52003PC0516

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om att inrätta ett kompensationssystem för de merkostnader vid avsättningen av vissa fiskeriprodukter från Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och de franska departementen Guyana och Réunion som är en följd av dessa områdens läge i gemenskapens yttersta randområden

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

De avlägset belägna regionerna i gemenskapen (de portugisiska autonoma regionerna Azorerna och Madeira, den spanska autonoma regionen Kanarieöarna, de franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe, Martinique, Guyana och Réunion) håller ur socialt och ekonomiskt hänseende inte jämna steg med resten av gemenskapen, vilket motiverar ett ingripande från gemenskapens institutioner för att främja deras utveckling och möjliggöra en smidig integrering i den inre marknadens dynamik.

I detta sammanhang införde rådet, genom besluten 89/687/EEG [1], 91/314/EEG [2] och 91/315/EEG [3], särskilda åtgärdsprogram som är anpassade till dessa områdens avlägsna läge och ökaraktär. Därmed skapades en lämplig ram för åtgärder inom de olika verksamhetsgrenar som är i särskilt behov av ett ökat stöd från gemenskapen för att minska de svårigheter som dessa områden ständigt brottas med.

[1] EGT L 399, 30.12.1989, s. 39.

[2] EGT L 171, 29.6.1991, s. 5.

[3] EGT L 171, 29.6.1991, s. 10. s 10.

Syftet med dessa program är att man vid tillämpningen av gemenskapens handlingsprogam skall ta hänsyn till dessa områdens specifika karaktär och svårigheter, som hänger samman med deras mycket avlägsna läge, ökaraktär, obetydliga yta, svåra topografiska och klimatmässiga förhållanden. Deras ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, deras begränsade marknader, deras ställning som både gemenskapsregioner och områden omgivna av utvecklingsländer påverkar det ekonomiska och sociala livet i dessa områden.

Dessa program är ett uttryck för gemenskapens solidaritet med sina mest avlägset belägna regioner och är oundgängliga för deras integrering i den inre markanden. De har utformats som referensramar för tillämpningen av gemenskapens handlingsprogam inom dessa regioner.

I artikel 299.2 i EG-fördraget fastställs att det bör inrättas specifika åtgärder till deras fördel, bland annat när det gäller fiskeripolitiken som uttryckligen nämns [4].

[4] Den fullständiga texten till denna bestämmelse är följande:

Flera faktorer, särskilt de exklusiva ekonomiska zonernas omfattning och de arbetstillfällen som skapas av den verksamhet som är knuten till sektorn, motiverar ett synsätt inom gemenskapen genom vilket fiskesektorns omfattning och samtidigt de svårigheter som uppstår på grund av att dessa regioner är avlägset belägna beaktas.

I detta sammanhang är det värt att notera följande aspekter hos dessa regioners socioekonomiska situation:

- BNP per capita är lägre än genomsnittet i gemenskapen.

- höga arbetslöshetssiffror inom vissa regioner och en inte obetydlig undersysselsättning,

- en primärsektor som ännu till stor del är beroende av traditionella inriktningar och som sysselsätter en betydande del av befolkningen. Fiskets betydelse återspeglas av familjeföretagens framträdande plats.

- merkostnader för försörjning och transport: avsaknaden av närliggande regionala marknader, de lokala marknadernas otillräcklighet och transportsvårigheterna medför att de berörda områdenas näringsliv ständigt brottas med svårigheter när det gäller tillträde till de marknader där de kan avsätta sina produkter.

Det är just i samband med sistnämnda förhållanden som gemenskapen har beslutat ingripa till förmån för producenterna i dessa regioner, nämligen i fråga om saluföringen av vissa fiskeriprodukter. Det var av detta skäl som man år 1992 [5] införde ett system som blivit en avsevärd framgång. Tillämpningen av detta system förlängdes 1994, 1995, 1998 respektive 2002 [6] genom rådets förordningar vilka har gjort det möjligt att stödja avsättningen av de arter som i störst utsträckning berörs av saluföring utanför området.

[5] EGT L 248, 328.8.1992, s. 73 och 75.

[6] EGT L 162, 30.6.1994, s. 8. EGT L 236, 5.10.1995, s. 2. L 208, 24.7.1998, s. 1 och L 89, 5.4.2002, s. 1.

Enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 1587/98 skall kommissionen lägga fram lämpliga förslag om så skulle behövas. I detta sammanhang bör det påpekas att de förhållanden som redan fastställts beträffande saluföringen av de produkter som berörs av förordningen fortfarande är oförändrade.

