52004PC0492

Bryssel den 14.7.2004

KOM(2004) 492 slutlig

2004/0163 (AVC)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden

(framlagt av kommissionen){SEK(2004) 924}

MOTIVERING

1. Inledning: nödvändigheten av att se över förordningarna

Den 10 februari 2004 antog kommissionen ett förslag rörande budgetplanen för ett utvidgat EU med 27 medlemsstater för perioden 2007–2013 [KOM(2004)101]. I detta sammanhang ansåg kommissionen att EU:s insatser på en rad viktiga politikområden behövde stärkas. Kommissionen beslutade framför allt att en ambitiös sammanhållningspolitik skulle utgöra en viktig del av budgetpaketet.

Detta beslut återspeglade det arbete som lagts ner sedan den andra sammanhållningsrapporten offentliggjordes 2001 vilket satte igång debatten om den framtida sammanhållningspolitiken i det utvidgade EU [KOM(2001)24]. Den 18 februari 2004 antog kommissionen den tredje sammanhållningsrapporten [KOM(2004)107] som innehöll ett detaljerat förslag till prioriteringar i och genomförande av den nya generationen program inom sammanhållningspolitiken under perioden 2007–2013. Förslaget ligger i linje med de allmänna riktlinjerna i kommissionens meddelande om den kommande budgetplanen.

I den tredje sammanhållningsrapporten framhålls att utvidgningen av EU till 25 medlemsstater, och senare till 27 eller fler, kommer att innebära en helt ny utmaning för unionen vad gäller dess konkurrenskraft och inre sammanhållning. Utvidgningen har lett till ökade skillnader när det gäller den ekonomiska utvecklingen, en geografisk förskjutning av problemet med dessa skillnader österut och en svårare sysselsättningssituation.

- Skillnaderna i BNP per capita mellan de 10 % av befolkningen som lever i de mest välmående regionerna och de 10 % som bor i de minst välmående regionerna har mer än fördubblats jämfört med situationen i EU-15.

- I EU-25 bor 123 miljoner invånare, dvs. omkring 27 % av den sammanlagda befolkningen, i regioner med en BNP per capita som är lägre än 75 % av EU-genomsnittet, jämfört med 72 miljoner invånare, eller 19 % av den totala befolkningen, i EU-15. Av dessa bor fyra av tio i områden som tillhör de 15 ”gamla” medlemsstaterna medan de övriga sex är medborgare i de 10 ”nya” medlemsstaterna.

- Fyra miljoner arbetstillfällen kommer att behöva skapas om den genomsnittliga sysselsättningsnivån i de 10 nya medlemsstaterna skall kunna komma i nivå med situationen i övriga EU. Inom det utvidgade EU finns det fortfarande avsevärda skillnader i sysselsättning med hänsyn till ålder och kön.

Samtidigt står EU inför utmaningar som beror på en sannolikt allt snabbare ekonomisk omstrukturering till följd av globalisering, liberalisering av handeln, den tekniska revolutionen, utvecklingen av den kunskapsbaserade ekonomin och kunskapssamhället, en allt äldre befolkning och ökad invandring.

Slutligen har den ekonomiska tillväxten mattats av betydligt sedan 2001. Arbetslösheten har därför ökat igen i många delar av unionen med alla de sociala konsekvenser som detta för med sig. EU måste därför fullt ut ta vara på de möjligheter som rådande tendenser till återhämtning erbjuder som språngbräda inför framtiden.

I ett försök att förbättra EU:s ekonomi utarbetade unionens stats- och regeringschefer vid rådets möte i Lissabon i mars 2000 en strategi för att göra EU till den mest framgångsrika och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen senast 2010. Vid rådets möte i Nice i december 2000 omsattes Lissabonmålen rörande bekämpning av fattigdom till en samordnad EU-strategi för social integration. Vid rådets möte i Göteborg i juni 2001 utvecklades Lissabonstrategin genom att man lade förnyad vikt vid miljöskydd och vid att uppnå en hållbar utveckling.

Sammanhållningspolitiken bidrar starkt till att förverkliga dessa mål. I själva verket stöder tillväxt och sammanhållning varandra. Genom att minska skillnaderna bidrar EU till att säkerställa att alla regioner och alla socialgrupper kan bidra till och också dra fördel av den övergripande ekonomiska utvecklingen i unionen. Artiklarna 3 och 158 i fördraget återspeglar denna vision, som har stärkts ytterligare i utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution genom att det införs en tydligare hänvisning till den regionala dimensionen av sammanhållning.

Sammanhållningspolitiken är också nödvändig i situationer när andra områden av EU-politiken leder till stora fördelar i kombination med begränsade men geografiskt avgränsade kostnader. Sammanhållningspolitiken bidrar till att sprida fördelarna. Genom att förutse förändringar och underlätta anpassningsprocessen kan sammanhållningspolitiken bidra till att begränsa de negativa effekterna.

Sammanhållningspolitiken måste därför i alla sina dimensioner ses som en del av Lissabonstrategin, även om, vilket kommissionen påpekar i sitt förslag till den kommande budgetplanen, den politik som ligger till grund för Lissabonmålen måste kompletteras och aktualiseras. Lissabon- och Göteborgsmålen måste med andra ord införlivas i sammanhållningspolitiken som måste bli ett instrument för att dessa mål skall förverkligas genom de nationella och regionala utvecklingsprogrammen.

Att med hjälp av välriktade investeringar över hela unionen stärka regional konkurrenskraft och skapa ekonomiska möjligheter för människor att utveckla sina förutsättningar kommer tillväxtpotentialen för den samlade EU-ekonomin att öka, vilket alla kommer att kunna dra nytta av. Genom att se till att de ekonomiska verksamheterna får en mer balanserad spridning över hela EU bidrar regionalpolitiken till att risken för överdriven koncentration, överbelastning och flaskhalsar minskar.

Reformen av sammanhållningspolitiken bör också innebära ett tillfälle till att införliva större effektivitet, öppenhet och ökat politiskt ansvar. Detta kräver först och främst att man fastställer ett strategiskt tillvägagångssätt för sammanhållningspolitiken med tydligt angivna prioriteringar som garanterar samordning med ekonomiska och sociala styrsystem och ger möjligheter för en regelbunden öppen översyn av de framsteg som görs. Förvaltningssystemet måste förenklas ytterligare genom att man inför modulering och proportionalitet när det gäller sund ekonomisk förvaltning. Dessutom krävs det att man ytterligare delegerar ansvaret till samarbetspartner lokalt ute i medlemsstater och regioner och lokala myndigheter.

Detta utkast till förordning är kommissionens förslag till nästa generation program inom sammanhållningspolitiken. Det utgör grunden till den översyn av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna som rådet skall göra senast den 31 december 2006 i enlighet med artikel 55 i samma förordning. Kommissionen framhåller behovet av att förordningarna antas under 2005 så att 2006 kan ägnas åt programarbetet för perioden 2007–2013.

2. En ny sammanhållningspolitik efter 2006

Enligt kommissionens förslag skall åtgärder som stöds genom sammanhållningspolitiken inriktas på ett begränsat antal av EU:s prioriteringar som återspeglar Lissabon- och Göteborgsagendorna och där EU:s insatser kan förväntas skapa hävstångseffekt och betydande mervärde. I linje med detta föreslår kommissionen därför ett begränsat antal centrala teman för de operativa programmen, nämligen innovation och kunskapsekonomi, miljö och riskförebyggande åtgärder samt tillgänglighet och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. De sysselsättningsrelaterade programmen kommer att inriktas på genomförande av nödvändiga reformer för att uppnå full sysselsättning, förbättrad kvalitet och produktivitet på arbetet och främja social integration och sammanhållning i linje med den europeiska sysselsättningsstrategins riktlinjer och rekommendationer.

Fokusering på tre gemenskapsmål

Arbetet med de prioriterade områdena bör organiseras kring en förenklad och tydligare struktur med den framtida generationen av program uppdelade under tre rubriker: konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning samt regionalt samarbete.

2.1. Konvergens

Konvergensmålet gäller de mindre utvecklade medlemsstater och regioner som i enlighet med fördraget är den högsta prioriteringen för EU:s sammanhållningspolitik. Enligt fördraget skall man sträva efter att minska skillnaderna mellan ”de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet landsbygdsområdena” (artikel 158). Utvidgningen kommer att medföra att skillnaderna inom unionen blir större än någonsin tidigare och att minska dessa kommer att kräva långsiktigt och ihärdigt arbete.

Detta mål gäller först och främst de regioner vars BNP per capita är lägre än 75 procent av EU-genomsnittet. Det viktigaste målet för sammanhållningspolitiken i denna fråga är att verka för tillväxtbefrämjande förhållanden och faktorer som leder till verklig konvergens. Strategierna bör omfatta planer för utveckling av konkurrenskraft och sysselsättning på lång sikt.

Kommissionen föreslår också att man under denna rubrik skall kunna ge tillfälliga stöd till de regioner vars BNP per capita skulle ha varit lägre än 75 procent av genomsnittet i EU om beräkningarna gjorts för EU-15 (den så kallade statistiska effekten av utvidgningen). I dessa regioner har de objektiva förhållandena inte förändrats, även om deras BNP per capita relativt sett kommer att vara högre i den utvidgade unionen. För att föra en så rättvis politik som möjligt och för att berörda regioner skall kunna slutföra konvergensprocessen kommer stödet att bli högre än vad som beslutades i Berlin 1999 för den nuvarande generationens s.k. ”utfasningsregioner”.

Programmen bör få ekonomiskt stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Euroepiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden i enlighet med principerna i fördraget.

Sammanhållningsfonden kommer att användas för de medlemsstater där BNP är lägre än 90 procent av genomsnitt i EU. En förutsättning för stöd från Sammanhållningsfonden kommer att vara att kraven för ekonomisk konvergens är uppfyllda och att alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser undviks i enlighet med artikel 104 i fördraget.

I linje med de prioriteringar som fastställs i budgetplanen kommer Sammanhållningsfonden att öka sitt bidrag till hållbar utveckling. I detta avseende kommer de transeuropeiska transportnäten, särskilt projekt som ligger i EU:s intresse, och miljöinfrastrukturer att förbli de centrala prioriteringarna. För att uppnå en lämplig balans som tar hänsyn till de nya medlemsländernas specifika behov, planerar man även att stödja projekt för järnvägar, sjötransporter, inre vattenvägar och program för multimodala transporter utanför TEN-T liksom projekt för hållbara transporter i städerna och ur miljösynpunkt viktiga investeringar inom de centrala områdena energieffektivitet och förnybar energi.

Man kommer också att lägga tonvikt vid att stärka den institutionella kapaciteten och effektiviteten vid de offentliga förvaltningarna, däribland kapaciteten att förvalta strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

2.2. Regional konkurrenskraft och sysselsättning: att förutse och främja förändringar

Även om sammanhållningspolitikens främsta prioriteringar alltjämt är att vidta åtgärder i de mindre utvecklade medlemsstaterna och regionerna finns det en rad viktiga utmaningar som gäller samtliga medlemsstater, exempelvis snabba ekonomiska och sociala förändringar och omstruktureringar, globalisering av handeln, en utveckling mot en kunskapsbaserad ekonomi och ett kunskapssamhälle, en åldrande befolkning, växande immigration, brist på arbetskraft inom viktiga sektorer och problem med social integration.

I detta sammanhang har EU en viktig roll. När det gäller sammanhållningspolitiken utanför de minst utvecklade medlemsstaterna och regionerna föreslår kommissionen en strategi i två delar:

- Dels kommer sammanhållningspolitiken att genom de regionala program som finansieras av ERUF hjälpa regioner och regionala myndigheter att förutse och främja ekonomiska förändringar inom industri-, tätorts- och landsbygdsområden genom att stärka deras konkurrenskraft och attraktionskraft, samtidigt som man tar hänsyn till ekonomiska, sociala och regionala skillnader.

- Dessutom kommer sammanhållningspolitiken att med hjälp av de program som finansieras av ESF hjälpa människor att förutse och anpassa sig till ekonomiska förändringar i överensstämmelse med prioriteringarna i Europeiska sysselsättningsstrategin, genom att stödja strategier vars målsättning är att uppnå full sysselsättning, kvalitet och produktivitet i arbetet samt social integration.

Inom ramen för de nya regionala program som finansieras av ERUF föreslår kommissionen en stramare koncentration av åtgärderna till de tre prioriterade områdena innovation och kunskapsekonomi, miljö och riskförebyggande åtgärder samt tillgänglighet och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

ERUF kommer att vara den enda finansieringskällan för de nya programmen. I samband med fördelningen av resurserna bör man skilja mellan två grupper av regioner:

- Regioner som för närvarande är berättigade till stöd under mål 1, men som inte uppfyller kriterierna för konvergensmålet, även utan utvidgningens statistiska effekt. Sådana regioner kommer att under en övergångsperiod få stöd (under rubriken ”infasning”) som kommer att ha ett förlopp liknande det för regioner som inte längre är berättigade till stöd enligt mål 1 under perioden 2000-2006.

- Alla övriga regioner i EU som inte omfattas vare sig av konvergensprogrammen eller ”infasningsstödet” enligt ovan

När det gäller de operativa program som finansieras av ESF föreslår kommissionen att genomförandet av rekommendationerna för sysselsättningspolitiken och den sociala integrationen stärks i linje med målsättningarna och riktlinjerna i den europeiska sysselsättningsstrategin.

För att lyckas med detta bör stöden inriktas på fyra prioriteringar som är avgörande för att den europeiska sysselsättningsstrategin skall kunna genomföras och där gemenskapsfinansiering kan ge ett mervärde, nämligen att öka arbetstagarnas och företagens anpassningsförmåga, förbättra tillgången till arbete och öka deltagandet på arbetsmarknaden, stärka den sociala integrationen och bekämpa diskriminering och utarbeta reformer när det gäller sysselsättning och integration.

2.3. Europeiskt regionalt samarbete

På grundval av erfarenheterna från det nuvarande Interreg-initiativet föreslår kommissionen ett nytt mål i syfte att främja en harmonisk och balanserad integration av unionens olika områden genom att ge dessa stöd till samarbete i gemenskapsfrågor på gränsöverskridande, transnationell och interregional nivå.

Åtgärderna kommer att finansieras av ERUF och inriktas på integrerade program, förvaltade av en enda myndighet, vars syfte är att de viktigaste gemenskapsprioriteringarna i anknytning till Lissabon- och Göteborgsagendorna.

Alla regioner längs de inre landgränserna och vissa regioner längs de yttre landgränserna och vissa angränsande sjögränser kommer att vara berättigade att delta i gränsöverskridande samarbete. Målsättningen kommer att vara att främja gemensamma lösningar på gemensamma problem för myndigheter i angränsande länder, exempelvis utveckling av tätorter, landsbygd eller kustområden, utveckling av ekonomiska förbindelser och nätverk för små och medelstora företag.

När det gäller bredare insatser för att främja transnationellt samarbete uppmanas medlemsstaterna och regionerna att utvärdera de nuvarande 13 transnationella samarbetsområdenas (definierade inom ramen för Interreg IIIB) effektivitet och nytta mot bakgrund av utvidgningen. Målet är att tillsammans med kommissionen fastställa ett antal områden för transnationellt samarbete som är tillräckligt enhetliga och som har gemensamma intressen och utvecklingsmöjligheter. Ett sådant samarbete kommer att fokusera på transnationella strategiska prioriteringar, till exempel forskning och utveckling, miljö, riskförebyggande åtgärder och integrerad vattenförvaltning.

Slutligen föreslår kommissionen att regionerna i framtiden låter åtgärder inom interregionalt samarbete bli en del av de regionala programmen. För att lyckas med detta kommer regionala program att behöva avsätta vissa resurser till utbyte, samarbete och nätverkande med regioner i andra medlemsstater.

3. En integrerad strategi för regionala särdrag

En effektiv sammanhållningspolitik måste ta hänsyn till de särskilda behoven och särdragen i områden som unionens yttersta randområden, öar, bergsområden, glesbefolkade områden i norr och i vissa gränsområden.

Den måste också på lämpligt sätt stödja stadsförnyelse, landsbygdsområden och områden som är beroende av fiske och se till att politiken kompletterar och överensstämmer med de specifika finansieringsorganen för jordbruk och fiske.

Kommissionen avser därför att inom ramen för konvergensmålet inrätta ett särskilt stöd för att kompensera de yttersta randområdenas särskilda begränsningar i enlighet med artikel 299.2 i fördraget, vilket var ett krav från Europeiska rådets möte den 21–22 juni 2002 i Sevilla. Dessutom kommer åtgärden ”utvidgat grannskap” (Grand voisinage) som syftar till att underlätta samarbetet med grannländerna att ingå i de nya programmen inom målet ”europeiskt regionalt samarbete”.

Eftersom det främst är många öar, bergsområden och glesbefolkade områden, i synnerhet i unionens nordligaste delar, som har problem med tillgänglighet och avståndet till större marknader kommer man vid fördelningen av de resurser som går till prioriteringen regional konkurrenskraft och sysselsättning att ta hänsyn detta genom att utgå från ”regionala” kriterier som speglar den förhållandevis ogynnsamma situationen i regioner med geografiska nackdelar.

Medlemsstaterna bör se till att man tar hänsyn till särdragen i dessa regioner när resurserna målinriktas i de regionala programmen. I ett försök att få till stånd fler åtgärder i dessa i vissa fall försummade områden och ta hänsyn till de högre kostnaderna för offentliga investeringar per capita föreslås det för nästa period att taket för EU-stöd höjs för områden med permanenta geografiska nackdelar.

Mot bakgrund av de positiva av erfarenheterna från Urbaninitiativet avser kommissionen att ge större utrymme åt tätortsrelaterade frågor genom att helt och hållet integrera dessa i de regionala programmen. I de regionala programmen måste det därför anges hur åtgärder i tätorter hanteras och hur vidaredelegeringen av ansvaret för dessa åtgärder till de lokala myndigheterna är organiserad.

4. Bättre samordning mellan instrumenten för landsbygden och för omstrukturering av fiskerisektorn

Kommissionen föreslår en förenkling och ett förtydligande av rollen för olika instrument som stödjer landsbygdsutveckling och fiskerinäringen. De aktuella instrument som har anknytning till landsbygdsutveckling kommer att samordnas till ett enda instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken som syftar till att

- öka jordbrukssektorns konkurrenskraft genom stöd till omstrukturering,

- förbättra miljön och landsbygden genom stöd till markanvändningsplanering, inklusive medfinansiering av åtgärder för landsbygdsutveckling kopplade till Natura 2000-områden.

- höja livskvaliteten på landsbygden och främja diversifiering av ekonomisk verksamhet genom åtgärder som inriktas på jordbrukssektorn och andra aktörer på landsbygden.

Det nuvarande gemenskapsinitiativet, Leader+, kommer att införlivas i de sedvanliga programmen.

På samma sätt kommer åtgärder för omstrukturering av fiskenäringen att samordnas i ett enda instrument som skall inriktas på åtgärder i samband med omstruktureringsbehov inom fiskerisektorn och för att förbättra arbets- och levnadsvillkoren i områden där fiskenäringen, inbegripet vattenbruk, spelar en viktig roll.

En viktig del av dessa förslag är att de ekonomiska resurser som överförs från sammanhållningspolitiken till de nya instrumenten även i fortsättningen kommer att användas på ett sådant sätt att de mindre utvecklade regionerna och länderna som omfattas av konvergensprogrammen får hjälp i samma utsträckning som för närvarande.

Förutom dessa åtgärder är det tänkt att sammanhållningspolitiken skall stödja en diversifiering av landsbygdsekonomin och av de områden som är beroende av fiske och därmed styra dem bort från traditionella verksamheter.

5. Förenkling och delegering: ett reformerat genomförande

Även om genomförandet av sammanhållningspolitiken har visat sig klara av att praktiskt genomföra kvalitetsprogram och kvalitetsprojekt av intresse för EU har en rad problem dykt upp under de pågående programmen.

Kommissionen planerar därför att ha behålla sammanhållningspolitikens huvudprinciper – programarbete, partnerskap, medfinansiering och utvärdering. Kommissionen föreslår emellertid att sammanhållningspolitiken stärks genom en rad reformer som skall syfta till att för det första främja en mer strategisk metod för programarbetet, för det andra att ytterligare delegera ansvar till partnerskap på lokal nivå i medlemsstaterna, i regioner och lokala myndigheter, för det tredje att förbättra de medfinansierade programmens resultat och kvalitet genom stärkta och tydligare partnerskap och klarare och strängare övervakning, och för det fjärde att förenkla förvaltningen genom att införa större öppenhet, modulering och proportionalitet och samtidigt sörja för en sund ekonomisk förvaltning.

5.1. En mer strategisk inriktning på unionens prioriteringar

Kommissionen föreslår att rådet på förslag från kommissionen och efter yttrande från parlamentet antar ett övergripande strategiskt dokument för sammanhållningspolitiken innan den nya programperioden börjar med tydliga prioriteringar för medlemsstaterna och regionerna.

Detta strategiska förhållningssätt bör bli vägledande för politikens genomförande och öka dess ansvar politiskt sett. Det skulle även bidra till att närmare precisera omfattningen av den synergi man vill uppnå mellan sammanhållningspolitiken och Lissabon- och Göteborgsagendorna och att öka sammanhållningspolitikens överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och den europeiska sysselsättningsstrategin.

Varje år bör EU-institutionerna granska utvecklingen inom de strategiska prioriteringarna och de resultat som uppnåtts på grundval av en rapport från kommissionen där medlemsstaternas lägesrapporter sammanfattas.

Kommissionen föreslår också ytterligare förenkling av systemet i ett flertal viktiga avseenden.

5.2. Program

Rutinerna för programarbetet kommer att förenklas enligt följande:

På politisk nivå: Varje medlemsland bör på grundval av de strategiska riktlinjer som antagits av rådet utarbeta ett nationellt ramdokument om sin utvecklingsstrategi. Denna strategi diskuteras sedan med kommissionen och utgör stommen när de tematiska och regionala programmen utarbetas men utan att, som den nuvarande ramen för gemenskapsstöd, utgöra ett förvaltningsinstrument.

På genomförandenivå: På grundval av policydokumentet antar kommissionen nationella och regionala program för varje medlemsstat. Programmen bör endast definieras på aggregerad nivå eller på prioriteringsnivå och behandla de viktigaste åtgärderna. Ytterligare detaljer som idag återges i det så kallade programkomplementet kommer att försvinna liksom förvaltningen per åtgärd.

Det kommer bara att finnas tre fonder (ERUF, ESF och Sammanhållningsfonden) jämfört med dagens sex.

Till skillnad från dagens program där flera fonder deltar samtidigt inriktas framtida ERUF- och ESF-insatser på att bara en fond deltar i varje program. I detta avseende bör fondernas respektive insatser få större sammanhang genom att ERUF och ESF kan finansiera även övriga verksamhet med anknytning till humankapital och fysiskt kapital. Finansieringen av åtgärderna bör vara begränsad till och direkt knuten till respektive fonds huvudsakliga insatsområden. Detta bör göra programarbetet både enklare och effektivare.

