52000DC0285

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN om en hälsovårdsstrategi för Europeiska gemenskapen

SAMMANFATTNING

Människor lägger stor vikt vid sin hälsa. De förväntar sig att skyddas från ohälsa och sjukdomar. De ställer krav på säkra och hälsosamma livsmedel och att produkter och tjänster på marknaden uppfyller högt ställda säkerhetskrav. De vill uppfostra sina barn i en hälsosam miljö och de förväntar sig att deras arbetsplatser är säkra och hygieniska. När de reser i Europeiska gemenskapen behöver de ha tillgång till pålitlig och god hälsorådgivning och hälsovård. Inom samtliga dessa områden har de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna ansvar för att se till att dessa önskemål återspeglas i myndigheternas strategier. Även gemenskapen har en viktig roll att spela genom de förpliktelser den åläggs genom fördragen.

I detta meddelande redovisas gemenskapens övergripande hälsovårdsstrategi och de ansträngningar som görs för att uppnå en enhetlig och effektiv strategi för hälsofrågor inom alla politikområden. En central aspekt i detta är en ny åtgärdsram för folkhälsa som innefattar det bifogade förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet.

Denna åtgärdsram innehåller tydliga mål och politiska instrument och gör det möjligt för gemenskapen att mer effektivt fullgöra sina skyldigheter. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av flera faktorer:

* Allmänhetens förväntningar på att gemenskapen skall se till att deras hälsa skyddas.

* De senaste årens utökning av EG:s förpliktelser på folkhälsoområdet, särskilt genom de successiva förändringar som gjorts i fördraget.

* Framväxten av nya utmaningar och prioriteringar på hälsovårdsområdet, särskilt med tanke på EU:s utvidgning, den ökande efterfrågan på hälsovård och den demografiska utvecklingen.

* Erfarenheterna från genomförandet av de nuvarande åtgärderna på folkhälsoområdet enligt 1993 års åtgärdsram.

* Inställningen hos övriga gemenskapsinstitutioner, särskilt Europaparlamentet och rådet, att en ny strategi krävs för att möta framtidens utmaningar.

I meddelandet beaktas de omfattande samråd som ägt rum om kommissionens meddelande från april 1998 om utvecklingen av folkhälsopolitiken i Europeiska gemenskapen, där behovet av en mer ambitiös hälsovårdsstrategi för gemenskapen bekräftades. Fördragets mål för folkhälsa enligt artiklarna 3 p och 152 är en central del i denna strategi.

Programmet för folkhälsa har följande tre huvudprioriteringar:

1) Förbättrad information och kunskap om hälsa.

Ett heltäckande hälsoinformationssystem kommer att inrättas som skall förse politiker, vårdpersonal och allmänhet med de centrala hälsovårdsuppgifter de behöver.

2) Snabba åtgärder vid hälsorisker

En effektiv beredskap att snabbt vidta åtgärder för att undvika hot mot folkhälsan, till exempel smittsamma sjukdomar, kommer att inrättas. EU:s integration enligt principen om fri rörlighet ökar behovet av att vara vaksam.

3) Åtgärdande av avgörande faktorer för folkhälsa

Programmet kommer att bidra till att förbättra befolkningens hälsa och minska den förtida dödligheten i EU genom att angripa de bakomliggande orsakerna till ohälsa. Detta skall ske genom effektiva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder.

Programmet för folkhälsa är ett viktigt initiativ som kommer att generera betydande mervärde och samtidigt återspegla fördragets bestämmelser om att gemenskapens åtgärder på folkhälsoområdet fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård.

Utöver programmet för folkhälsa omfattar den nya åtgärdsramen även andra lagstiftnings åtgärder. Det handlar bland annat om att harmonisera åtgärder på veterinär- och växtskydds området och området för kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat.

Dessutom planeras en ny mekanism, ett europeiskt hälsoforum, som skall inrättas för att ge folkhälsosamhället i stort en möjlighet att delta i hälsovårdspolitikens utformning.

