52001PC0273

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor (framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)

MOTIVERING

1. Inledning

Den 6 juni 2000 antog kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor [1]. Syftet med den föreslagna ändringsförordningen var

[1] KOM(2000) 340 slutlig av den 6 juni 2000.

- att anpassa förordning (EG) nr 2027/97 till bestämmelserna om skadeståndsansvar i konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter (Montrealkonventionen),

- att införa en rad kompletterade bestämmelser om ytterligare skydd för passagerare,

- att utöka nämnda bestämmelser till att även omfatta inrikesflyg (i en medlemsstat).

Vid sitt plenarsammanträde den 5 april 2001 godkände Europaparlamentet kommissionens förslag med en rad ändringar.

2. Godtagna ändringar

Kommissionen godtar följande ändringar på angivna grunder:

Nr 1: Genom ändringen ges mer tyngd åt de mål som anges i det första skälet.

Nr 2: Nytt skäl där det påpekas att Warszawakonventionen fortsätter att gälla för vissa tredje länders lufttrafikföretag och deras skadeståndsansvar, även efter det att Montrealkonventionen trätt i kraft (vilket innebär sämre skydd). Genom detta påpekande blir det lättare att motivera varför tredje lands lufttrafikföretag är skyldiga att informera sina passagerare om gällande bestämmelser om skadeståndsansvar.

Nr 4: Genom ändringen i skälet fästs ytterligare vikt vid betydelsen av tydliga regler för passagerare och lufttrafikföretag i fråga om skadeståndsansvar.

Nr 5: Genom ändringen ringar man in föremålet för den föreslagna ändrings förordningen, nämligen skadeståndsansvar avseende flygtransport av passagerare och deras resgods, dock inte fraktgods.

Nr 6: Genom ändringen klargörs de tre målen med den föreslagna ändrings förordningen.

Nr 7: Genom ändringen anpassas den föreslagna ändrings förordningen till Montrealkonventionen, enligt vilken både företag och fysiska personer får kräva skadestånd.

Nr 8: Det införs en definition av resgods som klargör att även icke inskrivet resgods omfattas och som anpassar den föreslagna ändrings förordningen till Montrealkonventionen.

Nr 9: Den del av ändringen som avser artikel 3.2 (förordning (EG) nr 2027/97) kan godtas, eftersom det där klargörs att försäkringsskyldigheten gäller ansvar för passagerare inom ramen för förordningen.

Nr 10: - Den del av ändringen som gäller artikel 3a.2 (ny artikel i förordning (EG) nr 2027/97) kan godtas, eftersom det klargörs att denna punkt, liksom förordningen som helhet, avser ett lufttrafikföretag.

- Den del av ändringen som gäller artikel 3a.3 kan godtas, eftersom skyldigheten att svara på klagomål inte bör begränsas till skadeståndsansvar utan ingå i en allmännare bestämmelse för alla slags klagomål.

Nr 12: Genom ändringen återinförs ett nödvändigt klargörande om när man måste återbetala en förskottsbetalning för lindrande av ekonomiska trångmål till följd av dödsfall eller kroppsskada.

Nr 13: Enligt den föreslagna ändrings förordningen är lufttrafikföretagen skyldiga att på försäljningsställena tillhandahålla en översikt över ansvarsbestämmelserna. Genom ändringen klargör och skärper man denna skyldighet på följande sätt: a) genom att inbegripa alla lufttrafikföretag som säljer luftfartstjänster inom gemenskapen, inte bara EG-lufttrafikföretag, b) genom att räkna upp vad informationen skall omfatta, och c) genom att inbegripa alla försäljningsställen, även telefonförsäljning och försäljning via Internet. Genom ändringen åläggs EG-lufttrafikföretagen dessutom att tillhandahålla denna information med hjälp av ett informationsblad, som ingår i bilagan till ändrings förordningen (se ändring nr 18). Genom dessa ändringar säkerställs att lufttrafikföretagen lämnar ut fullständig information på ett lättfattligt sätt, oberoende av var eller hur passagerarna köper sina biljetter.

Nr 14: Genom ändringen åläggs lufttrafikföretagen att genom ett skriftligt meddelande, och inte bara genom en formell underrättelse, upplysa konsumenter inom gemenskapen som köper lufttransporttjänster om de bestämmelser om skadeståndsansvar som gäller för deras flygningar. Genom detta kan lufttrafikföretagen ge informationen på ett enklare och lättillgängligare sätt.

