall två tidigare oavhängiga flygbolag gå samman för att bli en enda operatör på marknaden (under namnet Air France-KLM). AF:s tidigare aktieägare kommer att inneha 81 % av aktierna i Air France-KLM och KLM:s minoritetsägare resterande 19 %. Det bästa sättet att fullt ut dra nytta av synergieffekterna skulle visserligen vara en fullständig koncentration, men för att få till stånd en gradvis acceptans hos tredje länder av principen om ”gemenskapsbolag”, krävs det ett försiktigt och successivt tillvägagångssätt. Till att börja med kommer AF att förvärva omfattande vetorätter över KLM, som kommer att behålla sin nederländska nationalitet. I en andra fas kommer integrationen mellan AF och KLM att vidareutvecklas och den sammanslagna enheten kommer eventuellt så småningom att drivas som ett enda flygbolag. AF:s förvärv av centrala vetorätter över KLM från första början visar att den anmälda transaktionen utgör en koncentration i den mening som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen.

AF och AZ har inom ramen för sin omfattande allians kommit överens om att samordna sina operativa och kommersiella strategier för ett antal rutter (dvs. från början gällde överenskommelsen endast rutterna mellan Frankrike och Italien), genom att använda gemensamma koder, nätverkssamordning och samarbete om rutter, gemensamma priser och en gemensam försäljningsstrategi. I motsats till AF/KLM-ärendet förblir dock AF och AZ två skilda och oavhängiga enheter på marknaden. Genom alliansen skapas ingen ny enhet vare sig rättsligt eller i praktiken och inte heller har alliansen förändrat de berörda företagens struktur, särskilt vad gäller kontrollen. Alliansen har inte heller någon oberoende tillgång till marknaderna, eftersom alla kundkontakter fortfarande kommer att ske genom AF respektive AZ. Alliansen utgör helt klart inte någon koncentration utan ett avtal om ett samordnat förfarande enligt den mening som avses i artikel 81 i EG-fördraget[179]. Alliansen öppnar emellertid möjligheter till en framtida koncentration mellan parterna.

Marknadsdefinition och bedömning av de två transaktionerna

Faktabedömningarna av de två ärendena är snarlika. För det första definierade kommissionen de relevanta marknaderna enligt sin väletablerade metod där linjer definieras med hjälp av par av städer, dvs. avgångsort och ankomstort, som har bekräftats genom rättspraxis[180]. I beslutet om AF/KLM diskuterades visserligen betydelsen av nätverkskonkurrens ur ett efterfrågeperspektiv, men i båda besluten var slutsatsen att ur kundens perspektiv varje avgångs- och ankomstort skulle betraktas som en separat marknad, eftersom kunderna kräver en transporttjänst mellan två orter. För det andra bedömde kommissionen utbytbarheten mellan flygplatser inom ett visst upptagningsområde för att avgöra den exakta räckvidden för varje par av städer. Kommissionen ansåg härvidlag att de två största flygplatserna i Paris, Milano, Rom och New York var utbytbara. För det tredje skiljer kommissionen, liksom i tidigare beslut på luftfartsområdet, mellan ”tidskänsliga” och ”icke tidskänsliga” kunder[181]. För det fjärde, i båda ärendena ansågs de rutter på vilka parterna faktiskt hade överlappande trafik som relevanta marknader.

Utan att det påverkar dessa likheter var undersökningen i AF/KLM-ärendet bredare, på grund av de två transaktionernas olika natur och omfattning. Den inbegrep en bedömning av de internationella rutterna[182] och effekten av AF:s och KLM:s partnerskap med andra flygbolag. På långa rutter ansåg kommissionen att de indirekta linjerna konkurrerade med direkta linjer under vissa omständigheter, exempelvis om tiden före anslutningen är kortare än 150 minuter[183]. Vid bedömningen av AF/KLM-ärendet togs även hänsyn till huruvida det på de olika relevanta rutterna fanns partner till de samgående parterna (t.ex. medlemmar av AF:s Skyteam-allians eller av NorthWest, KLM:s amerikanska samarbetspartner). De starka ekonomiska och kommersiella förbindelserna och den omfattande förbindelsen mellan AF och AZ fick kommissionen att komma fram till slutsatsen att AZ efter samgåendet inte längre skulle ha något incitament att konkurrera med KLM på linjerna mellan Italien och Nederländerna och dessa rutter var därför inbegripna i konkurrensbedömningen av koncentrationen. I beslutet om AF/KLM granskades slutligen även andra närliggande marknader som godstransport och underhåll.

Kommissionen konstaterade att det fanns konkurrensproblem på sju rutter i AF/AZ-ärendet och nio rutter inom EU och fem interkontinentala rutter i AF/KLM-ärendet. Alla dessa rutter är sådana där parterna har en stor kombinerad marknadsandel och där inträdeshindren är höga, främst på grund av att åtminstone en av orterna i det berörda paret av städer har en överbelastad flygplats.

Likheter och skillnader mellan de korrigerande åtgärder som tillämpades

De konkurrensproblem som härrör från allianser och koncentrationer inom luftfartssektorn är snarlika och därför är de åtgärder som vidtas för att undanröja problemen också snarlika. Konkurrensproblem inom denna sektor har definitionsmässigt i regel andra skäl än begränsningar av fysisk kapacitet vilket kräver att en given verksamhet avyttras (t.ex. flygplan eller dotterbolag), utan de härrör snarare från inträdeshinder, nämligen tillgång till ankomst- och avgångstider[184]. I detta avseende åtog sig parterna i båda ärendena att ställa ankomst- och avgångstider till konkurrenternas förfogande, så att dessa skulle ha möjlighet att flyga på de rutter där kommissionen hade fastställt att det fanns konkurrensproblem. Dessa korrigerande åtgärder åtföljdes av andra åtgärder (frysning av turtäthet och skyldighet att träffa överenskommelser i fråga om bonusprogram, interlining och intermodala transporttjänster mm.)

De korrigerande åtgärderna bör emellertid också spegla de särskilda kännetecknen med anknytning till olikheterna mellan en allians och en koncentration. En kooperativ allians innebär inte en varaktig förändring av marknaden och ett beslut enligt artikel 81.3 beviljas till att börja med för sex år, för att därefter ses över. En koncentration däremot, (och därmed ett beslut i ett koncentrationsärende) har varaktiga effekter på företagens och marknadens struktur. Därför är strukturella åtgärder särskilt viktiga i koncentrationsärenden, eftersom de av själva sin natur har en sådan varaktig effekt[185].

Beslutet i AF/KLM-ärendet utgör i detta hänseende en innovativ förskjutning mot ett mer permanent eller ”strukturellt” sätt att hantera de traditionella åtgärderna med fördelning av ankomst- och avgångstider. För det första gäller skyldigheten att avstå från ankomst- och avgångstider för obegränsad tid. För det andra skall ankomst- och avgångstider som har ställts till förfogande av parterna och som inte längre används av ett nytt lufttrafikföretag eller för ett visst par av städer lämnas tillbaka till flygplatsens pool av ankomst- och avgångstider i fall där det inte längre kvarstår någon skyldighet att överlåta ankomst- och avgångstider. För det tredje tillämpades ett s.k. ”kronjuvel”-synsätt för rutten mellan Amsterdam och Paris, som konkurrenterna hade särskilt svårt att komma in på, eftersom den binder samman AF:s och KLM:s respektive nav. På vissa villkor och under förutsättning att det har haft trafik på denna linje under minst tre år, kan ett nytillträtt lufttrafikföretag mellan dessa städer t.o.m. få hävdvunna rättigheter till de ankomst- och avgångstider som har ställts till förfogande av de samgående parterna.

Beträffande de korrigerande åtgärderna på långdistansflygningarna, särskilt för AF/KLM-ärendet, behövde kommissionens antagande om att indirekta flygningar utgör en konkurrensbegränsning för direkta flyg åtgärdas. De franska och nederländska nationella myndigheterna förklarade därför att de skulle avstå från alla ingripanden i prissättningen för indirekta tjänster på ett stort antal rutter (s.k. sjättefrihetsrättigheter) och att de skulle se till att flygbolag från tredje part har rätt att mellanlanda i Amsterdam eller Paris för att kunna erbjuda destinationer utanför EU (femtefrihetsrättigheter). Dessa förklaringar är en integrerad del av beslutet i AF/KLM-ärendet.

3. HÄNSKJUTANDEN

Kabel Deutschland/ish[186]

263. Den 20 april mottog kommissionen en anmälan om det tyska företaget Kabel Deutschland GmbH:s (”KDG”) planerade förvärv av företagen ish GmbH & Co KG, Tyskland, och ish KS NRW GmbH & Co KG, Tyskland (de två sistnämnda ”ish”).

264. KDG driver Deutsche Telekom AG:s tidigare bredbandskabelnät i hela Tyskland utom delstaterna Hessen, Baden-Württemberg och Nordrhein-Westfalen. I den sistnämnda delstaten driver ish bredbandskabelnätet. Båda företagen erbjuder inom sina respektive nätområden överföring av radio- och TV-signaler samt anslutning till Internet. Förutom förvärvet av ish planerade KDG dessutom att köpa de båda återstående regionala kabelnätföretagen på bredbandsområdet i Tyskland, nämligen Hessen och Kabel Baden-Württemberg. Till skillnad från samgåendet mellan KDG och ish hörde dessa två koncentrationer till den nationella konkurrensmyndighetens, dvs. Bundeskartellamts, behörighetsområde.

265. Den 14 maj lämnade Bundeskartellamt till kommissionen en begäran om hänskjutande, enligt vilken koncentrationen skulle kunna leda till att en dominerande ställning förstärks på flera marknader i Tyskland. På marknaden för inmatning av radio- och TV-signaler, där programföretag begär överföring av sina signaler via bredbandskabeln, skulle en sådan förstärkning enligt Bundeskartellamt orsakas av den ökade räckvidd som blir följden när de båda näten kopplas samman. Dessutom anser Bundeskartellamt att konkurrensen på marknaden för tjänster för digital betal-TV, marknaden för leverans av signaler från den regionala bredbandskabeln till lokala kabelsystem och marknaden för leverans av signaler till slutkunder skulle kunna hindras ytterligare om ish försvann som konkurrent till KDG, som redan ansågs dominerande på vissa regionala marknader.

266. Kommissionen konstaterade att villkoren för ett hänskjutande till Bundeskartellamt uppfylldes, med hänsyn till att de marknader som berördes av transaktionen hade en nationell räckvidd. Den ansåg att Bundeskartellamt var den instans som bäst kunde bedöma de preliminära konkurrensproblemen, eftersom det krävdes en undersökning av lokala marknader och specifika nationella omständigheter. Dessutom väckte alla tre förvärv som KDG planerade genomföra, dvs. förvärvet av ish, iesy Hessen och Kabel Baden-Württemberg – liknande frågor och borde därför undersökas gemensamt av en enda konkurrensmyndighet. Den 7 juni beslutade kommissionen därför hänskjuta ärendet till Bundeskartellamt.

Accor/Barrière/Colony[187]

267. Den 4 juni beslutade kommissionen hänskjuta en del av det planerade gemensamma företaget mellan Accor, familjekoncernen Barrière-Desseigne och Colony till de franska konkurrensmyndigheterna. Detta partiella hänskjutande gällde bedömningen av transaktionens påverkan på konkurrensen på kasinomarknaden i två franska regioner, Côte d’Azur och kustområdet i Baskien och Les Landes. Samma dag godkände kommissionen transaktionen i fråga om de återstående produktmarknaderna och geografiska marknaderna.

268. Kommissionens undersökning visade att marknaden för kasinoverksamhet hade en lokal geografisk dimension som kan definieras antingen utifrån ett relevant geografiskt kommersiellt område inom en timmes bilresa ifrån eller ett lokalt befolkningsområde. På grundval av denna definition skulle transaktionen ha orsakat konkurrensproblem i de två ovannämnda franska regionerna. Kommissionen ansåg därför att de franska myndigheterna var de som bäst kunde bedöma transaktionens inverkan på dessa lokala marknader och beslutade att hänskjuta konkurrensbedömningen tillbaka till Frankrike.

269. Övriga aspekter på transaktionen gällde förvärvet av kasinolicenser och hotellmarknaderna, och de godkändes eftersom kommissionen ansåg att det inte fanns någon risk för att transaktionen skulle påverka konkurrensen negativt på dessa marknader.

270. Den 28 juli godkände de franska konkurrensmyndigheterna transaktionen på det villkoret att korrigerande årgärder vidtas på de två marknader som hänskjutits. De korrigerande åtgärderna består av att parterna säljer två kasinon, det ena i Côte d’Azur och det andra vid kusten i Baskien och Les Landes.

4. Anmälningar som dragits tillbaka

INA/AIG/SNFA[188]

271. Den 22 september mottog kommissionen en anmälan från den tyska lagertillverkaren INA Holding Schaeffler KG (”INA”) och den amerikanska försäkringskoncernen AIG om deras gemensamma förvärv av SNFA, en fransk tillverkare av precisionslager. INA och SNFA har specialiserat sig på tillverkning av precisionsrullager. AIG är en internationell försäkringskoncern som inte har någon verksamhet inom lagertillverkning. Precisionslager används främst inom tillämpningar som kräver en mycket hög exakthet, särskilt inom tillverkning av verktygsmaskiner och inom sektorn för rymd- och flygtillämpningar.

272. Den 23 oktober 2003 inledde kommissionen en fördjupad undersökning av den planerade transaktionen på grund av farhågor för att INA skulle kunna få en dominerande ställning om konkurrensen sätts ur spel mellan de två största leverantörerna av precisionslager för tillverkning av verktygsmaskiner i Västeuropa. Kommissionens preliminära åsikt, som grundade sig på en marknadsundersökning, var att transaktionen väsentligt skulle minska konkurrensen på marknaden för vinkelkontaktkullager i Västeuropa, eftersom den skulle ha sammanfört de två största aktörerna och de starkaste på det hela taget när det gäller kvalitet, tillförlitlighet, innovation och portföljbredd. Ingen av de återstående konkurrenterna, varken den svenska leverantören SKF eller det japanska företaget NSK, eller andra små aktörer, skulle ha kunnat utöva ett tillräckligt och effektivt konkurrenstryck på INA. Kommissionen fann också att kunderna troligen inte skulle kunna verka tillräckligt återhållande på INA:s prisstrategi, eftersom de flesta tillverkare av verktygsmaskiner och verktygsmaskinspindlar är små företag med begränsad förhandlingsstyrka.

273. På grund av sina starka betänkligheter beslutade kommissionen skicka ett meddelande om invändningar till INA och AIG den 19 december 2003. Inget slutligt beslut utfärdades dock, eftersom parterna övergav planerna på transaktionen i januari 2004.

RWA/AMI[189]

274. Den 11 oktober avstod de österrikiska företagen RWA Raiffeisen-Ware Austria AG (”RWA”) och AMI Agro Linz Melamine International GmbH (”AMI”) från planerna på att bilda det gemensamma företaget Inter-Fert Düngemittel GmbH (”Inter-Fert”) och drog tillbaka motsvarande anmälan till kommissionen. Bildandet av det gemensamma företaget skulle ha fört samman den ledande österrikiska tillverkaren av gödselmedel, AMI, och den viktigaste grossistorganisationen i Österrike på jordbruksområdet, RWA.

275. I ett beslut av den 29 september hade kommissionen inlett den andra fasen av förfarandet, eftersom den preliminära undersökningen av den planerade koncentrationen visade att bildandet av det gemensamma företaget skulle förstärka RWA:s dominerande ställning på grossistmarknaden för gödselmedel i Österrike. I det angränsande Bayern konstaterade kommissionen också konkurrensproblem i handeln med gödselmedel.

276. Kommissionens preliminära slutsats blev att RWA ensamt hade marknadsandelar på 55–65 % på marknaderna för vissa typer av gödselmedel skilt för sig eller alla gödselmedel tillsammans och att AMI skulle ha fallit bort som en viktig konkurrent på den österrikiska grossistmarknaden till följd av transaktionen. Dessutom skulle RWA:s dominerande ställning ha förstärkts genom samgåendet med AMI på grund av den vertikala integration som hade blivit följden. Det fanns en risk för att transaktionen skulle ha lett till utestängning. Transaktionen skulle också ha kunnat stärka BayWas dominerande ställning på den bayerska detaljistmarknaden för gödselmedel, där företaget, som är ett moderbolag till RWA, har en marknadsandel på cirka 70 %, och transaktionen skulle ha kunnat leda till en utestängning av konkurrenter till BayWa. Det skulle ha förstärkt BayWas dominerande ställning på de bayerska detaljistmarknaderna för gödselmedel och hindrat konkurrensen avsevärt på en betydande del av den gemensamma marknaden.

277. För att lösa de konkurrensproblem som gäller Österrike och Bayern föreslog parterna åtaganden, som dock inte ansågs tillräckliga för att lösa konkurrensproblemen på de berörda marknaderna i Österrike och Bayern. Detta bekräftades när åtagandena testades på marknaden. Efter det att parterna underrättats om att kommissionen inlett en fördjupad undersökning drog de tillbaka sin anmälan.

C – VALDA DOMSTOLSÄRENDEN

Portugal mot kommissionen (Cimpor)

278. Den 22 juni avkunnade EG-domstolen sin dom[190] till fördel för kommissionen i ett mål som gällde det beslut som kommissionen antog den 22 november enligt artikel 21.3 i koncentrationsförordningen[191] i samband med undersökningen av en anmäld företagskoncentration i ärendet Secil/Holderbank/Cimpor [192]. I beslutet enligt artikel 21.3 (”beslutet”) uppmanade kommissionen den portugisiska regeringen att vidta de åtgärder som var nödvändiga för att följa gemenskapslagstiftningen och att återkalla två beslut ( despachos av den 5 juli 2000 och den 11 augusti 2000) som den portugisiska regeringen hade fattat om att med stöd av den nationella lagstiftningen om privatisering motsätta sig den föreslagna koncentrationen, som hade anmälts till kommissionen och som hade en gemenskapsdimension.

279. I beslutet och i försvaret av detta inför EG-domstolen hävdade kommissionen att strukturen i artikel 21 bygger på balansen mellan å ena sidan den medlemsstat som är skyldig att på förhand meddela kommissionen ”alla andra allmänna intressen” och att avstå från att vidta åtgärder för att skydda sådana intressen och å andra sidan kommissionens skyldighet att inom en månad bedöma och fatta beslut om huruvida det åberopade intresset är förenligt med de allmänna principerna och andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen. Kommissionen ansåg att artikel 21.3 skulle sakna all verkan om kommissionen, på grund av uteblivet meddelande, inte kunde pröva frågan huruvida en åtgärd som en medlemsstat har vidtagit är motiverad av något av de intressen som uttryckligen anses vara legitima i artikel 21.3. Medlemsstaterna skulle med lätthet kunna undgå kommissionens prövning genom att inte meddela några sådana åtgärder.

280. Kommissionen ansåg därför att artikel 21 bör tolkas på så sätt att kommissionen, oberoende av om en åtgärd har meddelats den eller inte, har rätt att fatta ett beslut genom vilket den avgör om en åtgärd som inte omfattas av något av de tre skäl som nämns i artikel 21 bör anses förenlig med fördraget.

281. Kommissionen anförde att de argument som ligger till grund för den portugisiska regeringens två beslut om att motsätta sig koncentrationen ingår i texten till det andra beslutet, enligt vilket det är nödvändigt att ”skydda utvecklingen av aktieägarstrukturen i företag som är föremål för privatisering för att förstärka entreprenörskapet och effektiviteten i den nationella produktionsapparaten på ett sätt som är förenligt med Portugals politiska och ekonomiska mål”[193] .

282. Kommissionen fastslog att detta syfte inte ingick bland de intressen (allmän säkerhet, mediernas mångfald och tillsynsregler) vilka som sådana anses vara legitima i den mening som avses i artikel 21.3 andra stycket i förordningen om företagskoncentrationer. Genom att besluta att inte tillåta förvärvet av mer än 10 procent av Cimpors aktier förbjöd Portugal enligt kommissionen i praktiken förvärvet och reste därmed hinder för hinder för etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital som fastslagits i fördraget, vilket inte kunde anses motiverat av sådana skäl hänförliga till allmän ordning som har godkänts i domstolens rättspraxis. I alla händelser hade den portugisiska regeringen inte åberopat sådana skäl. Skälen bakom den portugisiske finansministerns två beslut, vilka i strid med artikel 21.3 i koncentrationsförordningen inte hade meddelats kommissionen, konstaterades därför vara oförenliga med gemenskapsrätten[194].

283. En av de väsentliga frågorna för kommissionen i detta förfarande var huruvida den under dessa omständigheter hade befogenheter att anta ett beslut enligt artikel 21.3 eller om den borde ha inlett ett överträdelseförfarande enligt artikel 226 i fördraget. Kommissionen vidhöll att artikel 21.3 bör tolkas på så sätt att den också omfattar en situation där medlemsstaten i fråga inte har meddelat kommissionen det allmänna intresse (bortsett från allmän säkerhet, mediernas mångfald och tillsynsregler) den avser att skydda innan den vidtar åtgärder.

284. EG-domstolen delade kommissionens uppfattning om att kommissionen har befogenheter att besluta om huruvida sådana intressen är förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och andra bestämmelser, oberoende av om dessa intressen har meddelats kommissionen eller inte. Om kommissionen i avsaknad av meddelande från den berörda medlemsstaten endast kunde väcka talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, skulle det vara omöjligt att erhålla ett gemenskapsbeslut inom de korta tidsfrister som föreskrivs i koncentrationsförordningen. Detta skulle öka risken för redan vidtagna nationella åtgärder som definitivt äventyrar en koncentration med en gemenskapsdimension och som fråntar kommissionens undersökning enligt artikel 21.3 dess verkan, eftersom medlemsstaten i fråga skulle ges möjlighet att med lätthet undandra sig de kontroller som föreskrivs i den bestämmelsen.

285. Kommissionens uppgift att fastställa vilka intressen som skyddas genom de nationella åtgärderna kan bli mer osäker och komplicerad om dessa intressen inte har meddelats kommissionen, men den har alltid möjlighet att begära upplyningar av den berörda medlemsstaten. EG-domstolen bekräftar att kommissionen också gjorde detta i det här fallet. I sådana fall måste kommissionen alltid först pröva om åtgärderna motiveras av något av de intressen som anges i artikel 21.3 andra stycket i koncentrationsförordningen (allmän säkerhet, mediernas mångfald, tillsyn). EG-domstolen fann därför att kommissionen, när den antog det omtvistade beslutet, inte har inkräktat på EG-domstolens eller de nationella domstolarnas behörighet och att den således varken har åsidosatt artikel 21.1 i koncentrationsförordningen eller artikel 220 i EG-fördraget genom att fatta det omtvistade beslutet. Kommissionen har inte heller åsidosatt artikel 226 EG eller kringgått några handläggningsregler.

286. I denna dom betonade EG-domstolen särskilt en tydlig kompetensfördelning mellan nationella myndigheter och gemenskapsmyndigheter och de åtgärder som kan vidtas av nationella myndigheter och gemenskapsmyndigheter för att uppnå en effektiv koncentrationskontroll som iakttar god förvaltningssed, krav på rättssäkerhet och de berörda företagens berättigade intressen. EG-domstolen fastställer framför allt att artikel 21.3 är en speciallag som har företräde framför talan om fördragsbrott som väcks i enlighet med artikel 226 i fördraget.

MCI mot kommissionen

287. Den 28 september avkunnade förstainstansrätten en dom[195] där den av procedurskäl ogiltigförklarade kommissionens beslut av den 28 juni 2000 (”beslutet”) i ärendet MCI/Sprint [196] på grund av ett klagomål från MCI. I beslutet hade kommissionen förbjudit samgåendet mellan MCI, tidigare MCI WorldCom, och Sprint, bägge två globala kommunikationsföretag med säte i USA, med motiveringen att det skulle leda till att en dominerande ställning uppkommer eller förstärks på den globala marknaden för tillhandahållande av universella Internetförbindelser.

288. Domen går inte in på frågor som gäller konkurrensbedömning, utan begränsar sig till frågor som gäller upptagande till sakprövning, sökandens berättigade intresse av att få saken prövad samt kommissionens behörighet att fatta det ifrågasatta beslutet.

289. Vad gäller upptagande till sakprövning innehåller domen ett nytt element när det gäller det intresse som sökanden måste visa för en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet. Tvivel skulle kunna uppstå i fråga om MCI:s intresse främst därför att företaget hävdade att det avstått från att fullfölja koncentrationen redan innan beslutet fattades. Medan EG-domstolen i tidigare mål hade krävt att ett övergivande av planerna på att genomföra transaktionen skall vara en direkt följd av det ifrågasatta beslutet, anser den i detta fall att det är tillräckligt att kommissionen till MCI riktade ett beslut, som är det enda faktiska rättsliga hindret för att koncentrationen genomförs, om parterna skulle vilja gå samman på samma villkor.

290. I sak gjorde MCI gällande att kommissionen saknade befogenheter att anta beslutet av den 28 juni 2000, eftersom de anmälande parterna formellt hade återtagit sin anmälan den 27 juni genom en skrivelse med följande innehåll: ”Parterna avser inte längre att genomföra den föreslagna koncentrationen i den form den beskrivs i anmälan. Om parterna beslutar slå samman sina verksamheter i en ändrad form i framtiden, kommer de att göra sådana ändringar som krävs enligt tillämplig lagstiftning om företagskoncentrationer.” Kommissionen motiverade sina befogenheter genom att i beslutet förklara att skrivelsen av den 27 juni inte utgjorde en formell återkallelse av det fusionsavtal av den 4 oktober 1999 som var föremål för anmälan och genom att hänvisa till parternas pressmeddelanden av den 27 juni 2000, där det sades att de fortfarande hoppades att en förnuftig lösning på koncentrationen skulle kunna nås.

291. EG-domstolen bekräftar att parternas skrivelse inte avsåg ett principiellt avståndstagande från alla planer på ett samgående mellan WorldCom och Sprint, utan endast ett beslut att inte genomföra den planerade koncentrationen på det sätt som parterna kommit överens om i fusionsavtalet av den 4 oktober 1999 såsom den anmälts till kommissionen. EG-domstolen anser att parternas uttalande av den 27 juni 2000 bara kan tolkas så att det fusionsavtal som hade anmälts koncentrationsförordningen blev ogiltigt. Avståendet från den planerade transaktionen ”i den form som beskrivits i anmälan” skulle självklart påverka verkningarna, om inte giltigheten, av själva fusionsavtalet.

292. EG-domstolens slutsats är att kommissionen inte hade befogenheter att anta beslutet, eftersom parterna genom en skrivelse av den 27 juni hade avstått från avtalet och inte bara dragit tillbaka anmälan. Den konstaterar vidare att kommissionen inte kunde grunda sina befogenheter på en subjektiv bedömning av parternas avsikt att genomföra ett samgående och den påpekar att om kommissionen var osäker på skrivelsens innebörd så kunde den med en begäran om upplysningar enligt artikel 11 i koncentrationsförordningen ha begärt formella bevis för att fusionsavtalet verkligen hade återkallats.

D -STATISTIK

[pic]

[pic]

III – UTVECKLINGEN I OLIKA SEKTORER

A – AVREGLERADE SEKTORER

1. ENERGI

293. Inom energisektorn kommer full konkurrens på energimarknaderna att gynna såväl energikonsumenterna som den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Kommissionen fortsatte under 2004 att samarbeta med nationella konkurrensmyndigheter och tillsynsorgan för att förbättra villkoren för konkurrens och möjligheterna för nya konkurrenter att komma in på marknaderna. Ett viktigt led i denna process var att kommissionen upprättade en energigrupp inom det europeiska konkurrensnätverket och hade regelbunden kontakt med tillsynsorganen på energiområdet[197].

294. På lagstiftningsområdet var det meningen att de direktiv som antogs av kommissionen under 2003 och som syftade till att påskynda fullbordandet av den inre marknaden för gas och el, skulle genomföras av medlemsstaterna under 2004. Tyvärr var det bara en minoritet av medlemsstaterna som respekterade denna tidsfrist. På gemenskapsnivå framskred lagstiftningsprocessen och betydande framsteg gjordes i och med antagandet av rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av en förordning om villkor för tillträde till gasöverföringsnäten. Genom den förordningen motverkas en del kvarvarande hinder för fullbordandet av den inre marknaden, särskilt i fråga om handel med gas.

295. Liksom tidigare år fick avregleringsprocessen draghjälp genom att konkurrensreglerna tillämpades i en rad viktiga ärenden. I ärendet Gaz de France [198] bekräftade kommissionen genom ett formellt beslut att klausuler om territoriella begränsningar strider mot artikel 81 i EG-fördraget. Sådana klausuler, som traditionellt förekommer i avtal om tillhandahållande och transport av gas samt service av tillförselledningarna, hindrar kunderna från att skaffa sig gas från operatörer i andra medlemsstater och utgör ett stort hinder för upprättandet av en verkligt konkurrensutsatt och integrerad gasmarknad på europeisk nivå.

296. Den 30 april fattade kommissionen beslut om att avsluta sin undersökning av Marathon-ärendet[199] avseende de två sista leverantörerna, nämligen det franska företaget Gaz de France och det tyska företaget Ruhrgaz[200], efter att under 2001 och 2003 ha avslutat ärendet med de tyska företagen BEB[201] och Thyssengas[202], samt det nederländska företaget Gasunie[203]. Marathon-ärendet gällde fem företag som uppgavs vägra ge det norska dotterbolaget till det amerikanska energiföretaget Marathon tillträde till sina respektive gasnät. Gaz de France och Ruhrgaz gjorde åtaganden som förbättrade utomstående företags tillträde till deras nät och gjorde att kunderna kunde dra nytta av öppnandet av gasmarknaderna i Frankrike och Tyskland.

297. Ruhrgas åtog sig att införa en ny ordning för in- och utförsel, som gör det möjligt att boka kapacitet för gastransport separat vid in- och utförselställena (i stället för att behöva boka kapacitet för en tänkt avtalsväg mellan den punkt där gasen leds in i transportsystemet och den punkt där den tappas ur). Gaz de France, som redan hade inrättat ett in- och utförselsystem, och Ruhrgas åtog sig vidare att gradvis minska antalet avgifts- och taxezoner i sina respektive nät, vilket kommer att leda till minskade kostnader för de transporter som omfattar flera zoner. Gaz de France åtog sig också att genomföra ett program för gasdistribution över tre år i södra Frankrike. Därigenom kan det uppstå konkurrens redan innan den planerade nya infrastruktur som skall underlätta för konkurrerande leverantörer att skaffa sig tillträde till området står klar i mitten av 2007. Förutom dessa huvudåtaganden skall Gaz de France och Ruhrgas vidta ett antal andra åtgärder för att förbättra insyn och öppenhet, samt hantering av tillträdesansökningar och överföringsbegränsningar/flaskhalsar.

298. På koncentrationsområdet beslutade kommissionen att stoppa Energias de Portugal, Portugals dominerande elproducent och det italienska energiföretaget ENI:s planer på att förvärva gemensam kontroll över Gás de Portugal (EDP), Portugals dominerande gasproducent. Transaktionen skulle ha fått såväl horisontella som vertikala effekter som skulle ha stärkt EDP:s dominerande ställning på sina respektive marknader (marknaderna för el till företag och konsumenter och för gas i Portugal). Den skulle framför allt ha inneburit att GDP eliminerades som potentiell konkurrent på elmarknaderna och att EDP:s troliga inträde på gasmarknaden förhindrades. Koncentrationen skulle även ha inneburit att elproducenter som använder gas som bränsle i hög grad skulle ha blivit beroende av sin huvudkonkurrent, nämligen EDP, för sina gasleveranser. Transaktionen skulle slutligen ha lett till att en betydande del av efterfrågan på gas, som i dag kontrolleras av EDP, skulle ha avskärmats från marknaden. Därigenom skulle koncentrationen ha motverkat gränsöverskridande konkurrens och gjort att avregleringen av el- och gasmarknaderna i Portugal i praktiken skulle ha varit ineffektiv. Detta skulle i sin tur ha utmynnat i högre priser för gas och elektricitet för såväl konsumenter som industrikunder. Eftersom de korrigerande åtgärder som EDP och ENI föreslog inte var tillräckliga för att undanröja de konkurrensproblem som hade fastställts, hade kommissionen inget annat val än att förbjuda den planerade koncentrationen.

299. Sist men inte minst skickade kommissionen en formell underrättelse till Grekland i ett ärende som gällde lignitbrytning i Grekland och marknaderna för produktion och distribution av el. Grekland beviljar den dominerande elproducenten exklusiva rättigheter att bryta lignit utan att kompensera för detta. Denna privilegierade tillgång till lignit, som är den billigaste källan till elproduktion i Grekland, gör det möjligt för det dominerade elföretaget att upprätthålla sin dominerande ställning på marknaderna för produktion och distribution av el genom att förhindra potentiella konkurrenters inträde på marknaderna. Enligt kommissionens mening bryter Grekland mot artiklarna 86.1 och 82 i EG-fördraget genom att bibehålla dessa rättigheter .

2. Elektronisk kommunikation

300. En av de grundläggande förändringarna som infördes genom det nya regelverket för elektroniska kommunikationstjänster är att nationella tillsynsmyndigheter är skyldiga att definiera relevanta marknader för elektronisk kommunikation i enlighet med konkurrenslagstiftningens principer. De måste göra en analys av de relevanta marknaderna och avgöra om det i praktiken råder full konkurrens på dem, dvs. att det inte finns något företag med betydande marknadsstyrka (likställt med begreppet dominerande ställning inom konkurrenspolitiken) på den marknaden. Om det på någon marknad råder inskränkningar av konkurrensen, måste de nationella tillsynsmyndigheterna införa åtminstone en specifik skyldighet av dem som anges i tillträdesdirektivet och direktivet om samhällsomfattande tjänster. På marknader där full konkurrens råder, måste tillsynsmyndigheterna däremot inte bibehålla eller införa några specifika skyldigheter.

301. Efter marknadsanalysen skall de nationella tillsynsmyndigheterna till kommissionen anmäla planerade regleringsåtgärder som gäller definitionen av de relevanta marknaderna, huruvida företag med betydande inflytande på marknaden har eller inte har identifierats, samt vilka regleringsåtgärder som eventuellt har föreslagits. Kommissionen kan antingen utfärda kommentarer, som de nationella tillsynsmyndigheterna i så fall noggrant måste beakta, eller ålägga den nationella tillsynsmyndigheten att inställa den planerade åtgärden, om det är så att marknadsdefinitionen eller fastställandet av betydande marknadsinflytande avviker från gemenskapslagstiftningen. Under 2004 tog kommissionen emot 89 sådana anmälningar och avslutade 90 ärenden. I tre fall begärde kommissionen att den nationella tillsynsmyndigheten skulle avstå från en planerad åtgärd.

302. I de förenade ärendena FI/2003/0024 och FI/2003/0027[204], om allmänt tillgängliga internationella telefonitjänster som tillhandahålls via en fast anslutningspunkt för hushåll och andra kunder än hushåll i Finland, ansåg kommissionen att den finska tillsynsmyndigheten, Ficora, inte tillhandahöll tillräckliga bevis och inte hade tagit hänsyn till gällande regler för marknaden när den kom fram till slutsatsen att det inte finns några operatörer med betydande marknadsinflytande på dessa marknader. Kommissionen ifrågasatte Ficoras slutsats att TeliaSoneras höga marknadsandel (över 50 %) inte ger företaget något betydande marknadsinflytande, eftersom inträdeshindren på denna marknad är låga, det finns många företag som tillhandahåller internationella telefonitjänster och abonnenterna på ett enkelt sätt kan skaffa sig internationella telefonitjänster från andra operatörer än den som tillhandahåller anslutningen för telefonabonnemanget. Enligt kommissionens mening saknades det marknadsuppgifter från Ficora om flera faktorer som har betydelse för bedömningen av marknadsinflytande, som kostnadsstrukturen och information om vad de företag som är aktiva på marknaden har för distributions- och försäljningssystem. I Ficoras bedömning av graden av marknadsinsflytande hos företagen på marknaden hade inte tillräcklig hänsyn tagits till befintliga regleringsåtgärder och hur dessa medverkar till hur konkurrensen på marknaden upplevs, vilket gjorde slutsatserna otillförlitliga. Särskilt Ficoras argument att inträdeshindren är låga och att det finns flera företag som tillhandahåller internationella telefonitjänster och att det därför inte råder något betydande marknadsinflytande bygger på befintliga regler, som val av nätoperatör, förval av nätoperatör och kravet på interoperabilitet. Kommissionen påpekade att en av grundprinciperna för marknadsanalys är att bedöma huruvida befintlig konkurrens helt eller delvis beror på gällande regler och om det är troligt att konkurrensen på den definierade marknaden skulle se annorlunda ut om dessa regler inte fanns.

303. I ärende FI/2004/0082[205], om marknaden för samtal som börjar i allmänna mobiltelefonnät i Finland, kom kommissionen fram till att det i den planerade åtgärd som hade anmälts av Ficora saknades bevis för att TeliaSonera har betydande marknadsinflytande på den finska marknaden för tillträde till och samtal som börjar i allmänna mobiltelefonnät. Även om TeliaSonera hade en marknadsandel på mer än 60 %, fanns det två andra nätoperatörer för mobiltelefoni på utbudssidan och förutom nätoperatörerna fanns det över tio tjänsteleverantörer på marknadens efterfrågesida. Tjänsteleverantörerna har kunnat sluta avtal i grossistledet, inklusive avtal med operatörer av virtuella mobilnät, på kommersiella grunder, utan några rättsliga skyldigheter för nätoperatörerna att bevilja tillträde, med alla nätoperatörer för mobiltelefoni på den relevanta marknaden. Kommissionen kom fram till att förutom den uppenbara dynamik som härrörde från marknaden för privatkunder (i efterföljande marknadsled) så konkurrerade nätoperatörerna för mobiltelefoni om olika tjänsteleverantörer och lyckades sluta avtal med dessa tack vare sin förmåga att erbjuda flexibla anbud eller tjänstetyper som inte tillhandahölls av andra nätoperatörer för mobiltelefoni. Ficora lämnade heller inte övertygande bevis för att byteskostnaderna i väsentlig utsträckning skulle avskräcka en tjänsteleverantör från att byta sin leverantör i grossistledet.

304. I ärende AT/2004/0090[206] slutligen, avseende den österrikiska marknaden för förmedlingstjänster via det fasta allmänna telenätet, höll kommissionen inte med den österrikiska tillsynsmyndigheten om att operatörer som förser sig själva med förmedlingstjänster ingår i förmedlingsmarknaden, och att Telekom Austrias marknadsandel således var mindre än 50 % och att företaget följaktligen inte hade betydande inflytande på marknaden. Framför allt kunde Österrikes tillsynsmyndighet inte i tillräckligt hög grad styrka sitt påstående att nätoperatörer som köper förmedlingstjänster snabbt kan gå över från att försörja sig själva till följd av en prisförändring, mot bakgrund av de stora investeringskostnader och den stora planeringsinsats och tidsåtgång som sammanhänger med utbyggnad av nätinfrastrukturen. Kommissionen ansåg också att det fanns otillräckliga bevis för dessa operatörers förmåga och vilja att i praktiken systematiskt börja leverera till den kommersiella förmedlingsmarknaden och att självförsörjning därför faller utanför ramen för den relevanta marknaden, vilket innebär att Telekom Austria har en marknadsandel på runt 90 %.

3. TRANSPORT

3.1 Lufttransporter

Förhandlingar om ett luftrum utan gränser mellan EU och USA

305. Efter de s.k. Open skies-domarna inledde EU och USA förhandlingar i syfte att upprätta ett luftrum utan gränser mellan dessa två viktiga handelspartner. Ett omfattande avtalsutkast, som skulle ha kunnat lösa flera juridiska problem och banat vägen för en fullständig avreglering av lufttrafiken mellan EU och USA, lades i juni fram inför EU:s transportministrar. Rådet ansåg emellertid att ytterligare framsteg behövde göras, särskilt i fråga om marknadstillträde för europeiska lufttrafikföretag i Förenta staterna. Den del av avtalsutkastet som gäller konkurrenspolitik syftar till att uppnå en högre grad av harmonisering mellan EU och USA i fråga om regler och hur dessa tillämpas samt ett bättre samarbete mellan kommissionen och USA:s transportministerium (Department of Transportation, DOT). Principerna i avtalet om samarbete i konkurrensfrågor mellan EG och USA som ingicks 1991 mellan kommissionen och det amerikanska justitiedepartementet har varit vägledande. Under toppmötet mellan EU och USA i juni uppmanades förhandlarna att fortsätta arbetet med detta viktiga avtal, som kommer att öppna nya möjligheter inte bara för flygbolag, utan även för flygplatser, turistnäring, affärsförbindelser och godstransport. Kontakter av teknisk natur ägde rum mellan kommissionen och dess motparter i USA under andra halvåret.