Sammanhållningsfonden och ERUF kommer att följa ett enda system för programarbete inom områdena transport- och miljöinfrastruktur. Stora projekt kommer antas av kommissionen separat, men förvaltas inom de program som berörs.

5.3. Ekonomisk förvaltning och kontroll

Inom ramen för gemensam förvaltning är en av de centrala målsättningarna för det kommande lagstiftningspaketet för programperioden 2007–2013 att på grundval av erfarenheterna från gällande lagstiftning tydligt fastställa ramen för, typen och fördelningen av ansvar mellan de olika aktörer som deltar i genomförandet av gemenskapsbudgeten. Bland aktörerna ingår å ena sidan medlemsstaterna och genomförandeorganen och å andra sidan kommissionen. I detta avseende kommer ett förtydligande att bidra till bättre verkan, högre effektivitet och ett mer balanserat system.

Förvaltning och kontroller

Utkastet till förordning om allmänna bestämmelser för ERUF, ESF och Sammanhållningsfonden gör den allmänna uppbyggnaden av förvaltningen och kontrollerna av fonderna mer enhetlig och öppen för insyn:

- Mer enhetlig, eftersom de minimivillkor som gäller kontroll- och förvaltningssystemen på alla nivåer tydligt definieras liksom de olika aktörernas uppgifter och skyldigheter.

- Mer öppen för insyn, eftersom de olika aktörer som berörs av kontrollerna bör få veta kontrollresultaten för varje enskild del så att bättre verkan, högre effektivitet och ett mer balanserat system kan åstadkommas.

I utkastet till förordning fastställs en gemensam grund i form av en uppsättning minimikrav som måste uppfyllas av varje system för förvaltning och intern kontroll som deltar i förvaltningen av fonderna, och medlemsstaternas och kommissionens ansvar för att principen om en sund ekonomisk förvaltning efterlevs. Medlemsstaterna skall i detta syfte lämna garantier för förvaltnings- och kontrollsystemet vid följande tillfällen:

- I början av perioden i form av ett oberoende revisionsorgans yttrande om systemet.

- Varje år genom ett yttrande från revisionsmyndigheten tillsammans med en årlig kontrollrapport.

- Vid slutet av perioden i form av en försäkran om att den slutliga utgiftsdeklarationen är giltig.

När kommissionen på grundval av sina egna och på nationella granskningar har försäkrat sig om att nationella förvaltnings- och kontrollsystem existerar och fungerar tillfredsställande kommer den att kunna grunda sig på resultaten från nationella kontroller när det gäller de deklarerade utgifternas laglighet och korrekthet. Därför kommer den också att kunna begränsa sina egna kontroller på plats endast till situationer då det råder särskilda omständigheter.

Enligt samma linje föreslås det att EU:s deltagande i förvaltning, utvärdering och kontroll skall vara beroende av bland annat hur stort dess bidrag är. Enligt utkastet till en allmän förordning får medlemsstaterna tillämpa sina egna regler och strukturer för förvaltning och kontroll om det nationella stödet tydligt överväger. Denna möjlighet gäller bara om kommissionen har mottagit en försäkran om att de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen är tillförlitliga.

Additionalitetsprincipen, dvs. att EU-resurser skall utgöra ett komplement till snarare än en ersättning för nationella resurser, kommer att förbi en av huvudprinciperna för sammanhållningspolitiken. I linje med proportionalitetsprincipen kommer kommissionen emellertid att kontrollera dess tillämpning endast inom ramen för konvergensmålet. Medlemsstaterna bör ha ansvaret för att se till att additionalitetsprincipen tillämpas inom målen regional konkurrenskraft och sysselsättning och europeiskt regionalt samarbete.

Ekonomisk förvaltning

När det gäller ekonomisk förvaltning införs det två viktiga aspekter för att förenkla systemet. Utbetalningar kommer att ske på prioriteringsnivån och inte längre på åtgärdsnivån vilket är fallet idag. Dessutom kommer stödet från EU att beräknas endast på grundval av offentliga utgifter. Betalningssystemet (förskott och ersättning) liksom principen om automatiskt återtagande behålls.

I utkastet till förordning föreslås också att det inrättas ett förfarande för att avbryta, hålla inne och ställa in utbetalningar om allvarliga problem konstateras då ansökan om mellanliggande betalningar lämnas in.

I syfte att förenkla den ekonomiska förvaltningen föreslår kommissionen att program skall kunna avslutas partiellt för åtgärder som har slutförts. Tidsplanen för att detta avslutande skall beslutas av den enskilda medlemsstaten.

Nationella regler bör i stor utsträckning avgöra utgifternas stödberättigande med undantag av utgifterna på ett begränsat antal områden som till exempel moms där gemenskapsregler bör tillämpas även i fortsättningen.

5.4. Koncentration av medlen

Medlen bör alltjämt framför allt koncentreras till de fattigaste medlemsländerna och regionerna med betoning på de nya medlemsländerna. På de enskilda utvecklingsprogrammens nivå bör koncentration uppnås genom fokusering på Lissabon- och Göteborgsprioriteringarna och på uppbyggnad av den institutionella kapaciteten i ”konvergensregionerna”.

Beträffande programmen för regional konkurrenskraft har den nuvarande tyngdpunkten (under mål 2) på indelning av stödberättigade områden på kommun- och distriktsnivå inneburit att man nästan enbart har sett en koncentrerad resursfördelning ur ett mikrogeografiskt perspektiv. Samtidigt som det bör förbli en viktig del för det framtida arbetet att geografiskt koncentrera resurserna till de värst drabbade områdena måste man inse att dessa områdens framtidsutsikter är nära knutna till hur det går för regionen som helhet.

I många regioner har man redan konstaterat att det är nödvändigt att utveckla en sammanhängande strategi för hela regionen för att lösa problemen i dess svagaste områden. Det föreslås därför att man i framtiden inte längre använder det nuvarande indelningssystemet på mikronivå, utan att man i stället finner rätt balans mellan geografiska och andra kriterier för koncentration som bör fastställas i samarbete med kommissionen då programmen för regional konkurrenskraft utarbetas.

Detta innebär inte att man kommer att minska ansträngningarna för att EU:s ekonomiska resurser skall kunna användas på bästa sätt. Under regional konkurrenskraft bör varje operativt program behöva motivera sin geografiska, tematiska och ekonomiska koncentration av resurser.

Beträffande partnerskap bör det först och främst vara regionernas ansvar att koncentrera de ekonomiska resurserna till de teman som är nödvändiga för att på regional nivå avhjälpa ekonomiska, sociala och regionala skillnader. Kommissionen bör verifiera och bekräfta programmens överensstämmelse i samband med att besluten om dem fattas.

Slutligen kommer det genom principen för återtagande av oanvända medel (N+2-regeln), ett system som är unikt för regional- och sammanhållningspolitiken, att även i fortsättningen finnas kvar starka incitament för ett effektivt och snabbt genomförande av programmen.

5.5. Större tonvikt på resultat och kvalitet

Bättre effektivitet förutsätter större fokusering på åtgärdernas effekt och resultat och en bättre definition av de resultat som skall uppnås. Sammanhållningspolitikens effektivitet skulle totalt sett förbättras om det infördes en årlig dialog med EU-institutionerna för att med utgångspunkt i kommissionens årliga rapport diskutera de nationella och regionala programmens framsteg och resultat i syfte att skapa ökad öppenhet och insyn och öka ansvaret inför institutionerna och allmänheten.

Utvärdering före, under och efter programmen bör fortsatt ha stor betydelse för det övergripande arbetet för att upprätthålla kvaliteten. Kommissionen föreslår dessutom att man inrättar en resultatreserv på EU-nivå vars främsta syfte bör vara att belöna de medlemsländer och regioner som kommit längst i förverkligandet av de överenskomna målen.

Slutligen föreslår kommissionen att medlemsstaterna avsätter en mindre reserv av de nationella stöden för att snabbt kunna reagera om det uppstår plötsliga och svåra situationer på sektoriell eller lokal nivå till följd av industriella omstruktureringar eller handelsavtal. Denna reserv bör kunna användas som ett extra stöd till drabbade arbetstagare och till diversifiering av ekonomin i berörda områden och utgöra ett komplement till de nationella och regionala programmen, som alltjämt bör vara det huvudsakliga instrumentet för omstruktureringar för att förekomma ekonomiska förändringar.

Dessa föreslagna förändringar bör ge större öppenhet och insyn i politikens genomförande, göra den mer tillgänglig för allmänheten och företag och därmed öka antalet projekt som lämnas in och på så sätt bidra till ett ökat mervärde genom den ökade konkurrensen om stöden.

6. Ekonomiska medel

De ekonomiska resurser som avsätts till sammanhållningspolitiken speglar den utvidgade unionens ambition att främja tillväxt och skapa arbetstillfällen i de minst gynnade områdena. För perioden 2007–2013 föreslår kommissionen att 336,1 miljarder euro (vilket motsvarar 373,9 miljarder euro innan överföringen till de föreslagna instrumenten för landsbygd och fiske) anslås till de tre prioriteringarna inom den reformerade sammanhållningspolitiken.

Den preliminära fördelningen av detta belopp mellan de tre målen i den reformerade sammanhållningspolitiken bör vara följande:

- Omkring 78 % till konvergensmålet (mindre utvecklade regioner, Sammanhållningsfonden och regioner som berörs av den statistiska effekten) med särskild tonvikt på att hjälpa de tolv nya medlemsstaterna. Taket för ekonomiska överföringar till en viss medlemsstat inom ramen för sammanhållningspolitiken kommer att ligga kvar på den nuvarande nivån, det vill säga 4 % av den nationella BNP, inbegripet de belopp som ingår i instrumenten för landsbygdsutveckling och fiske. De regioner som berörs av den så kallade statistiska effekten bör få ett särskilt, gradvis minskande stöd inom ramen för konvergensmålet för att underlätta utfasningen.

- Omkring 18 % till målet regional konkurrenskraft och sysselsättning. Bortsett från infasningsregionerna kommer fördelningen mellan de regionala program som finansieras av ERUF och de nationella program som finansieras av ESF att vara 50-50.

- Omkring 4 % till målet europeiskt regionalt samarbete.

Kommissionen föreslår att man vid fördelningen av de ekonomiska resurserna till konvergensmålet mellan medlemsstaterna tillämpar den metod baserad på objektiva kriterier som användes vid Europeiska rådets möte i Berlin (1999) samtidigt som man av rättviseskäl tar hänsyn till de regioner som drabbas av utvidgningens statistiska effekt.

Resurserna till målet regional konkurrenskraft och sysselsättning bör kommissionen fördela mellan medlemsstaterna på grundval av EU:s ekonomiska, sociala och regionala kriterier.

Slutligen bör fördelningen av resurser under målet europeiskt regionalt samarbete styras av befolkningsmängden i de stödberättigande områdena och medlemsstaternas totala befolkning.

2004/0163 (AVC)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 161 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag[1],

med beaktande av Europaparlamentets samtycke[2],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[3],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[4],

med beaktande av revisionsrättens yttrande, och

av följande skäl:

(1) Enligt artikel 158 i fördraget skall gemenskapen i syfte att stärka sin ekonomiska och sociala sammanhållning sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet landsbygdsområdena. Enligt artikel 159 skall dessa åtgärder stödjas genom strukturfonderna, Europeiska investeringsbanken (EIB) och andra befintliga finansieringsorgan.

(2) Sammanhållningspolitiken bör bidra till att öka tillväxten, konkurrenskraften och sysselsättningen genom att införliva EU:s prioriteringar för hållbar utveckling som fastställdes vid Europeiska rådets möten i Lissabon och Göteborg.

(3) De ekonomiska, sociala och regionala skillnaderna, både nationellt och regionalt, har ökat inom det utvidgade EU. Konkurrenskraften och sysselsättningen bör därför stärkas inom hela gemenskapen.

(4) Ökningen av antalet land- och sjögränser i unionen och utvidgningen av dess territorium innebär att mervärdet av gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete i unionen bör ökas.

(5) Arbetet inom Sammanhållningsfonden bör integreras i programarbetet för strukturstöd för att få till stånd större enhetlighet mellan de olika fonderna.

(6) Enligt artikel 55 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna[5] skall rådet på förslag av kommissionen se över den förordningen senast den 31 december 2006. I syfte att reformera fonderna enligt förslaget i den här förordningen bör förordning (EG) nr 1260/1999 upphävas.

(7) Den funktion som de olika instrumenten som ger stöd till landsbygdsutveckling och fiskerinäringen, förordning (EG) nr respektive förordning (EG) nr […][6], fyller bör specificeras och de bör integreras i instrumenten inom den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken. Dessa instrument bör i sin tur samordnas med instrumenten inom sammanhållningspolitiken.

(8) De fonder som stödjer sammanhållningspolitiken är därmed begränsade till Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden. Regler för var och en av dessa fonder kommer att specificeras i tillämpningsförordningar som antas i enlighet med artiklarna 148, 161 och 162 i fördraget.

(9) I syfte att öka mervärdet av EU:s sammanhållningspolitik bör strukturfondernas och Sammanhållningsfondens arbete koncentreras och förenklas och målen i förordning (EG) nr 1260/1999 få en ny definition. Målen bör definieras som en strävan efter att uppnå konvergens mellan medlemsstaterna och mellan regionerna, regional konkurrenskraft och sysselsättning och europeiskt regionalt samarbete.

(10) Inom dessa tre mål bör det på lämpligt sätt tas hänsyn till både ekonomiska, sociala och regionala särdrag.

(11) De yttersta randområdena bör omfattas av särskilda åtgärder och ytterligare resurser som kompenserar de nackdelar som följer av de faktorer som anges i artikel 299.2 i fördraget.

(12) De norra delarna av unionen som är glest befolkade är i behov av lämplig ekonomisk behandling som kompenserar effekterna av denna nackdel.

(13) Mot bakgrund av tätorternas betydelse och städernas, särskilt de medelstora städernas, roll i den regionala utvecklingen bör de ges större utrymme genom att få större betydelse i programarbete i syfte att främja stadsförnyelse.

(14) Fonderna bör vidta särskilda och kompletterande åtgärder utöver de som vidtas av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och Europeiska fiskerifonden (EFF) i syfte att främja ekonomisk diversifiering i landbygdsområden och i områden som är beroende av fiske. Dessutom bör de regioner som släpar efter i utvecklingen fortsatt få lika omfattande stöd som under perioden 2000–2006 genom stöd från dessa instrument som ett komplement till stödet från fonderna.

(15) För områden med naturbetingade nackdelar, t.ex. vissa öar, bergsområden och områden med låg befolkningstäthet, liksom för vissa av unionens nya gränsområden till följd av utvidgningen, bör åtgärderna förstärkas i syfte att avhjälpa de särskilda utvecklingssvårigheterna i dessa områden.

(16) Det bör fastställas objektiva kriterier för fastställande av stödberättigade regioner och områden. I detta syfte bör fastställandet av prioriterade regioner och områden på EU-nivå utgå från det gemensamma klassificeringssystemet för regioner som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS)[7].

(17) Målet ”Konvergens” är avsett för de medlemsstater och regioner som släpar efter i utvecklingen. Det fokuseras på de regioner vars bruttonationalprodukt per capita (BNP) mätt i köpkraftspariteter är lägre än 75 % av genomsnittet i unionen. De regioner som drabbas av den statistiska effekten i samband med det lägre genomsnittet i EU till följd av utvidgningen kommer av den anledningen att beviljas väl tilltaget stöd under en övergångsperiod så att konvergensprocessen för dessa kan slutföras. Detta stöd kommer att upphöra 2013 och kommer inte att följas av någon ytterligare övergångsperiod. De medlemsstater som omfattas av konvergensmålet och vars bruttonationalinkomst per capita (BNI) är lägre än 90 % av genomsnittet i EU kommer att få stöd från Sammanhållningsfonden.

(18) Målet ”Regional konkurrenskraft och sysselsättning” är avsett för den del av unionens territorium som inte omfattas av konvergensmålet. Stödberättigade regioner är de som omfattades av mål 1 under programperioden 2000–2006 och som nu inte längre uppfyller kriterierna för regionalt stödberättigande enligt konvergensmålet och som därför får stöd under en övergångsperiod, samt alla övriga regioner i gemenskapen.

(19) Målet ”Europeiskt regionalt samarbete” är avsett för regioner med land- eller sjögränser och områden för transnationellt samarbete bör fastställas med hänsyn till åtgärder som främjar integrerad regional utveckling och stöd till nätverk för interregionalt samarbete och erfarenhetsutbyte. Det förbättrade och förenklade samarbetet längs unionens yttre gränser leder till att Europeiska grannskaps- och artnerskapsinstrumentet enligt förordning (EG) nr […] och föranslutningsinstrumentet enligt förordning (EG) nr […] kan användas.

(20) Fondernas verksamhet och de insatser som de bidrar till att finansiera bör vara enhetliga och förenliga med EU:s övriga politik och följa EU-lagstiftningen.

(21) De åtgärder som EU vidtar bör komplettera medlemsstaternas åtgärder eller bidra till dessa. Partnerskapen bör stärkas genom arbetsformer som ger olika typer av partner, särskilt regioner, en möjlighet att delta, utan att på något sätt åsidosätta medlemsstaternas institutionella bestämmelser.

(22) Programarbete som sträcker sig över flera år bör inriktas på att förverkliga fondernas mål genom att säkerställa att nödvändiga ekonomiska resurser finns tillgängliga och att EU:s och medlemsstaternas gemensamma åtgärder har sammanhang och kontinuitet.

(23) EU får i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget vidta åtgärder för att främja målen konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning samt europeiskt regionalt samarbete. Dessa mål kan medlemsstaterna inte uppnå i tillräcklig grad på grund av de omfattande skillnaderna och de begränsade ekonomiska resurser som de medlemsstater och de regioner som är stödberättigade enligt konvergensmålet förfogar över. Målen kan därför uppnås bättre på EU-nivå genom att finansieringen från EU är garanterad under flera år vilket gör att sammanhållningspolitiken kan fokuseras på EU:s prioriteringar. I enlighet med proportionalitetssprincipen i ovannämnda artikel går denna förordning inte längre än vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(24) Subsidiariteten och proportionaliteten i strukturfondernas och Sammanhållningsfondens insatser bör stärkas.

(25) Beträffande den gemensamma förvaltningen bör i enlighet med artikel 274 i fördraget villkoren för att kommissionen skall kunna utöva sitt ansvar när det gäller genomförandet av Europeiska gemenskapernas allmänna budget fastställas och medlemsstaternas skyldighet att samarbeta klargöras. Genom tillämpningen av dessa villkor bör kommissionen kunna försäkra sig om att medlemsstaterna använder fonderna på ett lagligt och korrekt sätt och i enlighet med principen om en sund ekonomisk förvaltning i den mening som avses i budgetförordningen.

(26) I syfte att säkerställa reella ekonomiska effekter får stöd från strukturfonderna inte ersätta offentliga utgifter i medlemsstaterna i den mening som avses i denna förordning. Kontroller av additionalitetsprincipen genom partnerskap bör koncentreras till de regioner som omfattas av konvergensmålet på grund av omfattningen av de ekonomiska resurser som tilldelas dessa och kan leda till en finansiell korrigering om additionalitetsprincipen inte efterlevs.

(27) Inom ramen för sitt arbete för att främja ekonomisk och social sammanhållning eftersträvar unionen att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet i enlighet med artiklarna 2 och 3 i fördraget.

(28) Den ekonomiska fokuseringen på konvergensmålet bör ökas på grund av de ökade skillnaderna i den utvidgade unionen, satsningen på målet regional konkurrenskraft och sysselsättning i syfte att förbättra konkurrenskraft och sysselsättning i övriga delar av unionen bör behållas och resurserna för målet europeiskt regionalt samarbete ökas mot bakgrund av dess särskilda mervärde.

(29) Det bör fastställas bestämmelser för tilldelningen av tillgängliga resurser. Dessa tilldelas årligen och man bör se till att en betydande del tillfaller de regioner som släpar efter i utvecklingen, däribland de regioner som får stöd under en övergångsperiod på grund av den statistiska effekten.

(30) De årliga anslagen från fonderna till en medlemsstat bör begränsas till ett maxbelopp som fastställs på grundval av medlemsstatens förmåga att utnyttja dem.

(31) Kommissionen bör fastställa en preliminär fördelning av tillgängliga åtagandebemyndiganden med hjälp av en metod som medger öppenhet och insyn. Tre procent av anslagen från strukturfonderna till medlemsstaterna inom ramen för målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning bör placeras i en gemenskapsreserv för att belöna kvalitet och resultat.

(32) De anslag som finns tillgängliga inom ramen för fonderna bör indexregleras med en fast koefficient för programarbetet.

(33) I syfte att öka det strategiska inslaget i sammanhållningspolitiken genom integrering av EU:s prioriteringar och därigenom få till stånd bättre insyn och öppenhet bör rådet på förslag från kommissionen anta strategiska riktlinjer. Rådet bör granska medlemsstaternas genomförande av dessa på grundval av en rapport från kommissionen.

(34) På grundval av de strategiska riktlinjer som antas av rådet bör varje enskild medlemsstat utarbeta ett nationellt referensdokument om sin utvecklingsstrategi vilket förhandlas tillsammans med kommissionen och beslutas av kommissionen, och utgör ramen för utformningen av de operativa programmen.

(35) Programarbetet och förvaltningen av strukturfonderna bör förenklas med beaktande av deras särdrag genom att föreskriva att operativa program skall finansieras antingen av ERUF eller av ESF, vilka dock båda har möjlighet att, som komplement och i begränsad omfattning, finansiera åtgärder som omfattas av den andra fondens tillämpningsområde.

(36) I syfte att öka deras inbördes komplementaritet och förenkla genomförandet av dem bör stöden från Sammanhållningsfonden och ERUF planeras gemensamt i de operativa programmen inom transport och miljö.

(37) Programarbetet bör säkerställa samordning fonderna sinsemellan och med andra befintliga finansieringsorgan, EIB och Europeiska investeringsfonden. Denna samordning omfattar också utformningen av komplexa finansiella ramar och partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn.

(38) Programperioden bör omfatta en enda sjuårsperiod för att upprätthålla förenklingen av förvaltningssystemet enligt förordning (EG) nr 1260/1999.

(39) Medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna bör inom de operativa program som medfinansieras av ERUF organisera formerna för interregionalt samarbete och ta särskild hänsyn till särdragen i områden med naturbetingade nackdelar.

(40) I syfte att tillgodose behovet av förenkling och delegering bör programarbetet och den ekonomiska förvaltningen genomföras endast på prioriteringsnivå, och de ramar för gemenskapsstöd och det programkomplement som föreskrivs i förordning (EG) nr 1260/1999 avskaffas.

