52003PC0049

Förslag till RÅDETS BESLUT om fastställande av kriterier och närmare föreskrifter för ersättning för finansiella obalanser som uppstår till följd av tillämpningen av rådets direktiv 2001/40/EG om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. INLEDNING

Rådets direktiv 2001/40/EG om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land antogs den 28 maj 2001 [1]. Syftet med direktivet var att möjliggöra att ett beslut om avvisning eller utvisning som har fattats av en behörig myndighet erkänns i en annan medlemsstat. I direktivet betonas behovet av att säkerställa större effektivitet vid verkställigheten av beslut om avvisning eller utvisning liksom ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna, inklusive ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning.

[1] EGT L 149, 2.6.2001, s. 35.

Tillämpningen av rådets direktiv 2001/40/EG kan leda till finansiella obalanser om avvisningen eller utvisningen inte kan genomföras på bekostnad av den eller de berörda tredjelandsmedborgarna. Medlemsstaterna skall därför ersätta varandra för de finansiella obalanser som kan uppstå till följd av ömsesidigt erkännande av sådana beslut.

För detta ändamål skall rådet enligt artikel 7 i direktivet anta lämpliga kriterier och närmare föreskrifter. Genom det här rådsbeslutet kommer det att inrättas en mekanism för bilateral ersättning för finansiella obalanser som uppstår till följd av tillämpningen av rådets direktiv 2001/40/EG.

Enligt artikel 7 i direktivet skall dessa kriterier och närmare föreskrifter också tillämpas för genomförandet av artikel 24 i Schengenkonventionen. Eftersom denna komplexa fråga skulle kunna medföra en väsentlig försening av en fullständig tillämpning av rådets direktiv 2001/40/EG - som medlemsstaterna måste följa senaste den 2 december 2002 - kommer det genom detta rådsbeslut inte att inrättas en mekanism för multilateral bördefördelning i enlighet med vad som krävs i artikel 24 i Schengenkonventionen i fråga om finansiella obalanser som kan uppstå till följd av skyldigheten i artikel 23 i konventionen. De kriterier och närmare föreskrifter för beräkningen av de individuella kostnaderna för en avvisning eller utvisning per återsänd person som definieras i detta beslut bör dock ligga till grund för den verkställande statens motsvarande beräkning inom ramen för ett framtida instrument för artikel 24 i konventionen.

2. SYFTE

Syftet med detta beslut är att fastställa lämpliga kriterier och närmare föreskrifter för ersättning för eventuella finansiella obalanser som kan uppstå till följd av tillämpningen av rådets direktiv 2001/40/EG av den 28 maj 2001 om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land.

Huvudregeln i detta beslut är att den beslutande medlemsstaten bör ersätta den verkställande medlemsstaten på grundval av de faktiska kostnaderna. Vid preliminära diskussioner i rådet betonades behovet av en uppsättning vägledande principer, både vad gäller kostnader under verkställigheten och det faktiska ersättningsförfarandet.

Ersättning skulle vara nödvändigt i fråga om tre typer av kostnader, nämligen kostnader för resa och logi samt administrativa kostnader. Det framstod också klart att det måste fastställas ett tak för varje kategori, så att det kan säkerställas att kostnaderna alltid är rimliga, jämförbara och väl avvägda.

3. SUBSIDIARITETSPRINCIPEN

I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen kan målet för den planerade åtgärden, nämligen en finansiell bördefördelning i samarbetet mellan medlemsstaterna vid avvisning eller utvisning av tredjelandsmedborgare, inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför på grund av den planerade åtgärdens verkningar bättre uppnås på gemenskapsnivå. Detta beslut går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

4. KOMMENTARER TILL DE ENSKILDA ARTIKLARNA

Artikel 1

I artikeln anges beslutets syfte.

Artikel 2

Enligt denna artikel skall den beslutande medlemsstaten ersätta den verkställande medlemsstaten för alla finansiella obalanser som kan följa av tillämpningen av direktiv 2001/40/EG. I artikeln definieras vidare begreppet ersättningsbara faktiska kostnader.

Ersättningsbara faktiska kostnader enligt detta direktiv omfattar resekostnaderna för den återvändande och högst två eskorterande personer, administrativa kostnader såsom avgifter för att utfärda viseringar och resehandlingar för återvändandet, kostnader för frihetsberövande under högst tre månader och kostnader för logi under verkställigheten, antingen i ett transitområde i ett tredje land eller i ursprungslandet. I princip är denna förteckning över ersättningsbara kostnader uttömmande och den definierar ett klart tak för ersättningen för att hålla kostnaderna rimliga, jämförbara och väl avvägda.