När det gäller Azorerna och Madeira bör det framhållas att den lokala konservindustrin för förädling av tonfisk svarar för en produktionsvolym som motsvarar nästan hälften av exporten och sysselsätter en betydande del av den aktiva befolkningen. Produktionen är framför allt avsedd för portugisiska fastlandet och den italienska marknaden. Dessa regioners speciella förhållanden, som är en följd av deras obetydliga storlek och geografiska läge, medför merkostnader i samband med produktion och saluföring, vilket försvagar regionernas konkurrenskraft i förhållande till liknande verksamheter på europeiska fastlandet. Inkomsterna inom sektorn ligger följaktligen på en betydligt lägre nivå än genomsnittet för gemenskapen. Orsaken till dessa förhållanden beror på verksamhetsvillkoren för den berörda industrin: merkostnader för transporter och finansiella avgifter till följd av en låsning av produktionsfaktorerna (framför allt salt, olja och konservburkar), extra energikostnader; försäkringskostnader i samband med transporter. Samma sak gäller för Kanarieöarna beträffande tonfisk-, sardin- och makrillsektorn samt bläckfisk- och vattenbruksprodukter, där merkostnaderna är förknippade med råvaror, energi och transportkostnader. Situationen för denna region har nyligen försämrats p.g.a. att avtalet mellan gemenskapen och Marocko inte förnyats. Det utomeuropeiska departementet Guayana kännetecknas av samma förhållanden samtidigt som andra särskilda faktorer tillkommer som försämrar driftsvillkoren (bristen på maritim kredit för finansiella kostnader; behovet av att hålla stora lager av reservdelar för fartygen; prisskillnader vid inköp av fartyg från varven på fastlandet till följd av det bristande lokala utbudet; konkurrerande export från vissa tredjeländer i Syd- och Mellanamerika, som åtnjuter förmånliga villkor enligt gemenskapens bestämmelser).

Det är inte möjligt att på kort sikt råda bot på den situation som beskrivs i det föregående. Därför är det nödvändigt att följa upp de åtgärder som vidtagits hittills genom att anta ett juridiskt instrument som gör det möjligt att införa en stabil referensram för de berörda ekonomiska aktörerna.

Detta förslag syftar till att möjliggöra en fortsättning på det system som redan införts och som, vilket vi påpekat ovan, har varit mycket framgångsrikt. De producenter som berörs av systemet har tack vare det befintliga gemenskapssystemet lyckats övervinna de svårigheter som följer av de merkostnader som konstaterats i samband med transporten till marknaderna på fastlandet.

I detta avseende syftar detta förslag endast till att kompensera för de merkostnader som konstateras vid avsättningen av de berörda produkterna. Det rör sig alltså om att närma driftskostnaderna till fastlandets nivå för att möjliggöra en integrering av sektorn i den inre marknaden.

Det bör noteras att de föreslagna åtgärderna rör ett marknadsstöd för att utjämna ett permanent geografiskt underläge och alltså inte har någon som helst strukturell koppling eller konsekvens. Därför skall de finansieras genom garantisektionen vid EUGFJ och kan inte debiteras Fonden för fiskets utveckling (FFU), eftersom denna fond per definition endast är avsedd att finansiera strukturella åtgärder.

Dessa åtgärder berör en sektor som är av särskilt stor betydelse för dessa regioner både på det ekonomiska och sociala planet, och för vilken det praktiskt taget inte finns något omställningsalternativ. Åtgärderna kommer att bidra till att förbättra denna sektors konkurrenskraft genom att, inom ramen för de av rådet antagna särskilda åtgärdsprogrammen för regionerna i gemenskapens yttersta randområden, erbjuda kompensation för det "handikapp" som den lokala fiskeindustrins isolering innebär.

2003/0202 (CNS)

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om att inrätta ett kompensationssystem för de merkostnader vid avsättningen av vissa fiskeriprodukter från Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och de franska departementen Guyana och Réunion som är en följd av dessa områdens läge i gemenskapens yttersta randområden

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [7],

[7] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [8],

[8] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [9], och

[9] EUT C [...], [...], s. [...].

av följande skäl:

(1) Fiskerisektorn i gemenskapens yttersta randområden har svårigheter som på grund av deras avlägsna och isolerade lägen ytterligare förvärras av kostnaderna för att transportera fiskeriprodukterna till marknaderna.

