52005PC0237

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 31.05.2005

KOM(2005)237 slutlig

2005/0104(COD)

.

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon

.

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Bakgrund till förslaget

Syfte

Kommissionen lade den 21 augusti 2003 fram ett förslag till en förordning om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet (nedan kallad Schengenkonventionen) vad gäller tillgången till Schengens informationssystem (nedan kallat SIS) för de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon i medlemsstaterna[1]. Förslaget har överlämnats till Europaparlamentet för yttrande (vid andra behandlingen).

Föreliggande förslag har samma huvudsyfte som förslaget från augusti 2003, dvs. att med tanke på den inre marknadens funktion stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och med hjälp av ett effektivt informationsutbyte bekämpa bedrägeri och olaglig handel med stulna fordon inom ramen för den gemensamma transportpolitiken, som behandlas i avdelning V på grundval av avdelning V i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan kallat EG-fördraget). Det mer konkreta syftet med förslaget är också detsamma, dvs. att ge registreringsenheterna i medlemsstaterna rätt att ta del av vissa kategorier av uppgifter i SIS.

Kommissionen följer helt och hållet huvudlinjerna i det förra förslaget och har endast gjort formella ändringar av förslaget så att det är förenligt med de nya rättsliga instrumenten för inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (nedan kallat SIS II). De hänvisningar till Schengenkonventionen som ingår i det förra förslaget har ändrats så att de stämmer med regelverket för SIS II. Syftet är att se till att de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon har tillgång till samma SIS-uppgifter inom SIS II som de kommer att ha när den föreslagna förordningen från 2003 träder ikraft[2].

Allmän bakgrund

Schengens informationssystem

SIS är ett gemensamt informationssystem som gör det möjligt för behöriga myndigheter i medlemsstaterna att samarbeta genom att utbyta information om genomförandet av de olika åtgärder som krävs för upprättandet av ett område utan kontroller vid de inre gränserna utan att säkerheten i området äventyras. Myndigheterna kan genom en automatisk söktjänst få information om registreringar avseende eftersökta eller efterlysta personer och föremål. Informationen används inom polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet, för personkontroller vid de yttre gränserna eller på de nationella territorierna samt för utfärdande av viseringar och uppehållstillstånd. I samband med EU:s utvidgning år 2001 beslutade rådet att det skulle skapas en andra generation av Schengens informationssystem - SIS II - och kommissionen gavs uppdraget att utarbeta systemet. Systemet skall använda den senaste tekniken och utarbetas på ett sådant sätt att nya funktioner lätt kan läggas till och att de nya medlemsstaterna ut teknisk synvinkel lätt kan anslutas till systemet.

Befintliga bestämmelser och relaterade förslag

Den rättsliga grunden för SIS är artiklarna 92–119 i Schengenkonventionen. Bestämmelserna antogs inom ramen för ett mellanstatligt samarbete och införlivades med Europeiska unionens institutionella och rättsliga ramar i och med att Amsterdamfördraget[3] trädde ikraft. De skiljer sig emellertid från gemenskapslagstiftningen på vissa punkter. För det första är det inte fråga om klassisk gemenskapslagstiftning som förordningar och direktiv och det kan därför uppstå tvivelsmål om bestämmelsernas rättsliga ställning. Dessutom deltog EG-institutionerna[4] inte i antagandet av bestämmelserna och därmed inte heller Europaparlamentet.

Kommissionen har därför med tanke på att SIS är pelaröverskridande beslutat att lägga två förslag, dvs. en förordning som bygger på avdelning IV i EG-fördraget och ett beslut som bygger på avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) och som båda avser inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem. De båda instrumenten, som är avsedda att ersätta artikel 92–119 i Schengenkonventionen, behöver kompletteras med ett instrument som ger de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis tillgång till SIS II. Det instrumentet, som skall bygga på avdelning V i fördraget, kommer således att komplettera SIS II-regelverket och ersätta artikel 102a som skall införas i Schengenkonventionen när kommissionens förslag från augusti 2003 har antagits.