(41) Medlemsstaterna, regioner och förvaltningsmyndigheter bör inom ramen för de operativa program som medfinansieras av ERUF under målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning organisera vidaredelegering till myndigheterna i städerna av de prioriteringar som gäller stadsförnyelse.

(42) Ytterligare anslag för att kompensera för de yttersta randområdenas extrakostnader bör integreras i de operativa program som ERUF finansierar i dessa regioner.

(43) Det bör fastställas särskilda bestämmelser för genomförandet av målet europeiskt regionalt samarbete som finansieras av ERUF.

(44) Kommissionen bör ha möjlighet att godkänna de större projekt som ingår i de operativa programmen, vid behov tillsammans med EIB, i syfte att bedöma deras syfte, effekt och det sätt på vilket användningen av EU:s resurser planeras.

(45) Som en del av det tekniska stödet bör fonderna ge stöd till utvärderingar, förbättring av den offentliga förvaltningens förmåga att förvalta fonderna, undersökningar, pilotprojekt och erfarenhetsutbyte som särskilt syftar till att uppmuntra innovativa metoder och arbetssätt.

(46) Att stödet från fonderna får effekt är också beroende av att det ingår en tillförlitlig utvärdering i programarbete och övervakning. I detta avseende bör medlemsstaternas och kommissionens respektive ansvar fastställas.

(47) Medlemsstaterna bör, inom ramen för sina nationella anslag inom målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning, avsätta en mindre reserv för att snabbt kunna reagera om det uppstår oförutsedda svåra situationer på sektoriell eller lokal nivå till följd av socioekonomiska omstruktureringar eller handelsavtal.

(48) Det är nödvändigt att fastställa de faktorer som kan ändra fondernas deltagande i de operativa programmen. I syfte att öka EU-stödets multiplikatoreffekt är det därför nödvändigt att ta hänsyn till vilken typ av problem som de berörda områdena står inför och hur allvarliga de är, genomförandet av EU:s prioriteringar, däribland skydd och förbättring av miljön, samt mobiliseringen av privata finansieringskällor i de operativa programmen genom partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn. I detta syfte är det också nödvändigt att definiera begreppet inkomstbringande projekt och att fastställa beräkningsgrunden för fondernas deltagande i denna typ av projekt.

(49) I enlighet med subsidiaritetsprincipen och med förbehåll för undantag i förordningarna (EG) nr […] om Europeiska regionala utvecklingsfonden, (EG) nr […] om Europeiska socialfonden och (EG) nr […] om Sammanhållningsfonden bör det fastställas nationella regler om utgifters stödberättigande.

(50) För att fondernas insatser skall bli effektiva, rättvisa och leda till hållbara resultat, bör det finnas bestämmelser som garanterar att investeringar i företag blir varaktiga och att fonderna inte utnyttjas för att snedvrida konkurrensen. Man bör därför se till att de investeringar som får stöds av fonderna kan skrivas av under en tillräckligt lång period.

(51) Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa väl fungerande förvaltnings- och kontrollsystem. I detta syfte bör de allmänna principerna fastställas liksom de funktioner som systemen för alla operativa program måste klara av på grundval av den EU-lagstiftning som var i kraft under programperioden 2000–2006.

(52) Det är därför nödvändigt att även i fortsättningen utnämna en enda förvaltningsmyndighet för varje insats och att klargöra förvaltningsmyndighetens ansvar liksom revisionsmyndighetens uppgifter. Det är också nödvändigt att garantera enhetliga kvalitetsnormer när det gäller attestering av utgifter och av betalningsansökningar innan dessa vidarebefordras till kommissionen. Det är nödvändigt att klarlägga vilken typ av information och kvaliteten på denna som ansökningarna skall baseras på och att i detta syfte fastställa den attesterande myndighetens uppgifter.

(53) Övervakningen av de operativa programmen är nödvändig för att säkerställa kvaliteten på genomförandet av dem. I detta syfte bör övervakningskommittéernas ansvar fastställas och även den information som behöver vidarebefordras till kommissionen samt ramarna för granskningen av denna information.

(54) I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna har medlemsstaterna huvudansvaret för genomförandet av och kontrollen av åtgärderna.

(55) Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller förvaltnings- och kontrollsystem, attestering av utgifter samt förebyggande, upptäckande och korrigering av oegentligheter och överträdelse av gemenskapslagstiftningen bör fastställas för att säkerställa ett effektivt och korrekt genomförande av de operativa programmen. Det är särskilt viktigt att när det gäller förvaltning och kontroll fastställa det sätt på vilket medlemsstaterna skall försäkra att systemen har införts och fungerar tillfredsställande.

(56) Utan att det påverkar kommissionens befogenheter när det gäller ekonomistyrning bör samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen på detta område byggas ut och det bör fastställas kriterier som gör att kommissionen, inom ramen för sin strategi för kontroll av nationella system, kan avgöra vilka garantier de nationella revisionsorganen kan ge.

(57) Omfattningen och frekvensen av EU:s kontroller bör stå i proportion till omfattningen av stödet från EU. Om en medlemsstat är den som i synnerligen hög grad huvudsakligen finansierar ett program bör det finnas en möjlighet för medlemsstaten att organisera vissa delar av kontrollerna enligt nationella regler. Under samma förhållanden är det nödvändigt att slå fast att det är kommissionen som differentierar de medel med hjälp av vilka medlemsstaterna bör fullgöra attesteringen av utgifter och kontrollen av förvaltnings- och kontrollsystem liksom att fastställa under vilka förhållanden kommissionen har rätt att begränsa sin egen revision och förlita sig på garantierna från nationella organ.

(58) Förskottsutbetalningen i början av de operativa programmen säkerställer en jämn cash flow vilket underlättar utbetalningarna till stödmottagarna i samband med genomförandet av operativa program. Förskottsutbetalningar på 7 % för strukturfonderna och 10,5 % för Sammanhållningsfonden kommer därför att öka genomförandetakten för de operativa programmen.

(59) Utöver möjligheten att ställa in betalningar när brister konstateras i förvaltnings- och kontrollsystemen bör det finnas åtgärder som gör det möjligt för utanordnaren att ställa in utbetalningar när det finns misstanke om att systemen inte fungerar på bästa sätt eller för kommissionen att minska utbetalningarna om den berörda medlemsstaten inte har genomfört alla återstående åtgärder i en korrigerande handlingsplan.

(60) Regeln om automatiskt återtagande kommer att öka takten i genomförandet av programmen och stärka en sund ekonomisk förvaltning. I detta syfte bör det fastställas bestämmelser för tillämpningen av automatiskt återtagande och vilka delar av budgetåtagandet som kan undantas från denna åtgärd, särskilt när förseningarna i genomförandet är en följd av onormala eller oförutsägbara omständigheter som den som överklagar återtagandet inte råder över eller vars konsekvenser inte kan undvikas trots de ansträngningar för att åtgärda situationen som vederbörande har visat prov på.

(61) Förfarandena för avslutande bör förenklas och erbjuda en möjlighet för de medlemsstater som så önskar att, i enlighet med en tidsplan som de själva väljer, partiellt avsluta ett operativt program för de åtgärder som slutförts. Det bör fastställas en lämplig ram för detta.

(62) De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas enligt rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[8].

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE OCH ALLMÄNNA REGLER OM STÖD

KAPITEL I TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs de allmänna reglerna för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF) – nedan kallade ”strukturfonderna” – och för Sammanhållningsfonden, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som fastställs i förordningarna rörande ERUF, ESF och Sammanhållningsfonden.

I denna förordning fastställs de mål som strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, nedan kallade ”fonderna”, skall bidra till att förverkliga, de kriterier som gäller för medlemsstaternas och regionernas berättigande till stöd från fonderna, de tillgängliga resurserna och kriterierna för fördelningen av dessa.

I denna förordning sätts sammanhållningspolitiken in i sitt sammanhang, liksom den metod som skall användas för att fastställa Europeiska unionens strategiska riktlinjer för sammanhållningspolitiken, de nationella strategiska referensramarna och den årliga granskningen på gemenskapsnivå.

I denna förordning fastställs principerna och reglerna för partnerskap, programarbete, utvärdering, förvaltning, inbegripet ekonomisk förvaltning, övervakning och kontroll på grundval av de ansvarsområden som delas mellan medlemsstaterna och kommissionen.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som anges nedan:

1) operativt program: ett dokument som läggs fram av medlemsstaten och godkänns av kommissionen som en del av den strategiska referensramen, där det fastställs en utvecklingsstrategi på grundval av sammanhängande prioriteringar och för vars förverkligande man kan söka stöd från en fond, eller när det gäller konvergensmålet, från Sammanhållningsfonden och ERUF.

2) prioritering : ett av de områden som prioriteras i strategin för ett operativt program som omfattar en grupp insatser som är förbundna med varandra och har specifika mätbara mål.

3) insats : ett projekt eller en grupp projekt, som valts ut av förvaltningsmyndigheten för det operativa programmet i fråga eller under dennas ansvar enligt de kriterier som fastställts av övervakningskommittén, och som genomförs av en eller flera stödmottagare varigenom målen för den prioritering som insatsen relaterar till kan förverkligas.

4) stödmottagare: en aktör, ett organ eller ett företag, offentligt eller privat, som ansvarar för att sätta igång eller genomföra insatserna. När det gäller stödordningar enligt artikel 87 i fördraget är stödmottagare offentliga eller privata företag som genomför en enskild åtgärd och får statligt stöd.

5) offentliga utgifter : allt offentligt stöd till finansiering av insatser, oavsett om pengarna kommer från statens, de regionala eller lokala myndigheternas budget eller från den del av Europeiska gemenskapernas allmänna budget som avser strukturfonderna och Sammanhållningsfonden samt andra liknande utgifter. Allt stöd till finansieringen av insatser som kommer från ett offentligrättsligt organs budget eller från budgeten för en sammanslutning av en eller flera regionala eller lokala myndigheter eller ett eller flera offentligrättsliga organ i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster[9], skall anses som offentligt stöd.

6) förmedlande organ : ett organ eller en offentlig eller privat förvaltning som verkar under en förvaltningsmyndighets eller en attesterande myndighets ansvar eller som utför uppgifter för en sådan myndighets räkning gentemot stödmottagare som genomför insatser.

KAPITEL II MÅL OCH UPPDRAG

Artikel 3

Mål

1. De åtgärder som Europeiska unionen vidtar i enlighet med artikel 158 i fördraget skall utformas så att de stärker den ekonomiska och sociala sammanhållningen i den utvidgade gemenskapen i syfte att främja en harmonisk, balanserad och hållbar utveckling i unionen. Åtgärderna skall vidtas med hjälp av fonderna, Europeiska investeringsbanken (EIB) och andra befintliga finansieringsorgan. De skall syfta till att möta utmaningarna i samband med de ekonomiska, sociala och regionala skillnader som har uppstått framför allt i de länder och regioner som släpar efter i utvecklingen och i samband med den allt snabbare ekonomiska och sociala omstruktureringen och den allt äldre befolkningen.

De åtgärder som vidtas inom ramen från fonderna skall på både nationell och regional nivå innefatta EU:s prioriteringar för främjande av hållbar utveckling genom stärkt tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning, social integration liksom miljöskydd och förbättring av miljön.

2. I detta syfte skall ERUF, ESF, Sammanhållningsfonden, Europeiska investeringsbanken (EIB) och EU:s övriga finansieringsorgan bidra på lämpligt sätt till att följande tre mål uppnås:

a) Konvergensmålet syftar till att påskynda konvergensen i de minst utvecklade medlemsstaterna och regionerna genom att det skapas bättre förutsättningar för tillväxt och sysselsättning genom ökade och kvalitativt bättre investeringar i fysiskt kapital och humankapital, utveckling av innovation och kunskapssamhället, förmåga till anpassning till ekonomiska och sociala förändringar, miljöskydd och bättre miljö samt effektiv administration. Konvergensmålet skall vara fondernas främsta prioritering.

b) Målet regional konkurrenskraft och sysselsättning syftar till i regioner, utanför de minst utvecklade regionerna, stärka konkurrens- och attraktionskraften liksom sysselsättning i regionerna genom att förutse ekonomiska och sociala förändringar, däribland förändringar i samband med liberaliseringen av handeln, genom innovation och främjande av kunskapssamhället, företagaranda, miljöskydd och förbättrad miljö, ökad tillgänglighet, bättre anpassningsförmåga hos arbetstagare och företag samt utveckling av en arbetsmarknad för alla.

c) Målet europeiskt regionalt samarbete syftar till att stärka gränsöverskridande samarbete genom gemensamma lokala initiativ, på transnationell nivå med hjälp av åtgärder som främjar integrerad regional utveckling i anknytning till EU:s prioriteringar, och genom nätverk och erfarenhetsutbyte på lämplig regional nivå.

3. Stödet från fonderna skall inom ramen för de tre målen beroende på deras respektive inriktning ta hänsyn till dels ekonomiska och sociala särdrag, dels regionalt betingade särdrag. Stödet skall på lämpligt sätt stödja stadsförnyelse som en del av regional utveckling, och genom ekonomisk diversifiering förnyelse av landsbygdsområden och områden som är beroende av fiske. Stödet skall också ge stöd till de områden som berörs av geografiska eller naturbetingade nackdelar som ytterligare förvärrar utvecklingsproblemen, i synnerhet i de yttersta randområdena (Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Réunion, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna) liksom i områden i norr med mycket låg befolkningstäthet, vissa öar och öar som är medlemsstater samt bergsområden.

Artikel 4

Instrument och uppdrag

1. Fonderna skall i enlighet med de särskilda bestämmelser som styr respektive fond bidra till att uppnå de tre målen enligt följande:

a) Konvergensmålet: ERUF, ESF och Sammanhållningsfonden

b) Regional konkurrenskraft och sysselsättning: ERUF och ESF

c) Europeiskt regionalt samarbete: ERUF

2. På initiativ från medlemsstaterna och kommissionen skall fonderna även bidra till att finansiera tekniskt stöd.

KAPITEL III GEOGRAFISKT STÖDBERÄTTIGANDE

Artikel 5

Konvergens

1. De regioner som är berättigade till stöd från strukturfonderna enligt konvergensmålet är regioner som motsvarar nivå 2 i Nomenklaturen för statistiska territoriella enheter (nedan kallad ”NUTS 2”) i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003, och vars bruttonationalprodukt (BNP) per capita mätt i köpkraftspariteter och beräknad på grundval av uppgifter för unionen för de tre senaste åren tillgängliga den […], är lägre än 75 % av EU-genomsnittet.

2. NUTS 2-regioner vars BNP per capita, mätt i köpkraftspariteter och beräknad på grundval av uppgifter för unionen för de tre senaste åren tillgängliga den […], är mellan 75 % och […] % av EU-genomsnittet, skall under en övergångsperiod vara berättigade till stöd från strukturfonderna på särskilda grunder.

3. De medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden är medlemsstater vars bruttonationalinkomst (BNI), mätt i köpkraftspariteter och beräknad på grundval av uppgifter för unionen för de senaste tre åren tillgängliga den […], är lägre än 90 % av EU-genomsnittet och som har upprättat ett program i syfte att uppfylla villkoren avseende ekonomisk konvergens enligt artikel 104 i fördraget.

4. Utan att det hindrar tillämpningen av punkterna 1 och 2 i denna artikel och av artikel 6 skall de yttersta randområdena (Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Réunion, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna) få särskilt stöd från ERUF som skall underlätta deras integrering i den inre marknaden och kompensera för deras särskilda begränsningar.

5. Omedelbart efter denna förordnings ikraftträdande skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 104.2 anta en förteckning över de regioner som uppfyller kriterierna i punkterna 1 och 2 i denna artikel och de medlemsstater som uppfyller kriterierna i artikel 5.3. Denna förteckning skall gälla under perioden 1 januari 2007–31 december 2013.

Artikel 6

Regional konkurrenskraft och sysselsättning

1. De områden som är berättigade till stöd från strukturfonderna under målet regional konkurrenskraft och sysselsättning är områden som inte omfattas av artikel 5.1 och 5.2.När en medlemsstat lägger fram sin nationella strategiska referensram enligt artikel 25 skall den ange de NUTS 1- eller NUTS 2-regioner för vilka den kommer att lägga fram ett program för stöd från ERUF.

2. De NUTS 2-regioner som helt omfattas av mål 1 under år 2006 enligt förordning (EG) nr 1260/1999 och som inte avses i artikel 5.1 och 5.2 skall vara berättigade till ett särskilt stöd från strukturfonderna under en övergångsperiod.

3. Omedelbart efter denna förordnings ikraftträdande skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 104.2 anta en förteckning över de regioner som uppfyller kriterierna i punkt 2 i denna artikel. Denna förteckning skall gälla under perioden 1 januari 2007–31 december 2013.

Artikel 7

Europeiskt regionalt samarbete

1. När det gäller gränsöverskridande samarbete skall de stödberättigande regionerna utgöras av unionens NUTS 3-regioner med inre och vissa yttre landgränser och vissa av unionens NUTS 3-regioner med sjögränser med, som allmän regel, ett inbördes avstånd på högst 150 kilometer, med hänsyn till eventuella nödvändiga justeringar för att säkerställa enhetlighet och kontinuitet i samarbetet.

Omedelbart efter denna förordnings ikraftträdande skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 104.2 anta en förteckning över de stödberättigade regionerna. Denna förteckning skall gälla under perioden 1 januari 2007–31 december 2013.

2. När det gäller transnationellt samarbete skall kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 104.2 och på grundval av EU:s strategiska riktlinjer som avses i artiklarna 23 och 24 anta förteckningen över stödberättigade transnationella områden. Denna förteckning skall gälla under perioden 1 januari 2007–31 december 2013.

3. När det gäller nätverk för samarbete och erfarenhetsutbyte skall hela unionens territorium vara berättigat till stöd.

KAPITEL IV PRINCIPER FÖR STÖD

Artikel 8

Komplementaritet, konsekvens och förenlighet

1. Fonderna skall ge stöd som kompletterar nationella, regionala och lokala åtgärder och som gör att EU:s prioriteringar integreras i åtgärderna.

2. Kommissionen och medlemsstaterna skall se till att stödet från fonderna och från medlemsstaterna är förenligt med unionens verksamhet, politik och prioriteringar. Detta skall särskilt anges i EU:s strategiska riktlinjer, i den nationella strategiska referensramen och i de operativa programmen.

3. Insatser som finansieras av fonderna skall vara förenliga med bestämmelserna i fördraget och i akter som antagits i enlighet med dessa.

Artikel 9

Programarbete

Fondernas mål skall eftersträvas inom ramen för ett program som sträcker sig över flera år och som omfattar prioriteringar, förvaltning, beslutsfattande och finansiering i flera etapper.

Artikel 10

Partnerskap

1. Stöd från fonderna skall beslutas av kommissionen inom ramen för nära samarbete, nedan kallat ”partnerskap”, mellan kommissionen och en medlemsstat. Medlemsstaten skall, i enlighet med gällande nationella regler och rutiner, upprätta ett partnerskap med de myndigheter och organ som den utser enligt följande:

a) Behöriga regionala, lokala, kommunala och andra offentliga myndigheter.

b) Arbetsmarknadens parter och näringslivets organisationer.

c) Andra lämpliga organ som representerar det civila samhället, partner på miljöområdet, icke-statliga organisationer samt organ som ansvarar för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Varje medlemsstat skall utse de partner som är mest representativa på nationell, regional och lokal nivå på arbetsmarknaden eller inom näringslivet eller andra områden, nedan kallade ”partner”. Medlemsstaten skall skapa förutsättningar för ett brett och aktivt deltagande från alla lämpliga organ, i enlighet med nationella regler och rutiner med hänsyn till behovet av att främja jämställdhet mellan män och kvinnor samt hållbar utveckling genom integrering av krav på miljöskydd och förbättrad miljö.

2. Partnerskapet skall genomföras i full överensstämmelse med respektive parts institutionella, rättsliga och finansiella behörighet.

Partnerskapet skall omfatta utformning och övervakning av den nationella strategiska referensramen liksom utformning, genomförande, övervakning och utvärdering av de operativa programmen. Medlemsstaterna skall se till att lämpliga parter, särskilt på regional nivå, aktivt deltar i de olika etapperna av programarbetet inom tidsfristen för respektive etapp.

3. Kommissionen skall varje år samråda med de organisationer som företräder arbetsmarknadens parter på europeisk nivå om stödet från fonderna.

Artikel 11

Insatser enligt subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna

1. Genomförandet av de operativa program som avses i artikel 23 faller under medlemsstaternas ansvar på lämplig regional nivå i enlighet med den enskilda medlemsstatens eget institutionella system. Ansvaret skall utövas i enlighet med denna förordning.

2. De resurser som kommissionen och medlemsstaterna använder skall variera beroende på EU-stödets omfattning mot bakgrund av kontrollbestämmelser. Differentiering skall också tillämpas på bestämmelser om utvärdering, kommissionens deltagande i de övervakningskommittéer som avses i artikel 62 och årsrapporterna om operativa program.

Artikel 12

Gemensam förvaltning

1. Anslagen från EU-budgeten till fonderna skall användas inom ramen för gemensam förvaltning mellan medlemsstaterna och kommissionen i enlighet med artikel 53.1 b i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002[10], med undantag av det tekniska stöd som avses i artikel 43.

Medlemsstaterna och kommissionen skall se till att principerna för en sund ekonomisk förvaltning efterlevs.

2. Kommissionen skall utöva sitt ansvar för genomförandet av Europeiska gemenskapernas allmänna budget enligt följande:

a) Kommissionen skall kontrollera att medlemsstaterna har väl fungerande förvaltnings- och kontrollsystem enligt förfarandena i artiklarna 69 och 70.

b) Kommissionen skall avbryta, hålla inne eller ställa in samtliga eller vissa betalningar i enlighet med artiklarna 89, 90 eller 91 om de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen inte fungerar, och tillämpa andra finansiella korrigeringar som är nödvändiga i enlighet med förfarandena i artiklarna 101 och 102.

c) Kommissionen skall kontrollera återbetalningen av förskott och automatiskt återta budgetåtaganden i enlighet med förfarandena i artikel 81.2 och artiklarna 93 och 96.

Artikel 13

Additionalitet

1. Stödet från strukturfonderna får inte ersätta medlemsstaternas offentliga utgifter eller motsvarande.

2. För de regioner som omfattas av konvergensmålet skall kommissionen och medlemsstaten fastställa den nivå för de offentliga eller andra motsvarande utgifter för strukturåtgärder som medlemsstaten skall upprätthålla i alla de berörda regionerna under programperioden.

Medlemsstaten och kommissionen skall komma överens om dessa utgifter inom den nationella strategiska referensram som avses i artikel 25.

3. Den utgiftsnivå som avses i punkt 2 skall minst motsvara summan av de genomsnittliga årliga utgifterna i reella termer under den föregående programperioden.

Utgiftsnivån skall fastställas med hänsyn till de allmänna makroekonomiska förhållandena för finansieringen och med hänsyn till vissa specifika ekonomiska förhållanden, exempelvis privatiseringar och ovanligt höga offentliga eller motsvarande utgifter för strukturåtgärder för medlemsstaten under den föregående programperioden.