(2) Genom sina beslut 89/687/EEG [10], 91/314/EEG [11] och 91/315/EEG [12] införde rådet särskilda program inriktade på de franska utomeuropeiska departementens (Poseidom), Kanarieöarnas (Poseican), Madeiras och Azorernas (Poseima) avlägsna läge och ökaraktär. Dessa program ingår i gemenskapens politik till förmån för regionerna i de yttersta randområdena och innehåller de allmänna handlingslinjerna för de åtgärder som skall vidtas för att ta hänsyn till de särskilda omständigheterna och svårigheterna i dessa regioner.

[10] EGT L 399, 30.12.1989, s. 39.

[11] EGT L 171, 29.6.1991, s. 1.

[12] EGT L 171, 29.6.1991, s. 10.

(3) I artikel 299.2 i EG-fördraget erkänns de särskilda nackdelar som påverkar den strukturella, sociala och ekonomiska situationen i de yttersta randområdena vilken förvärras av dessas avlägsna belägenhet. Detta är också fallet för fiskerisektorn.

(4) Dessa regioner brottas med speciella utvecklingsproblem, i synnerhet merkostnader vid avsättningen av vissa produkter, vilka förorsakas av regionernas läge i gemenskapens yttersta randområden.

(5) För att upprätthålla vissa fiskeriprodukters konkurrenskraft i förhållande till produkter från andra regioner inom gemenskapen vidtog gemenskapen under åren 1992 och 1993 åtgärder för att kompensera för dessa merkostnader. Dessa åtgärder följdes upp år 1994 och under perioden 1995-1997 med antagandet av rådets förordningar (EG) nr 1503/94 [13] och (EG) nr 2337/95 [14], och under perioden 1998-2002 med antagandet av rådets förordningar (EG) nr 1587/98 [15] och (EG) nr 579/2002 [16]. Det har visat sig nödvändigt att från och med 2003 föreskriva en fortsättning på kompensationssystemet för merkostnaderna för förädling och saluföring av vissa fiskeriprodukter (tonfisk, djuphavsfiskar och bottenlevande arter från Azorerna; tonfisk, Aphanopus carbo, makrill och jordbruksprodukter från Madeira; tonfisk, sardiner, makrill, vattenbruksprodukter, bläckfisk och bottenlevande arter från Kanarieöarna; räkor, vit fisk och vattenbruksprodukter från Guyana; tonfisk, svärdfisk, guldmakrill, marliner, spjutfisk och hajar från Réunion) och således anta bestämmelser som syftar till en fortsättning på dessa åtgärder.

[13] EGT L 162, 30.6.1994, s. 8.

[14] EGT L 236, 5.10.1995, s. 2.

[15] EGT L 208, 24.7.1998, s. 1.

[16] EGT L 89, 5.4.2002, s. 1.

(6) Det småskaliga och kustnära fisket har stor social och ekonomisk betydelse i regionerna i gemenskapens yttersta randområden.

(7) Det är nödvändigt att rationalisera fiskeansträngningen för att förvalta bestånden väl och i det sammanhanget bör hänsyn särskilt tas till den forskning på hög nivå, som utförs på detta område av olika vetenskapliga institutioner i de yttersta randområdena.

(8) Som ett led i bevarandet och förvaltningen av fiskeriresurserna i dessa regioner är det nödvändigt att iaktta gemenskapens lagstiftning på detta område, särskilt, när det gäller det franska departementet Guayana, bestämmelsen om förbud mot fiske efter räkor på mindre än 30 meters djup, samt föreskriva möjligheten att, i förekommande fall, anpassa de belopp och kvantiteter som fastställts för de olika arterna i förhållande till produktions- och avsättningsvillkor och deras speciella egenskaper.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Mål

Genom denna förordning inrättas ett kompensationssystem (nedan kallat kompensation) för de merkostnader vid avsättningen av vissa fiskeriprodukter från Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och de franska departementen Guyana och Réunion som anges i bilaga I-V och som är en följd av dessa områdens läge i gemenskapens yttersta randområden.

Artikel 2 Mottagare

Kompensationen är avsedd för producenter, redare och ägare till fartyg som är registrerade i hamnar i de områden som anges i artikel 1 och som bedriver sin verksamhet i dessa områden, eller sammanslutningar av dessa, samt aktörer inom berednings- eller saluföringssektorerna eller sammanslutningar av dessa, som drabbas av merkostnader i samband med avsättningen av de produkter, som anges i samma artikel, till följd av dessa områdens läge i gemenskapens yttersta randområden.

