52002PC0534

Förslag till RÅDETS OCH EUROPAPARLAMENTETS DIREKTIV om uppköpserbjudanden

(framlagt av Kommissionen)

MOTIVERING

1. Allmänna kommentarer

I kommissionens vitbok om fullbordandet av den inre marknaden från 1985 angav kommissionen sin avsikt att lägga fram ett förslag om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning beträffande uppköpserbjudanden. Den 19 januari 1989 lade kommissionen fram ett första förslag till trettonde direktiv på bolagsrättens område om uppköpserbjudanden för rådet. [1] Den 10 september 1990 antog kommissionen ett ändrat förslag [2] med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs [3] och Europaparlamentets [4] synpunkter.

[1] EGT C 64 av den 14.3.1989, s.8; med motivering I EG-bulletinen, supplement 3/89.

[2] EGT C 240, 26.9.1990, s. 7, med motivering i KOM(90) 416 slutlig.

[3] EGT C 298, 27.11.1989, s. 56.

[4] EGT C 38, 19.2.1990, s. 41.

Det handlade då om ett dokument med det ambitiösa målet att i detalj harmonisera lagstiftningen om uppköpserbjudanden och förslaget lades fram då de ekonomiska förhållandena var gynnsamma. Den ekonomiska situationen försämrades dock, vilket ledde till ett starkt motstånd mot förslaget i vissa medlemsstater. I den förklaring om subsidiariteten som kommissionen avgav vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992, och vars innehåll bekräftades vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994, angav kommissionen således att den avsåg att se över förslaget på grundval av det samråd med medlemsstaterna som pågått sedan juni 1993.

Den 8 februari 1996 lade kommissionen så fram ett nytt förslag till trettonde direktiv på bolagsrättens område om uppköpserbjudanden till rådet och Europaparlamentet [5]. Det var ett ramdirektiv, som utarbetats efter samråd med medlemsstaterna och som endast innehåller allmänna principer och inga bestämmelser om detaljerad harmonisering. I slutet av 1997 antog kommissionen ett ändrat förslag med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs och Europaparlamentets synpunkter.

[5] EGT C 162, 6.6.1996, s. 5, med motivering i KOM(95) 655 slutlig.

Den 19 juni 2000 antog rådet enhälligt sin gemensamma ståndpunkt [6]. Efter en andra behandling föreslog Europaparlamentet i december 2000 ett antal ändringar [7] som rådet inte kunde godta. Det förlikningsförfarande som följde avslutades med en överenskommelse i förlikningskommittén den 6 juni 2001.

[6] EGT C 23, 24.1.2001, s. 1.

[7] EGT C 232, 17.8.2001, s. 168.

Vid omröstningen den 4 juli 2001 var Europaparlamentet delat, men kompromissförslaget förkastades med röstfördelningen 273 för och 273 emot. Europaparlamentets beslut motiverades i princip av tre politiska argument: 1) Man förkastade principen om att ledningen i ett bolag som är förmål för ett uppköpserbjudande måste inhämta aktieägarnas medgivande innan den kan vidta motåtgärder mot erbjudandet efter det att erbjudandet lämnats. Denna ståndpunkt gäller så länge europeiska företag inte omfattas av samma spelregler vid uppköpserbjudanden. 2) Man beklagade det otillräckliga skydd som direktivet ger de anställda i bolag som är förmål för ett uppköpserbjudande. 3) Den brist på ett "level playing field" med Förenta staterna som direktivet ger upphov till.

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon framhölls dock att detta direktiv, som utgör en del av handlingsplanen för finansiella tjänster [8], var ett av de viktigaste i arbetet med att fullborda integrationen av de europeiska finansiella marknaderna till 2005. UNICE delar denna uppfattning och har vid flera tillfällen påpekat att det behövs en gemensam ram för gränsöverskridande uppköpserbjudanden. Europaparlamentet är också medvetet om nyttan och betydelsen av ett direktiv på detta område. Mot denna bakgrund anser kommissionen det nödvändigt att inom ramen för genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster upprätta en europeisk ram för gränsöverskridande uppköpserbjudanden.

[8] KOM(1999) 232, 11.5.1999.

Denna typ av transaktioner kan i själva verket bidra till att de europeiska företagen utvecklas och omstruktureras, vilket är nödvändigt för att de skall klara av den internationella konkurrensen och för att en gemensam kapitalmarknad skall kunna växa fram. De omfattas dock fortfarande av mycket olika nationella lagstiftningar, vilket ger upphov till många frågor när fler än en medlemsstat är involverad, t ex vilket lands lagstiftning som skall gälla och vilken myndighet som är behörig. Dessa osäkerhetsmoment är varken acceptabla eller önskvärda inom Europeiska unionen.

Följaktligen har kommissionen beslutat att lägga fram ett förslag till direktiv. Detta nya förslag syftar till att ta hänsyn till Europaparlamentets invändningar utan att göra avkall på de grundläggande principer som enhälligt fastställdes i rådets gemensamma ståndpunkt av den 19 juni 2000. Kommissionen har därför skapat en högnivågrupp med experter i bolagsrätt med professor Jaap Winter som ordförande och har försett denne med förslag på hur de problem som Europaparlamentet uppmärksammat skall kunna lösas. När kommissionen utarbetade sitt förslag tog den stor hänsyn till de rekommendationer som denna gruppen angav i sin rapport om frågor i samband med offentliga uppköpserbjudanden som offentliggjordes i januari 2002 [9].

[9] Rapport från expertgruppen på hög nivå för bolagslagstiftning, Europeiska kommissionen, Bryssel, 10 januari 2002.

Det nya förslaget har samma mål som det föregående. Förutom de allmänna målen om att integrera de europeiska marknaderna i enlighet med handlingsplanen för finansiella tjänster och om att harmonisera bestämmelserna för att främja omstruktureringar av företag, syftar förslaget dels till att göra rättsläget tydligare när det gäller gränsöverskridande uppköpserbjudanden, vilket kommer att gynna alla berörda parter, dels att garantera skyddet av minoritetsaktieägarna i samband med sådana transaktioner. I förslaget fastställs vissa principer och ett begränsat antal allmänna krav. Det skapar en ram för medlemsstaternas agerande samtidigt som dessa behåller rätten att fastställa de närmare tillämpningsbestämmelserna i enlighet med sin nationella praxis, på villkor att skillnaderna inte äventyrar tillämpningen av direktivet på gemenskapsnivå.

Det nya förslaget har samma tillämpningsområde och bygger på samma grundprinciper som det föregående förslaget. Det har dock kompletterats för att beakta de ändringsförslag som Europaparlamentet antog med avseende på det föregående förslaget. I förslaget följs därför de rekommendationer som kommissionen fick i "Winter-rapporten" när det gäller en gemensam definition av "skäligt pris" (artikel 5) och inrättandet av en inlösenrätt för anbudsgivare (artikel 14) samt en inlösenrätt för minoritetsaktieägare (artikel 15) i samband med ett uppköpserbjudande. I enlighet med rekommendationerna i "Winter-rapporten" hålls det i förslaget fast vid principen (i artikel 9) om att det är aktieägarna som skall besluta om eventuella försvarsåtgärder när erbjudandet väl har offentliggjorts och det föreslås att insynen i försvarsstrukturerna och försvarsmekanismerna i de bolag som förslaget avser skall ökas (artikel 10). Dessa strukturella aspekter och dessa försvarsmekanismer skall offentliggöras i detalj. Utöver dessa rekommendationer innehåller förslaget en skyldighet att vartannat år lägga fram dessa åtgärder med motivering för godkännande av bolagsstämman.

Förslaget följer inte alla rekommendationer i "Winter-rapporten" när det gäller neutralisering av försvarsåtgärder efter ett lyckat uppköpserbjudande ("breakthrough-lösning"). Nästan alla medlemsstater och berörda instanser motsatte sig dessa rekommendationer bland annat med hänsyn till de juridiska problem som de kan ge upphov till (tillämpningströskel, kapital som täckning för den slutliga risken, ersättning för förlust av rättigheter osv.). De allra flesta personer som tillfrågades motsatte sig dessutom att bestämmelser som skulle få långtgående konsekvenser för bolagsrätten tas med i förslaget.

I enlighet med rekommendationerna i "Winter-rapporten" föreskrivs i förslaget att begränsingarna när det gäller överlåtelse av värdepapper (t ex tak för ägarandelar eller inskränkningar i aktiers överlåtbarhet) och begränsningarna i rösträtten (t ex begränsningar i utövandet av rösträtten eller fördröjd rösträtt) inte går att hävda mot anbudsgivaren eller upphör att ha laga kraft när ett uppköpserbjudande har offentliggjorts (artikel 11). Anbudsgivaren bör dessutom efter ett framgångsrikt uppköpserbjudande ha möjlighet att med kort varsel sammankalla en bolagsstämma för att i enlighet med gällande bolagsrättsliga regler kunna ändra stadgarna och byta ut bolagets styrelseledamöter utan att hindras av begränsningar beträffande överlåtelse av värdepapper eller utövande av rösträtten.

Kommissionen anser att detta förslag grundas på en konsekvent strategi och är det mest realistiska i dagsläget. Kombinationen av den ökade insyn som föreskrivs i artikel 10 och ogiltigheten i åtgärder som kan leda till ett omotiverat skydd av företagsledningen enligt artikel 11 bör innebära ett stort steg på vägen mot det "level playing field" som Europaparlamentet begärt, utan att för den skull äventyra de europeiska företagens konkurrenskraft gentemot företag i tredje land, särskilt Förenta staterna. Detta utgör en första etapp. Den översyn som föreskrivs i artikel 18 kommer att göra det möjligt att bedöma om andra åtgärder måste vidtas för att ytterligare förbättra detta "level playing field".

Kommissionen skulle avslutningsvis vilja hänvisa till de senaste domarna i domstolen beträffande överträdelser av den grundläggande princip om fri rörlighet för kapital som anges i artikel 56 i EG-fördraget (Domstolens domar av den 4 juni 2002 i målen C-367/98 kommissionen mot Portugal, C-483/99 kommissionen mot Frankrike samt C-503/99 kommissionen mot Belgien). Domstolen dömer visserligen endast på grundval av bestämmelser som medlemsstaterna antagit, men den vill ändå påminna om att varje hinder för investeringar och utövande av kontrollen i europeiska företag står i strid med principerna om fri rörlighet för kapital. Domstolen preciserar att hinder för investeringar inom gemenskapen som föreskrivs i nationell lagstiftning är endast tillåtna om dessa motiveras av de skäl som anges i artikel 58 i fördraget eller av trängande allmänintresse och gäller alla personer och företag som utövar en verksamhet på värdlandets territorium. För att vara motiverad måste den nationella lagstiftningen dessutom vara ägnad att säkerställa förverkligandet av det mål som eftersträvas och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål med hänsyn till proportionalitetskriteriet. Syftet med detta direktiv är ingalunda att frångå detta synsätt. Artikel 11 syftar särskilt på begränsningarna för överlåtelser av värdepapper och utövande av rösträtt och gör dem omöjliga att åberopa eller juridiskt verkningslösa i samband med uppköpserbjudanden. Detta förtydligande är motiverat mot bakgrund av Europaparlamentets resolution av den 5 april om uppdateringen av vissa juridiska aspekter som gäller investeringar inom EU.