Även om föreliggande förslag gäller tillgången till SIS II avser det endast beslutet om inrättande, drift och användning av SIS II inom polissamarbete och straffrättsligt samarbete, då beslutet avser registreringar om stulna, bortförda eller försvunna föremål och innehåller bestämmelser om för vilka syften registreringar får läggas in och om vilka myndigheter som skall ha tillträde till registreringarna. Hänvisningarna till beslutet i föreliggande förslag är förenliga med Förenade kungarikets och Irlands ståndpunkter och de båda medlemsstaterna deltar i antagandet av båda instrumenten.

Tidsplan

Den rättsliga grunden för SIS II bör antas i så god tid att de nödvändiga förberedelserna för det nya systemet kan göras, särskilt när det gäller övergången från det nuvarande systemet till SIS II.

Rättsliga aspekter

Rättslig grund

Förslagets rättsliga grund är artikel 71.1 d i EG-fördraget. I den artikeln föreskrivs att rådet enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén skall fastställa ”alla andra lämpliga bestämmelser” som behövs för genomförandet av den gemensamma transportpolitiken. Det faktum att enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis ges tillgång till SIS II är att betrakta som en sådan lämplig bestämmelse för att främja genomförandet av den gemensamma transportpolitiken, särskilt genom att dessa myndigheter ges möjlighet att kontrollera om ett fordon uppfyller kraven innan de registrerar det.

Samma rättsliga grund valdes för det förslag som lades fram i augusti 2003 om en förordning om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet vad gäller tillgången till Schengens informationssystem för de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon i medlemsstaterna.

Enligt artikel 5.1 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar, skall förslag och initiativ som grundar sig på Schengenregelverket omfattas av de relevanta bestämmelserna i fördragen, även om rådet enligt punkt 2 i samma artikel inte har beslutat om de åtgärder som avses i artikel 2.1 andra stycket i det protokollet. Så är för närvarande fallet med artiklarna 92–119 i Schengenkonventionen. Valet av artikel 71 i EG-fördraget som rättslig grund för detta förslag indikerar att tillgången till SIS för myndigheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis är en fråga som omfattas av EG-fördraget.

Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna

Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att ge de enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis tillgång till SIS II, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Det behövs gemensamma regler för vem som skall ges tillgång till ett system i vilket medlemsstaterna lägger in gemensam information om personer och föremål och som stödjer genomförandet av ett antal politiska mål på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete, yttre gränserna och viseringar, samt politiska mål på området fri rörlighet för personer.

Endast bemyndigad personal vid de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall ha tillgång till uppgifterna i SIS II. Tillgången gäller endast för de ändamål som anges i förordningen och är begränsad till situationer när uppgifterna behövs för utförandet av arbetsuppgifter i enlighet därmed.

Val av rättsligt instrument

Denna rättsakt har formen av en förordning eftersom det finns ett behov av enhetliga och direkt tillämpliga regler, särskilt vad gäller tillgången till de uppgifter som finns i systemet. Bestämmelserna i förordningen måste vara exakta och ovillkorliga, den direkta och enhetliga tillämpningen av dem skall vara obligatorisk och de skall vara av en sådan natur att det inte krävs några insatser från medlemsstaternas sida för att införliva dem i nationell lagstiftning.

Norges, Islands och Schweiz deltagande

Vad gäller Norges och Islands ställning, fastställs i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[5], att SIS, inbegripet relevanta bestämmelser om uppgiftsskydd och uppgiftssäkerhet, bestämmelserna om de nationella enheternas funktion i SIS och utbytet av upplysningar mellan dessa nationella enheter (Sirene) och verkan av registreringar i SIS av personer som är efterlysta och skall gripas för utlämning, är ett av de områden i Schengenregelverket i vilka dessa två länder kommer att delta. Oavsett denna dubbla rättsliga grund skulle det vara otänkbart att utestänga Norge och Island från en av aspekterna av vidareutvecklingen av SIS, som trots allt är ett gemensamt informations- och söksystem. Norge och Island är således fullt delaktiga i vidareutvecklingen av systemet, också när det gäller tillgången till SIS för enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis. När det gäller

Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket, vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.G i rådets beslut 1999/437/EG jämfört med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/860/EG om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser av det avtalet[6] och artikel 4.1 i rådets beslut 2004/849/EG om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser av det avtalet[7].