Artikel 3 Azorerna

När det gäller Azorerna skall det lämnas kompensation för de fiskeriprodukter som anges i bilaga I. Beloppen och kvantiteterna för denna region är följande:

a) 177 euro per ton för tonfisk upp till högst 10 000 ton per år som levereras till den lokala industrin.

b) 455 euro per ton för arter som är avsedda att saluföras färska upp till högst 2 000 ton per år.

c) 148 euro per ton för små djuphavsfiskar och bottenlevande arter, levererade till industrin eller till sammanslutningar eller organisationer för lokalproducenter och avsedda för nedfrysning eller beredning, upp till högst 1 554 ton per år.

Artikel 4 Madeira

När det gäller Madeira skall det lämnas kompensation för de fiskeriprodukter som anges i bilaga II. Beloppen och kvantiteterna för denna region är följande:

a) 230 euro per ton för tonfisk upp till högst 4 000 ton per år som levereras till den lokala industrin.

b) 250 euro per ton för dolkfisk upp till högst 1 600 ton per år.

c) 1 080 euro per ton för vattenbruksprodukter upp till högst 50 ton per år.

Artikel 5 Kanarieöarna

När det gäller Kanarieöarna skall det lämnas kompensation för de fiskeriprodukter som anges i bilaga III. Beloppen och kvantiteterna för denna region är följande:

a) 950 euro per ton för tonfisk som transporteras till marknaden med flyg upp till högst 1 619 ton per år.

b) 500 euro per ton för tonfisk i obearbetat tillstånd som transporteras till marknaden med båt upp till högst 453 ton per år.

c) 250 euro per ton för bonit i förpackat tillstånd som transporteras till marknaden med båt upp till högst 453 ton per år.

d) 220 euro per ton för bonit i obearbetat tillstånd som transporteras till marknaden med båt upp till högst 712 ton per år.

e) 240 euro per ton för sardiner och makrill som är avsedda att nedfrysas upp till högst 347 ton per år.

f) 268 euro per ton för bläckfiskprodukter och bottenlevande arter upp till högst 8 292 ton per år.

j) 1 300 euro per ton för vattenbruksprodukter upp till högst 1 157 ton per år.

Artikel 6 Guyana

När det gäller Guyana skall det lämnas kompensation för de fiskeriprodukter som anges i bilaga IV. Beloppen och kvantiteterna för denna region är följande:

a) 788 euro per ton för palaemonidräkor upp till högst 4 200 ton per år.

b) 933 euro per ton för färsk fisk som är avsedd för färskvarumarknaden upp till högst 325 ton per år.

c) 282 euro per ton för färsk djupfryst fisk upp till högst 450 ton per år.

d) 282 euro per ton för färsk fryst fisk upp till högst 800 ton per år.

e) 463 euro per ton för palaemonidräkor upp till högst 23 ton per år.

f) 0,027 euro styck för akvariefiskar upp till högst en miljon fiskar per år.

Artikel 7 Réunion

När det gäller Réunion skall det lämnas kompensation för de fiskeriprodukter som anges i bilaga V. Beloppen och kvantiteterna för denna region är följande:

a) 395 euro per ton för svärdfisk upp till högst 1 424 ton per år.

b) 395 euro per ton för tonfisk upp till högst 657 ton per år.

c) 395 euro per ton för marliner och spjutfisk upp till högst 44 ton per år.

d) 395 euro per ton för haj upp till högst 44 ton per år.

e) 395 euro per ton för guldmakrill upp till högst 17 ton per år.

Artikel 8 Justering av belopp och kvantiteter

1. I enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 10.2 får kommissionen justera de belopp och kvantiteter som fastställts för de olika arterna beroende på deras egenskaper, produktionsvillkor och avsättningsvillkor, inom de finansiella ramar som fastställts i artikel 3-7.

2. Vid den justering som nämns i punkt 1 skall hänsyn tas till alla faktorer som gör det möjligt att fastställa de ändringar som motiverar justeringen, avseende bl.a. arternas biologiska egenskaper, variationerna på merkostnaderna och de kvalitativa och kvantitativa aspekterna av produktion och avsättning.

Artikel 9 Genomförandebestämmelser

Genomförandebestämmelserna till denna förordning skall fastställas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 10.2.

Artikel 10 Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av Förvaltningskommittén för fiskeriprodukter, nedan kallad "kommittén".

2. När hänvisning sker till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till en månad.

3. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 11 Finansiering

De åtgärder som fastställs i denna förordning skall utgöra en sådan intervention avsedd att stabilisera marknaderna för jordbruksvaror som avses i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 [17]. De finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ).

[17] EGT L 160, 26.6.1999, s. 103.