4. Kommissionen skall, i samarbete med varje enskild medlemsstat, kontrollera additionaliteten efter halva tiden 2011 och i efterhand senast den 30 juni 2016 när det gäller konvergensmålet.

Om en medlemsstat den 30 juni 2016 inte kan bevisa att den additionalitet som överenskommits i den nationella strategiska referensramen har efterlevts skall kommissionen vidta en finansiell korrigering i enlighet med förfarandet i artikel 101.

Artikel 14

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Medlemsstaterna och kommissionen skall se till att jämställdhet mellan män och kvinnor och integreringen av jämställdhetsperspektivet främjas i de verksamheter som fondernas medverkar i.

KAPITEL V FINANSIERINGSRAM

Artikel 15

Sammanlagda medel

1. De medel som är tillgängliga för åtaganden från fonderna under perioden 2007–2013 skall uppgå till 336,1 miljarder euro i 2004 års priser med en årlig fördelning enligt bilaga 1.

De belopp som avses i första stycket skall indexregleras med 2 % per år inför programarbetet och senare budgetering i Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

Fördelningen av budgetmedlen mellan de mål som definieras i artikel 3.2 skall ske på ett sådant sätt att en väsentlig del tilldelas de regioner som omfattas av konvergensmålet.

2. Kommissionen skall utarbeta preliminära årliga fördelningar per medlemsstat i enlighet med kriterierna i artiklarna 16, 17 och 18 och utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser som avses i artiklarna 20 och 21.

Artikel 16

Medel till konvergensmålet

1. De totala medlen för konvergensmålet skall uppgå till 78,54 % av de medel som avses i artikel 15.1 (dvs. totalt 264,0 miljarder euro) och fördelas enligt följande:

a) 67,34 % till den finansiering som avses i artikel 5.1 varvid stödberättigande befolkning, regionalt respektive nationellt välstånd samt arbetslöshet skall utgöra kriterier vid beräkningen av den preliminära fördelningen per medlemsstat.

b) 8,38 % till det särskilda stöd under en övergångsperiod som avses i artikel 5.2 varvid stödberättigande befolkning, regionalt respektive nationellt välstånd samt arbetslöshet skall utgöra kriterier vid beräkningen av den preliminära fördelningen per medlemsstat.

c) 23,86 % till den finansiering som avses i artikel 5.3 varvid befolkning, bruttonationalinkomst per capita med hänsyn till förbättringen av det nationella välståndet under den föregående perioden samt areal skall utgöra kriterier vid beräkningen av den preliminära fördelningen per medlemsstat.

d) 0,42 % till den finansiering som avses i artikel 5.4 varvid stödberättigande befolkning skall utgöra kriteriet vid beräkningen av den preliminära fördelningen per medlemsstat.

2. Den årliga fördelningen av de anslag som avses i punkt 1 b skall gradvis minska från och med den 1 januari 2007. Anslagen 2007 skall vara lägre än 2006 med undantag för de regioner som inte är fullt berättigade till mål 1-stöd den 1 januari 2000 enligt förordning (EG) nr 1260/19699, för vilka anslagen 2007 skall vara objektiva och rättvisa.

Artikel 17

Medel till målet regional konkurrenskraft och sysselsättning

1. De totala medlen för målet regional konkurrenskraft och sysselsättning skall uppgå till 17,22 % av de medel som avses i artikel 15.1 (dvs. totalt 57,9 miljarder euro) och fördelas enligt följande:

a) 83,44 % till den finansiering som avses i artikel 6.1 varvid stödberättigande befolkning, regionalt välstånd, arbetslöshet, sysselsättningsgrad och befolkningstäthet skall utgöra kriterier vid beräkningen av den preliminära fördelningen per medlemsstat.

b) 16,56 % till det särskilda stöd under en övergångsperiod som avses i artikel 6.2 varvid stödberättigande befolkning, regionalt respektive nationellt välstånd samt arbetslöshet skall utgöra kriterier vid beräkningen av den preliminära fördelningen per medlemsstat.

2. De anslag som avses i punkt 1 a skall fördelas jämt mellan de program som finansieras via ERUF och de program som finansieras via ESF.

3. Operativa program som finansieras genom ESF skall kunna få upp till 50 % av de tillgängliga anslag som avses i punkt 1 b. I detta syfte skall de operativa program som finansieras via ESG avse en särskild prioritering.

4. Den årliga fördelningen av de anslag som avses i punkt 1 b skall gradvis minska från och med den 1 januari 2007. Anslagen 2007 skall vara lägre än 2006 med undantag för de regioner vars fulla berättigande till mål 1-stöd enligt förordning (EG) nr 1260/19699 började 2004, för vilka anslagen 2007 skall vara objektiva och rättvisa.

Artikel 18

Medel till målet europeiskt regionalt samarbete

De totala medlen för målet europeiskt regionalt samarbete skall uppgå till 3,94 % av de medel som avses i artikel 15.1 (dvs. totalt 13,2 miljarder euro) och fördelas enligt följande:

a) 35,61 % till den finansiering av gränsöverskridande samarbete som avses i artikel 7.1 varvid stödberättigande befolkning skall utgöra kriteriet vid beräkningen av den preliminära fördelningen per medlemsstat.

12,12 % av ERUF:s bidrag till den gränsöverskridande delen av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet enligt förordning (EG) nr […] och av föranslutningsinstrumentet enligt förordning (EG) nr […]. Enligt dessa förordningar skall de båda instrumentens stöd till gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater vara lika stort som stödet från ERUF.

b) 47,73 % till den finansiering av gränsöverskridande samarbete som avses i artikel 7.2 varvid stödberättigande befolkning skall utgöra kriteriet vid beräkningen av den preliminära fördelningen per medlemsstat.

c) 4,54 % till finansieringen av nätverk för samarbete och erfarenhetsutbyte enligt artikel 7.3.

Artikel 19

Ej överförbara medel

De totala anslag som fördelats per medlemsstat under vart och ett av fondernas mål och deras respektive komponenter får inte överföras sinsemellan. När det gäller den ekonomiska fördelningen per medlemsstat till europeiskt regionalt samarbete får dock genom undantag de belopp som fördelats mellan gränsöverskridande och transnationellt samarbete fluktuera med 10 %.

Artikel 20

Medel till resultat- och kvalitetsreserven

3,0 % av de medel som avses i artikel 16.1 a och b och i artikel 17.1 skall avsättas i enlighet med artikel 48.

Artikel 21

Resurser till tekniskt stöd

0,30 % av de medel som avses i artikel 15.1 skall avsättas till tekniskt stöd för kommissionen enligt artikel 43.

Artikel 22

Stödtak

Kommissionen skall säkerställa att en medlemsstats totala årliga anslag från fonderna enligt denna förordning, inbegripet stödet från ERUF till finansieringen av den gränsöverskridande dimensionen av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet enligt förordning (EG) nr […] och av föranslutningsinstrumentet enligt förordning (EG) nr […], och från den del av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) enligt förordning (EG) nr […] som kommer från utvecklingssektionen vid EUGFJ samt från Europeiska fiskerifonden (EFF) enligt förordning (EG) nr […], inte överstiger 4 % av medlemsstatens beräknade BNP vid den tidpunkt när den interinstitutionella överenskommelsen antogs.

Förordningarna rörande de finansieringsorgan utöver fonderna som nämns i det föregående stycket skall innehålla en liknande bestämmelse.

AVDELNING II

STRATEGI FÖR SAMMANHÅLLNINGEN

KAPITEL I EU:S STRATEGISKA RIKTLINJER FÖR SAMMANHÅLLNING

Artikel 23

Innehåll

Rådet skall fastställa strategiska riktlinjer på EU-nivå för den ekonomiska, sociala och regionala sammanhållningen i vilka det fastställs en ram för fondernas verksamhet.

Riktlinjerna skall framför allt införliva EU:s prioriteringar i vart och ett av fondernas mål i syfte att främja en balanserad, harmonisk och hållbar utveckling.

Riktlinjerna skall fastställas med hänsyn till den strategi för den ekonomiska politiken på medellång sikt som ingår i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

När det gäller sysselsättning och mänskliga resurser skall prioriteringarna vara de som gäller för den europeiska sysselsättningsstrategin med hänsyn till regionala och lokala särdrag.

Artikel 24

Antagande och översyn

Senast tre månader efter det att denna förordning har antagits skall EU:s strategiska riktlinjer enligt artikel 23 antas i enlighet med förfarandet i artikel 161 i fördraget. Beslutet skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning .

EU:s strategiska riktlinjer skall vid behov ses över efter halva tiden i enlighet med förfarandet i artikel 161 i fördraget i syfte att ta hänsyn framför allt till ändringar i gemenskapens prioriteringar.

KAPITEL II NATIONELLA STRATEGISKA REFERENSRAMAR

Artikel 25

Innehåll

1. Medlemsstaten skall lägga fram en nationell strategisk referensram som skall se till att EU:s strukturstöd är förenligt med EU:s strategiska riktlinjer och som skall fastställa kopplingen mellan å ena sidan EU:s prioriteringar och, å andra sidan, nationella och regionala prioriteringar i syfte att främja hållbar utveckling och den nationella planen för sysselsättning.

Ramen skall ligga till grund för fondernas programarbete.

2. I varje nationell referensram skall det ingå en kortfattad beskrivning av medlemsstatens strategi och det praktiska genomförandet av denna.

3. I strategiavsnittet av den nationella referensramen skall det ingå en redogörelse för den strategi som valts för målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning, där det framgår på vilket sätt de val som gjorts är förenliga med EU:s strategiska riktlinjer, på grundval av en analys av skillnaderna i utveckling, svagheter och potential särskilt i relation till den förväntade utvecklingen av Europas ekonomi och världsekonomin. Följande skall anges:

a) De tematiska och regionala prioriteringarna, även beträffande stadsförnyelse och diversifieringen av landbygdsekonomier och av områden som är beroende av fiske.

b) Enbart för konvergensmålet: de åtgärder som planeras i syfte att effektivisera medlemsstatens förvaltning, även i samband med förvaltningen av fonderna, och den utvärderingsplan som avses i artikel 46.1.

c) Enbart för målet regional konkurrenskraft och sysselsättning: en förteckning över de regioner som valts ut för regional konkurrenskraft enligt artikel 6.1 andra stycket.

För att möjliggöra övervakning skall huvudmålen för de prioriteringar som avses i a kvantifieras och ett begränsat antal indikatorer för resultat och effekt fastställas.

4. När det gäller målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning skall avsnittet om genomförandet innehålla följande:

a) En förteckning över operativa program och den preliminära årliga tilldelning från varje fond per program som skall garantera en god balans mellan regionala och tematiska åtgärder. I förteckningen skall också det belopp anges som avsatts för den nationella reserv för oförutsedda utgifter som avses i artikel 49.

b) De mekanismer som skall säkra samordningen mellan de operativa programmen och fonderna.

c) Stödet från andra finansieringsorgan, särskilt EIB, och samordningen av dessa med fonderna.

5. När det gäller de regioner som omfattas av konvergensmålet skall avsnittet om genomförandet också innehålla följande:

a) Det totala årliga anslaget från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska fiskerifonden.

b) De uppgifter som krävs för en förhandsbedömning i enlighet med additionalitetsprincipen enligt artikel 13.

6. Uppgifterna i den nationella strategiska referensramen skall beakta varje medlemsstats specifika institutionella bestämmelser.

Artikel 26

Utformning och antagande

1. Den nationella strategiska referensramen skall utarbetas av medlemsstaten i enlighet med dess institutionella struktur och i nära samarbete med de parter som avses i artikel 10. Den skall omfatta perioden 1 januari 2007–31 december 2013.

2. Varje medlemsstat skall snarast möjligt efter det att EU:s strategiska riktlinjer har antagits skicka kommissionen ett förslag till en nationell strategisk referensram. Medlemsstaterna får besluta att samtidigt lägga fram de operativa program som avses i artikel 31. Kommissionen skall föra förhandlingar om förslaget inom ramen för partnerskapet.

3. Innan de operativa program som avses i artikel 36 antas skall kommissionen, efter samråd med den kommitté som avses i artikel 105, fatta ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 104.2 om följande aspekter:

a) Den strategi och de prioriterade teman som valts ut för stöd från fonderna och formerna för övervakning av dessa.

b) Förteckningen över operativa program och den preliminära fördelningen av medel per program för vart och ett av fondernas mål, inbegripet beloppet till den nationella reserv för oförutsedda utgifter som avses i artikel 49.

c) Enbart när det gäller konvergensmålet: den utgiftsnivå som säkerställer överensstämmelse med additionalitetsprincipen enligt artikel 13 och de åtgärder som planeras i syfte att stärka effektivitet och sund förvaltning inom administrationen.

Detta beslut skall inte påverka tillämpningen av eventuella ändringar av de operativa program som avses i artikel 32.

KAPITEL III STRATEGISK UPPFÖLJNING OCH ÅRLIG DEBATT

Artikel 27

Medlemsstatens årsrapport

1. Från och med 2008 skall medlemsstaterna senast den 1 oktober varje år lämna in en rapport till kommissionen om hur genomförandet av strategin och målsättningarna fortskrider, med särskild hänsyn till fastställda indikatorer och till deras bidrag till genomförandet av EU:s strategiska riktlinjer för sammanhållning, tillsammans med tillgängliga utvärderingar.

Rapporten skall referera till den nationella handlingsplanen för sysselsättning.

2. I den nationella handlingsplanen för sysselsättning skall det varje år redogöras för hur den europeiska sysselsättningsstrategins riktlinjer genomförs i varje medlemsstat.

Artikel 28

Kommissionens årsrapport

1. Från och med 2009 skall kommissionen i början av varje år anta en årsrapport med en sammanfattning av den viktigaste utvecklingen, de viktigaste tendenserna och utmaningarna i samband med genomförandet av EU:s strategiska riktlinjer och de nationella strategiska referensramarna.

2. Rapporten skall baseras på kommissionens granskning och bedömning av de årsrapporter från medlemsstaterna som avses i artikel 27 och på alla andra tillgängliga uppgifter. I rapporten skall de uppföljningsåtgärder anges som medlemsstaterna och kommissionen skall vidta mot bakgrund av slutsatserna i rapporten.

Artikel 29

Årlig granskning

1. Den årliga rapport från kommissionen som avses i artikel 28 skall sändas till rådet tillsammans med rapporten om genomförandet av om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, den gemensamma sysselsättningsrapporten och rapporten om genomförandet av strategin för den inre marknaden inför Europeiska rådets vårmöte.

Den skall skickas till Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén för yttrande.

2. Varje vår skall rådet granska kommissionens årsapport, rapporten om genomförandet av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, den gemensamma sysselsättningsrapporten och rapporten av genomförandet av strategin för den inre marknaden.

3. På grundval av den årsrapport från kommissionen som avses i artikel 28 och på förslag från kommissionen skall rådet anta slutsatser om genomförandet av EU:s strategiska riktlinjer. Kommissionen skall se till att slutsatserna följs upp.

Artikel 30

Sammanhållningsrapport

Den rapport från kommissionen som avses i artikel 159 andra stycket i fördraget skall framför allt innehålla följande:

a) En redogörelse för framstegen när det gäller ekonomisk och social sammanhållning, inbegripet regionernas socioekonomiska situation och utveckling liksom integreringen av EU:s prioriteringar.

b) En redogörelse för den roll som fonderna, EIB och övriga finansieringsorgan spelar och effekten av övrig gemenskapspolitik eller nationell politik på de framsteg som gjorts.

Rapporten skall vid behov innehålla förslag på åtgärder och politik på EU-nivå som bör antas i syfte att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Den skall också vid behov ge förslag till ändringar i samband med nya initiativ inom EU-politiken när det gäller de strategiska riktlinjerna för sammanhållning.

Det år när sammanhållningsrapporten läggs fram skall denna ersätta kommissionens årsrapport enligt artikel 28. Den skall bli föremål för en årlig debatt i enlighet med förfarandet i artikel 29.

AVDELNING III

PROGRAMARBETE

KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR STRUKTURFONDERNA OCH SAMMANHÅLLNINGSFONDEN

Artikel 31

Utarbetande och godkännande av operativa program

1. Fondernas verksamhet i medlemsstaterna skall ta formen av operativa program inom den nationella strategiska referensramen. Varje operativt program skall omfatta en period mellan den 1 januari 2007 och den 31 december 2013. Ett operativt program skall omfatta bara ett av de tre mål som anges i artikel 3 om inte kommissionen och medlemsstaten kommer överens om något annat.

2. Varje operativt program skall utformas av medlemsstaten, eller av en myndighet som utses av medlemsstaten, i nära samarbete med de parter som avses i artikel 10.

3. Medlemsstaten skall, snarast möjligt efter det kommissionsbeslut som avses i artikel 26 eller samtidigt som den nationella strategiska referensramen enligt samma artikel läggs fram, lämna in ett förslag på ett operativt program till kommissionen som innehåller alla de punkter som avses i artikel 36.

4. Kommissionen skall granska det föreslagna operativa programmet för att avgöra huruvida det bidrar till att förverkliga målen och prioriteringarna i den nationella strategiska referensramen och till EU:s strategiska riktlinjer. Om kommissionen anser att ett operativt program inte är förenligt med EU:s strategiska riktlinjer eller den nationella referensramen skall den begära att medlemsstaten ser över programförslaget i enlighet med detta.

5. Kommissionen skall anta ett operativt program snarast möjligt efter det att medlemsstaten formellt lämnat in detta.

Artikel 32

Översyn av operativa program

1. På initiativ av en medlemsstat eller av kommissionen och efter godkännande av övervakningskommittén skall operativa program granskas på nytt och vid behov ses över för den återstående programperioden till följd av betydande socioekonomiska förändringar eller i syfte att ta större eller annan hänsyn till EU:s prioriteringar, särskilt mot bakgrund av rådets slutsatser. Operativa program får granskas på nytt mot bakgrund av en utvärdering och till följd av genomförandeproblem. Operativa program skall vid behov ses över till följd av tilldelning av de reserver som avses i artiklarna 48 och 49.

2. Kommissionen skall fatta beslut gällande begäran om översyn av operativa program snarast möjligt efter det att medlemsstaten lämnat in en formell begäran.

Artikel 33

Fondernas särdrag

1. Operativa program skall få stöd från endast en fond såvida inget annat föreskrivs i punkt 3.

2. Utan att det hindrar tillämpningen av de undantag som fastställs i de särskilda förordningarna om fonderna, får ERUF och ESF, som ett komplement och upp till högst 5 % av varje prioritering i ett operativt program, finansiera sådana åtgärder som faller under tillämpningsområdet för stödet från en annan fond, förutsatt att de är nödvändiga för att insatsen genomförs på ett tillfredsställande sätt och har direkt samband med denna.

3. I de medlemsstater som får stöd från Sammanhållningsfonden, skall ERUF och Sammanhållningsfonden gemensamt ge stöd till de operativa programmen inom områdena transportinfrastrukturer och miljö, även när det gäller större projekt.

Artikel 34

Geografiskt tillämpningsområde

1. De operativa program som lämnas in under konvergensmålet skall utarbetas på lämplig geografisk nivå, dock lägst på regional NUTS 2-nivå.

De operativa program som lämnas in under konvergensmålet och som får stöd från Sammanhållningsfonden skall utarbetas på nationell nivå.

2. De operativa program som lämnas in under målet regional konkurrenskraft och sysselsättning skall utarbetas på regional NUTS 1- eller NUTS 2-nivå i enlighet med det specifika institutionella systemet i medlemsstaten för regioner som får stöd från ERUF, om inte kommissionen och medlemsstaten kommer överens om något annat. De skall utarbetas av medlemsstaten på lämplig nivå om de finansieras av ESF.

3. De operativa program som lämnas in under målet europeiskt regionalt samarbete för gränsöverskridande samarbete skall utarbetas för varje gräns eller grupp av gränser av en lämplig gruppering på NUTS 3-nivå inbegripet enklaver. De operativa program som lämnas in under målet europeiskt regionalt samarbete för transnationellt samarbete skall utarbetas på nivån för varje enskilt samarbetsområde. Nätverksprogram skall gälla unionens hela territorium.

Artikel 35

Europeiska investeringsbankens och Europeiska investeringsfondens deltagande

1. EIB och Europeiska investeringsfonden (EIF) får i enlighet med bestämmelserna i deras respektive stadgar delta i programarbetet gällande stödet från fonderna.

2. EIB och EIF får på begäran från en medlemsstat delta i utformningen av den nationella strategiska referensramen och av de operativa programmen samt i verksamhet som har anknytning till utformningen av större projekt, finansieringen och partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn. Medlemsstaten får i samförstånd med EIB och EIF koncentrera de lån som beviljas till en eller flera av prioriteringarna i ett operativt program, särskilt när det gäller innovation och kunskapsekonomi, mänskligt kapital, miljö och projekt för grundläggande infrastruktur.

3. Kommissionen får rådgöra med EIB och EIF innan den antar de nationella strategiska referensramarna och de operativa programmen. Detta samråd skall särskilt gälla de operativa program som innehåller en preliminär förteckning över större projekt eller program som på grund av sina prioriteringar passar att för lån eller andra typer av marknadsbaserad finansiering.

4. Kommissionen får, om den anser det lämpligt för bedömningen av större projekt, begära att EIB granskar projektens tekniska kvalitet och ekonomiska och finansiella bärkraft, i synnerhet när det gäller de finansieringsinstrument som skall användas eller utvecklas.