EU:s behörighet i fråga om hälsa är inte begränsad till särskilda åtgärder på folkhälsoområdet. Det finns ett särskilt krav att "en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid både utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder". Detta innebär att förslag inom övriga verksamhetsområden som är centrala för gemenskapen (den inre marknaden, socialfrågor, forskning och utveckling, jordbruk, handels- och utvecklingspolitik, miljö etc.) aktivt bör främja hälsoskyddet. Den nya hälsovårdsstrategin innefattar därför flera specifika åtgärder för att uppfylla detta krav, till exempel genom att förbättra förfaranden för samordning och demonstrera hur potentiella effekter på hälsan beaktas i olika verksamheter.

Gemenskapens hälsovårdsstrategi, som presenteras i detta dokument, är ett viktigt initiativ som kommer vid en lämplig tidpunkt. Den gör det möjligt för gemenskapen att ta sitt fulla ansvar inom hälsovårdsområdet och tillföra medlemsstaternas åtgärder ett mervärde. Därigenom utgör den ett effektivt och realistiskt svar på allmänhetens legitima förväntningar och problem.

INNEHÅLL

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET,

EUROPAPARLAMENTET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

OCH REGIONKOMMITTÉN om en hälsovårdsstrategi för Europeiska gemenskapen 1

SAMMANFATTNING 2

1. INLEDNING 5

2. HÄLSOVÅRDSSTRATEGINS INNEHÅLL 6

2.1 Den rättsliga ramen 6

2.2 Utveckling och utmaningar på hälsovårdsområdet 7

3. DELARNA I GEMENSKAPENS STRATEGI 10

3.1 Åtgärdsramar för folkhälsa: åtgärdsprogram 10

3.2 Åtgärdsramen för folkhälsa: övriga nyckelfaktorer 16

3.3 Viktiga särdrag hos ramarna för folkhälsa 17

4. ATT UPPNÅ EN INTEGRERAD HÄLSOVÅRDSSTRATEGI 19

5. SLUTSATSER 22

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2001-2006) 25

BILAGA 35

1. INLEDNING

Hälsa är en prioriterad fråga för allmänheten.

Hur länge människor lever, hur friska de är och vilka sjukdomar de får bestäms av en rad faktorer. Förutom varje människas genetiska sammansättning har sociala och ekonomiska förhållanden, personligt beteende - rökning, dryckesvanor, kost - samt arbets- och levnadsvillkor en avgörande betydelse.

Folkhälsa handlar om dessa frågor. Det handlar om hälsan hos befolkningen som helhet, och en strävan efter att skydda och förbättra denna. Det finns flera åtgärder som kan vidtas på folkhälsoområdet för att nå detta vittomfattande mål. De viktigaste åtgärderna är bland annat förebyggande åtgärder, till exempel vaccinering och screening, och allmänna försiktighetsåtgärder för att skydda människor från risker och faror. Andra metoder är utbildning och informationskampanjer. I ett bredare sammanhang finns det hälsofrämjande åtgärder, som innebär att ge människor och samhällen förutsättningar att göra hälsosamma val för att förbättra hälsan. Folkhälsa innebär även att se över hälsovårdssystemens funktion och se till att de blir så välfungerande som möjligt. Folkhälsa handlar därför om att angripa de bakomliggande orsakerna till ohälsa. Eftersom det är många faktorer som spelar in har andra politikområden utanför hälsovårdsområdet betydelse när det gäller att främja målen för folkhälsa.

Att bibehålla och förbättra folkhälsan kräver därför en heltäckande strategi. Gemenskapens situation skiljer sig från medlemsstaternas. Den tillhandahåller inte i sig någon hälso- eller sjukvård som enligt fördraget är medlemsstaternas tydliga ansvar. Gemenskapens roll när det gäller folkhälsa är att komplettera medlemsstaternas ansträngningar, stödja deras insatser och framför allt hantera frågor som dessa inte klarar på egen hand. Infektionssjukdomar följer till exempel inga gränser. Samma sak gäller luft- och vattenföroreningar. Detta är skälet till att gemenskapen i fördraget har fått ett viktigt ansvar för att angripa hälsoproblem i dess vidaste bemärkelse.