3.2 Järnvägar

306. Den 3 mars lade kommissionen fram förslag om ett tredje järnvägspaket, som bl.a. innehöll åtgärder för att öppna marknaden för gränsöverskridande passagerartrafik från och med 2010. Detta skulle innebära att en järnvägsoperatör skulle ha rätt att ta upp och släppa av passagerare vid vilken station som helst utefter linjesträckningen, även mellan stationer inom en och samma medlemsstat (cabotage). Det skulle visserligen vara möjligt för en medlemsstat att begränsa denna tillträdesrätt till ursprungs- och ankomstorter som redan omfattas av ett avtal om allmän trafik, men dessa begränsningar måste vara strikt proportionella till vad som behövs för att den avtalade tjänstens ekonomiska jämvikt skall kunna bibehållas. Även systemet med ”internationella sammanslutningar” kommer att avskaffas från och med 2010. Paketet granskades av parlamentet den 23 november. I slutet av året stod det inför första behandlingen i plenum.

307. Den 29 april antogs slutligen det andra järnvägspaketet efter medling. Det mest kontroversiella inslaget gällde öppnandet av marknaden för järnvägstransporttjänster. Överenskommelsen går ut på att alla EU:s järnvägstransportmarknader, även cabotagemarknaden, skall vara helt öppna senast den 1 januari 2007.

4. Finansiella tjänster

308. Upprättandet av en integrerad och effektiv europeisk marknad för finansiella tjänster är ett viktigt och ambitiöst mål som eftersträvas genom både Lissabonprocessen och handlingsplanen för finansiella tjänster. Konkurrenspolitik och inremarknadspolitik är kompletterande instrument för att uppfylla detta mål. GD Konkurrens har framför allt arbetat för att främja avreglering och smidig funktion på värdepappersmarknaden, inbegripet handel, clearing och avveckling.

309. Om inga åtgärder vidtas kommer marginalen mellan investerarnas avkastning och emittenternas finansieringskostnader att vara högre än nödvändigt. Att genomdriva och informera om konkurrensreglerna har således gynnsamma effekter på marknaden, exempelvis genom att finansiella medel fördelas på ett bättre sätt som är till nytta för både investerare och den breda allmänheten, eftersom avkastningsnivån på investeringar påverkar bland annat pensionernas storlek.

310. Transaktionskostnaderna för värdepapper i EU är betydligt högre än i USA. I USA har avvecklingskostnaden för en aktietransaktion beräknats till 0,10 euro, medan avvecklingskostnaden för en normal gränsöverskridande transaktion i Europa kan uppgå till 35 euro eller mer. Sedan 2001 har högnivågrupper och expertgrupper, som vismannagruppen under Lamfalussy och Giovanni-gruppen, konstaterat att gränsöverskridande clearing och avveckling, särskilt frågor med anknytning till tillträde och prissättning, utgör den viktigaste källan till att de europeiska värdepappersmarknaderna inte fungerar effektivt. Det första beslutet på detta område antogs den 2 juni i Clearstream-ärendet (som det hänvisas till ovan i avsnitt I.B.1).

311. Kommissionen offentliggjorde en undersökning med titeln “An overview of current arrangements in securities trading, clearing and settlement in EU 25”. I rapporten beskrivs vilken infrastruktur och vilka system som finns på plats i varje land samt på europeisk nivå, i den mån det finns. Undersökningen bekräftar att exklusivitetsavtal, genom vilka clearing och avveckling av handel på en viss börs måste göras av förutbestämda företag, är vanligt förekommande inom EU. Resultaten av undersökningen har spritts för att allmänheten skall kunna lämna synpukter och de har diskuterats med nationella myndigheter.

312. Samarbetet mellan kommissionen och GD Inre marknaden fortsätter när det gäller betalningssystem och värdepappersmarknader.

B – Andra sektorer

1. FRIA YRKESUTÖVARE

Inledning

313. De fria yrkena är verksamheter som kräver särskild utbildning inom humaniora eller naturvetenskap. Sektorn kännetecknas vanligtvis av en hög grad av reglering, antingen i form av statliga föreskrifter eller genom självreglering inom branschorganisationer. Kommissionens arbete har hittills koncentrerats till ett begränsat antal yrken, nämligen advokater, notarier, redovisare, arkitekter, ingenjörer och farmaceuter.

314. Professionella tjänster, som i detta sammanhang innebär tjänster som tillhandahålls av fria yrkesutövare, har stor betydelse när det gäller att förbättra den europeiska ekonomins konkurrenskraft. De bidrar till ekonomin och företagsamheten och deras kvalitet och konkurrenskraft har betydande inflytande på andra sektorer. Antitrustmyndigheten i Italien har räknat ut att ungefär 6 % av exportföretagens kostnader kan hänföras till professionella tjänster. En större bredd i fråga om pris och kvalitet liksom mer innovation när det gäller professionella tjänster skulle kunna få stor effekt när det gäller att förbättra de europeiska företagens konkurrenskraft och främja tillväxten inom EU. Moderniseringen av sektorn för professionella tjänster skall därför ses som ett led i uppfyllandet av Lissabonagendan.

315. Professionella tjänster är även viktiga eftersom de har direkt inverkan på slutkonsumenterna. Inom den framtid som går att överblicka kommer de professionella tjänsteutövarna huvudsakligen att konkurrera på lokal nivå. Större valfrihet i fråga om tillgängliga tjänster och priser ger användarna frihet att välja den kombination av pris och kvalitet som är bäst lämpad för deras behov.

Kommissionens rapport om konkurrenssituationen inom sektorn för professionella tjänster

316. Den 9 februari antog kommissionen en rapport om konkurrenssituationen inom sektorn för professionella tjänster[207]. Huvudsyftet med rapporten är att redovisa kommissionens syn på möjligheterna att reformera eller modernisera vissa regler inom denna sektor.

317. I rapporten konstateras att det finns fem huvudkategorier av regler som potentiellt kan ha en konkurrensbegränsande effekt på marknaden för professionella tjänster inom EU, nämligen i) fasta priser, ii) rekommenderade priser, iii) reklambegränsningar, iv) inträdeshinder och exklusiva rättigheter samt v) regler som styr företagsstruktur och yrkesövergripande praktik.

318. Rapporten belyser å ena sidan att omfattande empirisk forskning har visat att alltför stora eller orimliga inskränkningar av de professionella tjänsternas fria yrkesutövning kan ha negativa effekter för konsumenterna. Sådana regler kan i praktiken sätta konkurrensen ur spel mellan tjänsteleverantörerna eller begränsa den, och således minska de fria yrkesutövarnas drivkraft att arbeta kostnadseffektivt, att minska sina priser, att förbättra sin kvalitet och att driva innovativ verksamhet.

319. Å andra sedan erkänns i rapporten att en del av de restriktiva regler som tillämpas inom sektorn kan vara motiverade, främst av följande tre skäl: För det första råder assymmetri i informationsflödet mellan kunderna och tjänsteleverantörerna. Ett kännetecken för professionella tjänster är att tjänsteleverantörerna besitter en hög nivå av tekniskt kunnande som konsumenterna inte nödvändigtvis har. För det andra finns det s.k. externa effekter, dvs. tjänsterna kan påverka tredje man. För det tredje anses vissa professionella tjänster producera ”offentliga nyttigheter”, som är av värde för samhället som helhet. Man kan därför hävda att inskränkningarna syftar till att bibehålla kvaliteten på de professionella tjänsterna och att skydda konsumenterna från otillbörliga metoder.

320. Kommissionen inser att en del av de begränsande regler som tillämpas inom denna sektor är motiverade, men anser att man i vissa fall kan och bör ersätta vissa traditionella hinder med mekanismer som bättre främjar konkurrensen.

321. Inom ramen för EU:s konkurrenslagstiftning skiljer man i rapporten mellan yrkesorganisationernas och medlemsstaternas potentiella ansvar.

322. När en yrkesorganisation antar regler för hur deras medlemmar skall agera på marknaden utgör dessa regler beslut om sammanslutningar mellan företag i den mening som avses i artikel 81 i EG-fördraget. De regler som är objektivt nödvändiga för att säkerställa att yrket kan utövas på ett korrekt sätt enligt reglerna i den berörda medlemsstaten faller däremot utanför räckvidden av förbudet i den artikeln[208].

323. Statlig reglering som leder till eller främjar konkurrenshämmande beteende eller stärker effekten av sådant beteende bryter mot artiklarna 3.1 g, 10.2 och 81 i EG-fördraget. När en medlemsstat delegerar sin beslutsrätt till en yrkesorganisation utan att vidta tillräckliga skyddsåtgärder, dvs. utan att tydligt ange vilka mål av allmänt intresse som skall respekteras, utan att förbehålla sig beslutsrätten i sista instans och utan att kontrollera genomförandet, kan medlemsstaten också hållas ansvarig för eventuella överträdelser som sker på grund av detta.

324. Kommissionen anser att ett proportionalitetstest skall tillämpas vid all granskning av begränsande regler inom sektorn för professionella tjänster. Reglerna måste vara objektivt nödvändiga för att ett tydligt formulerat och legitimt mål av allmänt intresse skall kunna uppnås och de måste vara det minst konkurrensbegränsande medlet att nå målet i fråga. Sådana regler ligger i såväl användarnas som leverantörernas intresse.

325. I rapporten uppmanar kommissionen alla berörda parter att gemensamt åta sig att reformera eller avskaffa alla omotiverade regler. Medlemsstaternas tillsynsorgan och yrkesorganisationerna anmodas att se över sina befintliga regler för att undersöka om de är nödvändiga för att respektera ett mål av allmänt intresse, om de är proportionerliga och berättigade. Rapporten belyser även att det är nödvändigt att vidta åtgärder som främjar konkurrensen och ökar insyn och öppenhet, i syfte att öka konsumenternas inflytande på marknaden.

326. När det gäller genomdrivandet är det uppenbart att nationella konkurrensmyndigheter och domstolar sedan maj månad har haft en mer framträdande roll vid bedömningen av om regler och regleringar som styr de fria yrkena är lagliga eller inte. Om konkurrensbegränsningarna endast berör en medlemsstat blir det den berörda konkurrensmyndigheten i den medlemsstaten som har ansvar för att EU:s konkurrensregler genomdrivs inom de fria yrkena. Kommissionen kommer dock även när så erfordras att fortsätta granska enskilda ärenden. Korrekt tillämpning av artiklarna 81 och 82 kommer att säkerställas genom samordning inom det europeiska konkurrensnätverket för konkurrensmyndigheter.

Strategin inför framtiden: att förespråka konkurrens

327. I enlighet med slutsatserna i rapporten har kommissionen bjudit in europeiska yrkesorganisationer som företräder advokater, notarier, redovisare, skatterådgivare, arkitekter och farmaceuter till bilaterala möten för att diskutera om befintliga regler är motiverade. Genom dessa möten kan kommissionen skaffa sig klarhet om vilka begränsningar som är orimliga och kan behöva avskaffas eller anpassas. Mötena ger också de europeiska yrkesorganisationerna möjlighet att förklara sin syn på målen av allmänt intresse inom sina respektive områden och komma fram till en överenskommelse med kommissionen om andra, mer konkurrensfrämjande medel att nå dessa mål. Det är de europeiska yrkesorganisationernas uppgift att förmedla kommissionens synpunkter till de berörda nationella yrkesorganisationerna.

328. Mer allmänt har GD Konkurrens även börjat sprida information i dessa frågor genom att hålla dörren öppen för yrkesorganisationer som vill förhandla direkt med kommissionen. Nationella konkurrensmyndigheter uppmuntras att göra sammaledes, särskilt när det är nationella organisationer som tar initiativet till möten.

329. Erfarenheterna från tidigare moderniseringsförsök inom sektorn för professionella tjänster i några medlemsstater har visat att det inte alltid går att uppnå mer konkurrens i sektorn genom att helt enkelt avskaffa konkurrensbegränsande regler. GD Konkurrens och GD Hälsa och konsumentskydd har därför samrått med konsumentorganisationer för att få deras synpunkter på de inskränkningar som kommissionen har konstaterat och hur de fria yrkesutövarna kan organisera sig för att på bästa sätt tillvarata konsumenternas intressen.

330. Man har fastställt att det finns ett behov av att vidta åtgärder för att främja konkurrensen samt för att öka insyn och öppenhet och därmed konsumenternas inflytande på marknaden. Sådana åtgärder skulle kunna inbegripa en aktiv kontroll från konsumentorganisationernas sida, insamling och offentliggörande av historiska uppgifter på grundval av marknadsundersökningar utförda av oberoende organisationer eller offentliga tillkännagivanden om att prisregleringen har upphört.

331. Kommissionens rapport har startat debatter i olika medlemsstater och har redan fått vissa yrkesorganisationer att se över befintliga regler och förbättra sin information till användarna.

332. I några medlemsstater har det också hänt en del på lagstiftningsområdet. Kommissionen har eftersträvat att resultaten i rapporten om konkurrenssituationen inom sektorn för professionella tjänster skall få bred spridning inom medlemsstaternas konkurrensmyndigheter. Den 14 oktober bjöds dessa in till ett möte med undergruppen för fria yrken inom det europeiska konkurrensnätverket. På mötet fördes en djupare diskussion om hur efterfrågesituationen ser ut på marknaderna för professionella tjänster och hur det allmänna intresset skall kunna bedömas.

333. Denna utveckling berör även medlemsstaterna. I några medlemsstater har de nationella konkurrensmyndigheterna varit särskilt aktiva inom denna sektor. Kommissionen har även utvidgat sin insamling av fakta i fråga om vilka lagar och regler som gäller de fria yrkena till de nya medlemsstaterna[209].

334. Under 2005 kommer kommissionen att rapportera om vilka framsteg som har gjorts med att avskaffa begränsande och omotiverade regler.

IV – Kontroll av statligt stöd

A – Lagstiftnings- och tolkningsregler

1. FÖRORDNINGAR, RIKTLINJER OCH MEDDELANDEN

335. Reformen av kontrollen av statligt stöd fortsatte i syfte att avsevärt effektivisera arbetsmetoderna och påskynda beslutsfattandet.

336. Reformen är inriktad på att förbättra samarbetet med medlemsstaterna genom att främja dialog och informationsutbyte. Syftet är att öka medvetenheten om frågor som gäller statligt stöd hos nationella, regionala och lokala myndigheter och nationella domstolar. Samtidigt har ökade ansträngningar gjorts för att placera in kontrollen av statligt stöd inom gemenskapspolitikens allmänna ram, särskilt Lissabonagendan.

337. Reformprocessen bör leda till lätta, förutsägbara och öppna förfaranden och ekonomiskt sunda och juridiskt hållbara kriterier för bedömning av statliga stödåtgärder. Detta bör underlätta kontrollen av statligt stöd efter utvidgningen och göra det möjligt för kommissionen att klara av den betydande ökning av statliga stödåtgärder som kan förväntas i en utvidgad union. Den lagstiftning som antagits eller förberetts 2004 i detta syfte presenteras nedan.

1.1. Förfaranderegler

338. Den 21 april antog kommissionen en uppsättning regler om genomförandet av förordning (EG) nr 659/99[210] (procedurförordningen), som klargör förordningen och anger det förfarande som skall följas i ärenden som gäller statligt stöd. Förordning (EG) nr 794/2004[211] (tillämpningsförordningen), som grundar sig på artikel 27 i procedurförordningen, gäller formen och innehållet i anmälningar och årsrapporter samt andra detaljer såsom tidsfrister och beräkning av dessa, och fastställandet av räntesatser för återkrav av olagligt stöd.

339. Huvudsyftet med den nya tillämpningsförordningen är att effektivisera och förenkla förfarandet för medlemsstaternas anmälningar och rapporter samtidigt som öppenheten och klarheten om rättsläget främjas. Med hjälp av omfattande anmälningsblanketter ges medlemsstaterna tydligare vägledning om vilken typ av information kommissionen behöver för att kunna göra en korrekt bedömning av de olika stödåtgärderna. Ett standardiserat format måste användas för årsrapporter som skall lämnas in av medlemsstaterna. Dessa förbättringar bör påskynda bedömningen och översynen, eftersom de kommer att bidra till att begäran om ytterligare upplysningar som riktas till medlemsstaterna i många fall kan undvikas i samband med förfaranden som gäller statligt stöd.

340. Ett nytt obligatoriskt anmälningsformulär effektiviserar kommissionens undersökning av planerade stödåtgärder. Formuläret omfattar ett antal frågor som utarbetats i linje med befintliga rambestämmelser och riktlinjer om statligt stöd.

341. Dessa anmälningsformulär ingår i bilagorna I och II till tillämpningsförordningen och består av följande:

- En allmän informationsdel som skall fyllas i för varje ärende.

- Ett förenklat anmälningsformulär för anmälan av de ändringar av befintligt stöd som nämns i artikel 4.2 i tillämpningsförordningen[212]. Den information som ges i detta formulär ger kommissionen möjlighet att kontrollera befintligt stöd enligt artikel 88.1 i EG-fördraget. Ändringar av rent formell eller administrativ art och ökningar av den ursprungliga budgeten för en godkänd stödordning under 20 % betraktas inte som ändringar av befintligt stöd och kräver därför ingen anmälan.

- Formulär för sammanfattande information som skall ge medlemsstater exakt vägledning om den information som behövs vid anmälan av planerade stödåtgärder som kan omfattas av rambestämmelser eller riktlinjer. Formulären för sammanfattande information ändrar inte rambestämmelser eller riktlinjer på något sätt, utan omvandlar dem bara till specifika frågor för att underlätta behandlingen av anmälan.

342. I artikel 3 i tillämpningsförordningen anges i detalj förfarandet vid översändande av anmälningar från medlemsstaterna till kommissionen och tvärtom. Generalsekretariatet är gemensam kontaktpunkt för de första kontakterna och ser till att anmälningarna går vidare till det behöriga generaldirektoratet, eftersom ansvaret för kontrollen av statligt stöd delas mellan flera generaldirektorat inom kommissionen (generaldirektoraten för konkurrens, transport, jordbruk och fiske). När denna fördelning har gjorts sker all vidare skriftväxling mellan den anmälande medlemsstaten och generaldirektören för det behöriga generaldirektoratet.

343. I artikel 3 införs också regler för översändande av anmälningar för att rätta till vissa tidigare brister. Elektroniskt översändande av anmälningar föreskrivs från och med den 1 januari 2006. Det relativt avlägsna datumet har fastställts för att ge medlemsstaterna och kommissionen möjlighet att skapa säkra tekniska villkor för ett sådant översändande[213]. För översändande av anmälningar före detta datum anges det i artikel 3.5 att fax bör sändas till det nummer som anges av den mottagande parten och att datumet på faxet skall anses som den dag då anmälning översändes endast om originalet i pappersform inkommer inom tio dagar efter det att faxet har skickats.

344. I artikel 5 föreskrivs hur årsrapporter om befintliga stödordningar skall struktureras. Tillämpningsförordningen innehåller särskilda bilagor för årsrapporter inom sektorerna jordbruk och fiske. Tidsfristen för att översända årliga rapporter har tidigarelagts (till senast den 30 juni varje år) för att göra det möjligt att sammanställa resultattavlan för statligt stöd (se under ”Öppenhet”) och en lägesanalys i tid inför Europeiska rådets berörda möten. Inom vissa sektorer, exempelvis skattestöd, är tillgången på exakta siffror beroende av mottagarens skattedeklaration. Därför godtas uppskattningar i motiverade fall förutsatt att exakta siffror lämnas senast i samband med nästa rapporteringsomgång.

345. I artikel 8 klargörs reglerna för beräkning av tidsfrister[214]. Begäran om förlängning av en tidsfrist skall vederbörligen motiveras skriftligen och läggas fram minst två dagar före den ursprungliga tidsfristen löper ut. En begäran om förlängning skall skickas till den adress som angetts av den part som fastställt tidsfristen.

346. I kapitel V i tillämpningsförordningen anges metoden för fastställande av räntesatsen och åläggande av ränta i återkravsärenden. Vad gäller återkrav av olagligt stöd föreskrivs det i artikel 11 att sammansatt ränta kommer att tillämpas för att säkerställa full neutralisering[215] av de ekonomiska fördelarna till följd av olagligen utbetalat stöd. Det tillvägagångssätt som valts ligger i linje med ett meddelande om detta som kommissionen utfärdat nyligen[216]. Räntesatsen kommer att beräknas på grundval av interbankräntan, och om ingen sådan räntesats eller ett motsvarande referensinstrument finns i en medlemsstat kommer kommissionen att fastställa den tillämpliga räntesatsen i nära samarbete med den berörda medlemsstaten. Denna möjlighet har relevans främst för de nya medlemsstaterna.

347. Tillämpningsförordningen skall ses över inom fyra år, men dess bilagor kommer att ändras fortlöpande i linje med den samtidiga lagstiftningsprocessen där riktlinjer och rambestämmelser ses över eller nya förordningar antas som är tillämpliga på statliga stödåtgärder inom särskilda sektorer.

348. Det bör noteras att denna förordning också är tillämplig på jordbrukssektorn. För att underlätta medlemsstaternas användning av anmälningsformulären och översändandet av dessa till kommissionen, offentliggörs formulären för jordbrukssektorn på följande adress:http://europa.eu.int/comm/agriculture/stateaid/forms/index_sv.htm.I förordningen införs också ett nytt, förenklat formulär för de årliga rapporterna om statligt stöd inom jordbrukssektorn. Formuläret är också tillgängligt på ovannämnda adress.

1.2. Forskning och utveckling

349. Den 25 februari antog kommissionen förordning (EG) nr 364/2004, som ändrar förordning (EG) nr 70/2001 för att utsträcka tillämpningsområdet för gruppundantaget för små och medelstora företag till att även omfatta stöd till forskning och utveckling[217].

350. Stöd till forskning och utveckling kan bidra till ekonomisk tillväxt, öka konkurrenskraften och främja sysselsättningen. Sådant stöd till små och medelstora företag är ytterst viktigt, eftersom en av de strukturella nackdelarna för små och medelstora företag är att det är svårt för dem att vinna tillgång till ny teknik och till tekniköverföring.

351. Kommissionen antog att gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning och utveckling[218] skulle uppmuntra små och medelstora företag att bedriva mer forskning och utveckling, eftersom de i regel satsar bara en liten andel av sin omsättning på dessa verksamheter. Mot bakgrund av rambestämmelsernas tillämpning beslutade kommissionen att undanta stöd till forskning och utveckling till små och medelstora företag från kravet på förhandsanmälan.

352. Rambestämmelserna gäller fortfarande denna typ av statligt stöd både vad gäller frågan om huruvida vissa åtgärder utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och det tak under vilket stöd kan undantas.

353. För att främja spridandet av forskningsresultat får små och medelstora företag beviljas statligt stöd för kostnaderna för att förvärva och validera patent och annan industriell äganderätt som är resultatet av FoU-verksamhet. För att sådant stöd skall undantas är det inte nödvändigt att statligt stöd beviljats för den forskning som ledde till att rättigheterna uppstod: det räcker att verksamheten skulle ha berättigat till stöd för forskning och utveckling. Stöd till tekniska genomförbarhetsstudier som förberedelse inför stadierna industriell forskning och utveckling före marknadsintroduktionen undantas också på vissa villkor.

354. Dessutom inför förordning nr 364/2004 samma definitioner för ”grundforskning”, ”industriell forskning” och ”utveckling innan varan introduceras på marknaden” i förordningen om gruppundantag för små och medelstora företag som i motsvarande rambestämmelser och anpassar definitionen av små och medelstora företag till rekommendationen gällande små och medelstora företag[219]. Förordningen innehåller också bestämmelser om stödnivåer beroende på om den region där ett litet eller medelstort företag är etablerat eller den sektor i vilken det är verksamt är berättigad till regionalstöd.

355. Stöd som inte uppfyller villkoren i gruppundantagsförordningen – däribland de anpassade tröskelvärdena för stora enskilda stöd – skall anmälas och kommer att bedömas enligt gemenskapsramarna för statligt stöd till forskning och utveckling.

1.3. Utbildningsstöd

356. Den 25 februari antog kommissionen också en ändring[220] av förordning (EG) nr 68/2001[221], som införde den nya definitionen av små och medelstora företag som ingår i rekommendation 2003/361 av den 6 maj 2003[222] om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. Den nya definitionen gäller från och med den 1 januari 2005.

1.4. Undsättning och omstrukturering

357. Efter en grundlig översyn av 1999 års riktlinjer om stöd till undsättning och omstrukturering[223] antog kommissionen den 7 juli nya gemenskapsriktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter[224] i syfte att närmare undersöka statligt stöd till undsättning och omstrukturering på uppmaning av slutsatserna från Europeiska rådets möten i Stockholm 2001 och Barcelona 2002, som krävde en minskning av den totala mängden statligt stöd och en omläggning mot övergripande mål.

358. Att ineffektiva företag försvinner från marknaden är ett normalt inslag i marknadens funktion. Det bör inte vara norm att ett företag som råkar i svårigheter undsätts av staten. Ett sådant stöd hör till de mest snedvridande formerna av statligt stöd och har gett upphov till mycket omstridda stödärenden i det förflutna. Därför bör den i fördraget föreskrivna allmänna principen att statligt stöd är förbjudet förbli regel, och undantagen från denna regel bör vara begränsade.

359. I de nya riktlinjerna införs därför något strängare regler vad gäller stöd till undsättning och omstrukturering, eftersom denna kategori anses vara den mest kritiska. Kommissionen är emellertid väl medveten om de sociala konsekvenserna av situationer där företag, självförvållat eller inte, råkar i svårigheter som kan leda till denna typ av stöd.[225]

360. Principen om ”första och sista gången” har stärkts, och man har inriktat sig på frågan om under vilka omständigheter stöd som beviljats ett företag i svårigheter måste beaktas när företaget går i konkurs och tas över av ett annat företag.

361. Ett nybildat företag är inte berättigat till stöd till undsättning och omstrukturering och betraktas som ett sådant i tre år efter det att verksamheten på det relevanta verksamhetsområdet har inletts.

362. Till skillnad från tidigare riktlinjer, där en strikt och problematisk[226] åtskillnad gjordes mellan undsättningsstöd och omstruktureringsstöd, möjliggör de nya riktlinjerna stöd till brådskande strukturåtgärder som skall läggas till beloppet som skall upprätthålla företagets verksamhet under den period för vilken undsättningsstöd beviljas. Medlemsstater ges möjlighet att välja ett förenklat förfarande för godkännande av undsättningsstöd. Övergången från undsättningsstöd till omstruktureringsstöd är således lättare att fastställa: När en omstruktureringsplan har fastställts och håller på att genomföras kommer allt ytterligare stöd att betraktas som omstruktureringsstöd.

363. Kravet på att mottagaren skall lämna ett väsentligt bidrag till omstruktureringsprocessen har stärkts och förtydligats. Det dubbla syftet med detta egna bidrag är att visa att marknaderna tror på att omstruktureringsföretaget kan bli lönsamt igen inom en rimlig tid och att garantera att stödet begränsas till det minsta möjliga som krävs för att återställa lönsamheten, samtidigt som snedvridningen av konkurrensen begränsas. I detta syfte kommer kommissionen också att begära kompensationsåtgärder för att minimera effekten för konkurrenterna.

364. Kommissionens nya riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter gäller från den 10 oktober 2004 till den 9 oktober 2009.

365. De innebär en betydande förenkling av reglerna för jordbrukssektorn:

- I framtiden kommer reglerna för omstruktureringsstöd till företag som förädlar och saluför jordbruksprodukter att vara exakt desamma som för andra sektorer. Det kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa konsekventa omstruktureringsordningar för små och medelstora företag som är verksamma inom alla sektorer. Den tidigare principen om att också små företag måste erbjuda en motprestation för att kunna beviljas omstruktureringsstöd har frångåtts. Principen om första och sista gången kommer att gälla i tio år i stället för fem.

- Vissa särregler bibehålls bara för jordbrukare. Reglerna har framför allt förenklats genom att medlemsstaterna i samtliga fall (och inte bara när omstruktureringen begränsas till små jordbruksföretag) tillåts genomföra kapacitetsminskningar på sektorsnivå snarare än vid det enskilda jordbruksföretag som beviljas omstruktureringsstöd.

- Det görs klart att kapacitetsminskningar skall vara bestående (och inte gälla bara under en femårsperiod). Öppen jordbruksmark får tas i produktion igen efter 15 år.

- Minimikraven för kapacitetsminskning förenklas.

- Om kapacitetsnedläggningen sker på sektorsnivå, måste den genomföras inom ett år efter beviljandet av stödet. För att säkerställa att nedläggningen inte kringgås måste medlemsstaten i fråga åta sig att inte bevilja investeringsstöd för att öka kapaciteten under en femårsperiod.

- Tröskeln för stöd av mindre betydelse under vilken kapacitetsnedläggning krävs förenklas och omformuleras. Så länge som omstruktureringsstöd inte beviljas för mer än 1 % av produktionskapaciteten inom en viss sektor under en tolvmånadersperiod kommer inga kapacitetsnedläggningar att krävas.

366. Anmälningar av undsättnings- och omstruktureringsstöd som registrerats före den 10 oktober 2004 kommer att granskas mot bakgrund av de kriterier som gällde när anmälan gjordes. Huruvida stöd som beviljats utan kommissionens godkännande är förenligt med fördraget kommer att undersökas på grundval av de nya riktlinjerna, om hela eller en del av stödet beviljas efter det att riktlinjerna offentliggjorts i EUT, det vill säga den 1 oktober 2004.

2. Varvsindustri

367. Efter en snedvridning av konkurrensen på världsmarknaden undertecknade kommissionen och den sydkoreanska regeringen ett avtal den 22 juni 2000 i syfte att återställa rättvisa och öppna konkurrensvillkor på den marknaden. Detta avtal genomfördes inte korrekt av den sydkoreanska regeringen. År 2002 antog rådet en tillfällig skyddsordning (TDM)[227] som en exceptionell och temporär åtgärd, och kommissionen beslutade att inleda ett tvistlösningsförfarande[228] där den krävde överläggningar enligt WTO-reglerna. Överläggningarna ledde inte till någon tillfredsställande lösning. Gemenskapen begärde därför att WTO:s tvistlösningsorgan skulle tillsätta en expertgrupp med anledning av Sydkoreas orättvisa metoder inom varvssektorn. Under tiden förlängde rådet den tillfälliga skyddsordningen till den 31 mars 2005, eftersom den annars hade löpt ut den 31 mars 2004[229].

Tillfälliga skyddsordningar

368. Under 2003 antog fem medlemsstater (Tyskland, Danmark, Nederländerna, Frankrike och Spanien) nationella stödordningar som grundade sig på 2002 års förordning om en tillfällig skyddsordning och som skulle godkännas av kommissionen. Dessa stödordningar löpte ut den 31 mars. År 2004 godkände kommissionen med stöd av den ändrade förordningen en förlängning av de nederländska[230], franska[231] och spanska[232] stödordningarna till den 31 mars 2005 samt en ny ordning som utarbetats av Italien[233].

369. Stödordningarna möjliggör direkt driftsstöd till varv på högst 6 % av kontraktsvärdet före stöd för produktion av containerfartyg, produkttanker, kemialietanker och tankfartyg för flytande naturgas. För att vara berättigade till detta begränsade stöd måste varven ha avslutat de slutliga varvskontrakten senast den 31 mars 2005.

3. Jordbruk: Politikutveckling och lagstiftningsinitiativ 2004

Förordningen om stöd av mindre betydelse

370. Den 6 oktober antog kommissionen förordning (EG) nr 1860/2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskesektorn[234]. I förordningen undantas nationellt stöd på högst 3 000 euro per jordbrukare eller fiskare under tre år från kravet på förhandsanmälan. Initiativet kommer att vara ett användbart verktyg för att hjälpa krisdrabbade jordbrukare. För att undvika snedvridning av konkurrensen måste medlemsstater som beviljar sådant stöd under tre år iaktta ett generellt stödtak som i stort sett motsvarar 0,3 % av jordbruks- eller fiskeproduktionen. Stöd som uppfyller samtliga villkor i förordningen får medlemsstaterna bevilja utan förhandsgodkännande från kommissionen. Men de måste föra register som visar att båda taken har iakttagits.

371. Om alla medlemsstater utnyttjade denna möjlighet fullt ut, skulle det genomsnittliga stödet av mindre betydelse uppgå till omkring 317 miljoner euro per år för jordbrukssektorn och cirka 27 miljoner euro per år för fiskesektorn inom hela EU. För att ge medlemsstaterna större flexibilitet föreskriver förordningen belopp som skall iakttas under en treårsperiod (i stället för årligen). De belopp som var och en av medlemsstaterna får bevilja per treårsperiod har beräknats av kommissionen och anges i en bilaga. Treårsperioderna är rörliga, så varje gång ett nytt stöd av mindre betydelse beviljas måste det totala beloppet för stöd som beviljats under de föregående tre åren fastställas.

372. Medlemsstaterna får bevilja stöd av mindre betydelse på vilket sätt de önskar. I förordningen föreskrivs dock vissa begränsningar för att undvika snedvridningar: inget exportstöd får beviljas, stöd får inte kopplas till priset på eller mängden varor som släpps ut på marknaden, och det får inte förenas med villkoret att inhemska produkter skall användas.

373. Den nya förordningen gäller från den 1 januari 2005 till slutet av 2008.

374. Redan innan förordningen antogs – och med hänsyn till det minskade stödbeloppet per mottagare, metoden för beviljande av stöd och den totala stödnivån – tillämpade kommissionen dock principen om stöd av mindre betydelse på jordbrukssektorn i följande ärenden:

- Stöd till mjölkproducenter (Parmalat) - Frankrike[235]. Den 14 juli beslutade kommissionen att stöd på omkring 200 000 euro för cirka 120 mjölkproducenter som inte fått betalning för sina leveranser till Parmalat var av mindre betydelse och därför inte omfattades av artikel 87.1 i EG-fördraget. Stödnivån översteg inte i något fall 2 000 euro per producent. Stödet beviljades genom ett partiellt övertagande av betalningarna av räntor och amorteringar för utestående lån, upp till 10 % av annuiteten och aldrig mer än 2 000 euro per mottagare.

- Brådskande åtgärder inom jordbruket (Parmalat) – Italien[236].. Den 14 juli beslutade kommissionen att stöd på omkring 995 euro per mottagare (totalbelopp 1,327 miljoner euro per år och totalt 3,98 miljoner euro) är av mindre betydelse och därför inte omfattas av artikel 87.1 i EG-fördraget. Stödet beviljades i form av ett 12 månader långt uppskov med betalningen av socialförsäkringsavgifter för jordbrukare som levererat Parmalat utan att ha fått betalt för den levererade mjölken. Kommissionen konstaterade också att en underordnad garanti för krediter som erbjöds dessa jordbrukare via en särskild bankgarantifond inte innehöll statligt stöd därför att garantin erbjöds i linje med marknadsprinciper.

- Stöd till producentorganisationer – Spanien[237]. Den 7 maj antog kommissionen ett slutligt beslut där den konstaterade att det statliga stöd som Spanien avsåg att bevilja organisationer för olivoljeproducenter i Extremadura inte utgjorde statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Stödet beviljas för att finansiera kostnaderna för att ansöka om gemenskapens stöd till olivoljeproducenter och uppgår till cirka 12 euro per ansökan. I beslutet konstaterades det att producentorganisationerna, mottagarna av stödet, bedriver sin verksamhet till nytta för olivoljeproducenter. Stödet gör det därför möjligt att minska eller rentav upphäva medlemmarnas bidrag till den organisation som beviljas stöd. Därför är de faktiska mottagarna av detta stöd producenterna, som drar nytta av lägre årliga bidrag. Eftersom totalbudgeten för stödordningen är 120 200 euro per år och antalet producenter som gynnas av stödordningen uppges vara 11 500, är stödbeloppet per mottagare och år 10,4 euro.

- Ersättning för torkan 2003 – Frankrike[238]. Den 20 oktober beslutade kommissionen att inte göra några invändningar mot statligt stöd till jordbrukare som drabbades av torkan 2003. Stödinslaget i övertagandet av räntor på utestående lån (20 miljoner euro) ansågs vara av mindre betydelse[239].

- Stöd på grund av BSE-krisen - Italien[240]. Den 1 december tillät kommissionen retroaktivt Italien att bevilja statligt stöd för kostnaderna för obligatorisk destruktion av särskilda riskmaterial och lagringen av lågriskmaterial, samt inkomststöd till nötköttsproducenter för att motverka effekterna av 2001 års BSE-kris. Inkomststöd till efterföljande marknadsled som omfattas av beslutet uppgår till cirka 103,25 euro per anläggning och ansågs vara av mindre betydelse[241].

Gruppundantagsförordning

375. Kommissionens nya förordning (EG) nr 1/2004, som beviljar undantag för vissa typer av statligt stöd som beviljas små och medelstora jordbruksföretag[242], trädde i kraft den 24 januari. Medlemsstaterna måste inte längre anmäla dessa stödåtgärder till kommissionen på förhand för godkännande.

376. Enligt artiklarna 3 och 19 i förordningen måste medlemsstaterna, för att enskilda stöd eller stödordningar skall kunna undantas, ”senast tio arbetsdagar innan en stödordning träder i kraft eller ett enskilt stöd som inte omfattas av någon stödordning beviljas, skall medlemsstaterna, om stödordningen eller stödet är undantaget enligt denna förordning, till kommissionen överlämna en sammanfattning av uppgifterna om stödordningen eller det enskilda stödet enligt det formulär som anges i bilaga I för offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning”.

377. I enlighet med detta förfarande har medlemsstaterna redan översänt sammanfattningar av omkring 70 olika åtgärder till kommissionen, som denna har offentliggjort på Internet[243].

Tillämpning av gällande riktlinjer: Säljfrämjande verksamhet och reklam för kvalitetsprodukter

378. Kommissionen fattade beslut i flera stödärenden som gällde säljfrämjande verksamhet och reklam för jordbruksprodukter. Detta gjorde det möjligt för kommissionen att uppnå följande:

- Klargöra och utveckla tillämpningen av riktlinjerna för reklam för jordbruksprodukter på kvalitetsmärken och fastställandet av kriterier för vad som kan klassificeras som en ”kvalitetsprodukt” genom att hänvisa till villkoren i artikel 24b(3) i förordning (EG) nr 1257/1999, ändrad genom förordning (EG) nr 1783/2003[244].

- Fastställa gränserna för beviljande av statligt stöd för så kallade ”joint promotions”, till exempel gränserna för en direkt koppling mellan en marknadsföringsorganisation och enskilda företag. (Enligt punkt 29 i riktlinjerna för reklam måste reklamaktiviteter som samfinansieras via offentliga medel och ett eller flera särskilda företag anses oförenliga med reglerna på grund av att målgruppen – t.ex. konsumenten – kanske inte kan avgöra om en reklamåtgärd för ett eller flera särskilda företag är en del av en offentligt understödd kampanj eller inte)[245].

- Bekräfta sin ståndpunkt i fråga om stöd till märkning som avser produkters ursprung[246] och i fråga om vissa allmänna krav i riktlinjerna[247].

4. Fiske

379. Den 1 november trädde nya regler för statligt stöd till fiskesektorn i kraft. Genom dessa regler bringas politiken för statligt stöd i linje med den reformerade gemensamma fiskeripolitiken, som antogs i december 2002. De nya reglerna möjliggör ett gruppundantag för vissa typer av stöd, som inte längre behöver anmälas och godkännas av kommissionen innan medlemsstaterna kan genomföra dem. Statligt stöd inom fiskesektorn som inte omfattas av gruppundantagsförordningen[248] måste fortfarande anmälas till kommissionen. Sådant statligt stöd kommer att bli föremål för nya riktlinjer för granskning av statligt stöd till fiske och vattenbruk[249], som också trädde i kraft den 1 november.