Slutligen innehåller även förslaget ett tillägg om kommittéförfarandet (artikel 17) som ersätter det tidigare systemet med en kontaktkommitté.

2. Beskrivning av artiklarna

Artikel 1 - Tillämpningsområde

I likhet med det föregående förslaget omfattar direktivet bolag som lyder under en medlemsstats lagstiftning och vars värdepapper helt eller delvis är upptagen till handel på en eller flera fondbörser i Europeiska unionen. Införandet av orden "helt eller delvis" är den enda ändringen jämfört med föregående förslag och den syftar till att tydligt ange att direktivet är tillämpligt även i sådana fall där endast en viss del av de värdepapper som ger rösträtt i bolaget i fråga är noterade på en fondbörs.

I direktivet fastställs endast minimikrav och det står således medlemsstaterna fritt att utsträcka dess tillämpningsområde till bolag vars värdepapper inte är noterade på en fondbörs.

Artikel 2 - Definitioner

I likhet med det tidigare förslaget innehåller denna artikel definitioner av de viktigaste begreppen i direktivet. Ingen ändring har gjorts.

Det bör påpekas att bestämmelserna i direktivet gäller både obligatoriska och frivilliga erbjudanden. Ett erbjudande kan vara obligatoriskt om medlemsstaterna föreskriver det för att skydda minoritetsaktieägarna vid förändringar i kontrollen över bolaget. Ett erbjudande kan vara frivilligt om det görs utan tvång i syfte att förvärva kontrollen över ett bolag.

Det bör även preciseras vilka värdepapper som de olika bestämmelserna avser. Direktivet avser endast värdepapper som medför rösträtt i ett bolag. I direktivet fastställs endast minimikrav och det står således medlemsstaterna fritt att utsträcka dess tillämpningsområde till andra värdepapper i bolagen.

Artikel 3 - Allmänna principer

I likhet med det tidigare förslaget anges i denna artikel ett antal allmänna principer som måste följas när direktivet genomförs i den nationella lagstiftningen.

Artikel 4 - Tillsynsmyndigheter och tillämplig lagstiftning

I likhet med det tidigare förslaget skall varje medlemsstat ange vilken myndighet eller vilka myndigheter som skall övervaka alla aspekter på erbjudandet och som skall garantera att de parter som uppköpserbjudandet gäller följer de regler som har fastställts i enlighet med detta direktiv.

Det är enkelt att fastställa behörig myndighet och tillämplig lagstiftning när målbolagets värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad i den medlemsstat där det har sitt säte. Det är det landets myndigheter och lagstiftning. Situationen är lite mer invecklad när målbolagets värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad i en eller flera andra medlemsstater. I direktivet görs det skillnad på frågor som rör själva erbjudandet och sådana som rör bolagets drift. I det senare fallet är det fortfarande myndigheten och lagstiftningen i den medlemsstat där bolaget har sitt säte som är behörig respektive tillämplig. I det förra fallet är det myndigheten och lagstiftningen i den medlemsstat där värdepappren är föremål för handel, eller där de först var föremål för handel, som är behörig respektive tillämplig.

För att garantera en smidig tillämpning av direktivet får medlemsstaterna ge sina tillsynsmyndigheter rätt att avvika från vissa av de nationella regler som antagits i enlighet med direktivet, så länge de allmänna principerna i direktivet följs. Denna smidighet kan visa sig nödvändig för att tillsynsmyndigheten skall klara av alla de mycket varierande situationer som kan uppstå på de snabbt föränderliga finansiella marknaderna.

Det bör undvikas att uppköpserbjudanden automatiskt hänskjuts till domstol. Medlemsstaterna har således friheten att bestämma i vilken mån och under vilka omständigheter ett ärende får hänskjutas till domstol, så länge det inte negativt påverkar en skadelidande parts möjligheter att vidta rättsliga åtgärder, åtminstone för att få ersättning för skada.

I likhet med det tidigare förslaget omfattas artikel 4.2 av en översynsklausul (artikel 18).

Artikel 5 - Skydd av minoritetsaktieägare; inlösenrätt; skäligt pris

I likhet med det tidigare förslaget är syftet med denna artikel att tillse att skyddet av minoritetsaktieägarna garanteras när en fysisk eller juridisk person genom ett förvärv övertar kontrollen över ett bolag som är noterat på en fondbörs. Därför föreskrivs i direktivet att de bestämmelser som antas på nationell nivå måste ge minoritetsaktieägarna tillräckliga skyddsgarantier genom att denna fysiska eller juridiska person åläggs skyldigheten att erbjuda alla värdepappersinnehavare att köpa samtliga deras värdepapper till ett skäligt pris.

I likhet med det föregående förslaget och till skillnad från de förslag som lades fram dessförinnan fastställs inte hur stor andel av rösterna som krävs för att man skall anses ha förvärvat kontrollen över ett bolag, ej heller hur denna andel skall beräknas. Det har beslutats att dessa frågor skall avgöras av den medlemsstat där den behöriga tillsynsmyndigheten är belägen.

Till skillnad från föregående förslag fastställs dock i artikel 5.2 en definition av det pris som skall erbjudas i det obligatoriska anbudet. För att säkerställa bästa tänkbara pris till minoritetsaktieägarna och största möjliga klarhet i rättsläget för anbudsgivaren skall ett skäligt pris anses vara det högsta pris som anbudsgivaren, eller personer som handlar i samförstånd med denna, har betalat under de sex till tolv månader som föregick erbjudandet. Med tanke på den nuvarande ekonomiska och finansiella situationen bör dock denna princip tillämpas med viss flexibilitet. Således får medlemsstaterna ge tillsynsmyndigheterna tillstånd att under vissa bestämda omständigheter och enligt tydligt fastställda kriterier ändra detta pris genom ett beslut som skall motiveras och offentliggöras.

Det är önskvärt att införa ett kommittéförfarande (artikel 17) för att närmare ange dessa omständigheter och kriterier.

Artikel 6 - Information om uppköpserbjudandet

I likhet med föregående förslag måste de nationella bestämmelserna garantera att mottagarna av anbudet får tillräckligt med information om villkoren för uppköpserbjudandet.

Det är dessutom viktigt att anbudsgivaren informerar tillsynsmyndigheten och målbolagets styrelse om uppköpserbjudandet så snart anbudsgivaren har beslutat att lägga fram det. Anbudsgivaren skall också i god tid upprätta och offentliggöra en anbudshandling med all den information som behövs för att mottagarna av anbudet skall kunna fatta ett välgrundat beslut om anbudet. Det är även viktigt att erbjudandets samtliga parter är skyldiga att på tillsynsmyndighetens begäran tillhandahålla all den information som denna myndighet bedömer som nödvändig för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Det är önskvärt att införa kommittéförfarandet (artikel 17) för att, om det visar sig nödvändigt, ändra förteckningen över de uppgifter som krävs i punkt 3.

Artikel 7 - Accepttid

I likhet med det föregående förslaget föreskrivs att erbjudandets accepttid som regel inte får vara kortare än två veckor eller längre än tio veckor, så att bolagens verksamhet inte störs mer än nödvändigt.

Artikel 8 - Offentliggörande av erbjudandet

Medlemsstaterna är skyldiga att se till att sådan information som kan påverka marknaden för de berörda värdepappren offentliggörs på ett sådant sätt att risken för otillbörlig marknadspåverkan och insidertransaktioner minimeras.

I likhet med föregående förslag och till skillnad från tidigare förslag anges inte de olika metoderna för offentliggörande i direktivet, utan medlemsstaterna får en relativt stor frihet att fatta egna beslut på detta område, förutsatt att mottagarna av erbjudandet snabbt och tydligt får tillgång till all nödvändig information.

Artikel 9 - Målbolagets styrelses skyldigheter

I likhet med föregående förslag innebär denna artikel att medlemsstaterna blir skyldiga att se till att målföretagets styrelse avstår från att vidta försvarsåtgärder som riskerar att äventyra erbjudandets framgång, om det inte erhållit förhandsgodkännande från bolagsstämman att göra det. När kontrollen över målbolaget är på spel är det viktigt att se till att det är bolagets ägare som bestämmer om dess framtid. Därför måste bolagsstämman uttryckligen ha gett sitt godkännande innan ett svar ges på ett specifikt erbjudande.

I direktivet anges inte närmare vilka åtgärder som kan göra att ett erbjudande misslyckas. Det handlar i allmänhet om olika åtgärder som inte ingår i bolagets normala verksamhet eller som inte överensstämmer med marknadspraxis.

De nationella reglerna måste innehålla en skyldighet för målbolagets styrelse att avge ett motiverat yttrande om erbjudandet, där argumenten för och emot att godta erbjudandet anges. Det är viktigt att målbolagets anställda är delaktiga i detta yttrande och att, om de inte delar styrelsens ståndpunkt, har tillfälle att samtidigt avge ett eget yttrande. Dessa yttranden riktas till de aktieägare som har att ta ställning till erbjudandet.

Det är möjligt att föreskriva en övergångsperiod innan denna bestämmelse skall börja tillämpas.

Artikel 10 - Information om bolaget

Denna nya artikel har tillkommit i syfte att främja öppenheten, vilket är särskilt viktigt för bolag som kan bli föremål för uppköpserbjudanden. Den innehåller en förteckning över de uppgifter som de bolag som omfattas av direktivet är skyldiga att offentliggöra åtminstone i sina årsredovisningar. Det gäller särskilt uppgifter om strukturer och bestämmelser som kan försvåra för anbudsgivare att överta eller utöva kontrollen över bolaget. Dessa uppgifter skall i förekommande fall uppdateras löpande under året. Denna artikel måste ses i kombination med de andra gemenskapsbestämmelserna om öppenhet (Europaparlamentets och Rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om upptagande av värdepapper till officiell notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepapper [10] och utkastet till direktiv om informationskraven på emittenter och innehavare av värdepapper som är noterade på en reglerad marknad). Kommissionen har vid upprepade tillfällen framhållit betydelsen av tydlig information från officiellt noterade bolag. Den senaste tidens händelser, till exempel Enronskandalen, har gett stöd åt denna uppfattning.