BUDGETKONSEKVENSER

Medlemsstaterna skall skapa en koppling mellan sina nationella fordonsregistreringsenheter och SIS II. Den nationella SIS II-byrån, som skall utses i enlighet med förslaget till beslut om beslutet om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem, skall ansvara för detta.

Kommissionen har beräknat vilka de huvudsakliga budgetkonsekvenserna blir och utarbetat en gemensam finansieringsöversikt som bifogas förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem.

2005/0104(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag[8],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[9],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[10],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[11], och

av följande skäl:

1. I artikel 9 i rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon föreskrivs att medlemsstaterna skall bistå varandra vid genomförandet av direktivet och att de får utbyta upplysningar bilateralt[12] eller multilateralt, särskilt för att innan registrering sker kontrollera ett fordons lagenlighet, i förekommande fall i den medlemsstat där fordonet tidigare var registrerat. Kontrollen kan särskilt omfatta användning av sammankopplade elektroniska system.

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr XX/2006[13] och rådets beslut 2006/XX/RIF[14] om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (nedan kallat SIS II) utgör den rättsliga grunden för SIS II, som är en gemensam databas för medlemsstaterna som bland annat innehåller uppgifter om stulna, bortförda eller försvunna motorfordon med en cylindervolym på mer än 50 cc.

3. Förordning (EG) nr XX/2006 och rådets beslut 2006/XX/RIF ersätter artiklarna 92–119 i konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna[15] (nedan kallad Schengenkonventionen), dock inte artikel 102a i denna. Artikel 102a avser tillgången till Schengens informationssystem för myndigheter och enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon.

4. Det är nu nödvändigt att anta ett tredje rättsligt instrument, som skall bygga på avdelning V i EG-fördraget och som skall komplettera förordning (EG) nr XX/2006 och beslut 2006/XX/RIF så att enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon kan få tillgång till SIS II och som skall ersätta artikel 102a i Schengenkonventionen.

5. I enlighet med beslut 2006/XX/RIF läggs det in registreringar i SIS II om föremål och fordon som skall beslagtas eller användas som bevis i brottsmål.

6. I beslut 2006/XX/RIF anges att endast polis-, gränskontrolls- och tullmyndigheter, samt rättsliga myndigheter och Europol skall ha tillgång till registreringar om föremål i SIS II.

7. De enheter i medlemsstaterna (oavsett om det är fråga om statliga enheter eller inte) som ansvarar för att utfärda registreringsbevis bör ha tillgång till de uppgifter i SIS II som avser fordon med cylinderkapacitet på mer än 50cc, släpvagnar och husvagnar med tjänstevikt på mer 750 kg och stulna, bortförda, försvunna eller ogiltiga registreringsbevis för fordon och nummerplåtar för fordon, så att enheterna kan kontrollera att fordon som anmäls för registrering inte är stulna, bortförda eller försvunna.

8. Det bör därför antas bestämmelser om dessa enheters tillgång till sådana uppgifter och de bör ges tillåtelse att använda uppgifterna administrativt så att de kan utfärda registreringsbevis för motorfordon på ett korrekt sätt.

9. I de fall då de enheter i en medlemsstat som ansvarar för att utfärda registreringsbevis inte är statliga skall enheterna ges indirekt tillgång till uppgifterna, dvs. de skall ges tillgång till uppgifterna via en myndighet som har tillgång till uppgifterna enligt beslut 2006/XX/RIF och som skall se till att medlemsstatens säkerhets- och konfidentialitetsregler iakttas.

10. I beslut 2006/XX/RIF anges vilka åtgärder som skall vidtas i de fall då en sökning i SIS II ger träff på en registrering av ett föremål.

11. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[16] är tillämpligt på den behandling av personuppgifter som utförs av de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis. Bestämmelserna om skydd av personuppgifter, säkerhet och konfidentialitet och om loggar i beslut 2006/XX/RIF kompletterar och förtydligar direktivets principer för fordonsregistreringsenheternas behandling av personuppgifter inom SIS II.

12. Eftersom målen för den föreslagna åtgärden, dvs. att ge de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis tillgång till SIS II i syftet att göra det enklare för dessa att utföra sina uppgifter enligt direktiv 1999/37/EG, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva och de därför, på grund av det faktum att SIS är utformat som ett gemensamt informationssystem, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

13. När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[17], en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.G i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

14. När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket, vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.G i rådets beslut 1999/437/EG jämfört med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/860/EG om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser av det avtalet[18] och artikel 4.1 i rådets beslut 2004/849/EG om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser av det avtalet[19].

15. Denna förordning utgör en rättsakt som bygger vidare på Schengenregelverket eller på annat sätt hänför sig till det regelverket i den mening som avses i artikel 3.2 i anslutningsakten från 2003.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

16. Oavsett artiklarna 35, 37 och 40.1 i beslut 2006/XX/RIF skall de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis i enlighet med rådets direktiv 1999/37/EG, ha tillgång till uppgifter i SIS II i enlighet med artikel 35 a, b och f i beslutet så att de kan kontrollera att fordon som anmäls för registrering inte är stulna, bortförda eller försvunna.Med förbehåll för punkt 2 skall dessa enheters tillgång till de aktuella uppgifterna regleras i medlemsstaternas nationella bestämmelser.

17. Enheter av det slag som avses i punkt 1 som är statliga enheter skall ha direkt tillgång till uppgifterna i SIS II.

18. Enheter av det slag som avses i punkt 1, men som inte är statliga, skall endast ha indirekt tillgång till uppgifter i SIS II via en myndighet av det slag som avses i artikel 37 i beslutet. Myndigheten skall ha direkt tillgång till uppgifterna och skall vidarebefordra dem till enheten. Den berörda medlemsstaten skall se till att enheten och dess anställda är förpliktade att iaktta alla begränsningar av användningen av uppgifter som förmedlats av myndigheten.

19. Artikel 36 i beslut 2006/XX/RIF skall inte vara tillämplig på tillgång av det slag som avses i den här artikeln. All eventuell förmedling från de enheter som avses i punkt 1 till polis eller andra rättsliga myndigheter av uppgifter som framkommit vid en sökning i SIS II och som leder till misstanke om brott skall lyda under medlemsstatens nationella lagstiftning.

Artikel 2

Denna förordning skall ersätta artikel 102a i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Den skall tillämpas från och med den dag som fastställs i enlighet med artikel 65.3 i beslut 2006/XX/RIF.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[1] KOM(2003)510 slutlig - COD 2003/0198.

[2] Texten skall ses över om förslaget från augusti 2003 antas.

[3] Se protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar, som fogats till EG- och EU-fördragen genom Amsterdamfördraget.

[4] Kommissionen hade emellertid en observatörsroll inom Schengeninstanserna.

[5] EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

[6] EUT L 370, 17.12.2004, s. 78.

[7] EUT L 368, 15.12.2004 s. 26.

[8] EUT C […], […], s. […].

[9] EUT C […], […], s. […].

[10] EUT C […], […], s. […].

[11] EUT C […], […], s. […].

[12] EGT L 138, 1.6.1999, s. 57. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/127/EG (EUT L 10, 16.1.2004, s. 29).

[13] EUT L […], […], s. […].

[14] EUT L […], […], s. […].

[15] EGT L 239, 22.9.2000, s. 19. Konventionen ändrades senast genom förordning (EG) nr 871/2004 (EUT L 162, 30.4.2004, s. 29) och beslut 2005/211/RIF (EUT L 68, 15.3.2005, s. 44).

[16] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003(EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

[17] EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

[18] EUT L 370, 17.12.2004, s. 78.

[19] EGT L 368, 15.12.2004 s. 26.