52000PC0529

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om djurhälsovillkor som skall tillämpas vid förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Det är nödvändigt att på gemenskapsnivå samordna de föreskrifter som i medlemsstaterna gäller för icke kommersiella förflyttningar av sällskapsdjur.

Försöken att harmonisera djurhälsovillkoren för icke kommersiella förflyttningar av sällskapsdjur har hittills inte varit framgångsrika på grund av problemet med rabies, en sjukdom som medlemsstaterna har mycket olika förhållande till.

Emellertid har rabiessituationen dramatiskt förbättrats inom hela gemenskapen, sedan man under det förra årtiondet började vaccinera rävpopulationer i de endemiska områdena.

Antalet rabiesfall hos köttätande husdjur (hundar och katter) minskade från 499 fall 1991 till 5 fall 1998.

Denna mycket positiva utveckling har gjort att de brittiska myndigheterna har beslutat att avskaffa systemet med sexmånaderskarantän, som tidigare tillämpades på hundar och katter som fördes in i Förenade kungariket.

Förenade kungariket har i stället antagit ett alternativ till karantän, i enlighet med slutsatserna från en oberoende expertgrupp och efter en i stort sett positiv offentlig rådfrågning. Systemet avser bara djur som kommer från medlemsstaterna och på sikt sådana som kommer från tredje land där rabies inte förekommer eller är under kontroll. Det är nu accepterat att systemet erbjuder en säkerhet som är jämförbar med karantän.

Det kan sammanfattas som följer:

-Elektronisk identifiering av djuren

-Vaccination med inaktiverat vaccin

-Immunsvaret på vaccinationen i form av antikroppstiter måste kontrollerats sex månader före förflyttningen.

Sverige antog 1994 ett system som utgår från samma principer men med en avsevärt annorlunda tillämpning.

Vad gäller förflyttningar till aldrig rabiesdrabbade medlemsstater, är bestämmelserna i det föreliggande förslaget i stort sett en kopia av det av Förenade kungariket antagna alternativa systemet.

Endast vaccination krävs för förflyttningar mellan andra medlemsstater än de som angavs i föregående stycke. Med regional logik tillämpas samma regel på tredje länder och områden vars förhållanden är jämförbara med gemenskapen, t.ex. Schweiz.

I ett senare skede bör man skärpa reglerna för hundar och katter från tredje land och intensifiera kontrollerna av motsvarande förflyttningar.

Med hänsyn till kontrollen av sjukdomen i medlemsstaterna, framstår införandet av djur från endemiska områden som den för närvarande största rabiesrisken.

För dessa förflyttningar innehåller föreliggande förordning strängare föreskrifter än vad som för närvarande tillämpas i vissa medlemsstater på kontinenten, där analys av antikroppstiter inte krävs (denna analys föreskrivs i rekommendationerna i de allmänna reglerna för djurhälsa från Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE) avseende import med ursprung i smittländer).

För aldrig drabbade tredje länder och länder där sjukdomen kan anses vara under tillräcklig kontroll bör den allmänna principen vara att enbart vaccination erbjuder en lämplig lösning, utan någon analys av antikroppstiter.

För att till en acceptabel nivå minska de sanitära riskerna med förflyttningarna utgår föreskrifterna som helhet från tillgängliga vetenskapliga data och får inte betraktas som omotiverade hinder mot förflyttningar.

Slutligen ingår även en bestämmelse som tillåter en medlemsstat att kräva tilläggsgarantier när detta är motiverat i en särskild situation.

2000/0221 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om djurhälsovillkor som skall tillämpas vid förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 37 och 152.4 b i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [1],

[1] EGT C

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [2],

[2] EGT C

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [3],

[3] EGT C

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [4], och

[4] EGT C

av följande skäl:

(1) En harmonisering av de djurhälsovillkor som skall tillämpas vid förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte, mellan medlemsstaterna och från tredje land, är nödvändig och kan endast uppnås genom att åtgärder fastställs på gemenskapsnivå.