Detta ligger i linje med den europeiska allmänhetens förväntningar. Människor vill, med rätta, skyddas från sjukdom och ohälsa. De ställer krav på säkra och hälsosamma livsmedel och att produkter och tjänster på marknaden uppfyller högt ställda säkerhetskrav. De vill uppfostra sina barn i en hälsosam miljö och de förväntar sig att deras arbetsplatser är säkra och hygieniska. När de reser i Europeiska gemenskapen behöver de ha tillgång till pålitlig och god hälsorådgivning och hälsovård.

Kommissionen har en central roll inom samtliga dessa områden.

De förslag som läggs fram i detta dokument är mycket ambitiösa. Det nya programmet för folkhälsa är i sig ett nytt och stort initiativ, både i omfattning och när det gäller sättet att förvalta resurser. Det utgör dock bara en del, om än en betydande sådan, av gemenskapens övergripande hälsovårdsstrategi, där all gemenskapspolitik och alla gemenskaps åtgärder måste bidra till att uppnå en hög hälsoskyddsnivå.

Detta meddelande visar att gemenskapen redan i hög grad bidrar till att främja befolkningens hälsa. Dessutom demonstreras gemenskapens strävan att göra detta bidrag ännu mer betydande i framtiden, så att livskvaliteten kan höjas för alla människor i gemenskapen.

2. HÄLSOVÅRDSSTRATEGINS INNEHÅLL

De snabba förändringar som Europa genomgår har en grundläggande betydelse för människors liv och hälsa. Detta innebär att det finns ett behov av att utveckla en hälsovårdsstrategi för gemenskapen som gör det möjligt att hantera både situationen i dag och utvecklingen i framtiden. Denna strategi måste inte bara återspegla fördragets nya befogenheter på folkhälsoområdet utan även göra det möjligt att hantera betydande hot mot allmänhetens hälsa.

2.1 Den rättsliga ramen

Det finns flera artiklar i fördraget som handlar om hälsa. Dessa artiklar anges i tabell 1. De huvudsakliga målen för folkhälsa återfinns i artiklarna 3 och 152. Dessa mål är bland annat följande:

* Bidra till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå.

* Förbättra folkhälsan.

* Förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor.

* Undanröja faror för människors hälsa.

Dessa mål går igen i ett stort antal av gemenskapens politikområden, inbegripet den inre marknaden, miljö, konsumentskydd, socialfrågor, vilket innefattar hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, jordbruk, forskning, handel och utveckling etc. Utformningen och genomförandet av gemenskapens politik inom dessa och andra områden måste syfta till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor.

Artikel 152 innehåller särskilda bestämmelser som gör det möjligt för gemenskapen att vidta åtgärder som direkt inverkar på hälsoskyddet, samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård respekteras.

Dessa bestämmelser är bland annat följande:

Åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdet som direkt syftar till att skydda folkhälsan. Dessa utgör redan grunden i en betydande kärna av gemenskaps lagstiftning med omfattande effekter på hälsovårdsområdet. Skillnaden är att sådana förslag nu faller inom folkhälsoområdet.

Åtgärder när det gäller kvalitet och säkerhet hos organ och ämnen av mänskligt ursprung samt blod och blodderivat. Omfattningen och potentialen hos denna nya bestämmelse har ännu inte utforskats till fullo. Med tanke på betydelsen för hälsoskyddet av garanterad tillgång till säkert blod och det snabbt ökande behovet av mänskliga organ och ämnen av mänskligt ursprung är denna potential dock betydande, om man tar i beaktande de nationella bestämmelserna om donation eller medicinsk användning av organ och blod.

Stimulansåtgärder utformade för att skydda och förbättra folkhälsan. Dessa icke harmoniserade bestämmelser har utgjort grunden för de nuvarande åtta programmen för folkhälsa och för beslutet att inrätta ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar, och de utgör även grunden för det nya programmet.

I fördraget anges även rekommendationer från rådet när det gäller skydd av folkhälsan. Trots att dessa rekommendationer inte är bindande har de använts för att ta initiativ inom områden som elektromagnetisk strålning [1].