380. De åtgärder som omfattas av gruppundantaget gäller stöd som sannolikt inte hotar bevarandet av fiskbestånd eller hotar att snedvrida konkurrensen på ett sätt som inte är förenligt med det gemensamma intresset och som därför aldrig föranlett kommissionen att inleda granskningsförfarandet. Stödet i fråga måste absolut uppfylla villkoren i gruppundantagsförordningen, som är desamma som de som styr tilldelningen av EU-medel enligt Fonden för fiskets utveckling (FFU).

381. Gruppundantaget gäller stöd som beviljas små och medelstora företag för belopp som är lägre än 1 miljon euro eller stöd som är avsett att finansiera åtgärder med ett högsta stödberättigande belopp på 2 miljoner euro.

382. För att säkerställa att sådant stöd fördelas korrekt, kommer övervakning att äga rum genom förenklad förhandsinformation från kommissionen på Internet och i EUT om det stöd som skall beviljas samt genom en skyldighet att avlägga rapport i efterhand.

5. Kol och transporter

Kol

383. Genom utvidgningen av unionen ökade antalet kolproducerande länder från tre (Tyskland, Storbritannien och Spanien) till sju (nya är Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern). Trots den dramatiska prishöjningen på kol på avistamarknaden nyligen är stora delar av den europeiska kolindustrin olönsam utan betydande statligt stöd. Tyskland, Polen och Ungern anmälde sina omstruktureringsplaner för de kommande åren till kommissionen. Kommissionen har inlett ett formellt förfarande avseende omstruktureringsplanen för kolindustrin i Spanien.

Transporter

384. Kommissionen förhöll sig fortsatt positivt till offentlig finansiering som främjar miljövänliga transportsätt för att minska vägtransporterna. Järnvägarna anses därför vara ett centralt led i gemenskapens gemensamma transportpolitik, som syftar till att utveckla ett hållbart transportsystem genom att förskjuta tyngdpunkten mellan olika transportsätt. Att återuppliva järnvägarna är ett av huvudmålen. Järnvägstransporter måste återigen göras tillräckligt konkurrenskraftiga för att de skall kunna förbli en av de ledande aktörerna inom transportsystemet i ett utvidgat EU. Det är absolut avgörande att järnvägsmarknaden öppnas upp för att järnvägarna skall kunna ges nytt liv. År 2008 kommer hela det europeiska fraktnätverket, såväl internationellt som nationellt, att ha öppnats upp fullständigt. Uppkomsten av nya järnvägsbolag måste göra denna sektor konkurrenskraftigare och uppmuntra nationella bolag att omstrukturera sig.

385. Etablerad praxis tillämpades inom sektorn för kombinerade transporter. Kommissionen godkände särskilt olika stödordningar som har till syfte att uppväga merkostnaderna för kombinerade transporter.

386. I fråga om vägtransporter granskades planer på omstrukturering av storföretag.

387. Inom sjöfartssektorn tillämpades gemenskapens nya riktlinjer för statligt stöd till sjötransport för första gången[250]. Kommissionen såg framför allt till att medlemsstaterna godtar de lämpliga åtgärder som anges i dessa riktlinjer.

388. Inom sektorn för flygtransporter fattade kommissionen 2004 ett viktigt beslut i ärendet Ryanair-Charleroi. Kommissionen medgav att ett begränsat statligt stöd kan vara berättigat för att säkerställa bättre användning av sekundära flygplatser för att skapa nya transportlänkar som medför regionala fördelar och minskar trängseln i luftrummet. Detta kommer att följas av riktlinjer för finansiering av flygplatser och öppnande av nya flyglinjer. Dessa riktlinjer bör klargöra möjligheterna för regionala flygplatser att expandera på marknaden samtidigt som de följer gemenskapens regler.

6. Offentliga tjänster/tjänster av allmänt (ekonomiskt) intresse

389. De offentliga tjänsternas betydelse för medlemsstaterna framhävs av den omfattande offentliga debatt som nyligen ägt rum om alla aspekter på sådana tjänster, bland annat hur de skall tillhandahållas, och av att de uttryckligen nämns i förslaget till en konstitution för EU.

390. Vad gäller konkurrenspolitiken dryftade kommissionen i vilken utsträckning ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan snedvrida konkurrensen ur ett stödperspektiv. Till följd av domen i Altmark-målet[251], som gällde betecknandet av ersättning som statligt stöd, utarbetade kommissionen tre förslag i syfte att omsätta de kriterier som fastställts av EG-domstolen i praktiken:

Gemenskapens rambestämmelser för ersättning för offentliga tjänster

391. Rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster klargör enligt vilka kriterier kommissionen mot bakgrund av reglerna för statligt stöd avser att bedöma ersättning som medlemsstaterna beviljas för tillhandahållande av offentliga tjänster.

392. EG-domstolen påpekade att sådan ersättning inte utgör statligt stöd om beloppet i fråga, som ett av flera villkor, har fastställts genom ett äkta och effektivt konkurrensutsatt anbudsförfarande eller på grundval av de kostnader tillhandahållandet av sådana tjänster åsamkar ett välskött medelstort företag. På detta sätt bör tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kunna tillhandahållas effektivare utan att deras funktion äventyras. I annat fall utgör ersättningen statligt stöd och måste anmälas. Sådant anmält stöd skulle kunna förklaras förenligt med fördraget enligt artikel 86.2 i EG-fördraget förutsatt att det är nödvändigt för tillhandahållandet av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och inte påverkar handeln i en omfattning som strider mot gemenskapens intressen.

393. I enlighet med artikel 86 i EG-fördraget och motsvarande rättspraxis har medlemsstaterna ett stort utrymme för egna bedömningar när det gäller att definiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Vad gäller bedömningen enligt reglerna för statligt stöd är det dock nödvändigt att företag som tillhandahåller en tjänst av allmänt intresse uttryckligen anförtrotts detta uppdrag av den berörda medlemsstaten. Därför krävs det att ett uppdrag att tillhandahålla en offentlig tjänst har anförtrotts för att företagets och statens (nationell, regional eller lokal myndighet) respektive skyldigheter skall kunna fastställas. I uppdraget måste följande anges:

- Det exakta innehållet i skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av offentliga tjänster

- Företag och territorium som berörs

- Eventuell ensamrätt som beviljats företagen

- Beräkning och revidering av ersättningen, inbegripet en skälig vinst

- Arrangemangen för återbetalning av alltför stor ersättning och eventuellt statligt ingripande om en alltför liten ersättning utbetalats.

394. Förslaget till rambestämmelser innehåller detaljerade regler om de komponenter som kan tas med i beräkningen av ersättningen och klargör att eventuell ersättning som beviljats ett företag för tillhandahållande av offentliga tjänster bör anmälas till kommissionen innan den betalas ut.

Beslut om undantag

395. Ett föreslaget beslut enligt artikel 86 i EG-fördraget skulle undanta vissa kompenserande åtgärder från kravet på förhandsanmälan. Detta vore fallet vid ersättningar under vissa tröskelvärden och vid ersättning som beviljas för särskilda offentliga tjänster, i synnerhet sjukhus och subventionerat boende, men också för sjöförbindelser till öar som beviljats enligt sektorsövergripande regler och med en årlig trafik på högst 100 000 passagerare.

396. Det föreslagna undantaget grundar sig på antagandet att risken för att konkurrensen snedvrids av att ersättning betalas ut för sådana tjänster är försumbar eller obefintlig.

397. Enligt detta förslag skulle medlemsstaterna – såsom fallet vanligen är i fråga om undantagsförordningar – vara skyldiga att tillgodose kommissionens krav när det gäller att lämna information den behöver för att kunna bedöma om ersättningen är förenlig med reglerna för statligt stöd. Sådan information behöver dock lämnas bara som svar på en skriftlig begäran från kommissionen.

Ändring av transparensdirektivet

398. Den tredje faktorn gäller ändringen av transparensdirektivet[252]. Syftet är att klargöra att till och med om ersättningen för tillhandahållandet av offentliga tjänster inte utgör statligt stöd, måste de berörda företagen föra separata räkenskaper när de bedriver verksamhet som inte omfattas av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Sådana separata räkenskaper är nödvändiga för att identifiera de belopp som kan tillskrivas tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och att beräkna rätt ersättningsbelopp.

399. Dessa tre dokumentutkast offentliggjordes för offentligt samråd och diskuterades med övriga institutioner och syftet är att de skall antas inom en nära framtid[253]. De kommer att göra det möjligt för kommissionen att fullgöra sitt uppdrag att garantera att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan fungera som de skall inom EU och att statlig ersättning för dessa beviljas bara i den omfattning som behövs för att de skall kunna tillhandahållas. Samtidigt minimeras den administrativa bördan av att kontrollera att alltför stor ersättning inte snedvrider konkurrensen på marknaderna.

7. Öppenhet

400. Den information om alla befintliga statliga stödåtgärder som årligen samlas in från medlemsstaterna utgör, tillsammans med lämpliga ekonomiska indikatorer som beskriver situationen i fråga om statligt stöd i EU, grunden för den resultattavla för statligt stöd som lanserades i juli 2001[254]. Två utgåvor av resultattavlan tas fram varje år.

401. Hittills har den uppdatering av resultattavlan som görs på våren omfattat data för perioden t-2, dvs. 2002 års data 2004. Som ett led i de nya årliga rapporteringsarrangemangen har kommissionen och medlemsstaterna lovat minska denna eftersläpning, med resultatet att 2004 års uppgifter bör kunna offentliggöras i uppdateringen hösten 2005. Resultattavlan kommer varje höst att omfatta de senaste uppgifterna, medan vårutgåvan kommer att innehålla en mer analytisk bevakning av en viss fråga. Tidigare resultattavlor har omfattat inslag om stöd till stödregioner, undsättnings- och omstruktureringsstöd, FoU-stöd och stöd till små och medelstora företag.

402. Uppdateringen av resultattavlan hösten 2004 antogs den 16 november[255]. Denna uppdatering är främst inriktad på situationen i fråga om statligt stöd i de tio nya medlemsstaterna under de fyra åren före anslutningen (2000–2003). Del två omfattar en översyn av de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att genomföra Lissabonagendan och följa upp senare slutsatser från rådet om statligt stöd. Detta omfattar närmare bestämt en minskning av det statliga stödet, en omdirigering av stödet till övergripande mål och en bedömning av stödets effektivitet. Slutdelen omfattar, på samma sätt som i alla uppdateringar av resultattavlan, en sammanfattning av kommissionens arbete för att förenkla och modernisera kontrollen av statligt stöd.

B – Ärenden

1. AVREGLERADE MARKNADER

Belgien: Överföring av ”första pelarens” pensionsskyldigheter från Belgacom till belgiska staten [256]

403. I oktober 2003 underrättade de belgiska myndigheterna kommissionen om ett avtal mellan Belgacom, belgiska staten och de privata aktieägarna om en överföring av ”första pelarens” pensionsskyldigheter gentemot bolagets tjänstemän från Belgacom till belgiska staten (”första pelarens” pensioner är sådana som normalt betalas ut inom ramen för det allmänna socialförsäkringssystemet i varje medlemsstat.)

404. I samband med att Belgacom blev ett aktiebolag 1992 blev bolaget skyldigt att administrera och finansiera ”första pelarens” pensionsrättigheter för tidigare tjänstemän (det betydde att bolaget i praktiken betalade ut pensioner till tidigare tjänstemän och att bolaget måste garantera en fullständig finansiering av förvärvade och framtida pensionsrättigheter). Det anmälda avtalet innebar att Belgacom från och med den 1 januari 2004 var befriat från den börda som orsakades av det särskilda pensionssystem som tillämpades på tjänstemän. I gengäld fick belgiska staten en engångsbetalning på 5 miljarder euro av Belgacom samt årliga fortlöpande bidrag som garanterade finansieringen av framtida pensionsskyldigheter.

405. I sitt beslut av den 21 januari konstaterade kommissionen att överföringen var ekonomiskt neutral, eftersom Belgacom i utbyte mot överföringen av dess pensionsskyldigheter till belgiska staten till denna betalar ett belopp som motsvarar det diskonterade nuvärdet på de obligationer som tagits över av belgiska staten. Kommissionen ansåg därför att denna transaktion inte gav Belgacom en fördel utöver den som funnits tillgänglig på normala marknadsvillkor och därför var det inte fråga om statligt stöd.

Stöd som Frankrike beviljat Coopérative d’exportation du livre français (Celf) [257]

406. Den 20 april godkände kommissionen det stöd som Frankrike beviljat Coopérative d’exportation du livre français (Celf) mellan 1980 och 2001. Kommissionen ansåg att stödet till Celf för att hantera små beställningar av läroböcker i franska, även om det beviljades olagligt, ändå var förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 d i fördraget genom att det stod i proportion till det kulturella syfte som eftersträvades. Kommissionen konstaterade att stödet inte påverkade handeln och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som stred mot det gemensamma intresset. Syftet med stödet var att upprätthålla Celfs ideella verksamhet. Celf måste godta alla typer av beställningar från bokförsäljare (inte slutkonsumenter) som var etablerade utomlands i icke-franskspråkiga områden, oberoende av beställningens värde, lönsamhet och destination. Som en del av stödet beviljades Celf ett driftsstöd som var avsett att kompensera för de extra kostnaderna för att hantera beställningar värda mindre än 500 franska franc (dvs. cirka 76 euro). I detta beslut togs vederbörlig hänsyn till förstainstansrättens dom av den 28 februari 2002, som delvis ogiltigförklarade ett äldre kommissionsbeslut av den 10 juni 1998 med motiveringen att kommissionen borde ha hållit isär exportagenturmarknaden och marknaden för export av läroböcker i franska i allmänhet.

Ändring av UMTS-licensavgift, Frankrike [258]

407. I oktober 2002 mottog kommissionen ett klagomål mot den franska regeringens beslut att sänka de UMTS-licensavgifter som ursprungligen skulle betalas av Orange och SFR.

408. Kommissionen ansåg att det enligt gällande gemenskapslagstiftning är medlemsstaterna som skall fastställa villkoren för beviljande av UMTS-licenser, förutsatt att de uppfyller de villkor som fastställs i direktiv 97/13/EG, nämligen att de förfaranden och kriterier som används är objektiva, öppna och icke-diskriminerande.

409. I ärendet i fråga konstaterade kommissionen att den franska regeringen tillämpade samma villkor på alla operatörer för beviljande av UMTS-licenser (löptid, avgift, tekniska villkor) och att dessa villkor var objektiva och icke-diskriminerande. Eftersom regeringen inte diskriminerade mellan operatörer gavs Orange och SFR inga fördelar. Kommissionen beslutade därför den 20 juli att det inte var fråga om något statligt stöd och avslog klagomålet.

Icke-återvinningsbara kostnader

410. Som ett led i det fortlöpande genomförandet av den inre marknaden för el godkände kommissionen två nya fall av statligt stöd som gällde ersättning för icke-återvinningsbara kostnader, i Italien[259] respektive Portugal[260]. Icke-återvinningsbara kostnader är kostnader som etablerade aktörer på elmarknaden åsamkades när sektorn i fråga inte var avreglerad och som avregleringen gör det svårt, om inte omöjligt, att återbetala.

411. Kommissionen har numera en etablerad praxis när det gäller ersättning för icke-återvinningsbara kostnader. I juli 2001 antog kommissionen ett meddelande där den angav vilken metod den kommer att använda för att bedöma sådant stöd[261]. Den tillämpade denna metod på ersättningar för icke-återvinningsbara kostnader i Österrike, Belgien, Grekland, Nederländerna och Spanien.

412. I Italien omfattar beslutet framför allt två faktorer: kostnaderna för kraftverk byggda före 1997 och kostnaderna i samband med ett take-or-pay-avtal för nigeriansk gas, undertecknat av ENEL 1992, för den del som används till elproduktion. Den del som gäller kraftverk täcker bara perioden 2000–2003, varefter generatorer inte längre kommer att ha rätt till ersättning för sina icke-återvinningsbara kostnader. Den totala ersättning som beviljas kommer att vara högst 850 miljoner euro. Den kommer att beviljas ENEL och de företag som ärvt ENEL:s icke-återvinningsbara resurser.

413. Den del som gäller kostnader som är förknippade med take-or-pay-avtalet är avsedd att kompensera för de kostnader som ENEL ådrog sig för att företaget inte kunde framställa gasen i Italien såsom det var planerat ursprungligen. Den täcker kostnaderna för att gasframställningen kommer att ske utanför Italien fram till 2009. Ersättningen är högst 1 465 miljoner euro. Ersättning kommer dock att beviljas enbart för den gas som används till elproduktion.

414. Det portugisiska ärendet avvek något från det italienska och från andra tidigare ärenden. Den portugisiska ”inlåsta” marknaden var ursprungligen uppbyggd kring ett antal långfristiga avtal mellan den statsägda nätoperatören och tre elproducerande koncerner i stället för en allmän lag som fastställer prisreglerna för elsektorn, som i de medlemsstater vilkas ärenden kommissionen analyserat tidigare. Portugal avskaffade dessa långfristiga avtal och ersatte dem med ersättning från staten.

415. Eftersom ersättning för icke-återvinningsbara kostnader enligt kommissionens metod måste begränsas till ett nödvändigt minimum måste kommissionen kontrollera att ersättningen även i det här fallet inte omfattar mer än återbetalningen av nyinvesteringar, om nödvändigt inklusive en skälig vinstmarginal. Möjligheten för koncernerna att uppväga förluster vid vissa anläggningar med vinster vid andra beaktades också. Kommissionen såg till att en lämplig mekanism för regelbunden anpassning av ersättningen infördes för att hindra eventuell överkompensering, även om konkurrensen inte utvecklades som förväntat.

2. Stöd till undsättning och omstrukturering

Alstom[262]

416. Den 7 juli antog kommissionen ett villkorat beslut där den godkände ett omstruktureringsstöd på 3 miljarder euro till Alstom i form av garantier, investeringar i kapitalökningar och, i mindre utsträckning, lån. De villkor som fastställs i beslutet grundar sig på riktlinjerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. I dessa riktlinjer anges tre huvudvillkor för att omstruktureringsstöd skall beviljas.

417. För det första måste stödet och den gemensamma omstruktureringsplanen leda till att lönsamheten på lång sikt återställs utan ytterligare statliga ingripanden. Kommissionen konstaterade att den senaste versionen av de planer för en finansiell och verksamhetsmässig omstrukturering av Alstom som Frankrike översände bör göra det möjligt för företaget att överleva och bli konkurrenskraftigt igen. I beslutet framförs uppmaningen att insatsplanen, som omfattar stängning av anläggningar, uppsägningar och omorganisering, bör följas till hundra procent. Dessutom uppmanades det till extra insatser inom den marina sektorn och till ingående av industriella partnerskap som omfattar en stor del av företagets verksamheter för att stärka företagets lönsamhet och framtidsutsikter på lång sikt.

418. För det andra måste det statliga stödet begränsas till det minsta möjliga. Kommissionens konstaterade att detta villkor uppfylls, eftersom den omstruktureringsplan som godkänts genom kommissionens beslut grundar sig på ett mycket betydande ekonomiskt bidrag från finansinstitut, privata investerare och bolaget självt. Dessutom är stödet tidsbegränsat eftersom nya statliga garantier för det första bara kan utfärdas under en tvåårsperiod efter det att beslutet antagits och för det andra eftersom staten inom fyra år måste sälja hela sitt aktieinnehav i Alstom som är ett resultat av de kapitalökningar som nämns ovan.

419. För det tredje måste snedvridningar av konkurrensen begränsas till det minsta möjliga. För att detta kriterium skall uppfyllas krävs det i beslutet att följande åtgärder vidtas för att återställa konkurrenssituationen och kompensera konkurrenterna: i) vissa avyttringar utöver de betydande avyttringar som Alstom gjorde redan 2003, ii) bildande av ett gemensamt företag och industriella partnerskap som omfattar vissa befintliga verksamheter, iii) kontroll av prispolitiken och förvärv av företag under fyra år, iv) avyttring av statens innehav i företaget och v) vidtagande av åtgärder för att främja ett öppnande av den franska marknaden för rullande järnvägsmateriel.

420. Under de följande fyra åren kommer kommissionen att övervaka att detta beslut iakttas.

MobilCom[263]

421. Den 14 juli godkände kommissionen omstruktureringsstöd som beviljades MobilCom. Godkännandet av stödet var förenat med villkoret att MobilCom och dess dotterbolag måste göra ett sju månader långt uppehåll i sin direktförsäljning via Internet av mobiltelefonavtal med MobilCom för att neutralisera den snedvridning av konkurrensen som stödet orsakat.

422. MobilCom är en tysk leverantör av mobiltelefontjänster. Företaget råkade i svårigheter 2002. Tyskland beviljade en första statsgaranti för ett lån på 50 miljoner euro i september 2002 för att omedelbart förse företaget med likviditet. Detta stöd godkändes som undsättningsstöd i januari 2003[264] och var inte en del av det slutliga villkorade beslut som fattades i juli 2004[265].

423. För att säkerställa ytterligare finansiering, som behövdes för att finansiera de nödvändiga omorganisationsåtgärderna inom detta segment, beviljade Tyskland och delstaten Schleswig-Holstein ytterligare en statsgaranti på 80 % för ett lån på 112 miljoner euro i november 2002. Kommissionen ansåg att denna åtgärd utgjorde omstruktureringsstöd.

424. Kommissionen uppfattade det som det största konkurrensproblemet att MobilCom tack vare garantin snabbt kunde omstrukturera sina verksamheter. I detta sammanhang användes stödet inte vara till att omstrukturera företaget fysiskt utan också till att omorientera dess marknadsföringsstrategi och fokusera på lönsammare kundsegment inom dess kärnverksamhet. Stödet hade således en särskilt skadlig inverkan på konkurrenterna, eftersom de också måste rikta in sin affärsstrategi på lönsammare kundkategorier.

425. Lösningen blev till sist att godkänna stödet men på vissa villkor. Kommissionen ansåg i detta specifika fall att den kompenserande åtgärden som skulle kompensera på det område där stödet hade sina otillbörliga effekter, nämligen i fråga om möjligheterna att sälja tjänster, var den lämpligaste åtgärden för att neutralisera snedvridningarna av konkurrensen. MobilCom var därför skyldigt att tillfälligt upphöra med tillhandahållandet av vissa tjänster över Internet under en viss period.

Bankgesellschaft Berlin AG

426. Den 18 februari[266] godkände kommissionen omstruktureringsstöd till koncernen Bankgesellschaft Berlin AG (”BGB”) till ett värde av nästan 10 miljarder euro[267]. Detta stödpaket kunde godkännas endast i utbyte mot en betydande minskning av bankens marknadsnärvaro för att lindra den snedvridande effekten på konkurrensen av denna stora stödvolym. Efter långa och omfattande förhandlingar erbjöd de tyska myndigheterna slutligen ett antal åtaganden om avyttring som avsevärt ändrade den omstruktureringsplan som ursprungligen lämnades. Dessa åtaganden omfattar åtaganden att avyttra Berliner Bank, ett av BGB:s två detaljhandelsvarumärken, knoppa av de dotterbolag inom sektorn för fastighetstjänster som var den främsta orsaken till krisen och, slutligen, att sälja BGB före slutet av 2007. Omstruktureringsplanen omfattar också en serie andra åtgärder såsom avyttringen av den Berlinbaserade Weberbank och försäljningen eller stängningen av nationella och utländska filialer och dotterbolag. Dessutom är det meningen att BerlinHyp, ett dotterbolag inom sektorn för fastighetsfinansiering, skall avyttras inom ramen för avyttringen av hela BGB, antingen separat eller tillsammans med resten av BGB.

427. Totalt sett kommer de ovannämnda avyttringarna, stängningarna och andra åtgärderna att minska BGB:s sammanlagda balansräkning från cirka 189 miljarder euro 2001 till omkring 124 miljarder euro 2006/2007, när omstruktureringsperioden och avyttringsåtgärderna kommer att vara slutförda. Denna minskning är inte bara adekvat med tanke på det mycket höga stödbeloppet utan också i linje med kommissionens praxis i fråga om omstruktureringsstöd till banker.[268] Avyttringen av Berliner Bank förblev dock en omtvistad fråga mellan kommissionen och de tyska myndigheterna fram till slutskedet i granskningen. Med beaktande av BGB:s ledande ställning i Berlin måste kommissionen kräva denna åtgärd för att effektivt mildra den snedvridande effekten av det mycket höga stödbeloppet på konkurrensen inom sektorn för banktjänster till privatkunder i Berlin. Dessutom var avtalet om återbetalning till stöd för BGB i händelse av ett vid den tidpunkten ännu inte beslutat men möjligt betalningskrav i förfarandet gällande Landesbank Berlin en ytterligare stödåtgärd som måste beaktas med tanke på de kompenserande åtgärderna. Avyttringen av Berliner Bank kommer att minska BGB:s marknadsandel inom de enskilda segmenten inom privatkundssektorn i Berlin med omkring en tredjedel till en sjättedel till följd av försäljningen.

428. Kommissionen måste också analysera frågan gällande BGB:s livsduglighet på lång sikt i samband med det kommande avskaffandet av de befintliga statsgarantierna ( Anstaltslast och Gewährträgerhaftung ). Denna fråga måste granskas på nytt med hjälp av externa konsulter när det första förfarandet för att avyttra delstatens andelar i BGB misslyckades i mars 2003. Kommissionen konstaterade slutligen att de omstruktureringsåtgärder som redan genomförts och de som planerats för framtiden är rimliga, logiska och i grunden lämpliga för att göra det möjligt för BGB att återställa sin lönsamhet.

France Télécom

429. I december 2002 mottog kommissionen en anmälan från de franska myndigheterna om åtgärder som skulle rädda France Télécom (FT) ur dess finansiella kris. Framför allt skulle ERAP (ett offentligt organ) som en åtgärd upprätta ett aktieägarförskott på 9 miljarder euro i form av en kreditförmån. Detta förskott var ett led i den omstruktureringsplan som kallades ”Ambition 2005”, som företagets nya ledning lade fram den 4 december 2002. Med tanke på tvivlen angående de anmälda åtgärdernas förenlighet med reglerna för statligt stöd inledde kommissionen i januari 2003 ett formellt granskningsförfarande som gällde aktieägarnas låneprojekt[269]. Den formella granskningen omfattade också ett system för skatt på inkomst av yrkesmässig verksamhet ( taxe professionnelle ) som var tillämpligt på FT. Den 2 augusti 2004 avslutade kommissionen sin granskning av båda aspekterna.

Systemet för skatt på inkomst av yrkesmässig verksamhet (”taxe professionnelle”) [270]

430. Skatteordningen i fråga omfattar statligt stöd som är oförenligt med EG-fördraget och skall återkrävas.

431. Mellan 1994 och 2002 åtnjöt FT särskilda villkor i fråga om lokala skatter. Kommissionen ansåg att staten genom att inte ta ut full bolagsskatt under denna period gav FT en fördel som utgör en statlig stödåtgärd. I enlighet med EG-domstolens rättspraxis[271] avvisade kommissionen de franska myndigheternas argument om att sådant stöd skulle kunna anses ”kompenserat” av andra avgifter som FT var föremål för i andra avseenden. Enligt information från de franska myndigheterna ligger de beräknade inbesparingarna för FT i samband med denna bolagsskatteordning på mellan 800 miljoner och 1,1 miljarder euro. Det exakta stödbeloppet kommer att fastställas av kommissionen i samarbete med de franska myndigheterna i samband med återkravsförfarandet.

Aktieägarförskott[272]

432. Sakförhållandena är en viktig faktor i kommissionens bedömning: under tidigare år hade FT ackumulerat en betydande skuld (63 miljarder euro i slutet av 2001) och 2002 väntade sig marknaden att FT skulle ha svårigheter att refinansiera denna skuld. I juli 2002, medan FT:s kreditvärdering låg på tröskeln till en ytterligare nedgradering till skräpstatus, tillkännagav regeringen offentligt sin avsikt att stödja företaget. En eventuell nedgradering av FT till skräpstatus skulle ha fått allvarliga konsekvenser för företaget. Staten bekräftade offentligt sitt stöd för företaget i september, oktober och december 2002 och graderingen nådde aldrig ner till skräpstatus. Vid detta sista tillfälle tillkännagav ekonomiministeriet i ett pressmeddelande att FT skulle emittera nya aktier och förutsåg statens deltagande i emissionen genom att erbjuda ovannämnda aktieägarförskott.

433. Det aktieägarförskott som erbjöds FT i december 2002 innehåller stödinslag. Erbjudandet av ett aktieägarförskott förbättrade avsevärt operatörens ekonomiska läge. Denna förmån beviljades med statliga medel eftersom den skapade en potential för ett tilläggsansvar för dessa medel. Staten gjorde ett solitt erbjudande och helt enkelt genom att underteckna avtalet om ett aktieägarlån kunde FT säkra rätten till utbetalning av dessa 9 miljarder euro.

434. Erbjudandet av aktieägarförskottet kan inte betraktas isolerat utan måste ses mot bakgrund av uttalanden från regeringen från juli till december 2002. Uttalandena skapade förväntningar och förtroende på finansmarknaderna och bidrog till att FT kunde behålla sitt kreditvärderingsbetyg. Om uttalandena inte hade gjorts skulle ingen förnuftig investerare ha erbjudit ett aktieägarförskott under dessa omständigheter och ensam tagit på sig en mycket stor ekonomisk risk.

435. Kommissionen medgav dock att den inte kunde övervinna svårigheterna att exakt identifiera de ekonomiska effekterna av stödet i fråga och därmed fastställa hur stort belopp som skall återkrävas. Att besluta om återkrav i ett sådant läge kan utgöra ett brott mot rätten till försvar i medlemsstaten i fråga. Dessutom konstaterade kommissionen att det var första gången ett stöd var resultatet av händelser som föregick anmälan av själva stödet. Eftersom Frankrike anmälde denna åtgärd, kan en ekonomisk aktör ha haft legitima förväntningar om att staten skulle fullgöra sin skyldighet enligt fördraget. Därför kan ett beslut om återkrav i en sådan situation utgöra en överträdelse av principen om berättigade förväntningar. Efter att ha tagit hänsyn till detta fattade kommissionen inte beslut om att stödet skulle återkrävas.

Bull[273]

436. Den 16 mars beslutade kommissionen att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 avseende nytt omstruktureringsstöd till Bull. Bull tillverkar datorservrar och är verksamt på angränsande tjänstemarknader. Det anmälda stödet uppgår till 517 miljoner euro och är lika stort som det undsättningsstöd som beviljades 2002 jämte ackumulerad ränta. Beroende på faktisk vinst skulle cirka 50–60 miljoner euro tillfalla de franska myndigheterna på grundval av en klausul i stödavtalet. I sitt beslut av den 1 december ansåg kommissionen att stödet på grund av de särskilda omständigheterna i ärendet inte innebar någon överträdelse av principen om ”första och sista gången”, och noterade att det skulle betalas ut först efter att det tidigare undsättningsstödet återbetalats.

Lloyd Werft Bremerhaven GmbH[274]

437. Den 8 september beslutade kommissionen att inte göra några invändningar mot det undsättningsstöd som Tyskland beviljat det tyska varvet Lloyd Werft Bremerhaven GmbH.

438. Företaget hade lämnat in konkursansökan efter det att en kund vägrat betala den sista delbetalningen för arbetet med att bygga om ett kryssningsfartyg. Fartyget hade sjunkit den 14 januari i varvets skeppsdocka efter en kraftig storm. För att fortsätta driften behövde företaget kortfristig finansiering på 10 miljoner euro i avvaktan på ett långfristigt lån. Lånet beviljades i april i lika stora delar av ett offentligt och två privata finansinstitut, medan de privata lånen delvis backades upp av en statlig garanti.

439. Kommissionen godtog på grundval av punkt 23 i 1999 års riktlinjer om undsättning och omstrukturering att lånet beviljades för en sexmånadersperiod och att det skulle återbetalas under en period på högst 12 månader efter det att den sista delen av lånet betalats ut till företaget. Kommissionen samtyckte till denna löptid med beaktande av att lånet enbart var avsett att kompensera för de negativa konsekvenserna av en yttre händelse och inte verkade vara avsett som ett kapitaltillskott till ett företag som vore i svårigheter även om stormen aldrig inträffat. Kommissionen tog särskild hänsyn till att den tyska regeringen utfäst sig att rapportera om företagets ekonomiska situation. Stödet betalades tillbaka inom sex månader.

Statliga spanska varv[275]

440. Den 12 maj beslutade kommissionen att det stöd som beviljats statliga spanska varv inte låg i linje med EU:s regler för statligt stöd. Kommissionen slog fast att det statliga holdingbolaget Sociedad Estatal de Participaciones Industriales (SEPI) 1999 och 2000 beviljade stöd värt 500 miljoner euro till statliga civila varv som samtliga idag ägs av IZAR. Stödet beviljades i form av ett kapitaltillskott på 252,4 miljoner euro år 2000, lån på 192,1 miljoner euro och en köpeskilling på 55,9 miljoner euro över marknadsvärdet när SEPI köpte tre varv 1999. Kommissionen konstaterade att de ovannämnda åtgärderna utgjorde ytterligare statligt stöd som, efter godkännandet av ett slutligt omstruktureringspaket 1997, inte längre kunde godkännas enligt EU:s regler för stöd till varvsindustrin. Eftersom lånen på 192,1 miljoner euro redan har betalats tillbaka av IZAR uppgår det belopp som IZAR skall betala tillbaka till 308,3 miljoner euro plus ränta.

441. Den 20 oktober fattade kommissionen ett annat beslut, där det fastställdes att SEPI år 2000 hade beviljat ytterligare 556 miljoner euro till de statliga civila varven.

442. Stödet beviljades i form av ett kapitaltillskott på 1 477 miljoner euro till IZAR år 2000. Den del av kapitaltillskottet som inte ansågs utgöra statligt stöd (921 miljoner euro) användes till att täcka sociala kostnader och andra kostnader i samband med militär verksamhet som IZAR och dess föregångare Bazán bedrivit tidigare och mera nyligen. Medel för militär verksamhet omfattas i princip inte av EU:s regler för statligt stöd. Det stöd på 556 miljoner euro som beviljades för IZAR:s civila verksamhet låg inte i linje med EU:s regler för statligt stöd och därför slog kommissionen fast att också detta belopp måste återkrävas från IZAR.

Matchning av stöd i Nederländerna [276]

443. År 2003 hade Nederländerna anmält planer på att bevilja stöd för sex fartygsbyggnadskontrakt till fyra nederländska varv. Syftet med stödet var att matcha olagligt och oförenligt stöd som en annan medlemsstat påstods ha erbjudit varv i det land som konkurrerade om fartygsbyggnadskontrakten.

444. Den 30 juni beslutade kommissionen att Nederländerna inte kunde bevilja detta stöd. Kommissionen betonade att principen att en medlemsstat inte bör agera på egen hand för att neutralisera effekterna av olagligt stöd från en annan medlemsstat har fastställts tydligt och klart av EG-domstolen. EG-domstolen har särskilt slagit fast att det inte är möjligt att motivera en stödåtgärd med att andra medlemsstater beviljar olagligt stöd.

445. Kommissionen konstaterade vidare att en matchning av påstått olagligt stöd från en annan EU-medlemsstat stred mot de allmänna principerna i EG-fördraget. Kommissionen betvivlade också det påstådda beviset för att stödet i den andra medlemsstaten var tillgängligt.

Huta Częstochowa SA[277]

446. Den 19 maj fattade kommissionen sitt första beslut utanför övergångsförfarandet om att inleda ett djupgående undersökning av stöd som eventuellt beviljats ett företag i en ny medlemsstat. Det berörda företaget är den polska stålproducenten Huta Częstochowa SA. Polska staten planerar finansiella åtgärder för att omstrukturera företaget. Kommissionen försöker nu klarlägga om företaget har beviljats eller kommer att beviljas omstruktureringsstöd och vilken typ av omstruktureringsstöd det är fråga om i så fall.

Faktaruta 8: Omstruktureringsstöd och begreppet ”nytt företag” I två negativa beslut av den 20 april och den 22 september[278] om franska fartygsreparationsföretag tillämpade kommissionen skäl 7 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter[279], som utesluter nybildade företag från möjligheten att beviljas stöd till undsättning och omstrukturering. Den logiska grunden för denna bestämmelse är att utesluta företag som, även om de kan ha problem i startfasen, inte är företag i svårigheter enligt riktlinjerna. I besluten görs det klart att konstaterandet att företagen är nybildade måste ske både på rättsliga och ekonomiska grunder. I de föreliggande ärendena var båda företagen nya juridiska personer, de hade tagit över tillgångarna och de anställda från tidigare fartygsreparatörer, och de hade inlett sin verksamhet fria från skulder och skyldigheter som gällde tidigare verksamheter. Därför ansågs de vara nya ekonomiska enheter, som borde ha bildats endast om de hade varit livsdugliga under rådande marknadsförhållanden. På grundval av denna analys konstaterade kommissionen att omstruktureringsstödet till de båda företagen var oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen godkände emellertid en del av stödet som regionalt investeringsstöd och som utbildningsstöd. Vad resten av stödet beträffar bestämde kommissionen att det skulle återkrävas. |

Spanska och tyska ordningar för fartygsfinansiering

447. I mars respektive juli godkände kommissionen de spanska och tyska ordningarna för fartygsfinansiering[280]. Dessa ordningar ansågs förenliga med OECD:s överenskommelse om riktlinjer för exportkrediter med offentligt stöd. Enligt denna överenskommelse grundar sig den ränta som tas ut av rederier på den relevanta marknadsreferensräntan. Systemen täcker inte köparens kreditrisk.

Ändringar av Hellenic Shipyards investeringsplan

448. Den 23 april beslutade kommissionen att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget[281] avseende ett antal ändringar i omstruktureringsplanen för Hellenic Shipyards. År 1997, efter det att Hellenic Shipyards skuldavskrivning godkänts enligt rådets förordning 1013/97, som tillät stöd till vissa varv under omstrukturering[282], hade kommissionen godkänt investeringsstöd som hade till syfte att omstrukturera varvet på grundval av en investeringsplan som lämnats till kommissionen i enlighet med det sjunde direktivet om stöd till varvsindustrin[283]. Senare ändringar av denna investeringsplan anmäldes inte till kommissionen. Därför iakttog de grekiska myndigheterna inte de villkor i det sjunde direktivet om stöd till varvsindustrin enligt vilka kommissionen godkände investeringsplanen 1997. I direktivet föreskrivs det att kommissionen måste underrättas om eventuella ändringar av en befintlig stödåtgärd som omfattas av direktivet[284]. De iakttog inte heller villkoren i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, som tillåter att en omstruktureringsplan ändras efter anmälan och på vissa villkor.

449. När kommissionen öppnade det formella granskningsförfarandet betvivlade den också starkt att de villkor på vilka stödet godkändes 1997 hade uppfyllts och att inget nytt stöd hade beviljats för investeringsplanen. Ett sådant stöd vore inte förenligt med den gemensamma marknaden med tanke på principen om ”första och sista gången” och det uttryckliga kravet i rådets förordning nr 1013/97 som förbjuder stöd till alla varv som drog nytta av dessa bestämmelser.

Stöd till Hellenic Shipyards[285]

450. Den 20 oktober antog kommissionen ett negativt beslut som avslutade det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 som inleddes 2002[286] med anledning av två åtgärder som gällde stöd till Hellenic Shipyards.

451. Genom beslutet ålades de grekiska myndigheterna att upphäva bestämmelserna 5.20 och 6.4 i lag 2941/2001, som föreskrev att staten skulle täcka framtida pensionskostnader för Hellenic Shipyards anställda och att Hellenic Shipyards var befriat från alla skatter eller andra avgifter avseende lagstadgat skattefria reserver, särskilda reserver och belopp för ökning av aktiekapitalet, så länge som dessa användes till att uppväga förluster under tidigare år. Kommissionen konstaterade att dessa åtgärder var oförenliga med fördraget, eftersom de utgjorde driftsstöd som inte tillåts i rådets förordning (EG) nr 1540/98 av den 29 juni 1998 om fastställande av nya regler för stöd till varvsindustrin[287], som gällde vid den tidpunkten då de antogs. De grekiska myndigheterna ålades också att återkräva allt stöd som eventuellt redan beviljats enligt dessa bestämmelser.

Postabank/Erste Bank Hungary Rt

452. Ungern underrättade 2003 och 2004 kommissionen om ett antal åtgärder till förmån för Postabank és Takarékpénztár (Postabank) under övergångsförfarandet enligt bilaga IV.3 i anslutningsakten. De anmälda åtgärderna antogs av de ungerska myndigheterna under perioden 1995–2003 för att stödja omstruktureringen av Postabank och underlätta dess privatisering. Kommissionen inledde ett formellt granskningsförfarande den 20 oktober 2004[288]. Postabank privatiserades slutligen i oktober 2003, när regeringen sålde hela sitt innehav på 99,9 % till Erste Bank of Austria. Den 1 september 2004 fusionerades Postabank med Erste Banks ungerska dotterbolag.