KAPITEL II PROGRAMARBETETS INNEHÅLL

AVSNITT 1 OPERATIVA PROGRAM

ARTIKEL 36

Operativa program under målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning

1. De operativa program som anknyter till målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning skall innehålla följande:

a) En analys av situationen uttryckt i dess starka och svaga sidor och den strategi som valts för att åtgärda den.

b) En motivering till valet av prioriteringar med hänsyn till EU:s strategiska riktlinjer, den nationella strategiska referensramen och de därav följande prioriteringarna i det operativa programmet, liksom den förväntade effekten av den förhandsbedömning som avses i artikel 46.

c) Uppgifter om prioriteringarna och deras specifika mål. Målen skall kvantifieras med hjälp av ett begränsat antal indikatorer för genomförande, resultat och effekt, med beaktande av proportionalitetsprincipen. Med hjälp av indikatorerna skall det vara möjligt att mäta framstegen i förhållande till utgångsläget och målens effektivitet när det gäller genomförandet av prioriteringarna.

d) En uppdelning av insatsområdena i kategorier i enlighet med genomförandebestämmelserna för denna förordning.

e) En finansieringsplan som innehåller följande två tabeller:

i) En tabell med det totala planerade anslaget per år från varje enskild fond i enlighet med artiklarna 50–53. I finansieringsplanen skall anslagen för de regioner som får stöd under en övergångsperiod redovisas separat inom det totala anslaget från strukturfonderna. Det totala årliga planerade stödet från fonderna skall vara förenligt med den gällande budgetplanen och iaktta den gradvisa minskning som föreskrivs enligt artiklarna 16.2 och 17.4.

ii) En tabell som för hela programperioden och för varje prioritering specificerar det totala anslaget i form av gemenskapsstöd och stöd från offentliga nationella motsvarigheter samt den procentuella bidragssatsen från fonderna. I tabellen skall, som information, bidraget från EIB och övriga finansieringsorgan redovisas.

f) Information om komplementaritet med de åtgärder som finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska fiskerifonden.

g) Genomförandebestämmelserna för det operativa programmet enligt följande:

i) Medlemsstatens utnämning av alla de myndigheter som fastställs i artikel 58 eller, om medlemsstaten utnyttjar den möjlighet som avses i artikel 73, utnämningen av andra organ och förfaranden i enlighet med reglerna i artikel 73.

ii) En beskrivning av övervaknings- och utvärderingssystemen och av övervakningskommitténs sammansättning.

iii) En definition av förfarandena för penningflödena i syfte att garantera insyn.

iv) De bestämmelser som fastställts i syfte att säkerställa att det operativa programmet ges offentlighet.

v) En beskrivning av de förfaranden som kommissionen och medlemsstaten enats om för utbyte av datauppgifter i syfte att uppfylla kraven i samband med utbetalning, övervakning och utvärdering enligt denna förordning.

h) Utnämningen av det organ för bedömning av förenlighet som avses i artikel 70.

i) En preliminär förteckning över större projekt i den mening som avses i artikel 38 som skall lämnas in inom programperioden och som innehåller en preliminär årlig tidsplan.

Genomförandebestämmelserna för punkt d skall antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 104.2.

2. De operativa program som finansieras gemensamt av ERUF och Sammanhållningsfonden inom områdena transport och miljö skall omfattas av prioriteringar som är specifika för varje fond och ett särskilt åtagande för varje fond.

3. Varje enskilt operativt program under målet regional konkurrenskraft och sysselsättning skall innehålla en motivering till den tematiska, geografiska och ekonomiska koncentrationen.

När det gäller de operativa program som finansieras av ERUF skall motiveringen baseras på följande:

a) Den verifierbara kopplingen mellan det mål som relaterar till en balanserad utveckling i regionen och de valda prioriteringarna.

b) Den hävstångseffekt på de viktigaste prioriteringarna för utvecklingen i den berörda regionen, särskilt när det gäller innovation, som genereras av en kritisk massa vad gäller ekonomiska resurser och ett betydande antal stödmottagare.

När det gäller de operativa program som finansieras av ESF skall motiveringen baseras på följande:

a) De valda prioriteringarnas bidrag till genomförandet av rådets rekommendationer angående genomförandet av sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna.

b) Hävstångseffekten på de viktigaste prioriteringarna och målsättningarna i den europeiska sysselsättningsstrategin och på EU:s målsättningar när det gäller social integration.

4. De operativa program som finansieras genom ERUF skall därutöver för målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning innehålla följande:

a) Åtgärder för interregionalt samarbete med minst en region i en annan medlemsstat i varje regionalt program.

b) Information om förhållningssättet när det gäller städer och tätorter, inbegripet förteckningen över utvalda städer och förfarandena för vidaredelegering till lokala myndigheter, eventuellt genom globalt stöd.

c) Åtgärder för att i preventivt syfte anpassa de regionala ekonomierna till förändringar i det ekonomiska läget i Europa och internationellt.

d) Särskilda prioriteringar för de åtgärder som finansieras genom de ytterligare anslag som avses i artikel 16.1 d under de operativa program som ger stöd till de yttersta randområdena.

5. Genom undantag från punkt 1 skall det operativa program som varje enskild medlemsstat föreslår för den nationella reserv för oförutsedda utgifter som avses i artikel 49, i enlighet med artikel 31 omfatta endast sådan information som avses i punkt 1 e i, 1 g och 1 h tillsammans med följande:

a) En analys av läget i de utsatta sektorerna och i de sektorer som kan komma att påverkas av konsekvenserna av en liberalisering av handeln.

b) En angivelse av de prioriteringar som gäller anpassning av de arbetstagare som eventuellt berörs och diversifieringen av de regionala ekonomierna.

6. Om en av de oförutsedda händelser som avses i artikel 49 inträffar skall medlemsstaten begära att kommissionen gör en översyn av det operativa programmet i enlighet med artikel 32, inbegripet den information som avses i punkt 1 c och 1 e ii.

Artikel 37

Operativa program under målet europeiskt regionalt samarbete

Utan att det hindrar tillämpningen av artikel 36 skall särskilda regler för programarbetet fastställas i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr […] rörande Europeiska regionala utvecklingsfonden när det gäller operativa program inom ramen för målet europeiskt regionalt samarbete.

AVSNITT 2 STÖRRE PROJEKT

ARTIKEL 38

Innehåll

Som ett led i ett operativt program får ERUF och Sammanhållningsfonden finansiera utgifter i samband med en insats som omfattar en rad arbeten, verksamheter eller tjänster som syftar till att fullgöra en odelbar ekonomisk eller teknisk uppgift som har tydligt fastställda mål och vars kostnad överstiger 25 miljoner euro när det gäller miljöområdet och 50 miljoner euro om det gäller andra områden, nedan kallade ”större projekt”.

Artikel 39

Information till kommissionen

Förvaltningsmyndigheten skall lämna följande uppgifter om större projekt till kommissionen:

a) Uppgift om det organ som ansvarar för genomförandet.

b) Uppgift om investeringens art, en beskrivning av denna, dess finansieringsram och lokalisering.

c) Resultatet av genomförbarhetsstudierna.

d) En tidsplan för projektets genomförande och, om genomförandeperioden för den berörda insatsen förväntas bli längre än programperioden, de olika faser för vilka medfinansiering från unionen begärs under programperioden 2007–2013.

e) En kostnads-nyttoanalys, inbegripet en riskbedömning och den förväntade effekten på den berörda sektorn och på den socioekonomiska situationen i medlemsstaten eller i regionen och, när så är möjligt, i andra regioner i gemenskapen.

f) En försäkran om förenlighet med gemenskapslagstiftningen.

g) En miljökonsekvensbeskrivning.

h) En motivering till den offentliga finansieringen.

i) En finansieringsplan som skall visa de totala planerade ekonomiska medlen och det planerade stödet från fonderna, EIB, EIF och alla andra källor för gemenskapsstöd, tillsammans med årsplaneringen för projektet.

Artikel 40

Kommissionens beslut

1. Kommissionen skall bedöma det större projektet, vid behov i samråd med externa experter, däribland EIB, mot bakgrund av de faktorer som anges i artikel 39, dess överensstämmelse med prioriteringarna i det operativa programmet, dess bidrag till att förverkliga prioriteringarnas mål och dess överensstämmelse med övrig EU-politik.

2. Kommissionen skall erbjuda medlemsstaterna metodologiskt stöd och fastställa referensvärden för de viktigaste parametrarna i kostnads-nyttoanalysen.

3. Kommissionen skall fatta ett beslut snarast möjligt efter det att medlemsstaten eller förvaltningsmyndigheten har lämnat in alla uppgifter som avses i artikel 39. I beslutet skall det konkreta målet definieras, det belopp på vilket medfinansieringssatsen för prioriteringen skall tillämpas samt årsplaneringen.

4. Om kommissionen inte beviljar något ekonomiskt stöd till ett större projekt skall den underrätta medlemsstaten om skälen till detta.

AVSNITT 3 GLOBALT STÖD

ARTIKEL 41

Allmänna bestämmelser

1. Förvaltningsmyndigheten får anförtro förvaltningen och genomförandet av en del av det operativa programmet till ett eller flera förmedlande organ som förvaltningsmyndigheten utser, däribland lokala myndigheter, organ för regional utveckling eller icke-statliga organisationer, vilka skall ansvara för genomförandet av en eller flera insatser i enlighet med bestämmelserna i ett avtal som ingås mellan förvaltningsmyndigheten och detta organ.

Sådan delegering skall inte påverka förvaltningsmyndighetens och medlemsstaternas ekonomiska ansvar.

2. Det förmedlande organ som skall ansvara för att förvalta det globala stödet måste lämna garantier för sin solvens och sin kompetens när det gäller administrativ och ekonomisk förvaltning. Det måste normalt sett vara etablerat eller representerat i den region eller de regioner som omfattas av det operativa programmet vid den tidpunkt då det utses.

Artikel 42

Genomförandebestämmelser

I det avtal som ingås mellan förvaltningsmyndigheten och det förmedlande organet skall följande noggrant fastställas:

a) De insatser som skall genomföras.

b) Kriterierna för val av stödmottagare.

c) Nivåerna för stöd från fonderna och bestämmelserna för stödet, däribland bestämmelser för utnyttjandet av eventuellt upplupna räntor.

d) Upplägget för övervakning, utvärdering och säkerställande av den ekonomiska kontrollen av det globala stödet enligt artikel 58.1 gentemot förvaltningsmyndigheten, däribland rutiner för att återkräva felaktigt utbetalda belopp och redovisning av räkenskaperna.

e) Användningen av en finansiell garanti eller motsvarande.

Avsnitt 4Tekniskt stöd

ARTIKEL 43

Tekniskt stöd på kommissionens initiativ

1. Fonderna får, på initiativ av kommissionen eller för dess räkning och upp till ett högsta belopp på 0,30 % av deras respektive årliga anslag, finansiera de åtgärder i samband med förberedelser, övervakning, administrativt och tekniskt stöd, utvärdering, revision och kontroll som är nödvändiga för genomförandet av denna förordning. Dessa åtgärder skall verkställas i enlighet med artikel 53.2 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 och med alla andra bestämmelser i den förordningen och de genomförandebestämmelser till denna som är tillämpliga för denna form av budgetgenomförande

Åtgärderna skall omfatta följande:

a) Studier i anknytning till utformningen av EU:s strategiska riktlinjer, kommissionens årsrapport och den vart tredje år återkommande sammanhållningsrapporten.

b) Utvärderingar, rapporter från experter, statistik och studier, även sådana av allmän karaktär som gäller fondernas verksamhet.

c) Åtgärder riktade till parterna, fondernas stödmottagare och allmänheten, även informationsåtgärder.

d) Åtgärder för informationsspridning, nätverk, ökad medvetenhet, främjande av samarbete och erfarenhetsutbyte i hela unionen.

e) Inrättande, drift och samkörning av datasystem för förvaltning, övervakning och utvärdering.

f) Förbättring av utvärderingsmetoder och informationsutbyte som avser praxis på detta område.

2. Kommissionen skall fatta ett beslut för de åtgärder som anges i punkt 1 i enlighet med förfarandet i artikel 104.2 när stöd från ERUF eller från Sammanhållningsfonden planeras.

3. Kommissionen skall efter samråd med den kommitté som avses i artikel 105 fatta ett beslut för de åtgärder som anges i punkt 1 i enlighet med förfarandet i artikel 104.2 när stöd från ERUF eller från Sammanhållningsfonden planeras.

Artikel 44

Tekniskt stöd från medlemsstaterna

1. På initiativ från medlemsstaten får fonderna för varje enskilt operativt program finansiera åtgärder i samband med förberedelser, förvaltning, övervakning, utvärdering, information och kontroller samt åtgärder för att stärka den administrativa förmågan för genomförandet av fonderna inom följande gränser:

a) 4 % av det totala belopp som tilldelats varje operativt program under målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning.

b) 6 % av det totala belopp som tilldelats varje operativt program under målet europeiskt regionalt samarbete.

2. När det gäller konvergensmålet får åtgärder för tekniskt stöd genomföras i form av särskilda operativa program upp till ett belopp motsvarande högst 4 % av det totala anslaget.

AVDELNING IV

MÅLUPPFYLLELSE

KAPITEL I UTVÄRDERING

Artikel 45

Allmänna bestämmelser

1. EU:s strategiska riktlinjer, den nationella strategiska referensramen samt de operativa programmen skall utvärderas.

Syftet med utvärderingarna är att förbättra kvaliteten, måluppfyllelsen och kontinuiteten i stödet från fonderna och genomförandet av de operativa programmen. De skall också bedöma programmens effekt mot bakgrund av EU:s strategiska mål, artikel 158 i fördraget och den berörda medlemsstatens eller regionens särskilda strukturella problem samtidigt som de tar hänsyn till behoven av hållbar utveckling och till gällande gemenskapslagstiftning i fråga om miljökonsekvenser och strategisk miljöbedömning.

2. En utvärdering kan vara strategisk i syfte att undersöka hur ett program eller en grupp av program utvecklas i förhållande till EU:s prioriteringar och till de nationella prioriteringarna. En utvärdering kan också vara operativ i syfte att stödja övervakningen av ett operativt program. Utvärderingarna skall genomföras före, under eller efter programperioden.

3. Ansvaret för organisationen av den utvärderingsverksamhet som avses i punkt 1 skall beroende på omständigheterna ligga hos medlemsstaten eller kommissionen i enlighet med proportionalitetsprincipen och på grundval av ett partnerskap mellan medlemsstaten och kommissionen. Utvärderingen skall göras av oberoende utvärderare. Resultaten skall offentliggöras utom i fall då den myndighet som ansvarar för utvärderingen uttryckligen motsätter sig detta i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 rörande tillgång till handlingar[11].

4. Utvärderingarna skall finansieras från budgeten för tekniskt stöd.

5. Kommissionen skall fastställa de metoder för utvärdering och de normer som skall tillämpas i enlighet med förfarandet i artikel 104.2

Artikel 46

Medlemsstaternas ansvar

1. Medlemsstaterna skall tillhandahålla den personal och de ekonomiska resurser som krävs för att genomföra utvärderingarna, organisera produktion och insamlande av nödvändiga uppgifter och använda de olika sorters information som blir tillgängliga genom övervakningssystemet.

De skall också inom ramen för konvergensmålet utarbeta en utvärderingsplan i syfte att förbättra förvaltningen av operativa program och möjligheten att utvärdera dem. I planen skall den preliminära utvärderingsverksamhet anges som medlemsstaten har för avsikt att genomföra under de olika etapperna av genomförandet.

2. Medlemsstaterna skall göra en förhandsbedömning mot bakgrund av den nationella strategiska referensramen i syfte att bedöma den föreslagna insatsens effekt och om den är förenlig med EU:s strategiska riktlinjer och de utvalda nationella och regionala prioriteringarna.

3. Medlemsstaterna skall genomföra en förhandsbedömning av varje operativt program under konvergensmålet.

När det gäller målet regional konkurrenskraft och sysselsättning skall de antingen göra en utvärdering som omfattar samtliga operativa program eller en utvärdering för varje fond, varje prioritering eller varje operativt program.

Syftet med förhandsbedömningen skall vara att optimera fördelningen av budgetmedlen under de operativa programmen och förbättra kvaliteten i programarbetet. Förhandsbedömningen skall identifiera och bedöma behoven på medellång och lång sikt, de mål som skall uppnås, förväntade resultat, kvantifierade mål, vid behov överensstämmelsen med den strategi som föreslagits för regionen, mervärdet för gemenskapen, i vilken utsträckning EU:s prioriteringar har beaktats, lärdomar från tidigare programarbete och kvaliteten på förfarandena för genomförande, övervakning, utvärdering och ekonomisk förvaltning.

4. I syfte att bedöma hur programarbetet fortskrider mot bakgrund av de åtaganden som ingåtts vid periodens början, integrationen av EU:s strategiska riktlinjer samt den nationella referensramen skall medlemsstaterna senast 2010 göra antingen en utvärdering som omfattar samtliga operativa program under varje mål, eller en utvärdering för varje enskilt operativt program.

5. Under programperioden skall medlemsstaterna göra en särskild utvärdering som är knuten till övervakningen av operativa program om det vid övervakningen av programmen konstateras en väsentlig avvikelse från de ursprungligen fastställda målen och om det har lämnats in förslag till en översyn av operativa program. Resultaten skall skickas till övervakningskommittén för det operativa programmet och till kommissionen.

Artikel 47

Kommissionens ansvar

1. Kommissionen skall göra utvärderingar i syfte att utarbeta och övervaka EU:s strategiska riktlinjer.

2. Kommissionen får, på eget initiativ eller i partnerskap med den berörda medlemsstaten, göra särskilda utvärderingar i enlighet med artikel 46.5.

3. Kommissionen skall göra en efterhandsutvärdering för varje mål i samarbete med medlemsstaten och förvaltningsmyndigheterna som skall stå för insamling av nödvändiga uppgifter.

Utvärderingen skall täcka samtliga operativa program under varje enskilt mål och granska i vilken utsträckning medlen använts, programarbetets måluppfyllelse och effektivitet, den socioekonomiska effekten och effekten på EU:s prioriteringar.

Utvärderingen skall genomföras för vart och ett av målen och syfta till att dra slutsatser som kan användas i politiken för ekonomisk, social och regional sammanhållning.

Den skall identifiera de faktorer som medverkar till att genomförandet av de operativa programmen blir en framgång eller ett misslyckande, även ur ett hållbarhetsperspektiv, och identifiera god praxis.Efterhandsutvärderingen skall vara slutförd senast den 31 december 2015.

KAPITEL II RESERVER

Artikel 48

EU-reserv för kvalitet och resultat

1. Inom ramen för den årliga debatt som avses i artikel 29 skall rådet år 2011 i enlighet med förfarandet i artikel 161 i fördraget, fördela den reserv som avses i artikel 20 mellan medlemsstaterna i syfte att belöna framsteg som gjorts i förhållande till utgångsläget.

a) För konvergensmålet skall detta ske på grundval av följande kriterier:

i) Tillväxten uttryckt i bruttonationalprodukt per capita mätt på NUTS 2-nivå i förhållande till genomsnitt i EU och på grundval av tillgängliga uppgifter för perioden 2004–2010.

ii) Tillväxten uttryckt i sysselsättningsgrad på NUTS 2-nivå på grundval av tillgängliga uppgifter för perioden 2004–2010.

b) För målet regional konkurrenskraft och sysselsättning skall detta ske på grundval av följande kriterier:

i) Proportionellt till de regioner som mellan 2007 och 2010 använt minst 50 % av sitt anslag från ERUF på verksamheter med anknytning till innovation enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr […].

ii) Tillväxten uttryckt i sysselsättningsgrad på NUTS 2-nivå på grundval av tillgängliga uppgifter för perioden 2004–2010.

2. Varje medlemsstat skall fördela de aktuella beloppen mellan de operativa programmen med hänsyn till kriterierna i den föregående punkten.

Artikel 49

Nationell reserv för oförutsedda utgifter

1. Medlemsstaten skall avsätta ett belopp motsvarande 1 % av det årliga stödet från strukturfonderna till konvergensmålet och 3 % av det årliga stödet till målet regional konkurrenskraft och sysselsättning i syfte att ha täckning för oförutsedda lokala eller sektoriella kriser i samband med ekonomisk och social omstrukturering eller till följd av liberaliseringen av handeln.

Reserven skall användas till att förbättra de berörda arbetstagarnas anpassningsförmåga och den ekonomiska diversifieringen i de berörda regionerna som ett komplement till de operativa programmen.

2. Alla medlemsstater skall lämna förslag på särskilda operativa program för de budgetåtaganden som täcker hela perioden i syfte att åtgärda sådana kriser som avses i den föregående punkten.

AVDELNING V

EKONOMISKT STÖD FRÅN FONDERNA

KAPITEL I STÖD FRÅN FONDERNA

Artikel 50

Modulering av stödsatserna

Stödet från fonderna skall moduleras mot bakgrund av följande:

a) De särskilda problemens omfattning, i synnerhet omfattningen av ekonomiska, sociala eller regionala problem.

b) Varje prioriterings betydelse för EU:s prioriteringar enligt EU:s strategiska riktlinjer.

c) Miljöskydd och miljöförbättring, främst genom tillämpning av försiktighetsprincipen, principen om förebyggande åtgärder samt principen om att förorenaren betalar.

d) I vilken grad privata finansieringskällor mobiliserats, särskilt genom partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn, inom berörda områden.

Artikel 51

Stöd från fonderna

1. I beslutet om godkännande av ett operativt program skall den maximala stödnivån fastställas liksom det maximala stödbeloppet per fond till varje operativt program inom varje prioritering. I beslutet skall anslagen till de regioner som får stöd under en övergångsperiod redovisas separat.

2. Stödet från fonderna skall beräknas i förhållande till de totala offentliga utgifterna.

3. Följande tak skall gälla för stödet från fonderna:

a) 85 % av de offentliga utgifter som medfinansieras av Sammanhållningsfonden.

b) 75 % av de offentliga utgifter som medfinansieras av ERUF eller ESF inom ramen för operativa program i regioner som är stödberättigande under konvergensmålet.

c) 50 % av de offentliga utgifter som medfinansieras av ERUF eller ESF inom ramen för operativa program under målet regional konkurrenskraft och sysselsättning.

d) 75 % av de offentliga utgifter som medfinansieras av ERUF inom ramen för operativa program under målet europeiskt regionalt samarbete.

e) Medfinansieringsnivån för särskilda åtgärder som finansieras under de extra anslagen till de yttersta randområdena enligt artikel 5.4 skall vara 50 % av de offentliga utgifterna.

Om regionerna är belägna i en medlemsstat som omfattas av Sammanhållningsfonden får genom undantag från b EU-stödet i väl motiverade undantagsfall höjas till högst 80 % av de offentliga utgifter som medfinansieras av ERUF eller ESF.

4. Det maximala stödet från fonderna skall ökas till 85 % av de offentliga utgifterna för operativa program under målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning i de yttersta randområdena och för operativa program under konvergensmålet på avlägset belägna grekiska öar.

Artikel 52

Ökning av stödet

1. Utan hinder av de tak som fastställs i artikel 51 får stödet från ERUF till prioriteringar i operativa program ökas enligt följande:

a) Med 10 procentenheter för interregionalt samarbete enlig artikel 36.4 b under målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning.

b) Med 5 procentenheter under målet regional konkurrenskraft och sysselsättning när prioriteringen huvudsakligen gäller områden med geografiska eller naturbetingade nackdelar enligt följande definitioner:

i) Östater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden och andra öar med undantag av sådana där medlemsstatens huvudstad är belägen eller som har en fast förbindelse till fastlandet.

ii) Bergsområden enligt definitionen i medlemsstatens nationella lagstiftning.

iii) Glest (mindre än 50 invånare per km2) och mycket glest (mindre än 8 invånare per km2) befolkade områden.

iv) Områden som den 30 april 2004 utgjorde unionens yttre gränser men som efter detta datum inte längre utgör dessa.

Ökningen för områden med geografiska eller naturbetingade nackdelar får inte resultera i ett stöd för en prioritering som sammanlagt överstiger 60 % av de offentliga utgifterna för prioriteringen i fråga.