[10] EGT L 184, 6.7.2001, s. 1.

Det föreslås även att samtliga aktieägare vartannat år skall få uttala sig om de strukturella åtgärderna och försvarsmekanismerna, och att styrelsen skall motivera dem.

Denna artikel skall ses över fem år efter det att direktivet trätt i kraft. Det bör då vara möjligt att konstatera i vilken utsträckning marknadskrafterna med hjälp av den öppenhet som föreskrivs i denna artikel lyckats tvinga fram mer jämbördiga spelregler när det gäller uppköpserbjudanden.

Artikel 11 - Omöjlighet att åberopa inskränkningar i rätten att överlåta värdepapper och i rösträtten

Denna nya artikel syftar till att främja framväxten av jämbördiga spelregler för uppköpserbjudanden inom Europeiska unionen genom att rikta in sig på olika juridiska hinder som kan anses försvåra erbjudanden. Således föreslås följande åtgärder:

För det första, göra det omöjligt att gentemot anbudsgivaren åberopa sådana inskränkningar i äganderätten som kan hindra anbudsgivaren från att förvärva målbolagets värdepapper, till exempel innehavsbegränsningar eller rätten för bolaget eller andra värdepappersinnehavare att bestämma vilka överlåtelser av värdepapper som skall godkännas.

För det andra, upphäva den rättsliga verkan i de rösträttsbegränsningar som hindrar målbolagets värdepappersinnehavare att utöva sina rättigheter när bolagsstämman beslutar om försvarsåtgärder efter det att erbjudandet förkunnats, till exempel inskränkningar i rösträtten, tidsfristerna för utnyttjandet av rösträtten eller överenskommelser mellan värdepappersinnehavare. I enlighet med principen i artikel 9 är det viktigt att värdepappersinnehavarna helt fritt kan fatta ett välgrundat beslut om anbudet.

För det tredje, vid den första bolagsstämman efter det att erbjudandet gjorts upphäva den rättsliga verkan i de inskränkningar av rätten att överlåta värdepapper, i rösträtten och i aktieägarnas särskilda rättigheter i samband med utseende och avsättning av styrelsens ledamöter som kan hindra en anbudsgivare som innehar tillräckligt många av målbolagets värdepapper från att utöva den rösträtt som dessa ger för att ändra bolagets stadgar. Med "tillräckligt många värdepapper" avses den procentandel som i allmänhet krävs enligt den nationella lagstiftningen för att fatta sådana beslut.

Det bör noteras att värdepapper utan rösträtt inte omfattas av några begränsningar i den mån de ger företrädesrätt vid utdelning och likvidation.

Dessa bestämmelser är riktade mot åtgärder som kan leda till ett omotiverat skydd av företagsledningen ("management entrenchment"), inte värdepapper med multipelt eller dubbelt röstetal. Det kan till och med hävdas att värdepapper med multipelt röstetal ingår som en del i företagens finansieringssystem och det är inte bevisat att multipla röstetal omöjliggör uppköpserbjudanden. Samma sak gäller värdepapper med dubbelt röstetal, som kan bidra till en viss stabilitet i aktieinnehavet. I vissa rättsordningar skulle upphävandet av dessa rättigheter dessutom leda till konstitutionella frågor som riskerar att äventyra antagandet av direktivet, eller åtminstone försena det avsevärt. Om det dock visar sig framöver att dessa värdepapper främst används som försvarsmekanismer mot uppköpserbjudanden kan kommissionen utnyttja översynsbestämmelsen i artikel 18 för att återkomma i frågan.

Artikel 12 - Övriga bestämmelser om uppköpserbjudanden

I likhet med föregående förslag (f.d. artikel 10) och i enlighet med subsidiaritetsprincipen innehåller denna artikel en kortfattad förteckning över ett antal övriga områden som de nationella reglerna måste täcka. Denna strategi ger medlemsstaterna möjligheten att själva bestämma utformningen av dessa regler. Medlemsstaterna måste likväl se till att de nationella regler som antas enligt denna artikel inte påverkar tillämpningen av direktivets allmänna principer.

Artikel 13 - Information till och samråd med företrädare för de anställda

Denna nya artikel tillkom för att dämpa den oro vissa ledamöter i Europaparlamentet känner när det gäller skyddet av de anställda i de bolag som berörs av ett uppköpserbjudande (anbudsgivarbolaget och målbolaget).

I denna artikel bekräftas att det är mycket viktigt att de anställda i dessa bolag involveras på ett nära och effektivt sätt via sina företrädare, inte endast för att transaktionen skall lyckas utan även för att man skall ta tillräcklig hänsyn till de olika intressen som kan påverkas. Det framhålls att, utöver de nationella bestämmelser som kan visa sig tillämpliga, kan ett antal gemenskapsbestämmelser vara relevanta i detta sammanhang.

Detta skall läggas till det specifika förfarande vid uppköpserbjudanden som anges i artiklarna 6.3 h) och 9.5.

Artikel 14 - Inlösenrätt för anbudsgivare

Denna artikel är en direkt följd av ett ändringsförslag från Europaparlamentet beträffande det föregående förslaget. Det fastställs ett gemensamt "squeeze out"-förfarande som gör det möjligt för en aktieägare som innehar en viss procentandel av värdepappren i ett bolag att tvinga de återstående minoritetsaktieägarna att mot en ersättning överlåta sina värdepapper.

I direktivet begränsas dock denna möjlighet till fall där denna procentandel av värdepappren har uppnåtts till följd av ett uppköpserbjudande.

Artikel 15 - Inlösenrätt för minoritetsaktieägare

Denna nya artikel utgör minoritetsaktieägarnas motsvarighet till den rätt som majoritetsaktieägaren ges i föregående artikel. Det föreskrivs att, under liknande omständigheter och endast efter ett uppköpserbjudande, har en minoritetsaktieägare rätt att tvinga majoritetsaktieägaren att köpa den förres värdepapper.

Artikel 16 - Påföljder

Det är viktigt att medlemsstaterna fastställer lämpliga påföljder för överträdelser mot bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 17 - Kommittéförfarande

I föregående förslag (f.d. artikel 11) planerade man att inrätta en kontaktkommitté som skulle se till att direktivet tillämpades på ett riktigt sätt. Denna kontaktkommitté kan idag ersättas av ett kommittéförfarande.

Artikel 18 - Översyn

I likhet med föregående förslag föreskrivs ett översynsförfarande för vissa bestämmelser i direktivet. Denna översyn syftar i förekommande fall till att göra spelreglerna mer jämbördiga när det gäller uppköpserbjudanden (artiklarna 4.2, 10 och 11).

Artikel 19 - Övergångsperiod

Medlemsstaterna bör dock kunna ge sina företag tid att anpassa sig till dessa nya regler genom att föreskriva en övergångsperiod på högst tre år för artikel 9.

Artikel 20 - Genomförande av direktivet

Det är viktigt att direktivet är tillämpligt när tidsfristen för handlingsplanen för finansiella tjänster löper ut, eftersom det utgör en viktig del av denna.

2002/0240(COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om uppköpserbjudanden

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV,

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 44.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [11],

[11] .

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [12],

[12] .

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [13], och

[13] Europaparlamentets yttrande..., rådets gemensamma ståndpunkt av den ... och Europaparlamentets beslut av den.... Europaparlamentets beslut av den...... och rådets beslut av den ...... .

av följande skäl:

(1) I enlighet med artikel 4.2 g i fördraget och för att skydda både bolagsmännen och tredje man är det nödvändigt att samordna vissa skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och vars värdepapper är noterade på en marknad som är reglerad i en medlemsstat, i syfte att göra sådana skyddsåtgärder likvärdiga i hela gemenskapen.

(2) Det är nödvändigt att skydda värdepappersinnehavarnas intressen i bolag som lyder under en medlemsstats lagstiftning, när dessa bolag är föremål för ett uppköpserbjudande eller en förändring av kontrollen över dem och åtminstone en del av värdepapprena i bolagen är godkända för handel på en reglerad marknad.

(3) Det är nödvändigt att i hela gemenskapen skapa klarhet och öppenhet om de rättsliga frågor som måste lösas när det gäller uppköpserbjudanden och att förhindra en snedvridning av företagsomstruktureringarna i gemenskapen på grund av godtyckliga skillnader i fråga om myndighets- och företagsledningskulturer.

(4) Varje medlemsstat bör utse en eller flera myndigheter för att utöva tillsyn över de olika sidorna av det erbjudande som regleras av detta direktiv och för att säkerställa att erbjudandeintressenterna följer de regler som utfärdas i enlighet med detta direktiv. De olika myndigheterna bör samarbeta med varandra.

(5) Av effektivitetsskäl bör lagstiftningen om uppköp vara flexibel och kunna anpassas till nya omständigheter som kan uppstå och bör därför erbjuda möjlighet till undantag och avvikelser. Vid tillämpningen av fastställda regler och undantag eller vid beviljandet av avvikelser bör tillsynsmyndigheterna emellertid iaktta vissa allmänna principer.

(6) Tillsynen får utövas av självreglerande organ.

(7) I enlighet med de allmänna principerna i gemenskapslagstiftningen och i synnerhet rätten till en rättvis rättegång, skall en tillsynsmyndighets beslut under lämpliga förutsättningar kunna omprövas av en oberoende domstol. Enligt detta direktiv är det dock medlemsstaterna som skall avgöra om rättigheter skall stå till förfogande som kan göras gällande i administrativa eller rättsliga förfaranden, oavsett om det rör sig om förfaranden mot en tillsynsmyndighet eller mellan erbjudandeintressenter.

(8) Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att skydda värdepappersinnehavarna, särskilt dem med minoritetsinnehav, efter en förändring av kontrollen över bolaget. Ett sådant skydd bör säkerställas genom att den person som förvärvade kontrollen över bolaget åläggs att lämna ett erbjudande till alla värdepappersinnehavare avseende deras hela innehav till ett skäligt pris som har getts en gemensam definition. Medlemsstaterna bör få skapa nya instrument som syftar till att skydda värdepappersinnehavarnas intressen, skyldighet att lämna ett partiellt erbjudande om anbudsgivaren inte förvärvar kontrollen över bolaget eller skyldighet att lämna ett erbjudande samtidigt med att kontrollen över bolaget förvärvas.

(9) Skyldigheten att lämna ett erbjudande till alla värdepappersinnehavare bör inte gälla dem som redan har ett kontrollerande innehav när den nationella lagstiftning varigenom detta direktiv genomförs träder i kraft.