Nr 15: Genom ändringen utökas de ovannämnda informationskraven i två viktiga hänseenden: För det första får EG-lufttrafikföretag möjlighet att frivilligt tillämpa högre ansvarsgränser än dem som föreskrivs i den föreslagna ändrings förordningen, för det andra behöver tredje lands lufttrafikföretag bara informera om flygningar till, från eller inom gemenskapen, dvs. om de flygningar som i första hand intresserar passagerare från gemenskapen.

Nr 16: Punkten i fråga är överflödig och kan utgå, eftersom skadeståndsansvaret regleras i lag och inte genom avtal.

Nr 17: Genom ändringen tidigareläggs det datum fram till vilket kommissionen måste rapportera om tillämpningen av den föreslagna ändrings förordningen, vilket gör att man tidigare kan göra en bedömning av hur väl passagerarskyddet fungerar. Dessutom kopplas granskningen av de finansiella ansvarsgränserna till det förfarande som fastställs i Montrealkonventionen.

3. Ändringar som kan godtas efter viss redigering

Nr 3: Genom ändringen i skälet klargörs att gemenskapen måste ratificera Montrealkonventionen för att kunna bli konventionspart. Man bör dock ersätta ordet "ratificera" med det lämpligare ordet "sluta".

Nr 18: Genom ändringen införs som bilaga till den föreslagna ändrings förordningen det informationsblad om bestämmelser för skadeståndsansvar som EG-lufttrafikföretag skall tillhandahålla enligt ändring nr 13, samtidigt som det klargörs att informationsbladet inte kan användas för att tolka förordningen. Genom den ändrade ordalydelsen specificeras bland annat hur lufttrafikföretag kan bestrida klagomål i händelse av att passagerare dör eller skadas, fastställs att förskottsbetalningar måste göras när passagerare dör eller skadas, klargörs skadeståndsansvaret för resgods, anges när klagomål avseende resgods senast måste lämnas in och förklaras skadeståndsansvaret för det fall det lufttrafikföretag som utförde flygningen inte är detsamma som det avtalsslutande lufttrafikföretaget.

4. Ändringar som inte kan godtas

Nr 9 [den del av ändringen som gäller artikel 3.1 (förordning (EG) nr 2027/97)] och nr 10 [den del av ändringen som gäller artikel 3a.1 (ny i förordning (EG) nr 2027/97)]: Dessa ändringar skulle innebära att EG-lufttrafikföretagens skadeståndsansvar skulle regleras av alla relevanta bestämmelser i Montrealkonventionen, och inte bara av de artiklar som namnges i kommissionens förslag. Genom att hänvisa till samtliga bestämmelser i konventionen med betydelse för skadeståndsansvar skulle man även inbegripa artiklar som inte särskilt behöver nämnas för att anpassa förordning (EG) nr 2027/97 till Montrealkonventionen. Gemenskapens behörighet skulle i så fall gå ut över vad som är absolut nödvändigt för att genomföra Montrealkonventionens bestämmelser i gemenskapen.

Nr 11: Eftersom kommissionen inte kan godta någon allmän hänvisning till Montrealkonventionen (se ovan), måste denna bestämmelse, som innebär att ett EG-lufttrafikföretag inte behöver vara den enda part som är skyldig att betala skadestånd, stå kvar i den föreslagna ändrings förordningen.

2000/0145(COD)

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

ed beaktande av kommissionens förslag [2],

[2] EGT C, , s.

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [3],

[3] EGT C, , s.

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [4],

[4] EGT C, , s.

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [5], och

[5] EGT C, , s.

av följande skäl:

(1) Inom ramen för den gemensamma transportpolitiken är det viktigt att säkerställa en lämplig ersättningsnivå för passagerare som är inblandade i flygolyckor.

(2) En ny konvention om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter slöts i Montreal den 28 maj 1999 och i denna fastställs nya globala bestämmelser avseende olyckor vid internationella lufttransporter som ersätter 1929 års Warszawakonvention och ändringar av denna.

(3) För vissa tredje länders lufttrafikföretag kan Warszawakonventionen komma att på obestämd tid fortsätta att gälla parallellt med Montrealkonventionen.

(4) I den ovan nämnda Montrealkonventionen fastställs bestämmelser om obegränsat skadeståndsansvar i händelse av att passagerare dör eller kommer till skada.