Artikel 12 Rapportering

Kommissionen skall vart fjärde år, med början den 1 januari år 2007, till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om genomförandet av de åtgärder som avses i denna förordning, i förekommande fall åtföljd av förslag till åtgärder som är nödvändiga för att uppnå de mål som fastställs i artikel 1.

Artikel 13 Övergångsåtgärder

De ansökningar om justering som inkommit till kommissionen i enlighet med artikel 2.6 i förordning (EG) nr 1587/98 och som inte är föremål för något beslut före det datum då den här förordningen träder i kraft skall omfattas av förfarandet i artikel 10.2.

Artikel 14 Ikraftträdande och tillämplighet

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2003.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den [...]

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I

Azorerna

a) Tonfisk

Katsuwonus pelamis Thunnus alalunga Thunnus albacares Thunnus obesus Thunnus thynnus

b) Arter avsedda för saluföring i färskt tillstånd

Phycis phycis Beryx splendens Pomatomus saltator Sphyraena viridensis Pagellus acame Helicolenus dactylopterus dactylopterus Cetrolabrus trutta Labrus bergylta Galeorhinus galeus Pontinus kuhlii Polyprion americanus Coryphaena hippurus Pseudocaranx dentex Epigonus telescopus Xiphias gladius Serranus cabrilla Serranus atricauda Pagellus bogaraveo Beryx decadactylus Phycis blennoides Seriola spp Loligo forbesi Mora moro Epinephelus guaza Pagrus pagrus Promethichthys prometeus Lepidopus caudatus Aphanopus carbo Zeus faber, Zenopsis conchifer Balistes carolinensis Molva macrophthalma Raja clavata Scorpaena scrofa Conger conger Mullus surmelutus Diplodus sargus Sarda sarda Sparisoma cretense

c) Små djuphavsfiskar och bottenlevande arter

Scomber japonicus Trachurus picturatus Sardina pilchardus Chaceon affinis Aphanopus carbo

BILAGA II

Madeira

a) Tonfisk

Thunnus alalunga Thunnus albacares Thunnus Thynnus Thunnus obesus Katsuwonus pelamis

b) Dolkfisk

Aphanopus carbo

c) Vattenbruksprodukter

Sparus aurata

BILAGA III

Kanarieöarna

a) Tonfisk

Thunnus alalunga Thunnus albacares Thunnus thynnus thynnus Thunnus obesus

b) Bonit

Katsuwonus pelamis

c) Sardiner

Sardina pilchardus

d) Makrill

Scomber spp.

e) Bläckfiskprodukter och bottenlevande arter

Dentex dentex Dentex gibbosus Dentex macrophatalmus Diplodus sargus Diplodus cervinus Lithognathus mormyrus Pagellus acarne Pagellus bogaraveo Pagellus erythrinus Sparus aurata Sparus caeruleostictus Sparus auriga Sparus pagrus Spondyliosoma cantharus Merluccius merluccius Phycis phycis Lepidorhombus boscii Lophius piscatorius Dicologlossa cuneata Solea vulgaris Seppia Officinalis Loligo vulgaris Octopus vulgaris Todarodes sagittatus

f) Vattenbruksprodukter

Sparus aurata Dicentrarchus labrax

BILAGA IV

Guyana

a) Räkor

Penaeus subtilis Penaeus brasiliensis Plesiopenaeus edwardsianus Solenocra acuminata Xipheopenaeus kroyeri

b) Färsk fisk avsedd för marknaderna för färsk, djupfryst och fryst fisk

Cynoscion acoupa Cynoscion virescens Cynoscion steindachneri Macrodon ancylodon Lobotes surinamensis Centropomus undecimalis Arius parkeri Arius proops Sphyrnidae Carcharhinidae Trachynotus cayennensis Oligoplites saliens Scomberomorus maculatus

c) Palaemonidräkor

Macrobrachium rosenbergii

BILAGA V

Réunion

a) Svärdfisk

Xiphias gladius

b) Tonfisk

Thunnus albacares Thunnus alalunga Thunnus obesus

c) Marliner och spjutfisk

Makaira mazara Makaira indica Tetrapterus audax

d) Hajar

Carcharinus longimanus Isurus oxyrinchus

e) Guldmakrill

Coryphaena hippurus

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

Politikområde(n): Den gemensamma fiskeripolitiken

Verksamhet(er): 5. Fiskerimarknaderna

Åtgärdens benämning: Programmet "fiske" i de yttersta randområdena

1. BERÖRD(A) BUDGETPOST(ER) (nummer och beteckning)

B1-3240 Programmet "Fiske" i de yttersta randområdena

2. ALLMÄNNA UPPGIFTER

2.1 Sammanlagda anslag för åtgärden (avsnitt B): miljoner euro i åtagandebemyndiganden

59 981 648 euro (14 995 412 euro per år under 4 år)

Kommissionen föreslår en stödordningen utan tidsgräns, med det årliga belopp som anges ovan. Generellt fastställer rådet en tillämpningsperiod på 4 år.