453. Kommissionen har godkänt flera omstruktureringsåtgärder som de ungerska myndigheterna beviljat tidigare till förmån för Postabank, men den har inlett ett formellt granskningsförfarande med anledning av garantin mot oförutsedda krav som banken, som såldes till Erste Bank 2003, kan ställas inför efter maj 2004, då Ungern blev EU-medlem. Denna garanti mot oförutsedda krav kan leda till ytterligare krav utöver det som var klart definierat vid anslutningen. I detta skede tror kommissionen att det inte går att fastställa i vilken omfattning och hur mycket ekonomiskt stöd Postabank kommer att beviljas i framtiden. Kommissionen bedömer garantin mot oförutsedda krav enligt EU:s riktlinjer för stöd till undsättning och omstrukturering[289].

Tyska delstatsbanker

454. Den 20 oktober avslutade kommissionen sin långvariga undersökning av överföringen av offentliga medel till sju tyska delstatsbanker i början av 1990-talet genom att ålägga Tyskland att återkräva cirka 3 miljarder euro plus ränta.

455. I början av 1990-talet överförde de tyska delstatsregeringarna, som helt eller delvis äger bankerna, tillgångar gällande subventionerat bostadsbyggande och andra tillgångar för att öka bankernas kapitalbas. Huvudorsaken till överföringarna var införandet av kapitalbasdirektivet och kapitaltäckningsdirektivet, som kräver att tyska offentliga banker stärker sin kapitalbas med stora mängder nytt kapital för att upprätthålla sin verksamhet.

456. De finansiella överföringarna föranledde ett klagomål från Bundesverband deutscher banken (BdB). Klagomålet gällde följande sju banker[290]: Westdeutsche Landesbank Girozentrale (WestLB) (1991), den största offentliga banken i Tyskland vid den tidpunkten, men också Landesbank Berlin (1993), Norddeutsche Landesbank (1991), Bayerische Landesbank (1994 och 1995), Hamburgische Landesbank (1993), Landesbank Schleswig-Holstein (1991) och Landesbank Hessen-Thüringen (1998).

457. År 1999 antog kommissionen ett första negativt beslut gällande överföringen till WestLB. Förstainstansrätten ogiltigförklarade beslutet 2003, eftersom den ansåg att kommissionen inte tillräckligt förklarat sina beräkningar, men däremot bekräftade den beslutet i sak.

458. Kommissionens bedömning visade att den ersättning som delstaterna kommit överens om i utbyte mot överföringen av tillgångar var mycket liten (i genomsnitt mindre än 1 %) och inte motsvarade den normala avkastning en privat investerare hade väntat sig för en jämförbar icke kontantbaserad investering (som har beräknats till cirka 6–7 % efter skatt, utom för Landesbank Hessen-Thüringen, där räntesatsen för ett annat instrument – passivt delägarskap – är betydligt lägre).

459. Kommissionen slog därför fast att den minskade ersättningen utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och ålade Tyskland att vidta åtgärder för att återkräva mellanskillnaden från delstatsbankerna (WestLB: 979 miljoner euro, Landesbank Berlin: 810 miljoner euro, Norddeutsche Landesbank: 472 miljoner euro, Landesbank Schleswig-Holstein: 432 miljoner euro, Hamburgische Landesbank: 91 miljoner euro, Bayerische Landesbank: 260 miljoner euro, Landesbank Hessen-Thüringen: 6 miljoner euro, i samtliga fall med ränta).

3. Regionstöd

Stöd till den spanska stålproducenten Siderúrgica Añón SA[291]

460. Den 14 juni utfärdade kommissionen ett slutligt negativt beslut mot flera finansiella åtgärder till förmån för den spanska stålproducenten Siderúrgica Añón SA. Åtgärderna i fråga gällde ett stöd på omkring 2 miljoner euro, ett räntefritt lån på cirka 2 miljoner euro, en subventionering av räntesatsen med 25 räntepunkter samt uppläggningsavgiften för ett lån på cirka 10 miljoner euro, en garanti för 30 % av samma lån för en premie över marknadspriset och tillhandahållande av kapital på cirka 2 miljoner euro.

461. Kommissionen ansåg att det sistnämnda tillhandahållandet av eget kapital ur ekonomisk synvinkel måste behandlas som ett förlagslån mot säkerhet i eget kapital och att den givna avkastningen på investerat kapital inte motsvarade de normala räntesatser som betalas för ett sådant lån. Kommissionen konstaterade att alla åtgärder utgjorde statligt stöd. Även om företaget betraktas som ett medelstort företag och investeringsstöd till medelstora företag kan undantas även inom stålsektorn, gäller detta inte stora enskilda stöd som i det här fallet.

Transportstöd till motorfordonsindustrin i yttersta randområden och i regioner med låg befolkningstäthet[292]

462. Den 8 september utfärdade kommissionen ett beslut utan några invändningar där den tillät att Volvo beviljas ett stöd för transport av lastbilshytter som tillverkats i Volvo-fabriken i Umeå, en region i norra Sverige som klassificeras som ett område med låg befolkningstäthet.

463. Fram till den 31 december 2002 förbjöd gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till bilindustrin[293] uttryckligen beviljandet av transportstöd till denna bransch, som klassificerades som en känslig sektor. Efter det att rambestämmelserna upphörde att gälla den 1 januari 2003 var Volvo-ärendet den första anmälan som gällde transportstöd till en tillverkare av motorfordon. Stödet tilläts därför att det inte längre finns någon branschspecifik regel som förbjuder eller på något annat sätt begränsar beviljandet av transportstöd i regioner som uppfyller villkoren för yttersta randområden eller regioner med låg befolkningstäthet i den mening som avses i riktlinjerna om statligt stöd för regionala ändamål[294].

Sektorsövergripande rambestämmelser, förlängning av gällande regionalstödskartor

464. År 2004 tillkännagav alla anslutande stater, enligt övergångsförfarandet för befintligt stöd som nämns i punkt 3.1 c i bilaga IV till anslutningsfördraget, förlängningen av sina befintliga regionalstödskartor för perioden 1 maj 2004–31 december 2006. De nya medlemsstaterna har bland annat ombetts garantera efterlevnaden av de sänkta regionalstödstaken för stöd till stora investeringsprojekt i enlighet med bestämmelserna i 2002 års sektorsövergripande rambestämmelser[295]. Kommissionen har undersökt dessa åtgärder och utfärdat ett beslut om att inte göra några invändningar när det gäller de nya medlemsstaterna. I själva verket berättigar hela territoriet i alla nya medlemsstater till status som område enligt artikel 87.3 a. De enda undantagen är Cyperns territorium och huvudstäderna Prag och Bratislava.

465. I juni anmälde de franska myndigheterna, i enlighet med kravet på individuell anmälan i 2002 års sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt, utbetalningen av ett stöd på 48 miljoner euro för ett investeringsprojekt som Total France avser att genomföra[296]. Syftet med projektet är att i grunden ändra produktionsprocessen vid raffinaderiet i Gonfreville l’Orcher och innebär en total investering på 547 miljoner euro. Projektet kommer att säkerställa anläggningens livsduglighet på lång sikt och rädda 1 000 arbetsplatser och skapa 60 nya.

466. Gonfreville l’Orcher ligger i en fransk region som är berättigad till regionalstöd, och det anmälda stödet beviljas av de lokala myndigheterna i enlighet med en stödordning som godkänts av kommissionen. I regioner som är berättigade till regionalstöd anser kommissionen att stödåtgärder är förenliga med den gemensamma marknaden, om de stödjer investeringar som gäller uppförande av en anläggning, utvidgning av en befintlig anläggning eller inledande av en verksamhet som innebär en grundläggande ändring av produkten eller produktionsprocessen.

467. Enligt 2002 års sektorsövergripande rambestämmelser måste medlemsstaterna anmäla enskilda stöd som överstiger ett visst tröskelvärde, som beror på vilket standardtak för regionalstöd som tillämpas i den berörda regionen. För att bedöma stödåtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden måste kommissionen undersöka om stödets snedvridande effekter på konkurrensen är mindre än stödets gynnsamma effekter på den regionala utvecklingen. I detta sammanhang konstaterade kommissionen att den föreslagna stödnivån på 4,9 % är lägre än den högsta stödnivån på 8,4 % som kan godkännas enligt de sektorsövergripande rambestämmelsernas regler för stora investeringsprojekt av denna omfattning, att mottagarens andel av EES-marknaden för produkterna i fråga är högst 25 % och att investeringen inte kommer att öka produktionskapaciteten i EES med mer än 5 %. Kommissionen konstaterade således att stödet är förenligt med den gemensamma marknaden. Detta ärende gav upphov till kommissionens första beslut enligt 2002 års sektorsövergripande rambestämmelser.

West Cumbria UK

468. Den 4 augusti godkände kommissionen en höjning av stödtaket från 10 % nettobidragsekvivalenter till 20 % nettobidragsekvivalenter på den brittiska regionalstödskartan för två ”sysselsättningszoner” ( job opportunity zones ), zonerna 22 och 23, som utgör West Cumbria, eftersom höjningen var förenlig med EG-fördraget[297]. Justeringen träder i kraft när kommissionens beslut träder i kraft och gäller till den 31 december 2006.

469. På den ursprungliga regionalstödskartan är zonerna 22 och 23 så kallade 10 %-zoner enligt punkt 4.8 i riktlinjerna för regionalstöd[298]. Punkt 5.6. i riktlinjerna för nationellt regionalstöd gör det möjligt för kommissionen att godkänna ändringar av befintliga regionalstödskartor under deras giltighetstid om det kan visas att de socioekonomiska förhållandena har förändrats avsevärt. Om en sådan anpassning eftersträvas i samband med stödnivåerna för så kallade c-regioner, måste medlemsstaten i fråga visa att de socioekonomiska indikatorer som medlemsstaten valt för att välja c-regioner har försämrats på nationell grund.

470. De tillgängliga BNP- och arbetslöshetssiffrorna bekräftade att den socioekonomiska situationen försämrats betydligt i ”sysselsättningszonerna” i fråga.

Molise-regionen

471. Den 8 september godkände kommissionen ändringar av regionalstödskartan som de italienska myndigheterna föreslagit i fråga om Molise-regionen[299]. Enligt kommissionens beslut från år 2000 om den italienska regionalstödskartan för 2000–2006 är vissa områden i Molise-regionen berättigade till status som områden enligt artikel 87.3 c med en stödnivå på 20 % nettobidragsekvivalenter plus 10 procentenheter brutto för små och medelstora företag. Ändringarna innebär att vissa områden i Molise-regionen som tidigare inte var stödberättigade tas med i den italienska regionalstödskartan. Detta uppvägs av att andra områden i Molise-regionen med samma folkmängd som för närvarande är stödberättigade stryks från regionalstödskartan. Den andra ändringen gäller höjningen av stödnivån för små och medelstora företag bara i de stödberättigade c-områdena i Molise-regionen. Denna höjning ligger under det stödtak som fastställdes i kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 om statligt stöd till små och medelstora företag[300], dvs. 30 % netto för regioner enligt artikel 87.3 a. Dessa ändringar konstaterades vara berättigade på grund av den avsevärda försämringen av de socioekonomiska villkoren (ökad arbetslöshet, generell minskning av den ekonomiska aktiviteten, minskad BNP/PPS) per capita inom respektive områden i Molise-regionen, som också påverkades av två naturkatastrofer på kort tid (en jordbävning i oktober 2002 och översvämningar i januari 2003). Kommissionen ansåg därför att ändringarna låg i linje med riktlinjerna för nationellt regionalstöd och därmed var förenliga med EG-fördraget. Ändringen träder i kraft när kommissionens beslut träder i kraft och gäller till den 31 december 2006.

Riskkapitalfinansiering i Nordirland

472. Den 20 oktober avslutade kommissionen det formella granskningsförfarande som inletts i november 2003 och godkände ordningen ”Invest Northern Ireland Venture 2003”[301]. Syftet med ordningen är att främja riskkapitalfinansiering för små och medelstora företag i Nordirland. Ordningen bygger på en övergripande ordning för riskkapitalfinansiering till små och medelstora företag i Storbritannien, den så kallade “Small and Medium Enterprises Venture Capital and Loan Fund (SMEVCLF)”, en åtgärd som kommissionen godkände 2003. Den avviker dock från den sistnämnda i ett viktigt avseende genom att den gör det möjligt för små och medelstora företag att få riskkapitalbelopp på upp till 1,5 miljoner brittiska pund (2,2 miljoner euro). Detta nya inslag – eftersom den ursprungligen godkända SMEVCLF-ordningen möjliggjorde ett högsta belopp på 750 000 euro för artikel 87.3 c-områden som Nordirland – motiverade Storbritannien med hjälp av en marknadsundersökning. Undersökningen visar att det finns ett gap i tillhandahållandet av riskkapital inom intervallet mellan 250 000 och 1,5 miljoner brittiska pund. I november 2003 hade kommissionen inlett ett formellt granskningsförfarande för att ge intresserade parter möjlighet att yttra sig om det brittiska förslaget. Alla synpunkter var för förslaget och bekräftade behovet av åtgärden och dess proportionalitet. Med beaktande av de positiva inslagen i ordningen konstaterade kommissionen att ordningen ”Invest Northern Ireland 2003” uppfyller villkoren i kommissionens meddelande om statligt stöd och riskkapital”[302]. Kommissionen ansåg därför att åtgärden var förenlig med den gemensamma marknaden.

Tremonti bis

473. Den 20 oktober slog kommissionen fast att en stödordning som var resultatet av att giltighetstiden för en italiensk lag från 2001 (lag nr 383/2001, ”Tremonti bis”) som gynnade företag som investerade i kommuner som drabbats av naturkatastrofer 2002, hade förlängts till 2002, var oförenlig med reglerna för statligt stöd i EG-fördraget[303].

474. Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser är förenligt med den gemensamma marknaden (artikel 87.2 b i EG-fördraget). Eftersom kommissionen hyste tvivel beträffande garantierna som skulle säkerställa att bara offer för katastroferna skulle få ersättning och att stödbeloppet inte skulle överstiga skadorna, inledde den ett formellt granskningsförfarande den 17 september 2003. Den ingående undersökningen kunde dock inte skingra tvivlen. Det fanns inget samband mellan de faktiska skadorna och de stödmekanismer som införts genom stödordningen. Stödbeloppet berodde på volymen av de investeringar som gjorts under en viss period, investeringsbeloppen under tidigare år och förekomsten av skattepliktig inkomst. Eftersom detta är fallet kunde stödbeloppet överstiga kostnaderna för skadan även i fall där stödmottagaren faktiskt lidit skada till följd av dessa naturkatastrofer.

475. Kommissionen medgav dock att vissa enskilda utbetalningar av stöd som beviljats på grundval av stödordningen kunde uppfylla villkoren för förenlighet även om ordningen förklarades olaglig.

476. Eftersom förlängningen av giltighetstiden för förordning nr 383/2001 inte anmäldes innan stödet beviljades och eftersom kommissionen förklarade stödordningen som sådan oförenlig med den inre marknaden, måste Italien vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagarna, utom de specifika enskilda utbetalningar av stöd beviljade på grundval av stödordningen som uppfyller villkoren för förenlighet enligt artikel 87.2 b i EG-fördraget.

4. Beslut om att stöd inte förekom MER

Belgiska branschinriktade fonder

477. I Belgien sörjer arbetsmarknadens parter på flera verksamhetsområden på grundval av ett frivilligt beslut för att arbetsgivarna inom sektorn i fråga betalar ett bidrag till finansieringen av vissa utgifter för social service enligt behoven inom sektorn (främst till utbildning av arbetstagare inom sektorn i fråga) och tar med bidraget i sina kollektivavtal för branschen. Kollektivavtalen, som ingås per verksamhetsområde (och därmed de avsedda bidragen) görs obligatoriska genom kunglig förordning för alla företag som hör till sektorn i fråga. De branschvisa sociala fonder som skapas på detta sätt finansieras helt och hållet med bidrag från företag inom verksamhetsområdena i fråga och de förvaltar själva helt och hållet de pengar som samlas in. Alla företag som bidrar till en fond kan dra nytta av de program som delfinansieras av den fonden.

478. Kommissionen inriktade sig på frågan om detta system omfattar inslag av statligt stöd[304]. När kommissionen fattade beslut om huruvida statligt stöd förekom, grundade den sin bedömning på de fyra kumulativa kriterier som EG-domstolen fastställde i sin dom i målet Pearle[305], där det noterades att statliga medel inte förekom och att staten inte var inblandad. Tillämpade på detta ärende är de fyra kriterierna följande:

5. Beslut om de åtgärder som finansieras av de branschvisa fonderna fattas helt och hållet av arbetsmarknadens parter inom sektorn i fråga och inte av staten.

6. Finansieringen kommer till 100 % från bidrag från företag inom sektorn: staten delfinansierar inte fonderna (om staten faktiskt delfinansierade vissa av fondernas åtgärder, skulle denna samfinansiering från statens sida – och bara den – karaktäriseras som statliga medel).

7. Finansieringsmetoderna och beloppen fastställs också av arbetsmarknadens parter inom sektorn i fråga.

8. Staten ingriper inte i användningen av de insamlade medlen.

9. Eftersom dessa fyra villkor uppfylldes i ärendet som gällde de belgiska branschinriktade fonderna, konstaterade kommissionen – i analogi med domen i målet Pearle – att statliga medel inte förekom och att staten inte var inblandad och följaktligen att statligt stöd inte förekom. I kommissionens beslut som grundar sig på rättspraxisen i Pearle-målet är det viktigt att notera vissa gränser för begreppen statliga medel och huruvida en åtgärd kan tillskrivas staten.

5. SKATTEMÄSSIGT STÖD

Ordning för skattemässigt stöd inom restaurangbranschen

479. Den 1 december beslutade kommissionen att inte göra några invändningar mot en stödordning som omfattade sysselsättningsstöd till hotell-, restaurang- och cafébranschen i Frankrike.[306]

480. För att förbättra arbets- och lönevillkoren inom denna sektor förhandlade de franska myndigheterna fram ett avtal med de relevanta arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna om bland annat lönehöjningar och fler betalda lediga dagar. Ett särdrag inom hotell-, restaurang- och cafésektorn är att den lagstadgade minimilönen ligger under den lagstadgade minimilönen inom andra ekonomiska verksamhetsområden.

481. För att kompensera för de extra kostnader som arbetsgivarna skall betala beslutade de franska myndigheterna bevilja månatliga bidrag till företag som har anställda som betalas minst lika mycket som den lagstadgade minimilön som tillämpas inom andra verksamhetsområden. Åtgärden gäller under en period på 18 månader, från den 1 juli 2004 till den 31 december 2005.

482. En bedömning som grundar sig direkt på artikel 87.3 c i fördraget visade sig nödvändig, eftersom det inte finns någon rättslig grund i gemenskapslagstiftningen med bestämmelser som uttryckligen undantar sådana fall. Kommissionen tvingades därför väga beviljandet av stödet i EU:s gemensamma intresse mot dess inverkan på handelsvillkor och konkurrens på den gemensamma marknaden.

483. Främjande av sysselsättning och arbetsvillkor är tydligt och klart prioriterade mål av gemensamt intresse som är inbyggda i fördraget och den europeiska sysselsättningsstrategin. Vad gäller ordningens inverkan på handelsvillkor och konkurrens konstaterade kommissionen att den vore ganska liten av flera orsaker, i synnerhet därför att restaurangtjänster i huvudsak är en lokal, icke-omsättningsbar verksamhet och därför att kostnaderna för arbetsgivarna är större än det statliga stödet och, till skillnad från stödet, är av bestående art. Kommissionen konstaterade därför att åtgärden var förenlig med den gemensamma marknaden.

484. Detta beslut ligger i linje med kommissionens övergripande strategi på området för statligt stöd och i synnerhet med målet att omdirigera stöd mot övergripande mål av gemensamt intresse som erkänts av Europeiska rådet vid flera möten i rad.

Skattemässigt gynnade ekonomiska intressegrupperingar

485. Den 14 december beslutade kommissionen inleda ett formellt granskningsförfarande för att fastställa om den franska ordningen för ”skattemässigt gynnade ekonomiska intressegrupperingar” är förenlig med gemenskapsreglerna för statligt stöd.

486. I artikel 39 C i den allmänna franska skattelagen föreskrivs det att avdragsgill avskrivning av tillgångar som leasats av en ekonomisk intressegruppering inte får överstiga det belopp som tas ut för leasingen. Artikel 39 CA i skattelagen[307] medger dock ett undantag från denna regel. Enligt denna artikel omfattas finansiella transaktioner av betydande ekonomiskt och socialt intresse inte av den begränsning som gäller avskrivningar. Förekomsten av ett betydande ekonomiskt och socialt intresse bedöms av budgetministern, som därefter ger sitt godkännande till det företag som gör investeringen.

487. Flera andra villkor måste uppfyllas för att avskrivningstaket skall avskaffas. De leasade tillgångarna måste kunna avskrivas i minst åtta år. Upphandlingspriset måste motsvara marknadspriset. Slutanvändaren måste vara ett företag som använder tillgångarna som en del av sin dagliga verksamhet och som måste ha rätt att köpa tillgångarna i fråga kontant när leasing-/köpeavtalet löper ut. De godtagbara tillgångarna, utom fartyg, måste förvärvas som nya varor:

- Eftersom skatten för ekonomiska intressegrupperingar är ett överskådligt instrument i skattehänseende, är det de medlemmar som utgör den ekonomiska intressegrupperingen som drar direkt nytta av att avskrivningstaket avskaffas. Arrangemanget förutsätter dock uttryckligen att två tredjedelar av fördelen måste komma slutanvändaren till godo i form av en sänkning av leasingavgiften eller priset på köpoptionen. Dessutom undantas återförsäljningen av tillgångarna till slutanvändaren från skatt på kapitalvinster.

- Den ekonomiska intressegrupperingen, som i regel består av finansinstitut, köper de tillgångar som skall finansieras och leasar dem till slutanvändaren. Eftersom den minskande avskrivningen och de finansiella kostnader som den ekonomiska intressegrupperingen står för koncentreras till de första åren av leasingen, uppvisar den ekonomiska intressegrupperingens resultat en exceptionell förlust under denna period och blir positivt först under en senare period, när de insamlade leasingavgifterna överstiger de totala kostnaderna. Eftersom ekonomiska intressegrupperingar omfattas av skattearrangemang som är tillämpliga på partnerskap, kan de dra av förluster som uppstått på detta sätt under de första åren av transaktionen från den beskattningsbara vinst som deras medlemmar gjort i sin nuvarande verksamhet. Detta gör det möjligt för den medlemmarna i den ekonomiska intressegrupperingen att minska beloppet för sin skattepliktiga inkomst.

488. Kommissionen ansåg i sitt inledande beslut att arrangemanget utgjorde ett oförenligt stöd. Den ansåg att både medlemmarna i den skattemässigt gynnade ekonomiska intressegrupperingen och användarna av de tillgångar som den ekonomiska intressegrupperingen leasat till dem drog nytta av de selektiva fördelarna inom ramen för detta arrangemang. Kommissionen betonade särskilt att arrangemanget huvudsakligen var tillämpligt på sjöfartssektorn. Berörda tredje parter och särskilt de som gynnats av arrangemanget och personer som kunnat få ett godkännande inom ramen för arrangemanget uppmanades att inkomma med synpunkter.

Skattelättnader för deltagande i mässor

489. Den 22 september beslutade kommissionen att särskilda skattelättnader som beviljas företag som deltar i handelsmässor utomlands (skattelättnad som beviljas med stöd av artikel 1.1 b i 2004 års italienska budgetlag) är oförenligt med den gemensamma marknaden[308]. Enligt artikel 1.1 b kan företag göra dubbelt avdrag från sin beskattningsbara inkomst i bolagsskattehänseende av de direkta kostnader de ådragit sig 2004 för deltagande i handelsmässor utomlands. Denna skattelättnad är en avvikelse från de vanliga reglerna, eftersom det utgör ett extra avdrag i förhållande till det sedvanliga avdraget för affärsutgifter som tillåts av den italienska skattelagen. Beslutet följer efter en fördjupad granskning som inleddes i mars 2004.

490. Kommissionen ansåg att ordningen snedvrider konkurrensen, eftersom den ger en skattefördel som är avsedd att förbättra förbättra handelsvillkoren för italienska företag som är verksamma utomlands. Det verkade därför som om bara en liten grupp stödmottagare som bedrev exportrelaterad verksamhet kunde dra nytta av den, och därför utgjorde den stöd som direkt påverkar handel och konkurrens över gränserna, inklusive handel med andra medlemsstater. Italien uppmanas återkräva det stöd som olagligt betalats ut till mottagarna, utom den del av stödet som gäller 50 % av de kostnader som orsakas av att ett litet eller medelstort företag deltar för första gången i en viss mässa eller utställning med avseende på en ny marknad.

Skattebefrielse för fastighetsbolag

491. Den 1 december godkände kommissionen delvis en ordning som tillfälligt undantar fastighetsbolag från skatt i samband med överlåtelse av fast egendom vid fusioner som omfattar fastigheter i de nya tyska delstaterna[309]. Enligt den nuvarande regionalstödskartan (2000–2006) för Tyskland är största delen av Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen stödområden enligt artikel 87.3 a, medan arbetsmarknadsregionen Berlin (som omfattar Berlin och omgivande delar av Brandenburg) är stödberättigad enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget. En kännbar befolkningsminskning på grund av låga födelsetal och en massiv utflyttning, stor andel tomma bostäder åtföljt av betydande förluster på grund av förlorade hyresinkomster och osäkerhet i väntan på restitutionsåtgärder kännetecknar fastighetsmarknaden i de nya delstaterna. Undantaget från skatt på överlåtelse av fast egendom är avsett att göra det möjligt för fastighetsbolag att med förenade krafter ta itu med dessa flerfaldiga utmaningar.

492. För de delar av åtgärden som är begränsade till områden enligt artikel 87.3 a, har kommissionen konstaterat att åtgärden kan godkännas med hänsyn till de särskilda nackdelarna, den begränsade snedvridningen av konkurrensen, det korta tidsperspektivet och de förväntade positiva effekterna av åtgärden på bostadsmarknaden och den socioekonomiska utvecklingen. För arbetsmarknadsregionen Berlin, där tomma bostäder och avfolkning är mindre uttalade problem och stödbeloppen i regel större, inledde kommissionen ett formellt granskningsförfarande för att samla in information från andra berörda parter[310].

6. FORSKNINGS- OCH UTVECKLINGSSTÖD

Väteforskningsprogram: mikrokraftvärmeverk och CELCO

493. Den 30 november godkände kommissionen enligt riktlinjerna för FoU-stöd[311] två projekt för särskilda ändamål[312] till stöd för två forskningsprojekt, nämligen ”utvecklande av mikrokraftvärmeverk med bränsleceller” och ”utvecklande av ett bränslecellsbaserat hjälpkraftaggregat och ett drivsystem för fritidsbåtar”.

494. Båda ägde rum inom ramen för det regionala forskningsprogrammet ”Hydrogen Piemonte System (SPH2)”, som sattes igång och genomfördes av Piemonte-regionen i Italien, som inspirerades av det arbete som utfördes av högnivågruppen på gemenskapsnivå för ”väteenergi och bränsleceller” [313].

495. Syftet med projekten är att utveckla resultaten av grundläggande forskning om vätebärare och kan delas in i följande huvudområden: utveckling av bränsleceller både för stationära och rörliga tillämpningar, utvecklande av väteproduktion både från förnybara och grå källor – särskilt vad gäller frågan om upptagning av koldioxod – samt lagring och distribution av väte. Enligt Italien berördes endast den industriella forskningsfasen, vilket ledde till att en stödnivå på 50 % tilläts.

496. Väte- och bränsleceller är fast etablerade strategiska teknologier, som skall tillgodose de motstridiga kraven på ökad energitillgång och försörjningssäkerhet, samtidigt som konkurrenskraften på kostnadssidan upprätthålls, klimatförändringarna minskas och luftkvaliteten förbättras. Olyckligtvis kommer fördelarna att faktiskt börja få effekt först när statliga incitament och privata insatser tillgrips för att stimulera och utveckla de viktigaste marknaderna, eftersom den europeiska vägkartan för väte- och bränsleceller i själva verket fortfarande är långt från marknaden.

497. Därför ansåg kommissionen att de anmälda projekten, som båda gäller forskning och teknisk utveckling på medellång till lång sikt, omfattades av definitionen på industriforskning och godkände dem enligt punkt 5.3 i rambestämmelserna.

FoU-stöd till Bell Laboratories i Dublin

498. Den 1 oktober beslutade kommissionen att inte göra några invändningar mot det stöd som de irländska myndigheterna beviljat Bell Laboratories med motiveringen att stödet är förenligt med EG-fördraget.[314] Enskilt stöd beviljas enligt stödordningen R&D Capability Grant scheme , som kommissionen erkände som en befintlig stödordning och som godkändes för användning inom ramen för det löpande åtgärdsprogrammet 2000–2006 för produktionssektorn.

499. Stödmottagaren, Bell Laboratories (BLRI), är en del av Lucent Technologies – världsledande inom telekommunikationssektorn. Syftet med stödet är att i Dublin inrätta ett forskningscenter i världsklass på området för värdekedjebaserad forskning i nästa generationens telekommunikationssystem. Centret kommer att bidra avsevärt till forskningskapaciteten i Europeiska gemenskapen som helhet på området för dator- och telekommunikationsrelaterad teknik i överensstämmelse med Lissabonmålet att göra Europa till den ledande kunskapsbaserade ekonomin i världen. Projektet kommer att utvecklas under fem år, och det kommer att beviljas ett icke-återbetalningspliktigt bidrag på sammanlagt 21,66 miljoner euro av totala stödberättigande utgifter på 43,32 miljoner euro. Det kommer också att innebära ett omfattande samarbete med universitet via ett konsortium av universitetsforskare under ledning av Trinity College Dublin.

500. Kommissionen ansåg att åtgärden omfattades av artikel 87.1 i EG-fördraget. Bedömningen av åtgärdens förenlighet med EG-fördraget ledde dock till en positiv slutsats, som grundade sig på att följande fakta:

10. Projekten är begränsade till industriforskning och utveckling före introduktion på marknaden i enlighet med bilaga I till FoU-rambestämmelserna.

11. De stödberättigande kostnaderna är i linje med bilaga II till FoU-rambestämmelserna.

12. Stödnivån, begränsad till 50 %, stämmer överens med punkterna 5.3, 5.5, 5.10.2 och 5.10.3 i FoU-rambestämmelserna.

13. Det föreslagna projektet har en tydlig sådan incitamentseffekt som krävs i punkt 6.2 i FoU-rambestämmelserna.

501. Därför ansåg kommissionen att det beviljade stödet var förenligt med EG-fördraget på grundval av artikel 87.3 c i detta.

Deltagande i ökningen av OCAS kapital

502. Den 20 oktober godkände kommissionen att regionen Flandern deltar i en kapitalökning till förmån för OCAS, som är en FoU-enhet inom Arcelor som planerar att omvandla sig till ett självständigare och lönsammare företag på marknaden för FoU-tjänster[315]. Belgien hade anmält detta projekt för att undvika oklarhet om rättsläget. Belgiska staten ansåg i själva verket att projektet verkade tillräckligt lönsamt för att kunna locka till sig investeringar från privata företag. I detta sammanhang konstaterade Belgien att Arcelor, den nuvarande ägaren av OCAS, också deltog i kapitalökningen med samma belopp. Efter en detaljerad analys av ärendet konstaterade GD Konkurrens att lönsamhetsprognosen inte var tillräckligt hög och exakt för att den förväntade avkastningen skulle kunna anses tillräcklig för att kompensera för projektets högriskkaraktär. GD Konkurrens konstaterade att vissa villkor i affären verkade alltför fördelaktiga för Arcelor. Efter att ha konstaterat att det eventuellt var fråga om stöd till förmån för Arcelor, slog GD Konkurrens fast att det kunde godkännas på grundval av FoU-rambestämmelserna. Det offentliga stödet sporrar helt klart Arcelor till att bedriva ytterligare forskning utöver den normala forskningsverksamheten, och stödnivån kommer att förbli lägre än den nivå som godkänns för industriforskning.

Schiefergruben Magog

503. Den 6 oktober inledde kommissionen en formell granskning av statligt stöd till Schiefergruben Magog, en tysk skifferproducent[316]. Ärendet hade sitt ursprung i ett klagomål som kommissionen mottog från en tysk konkurrent till Schiefergruben Magog.

504. Åren 2002 och 2003 hade Schiefergruben Magog fått ett bidrag från de regionala myndigheterna på cirka 0,7 miljoner euro till stöd för utvecklandet av en ny teknik för att skära takskiffer. Tyskland gjorde gällande att bidraget inte utgjorde statligt stöd eftersom det inte gav företaget någon fördel: syftet med projektet var att utveckla en innovativ teknik för behandling av takskiffer för att minska hälsoriskerna för de anställda, och investeringen var inte lönsam för företaget. Tyskland hävdade vidare att handeln mellan medlemsstater inte påverkades, eftersom Schiefergruben Magog producerade särskilt takskiffer av hög kvalitet, som av historiska skäl producerades enbart i Tyskland.

505. I sitt beslut att inleda en formell granskning ansåg kommissionen att bidraget gav Schiefergruben Magog en fördel. Enligt företagets egen webbsida var syftet med projektet att automatisera skärningsprocessen, vilket skulle göra det möjligt för företaget att producera skiffer av hög kvalitet till lägre kostnader och därmed öka företagets konkurrenskraft. Kommissionen ansåg också att handeln mellan medlemsstaterna påverkades och att bidraget följaktligen utgjorde statligt stöd. Kommissionen var tveksam till huruvida stödet skulle kunna konstateras förenligt på grundval av gruppundantagsförordningen för små och medelstora företag eller gemenskapens rambestämmelser för stöd till forskning och utveckling eller något av undantagen i artikel 87.2 eller 87.3 i fördraget[317].

7. Miljöstöd

Stöd till Akzo Nobel för att minimera klortransporter[318]

506. Den 16 juni godkände kommissionen på grundval av artikel 87.3 c i EG-fördraget ett stöd på 32,5 miljoner euro till Akzo Nobel i samband med omlokaliseringen av två anläggningar som producerar klor och monoklorättiksyra. Omlokaliseringen kommer att minska behovet av klortransporter betydligt.

Stöd till en etylenrörledning mellan Stade och Teutschental[319] och till en propylenrörledning från Rotterdam via Antwerpen till Ruhr-området[320]

507. Enligt riktlinjerna för nationellt regionalstöd kan investeringskostnaderna för de delar av en rörledning som ligger i stödområden vara stödberättigande. Detta var fallet med en etylenrörledning som ägdes och drevs av DOW Olefinverbund GmbH, för vilken kommissionen godkände ett stöd på 13,6 miljoner euro den 8 september.

508. Detta var inte fallet med en propylenrörledning från Rotterdam via Antwerpen till Köln och det tyska Ruhr-området, eftersom den till stor del ligger utanför stödberättigade områden. Trots det godkände kommissionen den 16 juni stöd på 27 miljoner euro som skulle beviljas av de tyska, nederländska och belgiska myndigheterna till stöd för denna rörledning. Stödmottagare är European Pipeline Company, som de största berörda propylenproducenterna deltar i. Till skillnad från den ovannämnda etylenrörledningen kommer denna rörledning att drivas enligt principerna för tillträde till nätet för tredje part ( open access/common carrier ) och låg vinst.

509. Stödet till denna propylenrörledning omfattas av definitionen på statligt stöd och bör inte betraktas som stöd till allmän infrastruktur. Kommissionen erkände dock fördelarna med projektet för miljön, säkerheten och industrin. Efter att ha kontrollerat att stödet var proportionellt och begränsat till det minsta möjliga och att en otillbörlig snedvridning av konkurrensen hade undvikits ansåg kommissionen att stödet var förenligt med den gemensamma marknaden. Eftersom varken riktlinjerna för stöd till skydd för miljön eller riktlinjerna för nationellt regionalstöd var tillämpliga, grundade kommisionen sitt beslut direkt på artikel 87.3 c i fördraget.

Stöd till miljöinvesteringar för Stora Enso Langerbrugge[321]

510. Den 8 september godkände kommissionen ett miljöstöd på 23,5 miljoner euro till Stora Ensos pappersfabriker i Langerbrugge, Belgien. De understödda investeringarna har till syfte att minska energiförbrukningen vid tillverkning av tidningspapper genom att energi produceras genom förbränning av avsvärtningsslam i en kraftvärmeanläggning och genom att pappersavfall och färdiga produkter transporteras med järnväg i stället för med långtradare.

511. Ytterligare ett stöd på 11,5 miljoner euro för att öka användningen av returfiber vid papperstillverkning godkändes inte. Kommissionen konstaterade att den föll utanför tillämpningsområdet för punkt 29 i riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön[322], eftersom investeringarna inte minskar den avfallsmängd som uppstår till följd av Stora Ensos egen produktion och försäljning utan snarare papper som säljs av vilken papperstillverkare som helst. Kommissionen anser att sådant investeringsstöd för återvinning, i analogi med punkt 29 i riktlinjerna, kan beviljas stöd på upp till 30 % av de stödberättigande kostnaderna bara om det uppfyller följande tilläggsvillkor: i) investeringsprojekten bör vara innovativa och mer avancerade än den rådande tekniska utvecklingsnivån, (ii) stödet bör inte indirekt befria de företag som producerade avfallet från en börda som bör ingå i deras budget enligt gemenskapslagstiftningen, och iii) villkor bör uppställas för att garantera att material återvinns som annars skulle bli avfall, med beaktande av att stöd till investeringar som bara ökar konkurrensen om de material som skall återvinnas inte kan godkännas.

Stödaspekter på genomförandet av systemet för handel med utsläppsrätter

512. Systemet för handel med utsläppsrätter, som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003[323], har en viktig roll i kommissionens politik i fråga om klimatförändringar. Detta system skall hjälpa medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden enligt Kyoto-protokollet genom att ett marknadsbaserat instrument används som bidrar till att utsläppen kan minskas till lägsta kostnad.

513. Systemet för handel med utsläppsrätter är det första internationella handelssystemet för koldioxidutsläpp. Det täcker sammanlagt över 12 000 installationer i EU:s 25 medlemsstater (förbränningsanläggningar, oljeraffinaderier, koksugnar, järn- och stålverk och fabriker som tillverkar cement, glas, kalk, tegel, keramik, papper och massa) som står för nästan hälften av koldioxidutsläppen i Europa.

514. En hörnsten i genomförandet av systemet för handel med utsläppsrätter är de nationella fördelningsplanerna. I dessa planer fastställs det totala antalet utsläppsrätter medlemsstaterna planerar att fördela för handelsperioden 2005–2007 och metoderna för att fördela dem till de olika berörda sektorerna eller installationerna.

515. I direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter krävs det att kommissionen skall bedöma huruvida fördelningsplanerna genomförs enligt artikel 10 i direktivet och uppfyller de elva kriterierna i bilaga III till direktivet. Kommissionen kan förkasta en plan helt eller delvis inom tre månader efter det att den anmälts om den konstaterar att planen inte uppfyller villkoren. Fram till slutet av 2004 hade kommissionen fattat beslut om 21 nationella fördelningsplaner[324].

Bedömning av de nationella fördelningsplanerna

516. Enligt kriterium 5 i bilaga III till direktivet om handel med utsläppsrätter skall planen ”inte göra skillnad mellan företag eller sektorer på ett sätt som otillbörligt gynnar vissa företag eller verksamheter i enlighet med kraven i fördraget, i synnerhet artiklarna 87 och 88 i detta”.