2. Utan hinder av de tak som fastställs i artikel 51 får stödet från ESF till prioriteringar i operativa program under målen konvergens och regional konkurrenskraft och sysselsättning ökas med 10 procentenheter för åtgärder som främjar interregionalt och transnationellt samarbete. Dessa åtgärder skall utgöra en del av en särskild prioritering.

Artikel 53

Övriga bestämmelser

1. Stödet från fonderna för varje prioritering får inte vara lägre än 20 % av de offentliga utgifterna.

2. Åtgärder för tekniskt stöd som genomförs på initiativ av eller för kommissionens räkning får finansieras upp till 100 %.

3. Under den period för stödberättigande som avses i artikel 55.1

a) får en prioritering medfinansieras av endast en fond åt gången,

b) får en insats medfinansieras av en fond under endast ett operativt program åt gången.

4. När det gäller stöd till företag skall det offentliga stöd som beviljas under operativa program iaktta taken för statligt stöd.

5. Utgifter som medfinansieras av fonderna får inte medfinansieras av något annat av EU:s finansieringsorgan.

KAPITEL II INKOMSTGENERERANDE PROJEKT

Artikel 54

Inkomstgenererande projekt

1. I denna förordning avses med inkomstgenererande projekt ett projekt som omfattar en infrastruktur vars användning innebär avgifter som användarna betalar direkt och varje annan insats som följer av försäljning eller uthyrning eller utarrendering av mark eller byggnader.

2. Offentliga utgifter för inkomstgenererande projekt skall beräknas på grundval av investeringskostnaderna minus det aktuella värdet av nettointäkten från investeringen under en specificerad referensperiod. Vid beräkningen skall det tas hänsyn till den normalt förväntade lönsamheten för den typ av investering som det gäller, till tillämpningen av principen att förorenaren betalar, och vid behov, till principen om skälighet mot bakgrund av den berörda medlemsstatens relativa välstånd.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas på projekt som omfattas om reglerna för statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i fördraget.

4. Om insatsen helt eller delvis inbegriper försäljning som genererar inkomster, måste dessa dras av från underlaget vid beräkningen av det stödberättigande belopp som förvaltningsmyndigheten skall deklarera till kommissionen.

KAPITEL III STÖDBERÄTTIGANDE UTGIFTER

Artikel 55

Stödberättigande utgifter

1. Utgifter skall berättiga till bidrag från fonderna om stödmottagaren de facto har ådragit sig dessa vid genomförandet av en insats mellan den 1 januari 2007 och den 31 december 2015. Medfinansierade insatser får inte ha slutförts före den dag då stödberättigandet börjar gälla.Utgifter för större projekt skall vara stödberättigande från den dag då projektet lämnas in till kommissionen.

2. Utgifter skall berättiga till stöd från fonderna endast om de har uppstått för insatser som beslutats av förvaltningsmyndigheten för det berörda operativa programmet eller under dennas ansvar, i enlighet med de kriterier som fastställs av övervakningskommittén.

En ny utgift som läggs till vid ändringen av ett operativt program enligt artikel 32 skall vara stödberättigande från den dag då kommissionen mottar ansökan om ändring av det operativa programmet. Denna bestämmelse skall inte tillämpas på de operativa program som avses i artikel 36.5.

3. Reglerna för utgifters stödberättigande skall fastställas på nationell nivå med förbehåll för de undantag som fastställs i de särskilda förordningarna för varje enskild fond. De skall omfatta samtliga offentliga utgifter som deklareras under det operativa programmet.

4. Punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel skall inte gälla de utgifter som avses i artikel 43.

KAPITEL IV INSATSERNAS VARAKTIGHET

Artikel 56

Insatsernas varaktighet

1. Medlemsstaten eller förvaltningsmyndigheten skall säkerställa att en insats får behålla sitt stöd från fonderna endast om den inom sju år räknat från dagen för den behöriga nationella myndighetens eller förvaltningsmyndighetens beslut om finansiering inte har varit föremål för någon betydande förändring

a) som påverkar dess karaktär eller villkoren för dess genomförande eller innebär att ett företag eller ett offentligt organ får en otillbörlig förmån, och

b) som följer antingen av en förändring av ägandeförhållandena för en infrastruktur eller av upphörande av en produktionsverksamhet.

2. Förvaltningsmyndigheten skall informera kommissionen om varje ändring av detta slag. Kommissionen skall vidarebefordra denna information till övriga medlemsstater.

3. Felaktigt utbetalade belopp skall återkrävas i enlighet med artiklarna 99–103.

4. Medlemsstaterna och kommissionen skall säkerställa att företag som omfattas av eller har omfattats av återkrav enligt punkt 3 till följd av överföring av en produktionsverksamhet inom en medlemsstat eller till en annan medlemsstat inte får stöd från fonderna.

AVDELNING VI FÖRVALTNING, ÖVERVAKNING OCH KONTROLLER

KAPITEL I FÖRVALTNING OCH KONTROLLER

Artikel 57

Allmänna principer för förvaltning och kontroller

1. De förvaltnings- och kontrollsystem för operativa program som medlemsstaterna inrättar skall sörja för följande:

a) En klar och tydlig definition av arbetsuppgifterna för de organ som deltar i förvaltning och kontroll och en klar och tydlig fördelning av arbetsuppgifterna inom varje organ.

b) En klar och tydlig åtskillnad av arbetsuppgifterna mellan de organ som deltar i förvaltning, attestering av utgifter och kontroll och mellan dessa arbetsuppgifter inom varje organ.

c) Tillräckliga resurser för varje organ för att utföra de arbetsuppgifter de tilldelats.

d) Effektiv internrevision.

e) Tillförlitlig bokföring, övervakning och ekonomisk rapportering i datoriserad form.

f) Ett effektivt system för rapportering och övervakning i de fall där uppgifterna delegeras.

g) Handböcker med anvisningar för de arbetsuppgifter som skall utföras.

h) Effektiva rutiner för att kontrollera att systemen fungerar korrekt.

i) System och förfaranden för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja.

j) Förfaranden för rapportering och övervakning vid oegentligheter och återkrav av felaktigt utbetalda belopp.

2. De åtgärder som fastställs i punkt 1 b, c, d, f och h skall stå i proportion till de offentliga utgifterna för det operativa program som berörs.

Artikel 58

Utnämning av myndigheter

1. För varje operativt program skall medlemsstaten utnämna följande myndigheter:

a) En förvaltningsmyndighet: en myndighet, eller ett offentligt eller privat nationellt, regionalt eller lokalt organ som utses av medlemsstaten, eller medlemsstaten själv när denna utför uppgiften, som skall förvalta ett operativt program.

b) En attesterande myndighet: ett organ eller en lokal, regional eller nationell myndighet som utses av medlemsstaten för att attestera utgiftsdeklarationer och ansökningar om utbetalning innan de skickas till kommissionen.

c) En revisionsmyndighet: Ett organ som i sin verksamhet har en oberoende ställning gentemot den förvaltningsmyndighet och den attesterande myndighet som medlemsstaten utsett för varje enskilt operativt program och som ansvarar för kontrollen av att förvaltnings- och kontrollsystemet fungerar tillfredsställande.

2. Utöver de myndigheter som anges i den föregående punkten skall medlemsstaten också utse ett behörigt organ som skall ta emot kommissionens utbetalningar och ett eller flera organ som ansvarar för utbetalningarna till stödmottagarna.

3. Medlemsstaten skall fastställa regler för sina förbindelser med dessa myndigheter och organ och deras förbindelser med kommissionen.

Utan att det påverkar tillämpningen av denna förordning skall medlemsstaten fastställa de inbördes förbindelserna mellan dessa myndigheter som skall utföra sina uppgifter i full överensstämmelse med den berörda medlemsstatens institutionella, rättsliga och finansiella system.

4. Om inte annat följer av artikel 57.1 b får åtskilliga eller samtliga arbetsuppgifter i samband med förvaltning, utbetalning, attestering och kontroll utföras av ett och samma organ.

5. Särskilda regler för förvaltning och kontroll för operativa program under målet europeiskt regionalt samarbete skall fastställas i förordning (EG) nr […].

6. Kommissionen skall anta tillämpningsföreskrifter för genomförandet av artiklarna 59, 60 och 61 i enlighet med förfarandet i artikel 104.3.

Artikel 59

Förvaltningsmyndighetens uppgifter

Förvaltningsmyndigheten skall ha ansvaret för att det operativa programmet förvaltas och genomförs på ett effektivt och korrekt sätt, och i detta ingår särskilt följande:

a) Att se till att urvalet av insatser för finansiering sker enligt kriterierna för operativa program och att de under hela genomförandeperioden uppfyller kraven i tillämpliga EU-regler och nationella regler.

b) Att kontrollera leveranser och tillhandahållande av medfinansierade produkter och tjänster och att de utgifter som deklareras för insatser verkligen har uppstått och uppfyller kraven i EU-regler och nationella regler.

c) Att se till att det finns ett system för att elektroniskt registrera och spara utförligt bokföringsmaterial för varje insats i det operativa programmet och att de uppgifter om genomförandet som krävs för ekonomisk förvaltning, övervakning, kontroll och utvärdering samlas in.

d) Att se till att stödmottagare och organ som deltar i genomförandet av insatserna använder antingen ett separat redovisningssystem eller en lämplig redovisningskod för alla transaktioner som har samband med insatsen.

e) Att se till att de utvärderingar av de operativa programmen som avses i artikel 46 genomförs inom de tidsfrister som fastställs i denna förordning och uppfyller de kvalitetskrav som kommissionen och medlemsstaten enats om.

f) Att införa rutiner i syfte att säkerställa att samtliga de dokument rörande utgifter och revision som krävs för att säkerställa en tillfredsställande verifieringskedja sparas i enlighet med kraven i artiklarna 88 och 98.

g) Att se till att den attesterande myndigheten inför attesteringen får all nödvändig information om de förfaranden som tillämpats och de revisioner som utförts när det gäller utgifterna.

h) Att leda arbetet i övervakningskommittén och förse den med de handlingar som krävs för att övervaka kvaliteten på det operativa programmets genomförande mot bakgrund av programmets särskilda mål.

i) Att utarbeta och, efter godkännande av övervakningskommittén, skicka års- och slutrapporterna om genomförandet till kommissionen.

j) Att säkerställa att kraven rörande information och offentlighet i artikel 68 är uppfyllda.

k) Att tillhandahålla kommissionen sådan information att den kan göra en bedömning av större projekt.

Artikel 60

Den attesterande myndighetens uppgifter

Den attesterande myndigheten för ett operativt program skall särskilt ansvara för följande:

a) Att utarbeta attesterade utgiftsdeklarationer och ansökningar om utbetalning i elektronisk form och skicka dessa till kommissionen.

b) Att intyga

i) att utgiftsdeklarationen är korrekt, har utarbetats med hjälp av tillförlitliga bokföringssystem och grundar sig på kontrollerbara verifikationer,

ii) att de utgifter som deklarerats överensstämmer med tillämpliga EU-regler och nationella regler och har uppstått i samband med insatser som valts ut för finansiering i enlighet med de kriterier som är tillämpliga för programmet och i överensstämmelse med EU-regler och nationella regler.

c) Att se till att den inför attesteringen har mottagit tillräckliga uppgifter från förvaltningsmyndigheten om de förfaranden som tillämpats och de revisioner som genomförts när det gäller de utgifter ingår i utgiftsdeklarationen.

d) Att vid attesteringen ta hänsyn till resultaten från samtliga revisioner som genomförts av revisionsmyndigheten eller under dennas ansvar.

e) Att elektroniskt spara bokföringsmaterial för utgifter som deklarerats till kommissionen.

f) Att säkerställa att allt EU-stöd som till följd av uppdagade oegentligheter konstateras vara felaktigt utbetalat återkrävs, tillsammans med ränta i förekommande fall, att bokföra de belopp som kan återkrävas och återbetala de återvunna beloppen till kommissionen, om möjligt genom att dra av dem från den följande utgiftsdeklarationen.

Artikel 61

Revisionsmyndighetens uppgifter

1. Revisionsmyndigheten för ett operativt program skall särskilt ansvara för följande:

a) Att säkerställa att revisioner genomförs i enlighet med internationellt accepterade revisionsstandarder i syfte att kontrollera att förvaltnings- och kontrollsystemet för det operativa programmet fungerar effektivt.

b) Att säkerställa att ett lämpligt urval av insatser omfattas av revision i syfte att kontrollera de deklarerade utgifterna.

c) Att inom sex månader efter godkännandet av det operativa programmet lägga fram en revisionsstrategi för kommissionen som skall omfatta de organ som kommer att genomföra de revisioner som avses i a och b, den metod som kommer att användas, urvalsmetoden för revisioner av insatser och den preliminära planeringen för revisionerna i syfte att säkerställa att de viktigaste organen omfattas av revision och att revisionerna är jämnt för delade under programperioden.

d) I de fall där gemensamma system tillämpas för mer än ett operativt program får en enda kombinerad revisionsstrategi lämnas in enligt c.

e) Att senast den 30 juni varje år mellan 2008 och 2016

i) upprätta en årlig kontrollrapport med resultaten av de revisioner som genomförts i enlighet med revisionsstrategin för det operativa programmet under det föregående året och ange alla brister som konstaterats i programmets förvaltnings- och kontrollsystemen. Informationen för åren 2014 och 2015 kan tas upp i slutrapporten som skall åtfölja revisionsutlåtandet ,

ii) utarbeta ett yttrande om huruvida förvaltnings- och kontrollsystemet har fungerat tillräckligt effektivt för att ge en rimlig garanti för att de utgiftsdeklarationer som lämnats till kommissionen under året varit korrekta och för de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

f) Att tillhandahålla uppgifter om revisioner och yttranden vilka kan samlas i en enda rapport om ett gemensamt system tillämpas på flera operativa program.

g) Att vid avslutande av ett operativt program lämna ett utlåtande med en bedömning av om ansökan om slutbetalning är giltig och om de underliggande transaktionerna för den slutliga utgiftsdeklarationen är lagliga och korrekta, vilket skall stödjas av en slutlig kontrollrapport.

2. Om de revisioner som avses i a och b genomförs av ett annat organ än revisionsmyndigheten skall denna se till att detta organ i sin verksamhet har den oberoende ställning som krävs och att arbetet genomförs i enlighet med internationellt accepterade revisionsstandarder.

KAPITEL II ÖVERVAKNING

Artikel 62

Övervakningskommitté

Medlemsstaten skall inrätta en övervakningskommitté för varje operativt program enligt överenskommelse med förvaltningsmyndigheten och efter samråd med parterna.

Varje övervakningskommitté skall inrättas inom tre månader efter beslutet om godkännande av det operativa programmet.

Kommittén skall fastställa sin egen arbetsordning inom den berörda medlemsstatens institutionella, rättsliga och finansiella ram och anta den tillsammans med förvaltningsmyndigheten.

Artikel 63

Sammansättning

1. Övervakningskommitténs ordförande skall vara en företrädare för medlemsstaten eller förvaltningsmyndigheten.

Kommitténs sammansättning skall beslutas av medlemsstaten och omfatta de parter som avses i artikel 10 och förvaltningsmyndigheten.

2. På eget initiativ får en företrädare för kommissionen delta som rådgivare i övervakningskommitténs arbete. En företrädare för EIB och EIF får delta som rådgivare för de operativa program som de ger stöd till.

Artikel 64

Uppgifter

Övervakningskommittén skall se till att det operativa programmet når de uppställda målen och är av tillfredsställande kvalitet enligt följande:

a) Den skall inom fyra månader efter godkännandet av det operativa programmet granska och godkänna kriterierna för urvalet av de insatser som finansieras. Urvalskriterierna skall ses över mot bakgrund av behoven för programarbetet.

b) Den skall regelbundet på grundval av handlingar som förvaltningsmyndigheten lämnar in se över hur långt man kommit i förverkligandet av de särskilda målen i det operativa programmet.

c) Den skall granska resultaten från genomförandet, särskilt förverkligandet av målen för varje prioritering och de utvärderingar som avses i artikel 46.5.

d) Den skall granska och godkänna de års- och slutrapporter om genomförandet som avses i artikel 66 innan de skickas vidare till kommissionen.

e) Den skall informeras om den årliga kontrollrapporten och om kommissionens eventuella synpunkter när den har granskat rapporten.

f) Den får på medlemsstatens initiativ informeras om den årsrapport som avses i artikel 27.

g) Den kan föreslå förvaltningsmyndigheten sådana anpassningar eller en sådan översyn av det operativa programmet som kan bidra till att fondernas mål enligt artikel 3 förverkligas eller till att förvaltningen av programmet, inbegripet den ekonomiska förvaltningen, förbättras.

h) Den skall granska och godkänna varje förslag till ändring av innehållet i kommissionens beslut om stöd från fonderna.

Artikel 65

Övervakning

1. Förvaltningsmyndigheten och övervakningskommittén skall säkerställa kvaliteten i genomförandet av operativa programmen.

2. Förvaltningsmyndigheten och övervakningskommittén skall genomföra övervakningen med hjälp av ekonomiska indikatorer samt genomförande-, resultat- och effektindikatorer enligt specifikationerna i det operativa programmet.Om det är möjligt på grund av stödets utformning skall statistiken delas upp efter kön och efter storleken på de företag som får stöd.

3. Kommissionen skall i partnerskap med medlemsstaterna granska de indikatorer som är nödvändiga för övervakning och utvärdering av det operativa programmet.

Artikel 66

Årsrapporter och slutrapporter om genomförandet

1. Med början 2008 skall förvaltningsmyndigheten senast den 30 juni varje år skicka en årsrapport om genomförandet av det operativa programmet till kommissionen. Förvaltningskommittén skall skicka en slutrapport om genomförandet av det operativa programmet till kommissionen senast den 30 juni 2016.

2. De rapporter som avses i punkt 1 skall innehålla följande uppgifter så att de ger en klar överblick över genomförandet av det operativa programmet:

a) Hur långt man kommit i genomförandet av det operativa programmet och av prioriteringarna i förhållande till deras särskilda, verifierbara mål, med kvantifiering, om och när detta är möjligt, av de fysiska indikatorerna och indikatorerna för genomförande, resultat och effekt för prioriteringen.

b) Det ekonomiska genomförandet av programmet, med utförliga uppgifter för varje prioritering om de utgifter som stödmottagaren betalat och motsvarande offentligt stöd, de sammanlagda utbetalningar som erhållits från kommissionen och kvantifiering av de finansiella indikatorer som avses i artikel 65.2.

c) I förekommande fall skall det finansiella genomförandet i områden som får stöd under en övergångsperiod redovisas separat inom varje operativt program.

d) Det finansiella genomförande per insatsområde som kommissionen antagit i enlighet med förfarandet i artikel 104.3.

e) De åtgärder som har vidtagits av förvaltningsmyndigheten och övervakningskommittén i syfte att säkerställa genomförandets kvalitet och effektivitet, särskilt följande:

i) Åtgärder för övervakning och utvärdering, inbegripet åtgärder för insamling av uppgifter.

ii) En sammanfattning av de problem av betydelse som uppstått vid genomförandet av det operativa programmet och de åtgärder som vidtagits, även de åtgärder som vidtagits till följd av synpunkter enligt artikel 67.

iii) Användningen av tekniskt stöd.

f) De åtgärder som vidtagits för att informera om och ge offentlighet åt det operativa programmet.

g) En utlåtande om att EU-lagstiftningen har följts under genomförandet av det operativa programmet och, i förekommande fall, uppgifter om de problem som uppstått och de åtgärder som vidtagits för att lösa dem.

h) Utvecklingen för och finansieringen av större projekt och globala stöd.

i) Information om reglerna för beviljande av förmånlig finansiering i områden med naturbetingade nackdelar.

j) Användningen av stöd som har betalats tillbaka till förvaltningsmyndigheten eller till en annan offentlig myndighet under det operativa programmets genomförandeperiod.

Omfattningen av den information som lämnas till kommissionen skall stå i proportion till det totala beloppet för de offentliga utgifterna för det berörda operativa programmet.

3. Rapporterna skall anses godtagbara om de innehåller samtliga uppgifter som förtecknas i punkt 2. Kommissionen skall inom tio arbetsdagar fatta beslut om årsrapporten kan godkännas.

4. Kommissionen skall inom två månader fatta beslut rörande innehållet i den årsrapport om genomförandet som förvaltningsmyndigheten lämnat in. När det gäller slutrapporten om det operativa programmet skall tidsfristen vara fem månader. Om kommissionen inte yttrar sig inom den fastställda tiden skall rapporten anses godkänd.

Artikel 67

Årlig granskning av programmen

1. Varje år, när den årsrapport som avses i artikel 66 har lämnats in, skall kommissionen och förvaltningsmyndigheten, i enlighet med regler som skall fastställas i samråd med den medlemsstat och den förvaltningsmyndighet som berörs, granska framstegen i fråga om genomförandet av det operativa programmet, de resultat som uppnåtts under det föregående året, det finansiella genomförandet och andra faktorer i syfte att förbättra genomförandet.

De aspekter av förvaltnings- och kontrollsystemet som tagits upp i den årliga kontrollrapport som avses i artikel 61.1 e i får också granskas.

2. Efter granskningen enligt punkt 1 får kommissionen lämna synpunkter till medlemsstaten och till förvaltningsmyndigheten som skall informera övervakningskommittén om dessa. Medlemsstaten skall informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits som svar på dessa synpunkter.

3. När efterhandsutvärderingarna om det stöd som beviljats under programperioden 2000–2006 finns tillgängliga skall de övergripande resultaten granskas vid den därpå följande årliga granskningen.

KAPITEL III INFORMATION OCH OFFENTLIGHET

Artikel 68

Information och offentlighet

Medlemsstaterna skall informera och ge offentlighet åt medfinansierade program och insatser. Informationen skall rikta sig till allmänheten inom EU och till stödmottagarna. Den skall syfta till att lyfta fram EU:s roll och se till att det råder öppenhet och insyn kring stödet från fonderna.

Det är förvaltningsmyndigheten för det operativa programmet som skall ansvara för informationen ges offentlighet i enlighet med de genomförandebestämmelser för denna förordning som antagits av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 104.3.

KAPITEL IV KONTROLLER

Avsnitt 1 Medlemsstaternas ansvar

ARTIKEL 69

Sund ekonomisk förvaltning

1. Medlemsstaterna skall säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av de operativa programmen och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

2. De skall säkerställa att förvaltningsmyndigheter, attesterande myndigheter, förmedlande organ, revisionsmyndigheter och andra berörda organ får tillräcklig vägledning för att inrätta de förvaltnings- och kontrollsystem som avses i artiklarna 57–61 i syfte att säkerställa att EU-stödet används på ett effektivt och korrekt sätt.

3. Medlemsstaterna skall förebygga, upptäcka och korrigera oegentligheter. De skall underrätta kommissionen om dessa i enlighet med gällande regler och hålla kommissionen underrättad om hur de administrativa och rättsliga förfarandena fortskrider.