2.2 Tillämpningsperiod:

År 2003 och följande år (se uppgifterna i punkt 2.1)

2.3 Flerårig total utgiftsberäkning:

a) Förfalloplan för åtagandebemyndiganden/betalningsbemyndiganden (finanisellt stöd) (se punkt 6.1.1)

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

>Plats för tabell>

b) Tekniskt och administrativt stöd och stödutgifter (se punkt 6.1.2)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

c) Total budgetkonsekvens i form av personalutgifter och andra administrativa utgifter (se punkt 7.2 och 7.3)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

2.4 Förenlighet med den ekonomiska planeringen och budgetplanen

* Förslaget är förenligt med gällande ekonomisk planering

| | Förslaget kräver en omplanering av budgetplanen för den berörda budgetposten,

| | vid behov med stöd av bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet.

2.5 Påverkan på intäkterna

* Intäkterna påverkas ej (gäller tekniska aspekter på genomförandet av en åtgärd)

ELLER

| | Intäkterna påverkas enligt följande:

- Obs.: den metod som använts för att beräkna påverkan på intäkterna skall redovisas närmare på ett separat blad som bifogas denna finansieringsöversikt.

Miljoner euro (avrundat till en decimal)

>Plats för tabell>

(Om flera budgetrubriker påverkas skall varje rubriks nummer anges i tabellen)

3. BUDGETTEKNISKA UPPGIFTER

>Plats för tabell>

4. RÄTTSLIG GRUND

Rådets förordning (EG) nr XXX/2003 om att upprätta ett kompensationssystem för de extra kostnader vid avsättningen av vissa fiskeriprodukter från Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och de franska departementen Guyana och Réunion som är en följd av dessa områdens läge i gemenskapens yttersta randområden.

(Ny förordning som skall tillämpas från och med den 1 januari 2003)

5. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN OCH SKÄL FÖR ÅTGÄRDEN

5.1 Behovet av gemenskapsåtgärder [18]

[18] Ytterligare information finns i det separata bakgrundsdokumentet.

5.1.1 Mål för åtgärden

Regionerna i gemenskapens yttersta randområden brottas med en socioekonomisk eftersläpning som utgör skäl för att gemenskapens institutioner agerar för att främja deras utveckling och deras harmoniska integrering i den inre marknadens dynamik. Detta är bakgrunden till att gemenskapen sedan ett antal år tillbaka vidtar åtgärder för att producenterna i de här regionerna skall kunna finna avsättning för vissa fiskeriprodukter.

Syftet med programmet är att ge kompensation för de extra kostnader som orsakas av de speciella produktions- och avsättningsvillkoren och av de permanenta svårigheter som i sin tur orsakas av de långa avstånden och av att det rör sig om öar, vilket innebär påtagliga nackdelar för fiskeriprodukter som säljs utanför dessa regioner. För att de berörda aktörerna skall kunna bedriva sin verksamhet på samma sätt som aktörerna på det europeiska fastlandet är det nödvändigt att kompensera dem för merkostnader på grund av de långa avstånden.

I de här regionerna är fiskerisektorn särskilt viktig ekonomiskt och socialt, och omställningsalternativ saknas nästan helt. Vissa samhällen är för sin överlevnad helt beroende av den.

Genom att ge de lokala företagen inom fiskerisektorn en kompensation för nackdelarna i form av det isolerade läget och de långa avstånden bidrar den här åtgärden till att förbättra situation inom sektorn, vilket ligger i linje med gemenskapens politik för att stödja de yttersta randområdena.

5.1.2. Åtgärder som vidtagits till följd av förhandsutvärderingen

Syftet med det här förslaget är att förlänga det stödsystem som gäller sedan flera år tillbaka. Erfarenheterna visar att målen för det här stödsystemet helt och hållet har kunnat uppnås. Syftet var å ena sidan att fastställa en rättslig ram som, under en tillräckligt lång tid med tanke på de verksamheter som de berörda aktörerna bedriver, utgör en stabil grund för att dessa verksamheter ska kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Å andra sidan handlar det om att kompensera en situation som man inte kan göra så mycket åt eftersom den beror på de här regionernas särdrag (långa avstånd, isolering, mycket små lokala marknader, beroende av ett begränsat antal produkter, samt att det i de flesta fall rör sig om öar). I den rättsliga grunden för förslaget (artikel 299.2 i EG-fördraget) framhålls uttryckligen dessa särdrag.