517. I sitt vägledningsdokument konstaterade kommissionen att normala regler för statligt stöd kommer att gälla.

518. Enligt artikel 10 i direktivet skall medlemsstaterna för den första handelsperioden från 2005 till 2007 fördela minst 95 % av utsläppsrätterna gratis. Därmed kan medlemsstaterna sälja högst 5 % av utsläppsrätterna. Hittills har medlemsstaterna utnyttjat denna möjlighet i mycket liten utsträckning. Endast Danmark har beslutat auktionera ut 5 % av utsläppsrätterna. Vissa andra medlemsstater planerar att auktionera ut oanvända utsläppsrätter från reserven för nya aktörer i slutet av handelsperioden eller att auktionera ut ett mycket litet antal utsläppsrätter för att täcka de administrativa kostnaderna för att genomföra systemet. Om en medlemsstat inte utnyttjar möjligheten att sälja utsläppsrätter till marknadspris, verkar åtgärden kunna tillskrivas staten och innebära att statliga medel används.

519. Åtgärden kan också omfatta statliga medel och tillskrivas medlemsstaten om en medlemsstat tillåter att utsläppsrätter sparas från den första till den andra handelsperioden. Hittills har samtliga medlemsstater utom Frankrike uteslutit sådant sparande.

520. Utom i fallet Danmark kunde kommissionen därför inte utesluta möjligheten att de nationella fördelningsplanerna omfattade statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget. Kommissionen undersökte vidare om eventuellt stöd var förenligt med och verkade nödvändigt för att uppnå det övergripande miljöskyddsmålet i direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter.

521. Kommissionen kontaktade medlemsstater särskilt om en nationell fördelningsplan verkade innehålla något av följande inslag:

522. Om en medlemsstat fördelar ett totalt antal utsläppsrätter som inte stämmer överens med de beräknade utsläppen eller strider mot dess strävan att begränsa sina utsläpp enligt Kyotoprotokollet (kriterium 1 och 2 i bilaga III till direktivet) och stödmottagarna inte når tillräckliga miljöresultat som motprestation, kan en sådan alltför omfattande fördelning av utsläppsrätter innebära statligt stöd (om stödmottagarna får mer än realistiskt beräknade utsläpp, eftersom stödet då inte skulle utgöra något incitament att ändra beteendet) och om en plan leder till diskriminering mellan handelssektorer eller installationer, till exempel genom att olika fördelningsmetoder tillämpas på olika sektorer på ett omotiverat sätt eller om en fördelningsmetod tillämpas olika på vissa företag och om nya aktörer på ett omotiverat sätt behandlas annorlunda än etablerade aktörer.

523. När kommissionen undersökte de nationella fördelningsplanerna konstaterade den endast ett fåtal fall av den typen. Dittills hade de flesta potentiella hoten mot en sund konkurrens kunnat avvärjas genom diskussioner med de berörda medlemsstaterna. I flera fall minskade medlemsstaterna det totala antalet tillstånd för att uppfylla villkoren 1, 2 och 5 i direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter. I vissa fall avstod medlemsstaterna från reserver som fastställts för vissa sektorer. Användningen av olika fördelningsmetoder för bestämda sektorer verkade motiverad i många fall. Kommissionen konstaterade därför i fråga om de flesta nationella fördelningsplaner att en granskning av eventuellt stöd enligt artikel 88.3 i fördraget på grundval av den information som lämnats av medlemsstaterna troligen skulle ha gett resultatet att stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

524. Det bör noteras att kommissionen hittills undersökt alla nationella fördelningsplaner mot bakgrund av direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter för att fastställa uppenbara problem med statligt stöd som troligen är oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen har ännu inte fattat något formellt stödbeslut om en nationell fördelningsplan.

8. Utvidgning

Befintligt stöd i de nya medlemsstaterna

525. Enligt anslutningsfördraget skall följande stödåtgärder anses utgöra befintligt stöd enligt artikel 88.1 i EG-fördraget från och med dagen för anslutningen:

- Stödåtgärder som trätt i kraft före den 10 december 1994.

- Stödåtgärder som förtecknas i en bilaga till anslutningsfördraget (den s.k. fördragsförteckningen).

- Stödåtgärder som före anslutningsdagen prövats av kontrollmyndigheten för statligt stöd i den nya medlemsstaten och konstaterats förenliga med EG:s regelverk och som kommissionen inte invänt mot på grund av allvarliga tvivel om huruvida åtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden (det s.k. interimsförfarandet).

526. Alla åtgärder som utgör statligt stöd och inte uppfyller de villkor som anges ovan skall betraktas som nytt stöd vid anslutningen och omfattas av artikel 88.3 i EG-fördraget.

527. Enligt interimsförfarandet hade de nya medlemsstaterna möjlighet att lämna in åtgärder från början av 2003 fram till dagen för anslutningen. Sammanlagt 559 åtgärder lämnades in, varav 201 under 2003 och 358 under 2004. Fram till slutet av 2004 hade 323 åtgärder (58 % av totalantalet) föreslagits som befintligt stöd, varav 76 år 2003 och 247 år 2004. Under 2004 inledde kommissionen ett formellt granskningsförfarande med avseende på tre åtgärder. Sammanlagt 207 åtgärder (37 % av totalantalet) drogs tillbaka av de nya medlemsstaterna eller blev föremål för ett kommissionsbeslut eftersom de inte var tillämpliga efter anslutningen. Vad de övriga 26 åtgärderna beträffar höll de fortfarande på att undersökas i slutet av 2004.

Stöd till banksektorn i de nya medlemsstaterna

528. Under 1990-talet genomgick ekonomierna i vissa nya medlemsstater en strukturomvandling. De offentliga myndigheterna ingrep vid olika tillfällen. För att säkerställa att dessa ingripanden granskades gav anslutningsfördragen kommissionen befogenheter att undersöka förenligheten hos åtgärder som utgjorde stöd som, även om det beviljats i det förgångna, utsträckte sig längre än dagen för dessa länders EU-anslutning.

529. Efter det att det anmälts granskade kommissionen stöd som beviljats för omstrukturering av banksystemet i flera nya medlemsstater (Tjeckien, Ungern och Slovakien). Under 2004 antog kommissionen 16 beslut där åtgärderna förklarades ”inte längre tillämpliga efter anslutningen”. Det betyder att åtgärderna i fråga beviljades i sin helhet före dagen för anslutningen utan att det fanns någon möjlighet till beviljande av ytterligare stöd efter anslutningen. Därför har kommissionen varken skyldighet eller befogenheter att bedöma sådana åtgärder. I två ärenden, tjeckiska Agrobanka Praha[325] och ungerska Postabank[326], beslutade kommissionen emellertid inleda ett förfarande, eftersom den konstaterade att en del av de åtgärder som var ”tillämpliga efter anslutningen” utgjorde statligt stöd som den starkt misstänkte var oförenligt med den gemensamma marknaden.

Minskning av en skattenedsättning som Slovakien har beviljat US Steel Košice

530. I samband med anslutningsförhandlingarna beviljades Slovakien ett undantag under en övergångsperiod från EU:s regler för statligt stöd. Enligt detta undantag kunde Slovakien fortsätta bevilja skattemässigt stöd till US Steel Košice efter anslutningen fram till slutet av räkenskapsåret 2009.

531. För att kompensera för den konkurrensfördel skattebefrielsen gav företaget infördes ett produktionstak från och med 2002 och från och med dagen för anslutningen också en övre gräns för försäljningen. En skyldighet att avlägga rapport halvårsvis har också ålagts Slovakien på grundval av bilaga XIV till anslutningsakten. Den första rapporten som Slovakien lämnade visade att produktionstaken inte respekterades 2002 och 2003. Som motvikt mot effekten av överproduktionen föreslog den slovakiska regeringen en betydande minskning av det statliga stödet till US Steel och den begärde att kommissionen skulle se över villkoren för beviljande av övergångsperioden.

532. Kommissionen beslutade den 22 september[327] om lämpliga åtgärder för att rätta till situationen. Enligt detta beslut minskas det totala stödbelopp som kan beviljas US Steel Košice fram till 2009 i form av ett undantag från bolagsskatten från 500 miljoner US-dollar till 430 miljoner US-dollar. Dessutom åläggs stödmottagaren att betala 32 miljoner US-dollar i skatt till den slovakiska regeringen i form av två lika stora delbetalningar under 2004 och 2005. US Steel Košice måste iaktta produktionstaket från och med den 1 januari 2004 och försäljningstaket från och med den 1 maj 2004. Dessutom måste US Steel uppfylla villkoret att det inte får utvidga sitt sortiment av olika kategorier av färdigprodukter som fanns den 13 december 2002, och företaget måste fortsätta uppfylla villkoren i privatiseringsavtalet.

533. Den 25 oktober godtog den slovakiska regeringen kommissionens förslag till lämpliga åtgärder och bekräftade att US Steel Košice hade betalat den första delbetalningen på 525 488 000 slovakiska kronor (16 miljoner US-dollar).

Omstruktureringsstöd till en stålproducent i Tjeckien

534. Den 14 december beslutade kommissionen inleda en fördjupad undersökning av eventuellt statligt stöd till Třinecké železárny a.s. (TZ), en stålproducent i Tjeckien[328]. Kommissionen kommer att undersöka om vissa statliga åtgärder kan utgöra dolt omstruktureringsstöd. Omstruktureringsstöd kan beviljas den tjeckiska stålindustrin bara enligt det nationella omstruktureringsprogram som godkändes av EU i protokoll nr 2 till anslutningsakten och bara till företag som ingår i detta protokoll. TZ är inte ett av dessa företag och är således inte berättigat till omstruktureringsstöd. Kommissionen anser att det stöd som beviljats för miljö- och FoU-projekt är förenligt med de relevanta EU-reglerna för statligt stöd. Den tvivlar dock på att stödet till nedläggning och utbildning är förenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen kommer också att undersöka om det pris den tjeckiska regeringen betalade för andelarna i TZ var marknadsmässigt.

9. VARVSINDUSTRIN

Fincantieri

535. Enligt 1998 års förordning om stöd till varvsindustrin[329] skulle fartyg levereras senast den 31 december 2003 för att berättiga till kontraktsbaserat driftsstöd. Fartyg som levererades senare skulle i princip inte berättiga till sådant stöd. Kommissionen kan emellertid bevilja en förlängning av denna tidsfrist när detta anses berättigat på grund av oväntade eller exceptionella omständigheter som varvet inte kan förutse.

536. Den 20 oktober fattade kommissionen ett beslut efter det att Italien anmält en stödåtgärd som gällde leveransfristen för fem kryssningsfartyg som tillverkats av Fincantieri, en italiensk varvskoncern. Italien hävdade att orsaken till förseningarna var att fartygsägaren krävde att leveranserna skulle skjutas upp på grund av terroristattackerna den 11 september 2001[330].

537. I sitt beslut godkände kommissionen å ena sidan en förlängning av leveransfristen för fyra av fartygen, eftersom det argument Italien lagt fram ansågs omfattas av de undantag som anges i förordning om statligt stöd till varvsindustrin och eftersom Fincantieri hade teknisk kapacitet att leverera fartygen före slutet av 2003. Kommissionen beslutade dock att inleda en formell granskning beträffande ett av fartygen, eftersom den betvivlade att Fincantieri någonsin haft den tekniska kapaciteten att leverera det fartyget senast den 31 december 2003.

Kvaerner Warnow Werft[331]

538. Efter Tysklands återförening fick de tidigare östtyska varven exceptionellt stora belopp statligt stöd för sin omstrukturering. Mellan 1993 och 1995 godkände kommissionen stöd på totalt 639,4 miljoner euro i samband med privatiseringen och omstruktureringen av det östtyska varvet Warnow Werft (numera Kvaerner Warnow Werft, KWW). Villkoret var att detta skulle omfatta ett driftsstöd på 382,1 miljoner euro, varav 230,8 miljoner euro skulle användas till att täcka förluster till följd av specifika fartygskontrakt.

539. Efter rapporter om ett lån på 200 miljoner euro från Kvaerner Warnow Werft till dess moderbolag misstänkte kommissionen att varvet fått mer stöd än nödvändigt för att utjämna förlusterna från vissa fartygskontrakt. Kommissionen inledde en granskning och undersökte om ett belopp på 60,9 miljoner euro skulle återkrävas från mottagaren.

540. I sitt slutliga beslut konstaterade kommissionen att Kvaerner Warnow Werft faktiskt hade beviljats ett större stödbelopp än vad som var nödvändigt för att kompensera för förlusterna till följd av vissa fartygskontrakt. I samband med undersökningen kunde Kvaerner Warnow Werft dock bevisa förekomsten av extrakostnader som kunde hänföras till fartygskontrakten och som ledde till ökade förluster. Kommissionen tog hänsyn till ytterligare synpunkter och förtydliganden från den tyska regeringen och företaget, enligt vilka Kvaerner inte fått allt stöd i form driftsstöd som getts kontant, och bestämde att 13 miljoner euro som betraktades som överskjutande stödbelopp skulle återkrävas.

Kapacitetsbegränsningar för vissa varv i östra Tyskland, Spanien och Grekland

541. Under 1992 och 1997 genomgick de fem varven i östra Tyskland en radikal omstrukturering. För att kompensera för omstruktureringsstödets snedvridande effekter på konkurrensen ålades Tyskland att minska sin totala varvskapacitet i östra Tyskland med 40 %. Sedan 1995 hade kommissionen övervakat hur varven följde kapacitetsbegränsningen genom att begränsa sin produktion.

542. I sin dom av den 29 april i målet Kvaerner Warnow Werft slog EG-domstolen fast att kommissionen hade fel när den tolkade kapacitetsbegränsningen som en begränsning av den faktiska produktionen. Kapacitetsbegränsningen skulle, mot bakgrund av de beslut kommissionen fattat mellan 1993 och 1995 om godkännande av stödet, förstås som en teknisk begränsning av produktionsanläggningarna. Så länge som inga förändringar skedde vid varvets produktionsanläggningar såsom dessa beskrivs i kommissionens olika beslut om att godkänna stödet, kunde Kvaerner Warnow Werft producera utöver sin tekniska kapacitet.

543. Med beaktande av EG-domstolens resonemang och av hänsyn till konsekvens och likabehandling beslutade kommissionen att betrakta kapacitetsbegränsningarna vid vissa tyska, spanska och grekiska varv som enbart tekniska begränsningar i den mån besluten grundade sig på rådets direktiv 90/684 i dess ändrade lydelse. Övervakningen av tekniska kapacitetsbegränsningar kommer dock att fortsätta mot bakgrund av de individuella bestämmelser som gäller de berörda varven fram till det datum som anges i respektive beslut om omstruktureringsstöd[332].

10. Jordbruk

544. Kommissionen mottog 252 anmälningar om planerat statligt stöd inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Kommissionen inledde också en granskning av 13 stödåtgärder som inte anmälts tidigare enligt artikel 88.3 i EG-fördraget. Ingen översyn av befintliga stödåtgärder enligt artikel 88.1 inleddes eller slutfördes. I sammanlagt 212 fall gjorde kommissionen inga invändningar mot planerade stödåtgärder. Flera av dessa åtgärder godkändes efter det att de berörda medlemsstaterna antingen ändrade dem eller åtog sig att ändra dem för att de skulle stämma överens med gemenskapens regler för statligt stöd. Kommissionen inledde ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget med avseende på åtta ärenden, där det starkt misstänktes att åtgärderna var oförenliga med den gemensamma marknaden. Kommissionen avslutade förfarandet enligt artikel 88.2 i 14 fall. I tio av dessa fattade den ett slutligt negativt beslut och bestämde i vissa fall att stödet skulle återkrävas. Följande översikt är ett urval ärenden som väckte de intressantaste stödpolitiska frågorna inom jordbruks- och livsmedelssektorn 2004.

FINLAND

Artikel 141 i anslutningsfördraget

545. Den 16 mars beslutade kommissionen godkänna det särskilda stödpaket som Finland anmält enligt artikel 141 i anslutningsfördraget. Beslutet är det formella resultatet av långvariga diskussioner och förhandlingar som fördes på högsta nivå under hela 2003. I beslutet ges Finland tillstånd att mellan 2004 och 2007 bevilja ett särskilt inkomststöd till jordbrukare i södra Finland, till ett belopp av cirka 420 miljoner euro, plus ett extra inkomststöd i form av förbättrade incitament för befintliga program för miljöåtgärder inom jordbruket i södra Finland till ett belopp av 225 miljoner euro för samma period. Villkoret för att inkomststödet skall beviljas är att stödåtgärder genomförs för att främja investeringar, startstöd till unga jordbrukare och företagsrådgivning till jordbrukare.

FRANKRIKE

PMPOA ( Program för att kontrollera utsläpp från jordbruket )

546. Den 19 februari antog kommissionen ett slutligt positivt beslut[333] där den förklarade att stöd till investeringar i miljöskydd som Frankrike beviljat före år 2000 var förenligt med fördraget. Ett förfarande hade inletts därför att Frankrike hade beviljat upp till 60 % i investeringsstöd vid en tidpunkt när det bara var möjligt att bevilja 35 %. Stödnivån 35 % hade också godkänts i ett beslut som Frankrike underlåtit att följa genom att bevilja mer stöd. Sedan år 2000 hade kommissionen dock höjt den högsta tillåtna stödnivån. Denna högre stödnivå har bekräftats i artikel 4 i undantagsförordning 1/2004, som gäller retroaktivt för stöd som beviljats innan förordningen träder i kraft. Utifrån denna rättsliga grund förklarades stödet förenligt med den gemensamma marknaden.

Slaktskatt

547. Den 30 mars beslutade kommissionen[334] att inte göra några invändningar mot ett statligt stöd på omkring 156 miljoner euro för år 2004 (och liknande belopp senare) för bortskaffande och destruering av döda djur på gårdar. Stödnivån uppgår till 100 %. Stödet är i linje med TSE-riktlinjerna och ordningen har en obegränsad varaktighet. Vad gäller finansieringen för bortskaffande av slakteriavfall fastställs det i beslutet att cirka 91 miljoner euro inte utgör stöd. Orsaken är att eftersom slakterierna betalar mer via den nya slaktskatten ( taxe d’abattage ), som tas ut per ton avfall, än de får tillbaka i form av fördelar tack vare gratis hämtning av avfall har de inga ekonomiska fördelar.

Ersättning för torkan 2003

548. Den 20 oktober beslutade kommissionen att inte göra några invändningar mot ett statligt stöd på cirka 664 miljoner euro till jordbrukare som drabbades av torkan 2003[335]. Ersättningen betalades ut via en kombination av kontantbidrag (339 miljoner euro), subventionerade ”katastroflån” (20 miljoner euro), övertagande av ränta på utestående lån (20 miljoner euro), konsolideringslån (20 miljoner euro till stöd för lån på 225 miljoner euro), anstånd med betalning av direkta skatter och mervärdesskatt (utan extra ränta för dröjsmålet), efterskänkning av dessa skatter, utebliven betalning av fastighetsskatt och anstånd med betalning av socialförsäkringsbidrag. Stödinslaget i övertagandet av räntan på utestående lån ansågs vara av mindre betydelse. Stödnivån uppgick till 100 % av skadorna och varaktigheten varierade enligt stödtyp.

Styckningsskatt

549. Den 14 december fattade kommissionen ett blandat positivt och negativt slutligt beslut jämte återkrav vad gäller den så kallade styckningsskatten ( taxe d’équarrissage ) i Frankrike[336]. Från 1997 till 2003 tog Frankrike ut en försäljningsskatt både på försäljningen av franskt kött och kött från andra medlemsstater. Skatten finansierade ett kostnadsfritt bortskaffande av slakteriavfall och döda djur. Skatteintäkterna gick först till en särskild fond som reserverats för att finansiera detta stöd. Efter det att kommissionen inlett ett förfarande eftersom den ansåg att skatten på kött från andra medlemsstater var diskriminerande, förde Frankrike över skatteintäkterna till den allmänna budgeten och finansierade stödet via denna åren 2001 och 2002.

550. De stödåtgärder som finansierades mellan 1997 och 2002 och som uppgår till sammanlagt 829 miljoner euro är i princip förenliga med reglerna för statligt stöd. På grund av den diskriminerande finansieringen från 1997 till 2000 borde dock stöd på cirka 400 miljoner euro ha konstaterats oförenligt med gemenskapslagstiftningen. Den diskriminering av kött från andra medlemsstater som orsakas av den skatt som tas ut i snabbköpen skulle inte nödvändigtvis avhjälpas av att lantbrukarna betalar tillbaka stödet. Kommissionen beslutade att förklara stödet förenligt med den gemensamma marknaden på det villkoret att Frankrike ersätter den skatt som tagits ut på kött från andra medlemsstater. Frankrike har gjort ett åtagande om detta.

551. Beträffande åren 2001 och 2002 konstaterade kommissionen i fråga om ett stöd på ytterligare 400 miljoner euro att sambandet mellan skatten och stödet hade brutits, eftersom skatten överförts till den allmänna budgeten[337] och intäkterna från skatten inte motsvarade kostnaderna för den offentliga styckningstjänsten. Beslutet täcker således sammanlagt åren 1997–2002. För 2003 måste ett beslut fortfarande fattas. Dessutom konstateras det att ett stöd som beviljats små köttförsäljare genom ett undantag från skatten i fråga är oförenligt med den gemensamma marknaden och måste återkrävas.

TYSKLAND

Stöd till s.k. maskinringar

552. Genom två slutliga beslut som fattades den 19 maj respektive den 14 december – ett villkorat beslut[338] och ett delvis negativt beslut som ålägger återkrav[339] - beslutade kommissionen avsluta sin formella granskning av det stöd som beviljats maskinringar i Bayern.

553. Båda besluten klargör kommissionens politik i fråga om statligt stöd som beviljas maskinringar, som är självhjälpsorganisationer för lantbrukare vilkas ”kärnverksamhet” omfattar ordnande av avbytartjänster och delning av jordbruksmaskiner mellan jordbrukare. I klagomål som inkommit till kommissionen antyddes det att eventuellt kunde förekomma korssubventionering av andra kommersiella (utanför kärnverksamheten) verksamheter som maskinringarna utförde. Kommissionen erkänner i princip maskinringarnas positiva roll inom jordbrukssektorn, eftersom de ger lantbrukarna möjlighet att öka sin effektivitet genom att dela dyra maskiner med varandra.

554. I sitt beslut C9/A/2004 godkände kommissionen därför stöd (till ett värde av 19,6 miljoner euro under sex år) till förmån för lantbrukare i form av subventionerade tjänster på grundval av punkt 14 i jordbruksriktlinjerna. Sådant stöd är gradvis minskande och överstiger inte 50 % av de relevanta kostnaderna. Kommissionen konstaterar dock att ett fortlöpande offentligt stöd som uppgår till 100 % av sådana kostnader, som lantbrukare regelbundet kan räkna med, kan utgöra driftsstöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen kräver att Tyskland skall komplettera stödordningen med en skyldighet för maskinringarna att låta hela stödbeloppet komma lantbrukarna till godo, och att antingen förbjuda maskinringarna att bedriva verksamhet utanför kärnverksamheten eller begränsa utövandet av verksamhet utanför kärnverksamheten till rättsligt självständiga dotterbolag till maskinringarna och därmed hindra korssubventionering.

555. I sitt beslut gällande tidigare (olagligt) stöd (C9/B/2003) konstaterade kommissionen att de stödbelopp som beviljats enskilda stödmottagare (cirka 50 euro per lantbrukare) var för små för att snedvrida konkurrensen. Kommissionen fann också att det bayerska systemet för att bevilja sådant stöd inte effektivt uteslöt beviljandet av rent driftsstöd till maskinringarna själva eller korssubventioneringen av andra affärsverksamheter som maskinringarna bedriver. Kommissionen konstaterade därför att allt stöd som inte bevisligen gynnade enbart lantbrukare är oförenligt med den gemensamma marknaden och bör återkrävas.

GREKLAND

Program för ersättning på grund av dåligt väder - RAGBY

556. Den 20 april antog kommissionen ett beslut[340] om att inte göra några invändningar mot ett statligt stöd på sammanlagt cirka 60 miljoner euro för att ersätta jordbrukare och fiskare för förluster som orsakats av katastrofer (jordskred, översvämningar), dåligt väder (frost, regn, storm, torka) och sjukdomar mellan mars 2002 och mars 2003. Stödnivån uppgår till 50–80 % av förlusterna eller en klumpsumma per 1 000 m² för vissa grödor. Åtgärden har en löptid på fem år (stödet betalas ut i etapper).

ITALIEN

Riskkapital till små och medelstora företag inom jordbrukssektorn

557. Den 3 februari beslutade kommissionen att inte göra några invändningar mot att riskkapital på cirka 5 miljoner euro per år beviljas av offentliga medel till år 2005[341]. Målet är att inrätta en fond som skall främja tillgången till riskkapital för små och medelstora företag inom jordbrukssektorn i form av förvärv av minoritetsandelar, vinstandelslån och deltagande i andra riskkapitalfonder. Åtgärden omfattar flera stödinslag som konstaterades vara förenliga med reglerna för statligt stöd. Den statliga fonden avstår till exempel från vinster som överstiger en viss vinstmarginal till förmån för privata investerare. Det är en av åtgärderna för att locka privata investerare. Åtgärden har en varaktighet på tio år.

Ersättning för förluster som orsakats av sjukdomen bluetongue

558. Den 16 mars antog kommissionen ett slutligt negativt beslut om statligt stöd på sammanlagt cirka 2,6 miljoner euro för att ersätta förädlingsföretag i regionen Sardinien för påstådda förluster på grund av sjukdomen bluetongue[342]. Stöd för att ersätta jordbrukare för deras förluster hade godkänts samtidigt som beslutet fattades att inleda ett förfarande med avseende på förädlingssektorn. Eftersom stödet inte hade betalats ut, behövdes ingen uppmaning till återkrav. Stödet konstaterades oförenligt med den gemensamma marknaden av följande skäl:

- Reglerna för statligt stöd tillåter ersättning bara till primärproducenter. Förlorad omsättning är en del av den normala företagsrisken och kan orsakas av olika faktorer.

- Sambandet mellan förlusterna och sjukdomen bluetongue hade inte påvisats. Det rådde samtidigt torka i Sardinien, vilket också kan ha orsakat minskad omsättning. Vissa kooperativ kan ha fått mindre råvaruleveranser (och därmed lidit förluster) av andra orsaker än bluetongue.

AIMA - fjäderfäsektorn

559. Den 19 maj antog kommissionen ett negativt slutligt beslut där den fastställde att ett statligt stöd på cirka 10,3 miljoner euro var oförenligt med fördraget[343]. Eftersom stödet inte hade betalats ut, behövde det ingen uppmaning till återkrav. Stödet var avsett att ersätta fjäderfäproducenter i Italien för påstådda förluster till följd av dioxinlarmet i Belgien 1999.

560. Italien har gjort gällande att dioxinskandalen i Belgien gav upphov till skräckrapporter i italienska medier, vilket ledde till att konsumtionen av fjäderfäkött minskade i Italien. Därför har Italien föreslagit att den skall betala ersättning till sina egna fjäderfäproducenter med motiveringen att dioxinskandalen bör betraktas som en ”exceptionell händelse” inte bara i Belgien utan också i Italien. Enligt reglerna för statligt stöd kan sådant stöd godkännas bara genom att effekterna av dioxinpaniken ses som ”exceptionell händelse”. Kommissionen har dock starkt betvivlat detta synsätt när det gäller den italienska marknaden. Den information kommissionen mottog efter det att förfarandet inletts skingrade inte dessa tvivel.

Undsättningsstöd till Parmalat-leverantörer

561. Den 14 juli antog kommissionen ett beslut[344] om att inte göra några invändningar mot ett engångsstöd på cirka 1 miljon euro till mjölkproducenter i Lombardiet som har ekonomiska svårigheter därför att de inte har fått betalt för mjölk som levererats till Parmalat-koncernen. Undsättningsstödet består av en garanti, i linje med villkoren i riktlinjerna för stöd till undsättning och omstrukturering. Italien föreslog metoder för beräkning av ett medeltal för att fastställa när en typisk mjölkproducent kan anses vara i svårigheter och därför är berättigad till stöd. Vissa producenter kommer att uteslutas därför att de anses ha det tillräckligt bra ställt för att inte vara i svårigheter. Vad gäller stödnivån är det högsta värdet på den garanti som är stödberättigande enligt den nuvarande ordningen 500 000 euro för enskilda företag och 5 miljoner euro för kooperativ.

Regionalt ingripande för utveckling av Confidi inom jordbrukssektorn

562. Den 10 maj godkände kommissionen stöd[345] på 1 032 913,80 euro för garantier och 516 456,90 euro för tekniskt bistånd till Confidi, som är kooperativ bestående av företag inom jordbrukssektorn och deras föreningar som förvaltar garantifonder. Stöd beviljas för en femårsperiod i följande syfte:

- Att bevilja jordbrukare eller kooperativ subsidiära garantier förutsatt att garantierna har ett samband med verksamhet som finansieras via en regional/nationell stödordning som godkänts av kommissionen och att det kombinerade stödet inte överstiger de tröskelvärden som fastställts i kommissionsbesluten om att godkänna stödet.

- Att tillhandahålla konsulttjänster för jordbrukare som är verksamma inom en viss region.

563. Subventionsekvivalenten för stödet till subsidiära garantier beräknas på samma sätt som för subventionerade lån, dvs. som skillnaden mellan lån till marknadsräntor och den räntesats som banken fastställt på grundval av förekomsten av garantin, minus det belopp som betalats av stödmottagaren.

Stöd i samband med BSE-krisen: Lag 49/2001 – Andra artiklar än artikel 7a

564. Den 1 december gav kommissionen retroaktivt[346] Italien tillstånd att bevilja statligt stöd på omkring 169 miljoner euro för kostnaderna för obligatorisk destruktion av särskilt material som innebär en risk och lagring av lågriskmaterial samt inkomststöd till nöttköttsproducenter för att neutralisera effekterna av 2001 års BSE-kris. De godkända åtgärderna är en del av den italienska lagen 49/2001, som delvis godkändes av kommissionen vid tidpunkten för 2001 års BSE-kris.

565. Inkomststöd till nötköttsproducenter som beviljas i form av tillfälligt upphävande och förlängning av tidsfrister för betalning av skatt och socialförsäkringsbidrag godkänns enligt artikel 87.2 b i EG-fördraget. Inkomststöd till senare marknadsled (slakteriföretag samt grossister och detaljister inom handeln med kött) som omfattas av beslutet uppgår till cirka 103,25 euro per anläggning anses utgöra stöd av mindre betydelse och omfattas därför inte av förbudet mot statligt stöd.

NEDERLÄNDERNA

Åtgärder mot fågelinfluensa

566. Den 8 september antog kommissionen ett beslut om att inte göra några invändningar mot omkring 11,3 miljoner euro i statligt stöd för kostnaderna för att bekämpa fågelinfluensa[347]. Åtgärden är en ändring av den åtgärd som godkändes som N 700/2000. Den tillkännagivna stödnivån uppgår till 100 % och åtgärden löper till den 1 januari 2010.

Åtgärder mot mul- och klövsjuka

567. Den 8 september beslutade kommissionen att inte göra invändningar mot ett statligt stöd på cirka 2,7 miljoner euro för kostnaderna för att bekämpa mul- och klövsjuka[348]. Åtgärden är en ändring av den åtgärd som godkändes som N 700/2000. Stödnivån uppgår till 100 % och åtgärden löper till den 1 januari 2010.

11. Fiske

568. Kommissionen godkände vissa stödåtgärder som beviljades av Frankrike (i form av en nedsättning av socialavgifter och andra avgifter) till följd av den oljenedsmutsning som orsakades av fartyget Erikas förlisning i december 1999 och en kraftig storm en kort tid därefter. Kommissionen ansåg att stödet var berättigat för de fiskodlare vid Atlantkusten som drabbades särskilt hårt, men vad andra fiskodlare och också fiskare beträffar ansåg den att stödåtgärderna var oförenliga med den gemensamma marknaden och att stödet måste återkrävas.

569. Kommissionen godkände också vissa stödåtgärder inom fiskesektorn på Korsika mellan 1986 och 1999, men stödet till byggande eller modernisering av fartyg för ökning av motorstyrkan som beviljades mellan den 1 januari och den 28 oktober 1998 konstaterades oförenligt med den gemensamma marknaden och måste också återkrävas. Däremot godkändes nytt stöd för köp av begagnade fartyg.

12. Kol och transporter

Kol

570. Året kännetecknades av att kolproduktionen upphörde i Frankrike och av att unionen utvidgades, vilket ökade antalet kolproducerande länder från tre (Tyskland, Storbritannien, Spanien) till sju (nya länder är Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern). På grund av ogynnsamma geologiska förhållanden klarar många gruvor i EU inte konkurrensen med importerat kol.

571. Det bör påminnas om att nya rambestämmelser för statligt stöd har gällt inom kolsektorn sedan den 24 juli[349], efter det att EKSG-fördraget upphörde att gälla den 23 juli 2002. Denna ordning grundar sig på en minimal produktion av kol för att stärka EU:s energiförsörjningstrygghet. Statligt stöd till kolindustrin kommer också att stödja omstruktureringen inom denna sektor, med beaktande av de sociala och regionala återverkningarna av att verksamheten skärs ned.

572. I fråga om Spanien inledde kommissionen en fördjupad undersökning som gällde omstruktureringen och stödet till kolindustrin för år 2003[350]. Den 19 maj 2004 godkände kommissionen stöd till den tyska kolindustrin för 2004[351].

Transporter

Järnvägstransporter

573. Den 6 oktober tillät kommissionen Tyskland att stödja sin järnvägsinfrastruktur[352]. Den godkända stödordningen gäller riktlinjer för finansiering för att bygga, utvidga och åter ta i bruk privata spåranslutningar. En privat spåranslutning är ett järnvägsspår som ägs av ett affärsföretag och som används till att expediera och/eller ta emot frakt som ett led i den normala affärsverksamheten. Detta järnvägsspår måste vara direkt eller indirekt anslutet till ett offentligt järnvägsnät. Stödordningen bör bidra till att garantera tillväxt inom denna sektor och stödja en förskjutning av tyngdpunkten från väg- till järnvägstransporter.

Kombinerade transporter

574. Kommissionen förhöll sig positiv till en italiensk stödordning[353] till förmån för regionen Friuli-Venezia, som innebär att stöd beviljas företag som tillhandahåller kombinerade transporttjänster per järnväg till eller från denna region. Stödet begränsas till att utjämna skillnaderna mellan de externa kostnaderna för vägtransporter och kombinerade transporter. Stödordningen gör det möjligt att sänka priset på kombinerade transporttjänster för att konkurrera med vägtransporter på liknande marknadsvillkor.

575. Kommissionen godkände en annan italiensk regionalstödsordning[354] (Sicilien) som under en treårsperiod skulle främja kombinerade transporter (på landsväg/sjövägen) mellan Sicilien och andra hamnar i Italien och EU. Stödordningen ger små och medelstora vägtransportföretag en ”miljöbonus” när de transporterar tunga lastbilar på mer än 12 ton eller påhängsvagnar. Med tanke på Siciliens speciella geografiska och ekonomiska situation, svårigheterna att organisera den intermodala transportmarknaden och åtgärdens experimentkaraktär anser kommissionen att den är förenlig med fördraget.

576. I april beslutade kommissionen att inte göra några invändningar mot en stödordning[355] som var avsedd att främja övergången från väg- till vattentransporter genom att bevilja stöd till nya eller befintliga transporttjänster i kustsjöfart, närsjöfart och på inre vattenvägar, förutsatt att de undviker lastbiltransporter och de medför miljöfördelar i Storbritannien. Denna nya stödordning kompletterar den befintliga ordningen för stöd till fraktanläggningar (Freight Facilities Grant (FFG))[356]. Stödet begränsas till högst 30 % av de totala driftskostnaderna i högst tre års tid, varefter projektet måste vara lönsamt.

577. Slutligen godkände kommissionen en belgisk stödordning[357] som är avsedd att garantera tillträde till Antwerpens hamn via inre vattenvägar medan ombyggnaden av ringvägen runt Antwerpen pågår[358]. Stödordningen skall betala extrakostnaderna för att lasta och lossa containrar på fartyg på inre vattenvägar för att motverka att trafiken på inre vattenvägar till och från Antwerpens hamn minskar medan arbetet pågår.

Vägtransporter

578. I juli godkände kommissionen ett investeringsstöd för installering av partikelfilter i äldre lastbilar registrerade i Danmark[359] .

579. Den 20 oktober avslutade kommissionen den formella granskningen[360] av en påstått felaktig tillämpning av ett tidigare positivt kommissionsbeslut som gällde en omstrukturering av företaget Sernam, ett dotterbolag till det franska järnvägsbolaget SNCF, som utför väg- och järnvägstransporter samt spedition genom att anta ett villkorat, delvis positivt och delvis negativt beslut jämte betalningskrav.

580. Kommissionen fortsatte granska omstruktureringsplanen för det belgiska företaget ABX Logistics, som är verksamt inom spedition främst inom vägtransporter samt inom sektorerna för sjötransporter och lufttransporter.

581. Kommissionen håller på att granska de eventuella stödeffekterna av ett ersättningssystem i samband med införandet av en tull för tunga lastbilar på tyska motorvägar[361].

Vattenvägar

Inre vattenvägar

582. Kommissionen godkände två stödordningar som var avsedda att främja utvecklandet av transporter på inre vattenvägar i Frankrike och Belgien (Vallonien)[362] genom modernisering av flottan och genom att främja detta yrke och åstadkomma en föryngring av branschen.

583. Den vallonska stödordningen omfattar också stöd till tillhandahållare av linjetrafiktjänster för containertransporter via inre vattenvägar och som bedriver sin verksamhet från en terminal som står i förbindelse med en vattenväg i Vallonien. Stödet beräknas utifrån antalet containrar som lastas om till eller från vattenvägen i fråga. Stödet är avsett att främja utvecklingen av kombinerade transporttjänster på inre vattenvägar till och från Vallonien jämfört med vägtransporter, som utgör nästan alla containertransporter i regionen.

Sjötransporter

584. Kommissionen godkände flera förlängningar eller ändringar av befintliga stödordningar i Italien[363], Tyskland[364], Danmark[365] och Finland[366]. Den godkände också en ordning för tonnagebaserad schablonbeskattning[367], varmed Italien blev den elfte medlemsstaten som infört ett sådant system, som också kallas tonnageskatt.

585. Kommissionen gav grönt ljus för den stödordning som Italien antagit till förmån för företag inom Tirrenia-koncernen [368] och som kommer att gälla till 2008 på grundval av avtal om tillhandahållande av offentliga tjänster. Kommissionen ansåg att de bidrag som betalades till företaget i Tirrenia-koncernen för att garantera trafiken mellan det italienska fastlandet och de öar som hör till Italien utgör en ersättning för åläggandet av en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster. Å andra sidan konstaterade kommissionen att ersättning som beviljas vissa internationella färjelinjer var oförenligt med gemenskapslagstiftningen av den anledningen att det inte fanns något verkligt behov av offentliga tjänster, och bestämde att det skulle återkrävas från mottagaren.

586. Kommissionen avslutade den 30 juni [369] det formella granskningsförfarande den hade inlett den 19 mars 2003[370] med anledning av ett paket bestående av belgiska skatteåtgärder till förmån för handelsflottan, och avslog en del av de granskade åtgärderna, nämligen skattenedsättningen för nyare fartyg, överföringen av skattekrediter till företagsområden som omfattas av schablonbeskattning och stödberättigandet hos verksamheter som egentligen inte har något samband med sjötransporter, såsom försäljningen av varor eller tjänster som inte är avsedda för konsumtion ombord och försäljningen av lyxvaror eller passagerarutflykter samt hasardspel och kasinon. Övriga granskade åtgärder godkändes.

587. Slutligen vad beträffar Frankrike ändrade kommissionen den 14 december sitt beslut av den 30 januari 2002[371] om att godkänna en stödordning för öppnande av nya transportleder inom närsjöfarten för att ta fullständig hänsyn till de nya gemenskapsreglerna inom denna sektor.

Lufttransporter

588. Den 12 februari fattade kommissionen ett beslut som gällde fördelar som regionen Valloniet[372] och det offentligägda Brussels South Charleroi Airport (BSCA) beviljat flygbolaget Ryanair i samband med dess etablering i Charleroi. Kommissionen konstaterade att ingen privat aktör skulle ha beviljat samma fördelar som BSCA under samma omständigheter. Eftersom den marknadsekonomiska investerarprincipen inte följts i detta fall, utgjorde de fördelar som beviljats Ryanair statligt stöd som skulle snedvrida konkurrensen.