(5) Gemenskapen har undertecknat Montrealkonventionen och visat att den avser att bli konventionspart genom att sluta den.

(6) Det är nödvändigt att ändra rådets förordning (EG) 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor [6] för att anpassa förordningen till Montrealkonventionen och därigenom skapa ett enhetligt system för ersättningsansvar för internationella lufttransporter.

[6] EGT L 285, 17.10.1997, s. 1.

(7) På den interna luftfartsmarknaden görs inte längre skillnad på nationell och internationell transport och det är därför lämpligt att ha samma nivå för och samma slags ansvar vid både internationella och nationella transporter inom Europeiska gemenskapen.

(8) I enlighet med subsidiaritetsprincipen är åtgärder på gemenskapsnivå önskvärda för att skapa ett enhetligt regelverk för samtliga EG-lufttrafikföretag.

(9) Ett system för obegränsat ersättningsansvar i händelse av att passagerare dör eller kommer till skada är passande för ett säkert och modernt system för lufttransport.

(10) Enhetliga gränser för skadeståndsansvar avseende förlust, skada och förstörelse av resgods samt för skador som orsakats av förseningar, som är tillämpliga för alla resor som görs med EG-lufttrafikföretag, kommer att tillförsäkra enkla och tydliga regler för både passagerare och lufttrafikföretag samt göra det möjligt för passagerare att avgöra när tilläggsförsäkring är nödvändig.

(11) Det skulle vara opraktiskt för EG-lufttrafikföretag och förvirrande för passagerare om olika system för skadeståndsansvar tillämpades för olika flygningar inom samma trafiknät.

(12) Det är önskvärt att befria olycksoffer och deras anhöriga från omedelbara finansiella problem under den period som följer direkt efter olyckan.

(13) Enligt artikel 50 i Montrealkonventionen krävs att parterna ser till att lufttrafikföretagen är vederbörligen försäkrade. Det är nödvändigt att beakta artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av tillstånd för lufttrafikföretag [7] för att uppfylla denna bestämmelse.

[7] EGT L 240, 24.8.1992, s. 1.

(14) De regler för skadeståndsansvar som är tillämpliga i händelse av en olycka bör ingå i varje lufttrafikföretags villkor för lufttransport och denna information bör lämpligen vara lättillgänglig för passagerarna.

(15) Det är önskvärt att grundläggande information om de regler för skadeståndsansvar som gäller tillhandahålls alla passagerare för att dessa vid behov skall kunna ordna tilläggsförsäkring före resan.

(16) Det kommer att vara nödvändigt att ompröva de belopp som fastställs i denna förordning med hänsyn till inflationen och eventuella ändringar av gränserna för skadeståndsansvar i Montrealkonventionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 2027/97 ändras på följande sätt:

1. Titeln skall ersättas med följande:

"Förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor avseende flygtransport av passagerare och deras resgods".

2. Artikel 1 skall ersättas med följande:

"Artikel 1

1. Genom denna förordning genomförs de relevanta bestämmelserna i Montrealkonventionen avseende flygtransport av passagerare och deras resgods och fastställs vissa kompletterande bestämmelser. Genom förordningen utvidgas dessutom tillämpningsområdet för dessa bestämmelser till att också omfatta flygtransport inom en enda medlemsstat."

3. Artikel 2 skall ändras på följande sätt:

i) Punkt c) skall ersättas med följande:

"c) person som är berättigad till ersättning: en passagerare eller en person som har rätt att göra anspråk på denna passagerares vägnar i enlighet med gällande lagstiftning."

ii) Punkt d) skall ersättas med följande:

"d) resgods: både inskrivet och icke inskrivet resgods i enlighet med betydelsen i artikel 17.4 i Montrealkonventionen, om inget annat anges."

iii) Punkt f) skall ersättas med följande:

"f) Warszawakonventionen: konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter, som undertecknades i Warszawa den 12 oktober 1929, eller den ändring av Warszawakonventionen som gjordes i Haag den 28 september 1955 och konventionstillägget till Warszawakonventionen som gjordes i Guadalajara den 18 september 1961."

iv) Följande punkt skall införas som punkt g:

"g) Montrealkonventionen: konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter, som undertecknades i Montreal den 28 maj 1999."

v) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2. De begrepp i denna förordning som inte definieras i punkt 1 skall ha samma betydelse som i Montrealkonventionen."