Tack vare partnerskapsprincipen, som är en hörnsten i gemenskapens politik för regionerna i de yttersta randområdena, har man under årens lopp kunnat identifiera ett antal insatsområden som motiverar åtgärder av det här slaget. Åtgärderna berör således sektorerna i fråga (produktion, beredning och avsättning utanför regionerna själva), stödmottagarna (aktörer inom fiske, beredning och avsättning), de extra kostnaderna, en differentiering av stöden (dvs. att det belopp som beviljas en region kan användas på olika sätt för att därigenom kunna hantera olika situationer när det gäller fiskeresurserna eller marknadsläget). Det bör för övrigt också påpekas att stödsystemet, då det förlängts, har kunnat anpassas till hur sektorn utvecklats. Den rättsliga ramen har således ändrats undan för undan för att kunna ta hänsyn till nya förutsättningar. Det som ligger bakom denna flexibilitet är dels utvecklingen inom sektorn (nya arter, ändringar i presentationen i handeln), dels situationer som gemenskapen i sin egenskap av lagstiftare måste beakta för att kunna anpassa sig till de förhållanden som menligt påverkar aktörernas verksamhet (variationer i vissa arters beteende, att aktörerna inte har tillträde till vissa vatten i tredjeländer på grund av att avtalen mellan dessa länder och gemenskapen inte har förlängts, att tredjeländer använder vissa redskap i sitt fiske och att detta påverkar migrerande bestånd, att fartyg från länder utanför gemenskapen bedriver olagligt fiske,...).

Kommissionen beställde tidigare en studie från en extern konsult om vilka förhållanden som råder för de ekonomiska aktörer som berörs av det här stödsystemet i de regioner som förslaget avser (Azorerna, Madeira, Kanarieöarna, Guyana och Réunion). Den här studien (som genomfördes under 2001 och presenterades i januari 2002) visade att aktörerna drabbas av merkostnader i avsättningen av de produkter som hittills har berörts av stödsystemet, eller för vilka avsättningen utvecklats påtagligt ur ekonomisk eller social synpunkt. Konsulten tog kontakt med nyckelaktörer i sektorn, identifierade merkostnaderna i detalj och jämförde produktions- och avsättningskostnaderna i de här regionerna med kostnaderna på den europeiska kontinenten. När aktörerna inom sektorn gavs tillfälle att yttra sig gav de studien sitt fulla stöd. Resultaten sammanfaller med vad de nationella myndigheterna kommit fram till och redovisat till kommissionen under utarbetandet av det här förslaget. Kommissionen har emellertid också varit tvungen att ta hänsyn till det budgettak som fastställts. Detta tak iakttogs mycket strikt. Förslaget ligger inom de ramar som budgetmyndigheten fastställt.

5.1.3 Åtgärder som vidtagits till följd av utvärderingen i efterhand

Vart fjärde år skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om tillämpningen av stödsystemet och vid behov lägga fram de förslag som krävs för att nå målet att ge kompensation för de merkostnader som konstaterats i avsättningen av vissa fiskeprodukter.

Rapporten kommer att innehålla underlag för dels en utvärdering av stödsystemet, dels behovet av anpassningar beroende på hur situationen utvecklats. De ansökningar om differentiering som eventuellt lämnas in till kommissionen (se artikel 8 i förslaget) kommer att göra det möjligt att beakta de variationer som konstaterats under den första tillämpningsperioden, vilket kommer att ligga till grund för de anpassningar som visar sig nödvändiga när ett förslag om att förlänga stödsystemet läggs fram.

5.2 Planerade åtgärder och villkor för finansiering via budgeten

Kompensationssystemet för de extra kostnaderna p.g.a. de långa avstånden innebär ett visst belopp per ton, med årliga, kvantitativa tak:

Stödmottagare är producenter och aktörer inom beredning och saluföring som har extra kostnader för avsättning av sina produkter.