589. Kommissionen ansåg dock att stödet till Ryanair på flygplatsen Charleroi skulle kunna vara förenligt med den gemensamma marknaden i ett transportpolitiskt sammanhang i så måtto att det möjliggör utveckling och förbättrad användning av sekundär flygplatsinfrastruktur som för närvarande är underutnyttjad och utgör en kostnad för samhället i stort. Vissa typer av stöd godkändes av kommissionen i detta beslut, särskilt stöd som gör det möjligt att verkligen utveckla nya flyglinjer på entydigt fastställda villkor. I beslutet påpekades det också att vissa stödformer inte kan godkännas. Kommissionen har som mål att garantera att de fördelar som beviljas på en viss flygplats inte är diskriminerande och att de omges av större öppenhet.

590. Detta beslut är betydelsefullt för lufttransporternas framtid, i synnerhet eftersom det gäller användningen av regionala eller sekundära flygplatser. När kommissionen fattade beslutet tillkännagav den också att den skulle utarbeta riktlinjer för statligt stöd till lågprisflygbolag, igångsättningsstöd för nya flyglinjer och offentlig finansiering av flygplatser: ”Riktlinjer för finansiering av flygplatser och för statliga igångsättningsstöd för flygbolag med verksamhet på regionala flygplatser”.

591. Den 16 mars beslutade kommissionen inleda ett granskningsförfarande mot Grekland avseende statligt stöd[373]. Kommissionen uttryckte sina betänkligheter med anledning av bildandet och privatiseringen av bolaget Olympic Airlines (NOA) – som tog över Olympic Airways luftfartsverksamhet – samt några andra åtgärder. Kommissionen ifrågasatte också att grekiska staten inte hade återkrävt olagligt och oförenligt stöd efter beslutet från december 2002, att företaget inte hade betalat en skatteskuld 2003, den grekiska statens beviljande av ett förskott (på mer än 130 miljoner euro) för att finansiera en omstrukturering och privatisering av företaget samt att företaget inte hade betalat den skatt för modernisering av flygplatsen ( Spatosimo ) som påförts passagerarna.

592. Viktigt bland övriga beslut som fattades under 2004 på området för lufttransporter var kommissionens beslut av den 20 juli om att godkänna ett undsättningsstöd till det italienska flygbolaget Alitalia[374]. Stödet består av ett kortfristigt lån på 400 miljoner euro till kortfristiga marknadsräntor som måste återbetalas när det löper ut för att möjliggöra arrangemang för en eventuell omstrukturering av företaget utan ytterligare statligt stöd.

593. Slutligen godkände kommissionen den 14 december den första fasen av återprivatiseringen av TAP:s avdelning för marktjänster[375]. Avsikten var att Portugalia, ett privat portugisiskt flygbolag, skulle fusionera sin marktjänstverksamhet med TAP:s motsvarande verksamhet och i gengäld förvärva 6 % av andelarna i det nya marktjänstföretaget. Kommissionen ansåg att denna serie av transaktioner inte utgjorde statligt stöd, eftersom inga statliga medel skulle ställas till TAP:s förfogande och eftersom köparen Portugalia betalade ett marknadspris för innehavet i fråga.

13. RADIO OCH TV I ALLMÄNHETENS TJÄNST, BREDBAND, FILMINDUSTRI

Licensavgiftssystem

594. Det offentliga italienska programföretaget RAI har i uppdrag att tillhandahålla en offentlig tjänst, det vill säga radio och TV i allmänhetens tjänst. En licensavgift finansierar tillhandahållandet av denna offentliga tjänst. Denna licensavgift utgör befintligt stöd eftersom den fanns innan Romfördraget trädde i kraft och eftersom den i allt väsentligt förblivit oförändrad sedan dess.

595. I samband med ett förfarande gällande befintligt stöd som hade till syfte att säkerställa att systemet för finansiering av RAI via licensavgifter förblev förenligt med den gemensamma marknaden[376], föreslog kommissionen förbättringar för de italienska myndigheterna. De föreslagna förbättringarna skulle garantera att licensavgiftssystemet är öppet och innehåller garantier mot överkompensation. Den 23 juni godtog de italienska myndigheterna alla de förbättringar som kommissionen påpekat.

596. Liknande förfaranden gällande portugisiska[377] och franska programföretag[378] inleddes och förhandlingar pågår om lämpliga åtgärder.

Statlig finansiering av TV2 Danmark[379] och särskild statlig finansiering av public service-organisationer i Nederländerna[380]

597. I linje med sitt meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och TV i allmänhetens tjänst[381] och sina beslut inom denna sektor under 2003[382] fortsatte kommissionen under 2004 sin granskning av statligt stöd till public service-organisationer. Under de nio första månaderna 2004 inledde kommissionen granskningar av finansieringen av det nederländska systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst och antog ett slutligt beslut om finansieringen av det danska public service-bolaget TV2/Danmark (TV2).

598. Den 3 februari inledde kommissionen en fördjupad granskning av den särskilda finansieringen av nederländska public service-bolag. Kommissionens preliminära slutsatser är att de särskilda åtgärderna till förmån för de nederländska public service-bolagen utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och kommissionen betvivlar att åtgärderna är förenliga enligt artikel 86.2 i EG-fördraget. Kommissionen har beräknat att den nederländska staten från och med 1992 försett public service-bolagen med mer finansiering (110 miljoner euro) än vad som är nödvändigt för att finansiera den offentliga tjänsten.

599. Den 19 maj avslutade kommissionen sin fördjupade granskning av den statliga finansieringen av det danska public service-bolaget TV2 och ålade detta att återbetala cirka 84,4 miljoner euro i oförenligt statligt stöd plus ränta. Den formella granskningen omfattade perioden 1995–2002. I sin bedömning undersökte kommissionen om den finansiering i form av statligt stöd som TV2 mottagit för att fullgöra sitt uppdrag att tillhandahålla en tjänst i allmänhetens intresse var förenlig med artikel 86.2 i EG-fördraget. I sitt beslut beräknade kommissionen för det första om den statliga ersättningen stod i proportion till den nettokostnad TV2 måste bära för att fullgöra sin skyldighet att tillhandahålla en tjänst i allmänhetens intresse. Kommissionen konstaterade att TV2 hade fått 628,2 miljoner danska kronor (84,4 miljoner euro) för mycket i ersättning. Som ett andra steg analyserade kommissionen TV2:s agerande på marknaden för TV-reklam. Enligt meddelandet om radio och TV i allmänhetens tjänst ökar behovet av statlig finansiering på ett otillåtligt sätt, om ett public service-företag inte har bemödat sig om att maximera intäkterna av verksamheten inom ramen för uppdraget att tillhandahålla en tjänst i allmänhetens intresse. Detta skulle snedvrida konkurrensen utöver vad som är nödvändigt för att fullgöra uppdraget att tillhandahålla en tjänst i allmänhetens intresse. Priserna på TV-reklam i Danmark är visserligen ganska låga, men kommissionens granskning gav inga belägg för att TV2 skulle ha valt att inte maximera sina reklamintäkter. Dessutom avslöjade kommissionens granskning att den danska staten, som ägare av TV2, inte betedde sig som en privat investerare i en marknadsekonomi under perioden 1995–2002 när den beslutade att lämna de årliga beloppen av alltför stora ersättningar i TV2. Även om den danska staten efteråt gjorde gällande att överskottet var nödvändigt för att bygga upp eget kapital följde den inte samma strategi som en privat investerare eftersom den danska staten, innan den återinvesterade den alltför stora ersättningen i TV2, inte fastställde hur högt eget kapital ett sådant TV-programföretag borde ha och inte heller vilket ekonomiskt resultat det förväntades uppnå med det egna kapitalet. Tvärtom begränsade sig danska staten till att låta den alltför stora ersättningen ackumuleras i företaget. Kommissionen konstaterade därför att beloppet 84,4 miljoner euro var oförenligt med EG-fördraget.

DVB-T Tyskland [383]

600. För att främja projektet för digitala markbundna TV-sändningar ersatte mediemyndigheten i Berlin-Brandenburg privata programföretag för omställningskostnader. De privata programföretagen beviljades ett stöd för att få dem att gå över från analoga marksändningar till digitala marksändningar. Det nya TV-nätet för digitala marksändningar drivs av T-Systems, ett dotterbolag till Deutsche Telekom AG (DTAG). Kommissionen har undersökt denna ersättning med anledning av ett klagomål. Den anser att utbetalningen av ersättningar kan utgöra statligt stöd, både till privata programföretag och till T-Systems, som driver DVB-T-nätet. Den 14 juli beslutade kommissionen därför inleda en formell granskning.

601. Samma dag och på grundval av flera klagomål inledde kommissionen ett formellt granskningsförfarande avseende finansieringen av digitala markbundna TV-sändningar (DVB-T) i Sverige[384], eftersom det inte kan uteslutas att finansieringen av det digitala marksända TV-nätet omfattar statligt stöd.

Bredband

602. Kommissionen godkände ett antal projekt som omfattar statligt stöd till en utbyggnad av bredbandstekniken[385]. Utvecklandet av informationssamhället är en viktig beståndsdel i Lissabonagendan och kommissionen har erkänt att spridningen av bredbandsteknik måste främjas, särskilt i mindre gynnade områden[386]. Kommissionen undersökte på vilka villkor sådana projekt skulle kunna vara förenliga med EU-reglerna för statligt stöd. Besluten ger vägledning om hur det statliga stödet skall utformas så att det är förenligt med konkurrensreglerna.

603. Som ett led i projektet i regionen Pyrenées-Atlantiques planerade franska staten att stödja inrättandet av en öppen infrastruktur som skulle betjäna allmänheten i ett geografiskt område där det varken fanns bredband överhuvudtaget eller där täckningen ansågs vara otillräcklig eftersom det fanns bara en leverantör som tillhandahöll tjänsten i fråga. Kommissionen konstaterade att projektet kommer att begränsas till tillhandahållande av infrastruktur och ”tillträde” till operatörer, medan slutanvändarna inte direkt kommer att erbjudas några tjänster. Kommissionen erkände att projektet kan motsvara definitionen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på bredbandsområdet. Dessutom utgjorde åtgärden inget stöd eftersom projektet uppfyllde de villkor EG-domstolen fastställde i sin dom i Altmark-målet[387].

604. Projekten i Skottland, East Midlands och Lincolnshire i Storbritannien omfattar tillhandahållande av samtliga tjänster från början ända fram till slutanvändarna, utöver blotta tillhandahållandet av den infrastruktur som möjliggör tillträde. Kommissionen ansåg att det visserligen var fråga om stöd, men att det inte inverkade snedvridande på konkurrensen i en omfattning som stred mot det gemensamma intresset tack vare mångfalden av garantier för att bara det stöd som absolut behövs beviljas. I dessa fall konstaterades stödet vara förenligt i den mening som avses i artikel 87.3 c i EG-fördraget.

Filmindustrin och den audiovisuella sektorn

605. På grundval av artikel 87.3 d i EG-fördraget och de så kallade meddelandena om biofilm[388] godkände kommissionen olika stödåtgärder till stöd för filmproduktion i medlemsstaterna, bland annat till stöd för film- och TV-produktion i de tyska delstaterna[389] och det belgiska ”tax shelter”[390]. I samband med dessa beslut har kommissionen visat sitt engagemang när det gäller att beakta kulturella aspekter och respektera och främja kulturell mångfald.

C – Verkställighet av beslut om statligt stöd

1. INLEDNING

606. Under 2004 intensifierade kommissionen sina ansträngningar för att övervaka genomförandet av beslut om statligt stöd. I detta syfte hade GD Konkurrens under det andra halvåret 2003 skapat en ny enhet som gavs i uppdrag att ”utveckla en samordnad och systematisk strategi för övervakning och verkställighet av beslut om statligt stöd som faller in under GD Konkurrens ansvarsområde”. Under det första hela året av sin existens inriktade enheten sina resurser på ett effektivt genomförande av beslut om återkrav, eftersom detta är viktigt för trovärdigheten i kommissionen kontroll av statligt stöd.

607. Den 21 april antog kommissionen förordning (EG) nr 794/2004[391] om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999[392]. I kapitel V klargörs reglerna gällande räntesatsen för återkrav av olagligt stöd och förklaras närmare metoden för att fastställa räntesatserna för återkrav hur denna ränta bör beräknas.

608. Under 2004 antog kommissionen 22 nya beslut om återkrav av statligt stöd. Nitton återkravsärenden avslutades. Därmed ökade antalet oavslutade återkravsbeslut som hör till GD Konkurrens ansvarsområde till 93 i slutet av året (från 90 i slutet av 2003).

609. Mer än två tredjedelar av alla oavslutade återkravsärenden gäller stödåtgärder som beviljats av två medlemsstater (44 ärenden för Tysklands del och 20 ärenden för Spaniens del)[393]. I den andra änden av skalan finns det 16 medlemsstater som för närvarande inte har ett enda pågående återkravsärende. Nästan två tredjedelar av de oavslutade återkravsärendena gäller enskilda stödåtgärder, resten stödordningar. I nästan hälften av de pågående återkravsärenden som gäller enskilt stöd är den berörda stödmottagaren insolvent. Det behöver dock inte betyda att stödet inte längre har någon snedvridande effekt i dessa fall. I nästan två tredjedelar av dessa fall fortsätter det berörda företaget i själva verket med sin ekonomiska verksamhet, ofta under överinseende av en konkursförvaltare som utsetts av en domstol.

610. Den information som fanns tillgänglig den 31 december 2004 visar att det totala stödbelopp som skall återkrävas motsvarar minst 9,7 miljarder euro. Detta är en betydande summa eftersom det utgör omkring 35 % av allt statligt stöd som beviljades inom gemenskapen under 2002[394]. En stor del av detta stöd har sin grund i ett fåtal återkravsbeslut som antogs nyligen gällande de tyska delstatsbankerna[395], France Télécom[396] och EDF[397]. I mer än 24 pågående återkravsärenden har den berörda medlemsstaten emellertid ännu inte kunnat lämna någon tillförlitlig information om hur stort stödbelopp det rör sig om. Det är särskilt svårt att få upplysningar om de belopp som skall återkrävas i fråga om stödordningar, särskilt skatteåtgärder eller skatteliknande åtgärder samt stödåtgärder som omfattar garantier.

611. Under 2004 säkerställde kommissionen en noggrann och konsekvent övervakning av alla oavslutade återkravsbeslut för att garantera att de genomfördes effektivt. När kommissionen ansåg att en viss medlemsstat inte hade vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att genomföra beslutet som rättssystemet i den medlemsstaten erbjuder, vidtog den rättsliga åtgärder antingen enligt artikel 88.2 eller artikel 228.2 i fördraget. Den vidtog sådana åtgärder i de ärenden som gällde Crédit Mutuel[398], Kimberley Clark[399] och de statsägda varven[400].

612. Medlemsstaterna har en viktig roll vid tillämpningen av EU:s regler för statligt stöd, eftersom det åligger dem att genomföra återkravsbesluten och se till att konkurrenter kan väcka talan vid domstol enligt nationell lagstiftning. Kommissionen inledde därför en studie av hur EU:s stödpolitik verkställs på nationell nivå. Syftet med studien är att ringa in de starka och svaga sidorna i de nationella återkravsförfarandena och utveckla en detaljerad förståelse av möjligheterna för konkurrenter att väcka talan vid nationella domstolar. Resultaten av studien bör finnas tillgängliga i slutet av 2005.

2. Enskilda ärenden

Scott Kimberly Clark

613. I oktober konstaterade kommissionen att Frankrike inte hade följt beslutet av den 12 juli 2000 om återkrav av det stöd som beviljats Scott Paper[401] och beslutade därför att hänskjuta ärendet till EG-domstolen direkt enligt artikel 88.2 i fördraget[402]. Återkravsbeslutet av den 12 juli 2000 har överklagats inför förstainstansrätten av stödmottagaren och de lokala franska myndigheterna[403]. Samtidigt har stödmottagaren överklagat de nationella återkravsbesluten inför nationella domstolar.

614. Kommissionen ansåg att det var nödvändigt att hänskjuta ärendet till EG-domstolen av flera orsaker. Huvudskälet är att de nationella myndigheterna och den franska domstolen har kommit överens om att uppskjuta domstolsförhandlingen till dess att förstainstansrätten har fällt sin dom i målet. Detta strider mot artikel 242 i fördraget, som föreskriver att talan som förs vid EG-domstolen inte skall hindra verkställighet. Dessutom möjliggör den franska lagstiftningen inga interimistiska åtgärder som skulle garantera att stödet tas ifrån Scott medan förfarandet pågår vid nationella domstolar. Slutligen ansåg kommissionen att Frankrike inte hade fullgjort sin skyldighet att samarbeta med kommissionen eftersom man inte lämnat någon ny information om återkravet sedan juli 2003.

Spanska varv

615. Den 26 juni 2003 fällde EG-domstolen Spanien för att det underlåtit att genomföra kommissionens beslut av den 26 oktober 1999[404] om att stöd som beviljats statsägda varv skall återkrävas[405]. I oktober 2004 konstaterade kommissionen att Spanien ännu inte genomfört återkravsbeslutet av den 26 oktober 1999 och att stödet de facto inte återbetalats. Kommissionen ansåg därför att Spanien underlåtit att följa EG-domstolens dom av den 26 juni 2003 och beslutade att fullfölja ärendet i enlighet med artikel 228.2 i fördraget. Kommissionen beslutade därför den 13 oktober att skicka en formell underrättelse till Spanien där den lade fram fakta och sin bedömning av ärendet och begärde att medlemsstaten skulle inkomma med sina synpunkter i frågan. Skrivelsen skickades den 18 oktober i laga ordning. De spanska myndigheterna lämnade sina synpunkter genom en skrivelse av den 21 december.

D – Valda domstolsärenden

Förenade mål[406]

616. EG-domstolen måste fatta beslut med anledning av ett klagomål som inlämnats av den spanska regionen Territorio Histórico de Álava och företaget Ramondín Cápsulas SA., som båda hade lämnat in ett klagomål till förstainstansrätten mot kommissionens beslut om att en viss typ av förmånsbehandling i skattehänseende utgjorde statligt stöd, som dessutom var oförenligt med den inre marknaden, eftersom den beviljade skatteförmånen överskred taket för regionalstöd, dvs. 25 % nettobidragsekvivalenter, i det området.

617. Kommissionen hade därför krävt att dessa stödbelopp skulle återbetalas. Detta beslut överklagades av de klagande parterna inför förstainstansrätten med motiveringen att kommissionen missbrukat sina befogenheter.

618. Den klagande hävdade att kommissionen hade missbrukat sin ensamrätt att kontrollera statligt stöd i syfte att uppnå skatteharmonisering, vilket det annars var svårt att övertala medlemsstater att gå med på. EG-domstolen avvisade detta argument med motiveringen att inga bevis lagts fram för att kommissionens syfte var att uppnå skatteharmonisering när den klassificerade åtgärden som statligt stöd .

619. EG-domstolen avvisade också de klagandes vädjan om att skatteåtgärderna inte skulle omfattas av reglerna för statligt stöd eftersom de införts före rådets möte (Ecofin) den 1 december 1997 och kommissionens tillkännagivande av den 10 december 1998 om tillämpningen av reglerna för statligt stöd på åtgärder som gäller direkt företagsbeskattning. Eftersom denna vädjan inte lades fram för förstainstansrätten utan först i samband med själva förfarandet, förklarade EG-domstolen att den inte kunde godtas.

Grekland mot kommissionen (grekiska kooperativ)

620. I sin dom av den 29 april[407] fastställde EG-domstolen i alla stycken ett slutligt negativt kommissionsbeslut om återkrav av statligt stöd på sammanlagt omkring 763 miljoner euro (beloppet beräknades av Grekland år 2000) som beviljats olika olönsamma kooperativ, bland annat mejeriet AGNO. I detta fall, där stöd betalats ut utan kommissionens godkännande, ansåg EG-domstolen att ett återkrav (jämte ränta) som äger rum sju år efter utbetalningen var lagligt och inte stred mot principen om berättigade förväntningar. EG-domstolen bekräftade också att även om stödet anmälts och kommissionen inte reagerat inom två månader innebar det faktum att medlemsstaten i fråga beviljat stödet utan att underrätta kommissionen om utbetalningen (s.k. ”Lorenz”-information) att stödet med rätta klassificerades som oanmält stöd.

Nederländerna mot kommissionen (MINAS)

621. I sin dom av den 29 april[408] fastställde EG-domstolen i alla stycken ett slutligt negativt kommissionsbeslut om stöd som beviljats växthusodlare och vissa andra trädgårdsodlare via ett undantag från en ”nitratskatt” (MINAS). EG-domstolen konstaterade särskilt följande:

- Det åligger medlemsstaten att visa att en skattemässig differentiering för vissa företag berättigades av systemets art och allmänna uppbyggnad.

- Argumentet att MINAS-systemet inte var avsett att generera skatteintäkter var inte tillräckligt för att utan vidare utesluta att undantaget i fråga borde klassificeras som statligt stöd. Det bestreds inte att undantaget ledde till ett bortfall av intäkter som borde ha betalats till statsbudgeten.

Kommissionen mot rådet

622. I en dom av den 29 juni[409] klargjorde och förstärkte EG-domstolen kommissionens befogenheter i fråga om kontrollen av statligt stöd. Den 25 november 1999 och den 4 oktober 2000 hade kommissionens fattat två negativa slutliga beslut om statligt stöd som Portugal olagligt hade beviljat svinuppfödare för att ersätta dem för låga priser. I dessa beslut ålades Portugal att återkräva stödet från uppfödarna. Portugal överklagade inte besluten inför EG-domstolen. I stället begärde Portugal mycket senare att rådet skulle godkänna nytt statligt stöd som motsvarade det stödbelopp som skulle återkrävas enligt kommissionsbesluten. Därmed skulle uppfödarna inte behöva betala tillbaka stödet. Den 21 januari 2002 utnyttjade rådet sina särskilda befogenheter enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att enhälligt besluta godkänna stöd på grund av exceptionella omständigheter. Kommissionen bestred rådets beslut, eftersom den ansåg att rådet kringgått dess eget beslut och missbrukat sina befogenheter och att det skapade osäkerhet om rättsläget om rådet när som helst kunde upphäva ett kommissionsbeslut som trätt i kraft.

623. Genom sin dom av den 29 juni fastställde EG-domstolen i alla stycken kommissionens ståndpunkt och ogiltigförklarade rådets beslut. EG-domstolen fastställde att om kommissionen har fattat ett slutligt negativt beslut om statligt stöd, har medlemsstaten i fråga inte längre rätt att lägga fram ärendet för rådet och rådet har inte heller längre några befogenheter att godkänna detta stöd. Exceptionella omständigheter kan inte åberopas på detta stadium.

624. Om kommissionen inleder ett formellt granskningsförfarande måste en medlemsstat kontakta rådet innan kommissionen fattar ett slutligt beslut. I det fallet skjuts kommissionens förfarande upp med tre månader. Om rådet enhälligt fattar ett beslut inom dessa tre månader får kommissionen inte fortsätta. Om rådet inte fattar ett beslut inom tre månader fortsätter kommissionen med sin granskning. (I detta ärende hade rådet fattat sitt beslut långt efter det att kommissionen hade fattat ett slutligt beslut.)

625. EG-domstolen bekräftade också att rådet inte får anta ett beslut om att godkänna nytt statligt stöd som ”kompenserar” företagen för återkravet av stöd som kommissionen förklarat oförenligt i ett slutligt beslut. Rådet kan inte blockera eller ogiltigförklara den fulla verkan av ett slutligt negativt beslut där kommissionen föreskriver återkrav (vilket rådet gjorde i detta ärende).

626. För att garantera klarhet beträffande rättsläget är det viktigt att undvika att kommissionen och rådet fattar motstridiga beslut om samma stöd.

Pearle BV

627. I sin dom av den 15 juli[410] fastställde EG-domstolen att stadgor som antas av en offentligrättslig yrkesorganisation i syfte att finansiera en reklamkampanj, som anordnas till förmån för och på initiativ av dess medlemmar, genom att medlemmarna i fråga betalar in obligatoriska avgifter som avsätts för finansieringen av nämnda kampanj, inte utgör en del av en sådan stödåtgärd som omfattas av begreppet statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Denna kampanj finansierades med medel som den offentligrättsliga yrkesorganisationen i fråga inte vid någon tidpunkt hade haft fri förfoganderätt till.

E -STATISTIK

[pic]

[pic]

[pic]

V – Internationell verksamhet

A – UTVIDGNINGEN OCH VÄSTRA BALKAN

628. Den 1 maj 2004 var den dag då Europeiska unionen utvidgades med tio nya medlemsstater. Den smidiga anslutningen återspeglar bland annat det framgångsrika arbete med att anpassa konkurrensreglerna i dessa länder till EU:s konkurrensregler som pågått under flera år. I samband med denna process skapades en rättslig ram för kontrollen av karteller och koncentrationer och kontrollen av statligt stöd, myndigheter med tillräcklig förvaltningskapacitet inrättades för att sköta konkurrens- och stödärenden och en effektiv tillämpning av dessa regler säkerställdes.

629. Konkurrensmyndigheterna i de tio nya medlemsstaterna har fullständigt integrerats i det Europeiska konkurrensnätverket, som de deltog i som observatörer före anslutningen. I upptakten till anslutningen granskade kommissionen de statliga stödåtgärder som dessa länder fortsatte att anmäla i enlighet med mekanismen för befintligt stöd i anslutningsfördraget. Alla stödåtgärder som genomförts efter anslutningen och som anses utgöra statligt stöd och inte ingår i förteckningen över befintligt stöd anses utgöra nytt stöd. Kommissionen kontrollerade också eventuella problemområden som den identifierat i sin övergripande uppföljningsrapport.

630. Kommissionen förde mycket aktivt förhandlingar med Bulgarien och Rumänien om konkurrenskapitlen. Förhandlingarna, som avslutades i december, kommer att följas av en intensiv bedömnings- och stödfas innan de båda länderna ansluter sig till EU år 2007.

631. I oktober lade kommissionen fram sin rapport och rekommendation när det gäller Turkiets framsteg på vägen mot anslutning, varefter Europeiska rådet i december 2004 fattade beslut om att anslutningsförhandlingar med Turkiet skall inledas. Som ett led i denna process måste kommissionen göra en ny bedömning av konkurrensreglerna och reglerna för statligt stöd efter det att de införts i Turkiet.

632. Vad gäller Kroatien bedömde kommissionen landets konkurrenspolitik i samband med det yttrande den antog i mars över Kroatiens ansökan om medlemskap, och den har stärkt samarbetet med den kroatiska konkurrensmyndigheten.

633. Kommissionen har varit aktiv när det gällt att främja utvecklandet av sunda konkurrensregler i alla länder på västra Balkan. Detta omfattade hjälp med att utarbeta lagar om konkurrens och statligt stöd, rådgivning vid inrättandet av de institutioner som behövs för att tillämpa dessa regler samt främjande av en konkurrensdisciplin. I samarbete med TAIEX-byrån vid GD Utvidgning organiserade GD Konkurrens också ett par tvådagarsseminarier för tjänstemän från västra Balkan, det ena om statligt stöd i oktober och det andra om antitrust i november.

B - Grannskapspolitiken

634. I samband med EU:s initiativ till en grannskapspolitik förhandlade man under 2004 fram handlingsplaner med Israel, Jordanien, Moldova, Marocko, Palestinska myndigheten, Tunisien och Ukraina. Samtliga handlingsplaner utom den med Palestinska myndigheten innehåller ett avsnitt om konkurrenspolitik.

635. Konkurrensåtgärderna gäller antitrust och statligt stöd (utom för Israel, för vilket det inte finns några antitruståtgärder eftersom landet har kommit så långt när det gäller att tillämpa antitrustreglerna). Vad antitrustlagstiftningen beträffar är syftet med åtgärderna att förstärka genomförandet av konkurrenslagstiftningen och konkurrensmyndighetens kapacitet och oberoende. När det gäller statligt stöd är syftet att gå vidare mot en harmonisering av de definitioner som används i EU och partnerländerna och att förbättra den ömsesidiga öppenheten i fråga om statligt stöd.

C – Bilateralt samarbete

1. Inledning

636. Kommissionen samarbetar bilateralt med ett flertal konkurrensmyndigheter, särskilt i de länder som är gemenskapens viktigaste handelspartner. Europeiska unionen har ingått särskilda avtal om samarbete på konkurrensområdet med Förenta staterna, Kanada and Japan.

637. Huvudpunkterna i dessa särskilda avtal är ömsesidig information och samordning av tillämpningen samt utbyte av icke-konfidentiell information. Avtalen innehåller också bestämmelser om möjligheten för den ena parten att begära att den andra parten vidtar genomförandeåtgärder (aktiv hövlighet) och om att den ena parten skall ta hänsyn till den andra partens väsentliga intressen i samband med sina genomförandeåtgärder (traditionell hövlighet).

638. Europeiska unionen har också ingått flera frihandelsavtal, t.ex. EuroMed-avtalen och avtal med vissa latinamerikanska länder, som i regel innehåller grundläggande bestämmelser om samarbete i konkurrensfrågor. Samarbetet mellan kommissionen och konkurrensmyndigheterna i OECD:s medlemsstater sker på grundval av en rekommendation som OECD antog 1995.

2. Avtal med Förenta staterna, Kanada och Japan

Förenta staterna

639. Samarbetet med de amerikanska konkurrensmyndigheterna grundar sig på särskilda avtal om samarbete på konkurrensområdet[411].

640. Under 2004 fortsatte kommissionen sitt nära samarbete med det amerikanska justitiedepartementets antitrustavdelning (DoJ) och den federala handelskommissionen (FTC). Kontakterna mellan kommissionens tjänstemän och deras kollegor inom de båda amerikanska organen var talrika och intensiva. Dessa kontakter sträcker sig från samarbete i enskilda ärenden till mer allmänna konkurrenspolitiska frågor. Kontakter i enskilda ärenden sker vanligtvis i form av regelbundna telefonsamtal, e-postmeddelanden, utbyte av dokument och andra kontakter mellan arbetsgrupperna för varje ärende. Samarbetet fortsätter att ge bägge parterna betydande fördelar när det gäller att förstärka deras respektive genomförande, undvika onödiga konflikter eller motstridiga genomförandeåtgärder och skapa en bättre förståelse för varandras konkurrenspolitik.

641. Samarbetet med de amerikanska antitrustorganen i frågor som gäller koncentrationskontroll fortsatte mycket intensivt också under 2004. 2002 års överenskommelse mellan EU och Förenta staterna om bästa praxis i samarbetet vid granskning av företagskoncentrationer är en användbar ram för samarbete, i synnerhet eftersom den anger kritiska punkter i förfarandet där ett samarbete kan vara särskilt nyttigt. I praktiken är samarbetet i koncentrationsärenden mycket pragmatiskt och flexibelt och anpassat till ärendet och de aktuella frågorna.

642. Under 2004 hade många koncentrationsärenden återverkningar på bägge sidor av Atlanten, vilket ledde till ett omfattande praktiskt samarbete och meningsutbyte mellan respektive handläggningsteam i EU och Förenta staterna. Följande ärenden ledde till ett omfattande samarbete under året: Oracle/Peoplesoft, Sony/BMG, Air France/KLM, Sanofi/Aventis, Sygenta/Advanta, Air Liquide/Messer, Agfa/Lastra, Magna/NVC och Microsoft/Time Warner/Contentguard.

643. Såsom under tidigare år visar kommissionens erfarenheter att samarbete och samordning i koncentrationsärenden är till störst nytta när det gäller att utforma, förhandla om och genomföra korrigerande åtgärder för att avhjälpa konkurrensproblem som myndigheterna har konstaterat. Samordning bidrar till att minska risken för inkonsekventa metoder, till ömsesidig nytta för de samgående parterna och för konkurrensmyndigheterna själva.

644. De senaste åren har samarbetet kring politiken för koncentrationskontroll mer allmänt ägt rum inom ramen för arbetsgruppen för transatlantiskt samarbete på området för koncentrationskontroll, som är ett stående forum för policydiskussioner mellan myndigheterna. Arbetsgruppen har som mål att öka förståelsen för varandras politik och praxis samt främja en konsekvent koncentrationskontroll på bägge sidor av Atlanten.

645. Förutom det ärenderelaterade samarbetet kring företagskoncentrationer ägde regelbundna informella kontakter rum i frågor som gällde politiken för koncentrationskontroll, vilket också ledde till ett fruktbart åsiktsutbyte i olika frågor. Under 2004 behandlades inom ramen för dessa kontakter bland annat kommissionens reformpaket gällande kontrollen av företagskoncentrationer, kommissionens undersökning av hur effektiv dess politik har varit i fråga om korrigerande åtgärder och pågående interna överläggningar om metoden för att bedöma icke horisontella företagskoncentrationer, om vilka kommissionen avser att sätta riktlinjer i omlopp.

646. Under året förekom det täta kontakter i ett antal ärenden som inte gällde företagskoncentrationer. Det bilaterala samarbetet mellan kommissionen och amerikanska justitiedepartementet var särskilt intensivt i kartellärenden: flera kontakter ägde rum mellan tjänstemän vid kommissionens kartellenheter och deras kollegor vid det amerikanska justitiedepartementet. Det förekom mest informationsutbyte om särskilda ärenden, men policyfrågor diskuterades också. Många av de ärenderelaterade kontakterna ägde rum därför att ansökningar om befrielse från böter lämnats in samtidigt i Förenta staterna och EU. Dessutom ägde i vissa fall samordnade genomförandeåtgärder rum i Förenta staterna och EU, där myndigheterna försökte se till att tiden mellan inledandet av de respektive åtgärderna blev så kort som möjligt. Arbetsgruppen för immateriell äganderätt sammankom i en videokonferens i början av 2004 .

647. Den 28 september mötte kommissionsledamot Mario Monti cheferna för de amerikanska antitrustmyndigheterna, Deborah Majoras, ordförande för den federala handelskommissionen (FTC), och Hew Pate, biträdande justitieminister, med anledning av de årliga bilaterala mötet mellan EU och Förenta staterna i Bryssel.

648. Kommissionen gjorde 54 formella anmälningar under året. Samtidigt fick kommissionen 28 formella anmälningar från de amerikanska myndigheterna.

Kanada

649. Samarbetet med den kanadensiska konkurrensmyndigheten (Competition Bureau/Bureau de la Concurrence) grundar sig på 1999 års avtal mellan EU och Kanada om samarbete i konkurrensfrågor[412]. Kontakterna mellan kommissionen och dess samtalspartner i Kanada, den kanadensiska konkurrensmyndigheten, har varit talrika och givande. Diskussionerna har gällt både frågor i anslutning till olika ärenden och mer allmänpolitiska frågor. Kontakterna kring enskilda ärenden berörde alla områden som gäller tillämpning av konkurrenslagstiftningen, även om de flesta kontakterna gällde undersökningar av karteller och företagskoncentrationer.

650. Kontakterna mellan myndigheterna sker vanligen i form av telefonsamtal, e-postmeddelanden och telefonkonferenser mellan handläggarteam. När det gäller kartellärenden omfattar detta också samordning av undersökningar.

651. Kommissionen och den kanadensiska konkurrensmyndigheten fortsatte också sin dialog om allmänna konkurrensfrågor av gemensamt intresse. I samband med detta hölls det två möten i Bryssel, det ena den 9 februari med inriktning på politiken i fråga om företagskoncentrationer och det andra den 16 februari med inriktning på samarbete vid undersökningar av karteller. Ytterligare ett möte, som gällde bedömningen av koncentrationskontrollens effektivitet, hölls den 11 oktober i Paris.

652. Kommissionen gjorde två formella anmälningar under året. Samtidigt fick kommissionen sju formella anmälningar från de kanadensiska myndigheterna.

Japan

653. Samarbetet med den japanska konkurrensmyndigheten grundar sig på samarbetsavtalet från år 2003[413]. Kontakterna med den japanska konkurrensmyndigheten ökade betydligt under 2004 och gällde både frågor i anslutning till enskilda ärenden och mer allmänpolitiska frågor.

654. Förutom talrika kontakter i enskilda ärenden fortsatte Europeiska kommissionen och den japanska konkurrensmyndigheten sin fortlöpande dialog i allmänna konkurrensfrågor av gemensamt intresse. I samband med detta hölls det två möten i Bryssel under 2004, det ena den 24 februari med inriktning på koncentrationspolitik och det andra den 9 mars med inriktning på samarbete vid kartellundersökningar.

655. Det årliga bilaterala mötet mellan Europeiska kommissionen och den japanska konkurrensmyndigheten hölls den 16 september i Bryssel. Parterna diskuterade den senaste utvecklingen på policyområdet och utsikterna för vidare bilateralt samarbete. Europeiska kommissionen följde också med stort intresse den pågående reformen av den japanska konkurrenslagstiftningen.

656. Europeiska kommissionen gjorde fyra formella anmälningar under året. Kommissionen fick inga formella anmälningar från de japanska myndigheterna under samma period.

3. Samarbete med andra länder och regioner

Australien

657. Under 2004 samarbetade kommissionen med konkurrensmyndigheterna i ett antal andra OECD-länder, särskilt Australien. Dessa kontakter omfattade såväl frågor med anknytning till enskilda ärenden som mer allmänna konkurrenspolitiska frågor.

Kina

658. Den 6 maj undertecknade kommissionsledamot Mario Monti och Bo Xilai, Folkrepubliken Kinas handelsminister, en uppdragsbeskrivning för en strukturerad dialog om konkurrenspolitik mellan Europeiska unionen och Kina. Det är den första konkurrensdialogen av detta slag som Kina inlett med tredje land. Det primära syftet med dialogen är att upprätta ett forum för samråd och öppenhet mellan Kina och EU på detta område. Dessutom skall den främja det tekniska biståndet och biståndet för kapacitetsuppbyggnad från EU till Kina på det konkurrenspolitiska området. Denna dialog inleds vid rätt tidpunkt eftersom Kina håller på att utarbeta en omfattande konkurrenslagstiftning.

659. Enligt uppdragsbeskrivningen skall dialogen omfatta följande: i) utbyte av åsikter om rådande läge, erfarenheter och ny utveckling inom lagstiftningen och genomdrivandet av antitrustpolitiken, ii) utbyte av åsikter om lagstiftningen om kontroll av företagskoncentrationer och tillämpningen av denna, iii) utbyte av erfarenheter om inrättandet av konkurrensmyndigheter samt om deras roll som förespråkare av konkurrens, (iv) utbyte av åsikter om multilaterala konkurrensinitiativ, särskilt med inriktning på att bekämpa särskilt allvarliga karteller, v) utbyte av åsikter om avregleringen av allmännyttiga tjänster och statlig inblandning i marknadsprocessen, vi) utbyte av erfarenheter av att öka företagens och allmänhetens medvetenhet om konkurrens- och antimonopollagstiftningen, och vii) samarbete för att främja EU:s tekniska bistånd och bistånd för kapacitetsutbyggnad till Kina.

660. Efter det att uppdragsbeskrivningen undertecknades har kommissionen hållit ett antal möten med kinesiska tjänstemän som är sysselsatta med att utarbeta den nya konkurrenslagstiftningen. Den har också ordnat presentationer för delegationer från Peking och lämnat synpunkter på den kommande kinesiska konkurrenslagstiftningen.

Europeiska frihandelsområdet

661. Under året fortsatte kommissionen också sitt nära samarbete med ESA (Eftas övervakningsmyndighet) för att tillämpa Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Korea

662. Den 28 oktober undertecknade kommissionsledamot Mario Monti och Chul-Kyu Kang, ordförande för den sydkoreanska konkurrensmyndigheten, ett samförståndsavtal för en bilateral dialog mellan EU och Korea med det huvudsakliga syftet att upprätta ett bestående forum för samråd, öppenhet samt utbyte av erfarenheter och åsikter mellan Europeiska kommissionen och den sydkoreanska konkurrensmyndigheten. Samarbetet mellan dessa konkurrensmyndigheter är utmärkt och de delar ofta samma åsikt i multilaterala konkurrensforum, som till exempel det Internationella konkurrensnätverket och OECD. Korea är en av de aktivare deltagarna i dessa forum och i april stod landet värd för det Internationella konkurrensnätverkets årliga konferens i Söul. I dessa multilaterala sammanhang har de två myndigheterna regelbundet utbytt åsikter i konkurrensfrågor av gemensamt intresse. Samförståndsavtalet skapar en formell grund för denna dialog.