(10) Skyldigheten att lämna ett erbjudande gäller inte vid förvärv av värdepapper som inte medför rösträtt vid ordinarie bolagsstämma. Medlemsstaterna får emellertid fastställa att skyldigheten att lämna ett erbjudande till alla värdepappersinnehavare inte enbart gäller värdepapper som medför rösträtt, utan även värdepapper som medför rösträtt endast under särskilda omständigheter eller som inte medför rösträtt.

(11) För att minska utrymmet för insiderhandel bör en anbudsgivare åläggas att tillkännage sitt beslut att lämna ett erbjudande så snart som möjligt och att underrätta tillsynsmyndigheten om erbjudandet.

(12) Värdepappersinnehavarna bör informeras korrekt om erbjudandevillkoren genom en anbudshandling. Adekvat information bör likaledes ges till företrädarna för de anställda i bolaget eller, om företrädare saknas, direkt till de anställda.

(13) Det är nödvändigt att reglera accepttiden för erbjudandet.

(14) För att kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt bör tillsynsmyndigheterna alltid kunna kräva att erbjudandeintressenterna lämnar information om sig själva, och att de på ett effektivt och verkningsfullt sätt samarbetar med och utan dröjsmål lämnar information till andra myndigheter som utövar tillsyn över kapitalmarknaderna.

(15) För att undvika att åtgärder vidtas som riskerar att leda till att erbjudandet inte lyckas är det nödvändigt att begränsa befogenheterna för målbolagets styrelse att vidta åtgärder av extraordinär karaktär, dock utan att oskäligt hindra målbolaget från att bedriva sin normala affärsverksamhet.

(16) Målbolagets styrelse bör åläggas att offentliggöra en handling som redovisar styrelsens uppfattning om erbjudandet och de skäl som denna uppfattning grundar sig på, inklusive styrelsens åsikter om den inverkan som genomförandet har på bolagets samtliga intressen, särskilt sysselsättningen.

(17) För att förstärka effekten av befintliga bestämmelser om den fria handeln med värdepapper i de bolag som avses i detta direktiv och det fria utnyttjandet av rösträtten är det viktigt att de försvarsstrukturer och försvarsmekanismer som dessa bolag inrättat öppet redovisas och att bolagsstämman med jämna mellanrum får ta ställning till dessa strukturer och mekanismer.

(18) Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att dels se till att varje anbudsgivare har möjlighet att köpa de berörda värdepappren genom att bestämmelser om inskränkningar i rätten att överlåta värdepapper och i rösträtten neutraliseras, dels upphäva den rättsliga verkan i sådana inskränkningar i rätten att överlåta värdepapper och i rösträtten som kan förhindra en anbudsgivare som innehar tillräckligt många av målbolagets värdepapper från att utnyttja den rösträtt som dessa ger till att ändra bolagsordningen genom att vid den första bolagsstämman efter det att erbjudandet lämnats neutralisera rösträttsbegränsningarna och aktieägarnas särskilda nomineringsrättigheter.

(19) Det är nödvändigt att medlemsstaterna inför regler som avser erbjudandets upphörande, rätten för anbudsgivaren att ändra sitt erbjudande, möjligheten till konkurrerande erbjudanden avseende värdepapprena i ett bolag, offentliggörande av resultatet av erbjudandet samt det senares oåterkallelighet och tillåtna villkor.

(20) Informationen till och samrådet med företrädare för anbudsgivarens och målbolagets anställda bör följa de nationella bestämmelserna på detta område, särskilt dem som antagits i enlighet med rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare [14], rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar [15] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen [16]. Det är dock nödvändigt att inrymma en möjlighet för målbolagets anställda, eller deras företrädare, att ge sina synpunkter på vilka effekter erbjudandet kan förväntas ha på sysselsättningen.

[14] EGT L 254, 30.9.1994, s. 64, senast ändrat genom direktiv 97/74/EG (EGT L 10, 16.1.1998, s. 22).

[15] EGT L 225, 12.8.1998, s. 16.

[16] EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.

(21) Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för en aktieägare som uppnått en hög grad av kontroll över ett bolag till följd av ett uppköpserbjudande att tvinga resterande minoritetsaktieägare att sälja sina värdepapper till denne. Om en aktieägare som uppnått en hög grad av kontroll över ett bolag till följd av ett uppköpserbjudande bör minoritetsaktieägarna på samma sätt ha möjlighet att tvinga denne att köpa deras värdepapper.

(22) Med tanke på att syftet med den föreslagna åtgärden (ge minimiriktlinjer för hur uppköpserbjudanden skall gå till och säkerställa en tillräcklig skyddsnivå för värdepappersinnehavare i hela gemenskapen) inte kan uppnås på ett tillfredsställande sätt av medlemsstaterna (behov av öppenhet och ett klart rättsläge när uppköpen eller förvärven av kontroll över ett bolag är gränsöverskridande) och således kan genomföras effektivare på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i denna artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(23) Att anta ett direktiv är det lämpligaste förfarandet för att fastställa en ram bestående av vissa gemensamma principer och ett begränsat antal allmänna krav som medlemsstaterna åläggs att genomföra genom mer detaljerade regler enligt respektive lands egna system och kulturella traditioner.

(24) Medlemsstaterna bör dock fastställa påföljder för överträdelser av de nationella genomförandebestämmelser som härrör från detta direktiv.

(25) Nödvändiga bestämmelser bör antas för att genomföra detta direktiv i enlighet med rådets beslut av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [17].

[17] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(26) Kommissionen bör ha möjlighet att se över och i lämpliga fall justera de bestämmelser som syftar till att öka öppenheten och säkerställa att bolagsstämmorna fungerar som de skall i samband med uppköpserbjudanden.

(27) Medlemsstaterna bör under en begränsad period få skjuta upp tillämpningen av de bestämmelser som gäller målbolagets styrelses skyldigheter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. Samordningsåtgärder som föreskrivs i detta direktiv skall tillämpas på medlemsstaternas lagar och andra författningar samt uppförandekoder eller andra arrangemang, inklusive arrangemang som fastställs av organisationer som officiellt bemyndigats att reglera marknaderna, (nedan kallade regler), som avser uppköpserbjudanden i fråga om värdepapper i ett bolag som lyder under lagstiftningen i en medlemsstat, om sådana värdepapper är godkända för handel på en reglerad marknad enligt rådets direktiv 93/22/EEG [18] i en eller flera medlemsstater (nedan kallad reglerad marknad).

[18] EGT L 41, 11.6.1993, s. 27, senast ändrat genom direktiv 95/26/EG (EGT L 168, 10.7.1995, s. 7).

2. De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv skall inte gälla uppköpserbjudanden avseende värdepapper som utfärdas av bolag som till föremål för sin verksamhet har kollektiv investering av kapital från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning och där andelar i bolagen på innehavarens begäran återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, med medel från bolagens tillgångar. Åtgärder som vidtas av sådana bolag för att säkerställa att börsvärdet av andelarna i dem inte betydligt avviker från bolagens nettotillgångsvärde skall jämställas med sådant återköp eller sådan inlösen.

Artikel 2

Definitioner

1. I detta direktiv avses med:

a) uppköpserbjudande och erbjudande: ett offentligt erbjudande (från någon annan än målbolaget självt) till innehavare av värdepapper i ett bolag om att förvärva alla eller en del av dessa värdepapper; ett erbjudande kan vara antingen obligatoriskt eller frivilligt och måste följa på eller syfta till förvärv av kontrollen över målbolaget enligt landets lagstiftning;

b) målbolag: det bolag vars värdepapper är föremål för ett erbjudande;

c) anbudsgivare: varje fysisk eller juridisk person i offentligrättslig eller privaträttslig mening som lämnar ett erbjudande;

d) personer som handlar i samförstånd: fysiska eller juridiska personer som samarbetar med anbudsgivaren eller målbolaget på grundval av ett uttryckligt eller underförstått, muntligt eller skriftligt avtal som syftar till att uppnå kontroll över målbolaget respektive hindra ett framgångsrikt resultat av erbjudandet.

e) värdepapper: överlåtbara värdepapper som medför rösträtt i ett bolag;

f) erbjudandeintressenter: anbudsgivaren, ledamöterna av anbudsgivarens styrelse om anbudsgivaren är ett bolag, målbolaget, innehavare av värdepapper i målbolaget och ledamöterna av målbolagets styrelse, eller personer som handlar i samförstånd med sådana intressenter.

2. Beträffande punkt 1 d skall personer som kontrolleras av annan person i den mening som avses i artikel 87 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG [19] betraktas som personer som handlar i samförstånd med den senare personen och med varandra

[19] EGT L 184, 6.7.2001, s. 1.

Artikel 3

Allmänna principer

1. För genomförandet av detta direktiv skall medlemsstaterna säkerställa att följande principer följs:

a) Alla innehavare av värdepapper av samma slag i ett målbolag skall behandlas lika och om en person förvärvar kontrollen över ett bolag skall övriga värdepappersinnehavare skyddas.

b) Innehavarna av värdepapper i ett målbolag skall ges tillräcklig tid och information för att kunna fatta ett välgrundat beslut om erbjudandet. När ett målbolags styrelse ger värdepappersinnehavarna råd skall det ge sina synpunkter på hur erbjudandets kommer att påverka antalet anställda, anställningsvillkoren och bolagets etableringsort.

c) Målbolagets styrelse skall handla med tanke på de intressen som bolaget i sin helhet har och får inte förvägra värdepappersinnehavarna möjligheten att ta ställning till erbjudandet.

d) Marknaderna för värdepapprena i målbolaget, anbudsgivarbolaget eller något annat bolag som berörs av erbjudandet får inte otillbörligen påverkas, så att kursen på värdepapprena stiger eller faller på konstlat sätt och marknadernas normala funktionssätt snedvrids.

e) En anbudsgivare får tillkännage ett erbjudande först efter att ha säkerställt att kontant ersättning, om sådan erbjuds, till fullo kan erläggas och först efter att ha vidtagit alla rimliga åtgärder för att säkerställa erläggandet av varje annat slag av ersättning.

f) Ett erbjudande avseende värdepapprena i ett målbolag får inte under längre tid än vad som är skäligt hindra bolaget att bedriva sin verksamhet

2. För att se till att de principer som anges i artikel 3.1 följs

a) skall medlemsstaterna säkerställa att de minimikrav som anges i detta direktiv uppfylls,

b) får medlemsstaterna införa ytterligare villkor och strängare föreskrifter än dem som krävs i detta direktiv för att reglera erbjudanden.