4. Artikel 3 skall ersättas med följande:

"Artikel 3

1. EG-lufttrafikföretags ansvar för skador i samband med att en passagerare dör eller ådrar sig kroppsskada skall regleras av artiklarna 17, 20 och 21 i Montrealkonventionen.

2. Den försäkringsskyldighet som stadgas i artikel 7 i förordning (EEG) nr 2407/92 skall när det gäller ansvar för passagerare förstås såsom ett krav på EG-lufttrafikföretag att vara försäkrade upp till en nivå som är tillräcklig för att se till att fysiska personer som är berättigade till ersättning erhåller hela det belopp de har rätt till enligt den förordningen."

5. Följande artikel skall införas som artikel 3a:

"Artikel 3a

1. EG-lufttrafikföretags ansvar för skador orsakade av försening och vid förstörelse, förlust eller skada av eller försening vid lufttransport av resgods skall regleras av artiklarna 19 och 20, artikel 22.1, 22.2, 22.5 och 22.6 samt artikel 31 i Montrealkonventionen.

2. Det kompletterande belopp som i enlighet med artikel 22.2 i Montrealkonventionen kan utkrävas av EG-lufttrafikföretag när en passagerare gör en särskild förklaring angående sitt intresse av leverans av resgodset till bestämmelseorten, skall grundas på en tariff som hänför sig till extrakostnaderna för transport och försäkring av resgods utöver kostnaderna för resgods som värderas upp till gränsen för skadeståndsansvaret. Passagerarna skall kunna ta del av tariffen på begäran."

6. Artikel 4 skall ersättas med följande:

"Artikel 4

Denna förordning skall inte

- innebära att EG-lufttrafikföretag är den enda part som är skyldig att betala skadestånd,

- påverka frågan om en person som är skadeståndsansvarig i enlighet med förordningens bestämmelser har regressrätt gentemot någon annan person."

7. Artikel 5.2 skall ersättas med följande:

"2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får en förskottsutbetalning inte understiga motsvarande 16 000 särskilda dragningsrätter uttryckt i euro per passagerare om ett dödsfall inträffar."

8. Artikel 5.3 skall ersättas med följande:

"3. En förskottsutbetalning skall inte utgöra erkännande av skadeståndsansvar och får avräknas mot eventuella senare belopp som utbetalas på grundval av ett EG-lufttrafikföretags skadeståndsansvar, men skall inte återbetalas, utom i de fall som föreskrivs i artikel 20 i Montrealkonventionen eller om den person som mottagit förskottsutbetalningen inte hade rätt till ersättning."

9. Artikel 6 skall ersättas med följande:

"Artikel 6

1. Bestämmelserna i artiklarna 3, 3a och 5 skall återspeglas i EG-lufttrafikföretagens villkor för lufttransport.

2. Alla lufttrafikföretag som säljer luftfartstjänster inom gemenskapen skall se till att en översikt över de viktigaste bestämmelserna avseende ansvaret för passagerarna och deras resgods, inbegripet uppgifter om fristerna för att vidta åtgärder och möjligheten att teckna tilläggsförsäkring för resgods, lämnas ut till passagerarna på alla försäljningsställen inbegripet vid telefonförsäljning och försäljning via Internet. För att uppfylla detta informationskrav skall EG-lufttrafikföretagen se till att de förfogar över det informationsblad som ingår i bilagan till denna förordning .

3. Utöver de krav på information som fastställs i punkt 2 skall alla lufttrafikföretag ge samtliga konsumenter inom gemenskapen som köper lufttransporttjänster ett skriftligt meddelande om följande :

- Den gräns som vid flygningen gäller för lufttrafikföretagets ansvar i händelse av dödsfall eller kroppsskada, under förutsättning att en sådan gräns finns.

- Den gräns som vid flygningen gäller för lufttrafikföretagets ansvar med avseende på förstörelse eller förlust av eller skador på resgods samt en varning att resgods vars värde överstiger detta gränsvärde bör anmälas till lufttrafikföretaget vid incheckningen eller helförsäkras före resan.

- Den gräns som vid flygningen gäller för lufttrafikföretagets ansvar för skador som orsakats av försening.