663. Samförståndsavtalet omfattar i korthet följande: i) årliga samrådsmöten, ii) informationsutbyte mellan myndigheterna i viktiga frågor, iii) utbyte av expertstudier, iv) anmälan av genomförandeåtgärder som kan påverka viktiga intressen för den andra myndigheten, v) utbyte av material om rådande läge, erfarenheter och ny utveckling inom lagstiftning och genomförande av konkurrenspolitiken, och vi) utbyte av åsikter om multilaterala konkurrensinitiativ, särskilt med avseende på att bekämpa särskilt allvarliga internationella karteller. Samarbetet mellan myndigheterna omfattas av respektive lagstiftning i de berörda länderna, särskilt lagstiftningen om skydd för konfidentiell information.

Latinamerika

664. Under 2004 ökade kontakterna med konkurrensmyndigheterna i Brasilien och Mexiko. Bland annat ordnades telefonkonferenser mellan de handläggarteam som höll på att undersöka samma globala företagskoncentrationer för att jämföra och diskutera vilka metoder som använts för att bedöma koncentrationerna och vilka typer av korrigerande åtgärder som övervägdes.

665. I regionen Anderna fortsatte kommissionen sitt treårsprojekt för att förbättra och harmonisera konkurrenslagstiftningen i Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru och Venezuela och stödja de institutioner som ansvarar för att övervaka och tillämpa denna lagstiftning.

D – Multilateralt samarbete

1. DET INTERNATIONELLA KONKURRENSNÄTVERKET

666. DET INTERNATIONELLA KONKURRENSNÄTVERKET, DÄR KOMMISSIONEN ÄR EN AV DE GRUNDANDE MEDLEMMARNA, HAR FORTSATT ATT GÖRA SNABBA FRAMSTEG. DET ERKÄNNS NUMERA ALLMÄNT SOM ETT LEDANDE MULTILATERALT FORUM FÖR DISKUSSIONEN KRING INTERNATIONELL KONKURRENSPOLITIK [414]. Det internationella konkurrensnätverket strävar efter att underlätta internationellt samarbete och utarbeta förslag till konvergens när det gäller förfaranden och materialrättsliga frågor. Till slutet av 2004 hade antalet medlemmar i det internationella konkurrensnätverket ökat till 86 konkurrensmyndigheter från 77 länder. Nätverket omfattar således det stora flertalet av världens konkurrensmyndigheter, både från industri- och utvecklingsländer. Det bjuder också in rådgivare från den akademiska världen, näringslivet, konsumentgrupper och juristkåren, att bidra till dess arbetsprojekt. Sedan september 2004 har chefen för den tyska konkurrensmyndigheten, Ulf Böge, varit ordförande för det internationella konkurrensnätverkets styrande organ, ledningsgruppen.

667. I april höll ICN sin tredje årliga konferens i Söul på inbjudan av den sydkoreanska konkurrensmyndigheten. I Söul beslutade myndigheter som är medlemmar i nätverket att tillsätta en ny arbetsgrupp för kartellfrågor och de begärde att Europeiska kommissionen skulle vara ordförande för detta projekt tillsammans med den ungerska konkurrensmyndigheten.

668. Vid ICN:s konferens i Söul diskuterades också en rapport som utarbetats av ICN:s arbetsgrupp för tillämpning av kartellagstiftningen inom de reglerade sektorerna[415]. I rapporten granskas de typiska gränser och begränsningar som möter konkurrensmyndigheter när de ingriper i reglerade sektorer. Särskild tonvikt lades på arbetsfördelningen mellan konkurrens- och tillsynsmyndigheter.

ICN:s arbetsgrupp för kartellfrågor

669. ICN:s arbetsgrupp för kartellfrågor tar itu med utmaningen att bekämpa karteller på nationell och internationell nivå. I detta syfte undersöker den nödvändigheten av att bekämpa karteller och fördelarna med detta för att nå internationellt samförstånd om det berättigade i att ingripa i sådana fall. Dessutom diskuterar arbetsgruppen vilka verktyg som är effektivast när det gäller att tillämpa kartellagstiftningen.

670. Som forum för dessa diskussioner ordnade ICN:s arbetsgrupp för kartellfrågor två konferenser i Sydney i november. För det första kunde tjänstemän med ansvar för tillämpning av kartellagstiftningen, utifrån erfarenheterna från det förra internationella kartellseminariet, på detta första ICN-kartellseminarium utbyta know-how och vidareutveckla sina ”detektivtalanger” för att avslöja karteller. För det andra diskuterade företrädare för mer än 30 konkurrensmyndigheter vid ett särskilt seminarium om bötesfrågor ett antal rättsliga och praktiska frågor som uppstår när samtidiga ansökningar om befrielse från böter lämnas in i flera länder. Materialet från dessa seminarier kommer att offentliggöras på ICN:s webbplats.

ICN:s seminarium för undersökningsmetoder inom koncentrationskontrollen

671. Undergruppen för undersökningsmetoder inom koncentrationskontrollen höll sitt andra seminarium den 20 och den 21 oktober 2004. Kommissionen stod värd för detta seminarium, som gjorde det möjligt för 130 jurister och ekonomer från 49 antitrustmyndigheter att mötas i Bryssel för att arbeta igenom ett hypotetiskt koncentrationsärende inom sojamjölkssektorn. Den privata sektorn företräddes av 16 rådgivare från internationella advokatbyråer med gedigen erfarenhet av gränsöverskridande förfaranden vid koncentrationskontroll.

672. Ett av syftena med seminariet var att erbjuda ett forum för tjänstemän från nationella konkurrensmyndigheter att utbyta erfarenheter av de verktyg och tekniker som används vid undersökningar av företagskoncentrationer. Ett annat syfte var att höra den privata sektorns åsikter om processen och skapa en fruktbar dialog mellan myndighetstjänstemän och den privata sektorn.

673. Deltagarna arbetade med ett hypotetiskt fall som gällde ett samgående mellan landets två mest framgångsrika producenter av sojamjölk.

674. I detta hypotetiska fall simulerades så naturtroget som möjligt de viktigaste stegen i en undersökning av en företagskoncentration i verkligheten. Rådgivarna från den privata sektorn fick agera företrädare för de samgående parterna och presentera sina klienters transaktioner som ”entydigt problemfria” för att skapa nödvändig skepsis hos deltagarna och få dem att inleda sin undersökning. I smågrupper utvecklade deltagarna en plan för sin undersökning, de samgående parternas krav på tillgång till handlingar diskuterades och olika typer av ekonomiska och ekonometriska bevis analyserades och till sist arbetade man med förfrågningar om information riktade till tredje part och med frågan om huruvida de klagande var jäviga.

ICN:s arbetsgrupp för företagskoncentrationer – undergruppen för anmälan och förfaranden

675. Kommissionen deltog aktivt i undergruppens arbete under 2004. I början av året utarbetade undergruppen fyra detaljerade rekommenderade metoder som omfattar följande områden: 1) sekretess, 2) rättvisa förfaranden 3) genomförande av koncentrationsundersökningar och 4) samarbete mellan myndigheter. Dessa godkändes av medlemmarna i ICN under plenarsessioner i samband med ICN:s årliga konferens i Söul i april efter en interaktiv presentation av deras innehåll och en ingående diskussion i smågrupper. Med de fyra nya metoderna finns det nu elva rekommenderade metoder som antagits av ICN och som utarbetats på grundval av förslag som denna undergrupp lagt fram. De sju övriga gäller: 1) ett tillräckligt samband mellan transaktionens effekter och den jurisdiktion där koncentrationen prövas, 2) tydliga och objektiva tröskelvärden, 3) flexibla tidsfrister för anmälan av företagskoncentrationer, 4) tidsfrister för kontroll av företagskoncentrationer, 5) krav som gäller första anmälan, 6) genomförande av koncentrationsundersökningar och 7) öppenhet.

676. Efter Söul har undergruppen arbetat med två nya rekommenderade metoder, nämligen om korrigerande åtgärder vid företagskoncentrationer och om myndigheternas genomförandebefogenheter, resurser och självständighet, som kommer att läggas fram vid nästa årliga konferens, som enligt planerna skall äga rum i Bonn i juni 2005. Dessutom arbetar undergruppen med följande nya projekt: 1) Att utveckla en blankettmall eller blankettmallar som samgående parter och konkurrensmyndigheter skall använda för ansökan om undantag från sekretesskyddet för material som lämnats in i samband med koncentrationskontroller. 2) Att samla in uppgifter om hinder som gör det omöjligt för länderna att tillämpa de rekommenderade metoderna och att utarbeta en rapport som fastställer vilka utmaningar myndigheterna möter när de antar metoder och tekniker som skall bidra till att övervinna hindren. 3) Att utarbeta en studie om avgifter för anmälan vid koncentrationskontroll. 4) Att eventuellt utfärda rekommenderade metoder för samgående parter på grundval av det kartläggningsarbete som utförts av tre medlemmar (Europeiska kommissionen, Sydafrika och Kanada). Undergruppen fortsätter att övervaka reformarbetet och stödja ICN-medlemmarna, överväga ändringar av lagstiftning, regler och myndighetsmetoder samt samarbeta med icke-medlemmar som håller på att utveckla ny lagstiftning för koncentrationskontroll.

ICN:s arbetsgrupp för företagskoncentrationer – undergruppen för bedömningskriterier

677. Vid den årliga konferensen i Söul lade ordföranden för undergruppen (den brittiska konkurrensmyndigheten) fram en slutförd studie om riktlinjer för koncentrationskontroll i 12 länder (däribland EU) som utarbetats av ett konsortium av advokatbyråer. Efter Söul har den brittiska kartellmyndigheten och den irländska konkurrensmyndigheten tillsammans lett två projekt: 1) sammanställandet av en checklista med de viktigaste frågorna som borde tas upp i riktlinjerna för koncentrationskontroll och 2) en undersökning av olika typer av korrigerande åtgärder som godtas världen över vid förfaranden för undersökning av företagskoncentrationer för att bedöma de korrigerande åtgärdernas effektivitet vid hanteringen av olika konkurrensproblem. Kommissionen deltar i båda projekten som en del av en rådgivande grupp.

ICN:s arbetsgrupp för kapacitetsutbyggnad

678. På ett annat ICN-projekts vägnar, som främst handlar om utmaningarna för nyare konkurrensmyndigheter, organiserade kommissionen ett ICN-seminarium om kapacitetsutbyggnad i Paris i februari 2004[416]. Detta seminarium samlade för första gången ett stort antal konkurrensmyndigheter med företrädare för det samfund av givarinstitutioner som finansierar projekt för tekniskt stöd på konkurrensområdet.

679. Syftet med seminariet var att främja den ömsesidiga förståelsen och arbetsfördelningen mellan de organ som beviljar medel för tekniska stödprojekt på konkurrensområdet och de myndigheter som får detta stöd. En av de viktigaste slutsatserna av seminariet var att det ofta vore välbetänkt av de myndigheter som behöver finansiering att kontakta representationer för givarorganen i sitt eget land.

2. OECD

680. Kommissionen fortsatte att delta aktivt i och bidra till arbetet inom OECD:s konkurrenskommitté. Kommissionen deltog i alla konkurrensrelaterade rundabordsdiskussioner inom OECD, granskade Ryssland inom ramen för expertutvärderingen av den ryska konkurrenspolitiken och deltog aktivt i granskningen av Mexikos och Japans konkurrenspolitik. Den deltog också i andra konkurrensrelaterade OECD-möten, t.ex. det globala konkurrensforumet och de gemensamma mötena mellan konkurrenskommittén och kommittéerna för konsumentpolitik och handel.

681. Under 2004 höll konkurrenskommittén tre möten, i februari, juni och oktober. Vid det första mötet ägde en rundabordsdiskussion rum om konkurrens och reglering inom vattenförsörjningen. Man enades om att det fanns utrymme för att öka konkurrensen på grossistmarknaden och marknaden för leveranser till industrikunder. Konkurrenskommittén hörde också synpunkter från företrädare för Internationella advokatsamfundet, amerikanska advokatförbundet, Internationella handelskammaren och OECD:s rådgivande kommitté för industri och näringsliv ( Business and Industry Advisory Committee to the OECD ) om informationsutbyte mellan de organ som tillämpar konkurrensreglerna vid internationella kartellundersökningar. Vid februarimötet kom man också överens om att börja utarbeta en ny OECD-rekommendation om koncentrationskontroll. Utkastet till den nya rekommendationen har färdigställts och kommer att lämnas över till konkurrenskommittén för slutligt godkännande i februari 2005.

682. Fyra rundabordsdiskussioner ägde rum inom ramen för den andra konkurrenskommittén. Vid den första rundabordsdiskussionen diskuterades beröringspunkterna mellan konkurrens och jordbruk, med inriktning på missbruk av köparstyrka och gemensam försäljning inom inhemska jordbrukssektorer. Det är troligt att de mest betydande konkurrensbegränsande effekterna av organisationer för gemensam försäljning orsakas av strävanden att minska produktionen och höja priserna. Sådana strävanden skadar sannolikt konsumenterna och allmänintresset i stort. Den andra rundabordsdiskussionen var inriktad på samspelet mellan immateriell äganderätt och antitrustregler med fokus på bioteknik. Myndigheterna bemödar sig om att uppnå en bättre balans mellan skyddet för incitament till innovation å ena sidan och ingripanden mot licensavtal som begränsar konkurrensen å andra sidan. Under den tredje rundabordsdiskussionen diskuterade OECD-medlemmarna hur lika konkurrensvillkor skall kunna skapas när den offentliga sektorn ägnar sig åt privat affärsverksamhet. I EU-systemet grundar sig analysen på principen att nationella regeringar inte bör bevilja eller upprätthålla några åtgärder för offentliga företag som strider mot konkurrensreglerna, samtidigt som man slår vakt om tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse. Vid den fjärde rundabordsdiskussionen diskuterades det ekonomiska bevismaterial som i typiska fall används i koncentrationsärenden och de bästa sätten att lägga fram ekonomiska bevis för icke-ekonomer.

683. Vid konkurrenskommitténs tredje möte hölls rundabordsdiskussioner om överdriven avskärmning och möjligheterna för enskilda att göra konkurrensreglerna gällande. I båda frågorna finns det skillnader i synsätt bland OECD:s medlemsländer, och diskussionerna bidrog till att öka förståelsen för de olika rättssystemen. Vid den andra rundabordsdiskussionen framgick det att vissa medlemsländer har gjort initiativ för att göra det lättare för privatpersoner att göra konkurrensreglerna gällande och att de inriktar sig på behovet av att undvika alltför avskräckande åtgärder som kan inverka starkt nedkylande på innovationen. Arbetsgrupperna inom kommittén diskuterade konkurrens inom fria yrken på det medicinska området, strukturell åtskillnad och behovet av att öka medvetenheten om den skada som karteller orsakar. Diskussionen om medicinska yrken fokuserade på de ändringar av regleringen av fria yrken som skulle kunna främja konkurrensen. Särskilt angelägen i olika länder var frågan om marknadstillträde, särskilt vad gäller paramedicinska yrken. I kartelldiskussionen utbytte myndigheterna åsikter om hur viktigt det är att öka medvetenheten om konkurrensregler och karteller hos upphandlingsmyndigheter.

684. Under 2004 lade kommissionen fram elva skriftliga inlagor för konkurrenskommittén. Inlagorna täcker följande diskussionsämnen vid OECD:s rundabordsdiskussioner:

- Konkurrens och reglering inom vattenförsörjningen

- Konkurrens och reglering inom jordbruket

- Den offentliga sektorns reglering av marknadsaktiviteter – konkurrensneutralitet

- Konkurrens inom hälso- och sjukvårdsyrken

- Erfarenheterna av strukturell uppdelning inom järnvägssektorn

- Erfarenheterna av strukturell uppdelning vid tillhandahållande av posttjänster

- Att öka medvetenheten om de skador karteller orsakar

- Identifiera marknader som inte fungerar och angripa problemen (med GD SANCO)

- Samarbete över gränserna för att genomdriva reglerna (med GD SANCO)

- Överdriven avskärmning

- Privaträttslig tillämpning av antitrustlagstiftningen

VI – Utsikter för 2005

1. Antitrust

685. På kartellområdet skall det granskas hur meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden fungerar, och detta inbegriper också förfarandena för att hantera företagsredogörelser. Tillämpningen av kartellreglerna på särskilt konkurrensbegränsande karteller är såsom tidigare en prioritet.

686. Ingripanden mot missbruk av en dominerande ställning förblir också en prioritet. Tillämpningen av reglerna inom läkemedelssektorn kommer att rikta sig mot andra konkurrensbegränsande metoder. Undersökningarna av konkurrensbegränsande verksamhet kommer att omfatta internationella mobiltelekommunikationstjänster, mediemarknader och bilsektorn, höghastighetstillträde till Internet, etablerade postoperatörers agerande på icke skyddade marknader och flygbolagsallianser inom persontrafiken. Tillämpningen av reglerna inom järnvägssektorn kommer att intensifieras i nära samarbete med de nationella konkurrensmyndigheterna. Finansmarknaderna, till exempel banktjänster och handeln med värdepapper samt energisektorn kommer att ägnas ökad uppmärksamhet.

687. Sektorspecifika undersökningar och andra verktyg för övervakning av marknaden kommer att användas aktivare än hittills och inriktas på läkemedelssektorn, nya medier och elmarknaderna samt banktjänster till privatkunder och försäkring.

688. Lagstiftningsverksamheten kommer att inriktas på transportsektorn: Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag till avskaffande av gruppundantaget för sjöfartssektorn, till ändring av gruppundantaget för konsortier mellan linjerederier och till ändring av förordningen om avtal och samordnade förfaranden inom lufttransportsektorn. Dessutom planeras förfaranderegler (t.ex. ett nytt tillkännagivande om tillgång till handlingar) och policyprojekt (t.ex. en grönbok om möjligheterna för privatpersoner att göra konkurrensreglerna gällande). Kommissionen kommer också att fortsätta sin policyanalys när det gäller missbruk av en dominerande ställning.

2. Koncentrationer

689. På koncentrationsområdet kommer översynen av kommissionens politik i fråga om korrigerande åtgärder att prioriteras. Dessutom kommer resten av de tekniska riktlinjerna att uppdateras.

690. Genomförandet av reglerna på detta område förväntas ligga på ungefär samma nivå som 2004.

3. Statligt stöd

691. På lagstiftningsområdet planeras ett samrådsdokument om framtiden för kontrollen av statligt stöd. I planerna ingår också att anta en vägledning om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och ett undantag för tjänster i liten skala av allmänt intresse. Dessutom planeras ett förslag till en enhetlig konsoliderad gruppundantagsförordning för statligt stöd. Fastställandet av kriterier för handläggning av återkravsärenden står också på dagordningen.

692. Dessutom kommer riktlinjerna för regionalstöd, riklinjerna för stöd till forskning och utveckling samt meddelandet om riskkapital att ses över. I ett meddelande om statligt stöd och innovation kommer systemet för kontroll av statligt stöd att ses över och behovet av ändringar att fastställas. Dessutom planeras en sammanfattning av erfarenheterna av statligt stöd till skydd för miljön.

693. Kontrollen av statligt stöd kommer att inriktas på de nya rambestämmelserna för stöd till undsättning och omstrukturering, stöd som anmälts enligt de sektorsövergripande rambestämmelserna samt på skattestöd till off-shore-företag och transaktioner mellan företagskoncerner. Ärenden som gäller övergångsbestämmelser inom stål- och varvssektorn i de nya medlemsstaterna och icke-återvinningsbara kostnader inom energisektorn i EU:s 25 medlemsstater bör avslutas. Dessutom kommer man att prioritera ärenden som gäller finansiering av posttjänster av allmänt intresse, bredband samt stöd till telekommunikationsföretag och utsändningsverksamhet.

4. Internationell verksamhet

694. Under 2005 kommer GD Konkurrens att fortsätta sitt arbete tillsammans med kandidatländerna och övriga länder på västra Balkan.

695. Förhandlingar om handlingsplaner med en andra våg av partnerländer inom ramen för grannskapspolitiken (Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien och Libanon) kommer att inledas 2005.

696. Kommissionen är angelägen om att EU:s och Förenta staternas gemensamma arbetsgrupp för företagskoncentrationer skall fortsätta, och i det sammanhanget planeras det att arbetsgruppen skall tjäna som diskussionsforum under 2005.

697. Det internationella konkurrensnätverkets årliga konferens kommer att äga rum i Bonn den 6–8 juni 2005. För kommissionen kommer resultatet av kartellarbetsgruppen, som den delar ordförandeskapet för, att vara särskilt viktigt.

698. Under 2005 kommer EU:s konkurrenspolitik för första gången att bli föremål för en omfattande expertutvärdering från OECD:s sida. Det som skall bedömas är hur effektiv EU:s konkurrenspolitik är och hur den genomförs.

699. Inom ramen för den formella bilaterala konkurrensdialogen mellan EU och Kina kommer kommissionen att fortsätta hjälpa Kina att utarbeta sin konkurrenslagstiftning.

Bilaga – Ärenden som diskuteras i rapporten

1. Artiklarna 81, 82 och 86

Ärende | Offentliggörande | Punkt |

CEWAL | 26 |

Clearstream | 30 |

Microsoft | 36/140 |

Interbrew | 42 |

Scandlines mot Helsingborgs hamn och Sundbusserne mot Helsingborgs hamn | 45 |

KPN priser för mobilterminering | 47 |

B2/Telia | 48 |

VVS-kopparrör | MEMO 01/104, 23.3.2001 | 49 |

Natriumglukonat | 52 |

Franskt öl | 55 |

Råtobak, Spanien | IP/04/1256, 20.10.2004 | 57 |

Sybehör - synålar | 59 |

Kolinklorid | 64 |

Air France/Alitalia | 70 |

Topps | 71 |

Belgiska arkitektförbundet | 75 |

Gaz de France | 81 |

UFEX | 102 |

Adalat | 127 |

Cementkartell | 128 |

Posttjänster: Asempre | 129 |

Kartell för grafitelektroder | 131 |

Kartell för sömlösa stålrör | 133 |

Akzo & Akros | 134 |

Tyska banker | 137 |

Antidoping | 138 |

Eurovision | 139 |

2. Koncentrationskontroll

Ärende | Offentliggörande | Punkt |

Lagardère/Natexis/VUP | 179 |

Sony/BMG | EUT C 13, 17.1.2004 | 189 |

AREVA/Urenco/ETC JV | EUT C 141, 25.5.2004 | 195 |

Sonoco/Ahlstrom/JV | EUT C 143, 27.5.2004 | 199 |

Continental/Phoenix | EUT C 140, 20.5.2004 | 203 |

ENI/EDP/GDP | EUT C 185, 20.7.2004 | 211 |

Hoechst/Rhône-Poulenc | IP/04/135, 30.1.2004 | 229 |

GE/Amersham | EUT C 301, 12.12.2003 | 231 |

Air Liquide/Messer | EUT C 134, 7.2.2004 | 235 |

Sanofi Synthelabo/Aventis | EUT C 111, 30.4.2004 | 238 |

Group 4 Falck/Securicor | EUT C 96, 21.4.2004 | 240 |

Owens-Illinois/BSN Glasspack | EUT C 111, 30.4.2004 | 244 |

GIMD/Socpress | EUT C 134, 12.5.2004 | 249 |

Syngenta CP/Advanta och Fox Paine/Advanta | EUT C 177, 9.7.2004 | 254 |

Cytec/UCB Surface Specialities | EUT C 274, 9.11.2004 | 260 |

Air France/KLM | EUT C 317, 30.12.2004 | Ruta 7 |

Kabel Deutschland/ish | EUT C 111, 30.4.2004 | 263 |

Accor/Barrière/Colony | 267 |

INA/AIG/SNFA | IP/04/92, 21.1.2004 | 271 |

RWA/AMI | EUT C 143, 27.5.2004 | 274 |

Portugal mot kommissionen (Cimpor) | 280 |

MCI mot kommissionen | 289 |

3. STATLIGT STÖD

Ärende | Offentliggörande | Punkt |

Belgien: Överföring av ”första pelarens” pensionsskyldigheter från Belgacom till belgiska staten | IP/04/72, 21.1.2004 | 403 |

Franskt stöd till Coopérative d’exportation du livre français (Celf) | EUT L 85, 2.4.2005 | 406 |

Ändring av UMTS-licensavgift, Frankrike | 407 |

Alstom | IP/04/859, 7.7.2004 | 416 |

MobilCom | EUT L 116, 4.5.2005 | 421 |

Bankgesellschaft Berlin AG | 426 |

France Télécom | 429 |

Skatt på inkomst av yrkesmässig verksamhet | 430 |

Aktieägarförskott | 432 |

Bull | 436 |

Lloyd Werft Bremerhaven GmbH | 437 |

Statliga spanska varv | 440 |

Matchning av bistånd, Nederländerna | 443 |

Huta Częstochowa SA | 446 |

Spanska och tyska stödordningar för fartygsfinansiering | 447 |

Ändringar av investeringsplanen för Hellenic Shipyards | 448 |

Stöd till Hellenic Shipyards | 450 |

Postabank/Erste Bank Hungary Rt | 452 |

Tyska delstatsbanker | 454 |

Stöd till den spanska stålproducenten Siderúrgica Añón SA | 460 |

Transportstöd till motorfordonsindustrin i yttersta randområden och i regioner med låg befolkningstäthet | 462 |

Sektorsövergripande rambestämmelser, förlängning av gällande regionalstödskartor | 464 |

West Cumbria UK | EUT C 16, 22.1.2004 | 468 |

Regionen Molise | EUT C 81, 2.4.2005 | 471 |

Riskkapitalinvesteringar i Nordirland | EUT C 33, 6.2.2004 | 472 |

Tremonti bis | EUT C 42, 18.2.2004 | 473 |

Belgiska branschinriktade fonder | 477 |

Ordning för skattemässigt stöd inom restaurangbranschen | 479 |

Skattemässigt gynnade ekonomiska intressegrupperingar | 485 |

Skattelättnader för deltagande i mässor | 489 |

Skattebefrielse för fastighetsbolag | 491 |

Väteforskningsprogram: mikrokraftvärmeverk och CELCO | 493 |

FoU-stöd till Bell Laboratories i Dublin | 498 |

Deltagande i kapitaltillskottet till OCAS | 502 |

Schiefergruben Magog | 503 |

Stöd till Akzo Nobel för att minimera klorintransporterna | 506 |

Stöd till en etylenrörledning mellan Stade och Teutschental och till en propylenrörledning från Rotterdam via Antwerpen till Ruhr-området | EUT C 315, 24.12.2003 | 507 |

Stöd till miljöinvesteringar för Stora Enso Langerbrugge | EUT C 15, 21.2.2004 | 510 |

Stödaspekter på genomförandet av systemet för handel med utsläppsrätter | 512 |

Befintligt stöd i de nya medlemsstaterna | 525 |

Stöd till banksektorn i de nya medlemsstaterna | 528 |

Minskning av en skattenedsättning som Slovakien beviljat US Steel Košice | 530 |

Omstruktureringsstöd till en stålproducent i Tjeckien | 534 |

Fincantieri | 535 |

Kvaerner Warnow Werft | 538 |

Kapacitetsbegränsningar för vissa varv i östra Tyskland, Spanien och Grekland | 541 |

Ordningar för licensavgifter | 594 |

Statlig finansiering av TV2 Danmark och särskild statlig finansiering av public service-organisationer i Nederländerna | EUT C 262, 23.10.2004 | 597 |

DVB-T Tyskland | EUT C 216, 28.8.2004 | 600 |

Bredband | 602 |

Filmindustrin och den audiovisuella sektorn | 605 |

Scott Kimberly Clark | 613 |

Spanska varv | 615 |

[1] Enligt mål T-353/94 Postbank NV, punkt 87, är affärshemligheter ”en form av upplysningar för vilka gäller att inte endast det förhållandet att de sprids till allmänheten utan även det förhållandet att de överlämnas till en annan person än den som har lämnat upplysningarna, på ett allvarligt sätt kan skada denna persons intressen”.

[2] I artikel 30 i förordning nr 1/2003 och artikel 21 i förordning nr 17/62 anges att kommissionen endast behöver beakta ”företagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter”.

[3] Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003), senast ändrad genom förordning (EG) nr 411/2004 (EUT L 68, 6.3.2004).

[4] Kommissionens förordning nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, 27.4.2004).

[5] Kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter (EUT C 101, 27.4.2004).

[6] Tillgänglig i rådets register på http://register.consilium.eu.int (dokument nr 15435/02 ADD 1).

[7] En förteckning över vilka nationella myndigheter som har undertecknat uttalandet angående kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter finns på kommissionens webbplats.

[8] Kommissionens tillkännagivande om samarbete mellan kommissionen och EU-medlemsstaternas domstolar vid tillämpning av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT C 101, 27.4.2004).

[9] Tillkännagivande från kommissionen om handläggningen av klagomål rörande artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT C 101, 27.4.2004).

[10] Kommissionens tillkännagivande om informell vägledning vid nya frågor rörande artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget som uppstår i enskilda fall (vägledande skrivelser) (EUT C 101, 27.4.2004).

[11] Riktlinjer om begreppet påverkan på handeln i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EUT C 101, 27.4.2004).

[12] Riktlinjer för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget på avtal om tekniköverföring (EUT C 101, 27.4.2004).

[13] Kommissionens förordning (EG) nr 772/2004 av den 27 april 2004 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av avtal om tekniköverföring (EUT L 123, 27.4.2004).

[14] Kommissionens tillkännagivande - Riktlinjer för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget på avtal om tekniköverföring (EUT C 101, 27.4.2004). Förordningen om tekniköverföringsavtal och riktlinjerna finns också tillgängliga på följande webbplats:europa.eu.int/comm/competition/antitrust/legislation/entente3_en.html#technology

[15] Över 70 bidrag kom in från bransch- och och näringslivsorganisationer, jurist- och patentorganisationer, enskilda juristbyråer, nationella myndigheter, enskilda företag, universitet och konsultföretag.

[16] Kommissionens förordning (EG) nr 240/96 av den 31 januari 1996 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal om tekniköverföring (EGT L 31, 9.2.1996). En utvärdering av förordningen finns i kommissionens utvärderingsrapport KOM(2001) 786 slutlig.

[17] Förordningen från 1996 innehöll vita och grå listor.

[18] Enligt rådets förordning nr 19/65/EEG (bemyndigandeförordningen) har kommissionen endast behörighet att anta gruppundantagsförordningar som avser tekniköverföringsavtal om immateriella rättigheter mellan två parter.

[19] Marknadsandelen på teknikmarknaden bygger också på produktmarknaden, eftersom den definieras som den sammanlagda marknadsandelen på den relevanta produktmarknaden för de produkter som produceras med hjälp av den licensierade tekniken. Marknadsandelen skall i regel beräknas på grundval av uppgifter om försäljningsvärde från det föregående kalenderåret. Om det berörda tröskelvärdet överskrids, gäller en frist på två år.

[20] Detta gäller särskilt exklusiva grant-back-skyldigheter för licenstagaren och skyldighet för licenstagaren att överlåta särskiljbara förbättringar eller nya tillämpningar av den licensierade tekniken till licensgivaren samt skyldighet för licenstagaren att inte bestrida giltigheten i licensgivarens immateriella rättigheter.

[21] Förordningen om tekniköverföringsavtal omfattar nu en rad vanliga begränsningar, t.ex. begränsningar för användningsområdet, begränsningar för aktiv och passiv försäljning mellan licensgivare och licenstagare för att skydda deras respektive exklusiva områden, och begränsningar till produktion för eget bruk.

[22] Dvs. avtal genom vilka två eller flera parter sammanställer ett teknikpaket som inte bara licensieras till medlemmar av poolen utan också till tredje man.

[23] Vitbok om utvärderingen av förordning (EEG) nr 4056/86 om tillämpning av EG:s konkurrensregler på sjöfart, KOM(2004) 675 slutlig. Se även kommissionens pressmeddelande IP/04/1213.

[24] Samrådsdokumentet och de svar som kommissionen fick finns på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/competition/antitrust/others/#consult_823

[25] EUT C 319, 23.12.2004.

[26] EUT L 68, 6.3.2004. Se även pressmeddelande IP/04/272.

[27] Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 om tillämpning av EG:s konkurrensregler på företag inom luftfartssektorn [förordningen ej översatt till svenska] och rådets förordning (EEG) nr 3976/87 om tillämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn [förordningen ej översatt till svenska].

[28] Se förenade målen 209-213/84, Nouvelles Frontières, Rec. 1986, s. 1425 (svensk specialutgåva s. 00549). Vid bedömningen av allianser mellan internationella flygbolag var kommissionen tidigare tvungen att skilja mellan linjer inom gemenskapen och linjer mellan gemenskapen och tredje land, vilket ledde till ett otillfredsställande scenario i form av ett lapptäcke.

[29] I förordning nr 1/2003 (antitrust), förordning nr 139/2004 (koncentrationer) och de respektive tillämpningsförordningarna (förordning nr 773/2004 och förordning nr 802/2004) anges att berörda parter skall ges tillgång till handlingarna i ärendet i alla ärenden som rör beslut på grundval av artiklarna 7, 8, 23 och 24.2 i förordning nr 1/2003 och artiklarna 6.3, 7.3, 8.2–8.6, 14 och 15 i koncentrationsförordningen.

[30] Rätten att få tillgång till handlingarna i antitrust- och koncentrationsförfaranden är inte densamma som den allmänna rätten till tillgång till handlingar som föreskrivs i förordning nr 1049/2001, eftersom den senare omfattas av andra kriterier och har ett annat syfte.

[31] Meddelande från kommissionen om interna förfaranderegler för behandling av förfrågningar om tillgång till handlingar enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget, av artiklarna 65 och 66 i Parisfördraget och av rådets förordning (EEG) nr 4064/89 (EGT C 23, 23.1.1997).

[32] Kommissionens praxis har utvecklats på grund av nya och oförutsedda situationer, till exempel att förfarandet avser ett mycket stort antal parter, men praxisen har också utvecklats för att underlätta tillgången till handlingar med hjälp av ny teknik.

[33] Framför allt i cementkartellmålet i förstainstansrätten: förstainstansrättens beslut i förenade målen T-25/95 osv., Cimenteries CBR SA m.fl., REG 2000, s. II-491.

[34] Kommissionens beslut av den 23 maj 2001 om kompetensområdet för förhörsombudet i vissa konkurrensförfaranden (EGT L 162, 19.6.2001).

[35] Utkast till kommissionens tillkännagivande om reglerna för tillgång till kommissionens handlingar i ärenden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget, artiklarna 53, 54 och 57 i EES-avtalet och enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (EUT C 259, 21.10.2004). Utkastet finns tillgängligt på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/competition/general_info/access_to_documents.html

[36] Cewal existerade från början av 1970-talet till mitten av 1990-talet. I linjekonferensen ingick rederier som hade regelbunden linjetrafik mellan hamnar i Zaire och Angola och hamnar vid Nordsjön, med undantag av Storbritannien. Cewals sekreteriat låg i Antwerpen.

[37] Kommissionens beslut 93/82/EEG av den 23 december 1992 om ett förfarande enligt artiklarna 85 (IV/32.448 och IV/32.450: Cewal, Cowac och Ukwal) och 86 (IV/32.448 och IV/32.450: Cewal) i EEG-fördraget (EGT L 34, 10.2.1993). De ursprungliga böterna på 9,6 miljoner ecu som kommissionen ålade CMB sänktes av förstainstansrätten till 8,68 miljoner ecu genom förstainstansrättens beslut i förenade målen T-24/93, T-25/93, T-26/93 och T-28/93, CMB m.fl., REG 1996, s. II-1201.

[38] Domstolens dom i förenade målen C-395/96 P, C-395/96 P och Dafra-Lines A/S (C-396/96 P) mot Europeiska kommissionen, REG 2000, s. I-1365.

[39] I rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler föreskrivs en preskriptionstid på fem år (som kan avbrytas) och en allmän preskriptionstid på tio år för att ålägga böter. Dessa preskriptionstider hade inte löpt ut eftersom de hade upphävts tillfälligt under domstolsprövningen.

[40] COMP/38.096.

[41] Clearing och avveckling av värdepapper är nödvändiga steg för att en värdepapperstransaktion skall kunna slutföras. Clearing innebär att köparens och säljarens avtalsförpliktelser fastställs. Avveckling innebär att säljaren överlåter värdepapper till köparen och köparen överför medel till säljaren.

[42] Värdepapperscentraler förvarar värdepapper och ser till att värdepapperstransaktioner kan genomföras genom kontoföring. I sitt hemland tillhandahåller en värdepapperscentral tjänster för handel med de värdepapper som centralen slutförvarar. Värdepapperscentralen kan också fungera som intermediär vid gränsöverskridande clearing och avveckling, när värdepapperen förvaras i ett annat land.

[43] De tyska aktier som omsätts mest på den internationella marknaden (”blue chip shares” som Daimler Chrysler, Siemens, Allianz, Deutsche Post, Deutsche Telekom, Deutsche Bank, Lufthansa m.fl.) är namnaktier, i motsats till innehavaraktier.

[44] Ärende COMP/37.792, finns tillgängligt på följande webbplats:http://europa.eu.int/comm/competition/antitrust/cases/decisions/37792/en.pdf

[45] Microsoft hade en marknadsandel på omkring 95 %.

[46] Böterna uppgick till 1,62 % av Microsofts världsomfattande omsättning under det senast tillgängliga räkenskapsåret.

[47] Mål T-201/04.

[48] Mål T-201/04R.

[49] Höranden om ansökan om interimistiska åtgärder hölls den 30 september 2004 och den 1 oktober 2004.

[50] Se nedan i avsnitt I.C.

[51] Se kommissionens tionde genomföranderapport [Hänvisning]

[52] Avgift som konkurrenter måste betala till Deutsche Telekom för delad access till dess accessnät.

[53] Pressmeddelande IP/04/281.

[54] Pressmeddelande IP/04/994.

[55] COMP/37.409. Se pressmeddelande IP/04/574, 30.4.2004.

[56] COMP/A.36.568.

[57] COMP/A.36.570.

[58] Icke-konfidentiella versioner av besluten har offentliggjorts på GD Konkurrens webbplats.

[59] Besluten bygger på det test som EG-domstolen utvecklade i mål 27/76, United Brands mot kommissionen, Rec. 1978, s. 207.

[60] COMP/37.704 – KPN Mobiles termineringsavgifter.

[61] COMP/37.663 – TeliaSonera AB – Bredbandstjänster.

[62] Se nedan för sammanfattningar av de enskilda besluten.

[63] Meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 19.2.2002).

[64] För att det nya meddelandet skall vara tillämpligt, skall ansökan om förmånlig behandling ha nått kommissionen efter den 19 februari 2002.

[65] Se punkt 1 ovan.

[66] Artikel 21 i förordningen.

[67] Artikel 20 i förordningen.

[68] Artikel 19 i förordningen.

[69] Mål C-7/04 P (R). För närmare uppgifter, se nedan under domstolsärenden.

[70] Förenade målen T-125/03 R och T-253/03 R, Akzo Nobel Chemicals Ltd och Akcros. Se även 2003 års konkurrensrapport, punkt 33.

[71] Vid årsskiftet hade domstolen ännu inte avslutat prövningen av sakfrågan i målet.

[72] Se mål 155/79, AM & S mot kommissionen, Rec. 1982, s. 1575.

[73] COMP/38.069.

[74] COMP/36.756.

[75] Se 2001 års konkurrensrapport, punkt 48.

[76] COMP/37.750 - Brasseries Kronenbourg, Brasseries Heineken.

[77] Dvs. hotell, restauranger och kaféer.

[78] COMP/38.238.

[79] COMP/38.338. Se pressmeddelande IP/04/1313, 26.10.2004.

[80] COMP/37.533.

[81] COMP/38.284.

[82] Beslutet har överklagats till förstainstansrätten av en tredje part (mål T-300/04).

[83] COMP/37.980 - Souris Bleue – Topps.

[84] Pressmeddelande IP/04/682, 26.5.2004.

[85] COMP/C-2/38.014 - IFPI - Samsändning, beslut av den 8 oktober 2002 (EUT L 107, 30.4.2003).

[86] COMP/38.126 – Santiago.

[87] Pressmeddelande IP/04/586.

[88] Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter på den inre marknaden, KOM/2004/261, 16.4.2004.

[89] COMP/38.549.

[90] Beslut 93/438/EEG i ärende IV/33.407 – CNSD (EGT L 203, 13.8.1993). I detta beslut förbjöds italienska tullombuds tabell över fasta avgifter.

[91] I sitt första beslut om yrkesorganisationers priser år 1993 fällde kommissionen tabeller med fasta priser utan att ålägga böter. År 1996 antog kommissionen ett beslut om den nederländska speditörsorganisationens rekommenderade priser och ålade symboliska böter om 1 000 euro.