Artikel 4

Tillsynsmyndighet och tillämplig lagstiftning

1. Medlemsstaterna skall utse en eller flera myndigheter som skall vara behöriga att utöva tillsyn över ett erbjudande med avseende på de regler som utfärdas eller införs enligt detta direktiv. De utsedda myndigheterna skall vara antingen offentliga myndigheter eller sammanslutningar eller privata organ som godkänts i nationell lagstiftning eller av offentliga myndigheter som enligt nationell lagstiftning uttryckligen har bemyndigats till detta. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om vilka tillsynsmyndigheter som har utsetts och ange eventuella ansvarsfördelningar. Medlemsstaterna skall säkerställa att dessa myndigheter utför sina uppgifter på ett opartiskt sätt och oberoende av alla erbjudandeintressenter.

2. a) Myndigheten i den medlemsstat där målbolaget har sitt säte skall vara behörig att utöva tillsyn över erbjudandet, om värdepapprena i bolaget är godkända för handel på en reglerad marknad i den medlemsstaten.

b) Om värdepapprena i målbolaget inte är godkända för handel på en reglerad marknad i den medlemsstat där bolaget har sitt säte, skall myndigheten i den medlemsstat där värdepapprena i målbolaget är godkända för handel på en reglerad marknad vara behörig att utöva tillsyn över erbjudandet.

Om värdepapprena i målbolaget är godkända för handel på en reglerad marknad i fler än en medlemsstat, skall myndigheten i den medlemsstat på vars reglerade marknad värdepapprena först godkändes vara behörig att utöva tillsyn över erbjudandet.

c) Om värdepapperna i målbolaget samtidigt först godkändes för handel på reglerade marknader i fler än en medlemsstat skall målbolaget bestämma vilken myndighet som skall vara behörig att utöva tillsyn över erbjudandet genom att på den första noteringsdagen anmäla detta till de reglerade marknaderna och deras tillsynsmyndigheter.

Om värdepapperna i målbolaget redan är godkända för handel på reglerade marknader i fler än en medlemsstat vid den tidpunkt som avses i artikel 20.1 och godkändes samtidigt, skall tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater inom fyra veckor efter den tidpunkt som anges i artikel 20.1 komma överens om vem av dem som skall vara behörig myndighet att utöva tillsyn över erbjudandet. Om så inte sker skall målbolaget bestämma behörig myndighet på den första börsdagen efter utgången av den tid som nämns i första meningen

d) Medlemsstaterna skall säkerställa att beslut enligt punkt c) offentliggörs.

e) I de fall som avses i b och c skall frågor som rör den ersättning som utfästs vid ett erbjudande, särskilt priset, samt frågor som rör förfarandet vid erbjudandet, särskilt informationen om anbudsgivarens beslut att lämna ett erbjudande, innehållet i anbudshandlingen och offentliggörandet av erbjudandet, behandlas enligt reglerna i den medlemsstat där den behöriga myndigheten hör hemma. När det gäller frågor om den information som skall ges till de anställda i målbolaget och frågor som rör bolagsrätt, särskilt andelen röster som medför kontroll och undantag från skyldigheten att lämna ett erbjudande samt de förutsättningar under vilka målbolagets styrelse får vidta åtgärder som kan leda till att erbjudandet inte godtas, skall reglerna i den medlemsstat där målbolaget har sitt säte tillämpas och myndigheten i den medlemsstaten vara behörig.

3. Varje medlemsstat skall säkerställa att alla som är eller har varit anställda hos tillsynsmyndigheterna är bundna av tystnadsplikt. Uppgifter som omfattas av tystnadsplikten får inte röjas för någon person eller myndighet utan stöd i lag.

4. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter enligt detta direktiv och andra myndigheter som utövar tillsyn över kapitalmarknaderna, särskilt enligt rådets direktiv 89/592/EEG [20], rådets direktiv 93/22/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG, skall samarbeta och förse varandra med information när detta behövs för tillämpningen av de regler som fastställs enligt detta direktiv, och särskilt i de fall som omfattas av artikel 4.2 b, c och e. Information som på så vis utväxlas skall omfattas av den tystnadsplikt som gäller för personer som är eller har varit anställda hos de tillsynsmyndigheter som mottar informationen. Samarbetet bör omfatta möjligheten att delge de rättsliga dokument som behövs för att genomföra de åtgärder som de behöriga myndigheterna beslutar om i samband med erbjudandena samt annat sådant bistånd som de berörda tillsynsmyndigheterna rimligen kan begära för att utreda faktiska eller påstådda överträdelser av de regler som har utfärdats eller införts för att genomföra detta direktiv.

[20] JO L 334 du 18.11.1989, p. 30.

5. Tillsynsmyndigheterna skall ha alla de befogenheter som krävs för att de skall kunna utföra sina uppgifter, inbegripet skyldigheten att säkerställa att erbjudandeintressenterna iakttar de regler som utfärdas i enlighet med detta direktiv.

Förutsatt att de allmänna principer som avses i artikel 3.1 följs, får medlemsstaterna i de regler som de utfärdar eller inför enligt detta direktiv föreskriva att deras tillsynsmyndigheter får, på grundval av ett motiverat beslut, bevilja undantag från dessa regler när det gäller särskilda grupper av fall som fastställs på nationell nivå eller i andra särskilda fall.

6. Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas befogenheter att utse domstolar eller andra myndigheter som skall ansvara för behandlingen av tvister och för avgöranden om oegentligheter under erbjudandeförfarandet, och skall inte heller påverka medlemsstaternas befogenheter att reglera huruvida och under vilka omständigheter som erbjudandeintressenterna får inleda administrativa eller rättsliga förfaranden. Detta direktiv skall i synnerhet inte påverka de befogenheter som domstolar kan ha i en medlemsstat att avvisa en talan och att ta ställning till huruvida en talan kan påverka resultatet av ett erbjudande. Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas befogenheter att fastställa de rättsliga reglerna om tillsynsmyndigheternas ansvarighet eller i fråga om rättstvister mellan erbjudandeintressenterna.

Artikel 5

Minoritetsaktieägarnas skydd; inlösenrätt; skäligt pris

1. Om en fysisk eller juridisk person till följd av eget förvärv eller förvärv genom personer som handlar i samförstånd med den personen innehar värdepapper i ett bolag som avses i artikel 1.1 och dessa värdepapper tillsammans med befintligt innehav och innehav hos personer som handlar i samförstånd med den personen direkt eller indirekt ger den personen en bestämd andel av röstetalet i detta bolag varigenom den personen får kontroll över det bolaget, skall medlemsstaterna säkerställa att regler är i kraft som förpliktar den personen att lämna ett erbjudande för att skydda minoritetsaktieägarna i bolaget. Detta erbjudande skall riktas till alla värdepappersinnehavare och omfatta hela deras innehav till ett skäligt pris.

2. Om kontroll har uppnåtts efter ett frivilligt erbjudande enligt detta direktiv till alla värdepappersinnehavare och avseende hela deras innehav, föreligger inte längre skyldighet att lämna ett erbjudande enligt artikel 5.1.

3. Den andel av röstetalet som ger kontroll över bolaget vid tillämpningen av artikel 5.1 samt sättet att beräkna denna andel skall bestämmas i enlighet med reglerna i den medlemsstat där bolaget har sitt säte.

4. Normalt anses ett skäligt pris vara det högsta pris som anbudsgivaren eller personer som agerar i samförstånd med denne betalat för samma värdepapper under de närmast föregående sex till tolv månaderna före det erbjudande som avses i artikel 5.1.

Medlemsstaterna får ge tillsynsmyndigheterna tillstånd att ändra detta pris under vissa bestämda omständigheter och enligt tydligt fastställda kriterier. Medlemsstaterna skall därför upprätta en förteckning över omständigheter då det högsta priset får ändras, antingen uppåt eller nedåt, till exempel om det högsta priset fastställts genom en överenskommelse mellan en köpare och en säljare, om de berörda värdepapprenas marknadspris otillbörligen har påverkats, om marknadspriserna i allmänhet eller i synnerhet har påverkats av extraordinära händelser eller för att göra det möjligt att undsätta ett företag i svårigheter. De kan också fastställa vilka kriterier som skall användas i dessa fall, till exempel det genomsnittliga marknadsvärdet under en viss period, bolagets likvidationsvärde eller andra objektiva utvärderingskriterier som är allmänt förekommande i finansiell analys.

Alla beslut från tillsynsmyndigheternas sida som innebär att det skäliga priset ändras skall motiveras och offentliggöras.

5. Den ersättning som anbudsgivaren erbjuder kan bestå enbart av likvida värdepapper.

När den ersättning som anbudsgivaren erbjuder inte består av likvida värdepapper som är förmål för handel på en reglerad marknad får medlemsstaterna föreskriva att denna ersättning skall bestå av kontanter, åtminstone som ett alternativ.

Under alla omständigheter måste anbudsgivaren åtminstone som ett alternativ erbjuda ersättning i form av kontanter om denne för egen räkning eller tillsammans med personer som handlar i samförstånd med denne förvärvat mer än 5 % av målbolagets värdepapper eller röstetal med kontanter under en period som inleds minst tre månader innan erbjudandet enligt artikel 6.1 lämnades och som avslutas innan accepttiden löper ut.

6. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 17.2 anta tillämpningsbestämmelserna för artikel 5.4 och 5.5 i detta direktiv.

7. Utöver det skydd som föreskrivs i artikel 5.1 får medlemsstaterna föreskriva andra instrument för skydd av värdepappersinnehavarnas intressen, förutsatt att dessa instrument inte försvårar ett normalt genomförande av erbjudandet.

Artikel 6

Information om erbjudandet

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att beslutet om att lämna ett erbjudande offentliggörs utan dröjsmål och att tillsynsmyndigheten underrättas om erbjudandet. Medlemsstaterna får kräva att tillsynsmyndigheten underrättas innan beslutet offentliggörs. Så snart som erbjudandet har offentliggjorts skall målbolagets och anbudsgivarens styrelser informera sina respektive anställdas företrädare eller, om företrädare saknas, de anställda direkt.

2. Medlemsstaterna skall se till att anbudsgivaren är skyldig att i god tid upprätta och offentliggöra en anbudshandling som innehåller den information som behövs för att innehavarna av värdepapper i målbolaget skall kunna fatta ett välgrundat beslut om erbjudandet. Innan anbudshandlingen offentliggörs skall anbudsgivaren översända den till tillsynsmyndigheten. När handlingen offentliggörs skall målbolagets och anbudsgivarens styrelser överlämna den till sina respektive anställdas företrädare eller, om sådana saknas, till de anställda direkt.