(2) Denna förordning gäller förflyttningar av levande djur som omfattas av bilaga I till fördraget. Vissa av bestämmelserna, bland annat dem som gäller rabies, syftar direkt på skyddet för folkhälsan, medan andra endast avser djurs hälsa. Det är därför lämpligt att artiklarna 37 och 152.4 b i fördraget utgör rättslig grund.

(3) Rabiessituationen har förbättrats avsevärt inom hela gemenskapen under de senaste tio åren, till följd av de program för oral vaccination av rävar som genomförts i regioner som drabbats av den epidemi i fråga om rävrabies som sedan sextiotalet härjat i nordöstra Europa.

(4) Den förbättrade situationen har gjort att Förenade kungariket och Sverige har övergett systemet med sexmånaderskarantän, som använts i flera årtionden, och i stället infört ett alternativt system som är mindre betungande och erbjuder en motsvarande säkerhet.

(5) De rabiesfall som inom gemenskapen konstaterats bland köttätande husdjur har hittills främst gällt djur med ursprung i tredje länder med endemisk rabies av stadstyp.

(6) Följaktligen bör en skärpning ske av de djurhälsovillkor som medlemsstaterna hittills allmänt tillämpat på införsel av vissa köttätande husdjur från dessa tredje länder.

(7) För kontroller av införsel i gemenskapen bör undantag emellertid göras för förflyttningar från tredje land eller områden som, sanitärt sett, tillhör samma geografiska område som gemenskapen.

(8) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning syftar till att säkerställa en tillfredsställande säkerhet beträffande de aktuella sanitära riskerna. Dessa åtgärder hindrar inte på ett omotiverat sätt förflyttningar som omfattas av dess tillämpningsområde, då åtgärderna baseras på slutsatserna från en i detta ärende anlitad expertgrupp och i synnerhet på en rapport från Vetenskapliga veterinärkommittén av den 16 september 1997.

(9) En rättslig ram bör också fastställas för hälsokrav för icke kommersiella förflyttningar av djurarter som inte är mottagliga för rabies eller inte är av epidemiologisk betydelse vad gäller rabies.

(10) Denna förordning bör tillämpas utan att det påverkar de bestämmelser som fastställs inom ramen för rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem [5], senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1476/99 [6].

[5] EGT L 61, 3.3.1997, s.1.

[6] EGT L 171, 7.7.1999, s. 5.

(11) De åtgärder som behövs för att genomföra denna förordning utgör åtgärder med allmän räckvidd enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [7] och de bör därför antas enligt det föreskrivna förfarandet i artikel 5 i nämnda beslut.

[7] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom denna förordning fastställs de djurhälsovillkor som skall vara uppfyllda vid förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte samt regler för kontroll av sådana förflyttningar.

Artikel 2

Denna förordning gäller förflyttningar mellan medlemsstater eller från tredje land av djur som tillhör sådana djurarter som avses i bilaga I, vilka åtföljs av sin ägare eller en under förflyttningen ansvarig fysisk person och som inte skall bli föremål för försäljning eller ägarbyte utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 andra stycket.

Förordningen skall tillämpas utan att påverka de bestämmelser som beslutas inom ramen för förordning (EG) nr 338/97.

Artikel 3

Djur som tillhör sådana djurarter som avses i bilaga 1, del A skall betraktas som identitetsmärkta om de bär

a) en klart läslig märkning, eller

b) ett elektroniskt identifieringssystem (transponder).

Om transpondern i det fall som avses i b inte motsvarar standard ISO 11784 eller bilaga A till standard ISO 11785, skall den för djuret ansvariga personen, i samband med varje kontroll, kunna tillhandahålla vad som krävs för att läsa av transpondern.

Artikel 4

Inga djurhälsovillkor skall gälla för förflyttningar mellan medlemsstater, från tredje land eller från sådant område som avses i bilaga II, del B av djur som tillhör sådana djurarter som avses i bilaga I, del B.

Villkor för förflyttningar mellan medlemsstater av sällskapsdjur som tillhör sådana djurarter som inte avses i bilaga I skall fastställas enligt förfarandet i artikel 16.3.

Villkor för förflyttningar av djur som tillhör sådana djurarter som avse i bilaga I, del B från de tredje länder som inte förtecknas i bilaga II, del B, liksom åtföljande obligatorisk intygsförlaga, skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 16.3.