[92] COMP/38.662 - GDF-ENEL, GDF-ENI.

[93] Se artikel 27.4, offentliggörande i EUT C 299, 14.9.2004.

[94] Ett beslut enligt artikel 9 i förordning nr 1/2003 antogs i januari 2005.

[95] COMP/38.173 och 38.453 (EUT C 115, 30.4.2004).

[96] EUT C 115, 30.4.2004.

[97] Se nedan under domstolsärenden.

[98] COMP/38.427. Se pressmeddelande IP/04/2004, 26.10.2004.

[99] Begreppet avser i verkligheten den princip om mest gynnad leverantör som används i avtalen.

[100] Pressmeddelande IP/04/134, 30.1.2004.

[101] COMP/38.745, ännu ej offentliggjort i EUT.

[102] Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998), i dess lydelse enligt direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 (EGT L 176, 5.7.2002).

[103] Meddelande från kommissionen om tillämpningen av konkurrensreglerna inom postsektorn och om utvärderingen av vissa statliga åtgärder i samband med posttjänster (EGT C 39, 6.2.1998).

[104] Både Tyskland och DPAG har överklagat beslutet: mål T-490/04 och T-493/04.

[105] COMP/38.663 - UFEX.

[106] Se avsnitt I.A.I ovan.

[107] COMP/39.116.

[108] Se punkt 6 i tillkännagivandet enligt artikel 27.4 (EUT C 258, 20.10.2004).

[109] De icke-konfidentiella versionerna av de nationella domarna finns på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/competition/antitrust/national_courts/index_en.html

[110] Närmare uppgifter om de samfinansierade projektet finns på GD Konkurrens webbplats: http://europa.eu.int/comm/dgs/competition/proposals2/table_of_projects_co_financed_out_of_3rd_call.pdf

[111] Förslagsinfordran för detta utbildningsprogram finns på GD Konkurrens webbplats. För förslagsinfordran för 2005, se följande webbplats:http://europa.eu.int/comm/dgs/competition/proposals2/20040316_call/call_en.pdf

[112] Rapporten finns tillgänglig på följande webbplats:http://europa.eu.int/comm/competition/publications/eca/report_air_traffic.pdf

[113] Förenade målen C-2/01 P, Bundesverband der Arzneimittel-Importeure eV och kommissionen mot Bayer och C-3/01 P, kommmissionen mot Bayer, ännu ej offentliggjord.

[114] Beslut i mål T-41/96, Bayer, REG 2000, s. II-3383.

[115] Beslut av den 10 januari 1996 i ärende COMP/34.279, Adalat. Detta ärende gällde begränsningar för parallellimport av läkemedel och har uppkallats efter den produkt tillverkad av Bayer som förfarandet avsåg.

[116] Förenade målen C-204/00 P, Aalborg Portland A/S, C-205/00 P, Irish Cement Ltd, C-211/00 P, Ciments français SA, C-213/00 P, Italcementi - Fabbriche Riunite Cemento SpA, C-217/00 P, Buzzi Unicem SpA och C-219/00, Cementir - Cementerie del Tirreno SpA, ännu ej offentliggjord.

[117] Beslut av den 30 november 1994 i ärende COMP/33.126 och ärende COMP/33.322 - Cement.

[118] Beslut i förenade målen T-25/95, T-26/95, T-30/95 till T-32/95, T-34/95 till T-39/95, T-42/95 till T-46/95, T-48/95, T-50/95 till T-65/95, T-68/95 till T-71/95, T-87/95, T-88/95, T-103/95 och T-104/95, Cimenteries CBR m.fl., REG 2000, s. II-491.

[119] Mål C-240/02, Asempre m.fl., ännu ej offentliggjord.

[120] EGT L 15, 21.1.1998.

[121] Befordran av egen post innebär (enligt skäl 21 i direktivet) att den fysiska eller juridiska person som är upphov till försändelsen tillhandahåller posttjänsterna eller när uppsamling och befordran av försändelserna sköts av tredje man, som uteslutande handlar på den personens vägnar.

[122] Förenade målen T-236/01, Tokai Carbon Co. Ltd, T-239/01, SGL Carbon AG, T-244/01, Nippon Carbon Co. Ltd, T-245/01, Showa Denko KK, T-246/01, GrafTech International Ltd, T-251/01, SEC Corp och T-252/01, The Carbide/Graphite Group, Inc., ännu ej offentliggjord.

[123] Beslut av den 18 juli 2001 i ärende COMP/36.490 - Grafitelektroder.

[124] 1998 års riktlinjer om beräkning av böter (EGT C 9, 14.1.1998).

[125] Beslutet har överklagats av kommissionen (mål C-301/04 P) och flera andra parter, nämligen SGL (mål C-308/04 P), Showa Denko (mål 289/04 P) och SEC Corporation (mål C-307/04 P), beslut av den 24.11.2004).

[126] Mål T-44/00,Mannesmannröhren-Werke AG, T-48/00, Corus UK Ltd, T-50/00, Dalmine SpA och förenade målen T-67/00, T-68/00, T-71/00 och T-78/00, JFE Engineering Corp., Nippon Steel Corp., JFE Steel Corp. och Sumitomo Metal Industries Ltd, ännu ej offentliggjord.

[127] Beslut av den 8 december 1999 i ärende COMP/35.860 B – Sömlösa stålrör.

[128] Mål C-7/04 P(R), kommissionen mot Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals, ännu ej offentliggjord.

[129] Beslut av den 30 oktober i förenade målen T-125/03 R och T-253/03 R, Akzo Nobel Chemicals Ltd och Akcros.

[130] Parterna begärde att fem dokument skulle omfattas av sekretesskydd. I fråga om två av dokumenten ansåg kommissionens inspektörer att inget beslut kunde fattas på platsen och lade dem i ett förseglat kuvert, som de tog med sig tillbaka till kommissionen. De andra tre dokumenten omfattades enligt kommissionens inspektörer inte av sekretesskydd enligt etablerad rättspraxis och dokumenten kopierades och lades i kommissionens akt. Efter inspektionen avvisade kommissionen formellt parternas begäran genom beslut.

[131] Mål T-44/02, Dresdner Bank AG, T-54/02, Vereins und Westbank AG, T-56/02, Bayrische Hypo- und Vereinsbank AG, T-60/02, Deutsche Verkehrsbank AG, T-61/02, Commerzbank AG, ännu ej offentliggjord.

[132] Kommissionens beslut av den 11 december 2001 i ärende COMP/E–1/37.919 (f.d. 37.391) - Bankavgifter för växling av valutor från euroområdet – Tyskland (EGT L 15 , 21.1.2003).

[133] COMP/38.158 - Meca Medina och Majcen mot Internationella olympiska kommittén, http://europa.eu.int/comm/competition/antitrust/cases/index/by_nr_76.html#i38_158

[134] Mål T-313/02 Meca Medina och Majcen mot kommissionen,http://europa.eu.int/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexplus!prod!CELEXnumdoc&lg=en&numdoc=62002A0313

[135] Mål C-470/02.

[136] Mål T-185/00.

[137] Kommissionens beslut av den 1 maj 2000 i ärende COMP/32.150 - EBU/Eurovisionen (EGT L 151, 24.6.2000).

[138] Mål T-201/04 (sakfrågan i målet) och T-201/04 R (interimistiska åtgärder).

[139] Se punkt 36 ovan.

[140] För fler detaljer om hur dessa nya bestämmelser har tillämpats under det första året sedan de trädde i kraft, se ruta 6 om det förenklade förfarandet för hänskjutanden.

[141] Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 224, 29.1.2004).

[142] Kommissionens förordning (EG) nr 802/2004 av den 7 april 2004 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 133, 30.4.2004).

[143] CO-formuläret skall nu skickas in i ett original och 35 kopior.

[144] Punkt (d) har lagts till de kategorier av ärenden som berättigar till förenklad anmälan. Se nedan under “tillkännagivande om ett förenklat förfarande”.

[145] Se artiklarna 6.1 b, andra stycket, 8.1, andra stycket och 8.2, tredje stycket.

[146] I artikel 2.3 i den nya koncentrationsförordningen anges att ”en koncentration som påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den, i synnerhet till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks, skall förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden”.

[147] HHI, eller Herfindahl-Hirschmann-indexet, är en internationellt erkänd metod att mäta marknadskoncentration. HHI beräknas genom att kvadraten på marknadsandelarna för samtliga de företag som ingår i koncentrationen adderas. Genom detta index får de största företagens marknadsandelar proportionellt större vikt, vilket motsvarar deras relativa betydelse för konkurrenssituationen.

[148] COMP/M.2978.

[149] Se rapporten om konkurrenspolitiken 2003.

[150] COMP/M.3333.

[151] Se artikel 26.2 i rådets förordning (EG) nr 139/2004.

[152] Se EG-domstolens dom i de förenade målen C-68/94 och C-30/95 Frankrike mot kommissionen (“Kali&Salz”) REG 1998, s. I-1375;, och förstainstansrättens dom i mål T-102/96 Gencor mot kommissionen , REG 1999, s. II-753.

[153] Mål T-342/99 Airtours mot kommissionen, REG 2002, s. II-2585.

[154] COMP/M.3099.

[155] COMP/M.3431.

[156] COMP/M.3436.

[157] COMP/M.3440.

[158] Combined Cycle Gas Turbine.

[159] COMP/M.1378.

[160] COMP/M.3304.

[161] COMP/M.3314.

[162] COMP/M.3354.

[163] COMP/M.3396.

[164] COMP/M.3397.

[165] COMP/M.3420.

[166] COMP/M.3465.

[167] COMP/M.3506.

[168] COMP/M.3558.

[169] Domstolens domar av den 5 november 2002 i målen C-475, 471, 467, 469, 476, 472, 468 och 466/98 mot Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Tyskland, Luxemburg, Sverige respektive Förenade kungariket..

[170] Se särskilt slutsatserna från rådet (transport) av den 5 juni 2003 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 847/2004 (EUT L 195, 2.6.2004). När det gäller konkurrensregler antog rådet även den 26 februari 2004 förordning (EG) nr 411/2004 om upphävande av förordning (EEG) nr 3975/87 samt om ändring av förordning (EEG) nr 3976/87 och förordning (EG) nr 1/2003 med avseende på luftfart mellan gemenskapen och tredje land.

[171] Kommissionen påpekar i punkt 48 i sitt meddelande om konsekvenserna av EG-domstolens domar av den 5 november 2002 för europeisk lufttransportpolitik (KOM/2002/649 slutlig), att flygbolagen utanför EU, särskilt i USA, är mycket större än sina motparter i EU i fråga om antal passagerare, antal knutpunkter samt flygplansflottor. Konsolidering är därför en nödvändig förutsättning för att det skall vara möjligt att konkurrera med dessa flygbolag på global nivå.

[172] COMP/M 3280 – Air France/KLM. Beslutet har överklagats inför förstainstansrätten av en tredje part (mål T-177/04).

[173] COMP/38.248 – Air France/Alitalia. Beslutet har överklagats inför förstainstansrätten av en tredje part (mål T-300/04).

[174] Förordningarna (EG) nr 2407, 2408 och 2409/92.

[175] Några tidigare beslut om koncentrationer mellan flygbolag inom EU är beslutet av den 5 oktober 1992 i ärende IV/M.616 Air France/Sabena, och beslutet av den 11 augusti 1999 i ärendet COMP/JV.19 KLM/Alitalia.

[176] Den 5 juni 2003 föreslog kommissionen och fick av rådet mandat att tillsammans med medlemsstaterna förhandla, ett omfattande avtal om lufttrafiktjänster med USA och ett horisontellt mandat för förhandlingar med tredje land inom alla områden som faller under exklusiv gemenskapsbehörighet. I sitt ovannämnda meddelande om konsekvenserna av EG-domstolens domar av den 5 november 2002 för europeisk lufttransportpolitik konstaterar kommissionen att förhandlingarna om gemenskapsklausuler kommer att göra det möjligt för flygbolag inom gemenskapen att utvidga sin internationella verksamhet från flygplatser i andra medlemsstater, samt förbereda för mer kommersiell integration mellan flygbolagen i olika medlemsstater.

[177] Skäl 23 i förordning nr 4064/89.

[178] Detta avtal anmäldes enligt färordning 4064/89 den 18 december .2003.

[179] Se punkt 37 i beslutet om Air France/Alitalia.

[180] Se EG-domstolens dom i mål 66/86 Ahmed Saeed Flugreisen Rec 1989, s. 803, förstainstansrättens dom i mål 2/93 Air France mot kommissionen (TAT) Rec 1994, s. 323 och kommissionens beslut av den 12 januari 2001 i ärende COMP/M.2041 - United Airlines/US Airways.

[181] Tidskänsliga passagerare har en hög alternativkostnad till restid och är därför mindre villiga att ersätta direktflyg med indirekta flyg, de är inte flexibla beträffande ankomst- och avgångstider och de behöver ha möjlighet att ändra sina bokningar med kort varsel.

[182] Vid tiden för beslut i AF/AZ -ärendet (enligt förordning (EG) nr 3975/87) , hade kommissionen bara genomdrivandebefogenheter för rutter inom gemenskapen.

[183] Detta tillvägagångssätt tillämpades första gången i beslutet United Airlines/US Airway.

[184] Om avyttring är svårt eller omöjligt att tillämpa, “Den förändring i marknadsstrukturen som följer av en föreslagen koncentration kan leda till svårforcerade hinder för inträde på den relevanta marknaden. Sådana hinder kan uppstå till följd av kontroll över infrastruktur i vissa nätverk… Under sådana omständigheter kan åtagandena syfta till att underlätta marknadsinträde genom att konkurrenterna garanteras tillgång till nödvändig infrastruktur…Jfr punkt 28 i kommissionens tillkännagivande om .korrigerande åtgärder som kan godtas enligt rådets förordning (EEG) nr 4064/89 och kommissionens förordning (EG) nr 447/98 (EGT C 68, 2.3.2001).

[185] Se domstolens dom i mål T-102/96 Gencor, REG 1999, s. II-753.

[186] COMP/M.3271.

[187] COMP/M.3373.

[188] COMP/M.3093.

[189] COMP/M.3423.

[190] Mål C-42/01, Portugal mot kommissionen, ännu ej offentliggjord.

[191] Artikel 21.3 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89, numera artikel 21.4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004.

[192] COMP/M.2054.

[193] Syftet med den portugisiska förordningen nr 380/93.

[194] Det bör noteras att EG-domstolen under förfarandet, dvs. den 4 juli 2002, avkunnade sin dom i mål C-367/98. I sitt klagomål bestred kommissionen på grundval av inremarknadsreglerna bl.a. den portugisiska lagen nr 11/90 (ramlag om privatiseringar) och den portugisiska förordningen nr 380/93 (förhandsgodkännande). EG-domstolen fastställde att de portugisiska reglerna föreskrev en uppenbart diskriminerande behandling av investerare från andra medlemsstater, vilket ledde till att kapitalets fria rörlighet begränsades. Vad gäller argumentet att Portugal måste bevaka sina ekonomiska intressen betonade EG-domstolen att det var fast rättspraxis att sådana ekonomiska skäl, som lagts fram till stöd för ett förhandsgodkännande, inte kan tjäna som motivering för en begränsning av den fria rörligheten. Genom att anta och bibehålla framför allt lag nr 11/90 och förordning nr 380/93 har Portugal underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel artikel 73 b (numera artikel 56) i fördraget.

[195] Mål T-310/00, MCI mot kommissionen, ännu ej offentliggjord.

[196] COMP/M.1741.

[197] Se ovan avsnitt I.C.3.

[198] Se ovan punkt 81.

[199] COMP/36.246.

[200] IP/04/573.

[201] IP/03/1129.

[202] IP/01/1641.

[203] IP/03/547.

[204] Beslut av den 20 februari 2004, C(2004)527 slutligt, tillgängligt på:http://forum.europa.eu.int/Public/irc/infso/ecctf/home

[205] Beslut av den 5 oktober 2004, C(2004)3682 slutligt, tillgängligt på:http://forum.europa.eu.int/Public/irc/infso/ecctf/home

[206] Beslut av den 20 oktober 2004, C(2004)4070 slutligt, tillgängligt på:http://forum.europa.eu.int/Public/irc/infso/ecctf/home

[207] Kommissionens meddelande KOM(2004) 83 slutlig av den 9 februari 2004, ”Rapport om konkurrenssituationen inom sektorn för professionella tjänster ” .

[208] EG-domstolens dom i mål nr C-309/99 Wouters, REG 2002, s. I-1577.

[209] http://europa.eu.int/comm/competition/liberalization/conference/stocktaking_exercise_en.html

[210] Rådets förordning (EG) nr 659/99 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 27.3.1999).

[211] Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 (EUT L 140, 30.4.2004).

[212] De ändringar som anges i artikel 4.2 är a) en ökning av budgeten för en godkänd stödåtgärd som överstiger 20 %, b) en förlängning av en befintlig godkänd stödordning med upp till sex år och c) en skärpning av kriterierna för tillämpningen av en godkänd stödåtgärd eller en minskning av stödnivån eller av de stödberättigande kostnaderna. En skärpning av kriterierna måste anmälas (även om en skärpning främjar det mål att minska det statliga stödet som upprepats vid flera av Europeiska rådets möten). Orsaken är att även om det statliga stödet kan minska totalt sett, kan det i enskilda fall ändra karaktären hos stödåtgärden i fråga och minska stödets incitamenteffekt.

[213] Villkor för ett säkert och korrekt översändande i sig, men också för konfidentiell behandling av den information som översänts. I slutet av året var arbetet med att ta fram elektroniska blanketter långt framskridet, och en pilotfas planerades för mitten av 2005.

[214] Reglerna med förtydliganden för stödsektorn avser rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971.

[215] Ett återkrav bör återställa den situation som rådde före det olagliga stödet. I kommissionens meddelande av den 8 maj 2003 görs det klart att olagligt stöd har den effekten att det ger stödmottagaren medel på likadana villkor som för ett medelfristigt räntefritt lån.

[216] Meddelande från kommissionen om de räntesatser som är tillämpliga vid återbetalning av stöd som olagligt beviljats (EUT C 110, 8.5.2003).

[217] EUT L 63, 28.2.2004.

[218] EGT C 45, 17.2.1996.

[219] Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003).

[220] Kommissionens förordning (EG) nr 363/2004 om ändring av förordning (EG) nr 68/2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (EUT L 63, 28.2.2004).

[221] EUT L 63, 28.2.2004.

[222] EUT L 124, 20.5.2003.

[223] EGT C 288, 9.10.1999.

[224] Meddelande från kommissionen — Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EUT C 244, 1.10.2004).

[225] Beviljandet av stöd till undsättning och omstrukturering till företag i svårigheter kan vara berättigat till exempel av social- eller regionalpolitiska skäl, därför att hänsyn bör tas till de små och medelstora företagens roll för ekonomin eller undantagsvis därför att det är önskvärt att undsätta företag för att bevara konkurrensen på marknaden, när nedläggningen av företag skulle kunna leda till ett monopol eller ett oligopol med mycket få företag. Det vore däremot inte berättigat att på konstgjord väg hålla liv i ett företag som är verksamt inom en sektor med långsiktig strukturell överkapacitet eller som endast kan överleva som ett resultat av upprepade utbetalningar av statligt stöd.

[226] Enligt 1999 års riktlinjer var det omöjligt att bevilja undsättningsstöd och omstruktureringsstöd samtidigt, även om en sådan möjlighet är önskvärd i vissa fall för att införa vissa omstruktureringsåtgärder på ett tidigt stadium.

[227] Rådets förordning (EG) nr 1177/2002 (EGT L 172, 2.7.2002).

[228] Kommissionens beslut 2002/818/EC av den 8 oktober 2002 i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 386/94 om handelsbruk i Republiken Korea som påverkar handeln med handelsfartyg (EGT L 281, 19.10.2002).

[229] Rådets förordning (EG) nr 502/2004 av den 11 mars 2004 (EUT L 81, 19.3.2004).

[230] N 242/2004; beslut av den 14 juli 2004, nr C(2004) 2832, ännu ej offentliggjort.

[231] N 138/2004; beslut av den 19 maj 2004, nr C(2004) 1808, ännu ej offentliggjort.

[232] N 333/2004; beslut av den 21 januari 2004, nr C(2004) 4207, ännu ej offentliggjort.

[233] N 59/2004; beslut av den 19 maj 2004, nr C(2004) 1807, ännu ej offentliggjort.

[234] EUT L 352, 28.10.2004.

[235] N 145/2004.

[236] N 33/A/2004.

[237] C 50/02 (f.d. N 371/2001).

[238] NN 154/2003.

[239] Se avsnittet ”Ärenden” nedan för närmare upplysningar.

[240] NN 151/2002 (f.d. N 113/B/2001).

[241] Se avsnittet ”Ärenden” för närmare upplysningar.

[242] Kommissionens förordning (EG) nr 1/2004 av den 23 december 2003 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (EUT L 1, 3.1.2004).

[243] Se: http://europa.eu.int/comm/agriculture/stateaid/exemption/index_en.htm

[244] NN 34/A/2000 Kvalitetsprogram och kvalitetsmärkningar, AMA Biosiegel och AMA Gütesiegel - Österrike, N 195/2003 MLC, reklam för nötkött och fårkött av hög kvalitet, och NN 196/2003 MLC reklam för griskött av hög kvalitet - Storbritannien.

[245] N 571/02- Lag om jord- och skogsbruksfond – Tyskland.

[246] N 195/2003, reklam för nötkött och fårkött av hög kvalitet och ärende N 196/2003, reklam för griskött av hög kvalitet - Storbritannien.

[247] N 175/03, allmän reklamkampanj för kött på initiativ av Meat and Livestock Commission – Storbritannien, och ärende C 78/2003 (f.d. NN 36/98, f.d. N 610/97), reklam för sicilianska produkter (artikel 4 i regionallag 27/1997) - Italien (Sicilien).

[248] Kommissionens förordning (EG) nr 1595/2004 av den 8 september 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter (EUT L 291, 14.9.2004).

[249] EUT C 229, 14.9.2004.

[250] EUT C 13, 17.1.2004.

[251] Ärende C-280/00. Se punkterna 621 och följande i 2003 års konkurrensrapport.

[252] Direktiv 80/723/EEG, senast ändrat genom direktiv 2000/52/EG (EGT L 193, 29.7.2000).

[253] Se http://europa.eu.int/comm/competition/state_aid/others/

[254] Resultattavlan ersätter översikterna över statligt stöd (den nionde och sista översikten gällde 2001). Nätversionen av resultattavlan, som finns tillgänglig på GD Konkurrens webbplats, omfattar ett antal nyckelindikatorer och statistisk information utöver den information som ges i pappersversionen.

[255] http://europa.eu.int/comm/competition/state_aid/scoreboard/analytical_section.html. Franska och tyska versioner av sammanfattningen finns tillgängliga. Se också pressmeddelande IP/04/1356.

[256] N 567/2003.

[257] C 39/1996 (f.d. NN 127/92); positivt beslut: 20.4.2004.

[258] NN 42/2004; beslut: 20.7.2004.

[259] N 490/2000.

[260] N 161/04.

[261] SG(2001) D/290869, 6.8.2001.

[262] C 58/2003, beslut av den 7 juli 2004, C(2004)2352.

[263] C 5/2003.

[264] EUT C 80, 3.4.2003; se också EUT C 210, 5.9.2003.

[265] Ännu ej offentliggjort.

[266] C 28/2002, inledande av förfarande, EGT C 141, 14.6.2002.

[267] Detta omfattar för det första 1,8 miljarder euro i ett kapitaltillskott från delstaten Berlin 2001, för det andra beviljandet av garantier för att täcka riskerna för BGB av den gamla fastighetsverksamheten med ett ekonomiskt värde av 6,1 miljarder euro (det nominella teoretiska maximivärdet på 21,6 miljarder euro grundar sig på rättsliga bestämmelser och tillsynsregler, men det är orealistiskt under pessimistiska antaganden) och för det tredje ett avtal om återbetalning mellan delstaten Berlin och BGB avseende ett eventuellt beslut om återkrav på högst 1,8 miljarder euro med anledning av ett kommissionsbeslut om det då ännu pågående förfarandet som gällde en överföring av kapital till Landesbank Berlin, som sedan 1994 varit en del av BGB-koncernen, som är en del av förfarandet C48/2002 (den 20 oktober 2004 beslutade kommissionen att ett stödbelopp på 810 miljoner euro måste återbetalas av Tyskland; se s. 454 och följande i denna rapport).

[268] Crédit Lyonnais, EGT L 221, 8.8.1998.

[269] Se konkurrensrapporten för 2003, punkterna 526 och följande.

[270] Beslut av den 2 augusti 2004, C/13/B/2004.

[271] Mål 173/73, Italien mot kommissionen, Rec. 1974, s. 709.

[272] Beslut av den 2 augusti 2004, C/13/A/2004.

[273] C 10/04 (f.d. N 94/04).

[274] NN 37/04 (f.d. N 106/04), beslut av den 8 september 2004.

[275] C 40/00.

[276] C 66/03.

[277] C 20/2004 (f.d. NN 25/2004), beslut av den 12 augusti 2004.

[278] C 55/2002 (f.d. NN 53/2002), stöd till fartygsreparation SORENI, Le Havre, beslut av den 20 april 2004; C 34/2003 (f.d. N 728/2002), stöd till fartygsreparation CMR, Marseille, beslut av den 22 september 2004.

[279] EGT C 288, 9.10.1999.

[280] N 811/a/2002 och N 20/2004.

[281] C 16/04; ändringar av investeringsplanen för Hellenic Shipyards (EUT C 202, 10.8.2004).

[282] Rådets förordning (EG) nr 1013/97 av den 2 juni 1997 om stöd till vissa skeppsvarv som är under omstrukturering (EGT L 148, 6.6.1997).

[283] Artikel 6.1 i rådets direktiv 90/684/EEG av den 21 december 1990 om stöd till varvsindustrin (EGT L 380, 31.12.1990).

[284] Artikel 11.1.

[285] C 40/02.

[286] C 40/02 (f.d. N 513/01), stöd till Hellenic Shipyards (EGT C 186, 6.8.2002).

[287] EGT L 202, 18.7.1998.

[288] C(2004)3932, numera nr C 35-2004.

[289] http://europa.eu.int/comm/competition/state_aid/legislation/aid3.html#DIII. Inledandet av ett formellt granskningsförfarande föregriper inte slutresultatet av en granskning.

[290] Året för kapitalöverföringen anges inom parentes.

[291] C 95/2001 (f.d. CP 38/2001 – f.d. NN 71/2001), beslut av den 14 juli 2004.

[292] N 203/2004 Volvo Lastvagnar AB, beslut av den 8 september 2004.

[293] EGT C 279, 15.9.1997.

[294] EGT C 258, 9.9.2000.

[295] EGT C 70, 19.3.2002, ändrat genom kommissionens meddelande om ändring av de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt (2002) för att upprätta en lista över sektorer med strukturella problem och ett förslag om lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 88.1 i EG-fördraget avseende motorfordons- och syntetfibersektorn (EUT C 263, 1.11.2003).

[296] N 283/2004.

[297] N 177/2004.

[298] EGT C 74, 10.3.1998.

[299] N 147/2004.

[300] EGT L 10, 13.1.2001.

[301] C 72/2003 (f.d. N 134/2003).

[302] EGT C 235, 21.8.2001.

[303] C 57/2003 (f.d. NN 58/2003).

[304] NN 136/03.

[305] EG-domstolens dom av den 15 juli 2004 i mål C-345/02, Pearle BV, Hans Prijs Optiek Franchise BV och Rinck Opticiëns BV mot Hoofdbedrijfschap Ambachten, ännu ej offentliggjord.

[306] N 330/2004.

[307] Undantaget enligt artikel 39 CA i den allmänna franska skattelagen infördes genom artikel 77 i lag nr 98-546 av den 2 juli 1998, som möjliggör ett avskrivningssystem till förmån för vissa företag som godkänts av budgetministern.

[308] C 12/2004.

[309] N 42/2004.

[310] C 40/2004.

[311] Gemenskapsramar för statligt stöd till forskning och utveckling, offentliggjorda i EGT C 45, 17.2.1996 (nedan också kallade ”rambestämmelserna”), senast validerade och förlängda genom kommissionens meddelande 2002/C111/03 (EGT C 111, 8.5.2002).

[312] Anmält i april 2004 som N184a-184b/2004.

[313] Högnivågruppen för väte- och bränslecellteknik inrättades i oktober 2002 av Europeiska kommissionens vice ordförande Loyola de Palacio, kommissionsledamot med ansvar för energi- och transportfrågor, och Philippe Busquin, kommissionsledamot med ansvar för forskning. Gruppen uppmanades utarbeta en gemensam vision om hur väte- och bränsleceller skulle kunna bidra till förverkligandet av hållbara energisystem i framtiden. De 19 medlemmarna i gruppen företräder forskarsamfundet, näringslivet, offentliga myndigheter och slutanvändare.

[314] N 214/2004.

[315] N 315/2004.

[316] C 31/2004 (f.d. NN 53/2004).

[317] Denna stödnivå är i linje med riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön (EGT C 37, 3.2.2001), som dock inte omfattar stöd för att öka medborgarnas säkerhet.

[318] N 304/03.

[319] N 598/03.

[320] C 67/03, C 68/03 och C 69/03.

[321] C 73/03.

[322] EGT C 37, 3.2.2001.

[323] EUT L 275, 25.10.2003.

[324] Den 7 juli fattade kommissionen beslut om de nationella fördelningsplanerna för Danmark, Irland, Nederländerna, Slovenien och Sverige. Den 20 oktober fattades beslut om de nationella fördelningsplanerna för Belgien, Estland, Lettland, Luxemburg, Slovakien och Portugal. I slutet av december fattades beslut om de nationella fördelningsplanerna för Cypern, Ungern, Litauen, Malta och Spanien. Meddelanden om dessa beslut finns tillgängliga påhttp://europa.eu.int/scadplus/leg/en/lvb/l28012.htm. Besluten finns tillgängliga påhttp://www.europa.eu.int/comm/environment/climat/emission_plans.htm

[325] CZ 49/2003, C-27/2004, beslut av den 14 juli 2004.

[326] HU 11/2003, C-35/2004, beslut av den 20 oktober 2004.

[327] SK 5/04.

[328] NN 62/2004.

[329] Rådets förordning nr 1540/98 (EGT L 202, 18.7.1998).

[330] N 347/03.

[331] C6/2000 av den 25 oktober 2004, C(2004)3910/2.

[332] NN 56/2003.

[333] C 27/2001 (f.d. NN 2/2001).

[334] N 515/2003.

[335] NN 154/2003.

[336] C-49/2002 (f.d. NN 49/2002).

[337] Kommissionen medgav att Frankrike hade fått den diskriminerande beskattningen att upphöra genom att föra över skatteintäkterna till den allmänna budgeten och avslutade överträdelseförfarandet.

[338] C 9/A/2003 - Tyskland (Bayern).

[339] C 9/B/2003 - Tyskland (Bayern).

[340] N 249/2003.

[341] N 384/2003 - EUT C 56, 4.3.2004.

[342] C 5/2001 (f.d. N 775/2000) - Italien (Sardinien).

[343] C 59/2001 (f.d. N 797/1999).

[344] N 75/2004 – Italien (Lombardiet).

[345] N 536/2003 - Italien (Kampanien).

[346] NN 151/2002 (f.d. N 113/B/2001).

[347] N 429/2003.

[348] N 431/2003.

[349] EGT L 205, 2.8.2002.

[350] EUT C 182, 15.7.2004.

[351] N 493/2003 - Tyskland – Statligt stöd till kolindustrin för 2004. Beslut av den 19 maj 2003.

[352] N 170/2004 – Tyskland – Riktlinjer för finansiering för att bygga, utvidga och åter ta i bruk privata spåranslutningar. Beslut av den 6 oktober 2004.

[353] N 335/03 - Italien – Stöd till inrättande av järnvägs-motorvägstjänster. Beslut av den 3 mars 2004.

[354] N 551/2003 - Italien – Stöd för att främja frakttransporter genom kombinerade transporter (landsväg/närsjöfart). Beslut av den 6 oktober 2004.

[355] N 206/2003- Storbritannien – Bidrag till frakt på vattenvägar (Waterborne Freight Grant). Beslut av den 20 april 2004.

[356] N 649/2001 - Storbritannien – Fraktanläggningsbidrag (Freight Facilities Grant). Beslut av den 20 december 2001.

[357] N 88/04- Belgien – Stöd till sektorn för inre vattenvägar för hantering av containrar i Antwerpens hamn. Beslut av den 14 juli 2004.

[358] Motorvägen runt Antwerpen består av fyra filer i vardera riktningen. Medan arbetet pågår minskas antalet filer till två i vardera riktningen.

[359] N 90/2004 - Danmark – Partikelfilter i lastbilar. Beslut av den 20 juli 2004.

[360] C 32/2003 - Frankrike - Sernam 2 – Översyn över omstruktureringsstöd. Beslut av den 20 oktober 2004.

[361] C 54/2003 - Tyskland.

[362] N 38/2004 – Frankrike – Stöd till företag med säte i Frankrike som bedriver godstransporter på inre vattenvägar. Beslut av den 8 september 2004; N 4/2004 – Belgien – Vallonsk stödordning för transporter på inre vattenvägar 2004–2007. Beslut av den 16 juni 2004.

[363] N 599/2003 - Förlängning för 2004 och 2005 av en ordning för att minska arbetsgivarnas socialavgifter inom sektorn för kustsjöfart. Beslut av den 3 februari 2004. N 45/2004 – Utvidgning av det internationella sjöfartsregistret, och därmed av de regler som gäller det registret, till viss kustsjöfartsverksamhet. Beslut av den 14 juli 2004.

[364] NN 19/2004 – Ordning för ett schablonavdrag på socialavgifterna för sjömän. Beslut av den 22 september 2004; N 376/2004, beslut av den 16 november 2004.

[365] N 171/2004 – Teknisk anpassning av den tonnagebaserade ordning för schablonbeskattning som godkändes 2002. Beslut av den 1 december 2004.

[366] N 70/04 – Förlängning av den befintliga ordningen för det internationella sjöfartsregistret och en utvidgning av dess tillämpningsområde till passagerarfartyg i trafik mellan Finland och andra medlemsstater. Beslut av den 1 december 2004.

[367] N 114/2004.

[368] C 64/1999 - Italien – Tirrenia-koncernen. Beslut av den 16 mars 2004.

[369] Slutligt beslut ännu ej offentligggjort.

[370] C 20/2003, EUT C 145, 21.6.2003.

[371] C 65/200, EGT L 196, 25.7.2002.

[372] C 76/2002 - Belgien – flygplatsen i Charleroi – Ryanair. Beslut av den 12 februari 2004.

[373] EUT C 192, 28.7.2004.

[374] N 297/2004 - Italien – Brådskande åtgärder för att omstrukturera Alitalia och få bolaget att tillfriskna. Beslut av den 20 juli 2004.

[375] NN 63/2004 - Portugal – Återprivatisering av SPDH (TAP).

[376] Se avsnitt 4.5 i konkurrensrapporten för 2003 och ärende C 62/99.

[377] CP 114/04 RTP.

[378] E 10/2005 (f.d. CP 660/1999).

[379] C 2/2003.

[380] C 2/2004.

[381] EGT C 320, 15.11.2001.

[382] Se kapitel 4.5 i konkurrensrapporten för 2003.

[383] C 25/04 (f.d. NN 36/04).

[384] EUT C 238, 25.9.2004.

[385] Beslut N213/2003 - Project Atlas – ordning för bredbandsinfrastruktur för företagsparker, 9.9.2004; N307/2004 - Bredband i Skottland – Avlägset belägna områden och landsbygdsområden; N199/2004 - Broadband Business Fund; N381/04 – Höghastighetsnät i Pyrenées-Atlantiques, 16.11.2004; Bredband för små och medelstora företag i Lincolnshire - Connecting Rural Businesses, 15.12.2004.

[386] Kommissionens arbetsdokument, ”Riktlinjer med kriterier och regler för införande av strukturfonder för att stödja elektronisk kommunikation”, 28.7.2003, SEK(2003) 895.

[387] EG-domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg, REG 2003, s. I-7747.

[388] Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om vissa rättsliga aspekter på biofilm och annan audiovisuell produktion (KOM(2001)534 slutlig, 26.9.2001 (EGT C 43, 16.2.2002)). Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om uppföljningen av kommissionens meddelande om vissa rättsliga aspekter på biofilm och annan audiovisuell produktion (meddelandet om film) av den 26 september 2001 (KOM(2004)171 slutlig, 16.3.2004 (EUT C 123, 30.4.2004)).

[389] N 41/04.

[390] N 224/04, http:/europa.eu.int/comm./secretariat_general/sgb/state_aids/comp-2004/n224-04-fr.pdf

[391] EUT L 140, 30.4.2004.

[392] Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 83 i EG-fördraget (EGT L 83, 27.3.1999).

[393] Det relativt stora antalet tyska återkravsärenden kan i viss mån tillskrivas övergångsproblemen i samband med Tysklands återförening. Vad gäller de spanska återkravsärendena avser över hälften skattestödsåtgärder i Baskien.

[394] 28 miljarder euro för de 15 gamla medlemsstaterna och exklusive stöd till jordbruks-, fiske-, transport- och kolsektorn.

[395] Ärende C64/1997 (Westdeutsche Landesbank), C48/2002 (Landesbank Berlin), C69/2002 (Norddeutsche Landesbank), C70/2002 (Bayerische Landesbank), C71/2002 (Hamburgische Landesbank), C72/2002 (Landesbank Schleswig-Holstein), C73/2002 (Landesbank Hessen-Thüringen), Beslut av den 20 oktober 2004.

[396] C13B/2003, beslut av den 2 augusti 2004.

[397] C68/2002, beslut av den 16 december 2003.

[398] C88/1997, EG-domstolen, mål C-337/04.

[399] C38/1998, beslut av den 6 oktober 2004.

[400] C03/1999, beslut av den 13 oktober 2004.

[401] C38/1998 (EGT L 12, 15.1.2002).

[402] Beslut av den 6 oktober, ännu ej offentliggjort i EUT.

[403] Förstainstansrätten, mål T-366/00 och T-369/00.

[404] Mål C03/1999 (EGT L 37, 12.2.2000).

[405] EG-domstolen, mål C-404/00, REG 2003, s. I-6695.

[406] Mål C-186/02 P och C-188/02 P Ramodín SA, Ramodín Cápsulas SA (C 186/02 P) och Territorio Histórico de Álava - Diputación Foral de Álava (C 188/02 P) mot kommissionen.

[407] Mål C-278/00.

[408] Mål C-159/01.

[409] Mål C-110/02.

[410] Mål C-345/02.

[411] Avtalet mellan Förenta staternas regering och Europeiska gemenskapernas kommission om tillämpning av deras konkurrensbestämmelser ingicks den 23 september 1991. Genom rådets och Europeiska kommissionens gemensamma beslut av den 10 april 1995 godkändes detta avtal och förklarades tillämpligt från den dag det undertecknades av kommissionen (EGT L 95, 27.4.1995). Den 4 juni 1998 trädde avtalet om aktiv hövlighet, som förstärker bestämmelserna om aktiv hövlighet i 1991 års avtal, i kraft (Avtal mellan Europeiska gemenskaperna och Förenta staternas regering om tillämpning av principerna om aktiv hövlighet vid genomförandet av deras konkurrenslagstiftning (EGT L 173, 18.6.1998)).

[412] Avtal mellan Europeiska gemenskaperna och Kanadas regering om tillämpningen av deras konkurrenslagstiftning (OJ L 175, 10.7.1999). Avtalet undertecknades vid toppmötet mellan EU och Kanada i Bonn den 17 juni 1999 och trädde i kraft med omedelbar verkan.

[413] Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Japans regering om samarbete i fråga om konkurrensbegränsande verksamhet (EUT L 183, 22.7.2003). Samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Japan undertecknades i Bryssel den 10 juli 2003 och trädde i kraft den 9 augusti 2003.

[414] Mer information om det internationella konkurrensnätverket finns på följande webbplats: http://www.internationalcompetitionnetwork.org

[415] Se http://www.internationalcompetitionnetwork.org/annualconference2003.html

[416] En rapport om de viktigaste slutsatserna från detta seminarium finns tillgängliga på http://www.internationalcompetitionnetwork.org/capacitytbuild_sg2_seoul.pdf