Om den anbudshandling som avses i artikel 6.2 första stycket skall förhandsgodkännas av tillsynsmyndigheten skall handlingen så snart som den har godkänts, med förbehåll för eventuella översättningar, erkännas i den eller de andra medlemsstater på vars marknader värdepapperna i målbolaget är godkända för handel, utan att det är nödvändigt att inhämta ett godkännande från tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater. Dessa tillsynsmyndigheter kan endast kräva att ytterligare uppgifter tas med i anbudshandlingen om dessa uppgifter är specifika för marknaderna i den eller de medlemsstater på vars marknader värdepapperna i målbolaget är godkända för handel och gäller de formaliteter som skall iakttas för antagandet av erbjudandet och för mottagande av den ersättning som skall betalas när erbjudandet avslutats samt de beskattningsregler som skall gälla för den ersättning som erbjuds värdepappersinnehavarna.

3. Anbudshandlingen i artikel 6.2 skall åtminstone innehålla följande uppgifter:

a) Erbjudandevillkoren.

b) Anbudsgivarens identitet och, om anbudsgivaren är ett bolag, bolagsform, namn och säte.

c) De värdepapper eller det eller de slag av värdepapper som erbjudandet avser.

d) Den ersättning som erbjuds för varje värdepapper eller slag av värdepapper samt, i fråga om obligatoriska erbjudanden, grunden för den värdering som används för att bestämma ersättningen med närmare uppgifter om hur ersättningen skall lämnas.

e) Den största och minsta andel eller mängd värdepapper som anbudsgivaren åtar sig att förvärva.

f) I förekommande fall, uppgifter om varje befintligt innehav i målbolaget för anbudsgivaren och de personer som handlar i samförstånd med anbudsgivaren.

g) Alla förutsättningar som gäller för erbjudandet.

h) Anbudsgivarens avsikter i fråga om den framtida verksamheten i målbolaget och, i den mån det påverkas, även anbudsgivarbolaget, deras anställda och ledning, inklusive varje väsentlig förändring av anställningsvillkoren. Detta gäller i synnerhet anbudsgivarens strategiska planer för bolagen och de effekter dessa kan förväntas få på antalet anställda och vilka platser bolaget kommer att bedriva verksamhet.

i) Erbjudandets accepttid.

j) Om den ersättning som anbudsgivaren erbjuder omfattar värdepapper av något slag, information om dessa värdepapper.

k) Information om hur erbjudandet skall finansieras.

l) Identiteten rörande personer som handlar i samförstånd med anbudsgivaren eller med målbolaget och, när det gäller bolag, även bolagsform, namn och säte, samt deras förhållande till anbudsgivaren och om möjligt till målbolaget.

m) Angivande av vilken medlemsstats lagstiftning som de avtal som ingås mellan anbudsgivaren och innehavarna av målbolagets värdepapper och som har samband med erbjudandet omfattas av samt behöriga juridiska instanser.

4. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 17.2 anta tillämpningsbestämmelserna för artikel 6.3 i detta direktiv

5. Medlemsstaterna skall se till att erbjudandeintressenterna är skyldiga att när som helst på begäran lämna tillsynsmyndigheterna i deras medlemsstater all den information de har om erbjudandet som behövs för att tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Artikel 7

Accepttiden

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att erbjudandets accepttid inte får vara kortare än två veckor eller längre än tio veckor räknat från dagen för anbudshandlingens offentliggörande. Förutsatt att den allmänna principen i artikel 3.1 f följs kan medlemsstaterna föreskriva att denna tioveckorsperiod får förlängas, på villkor att anbudsgivaren minst två veckor i förväg tillkännager sin avsikt att avsluta erbjudandet.

2. Medlemsstaterna får fastställa regler som i särskilda fall ändrar tidsfristen i artikel 7.1. Medlemsstaterna får bemyndiga tillsynsmyndigheten att bevilja undantag från den tidsfrist som anges i artikel 7.1 för att ge målbolaget möjlighet att anordna en bolagsstämma för att överväga erbjudandet.

Artikel 8

Offentliggörande av erbjudandet

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att ett erbjudande offentliggörs på ett sådant sätt att man säkerställer insyn i och frihet från otillbörlig påverkan på marknaden för värdepapperna i målbolaget, i anbudsgivaren eller i varje annat bolag som berörs av anbudet, och som särskilt förhindrar att falsk eller vilseledande information offentliggörs eller sprids.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva att all information och alla handlingar som krävs enligt artikel 6 offentliggörs på ett sådant sätt att det garanteras att informationen eller handlingarna är lätt och snabbt tillgängliga för värdepappersinnehavarna, åtminstone i de medlemsstater där värdepapperna är godkända för handel på en reglerad marknad, och för företrädarna för målbolagets anställda, eller om företrädare saknas, för de anställda direkt.

Artikel 9

Skyldigheter för målbolagets styrelse

1. Medlemsstaterna skall se till att bestämmelserna i artikel 9.2-9.5 följs.

2. Under den period som anges i andra stycket är målbolagets styrelse skyldigt att erhålla förhandsgodkännande från bolagsstämman innan den genomför en åtgärd som kan leda till att erbjudandet inte godtas, med undantag för att söka efter alternativa erbjudanden, och särskilt innan den genomför sådan aktieemission som kan leda till att anbudsgivaren varaktigt hindras från att få kontroll över målbolaget.

Ett sådant godkännande är obligatoriskt senast från och med att målbolagets styrelse erhåller de uppgifter om erbjudandet som anges i artikel 6.1 första meningen och så länge som utgången av erbjudandet inte har offentliggjorts eller så länge som erbjudandet inte har upphört att gälla. Medlemsstaterna får föreskriva att den tidpunkt då detta tillstånd måste erhållas tidigareläggs, till exempel från och med den tidpunkt då målbolagets styrelse får kännedom om att ett erbjudande är nära förestående.

3. När det gäller de beslut som fattats innan den period som avses i artikel 9.2 andra stycket påbörjats och som ännu inte har börjat genomföras eller blivit till fullo genomförda måste bolagsstämman godkänna eller bekräfta varje beslut som inte ingår i bolagets normala verksamhet och som kan göra att erbjudandet inte godtas om beslutet genomförs.

4. För att det förhandsgodkännande eller den bekräftelse från värdepappersinnehavarna som avses i artikel 9.2 och 9.3 skall kunna erhållas får medlemsstaterna införa sådana regler som gör det möjligt att med kort varsel kalla till en bolagsstämma, förutsatt att denna bolagsstämma inte äger rum mindre än två veckor efter att den kungjorts.

5. Målbolagets styrelse skall upprätta och offentliggöra en handling där dess uppfattning om erbjudandet anges tillsammans med de skäl som denna uppfattning grundar sig på, inberäknat styrelsens åsikter om den inverkan som genomförandet har på bolagets samtliga intressen, inklusive antalet anställda, och dess åsikter om anbudsgivarens strategiska planer för målbolaget och de effekter som dessa kan förväntas ha på antalet anställda och bolagets etableringsorter och som i enlighet med artikel 6.3 h angivits i anbudshandlingen. Målbolagets styrelse skall samtidigt förmedla denna uppfattning till företrädare för bolagets anställda eller, i avsaknad av sådana, direkt till de anställda. Om målbolagets styrelse inom skälig tid erhåller ett yttrande från företrädarna för de anställda som innehåller en avvikande uppfattning om effekterna på antalet anställda skall detta yttrande bifogas till handlingen.

Artikel 10

Information om målbolagen enligt artikel 1.1

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att målbolagen som avses i artikel 1.1 offentliggör detaljerad information om åtminstone följande områden:

a) Kapitalstrukturen, inklusive de värdepapper som inte är föremål för handel på en reglerad marknad i en medlemsstat, med i förekommande fall en upplysning om de olika förekommande aktieslagen och, för varje aktieslag, om de rättigheter och skyldigheter som medföljer det aktieslaget och den procentandel av aktiekapitalet det utgör.

b) Varje begränsning i rätten att överlåta värdepapper, såsom inskränkningar för värdepappersinnehavet eller krav på godkännande från bolaget eller andra värdepappersinnehavare, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 46 i direktiv 2001/34/EG.

1.1 Väsentliga direkta eller indirekta aktieinnehav (exempelvis genom så kallat ask-i-asken-ägande eller korsägande), i den mening som avses i artikel 85 i direktiv 2001/34/EG.

d) Innehavare av varje värdepapper som medför särskilda kontrollrättigheter samt en beskrivning av dessa rättigheter.

e) En ordning för kontroll av röster inom ett eventuellt system för de anställdas innehav av aktier i det egna företaget i de fall rösträtten inte direkt utövas av de anställda.

f) Varje begränsning av rösträtten, såsom begränsningar av rösträtten till en viss procentandel eller ett visst antal röster, föreskrivna tidsfrister för utövandet av rösträtten eller åtskillnad mellan innehavet av ett värdepapper och rösträtten.

g) Avtal mellan aktieägare som kan medföra begränsningar för överlåtelsen av värdepapper och/eller rösträtter, i den mening som avses i artikel 87.1 c i direktiv 2001/34/EG.

h) Gällande regler för utnämning och utbyte av medlemmar i bolagsstyrelsen, samt för ändring av bolagsordningen.

i) Befogenheterna för medlemmarna i bolagsstyrelsen, särskilt beträffande möjligheten att emittera eller återköpa värdepapper.

j) Väsentliga avtal som bolaget är part i och som utlöses, ändras eller upphör att gälla i händelse av förändring av kontrollen över bolaget, och dess effekter.

k) De avtal mellan bolaget och bolagsledningen eller de anställda, som föreskriver om ersättningar om dessa avskedas utan skälig grund med anledning av ett uppköpserbjudande.

2. Den information som avses i punkt 1 skall offentliggöras i bolagets årsredovisning, i den mening som avses i artikel 46 i rådets direktiv 78/660/EEG [21] och i artikel 36 i rådets direktiv 83/349/EEG [22], och om så krävs uppdateras under året i enlighet med de krav på öppenhet och insyn som ställs på de bolag vars värdepapper är föremål för handel på en reglerade marknad.

[21] EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

[22] EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

3. Medlemsstaterna skall säkerställa att bolagsstämman, i de bolag vars värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad i en medlemsstat, får uttala sig åtminstone vart annat år om de strukturella arrangemang och försvarsmekanismer som avses i punkt 1. Den skall kräva att bolagets styrelse motiverar dessa strukturella arrangemang och försvarsmekanismer.

Artikel 11

Omöjlighet att åberopa inskränkningar i rätten att överlåta värdepapper eller i rösträtten

1. Utan att de påverkar de skyldigheter som av gemenskapsrätten föreskrivs för bolag vars värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad i en medlemsstat, skall medlemsstaterna säkerställa att de garantier som anges i artikel 11.2, 11.3 och 11.4 lämnas när ett uppköpserbjudande har offentliggjorts.