Om felaktigt utbetalda belopp till en stödmottagare inte kan återkrävas är medlemsstaten skyldig att betala tillbaka de belopp som förlorats till Europeiska gemenskapernas budget utom i de fall då den kan bevisa att förlusten inte har uppstått på grund av oegentligheter eller försummelse från medlemsstatens sida.

4. Tillämpningsföreskrifter för punkterna 1, 2 och 3 skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 104.3.

Artikel 70

Förvaltning och kontroller

1. Innan ett operativt program godkänns skall medlemsstaterna se till att förvaltnings- och kontrollsystem för operativa program har inrättats i enlighet med artiklarna 57 -61. De skall se till att systemen fungerar effektivt under hela programperioden.

2. Inom tre månader efter godkännandet av ett operativt program skall medlemsstaterna lämna in en beskrivning av systemen till kommissionen där det särskilt skall redogöras för organisationen av förvaltningsmyndigheterna, de attesterande myndigheterna och de förmedlande organen och deras arbetsmetoder, för de system för internrevision som används av dessa myndigheter och organ samt för revisionsmyndigheten och alla övriga organ som utför revisioner under dess ansvar.

3. Denna beskrivning skall åtföljas av en rapport från ett ”organ för bedömning av förenlighet” med en redogörelse av resultaten från en bedömning av systemen och ett yttrande huruvida de är förenliga med artiklarna 57–61. Om yttrandet innehåller reservationer skall bristerna och hur allvarliga de är anges i rapporten. Medlemsstaten skall i samförstånd med kommissionen utarbeta en plan rörande de korrigerande åtgärder som skall vidtas och en tidsplan för genomförandet av dessa.

Organet för bedömning av förenlighet skall utses senast den dag då det operativa programmet godkänns. Kommissionen får godkänna revisionsmyndigheten för det operativa programmet som ”organ för bedömning av överensstämmelse” när det har den kapacitet som krävs. ”Organet för bedömning av överensstämmelse” måste i sin verksamhet ha den oberoende ställning som krävs och utföra sitt arbete enligt internationellt accepterade revisionsstandarder.

4. Om system används för mer än ett operativt program får en enda beskrivning av de gemensamma systemen lämnas in enligt punkterna 2 och 3 i en enda rapport.

5. Tillämpningsföreskrifter för punkterna 1–4 skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 104.3.

Avsnitt 2Kommissionens ansvar

ARTIKEL 71

Kommissionens ansvar

1. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 70 se till att medlemsstaterna har inrättat förvaltnings- och kontrollsystem som uppfyller kraven i artiklarna 57–61 och på grundval av de årliga kontrollrapporterna i sina egna revisioner kontrollera att systemen fungerar effektivt under de operativa programmens genomförandeperiod.

2. Utan att det påverkar de revisioner som medlemsstaterna utför får tjänstemän från kommissionen eller behöriga företrädare för denna med minst en arbetsdags varsel göra kontroller på plats i syfte att kontrollera att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar effektivt, vilket kan omfatta revision av insatser som ingår i det operativa programmet. Tjänstemän i eller behöriga företrädare för medlemsstaten får delta i sådana revisioner.

3. Kommissionen får kräva att en medlemsstat genomför en kontroll på plats i syfte att kontrollera att systemen fungerar som de ska eller att en eller flera transaktioner är korrekta. Kommissionens tjänstemän eller dess behöriga företrädare får delta i sådana revisioner.

Artikel 72

Samarbete med medlemsstaternas kontrollorgan

1. Kommissionen skall samarbeta med revisionsmyndigheterna för de operativa programmen i syfte att samordna deras respektive kontrollplaner och revisionsmetoder och skall sörja för omedelbart utbyte av resultaten från revisionerna av förvaltnings- och kontrollsystem så att kontrollresurserna används på bästa möjliga sätt och onödigt dubbelarbete undviks.

Kommissionen och revisionsmyndigheterna skall mötas regelbundet, som regel minst en gång om året, för att tillsammans granska den årliga revisionsrapport som lämnats in i enlighet med artikel 61 och för att utbyta åsikter om frågor som rör förbättrad förvaltning och kontroll av de operativa programmen.

Kommissionen skall lägga fram sina synpunkter på den revisionsstrategi som lämnats in enligt artikel 61 senast tre månader, eller vid det första mötet, efter det att den har mottagit strategin.

2. När den fastställer sin egen revisionsstrategi skall kommissionen identifiera de operativa program för vilka yttrandet om systemets överensstämmelse enligt artikel 61 inte innehåller några reservationer, eller de fall där reservationerna har återtagits till följd av korrigerande åtgärder, där revisionsmyndighetens revisionsstrategi är tillfredsställande och där det med rimlig säkerhet kan fastställas att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar effektivt på grundval av resultaten av kommissionens och medlemsstatens revisioner.

3. Beträffande dessa program får kommissionen meddela de berörda medlemsstaterna att den huvudsakligen kommer att grunda sig på revisionsmyndighetens yttrande när det gäller huruvida de deklarerade utgifterna är lagliga, korrekta och formellt riktiga och kommer att genomföra kontroller på plats endast under särskilda omständigheter.

Avsnitt 3Proportionella bestämmelser för kontroller

ARTIKEL 73

Proportionella kontroller

1. Beträffande de program för vilka EU:s medfinansiering inte överstiger 33 % av de offentliga kostnaderna under det operativa programmet och beloppet från fonderna inte överstiger 250 miljoner euro skall artikel 61 c, 61 d och 61 e i inte gälla.

2. Beträffande de program som avses i punkt 1 kan medlemsstaten välja att upprätta organ och förfaranden för genomförande av uppgifterna i artikel 59 b och i artiklarna 60 och 61 enligt nationella regler. Om en medlemsstat utnyttjar denna möjlighet skall artikel 58.1 b och 58.1 c och artikel 60.1 c inte gälla.

När kommissionen antar genomförandebestämmelserna för artiklarna 59, 60 och 61 skall den specificera vilka bestämmelser som inte skall gälla för de medlemsstater som utnyttjar den möjlighet som avses i första stycket.

3. Om en medlemsstat utnyttjar den möjlighet som avses i punkt 2 första stycket skall artikel 70.3 gälla i tillämpliga delar.

4. Beträffande samtliga de operativa program som avses i punkt 1 och oberoende av huruvida en medlemsstat utnyttjar möjligheten i punkt 2, får kommissionen, om yttrandet om systemets överensstämmelse inte innehåller några reservationer eller om samtliga reservationer har återtagits till följd av korrigerande åtgärder, informera den berörda medlemsstaten att den kommer att förlita sig huvudsakligen på yttrandet från revisionsmyndigheten – eller från det organ som utsetts av medlemsstaten i det fall att den har utnyttjat ovannämnda möjlighet – när det gäller huruvida de deklarerade utgifterna är lagliga, korrekta och formellt riktiga och att den kommer att genomföra sina egna kontroller på plats endast under särskilda omständigheter.

Om det finns tecken på oegentligheter som de nationella revisionsmyndigheterna inte har upptäckt i tid eller som inte omfattats av lämpliga korrigerande åtgärder får kommissionen antingen kräva att medlemsstaten genomför revisioner i enlighet med artikel 71.3 eller själv genomföra egna revisioner i enlighet med artikel 71.2 i syfte att försäkra sig om att de deklarerade utgifterna är korrekta, lagliga och formellt riktiga.

AVDELNING VII

EKONOMISK FÖRVALTNING

KAPITEL I EKONOMISK FÖRVALTNING

Avsnitt 1 Budgetåtaganden

ARTIKEL 74

Budgetåtaganden

1. Europeiska unionens budgetåtaganden i de operativa programmen (nedan kallade ”budgetåtaganden”) skall göras årligen för varje enskild fond under en period som löper mellan den 1 januari 2007 och den 31 december 2013. Det första budgetåtagandet skall göras innan kommissionen antar beslutet om godkännande av det operativa programmet. Varje därpå följande åtagande skall göras av kommissionen på grundval av det beslut om att bevilja bidrag från fonderna som avses i artikel 31.

2. Om medlemsstaten inte föreslår någon ändring av de operativa program som avses i artikel 36.5 eller om det inte har skett någon utbetalning, får medlemsstaten senast den 30 september år n begära att de åtaganden för operativa program som är knutna till den nationella reserven för oförutsedda utgifter överförs till andra operativa program. Medlemsstaten skall i sin begäran specificera till vilka operativa program överföringen skall ske.

Avsnitt 2Gemensamma regler för utbetalningar

ARTIKEL 75

Gemensamma regler för utbetalningar

1. Kommissionens utbetalningar av stöd från fonderna skall ske i enlighet med budgetåtagandena. Alla betalningar skall överföras till det tidigaste öppna åtagandet.

2. Betalningarna skall ske i form av förhandsfinansiering, mellanliggande betalningar och slutbetalning. De skall göras till det organ som utsetts av medlemsstaten.

3. Senast den 31 januari varje år skall medlemsstaterna skicka uppdaterade prognoser för ansökningarna om betalning för det innevarande och det följande budgetåret.

4. All korrespondens rörande ekonomiska transaktioner mellan kommissionen och de myndigheter som utsett av medlemsstaterna skall ske elektroniskt i enlighet med de genomförandebestämmelser som kommissionen antagit i enlighet med förfarandet i artikel 104.3.

Artikel 76

Regler för beräkning av mellanliggande betalningar och slutbetalningar

Mellanliggande betalningar och slutbetalningar skall beräknas genom att medfinansieringssatsen för varje prioritering tillämpas på offentliga utgifter som attesterats för den berörda prioriteringen på grundval av den utgiftsdeklaration som attesterats av den myndighet som ansvarar för attestering.

Artikel 77

Utgiftsdeklaration

1. Alla utgiftsdeklarationer skall för varje prioritering innehålla uppgifter om stödmottagarens faktiska utgifter för genomförandet av insatserna och motsvarande bidrag av offentliga medel. De utgifter som stödmottagarna har betalat skall styrkas genom kvitterade fakturor eller genom bokföringsunderlag av likvärdigt bevisvärde.

Endast beträffande stödordningar i den mening som avses i artikel 87 i fördraget skall de utgifter som attesteras för kommissionen vara de utgifter som betalats av stödmottagarna och för vilka det organ som beviljade stödet gjort en utbetalning.

2. I utgiftsberäkningarna skall för varje operativt program de utgifter markeras som betalats till de regioner som får stöd under en övergångsperiod.

3. När det gäller finansieringstekniska åtgärder, särskilt riskkapitalfonder, garantifonder och lånefonder skall de utgifter som attesteras för kommissionen vara de utgifter som betalas i samband med inrättandet av sådana fonder. När det operativa programmet avslutas skall emellertid utgifterna fastställas på grundval av de faktiska utbetalningarna från varje fond tillsammans med stödberättigande förvaltningskostnader.

Artikel 78

Ackumulering av förhandsfinansiering och mellanliggande betalningar

1. De sammanlagda utbetalda beloppen för förhandsfinansiering och mellanliggande betalningar får inte vara högre än 95 % av fondernas bidrag till det operativa programmet.

2. När detta tak har nåtts skall den attesterande myndigheten fortsätta att längst fram till och med den 31 januari år n+1 lämna in alla utgifter till kommissionen som attesterats per den 31 december år n liksom de belopp som återvunnits under året för respektive fond.

Artikel 79

Fullständiga utbetalningar till stödmottagare

Medlemsstaterna skall försäkra sig om att det utbetalande organet ser till att stödmottagarna får det sammanlagda beloppet av offentliga medel snarast möjligt och i sin helhet. Inga belopp får dras av eller hållas inne och inga ytterligare särskilda avgifter eller andra avgifter med motsvarande effekt får tas ut som kan minska beloppen till stödmottagarna.

Artikel 80

Användande av euro

Beloppen i kommissionens beslut om operativa program, kommissionens åtaganden och utbetalningar och beloppen i attesterade utgifter och ansökningar om utbetalning från medlemsstaterna skall uttryckas och utbetalas i euro i enlighet med förfarandet i artikel 104.3.

Avsnitt 3Förhandsfinansiering

ARTIKEL 81

Utbetalning

1. När kommissionen har fattat beslut om att godkänna stöd från fonderna till ett operativt program skall den betala ett förskottsbelopp till det organ som medlemsstaten utsett. Beloppet skall motsvara 7 % av stödet från strukturfonderna och 10,5 % av stödet från Sammanhållningsfonden till det operativa programmet i fråga. Det kan beroende på tillgängliga budgetmedel fördelas på två budgetår.

2. Det totala belopp som betalats som förhandsfinansiering skall återbetalas till kommissionen av det organ som medlemsstaten utsett, om ingen ansökan om betalning under det operativa programmet skickas in inom tjugofyra månader räknat från den dag då kommissionen betalar den första delbetalningen av förhandsfinansieringen.

Artikel 82

Räntor

All ränta som genereras av förhandsfinansieringen skall överföras till det operativa programmet i fråga och måste dras av från det belopp för offentliga utgifter som deklareras i den slutliga utgiftsdeklarationen.

Artikel 83

Avräkning

Det belopp som betalats som förhandsfinansiering skall räknas av från räkenskaperna när det operativa programmet avslutas.

Avsnitt 4Mellanliggande betalningar

ARTIKEL 84

Mellanliggande betalningar

1. Det skall göras mellanliggande betalningar för varje operativt program.

2. Kommissionen skall göra de mellanliggande betalningarna under förutsättning att den får rimliga garantier för att de förvaltnings- och kontrollsystem för de operativa programmen som medlemsstaterna inrättat överensstämmer med artiklarna 58–61. Garantierna skall baseras på den rapport från det oberoende revisionsorganet som avses i artikel 70.

Artikel 85

Godtagbara ansökningar om utbetalning

1. Varje mellanliggande betalning från kommissionen förutsätter att följande villkor är uppfyllda:

a) En ansökan om betalning och en utgiftsdeklaration skall ha skickats till kommissionen i enlighet med artikel 75.

b) Sett till hela perioden får ingen prioritering ha beviljats mer än det maximala stödbeloppet från fonderna.

c) Förvaltningsmyndigheten skall ha skickat den senaste årsrapporten om genomförandet till kommissionen inom den fastställda tidsfristen i enlighet med artikel 66.3.

d) Varken inställande av utbetalningar enligt artikel 91 eller ett motiverat yttrande från kommissionen beträffande en överträdelse enligt artikel 226 i fördraget får ha förekommit när det gäller den insats eller de insatser för vilken eller vilka utgifterna uppkommit enligt den aktuella ansökan om betalning.

2. Om något av de villkor som avses i punkt 1 inte är uppfyllt skall kommissionen snarast möjligt informera medlemsstaten och den attesterande myndigheten om att ansökan om betalning inte kan godtas.

Artikel 86

Inlämnandedatum för ansökningar om utbetalning och betalningsfrister

1. Den attesterande myndigheten skall se till att ansökningarna om mellanliggande betalningar för operativa program samlas ihop och, så långt det är möjligt, skickas till kommissionen vid tre olika tillfällen per år. Om ansökan gäller en utbetalning som kommissionen skall göra under det innevarande året skall den sista inlämningsdagen vara den 31 oktober.

2. Under förutsättning att det finns medel tillgängliga skall kommissionen göra den mellanliggande betalningen inom två månader räknat från den dag då en ansökan om betalning som uppfyller villkoren i artikel 85 registreras.

Avsnitt 5Slutbetalning och avslutande av program

ARTIKEL 87

Villkor för slutbetalning

1. Kommissionen skall göra slutbetalningen under förutsättning att den har mottagit följande handlingar senast den 30 juni 2016:

a) En ansökan om slutbetalning och en utgiftsdeklaration i enlighet med artikel 75.

b) Slutrapporten om genomförandet av det operativa programmet med de uppgifter som fastställs i artikel 66.

c) Ett utlåtande enligt artikel 61 g om att ansökan om slutbetalning är giltig tillsammans med den slutliga revisionsrapporten.

En förutsättning för slutbetalningen är att slutrapporten om genomförandet och utlåtandet om att ansökan är giltig godtas.

2. Om något av de dokument som anges i den föregående punkten inte skickats in till kommissionen senast den 30 juni 2016 skall detta automatiskt leda till återtag av resterande belopp i enlighet med artikel 92.

3. Under förutsättning att det finns medel tillgängliga skall kommissionen betala det resterande beloppet inom fyrtiofem dagar från den dag då den godtar slutrapporten och utlåtandet om att ansökan om slutbetalning är giltig. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 skall det resterande beloppet av budgetåtagandet återtas sex månader efter utbetalningen.

4. Efter den 30 juni 2016 får det i utgiftsdeklarationerna inte läggas till några ytterligare utgifter som inte attesterats före den dagen.

5. Utan att det påverkar resultaten av revisioner som genomförs av kommissionen eller av revisionsrätten får det resterande belopp som utbetalas av kommissionen för det operativa programmet ändras inom nio månader från utbetalningsdagen, eller, om det finns ett negativt saldo som medlemsstaten skall betala, inom nio månader från den dag då debetnotan utfärdas.

Artikel 88

Arkivering av dokument

Förvaltningsmyndigheten skall se till att alla verifikationer som gäller utgifter och revisioner av det aktuella operativa programmet hålls tillgängliga för kommissionen och revisionsrätten. Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna för statligt stöd skall dokumenten hållas tillgängliga under minst tre år efter det att ett operativt program avslutats. Dokumenten skall sparas antingen i original eller i form av bestyrkta kopior på allmänt godkända databärare. Denna period skall avbrytas antingen vid rättsliga åtgärder eller på motiverad begäran från kommissionen.

Avsnitt 6Avbrott, inneållande och inställande av utbetalningar

ARTIKEL 89

Avbrott

1. Den delegerade utanordnaren i den mening som avses i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 skall avbryta betalningsfristen i högst sex månader om det uppstår tvivel om att förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar korrekt, om den delegerade utanordnaren begär ytterligare uppgifter från de nationella myndigheterna för att kunna följa upp av de synpunkter som framkommit under den årliga översynen eller om denne misstänker att det finns allvarliga oegentligheter, konstaterade eller förmodade, i de deklarerade utgifterna.

Kommissionen skall omedelbart informera medlemsstaten och den attesterande myndigheten om orsakerna till avbrottet. Medlemsstaten skall vidta nödvändiga åtgärder för att rätta till situationen snarast möjligt.

2. Om det visar sig nödvändigt att anta ett beslut i enlighet med artiklarna 90 och 91, och med punkt 1 i denna artikel, skall den period som avses ovan förlängas med högst ytterligare sex månader.

Artikel 90

Innehållande

1. Kommissionen skall fatta beslut om att från mellanliggande betalningar hålla inne 20 % av de belopp som den skall utbetala om väsentliga delar av den korrigerande handlingsplan som avses i artikel 70.3 har genomförts och de allvarliga brister som revisionsmyndigheten påtalade i den årsrapport för programmet som avses i artikel 61.1 e i har rättats till men det fortfarande återstår fler ändringar för att kunna ge kommissionen rimliga garantier när det gäller förvaltnings- och kontrollsystemen.

2. Beslut om innehållande skall fattas av kommissionen efter det att medlemsstaten fått möjlighet att lämna in synpunkter inom två månader.

3. Återstoden av de mellanliggande betalningarna skall betalas när alla åtgärder som krävs har vidtagits. I annat fall får en finansiell korrigering enligt artikel 100 tillämpas.

Artikel 91

Inställande

1. Kommissionen kan ställa in samtliga eller en del av de mellanliggande betalningarna på prioriterings- eller programnivå

a) om det finns allvarliga brister i programmets förvaltnings- och kontrollsystem som inverkar negativt på tillförlitligheten när det gäller attesteringen av utbetalningar och för vilka det inte har vidtagits korrigerande åtgärder,

b) om utgifterna i en attesterad utgiftsdeklaration har samband med en allvarlig oegentlighet som inte rättats till, eller

c) om en medlemsstat inte har fullgjort sina skyldigheter enligt artiklarna 69 och 70.

2. Kommissionen får besluta att ställa in mellanliggande betalningar efter att ha gett medlemsstaterna möjlighet att lämna in sina synpunkter inom två månader.

3. Kommissionen skall häva inställandet av mellanliggande betalningar om den anser att medlemsstaten har vidtagit de åtgärder som krävdes för att häva detta. Om medlemsstaten inte vidtar de åtgärder som krävs får kommissionen besluta om att minska nettobeloppet eller dra in EU-stödet till det operativa programmet i enlighet med artikel 100.

Avsnitt 7Automatiskt återtagande

ARTIKEL 92

Principer

1. Kommissionen skall automatiskt återta den del av budgetåtagandet för ett operativt program som inte har använts för betalning av förhandsfinansiering eller mellanliggande betalningar, eller för vilken den ännu inte fått någon godtagbar ansökan om betalning enligt definitionen i artikel 85 senast den 31 december det andra året efter det år då budgetåtagandet för programmet gjordes.

2. Den del av åtagandena som fortfarande är tillgänglig den 31 december 2015 skall automatiskt återtas om kommissionen inte har mottagit någon godtagbar ansökan om betalning senast den 30 juni 2016.

3. Om denna förordning träder i kraft efter den 1 januari 2007 skall den period efter vilken det första automatiska återtagandet enligt punkt 1 får göras, förlängas med antalet månader mellan den 1 januari 2007 och dagen för det första budgetåtagandet.

Artikel 93

Tidsfrister för större projekt och stödordningar

Om det krävs ett senare kommissionsbeslut för att godkänna ett större projekt eller en stödordning skall de årliga belopp som eventuellt berörs av det automatiska återtagande som avses i artikel 92.1 korrigeras med skillnaden mellan den plan för projektet eller stödordningen som medlemsstaten ursprungligen lämnade in och den plan för projektet eller stödordningen som upprättas vid tidpunkten för kommissionens beslut om projektet eller stödordningen. Den årliga tidsplanen får ändras enligt förfarandet i artikel 40.3 i motiverade undantagsfall.

Artikel 94

Avbrytande av tidsfrister på grund av rättsliga förfaranden och administrativa överklaganden

Den period för automatiskt återtagande som avses i artikel 92.1 skall avbrytas för det belopp som avser de berörda insatserna under den tid som rättsliga förfaranden eller ett administrativt överklagande med uppskjutande verkan pågår, under förutsättning att medlemsstaten underrättar kommissionen om skälen senast den 31 december år n+2.

För den del av åtagandena som fortfarande är tillgänglig den 31 december 2015 skall den tidsfrist som avses i artikel 92.2 avbrytas enligt samma villkor som gäller för det belopp som avser de berörda insatserna.