4. Vid all lufttransport som utförs av EG-lufttrafikföretag skall de gränser som anges i överensstämmelse med informationskraven i punkterna 2 och 3 vara desamma som de som fastställs i denna förordning om inte ett EG-lufttrafikföretag frivilligt tillämpar högre gränser. Vad gäller den transport som utförs av andra företag än EG-lufttrafikföretagen gäller punkterna 2 och 3 endast för transport till, från eller inom gemenskapen."

10. Artikel 7 skall ersättas med följande:

"Artikel 7

Kommissionen skall senast inom tre år efter den dag då denna förordning började tillämpas sammanställa en rapport om tillämpningen av förordningen. Kommissionen skall särskilt undersöka behovet av att revidera de i Montrealkonventionen angivna beloppen mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen och rekommendationer från Internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) depositarie."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Den skall tillämpas från och med den dag den träder i kraft eller senast från och med den dag Montrealkonventionen träder i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den [...]

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[...] [...]

BILAGA

Informationsblad i enlighet med artikel 6.2.

EG-lufttrafikföretags skadeståndsansvar för passagerare

I detta informationsblad sammanfattas de bestämmelser för skadeståndsansvar som tillämpas av EG-lufttrafikföretagen enligt EG:s lagstiftning och Montrealkonventionen.

Grunden för bestämmelserna utgörs av Montrealkonventionen av den 28 maj 1999, som genomförs i gemenskapen genom förordning nr 2027/97 (med ändringar). Informationen har sammanfattats och kan inte användas för att tolka denna lagstiftning. Vid bristande överensstämmelse skall bestämmelserna i förordning (EG) nr 2027/97 ha företräde framför detta informationsblad.

Passagerare rekommenderas att se till att de täcks av lämplig försäkring vid resor för att komplettera sina lagstadgade rättigheter.

Ersättning i händelse av dödsfall eller kroppsskada

Det finns inga ekonomiska gränser för skadeståndsansvaret om en passagerare dör eller skadas. För skador på upp till 100 000 särskilda dragningsrätter (SDR) (ungefärligt belopp i den lokala valutan) kan lufttrafikföretaget inte utesluta eller begränsa sitt skadeståndsansvar. Utöver det beloppet kan lufttrafikföretaget bestrida klagomål om det kan bevisa att det inte handlat vårdslöst eller gjort sig skyldigt på annat sätt.

Förskottsbetalningar

Om en passagerare dödas eller skadas, skall lufttrafikföretaget göra sådana förskottsutbetalningar som behövs för att tillgodose omedelbara ekonomiska behov. En sådan förskottsutbetalning får vid dödsfall inte understiga ett belopp motsvarande 16 000 SDR (ungefärligt belopp i den lokala valutan)

Förseningar för passagerare

Vid förseningar gäller lufttrafikföretagets skadeståndsansvar, om det inte vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika skadorna eller om det var omöjligt för det att vidta åtgärderna. Skadeståndsansvaret vid förseningar är begränsat till ett belopp motsvarande 4 150 SDR (ungefärligt belopp i den lokala valutan).

Resgods

Vid förstörelse, förlust, skada eller försening av resgods är gränsen för lufttrafikföretagets skadeståndsansvar 1 000 SDR (ungefärligt belopp i den lokala valutan). När det gäller inskrivet resgods, är lufttrafikföretaget skadeståndsansvarigt även om det inte bär skulden, såvida inte skadan beror på brister i själva resgodset. När det gäller icke inskrivet resgods, är lufttrafikföretaget skadeståndsansvarigt endast om det bär skulden.

En passagerare kan höja gränsen för skadeståndsansvaret för icke inskrivet resgods genom att göra en särskild förklaring om detta och betala en kompletterande avgift.

Klagomål avseende resgods

Om icke inskrivet resgods skadats, måste passageraren skriva till lufttrafikföretaget inom sju dagar från det att resgodset mottagits. Vid försenat resgods måste passageraren skicka ett klagomål till lufttrafikföretaget inom 21 dagar från det att resgodset mottagits.

Avtalsslutande och utförande lufttrafikföretags skadeståndsansvar

Om det lufttrafikföretag som faktiskt utför flygningen inte är detsamma som det avtalsslutande lufttrafikföretaget, vars namn eller kod anges på biljetten, har passageraren rätt att skicka ett klagomål eller ersättningskrav till endera lufttrafikföretaget.

Tidsfrist för att vidta åtgärder

Om ersättningskrav skall dras inför rätta, måste detta ske inom två år från den dag då luftfartyget ankom eller borde ha ankommit till bestämmelseorten.