Artikel 5

Djur, som tillhör sådana djurarter som avses i bilaga 1, del A, vilka förflyttas mellan medlemsstater eller från sådant tredje land som avses i bilaga II, del B, skall uppfylla villkoren i bilaga III, del A.

Om destinationsmedlemsstaten anges i förteckningen i bilaga II, del A, kan kompletterande villkor enligt bilaga III, del B, uppställas.

Trots bestämmelser i andra stycket får destinationsmedlemsstater som anges i förteckningen i bilaga II, del A göra undantag från alla villkor avseende rabies vid förflyttningar till deras territorium av djur från en medlemsstat, upptagen i samma förteckning, eller från ett sådant tredje land som anges i förteckningen i bilaga II, del B, avdelning 1. De skall underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta.

På begäran av medlemsstat eller på kommissionens initiativ får, om så motiveras av rabiessituationen i en medlemsstat eller i ett sådant tredje land som avses i bilaga II, del B, beslut enligt förfarandet i artikel 16.3 fattas om att djur som tillhör sådana djurarter som avses i bilaga I, del A, vilka kommer från denna medlemsstat eller detta tredje land uppfyller villkoren i artikel 6.

Artikel 6

Djur som tillhör sådana djurarter som avses i bilaga I, del A och som kommer från ett sådant tredje land som inte avses i bilaga II, del B skall uppfylla villkoren i bilaga III, del C.

Om djuren införs direkt till en medlemsstat som anges i förteckningen i bilaga II, del A, får de dock hållas i karantän på villkor som den berörda medlemsstaten fastställer och meddelar kommissionen.

Artikel 7

Om villkoren för en förflyttning enligt denna förordning i fråga om rabies föreskriver analys av antikroppstiter skall testet genomföras av ett laboratorium som godkänts enligt rådets beslut 2000/258/EG [8].

[8] EGT L 79, 30.3.2000, s. 40.

Artikel 8

De medlemsstater som på grund av en särskild sjukdomssituation inte omfattas av någon bestämmelse i denna förordning får inom tre månader efter ikraftträdandet av denna förordning sända en begäran till kommissionen om tilläggsgarantier för sällskapsdjur som införs i medlemsstaten.

Begäran skall åtföljas av en rapport om situationen för sjukdomen i fråga och en motivering av varför tilläggsgarantier behövs för att förebygga risken för att sjukdomen införs.

Tilläggsgarantier enligt denna artikel skall beslutas efter yttrande av Vetenskapliga veterinärkommittén enligt förfarandet i artikel 16.2.

Nationella bestämmelser som gäller när denna förordning träder i kraft får fortsätta att gälla i avvaktan på att tilläggsgarantier beslutas enligt denna artikel.

Om en särskild situation motiverar det får, på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens initiativ, beslut enligt artikel 16.2 fattas om nödvändiga åtgärder för att förebygga risker till följd av denna situation.

Artikel 9

Andra villlkor för förflyttning av djur som tillhör sådana djurarter som avses i bilaga I, del A, än de som fastställs i denna förordning får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 16.2.

De intygsförlagor som skall åtfölja djur som tillhör sådana djurarter som avses i bilaga I, del A, vilka är föremål för förflyttning i den mening som avses i denna förordning skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 16.2.

Artikel 10

1. Bilagorna skall ändras i enlighet med förfarandet i artikel 16.3, med hänsyn till hur situationen inom gemenskapen utvecklar sig i fråga om sjukdomar bland de arter som avses i denna förordning, särskilt rabies.

2. När ett tredje land upptas i bilaga II, del B skall hänsyn tas till

a) veterinärmyndighetens struktur och organisation,

b) rabiessituationen,

c) importföreskrifterna för köttätande djur,

d) gällande bestämmelser om utsläppande på marknaden av vaccin mot rabies (förteckning över godkända vaccin).

Artikel 11

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att sällskapsdjur som införs i gemenskapen från tredje land som inte återfinns i bilaga II, del B, avdelning 1 kontrolleras av behörig myndighet vid införselorten i gemenskapen.