Punkt 4 ger emellertid medlemsstaterna möjlighet att bilateralt avtala om att ersätta kostnader som överskrider minimikostnaderna eller att ersätta andra ytterligare kostnader. Enligt denna bestämmelse kan till exempel charterflygningar som överskrider taket vara ersättningsbara om de berörda medlemsstaterna samtycker till det.

Artikel 3

I denna artikel beskrivs det förfarande som medlemsstaterna måste följa när de framställer och handlägger ersättningskrav. För att skapa rättssäkerhet och rättslig klarhet föreskrivs ett förfarande som är öppet för insyn.

Ersättningen begränsas till verkställighetsåtgärder som äger rum inom tre år från det att ett beslut om avvisning eller utvisning har fattats. Därigenom anges det klart under vilken tid den beslutande medlemsstaten är ansvarig. För att säkerställa att ansökningar om ersättning lämnas in snabbt, ger beslutet medlemsstaterna möjlighet att avvisa ansökningar som lämnas in mer än ett år efter verkställigheten.

Ansökningarna överlämnas till nationella kontaktpunkter för att fastställa vilken myndighet som är behörig eller vilket organ som är ansvarigt för betalningen. De nationella kontaktpunkterna skall se till att ansökan vidarebefordras till rätt instans och informera den verkställande myndigheten om vilket som är det betalningsansvariga organet.

Underrättelser om betalning och motivering av avslag skall också vidarebefordras till de nationella kontaktpunkterna, så att dessa kan iaktta de rapporteringsskyldigheter som föreskrivs i artikel 4.

Artikel 4

Enligt artikeln är medlemsstaternas nationella kontaktpunkter skyldiga att registrera och till kommissionen årligen rapportera om antalet påtvingade återvändanden, antalet verkställighetsåtgärder enligt direktiv 2001/40/EG och antalet beslut om avvisning/utvisning som skulle kunna erkännas och verkställas av andra medlemsstater.

Artikel 5

Denna artikel begränsar ersättningen till beslut om avvisning/utvisning som har fattats efter det att detta beslut trädde i kraft. I artikeln anges också hur och när beslutet kommer att träda i kraft.

Artikel 6

I denna artikel anges vem detta beslut riktar sig till.

2003/0019 (CNS)

Förslag till RÅDETS BESLUT om fastställande av kriterier och närmare föreskrifter för ersättning för finansiella obalanser som uppstår till följd av tillämpningen av rådets direktiv 2001/40/EG om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.3 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [2],

[2] EGT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [3], och

[3] EGT C [...], [...], s. [...].

av följande skäl:

(1) Vid sitt möte i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 bekräftade Europeiska rådet att det är fast beslutet att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför är det nödvändigt att en gemensam europeisk politik för asyl och migration både syftar till en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare och en effektivare hantering av migrationsströmmarna. Dessa målsättningar bekräftades av Europeiska rådet i Laeken den 14-15 december 2001 och i Sevilla den 21-22 juni 2002. Behovet av att bekämpa olaglig invandring, däribland att vidta lämpliga åtgärder för att främja att olagligt bosatta personer återvänder, betonades särskilt.

(2) Tillämpningen av direktiv 2001/40/EG av den 28 maj 2001 om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land kan leda till finansiella obalanser om avvisningen eller utvisningen inte kan genomföras på bekostnad av den eller de berörda tredjelandsmedborgarna. Det bör därför fastställas lämpliga praktiska kriterier och närmare föreskrifter för bilateral ersättning mellan medlemsstaterna.

(3) I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen kan målet för den planerade åtgärden, nämligen en finansiell bördefördelning i samarbetet mellan medlemsstaterna vid avvisning eller utvisning av tredjelandsmedborgare, inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför på grund av den planerade åtgärdens verkningar bättre uppnås på gemenskapsnivå. Detta beslut går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(4) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut som därför inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark. Eftersom detta beslut syftar till att utveckla Schengenregelverket med tillämpning av bestämmelserna i avdelning IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, kommer Danmark, i enlighet med artikel 5 i det ovannämnda protokollet, att inom en tidsperiod av sex månader efter rådets antagande av detta beslut besluta om huruvida det skall tillämpa beslutet.

(5) När det gäller Republiken Island och Konungariket Norge utgör detta beslut en utveckling av Schengenregelverket i enlighet med det avtal som ingicks mellan Europeiska unionens råd och dessa två stater den 18 maj 1999. När de förfaranden som föreskrivs i avtalet har avslutats, kommer rättigheter och skyldigheter enligt detta beslut att gälla även för dessa två stater, liksom i förbindelserna mellan dessa två stater och de medlemsstater som detta beslut riktar sig till.