2. Varje begränsning i rätten att överlåta värdepapper i målbolagets bolagsordning skall vara omöjlig att åberopa gentemot anbudsgivaren under erbjudandets accepttid.

Varje begränsning i rätten att överlåta värdepapper i avtalsmässiga överenskommelser mellan målföretaget och innehavare av värdepapper i detta bolag eller mellan innehavare av värdepapper i målbolaget skall vara omöjliga att åberopa under erbjudandets accepttid.

3. Varje begränsning av rösträtten i målföretagets bolagsordning skall upphöra att gälla när bolagsstämman beslutar om eventuella försvarsåtgärder i enlighet med artikel 9.

Varje begränsning av rösträtten i avtalsmässiga överenskommelser mellan målföretaget och innehavare av värdepapper i detta bolag eller mellan innehavare av värdepapper i målbolaget skall upphöra att gälla när bolagsstämman beslutar om eventuella försvarsåtgärder i enlighet med artikel 9.

4. När, till följd av ett uppköpserbjudande, anbudsgivaren innehar ett antal värdepapper i målföretaget som med tillämpning av den nationella lagstiftningen ger denne rätt att ändra bolagsordningen skall de begränsningar i rätten att överlåta värdepapper eller i rösträtten som avses i punkterna 2 och 3, liksom aktieägarnas särskilda rättigheter i fråga om utnämning eller utbyte av medlemmar av styrelse upphöra att gälla vid den första bolagsstämman efter det att erbjudandet avslutats.

För detta ändamål skall anbudsgivaren ha rätt att sammankalla en bolagsstämma med kort varsel, under förutsättning att denna bolagsstämma inte hålls tidigare än två veckor efter det att den har tillkännagivits.

5. Punkterna 2 och 3 gäller inte värdepapper utan rösträtt med vilka följer särskilda ekonomiska förmåner (preferensaktier).

Artikel 12

Övriga bestämmelser om uppköpserbjudanden

Medlemsstaterna skall dessutom fastställa regler som åtminstone i följande avseenden reglerar förfarandet för uppköpserbjudanden:

a) Accepttiden.

b) Ändring av erbjudanden.

c) Konkurrerande erbjudanden.

d) Offentliggörande av resultatet av erbjudanden.

e) Erbjudandets oåterkallelighet och tillåtna villkor.

Artikel 13

Information till och samråd med företrädare för de anställda

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv, skall information till och samråd med representanterna för målföretagets anställda regleras av de relevanta bestämmelserna i den nationella lagstiftningen, och särskilt de som antagits med tillämpning av direktiven 94/45/EG och 98/59/EG, samt direktiv 2002/14/EG.

Artikel 14

Inlösenrätt för anbudsgivaren

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att en anbudsgivare, efter det att ett erbjudande tillställts alla innehavare av värdepapper i målföretaget och som omfattar samtliga värdepapper, skall kunna kräva av innehavarna av de alltjämt utestående värdepappren att dessa i ett av de båda nedanstående fallen säljer sina värdepapper till ett rimligt pris:

a) när anbudsgivaren innehar värdepapper motsvarande minst 90 % av aktiekapitalet i målbolaget.

b) när anbudsgivaren genom godtagande av anbudet har förvärvat värdepapper motsvarande minst 90 % av det aktiekapital som är föremål för erbjudandet.

I det fall som avses i första stycket a) får medlemsstaterna fastställa ett högre tröskelvärde som dock inte får överstiga 95 % av aktiekapitalet.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att det finns gällande regler som gör det möjligt att beräkna när detta tröskelvärde har uppnåtts.

I det fall målföretaget har flera aktieslag skall den regel som föreskrivs i punkt 1 tillämpas separat för varje aktieslag.

3. Medlemsstaterna skall säkerställa att ett rimligt pris garanteras. Detta pris skall ha samma utformning som ersättningen i erbjudandet.

I anslutning till ett frivilligt erbjudande skall priset anses rimligt om det motsvarar ersättningen i erbjudandet och om anbudsgivaren, genom att erbjudandet godtagits, har förvärvat värdepapper motsvarande minst 90 % av det aktiekapital som erbjudandet hänförde sig till.

I anslutning till ett obligatoriskt erbjudande skall ersättningen i erbjudandet anses vara rimligt.

4. I de båda fall som avses i punkt 1, första stycket a) och b) gäller antagandet om ett rimligt pris endast om inlösenrätten utövas inom en period av tre månader efter utgången av accepttiden. I alla andra fall, skall priset fastställas av en oberoende expert.

Artikel 15

Inlösenrätt för minoritetsaktieägare

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att en minoritetsaktieägare, efter det att ett erbjudande tillställts alla innehavare av värdepapper i målföretaget och erbjudandet omfattar samtliga värdepapper, skall kunna kräva av en anbudsgivare som innehar minst 90 % av målföretagets aktiekapital att denne förvärvar hans eller hennes värdepapper till ett rimligt pris. Medlemsstaterna får fastställa ett högre tröskelvärde som dock inte får överstiga 95 % av aktiekapitalet.

Inlösenrätten får emellertid inte utövas när det valda tröskelvärdet endast har uppnåtts under en kort tidsperiod.

2. I det fall målföretaget har flera aktieslag, skall den regel som föreskrivs i punkt 1 tillämpas separat för varje aktieslag.

3. Priset skall fastställas i enlighet med bestämmelserna i artikel 14.3.

Artikel 16

Påföljder

Medlemsstaterna skall bestämma det system för påföljder som skall gälla för överträdelser av de bestämmelser i nationell lagstiftning som införts med tillämpning av detta direktiv och skall vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att påföljderna verkställs. De påföljder som därigenom fastställs skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast vid den tidpunkt som anges i artikel 20.1, samt utan dröjsmål anmäla varje efterföljande ändring som rör dessa bestämmelser.

Artikel 17

Kommittéförfarande

1. Kommissionen skall bistås av Europeiska värdepapperskommittén som inrättades genom kommissionens beslut 2001/528/EG [23].

[23] EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.

2. I fall det hänvisas till denna punkt, skall det föreskrivande förfarande som anges i artikel 5 i beslut 1999/468/EG äga tillämpning, med iakttagande av artiklarna 7.3 och 8 i beslutet.

3. Den period som föreskrivs i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till tre månader.

Artikel 18

Översyn

Fem år efter det datum som anges i artikel 20.1 skall kommissionen granska och vid behov se över artikel 4.2 samt artiklarna 10 och 11 mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av dessa artiklar.

Artikel 19

Övergångsperiod

Medlemsstaterna får uppskjuta tillämpningen av artikel 9 under en period som inte får överstiga tre år från det datum som anges i artikel 20.1, under förutsättning att kommissionen informeras om detta senast det datum som anges i artikel 20.1.

Artikel 20

Genomförande av direktivet

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 2005 och skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattats av detta direktiv.

Artikel 21

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 22

Mottagare

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den [...]

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

Politikområde: Inre marknaden

Verksamhet: Ekonomisk rapportering

Åtgärdens beteckning: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv på bolagsrättens område om uppköpserbjudanden

1. BERÖRDA BUDGETPOSTER

Inga

2. ALLMÄNNA UPPGIFTER

2.1. Sammanlagda anslag för åtgärden (avsnitt B):

Inga

2.2. Tillämpningsperiod:

Ej tillämpligt

2.3. Flerårig total utgiftsberäkning

Ej tillämpligt

2.4. Förenlighet med den ekonomiska planeringen och budgetplanen

Ej tillämpligt

2.5. Påverkan på inkomsterna

Ej tillämpligt

3. BUDGETTEKNISKA UPPGIFTER

Ej tillämpligt

4. RÄTTSLIG GRUND

Artikel 44.1 i EG-fördraget.

5. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN OCH SKÄL FÖR ÅTGÄRDEN

5.1. Behovet av gemenskapsåtgärder

Det föreliggande direktivförslaget ingår i handlingsplanen för finansiella tjänster och utpekades som en prioriterad åtgärd av Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000, där den bedömdes kunna underlätta en omstrukturering av näringslivet på alleuropeisk nivå och på så sätt bidra till att till år 2010 göra den europeiska ekonomin till världens mest konkurrenskraftiga.

Detta förslag har två huvudsakliga syften: att införa en rättslig ram för uppköpserbjudanden i Europa och att garantera en rimlig skyddsnivå för minoritetsaktieägare inom hela EU i händelse av förändring av kontrollen över ett bolag.

I förslaget till direktiv definieras för det första de grundläggande principer som styr uppköpserbjudanden, och det anges hur det bör fastställas vilken myndighet som skall vara behörig att övervaka en sådan transaktion och vilken lagstiftning som skall vara tillämplig. Det rör sig här om två aspekter av avgörande betydelse, särskilt när det gäller gränsöverskridande uppköpserbjudanden. Genom förslaget definieras vidare miniminormer för offentliggörande av och information om erbjudandet, vilket kommer att garantera öppenhet och insyn för uppköpserbjudanden.

I direktivförslaget föreskrivs en miniminivå för skydd av aktieägare som skall vara likvärdig i hela EU, vilket inte alls är fallet i dag. I vissa medlemsstater är det förvärvande bolaget således inte skyldigt att utsträcka sitt erbjudande till att omfatta alla aktieägare om det sker en förändring av kontrollen över bolaget. I flera medlemsstater tillåts antingen styrelsen i det bolag som uppköpserbjudandet avser vidta försvarsåtgärder om bolaget är föremål för ett fientligt uppköpserbjudande utan att aktieägarna givit sitt förhandsgodkännande, eller också tillåts aktieägarna att på förhand ge styrelsen en principiell fullmakt att vidta sådana åtgärder. I vissa medlemsstater tillåts även andra försvarsmekanismer. Det var bland annat av detta skäl som Europaparlamentet avslog det tidigare direktivförslaget i juli 2001 genom att hänvisa till avsaknaden av jämbördiga spelregler för uppköpserbjudande i Europa.

Sedan Europaparlamentet förkastade den kompromisstext grundad på kommissionens ursprungliga förslag som hade antagits i förlikningsförfarandet, har nödvändigheten av en gemenskapsinsats ytterligare förstärkts. Det nya förslaget syftar närmare bestämt till att beakta Europaparlamentets farhågor vad gäller införandet av enhetliga regler för aktieägarna i EU, definitionen av det skäliga priset vid ett obligatoriskt uppköpserbjudande, införandet av ett förfarande för inlösenrätt för anbudsgivaren (squeeze out), samt inte minst en erinran om de gemenskapsregler som rör arbetstagarnas rättigheter i de bolag som är föremål för ett uppköpserbjudande. Dessa ändringar bör resultera i en ökad harmonisering på detta viktiga område i enlighet med Europaparlamentets uttryckliga begäran.