Medlemsstaterna skall utse den myndighet som ansvarar för dessa kontroller och omedelbart underrätta kommissionen om detta.

Artikel 12

Varje medlemsstat skall upprätta och till övriga medlemsstater och till kommissionen skicka en förteckning över de införselorter som avses i artikel 11.

Införselorterna skall vara utrustade med lokaler som vid behov kan hysa de djur som avses i denna förordning, särskilt vid otillåten införsel till gemenskapen, i väntan på återutförsel eller på annat administrativt beslut.

Artikel 13

Den person som ansvarar för djuret skall vid varje förflyttning för kontrollmyndigheten kunna visa upp ett veterinärintyg som visar att djuret uppfyller gällande villkor för förflyttningen i fråga.

Visar kontrollerna att djuret inte uppfyller villkoren i denna förordning, skall den behöriga myndigheten besluta om något av följande alternativ:

a) skicka tillbaka djuret,

b) hålla djuret i karantän under den tid som fordras för att djurhälsovillkoren skall uppfyllas,

c) i sista hand låta avliva djuret, om det är omöjligt att skicka tillbaka djuret eller sätta det i karantän.

Artikel 14

De eventuella tillämpningsåtgärder som behövs för skyddet av folkhälsan skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 16.3.

Övriga tillämpningsåtgärder som behövs skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 16.2.

Artikel 15

De eventuella övergångsbestämmelser som behövs för skyddet av folkhälsan skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 16.3.

Övriga övergångsbestämmelser som behövs skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 16.2.

Artikel 16

1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga veterinärkommittén som inrättats genom artikel 1 i rådets beslut 68/361/EEG [9].

[9] EGT L 255, 18.10.1968, s. 23.

2. När hänvisning sker till denna punkt skall det föreskrivna förfarandet i artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artikel 7 i det beslutet skall iakttas.

3. När hänvisning sker till denna punkt skall det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artiklarna 7 och 8 i det beslutet skall iakttas.

4. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till en månad.

Artikel 17

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Förordningen skall tillämpas från och med den 1 januari 2002.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

DJURARTER

DEL A

Hund

Katt

DEL B

Spindeldjur och insekter, fiskar, groddjur, kräldjur, fåglar: alla arter

Däggdjur: frett, kanin, marsvin, hamster

BILAGA II

FÖRTECKNING ÖVER LÄNDER OCH TERRITORIER

DEL A

Sverige

Irland

Förenade kungariket

DEL B

Avdelning 1

Andorra

Island

Liechtenstein

Monaco

Norge

San Marino

Schweiz

Vatikanstaten

Isle of Man, Kanalöarna

Avdelning 2

BILAGA III

DJURHÄLSOVILLKOR

DEL A

Djuren skall åtföljas av ett intyg, utfärdat av en av den behöriga myndigheten förordnad veterinär, med försäkran om att vaccination mot rabies har utförts

-på djur som identifierats enligt artikel 3 denna förordning,

-för mer än en månad och mindre än ett år sedan och efter tre månaders ålder (vid grundvaccination),

-för mindre än ett år sedan (vid förnyad vaccination),

-med ett inaktiverat vaccin enligt internationell standard (WHO).

DEL B

Förutom intyget om vaccination mot rabies enligt del A skall djuren åtföljas av ett intyg som visar att

-en analys av antikroppstiter utförts som neutraliserar minst 0,5 IE/ml på prov som tagits

-mer än sex månader före förflyttningen och

-mer än trettio dagar efter föregående vaccination.

Provtagningen för analys av antikroppstiter och den föregående vaccinationen skall ha utförts av en veterinär som förordnats av den behöriga myndigheten i en medlemsstat eller tredje land enligt bilaga II, del B.

DEL C

Djuren skall åtföljas av ett intyg som utfärdats av en veterinär, förordnad av en officiell veterinärmyndighet, som visar

a) att aktuell vaccination mot rabies uppfyller bestämmelserna i del A,

b) att en analys av antikroppstiter utförts som neutraliserar minst 0,5 IE/ml på prov som tagits av en förordnad veterinär:

-mer än sex månader före förflyttningen och

-mer än trettio dagar efter föregående vaccination.