(6) Detta beslut respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. Beslutet syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den mänskliga värdigheten och skyddet vid utvisning, avvisning och avlägsnande samt till att främja tillämpningen av artiklarna 1, 18 och 19 i stadgan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom detta beslut fastställs lämpliga kriterier och närmare föreskrifter för ersättning för finansiella obalanser som kan uppstå till följd av tillämpningen av rådets direktiv 2001/40/EG av den 28 maj 2001, om avvisningen eller utvisningen inte kan genomföras på bekostnad av den eller de berörda tredjelandsmedborgarna.

Artikel 2

(1) Den beslutande medlemsstaten skall ersätta den verkställande medlemsstaten för alla finansiella obalanser som kan uppstå till följd av tillämpningen av det ovannämnda direktivet, om avvisningen eller utvisningen inte kan genomföras på bekostnad av den eller de berörda tredjelandsmedborgarna.

(2) Ersättning skall utgå efter ansökan av den verkställande medlemsstaten och skall grundas på faktiska kostnader.

(3) Följande faktiska kostnader skall betraktas som ersättningsbara minimikostnader för den återvändande och högst två eskorterande personer per återvändande person:

- Resekostnader: Detta omfattar de faktiska kostnaderna för flygbiljetter upp till beloppet av den officiella IATA-tariffen för respektive flygning vid tidpunkten för verkställigheten. Ersättning för de faktiska kostnaderna för landtransport med bil eller tåg kan begäras för en tågbiljett i andra klass för den aktuella sträckan vid tidpunkten för verkställigheten.

- Administrativa kostnader: Detta omfattar de faktiska kostnaderna för avgifter för viseringar och avgifter för utfärdande av resehandlingar för återresan (laissez-passer).

- Logi: Detta omfattar de faktiska kostnaderna för den återvändandes vistelse i en anläggning för frihetsberövande under högst tre månader. Under verkställigheten täcks logikostnaderna för den återvändande och eskortpersonalen i ett transitområde i ett tredje land och för eskortpersonalens oundvikliga korta vistelse i ursprungslandet.

(4) Punkt 3 skall inte hindra medlemsstaterna från att bilateralt avtala om att ersätta kostnader som överskrider minimikostnaderna eller att ersätta andra ytterligare kostnader.

Artikel 3

(1) Ansökningar om ersättning skall lämnas in skriftligen tillsammans med skriftliga bevis för de ersättningsbara kostnaderna.

(2) Ersättning kan inte begäras för verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning som har fattats mer än tre år innan de verkställs.

(3) Ansökningar om ersättning som lämnas in mer än ett år efter det att verkställigheten har ägt rum kan avvisas.

(4) Nationella kontaktpunkter skall inrättas för tillämpningen av detta beslut. De nationella kontaktpunkterna förtecknas i bilagan till beslutet.

(5) Den verkställande medlemsstatens behöriga myndighet skall skicka in ansökan via den nationella kontaktpunkten i den medlemsstaten. Den nationella kontaktpunkten i den verkställande medlemsstaten skall skicka ansökan till den nationella kontaktpunkten i den beslutande medlemsstaten, som skall vidarebefordra ansökan till den medlemsstatens behöriga myndighet. Den nationella kontaktpunkten i den beslutande medlemsstaten skall underrätta den nationella kontaktpunkten i den verkställande medlemsstaten om vilken myndighet som är ansvarig för ersättning.

(6) Betalningar skall ske till den verkställande medlemsstatens behöriga myndighet inom tre månader från den dag då den nationella kontaktpunkten i den beslutande medlemsstaten mottog ansökan. Medlemsstaterna får ingå bilaterala avtal om betalningssätt.

(7) Ett avslag på en ansökan om ersättning skall, med angivande av skälen för avslaget, lämnas skriftligen till den verkställande medlemsstatens behöriga myndighet inom tre månader från mottagandet av ansökan.

(8) De nationella kontaktpunkterna i den verkställande medlemsstaten och den beslutande medlemsstaten skall underrättas om betalningar och om avslag på ansökningar om ersättning.

Artikel 4

Varje nationell kontaktpunkt skall årligen lägga fram en rapport till kommissionen med följande information:

a) det totala antalet påtvingade återvändanden som den berörda medlemsstaten har verkställt,

b) det totala antalet verkställighetsåtgärder som har genomförts enligt direktiv 2001/40/EG,

c) det totala antalet avslag på ansökningar om ersättning samt skälen för avslag,

d) det totala antalet beslut om avvisning eller utvisning som den berörda medlemsstatens behöriga myndighet har fattat och som skulle kunna erkännas och verkställas av andra medlemsstater.

Årsrapporten skall också innehålla uttalanden om tillämpningen av detta beslut och rekommendationer om förbättringar av kriterierna och de närmare föreskrifterna i detta beslut.

Artikel 5

(1) Ersättning kan endast begäras avseende beslut om avvisning eller utvisning som har fattats efter det att detta beslut trädde i kraft.

(2) Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

Förteckning över nationella kontaktpunkter

[skall kompletteras]