5.2. Planerad verksamhet och villkor för finansiering via budgeten

Ej tillämpligt

5.3. Genomförandebestämmelser

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

6. FINANSIELLA EFFEKTER

Ej tillämpligt

7. EFFEKTER PÅ PERSONALRESURSER OCH ADMINISTRATIVA UTGIFTER

De nödvändiga personalresurserna och administrativa resurserna kommer att täckas inom den budgetram som tilldelats det ansvariga generaldirektoratet.

8. UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING

När medlemsstaterna antar de nödvändiga bestämmelserna skall dessa innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Kommissionen skall att ta upp ett antal av bestämmelserna i direktivet till förnyad prövning, och skall vid behov lägga fram nya ändringsförslag, fem år efter ikraftträdandet av de nationella genomförandebestämmelserna, mot bakgrund av erfarenheterna av hur bestämmelserna tillämpas.

9. BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

På grund av åtgärdens karaktär är inga särskilda bedrägeribekämpningsåtgärder nödvändiga.

FORMULÄR FÖR KONSEKVENSBEDÖMNING

FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR NÄRINGSLIVET, MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

I. Förslagets titel

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om uppköpserbjudanden.

Dokumentets referensnummer

Det finns ännu inte något referensnummer.

Förslaget

1. Varför krävs det, mot bakgrund av subsidiaritetsprincipen, gemenskapslagstiftning på detta område och vilka är de huvudsakliga syftena med en sådan lagstiftning.?

Det föreliggande direktivförslaget ingår i handlingsplanen för finansiella tjänster och utpekades som en prioriterad åtgärd av Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000, som bedömde att den kan underlätta en omstrukturering av näringslivet på alleuropeisk nivå och på så sätt bidra till att till år 2010 göra den europeiska ekonomin till världens mest konkurrenskraftiga.

Detta förslag har två huvudsakliga syften: att införa en rättslig ram för uppköpserbjudanden i Europa och att garantera en rimlig skyddsnivå för minoritetsaktieägare inom hela EU i händelse av förändring av kontrollen över ett bolag.

I direktivförslaget definieras för det första de grundläggande principer som styr uppköpserbjudanden och där anges hur det bör fastställas vilken myndighet som skall vara behörig att övervaka en sådan transaktion och vilken lagstiftning som skall vara tillämplig. Det rör sig här om två aspekter av avgörande betydelse, särskilt när det gäller gränsöverskridande uppköpserbjudande. Genom förslaget definieras vidare miniminormer för offentliggörande av och information om erbjudandet, vilket kommer att garantera öppenhet och insyn för uppköpserbjudande.

I direktivförslaget föreskrivs en miniminivå för skydd av aktieägare som skall vara likvärdig i hela EU, vilket inte alls är fallet i dag. I vissa medlemsstater är det förvärvande bolaget således inte skyldigt att utsträcka sitt erbjudande till att omfatta alla aktieägare om det sker en förändring av kontrollen över bolaget. I flera medlemsstater tillåts antingen styrelsen i det bolag som uppköpserbjudandet avser vidta försvarsåtgärder om bolaget är föremål för ett fientligt uppköpserbjudande utan att aktieägarna givit sitt förhandsgodkännande, eller också tillåts aktieägarna att på förhand ge styrelsen en principiell fullmakt att vidta sådana åtgärder. I vissa medlemsstater tillåts även andra försvarsmekanismer. Det var bland annat av detta skäl som Europaparlamentet avslog det tidigare direktivförslaget i juli 2001, genom att hänvisa till avsaknaden av jämbördiga spelregler för uppköpserbjudanden i Europa.

Därför innehåller detta direktivförslag en rad bestämmelser som syftar till att fastställa jämbördiga spelregler för aktieägare inom EU. I förslaget definieras också det skäliga priset att betala vid ett obligatoriskt uppköpserbjudande samt införs förfaranden för inlösenrätt för anbudsgivare respektive inlösenrätt för minoritetsaktieägare (squeeze out respektive sell out) efter ett uppköpserbjudande. Förslaget innehåller till sist en erinran om gemenskapens regelverk vad gäller de anställdas rättigheter i de bolag som omfattas av uppköpserbjudandet.

I enlighet med subsidiaritetsprincipen utgör detta direktiv en ramlagstiftning som lämnar betydande spelrum för medlemsstaterna att beakta kulturella, rättsliga, administrativa och marknadsmässiga skillnader.

Konsekvenser för företagen

2. Vilka kommer att påverkas av förslaget?

Direktivet påverkar lagar och andra författningar, administrativa bestämmelser, uppförandekoder och andra ordningar i medlemsstaterna som rör uppköpserbjudanden som riktas till ett bolag som styrs av lagstiftningen i en medlemsstat och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat.

Vilka branscher?

Förslaget riktar sig inte till någon särskild bransch.

Stora eller små företag? (vilken andel små och medelstora företag)

Förslaget omfattar alla företag vars aktier är föremål för handel på en reglerad marknad i en medlemsstat. Skyddet av minoritetsaktieägare gäller i samma utsträckning oberoende av bolagets storlek.

Är företagen belägna i särskilda geografiska områden inom gemenskapen?

Nej

3. Vad kommer företagen att vara skyldiga att göra för att följa förslaget?

Genom förslaget åläggs medlemsstaterna ett visst antal skyldigheter.

Den viktigaste, som omedelbart följer av detta förslag, föreskriver en ökad öppenhet och insyn i fråga om kapitalstrukturen och de försvarsmekanismer som de börsnoterade bolagen upprättat. Eftersom det rör sig om ett ramdirektiv måste företagen också efterkomma de åtgärder medlemsstaterna och behöriga myndigheter kan tänkas vidta för att genomdriva de principer som anges i direktivtexten.

4. Vilka ekonomiska effekter kan förslaget förväntas få?

På antalet anställda

Europaparlamentet har givit uttryck för sina farhågor vad gäller löntagarnas rättigheter och konsekvenserna för antalet anställda av företagsuppköp. Det tidigare förslaget, som ändrats efter den andra behandlingen och sedan på nytt vid utgången av förlikningsförfarandet (kompromisstext), föreskrev redan en skyldighet att informera de anställda och deras representanter (om uppköpserbjudandets förmodade effekter på antalet anställda, anställningsvillkoren och företagets lokalisering), samt att ge de anställda rätt att yttra sig om uppköpserbjudandet. Genom detta förslag införs inte några nya krav på samråd med de anställda. I förslaget hänvisas emellertid särskilt till diverse gällande gemenskapsåtgärder på detta område.

På investeringar och skapande av nya företag

Förvärv av kontroll över företag genom uppköp är ett sätt för investerarna att skapa synergier mellan de befintliga bolagen och målbolagen. Ett antal europeiska företag kommer att behöva växa för att uppnå en optimal storlek och således investera genom att göra uppköpserbjudanden. Det resulterande likviditetstillskottet bör även komma de finansiella marknaderna tillgodo.

På företagens konkurrenskraft

Även om förslaget inte i sig syftar till att främja uppköpserbjudanden kommer harmoniseringen av de regler som styr dessa uppköpserbjudanden att stärka de europeiska företagens konkurrenskraft. Det finns för närvarande rättsliga, ekonomiska och strukturella skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller de försvarsåtgärder som kan användas för att avvärja fientliga uppköpserbjudanden, vilket resulterar i att företagen är bättre skyddade i vissa medlemsstater än i andra. Genom förslaget kommer dessa skillnader på flera sätt att minskas, utan att EU-företagens konkurrenskraft gentemot tredje land äventyras.

5. Innehåller detta förslag åtgärder som syftar till att beakta de små och medelstora företagens särskilda situation (lägre eller annorlunda krav osv.)?

Nej

Samråd

6. Nedan räknas de organisationer som rådfrågats om förslaget upp och deras ståndpunkter sammanfattas i stora drag.

Förslaget är i stor utsträckning identiskt med den kompromisstext som förlikningskommittén antog om kommissionens ursprungliga förslag. Den kompromisstexten var ett resultat av omfattande samråd och förhandlingar som pågått sedan 1989. Vad beträffar tilläggen inrättade kommissionen i september 2001 en grupp på hög nivå av bolagsrättsexperter under ledning av Jaap Winter. Gruppen ombads formulera rekommendationer om de frågor som Europaparlamentet önskade skulle behandlas i kommissionens nya förslag. Gruppen lade fram sin rapport i januari 2002, efter att ha samlat in synpunkter från ett flertal organisationer liksom från Europaparlamentet:

- Gruppen deltog i sammanträdet i utskottet för juridiska frågor och den inre marknaden i Europaparlamentet den 5 november 2001,

- Gruppen har bjudit in flera organisationer som berörs av lagstiftningen om uppköpserbjudanden. Den 5 november 2001, organiserade den en hearing med deltagande av följande organisationer:

- CES (Europeiska fackföreningskonfederationen)

- Euroshareholders (Sammanslutning av europeiska aktieägareföreningar)

- FESE (Europeiska fondbörsfederationen)

- UNICE (Sammanslutning av industriförbund och arbetsgivareorganisationer i Europa).

Gruppen föreslog i sin rapport att bevara de grundläggande principerna i det föregående direktivet, och då särskilt principen om att det tillkommer aktieägarna att bestämma om sitt företags framtid och således om eventuella försvarsåtgärder efter det att ett uppköpserbjudande lämnats, men också att lägga till nya bestämmelser för att beakta Europaparlamentets farhågor. Man föreslog därför att införa både en "inlösenrätt för anbudsgivare" och en "inlösenrätt för minoritetsaktieägare" efter ett uppköpserbjudande, att definiera det skäliga anbudspriset vid obligatoriska anbud, att förbättra insyn och öppenhet genom att införa en skyldighet att ge kännedom åt de befintliga försvarsmekanismerna och tillämpa principen om "neutraliserande verkan" när ett uppköpserbjudande har rönt framgång.

Expertgruppens rekommendationer lades fram för Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor och den inre marknaden i januari 2002 och granskades i samråd med medlemsstaterna den påföljande månaden. De mottogs i de flesta fall väl, med undantag av "principen om neutralisering", som flera medlemsstater invände emot av antingen principiella eller juridiska och ekonomiska skäl.

Ett stort antal bidrag har mottagits från arbetsgivareorganisationer, företag och medlemsstater under utarbetandet av detta förslag.