Det rör sig om följande produkter, extra kostnader per ton och årliga kvantiteter:

a) tonfisk, 177 euro, 10 000 ton (Azorerna)

b) färsk fisk, 455 euro, 2 000 ton (Azorerna)

c) små pelagiska arter och demersala arter, 148 euro, 1 554 ton (Azorerna)

d) tonfisk, 230 euro, 4 000 ton (Madeira)

e) dolkfisk, 250 euro, 1 600 ton (Madeira)

f) vattenbruksprodukter, 1 080 euro, 50 ton (Madeira)

g) tonfisk som levereras med flyg, 950 euro, 1 619 ton (Kanarieöarna)

h) tonfisk som levereras oberedd, med sjötransport, 500 euro, 453 ton (Kanarieöarna)

i) bonit som levereras med sjötransport, 250 euro, 453 ton (Kanarieöarna)

j) bonit som levereras oberedd, med sjötransport, 220 euro, 712 ton (Kanarieöarna)

k) sardiner och makrill, 240 euro, 347 ton (Kanarieöarna)

l) bläckfiskprodukter och demersala arter, 268 euro, 8 292 ton (Kanarieöarna)

m) vattenbruksprodukter, 1.300 euro, 1 157 ton (Kanarieöarna)

n) räkor, 788 euro, 4 200 ton (Guyana)

o) färsk fisk, 933 euro, 325 ton (Guyana)

p) färsk fisk, fryst, 282 euro, 450 ton (Guyana)

q) färsk fisk, djupfryst, 282 euro, 800 ton (Guyana)

r) räkor, 463 euro, 23 ton (Guyana)

s) akvariefisk, 0,027 euro per fisk, 1 miljon exemplar (Guyana)

t) svärdfisk, 395 euro, 1 424 ton (Réunion)

u) tonfisk, 395 euro, 657 ton (Réunion)

v) marliner, 395 euro, 44 ton (Réunion)

w) haj, 395 euro, 44 ton (Réunion)

x) guldmakrill, 395 euro, 17 ton (Réunion)

5.3 Genomförandebestämmelser

Stödsystemet genomförs av de nationella och regionala myndigheterna, i enlighet med rådets förordning om inrättandet av stödsystemet och inom ramen för tillämpningsföreskrifterna i kommissionens förordning.

De nationella myndigheterna fastställer egna kriterier för hur de stöd som fastställs i gemenskapens regler skall fördelas mellan stödmottagarna.

Eftersom det rör sig om ett stödsystem som finansieras via EUGFJ:s garantifond är det medlemsstaterna som sköter utbetalningarna och i efterskott får ersättning för dessa.

6. BUDGETKONSEKVENSER

6.1 Totala budgetkonsekvenser för avsnitt B (hela programperioden)

6.1. Finansiellt stöd

ÅB, miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

>Plats för tabell>

6.1.2. Tekniskt och administrativt stöd, stödutgifter och IT-utgifter (åtagandebemyndiganden)

>Plats för tabell>

6.2. Kostnadsberäkning per åtgärd för avsnitt B (hela programperioden) [19]

[19] Ytterligare information finns i det separata bakgrundsdokumentet.

Åtagandebemyndiganden, miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

>Plats för tabell>

Redogör vid behov för beräkningsmetoden

7. EFFEKTER PÅ PERSONALRESURSER OCH ADMINISTRATIVA UTGIFTER

7.1. Personalbehov för åtgärden

>Plats för tabell>

7.2 Totala budgetkonsekvenser i fråga om personal

>Plats för tabell>

Beloppen avser sammanlagda utgifter för 12 månader.

7.3 Övriga administrativa utgifter till följd av åtgärden

>Plats för tabell>

Beloppen avser totala utgifter för 12 månader.

(1) Ange vilken typ av kommitté samt vilken av de två kategorierna den tillhör.

>Plats för tabell>

8. UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING

8.1 Metod för uppföljning

I enlighet med de tillämpningsföreskrifter som kommissionen enligt praxis kommer att fastställa i en förordning är medlemsstaterna skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att se till att stödsystemet tillämpas på ett korrekt sätt och att alla regler följs. De är skyldiga att förebygga och beivra oegentligheter, se till att felaktigt utbetalda belopp betalas tillbaka, att ge kommissionen all nödvändig information, samt att underlätta kontroller. En rapport om avsättningen av de produkter som omfattas av stödsystemet, vilka kvantiteter det rör sig om och till belopp dessa uppgår, skall lämnas in till kommissionen.

8.2 Utvärderingar: utformning och frekvens

Vart fjärde år skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om tillämpningen av stödsystemet och vid behov lägga fram de förslag som krävs för att nå målet att ge kompensation för de merkostnader som konstaterats i avsättningen av vissa fiskeprodukter.

9. BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

Kontroller på plats, samt kontrollsystemet för garantisektionen vid EUGFJ.