Artikel 95

Undantag från automatiskt återtagande

Följande skall inte beaktas vid beräkningen av automatiskt återtagande:

a) Den del av budgetåtagandet för vilken en ansökan om betalning har gjorts men för vilken utbetalningen avbrutits, hållits inne eller ställts in av kommissionen den 31 december år n+2 i enlighet med artiklarna 89, 90 och 91. Huruvida dessa belopp slutligen beaktas eller inte skall avgöras av hur det problem som resulterat i att betalningen avbrutits, hållits inne eller ställts in löses.

b) Den del av budgetåtagandet för vilken en ansökan om betalning gjorts men där det fastställts ett tak för utbetalningen framför allt till följd av brist på budgetmedel.

c) Den del av budgetåtagandet för vilken det inte har varit möjligt att lämna in någon godtagbar ansökan om betalning på grund av force majeure som allvarligt inverkat på genomförandet av det operativa programmet. De nationella myndigheter som åberopar force majeure måste påvisa de direkta följderna för genomförandet av hela eller delar av det operativa programmet.

Artikel 96

Förfarande

1. Kommissionen skall i god tid informera den berörda medlemsstaten och de berörda myndigheterna när det finns risk för tillämpning av automatiskt återtagande enligt artikel 92. Kommissionen skall informera den berörda medlemsstaten och de berörda myndigheterna om det belopp som omfattas av det automatiska återtagandet på grundval av de uppgifter information som den förfogar över.

Från den dag då medlemsstaten mottar denna information skall den ha två månader på sig för att godkänna beloppet eller lämna in sina synpunkter. Kommissionen skall genomföra det automatiska återtagandet inom nio månader efter den tidsfrist som avses i artikel 92.

2. Fondens stöd till det operativa programmet skall för det aktuella året minskas med det belopp som omfattas av det automatiska återtagandet. Medlemsstaten skall utarbeta en reviderad finansieringsplan för att fördela det minskade stödbeloppet på det operativa programmets olika prioriteringar. Om så inte sker skall kommissionen proportionellt minska de belopp som tilldelats varje prioritering.

Avsnitt 8Partiellt avslutande

ARTIKEL 97

Partiellt avslutande

1. Operativa program kan avslutas partiellt under perioder som medlemsstaten väljer.

Partiellt avslutande skall avse slutförda insatser för vilka en slutbetalning har gjorts till stödmottagaren senast den 31 december år n-1. I denna förordning skall en insats anses slutförd när verksamheterna inom ramen för insatsen har genomförts och stödmottagaren har tagit emot en slutbetalning eller har lämnat ett dokument med motsvarande verkan till förvaltningsmyndigheten.

2. De utbetalade beloppen för de slutförda insatserna skall identifieras i utgiftsdeklarationerna.

Partiellt avslutande skall göras under förutsättning att förvaltningsmyndigheten senast den 30 juni år n skickar följande till kommissionen:

a) En utgiftsdeklaration för insatserna.

b) Ett utlåtande som utfärdats av den revisionsmyndighet för programmet som avses i artikel 61 och där det intygas att de transaktioner som berörs av utgiftsdeklarationen beräkningen är lagliga och korrekta.

Artikel 98

Arkivering av dokument

1. Förvaltningsmyndigheten skall hålla en förteckning över slutförda insatser för vilka en slutbetalning mottagits tillgänglig för kommissionen.

2. Förvaltningsmyndigheten skall se till att alla verifikationer som gäller utgifter och revisioner av de berörda insatserna hålls tillgängliga för kommissionen och Europeiska revisionsrätten. Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna för statligt stöd skall dokumenten hållas tillgängliga under minst tre år efter det partiella avslutandet av ett operativt program. Dokumenten skall sparas antingen i original eller i form av bestyrkta kopior på allmänt erkända databärare. Denna period skall avbrytas antingen vid rättsliga åtgärder eller på motiverad begäran från kommissionen.

3. Finansiella korrigeringar som gjorts i enlighet med artiklarna 99 och 100 för insatser som omfattas av partiellt avslutande skall anses som finansiella nettokorrigeringar.

KAPITEL II FINANSIELLA KORRIGERINGAR

Avsnitt 1 Medlemsstaternas finansiella korrigeringar

ARTIKEL 99

Medlemsstaternas finansiella korrigeringar

1. Medlemsstaterna skall ha det huvudsakliga ansvaret för att utreda oegentligheter och agera vid konstaterande av betydande ändringar som påverkar sättet och förutsättningarna för genomförandet eller kontrollen av stöd och genomföra de nödvändiga finansiella korrigeringarna.

2. Medlemsstaten skall göra de finansiella korrigeringar som krävs i samband med att enskilda eller systematiska oegentligheter konstateras i insatser eller operativa program. De korrigeringar som görs av medlemsstaterna skall bestå i att EU-stödet helt eller delvis dras in. Medlemsstaten skall ta hänsyn till oegentligheternas art och omfattning och till den ekonomiska förlusten för fonden.

EU-medel som på detta sätt frigörs får användas på nytt av medlemsstaten fram till och med den 31 december 2015 för det berörda operativa programmet i enlighet med de bestämmelser som avses i punkt 3.

Medlemsstaterna skall i den årliga genomförande- och kontrollrapporten som skickas till kommissionen i enlighet med artiklarna 61 och 66 inkludera en förteckning över de förfaranden för indragning av stöd som inletts under det berörda året.

3. Det stöd från fonderna som dras in i enlighet med punkt 2 får inte användas på nytt för den insats eller de insatser som korrigeringen gällde eller, om det är fråga om en finansiell korrigering till följd av ett systematiskt fel, för insatser inom den prioritering där den systematiska oegentligheten förekom.

Medlemsstaterna skall i den rapport som avses i artikel 66 underrätta kommissionen om hur de har beslutat eller på vilket sätt de avser att på nytt använda de medel som dragits in och, i förekommande fall, ändra finansieringsplanen för det operativa programmet.

4. Beträffande systematiska oegentligheter skall medlemsstaten utvidga sina utredningar till att omfatta samtliga insatser som kan vara berörda.

Avsnitt 2Kommissionens finansiella korrigeringar

ARTIKEL 100

Kriterier för korrigeringarna

1. Kommissionen får göra finansiella korrigeringar genom att helt eller delvis dra in EU-stödet till ett operativt program om den efter nödvändig granskning drar följande slutsatser:

a) Programmets förvaltnings- och kontrollsystem uppvisar allvarliga brister vilket har äventyrat det redan utbetalade stödet från EU.

b) Det finns utgifter i en attesterad utgiftsdeklaration som inte är korrekta och som inte korrigerades av medlemsstaten innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

c) En medlemsstat har inte fullgjort sina skyldigheter enligt artikel 69 innan korrigeringsförfarandet enligt denna punkt inleddes.

2. Kommissionen skall basera sina finansiella korrigeringar på konstaterade enskilda fall av oegentligheter och ta hänsyn till om det gäller systematiska oegentligheter när den avgör huruvida en korrigering med fast belopp eller en extrapolerad korrigering skall tillämpas. Om oegentligheten har samband med en utgiftsdeklaration för vilken ett positivt utlåtande tidigare avgetts i enlighet med artikel 61.1 e ii i en årlig kontrollrapport kommer det att förmodas att det gäller ett systematiskt problem vilket leder till en korrigering med fast belopp eller en extrapolerad korrigering såvida medlemsstaten inte inom två månader kan motbevisa detta antagande.

3. Kommissionen skall vid beslut om korrigeringsbelopp ta hänsyn till oegentlighetens betydelse och till omfattningen och de ekonomiska följderna av de brister som konstaterats i det berörda operativa programmet.

4. Om kommissionen grundar sin ståndpunkt på uppgifter från externa revisorer, skall den dra sina egna slutsatser beträffande de ekonomiska följderna efter att ha granskat de åtgärder som den berörda medlemsstaten vidtagit enligt artikel 70, de rapporter som lämnats enligt förordning (EG) nr 1681/94 samt eventuella svar från medlemsstaterna.

5. Om en medlemsstat inte fullgör sina skyldigheter enligt artikel 13.4 får kommissionen göra en finansiell korrigering genom helt eller delvis dra in EU-stödet till den berörda medlemsstaten.

Artikel 101

Förfarande

1. Innan kommissionen fattar beslut om en finansiell korrigering skall den inleda förfarandet genom att underrätta medlemsstaten om sina preliminära slutsatser och begära att medlemsstaten lämna in synpunkter inom två månader.

Om kommissionen föreslår en finansiell korrigering som grundar sig på en extrapolering eller ett schablonbelopp, skall medlemsstaten ges möjlighet att genom en granskning av de berörda akterna, visa att oegentlighetens faktiska omfattning var mindre än enligt kommissionens bedömning. Efter överenskommelse med kommissionen får medlemsstaten begränsa omfattningen av granskningen till en lämplig andel eller ett lämpligt urval av de berörda akterna. Utom i motiverade fall får tidsfristen för denna granskning inte överskrida ytterligare en tvåmånadersperiod efter den tvåmånadersperiod som avses ovan.

2. Kommissionen skall ta hänsyn till det bevismaterial som medlemsstaterna tillhandahåller inom tidsfristerna.

3. Om medlemsstaten invänder mot kommissionens preliminära slutsatser skall den inbjudas till överläggningar hos kommissionen, där båda parter i ett samarbete grundat på partnerskapet anstränger sig för att nå en uppgörelse om synpunkterna och de slutsatser som kan dras av dessa. Om ingen överenskommelse nås skall kommissionen skall fatta beslut om den finansiella korrigeringen inom sex månader från dagen för överläggningarna. Om det inte hålls några överläggningar skall sexmånadersperioden börja löpa den dag då medlemsstaten tackade nej till inbjudan till överläggningar.

Artikel 102

Återbetalning

1. Återbetalningar till kommissionen skall göras innan den förfallodag som anges i betalningskravet som skall vara utformat i enlighet med artikel 72 i genomförandebestämmelserna för budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget[12]. Denna förfallodag skall vara den sista dagen i den andra månaden som följer efter det att betalningskravet utfärdades.

2. Varje försening av en återbetalning skall leda till att dröjsmålsränta tas ut från och med förfallodagen till och med den dag då betalning sker. Räntesatsen skall vara en och en halv procentenhet högre än den ränta som Europeiska centralbanken tillämpar för sina huvudsakliga återfinansieringstransaktioner den första arbetsdagen i den månad då förfallodagen inträffar.

Artikel 103

Medlemsstaternas skyldigheter

En finansiell korrigering som görs av kommissionen skall inte påverka medlemsstatens skyldighet att återkräva medel enligt artikel 100 och att återkräva statligt stöd enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 659/1999.

AVDELNING VIII

KOMMITTÉER

KAPITEL I KOMMITTÉN FÖR ERUF, SAMMANHÅLLNINGSFONDEN OCH SAMORDNING AV FONDERNA

Artikel 104

Kommitté och förfaranden

1. Kommissionen skall biträdas av kommittén för ERUF, Sammanhållningsfonden och för samordning av fonderna (nedan kallad ”kommittén”).

2. När det hänvisas till denna punkt skall det rådgivande förfarandet i artikel 3 i beslut 1999/468/EG tillämpas, i enlighet med artikel 7.3 i det beslutet.

3. När det hänvisas till denna punkt skall förvaltningsförfarandet i artikel 4 i beslut 1999/468/EG tillämpas, i enlighet med artikel 7.3 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till en månad.

4. Kommittén skall själv utarbeta sin arbetsordning.

5. EIB och EIF skall utse en företrädare utan rösträtt.

KAPITEL II KOMMITTÉN ENLIGT ARTIKEL 147 I FÖRDRAGET

Artikel 105

Kommittén enligt artikel 147 i fördraget

1. Den kommitté som inrättats enligt artikel 147 i fördraget och som skall bistå kommissionen med förvaltningen av ESF skall vara sammansatt av en företrädare för regeringen, en företrädare för arbetstagarorganisationerna och en företrädare för arbetsgivarorganisationerna från varje medlemsstat. Den ledamot av kommissionen som är ordförande får delegera denna uppgift till en kommissionstjänsteman på hög nivå.

2. Varje medlemsstat skall utse en suppleant för varje företrädare för varje kategori som avses i punkt 1. Om en medlem är frånvarande skall suppleanten automatiskt ha rätt att delta i överläggningarna.

3. Medlemmarna och suppleanterna skall utses av rådet på förslag av kommissionen för en period av tre år. Deras uppdrag kan förlängas. Rådet skall sträva efter att uppnå en sådan sammansättning av kommittén att de olika berörda grupperna är rättvist företrädda. EIB och EIF får utse en företrädare utan rösträtt för de punkter på dagordningen som berör dem.

4. Kommittén skall rådfrågas när följande frågor diskuteras:

a) Utkast till kommissionsbeslut om de nationella strategiska referensramarna.

b) De kategorier av åtgärder för tekniskt stöd som avses i artikel 43 om det beviljas stöd från ESF.

5. Kommissionen får rådfråga kommittén i andra frågor än de som anges i punkt 4.

AVDELNING IX

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 106

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning skall inte påverka vare sig fullföljande eller ändring, inklusive helt eller delvis upphävande, av en stödform som rådet eller kommissionen har godkänt på grundval av förordningarna (EEG) nr 2052/88, (EEG) nr 4253/88, (EG) nr 1164/94 och (EG) nr 1260/1999 eller varje annan lagstiftning som är tillämplig på denna stödåtgärd den 31 december 2006.

2. När EU-stöd planeras skall kommissionen ta hänsyn till alla åtgärder som rådet eller kommissionen redan godkänt innan denna förordning träder i kraft och som har ekonomiska återverkningar under den period som omfattas av stödet.

3. De delar av belopp som tilldelats sådana stöd som kommissionen beslutat om mellan den 1 januari 2000 och den 31 december 2006 för vilka kommissionen inte har mottagit de dokument som krävs för att avsluta stödet senast den dag då slutrapporten skall vara inlämnad, skall kommissionen automatiskt återta senast den 31 december 2010, och felaktigt utbetalade belopp skall återbetalas.

De dokument som krävs för avslutande av stödet skall vara ansökan om slutbetalning, slutrapporten om genomförandet och det utlåtande som upprättats av en person eller en avdelning som är fristående från förvaltningsmyndigheten med en sammanfattning av slutsatserna från de revisioner som genomförts och en bedömning av giltigheten i ansökan om slutbetalning samt lagligheten och korrektheten i de transaktioner som omfattas av det slutliga intyget om utgifterna enligt artikel 38.1 f i förordning (EG) nr 1260/1999.Belopp som avser insatser eller program som har skjutits upp till följd av rättsliga förfaranden eller administrativa överklaganden med uppskjutande verkan skall inte beaktas vid beräkningen av det belopp som automatiskt skall återtas.

Artikel 107

Översynsklausul

Rådet skall se över denna förordning senast den 31 december 2013 i enlighet med förfarandet i artikel 161 i fördraget.

Artikel 108

Upphävande

Förordning (EG) nr 1260/99 skall upphöra att gälla från och med den 1 januari 2007.

Hänvisningar till förordning (EG) nr 1260/99 skall anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 109

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2007.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

STRUKTURFONDERNA OCH SAMMANHÅLLNINGSFONDEN

Fördelning per år av åtagandebemyndiganden för 2007-2013(i enlighet med artikel 15)

(miljoner euro – 2004 års priser)

+++++ TABLE +++++

LEGISLATIVE FINANCIAL STATEMENT

+++++ TABLE +++++

1. BUDGET LINE(S) + HEADING(S)

2. OVERALL FIGURES

2.1. Total allocation for action (Part B): 336 194 € million for commitment

2.2. Period of application:

1 January 2007 – 31 December 2013

2.3. Overall multiannual estimate of expenditure:

(a) Schedule of commitment appropriations/payment appropriations (financial intervention) (see point 6.1.1)

€ million ( to three decimal places)

+++++ TABLE +++++

(b) Technical and administrative assistance and support expenditure (see point 6.1.2)

+++++ TABLE +++++

+++++ TABLE +++++

(c) Overall financial impact of human resources and other administrative expenditure (see points 7.2 and 7.3)

Les besoins en ressources humaines et administratives seront couverts à l’intérieure de la dotation allouée à la DG gestionnaire dans le cadre de la procédure d’allocation annuelle.

L'allocation de postes dépendra d'une part de l'organisation interne de la prochaine Commission et d'autre part d'une éventuelle réallocation de postes entre services suite aux nouvelles perspectives financières.

+++++ TABLE +++++

2.4. Compatibility with financial programming and financial perspective

[X] Proposal is compatible with existing financial programming.Cette proposition est compatible avec la proposition de la Commission pour les perspectives financiers 2007-2013 [COM(2004)101 final du 10.02.2004]. Elle s’inscrit dans le cadre de la rubrique 1 « Croissance durable ».

Proposal will entail reprogramming of the relevant heading in the financial perspective.

Proposal may require application of the provisions of the Interinstitutional Agreement.

2.5. Financial impact on revenue: [13]

[X] Proposal has no financial implications (involves technical aspects regarding implementation of a measure)

OR

Proposal has financial impact – the effect on revenue is as follows:

(NB All details and observations relating to the method of calculating the effect on revenue should be shown in a separate annex.)

(€ million to one decimal place)

+++++ TABLE +++++

4. LEGAL BASIS

Article 161

5. DESCRIPTION AND GROUNDS

Voir document « Analyse d'impact étendue de la proposition de paquet législatif portant révision des règlements applicables à la gestion des fonds structurels et de cohésion ».

6. FINANCIAL IMPACT

6.1. Total financial impact on Part B - (over the entire programming period)

(The method of calculating the total amounts set out in the table below must be explained by the breakdown in Table 6.2. )

6.1.1. Financial intervention

Commitments (in € million to three decimal places)

+++++ TABLE +++++

6.1.2. Technical and administrative assistance, support expenditure and IT expenditure (commitment appropriations)

+++++ TABLE +++++

6.2. Calculation of costs by measure envisaged in Part B (over the entire programming period)[14]

(Where there is more than one action, give sufficient detail of the specific measures to be taken for each one to allow the volume and costs of the outputs to be estimated.)

Commitments (in € million to three decimal places)

+++++ TABLE +++++

If necessary explain the method of calculation

7. IMPACT ON STAFF AND ADMINISTRATIVE EXPENDITURE

7.1. Impact on human resources

+++++ TABLE +++++

7.2. Overall financial impact of human resources

+++++ TABLE +++++

The amounts are total expenditure for twelve months.

7.3. Other administrative expenditure deriving from the action

+++++ TABLE +++++

The amounts are total expenditure for twelve months.

1 Specify the type of committee and the group to which it belongs.

+++++ TABLE +++++

(In the estimate of human and administrative resources required for the action, DGs/Services must take into account the decisions taken by the Commission in its orientation/APS debate and when adopting the preliminary draft budget (PDB). This means that DGs must show that human resources can be covered by the indicative pre-allocation made when the PDB was adopted.

Exceptional cases (i.e. those where the action concerned could not be foreseen when the PDB was being prepared) will have to be referred to the Commission for a decision on whether and how (by means of an amendment of the indicative pre-allocation, an ad hoc redeployment exercise, a supplementary/amending budget or a letter of amendment to the draft budget) implementation of the proposed action can be accommodated.)

8. FOLLOW-UP AND EVALUATION

8.1. Follow-up arrangements

Un comité de pilotage est créé pour chaque programme opérationnel par l'État membre, en accord avec l'autorité de gestion après consultation des partenaires. Le comité de pilotage s'assure de l'efficacité et de la qualité de la mise en oeuvre de l'intervention. Il examine et approuve les critères de sélection des opérations financées, évalue périodiquement les progrès réalisés pour atteindre les objectifs spécifiques du programme opérationnel, examine les résultats de la mise en œuvre et examine et approuve le rapport annuel d'exécution et le rapport final d'exécution avant leur envoi à la Commission

L'autorité de gestion et le comité de pilotage assurent le suivi au moyen d'indicateurs de résultat, y compris les indicateurs physiques, d’impact et financiers définis dans le programme opérationnel. Ces indicateurs se réfèrent au caractère spécifique du secteur de l’Etat membre et aux objectifs poursuivis. La Commission en partenariat avec les Etats membres et en conformité avec le principe de proportionnalité examine les indicateurs nécessaires au suivi et à l’évaluation du programme opérationnel.

L'autorité de gestion envoie un rapport annuel d'exécution et de contrôle du programme opérationnel à la Commission, dans les six mois suivant la fin de chaque année civile entière de mise en oeuvre. Avant leur transmission à la Commission, chaque rapport est examiné et approuvé par le comité de pilotage.

8.2. Arrangements and schedule for the planned evaluation

Les programmes opérationnels des Etats membres pour la mise en œuvre du Fonds font l’objet d’une évaluation ex-ante, d’une évaluation intermédiaire et d’une évaluation ex-post.

L’évaluation ex-ante vise à optimiser l’allocation des ressources budgétaires des programmes opérationnels et améliorer la qualité de la programmation. Elle est conduite sous la responsabilité de l’Etat membre.

L’évaluation intermédiaire vise à examiner l’efficacité des programmes opérationnels en vue de leur adaptation pour améliorer la qualité des interventions et leur mise en œuvre. Elle est réalisée lorsque le suivi des programmes font apparaître que les réalisations s’écartent de manière significative des objectifs initialement prévus ou lorsque des modifications substantielles sont proposées. Elle est organisée à l’initiative de l’autorité de gestion, en concertation avec la Commission ou à l’initiative de la Commission en concertation avec l’autorité de gestion.

L’évaluation ex-post est conduite sous la responsabilité de la Commission en concertation avec l’Etat membre et l’autorité de gestion qui doit assurer la collecte des données nécessaires à sa réalisation. Elle est finalisée au plus tard deux ans à la fin de la période de programmation, les principaux résultats sont intégrés dans les rapports de clôture des programmes.

9. ANTI-FRAUD MEASURES

La Commission s’assure de l’existence et du bon fonctionnement dans les Etats membres des systèmes de gestion et de contrôle. Elle se base également sur les rapports annuels de contrôle et sur ses propres contrôles sur place pour vérifier le bon fonctionnement des ces systèmes. La Commission coopère avec les autorités nationales d’audit des programmes opérationnels, avec lesquelles elles se réunit au moins une fois par an.

En cas de défaillance des systèmes de gestion et de contrôle nationaux, la Commission interrompt, retient ou réduit tout ou partie des paiements.

La Commission peut effectuer des corrections financière en annulant tout ou partie de la contribution communautaire pour un programme opérationnel lorsqu’elle constate qu’il existe des déficiences dans les systèmes de gestion et de contrôle qui mettent en péril les contributions communautaires déjà octroyées, que les déclarations des dépenses sont irrégulières et n’ont pas fait l’objet de mesures de correction par les Etats membres ou que les Etats membres n’ont pas donné suite aux observations formulées par la Commission sur le rapport annuel d’exécution et de contrôle établit par l’autorité de gestion.

[1] EUT C […], […], s. […].

[2] EUT C […], […], s. […].

[3] EUT C […], […], s. […].

[4] EUT C […], […], s. […].

[5] EGT L 161, 26.6.1999, s.1. Förordningen senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt.

[6] EUT L […], […], s. […].

[7] EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.

[8] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[9] EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.

[10] EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

[11] EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

[12] Förordning (EG) nr 2342/2002, EGT L 357, 31.12.2002.

[13] For further information, see separate explanatory note.

[14] For further information, see separate explanatory note.