[1] Fullständig förteckning över program och andra åtgärder återfinns i tabell 2.

2.2 Utveckling och utmaningar på hälsovårdsområdet

Utvecklingen på hälsovårdsområdet

Allmänt sett har hälsan hos gemenskapens befolkning aldrig varit bättre. Barnadödligheten har sjunkit kraftigt de senaste åren. Människor lever allt längre: den förväntade livslängden efter födseln har ökat till mellan 75 och 79 år i samtliga medlemsstater. De senaste decenniernas höjning av den förväntade livslängden är verkligen påfallande. I Frankrike ökade den till exempel med sex år mellan 1970 och 1996 (från 72,9 till 78,9 år). Motsvarande siffra för Storbritannien är fem år (71,8 till 77,1).

Trots detta kvarstår allvarliga hälsoproblem som det inte går att bortse från:

* Höga nivåer av förtida dödlighet (en femtedel av alla dödsfall inträffar i förtid, det vill säga före 65 års ålder) på grund av livsstilsrelaterade sjukdomar, särskilt hjärt-kärlsjukdomar och cancer, och på grund av olyckor. [2] Rökning är en viktig faktor, som orsakar över en halv miljon dödsfall per år i Europeiska unionen, varav närmare hälften i ålderstruppen 35-69 år. [3]

[2] För befolkningen som helhet är de vanligaste dödsorsakerna i fallande ordning följande: iskemisk hjärtsjukdom och cerebrovaskulär sjukdom, cancer, kronisk leversjukdom, transportolyckor och självmord. (Eurostat, statistik över dödlighet).

[3] Peto R, Lopez AD, Boreham J, Thun M och Heath C: Mortality From Tobacco in Developed Countries, 1950-2000, Oxford, OUP, 1998. Iskemisk hjärtsjukdom, cerebrovaskulär sjukdom, kronisk obstruktiv lungsjukdom och lungcancer, alla med kopplingar till rökning, är fyra av de tio vanligaste dödsorsakerna i världen, enligt Murrays och Lopez undersökning The Global Burden of Disease Study (citat ur The Lancet, vol. 349, nr 9061).

* En hög nivå av sjuklighet och funktionshinder på grund av psykisk sjukdom, muskuloskeletala sjukdomar och diabetes.

* Nya hälsorisker, till exempel utveckling av nya sjukdomar som den nya varianten av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och livsmedelsrelaterade sjukdomar.

* Återkomst av stora infektionssjukdomar som tuberkulos, som förvärras av det tilltagande problemet med resistens mot antimikrobiella läkemedel.

* Ökad förekomst av åldersrelaterade sjukdomar, till exempel cancer, hjärt-kärlsjukdomar och stroke, och försämrad funktionsförmåga på grund av fysiska funktionshinder eller psykisk sjukdom, som beror på den allt längre förväntade livslängden. Cirka en fjärdedel av alla personer över 85 beräknas till exempel lida av någon form av demens. [4]

[4] The Prevalence of Dementia in Europe: A Collaborative Study of 1980-1990 Findings. International Journal of Epidemiology, 20, 1991, A. Hoffman m.fl.

* Stora variationer och ojämlikhet i fråga om hälsa (både sjuklighet och dödlighet), med starka bevis för långt större hälsorisker och högre dödlighetstal i fattiga, missgynnade och socialt utestängda grupper.

Utmaningar för hälsovårdssystemen

Kostnaderna för hälsovårdssystemen utgör en stor post i de nationella budgeterna, och den fortsätter att växa i takt med att de resurser som finns leder till ökad efterfrågan. Under de senaste tre decennierna har hälsovårdsutgifternas andel av BNP i gemenskapen ökat kraftigt i alla medlemsstater. I Italien utgjorde de 5,7 % av BNP 1977, jämfört med 1997 då motsvarande siffra var 7,4 %. Under samma period ökade hälsovårdsutgifterna i Spanien från 5,6 till 7,3 %. För att kunna hantera denna utveckling har medlemsstaterna genomfört en mängd strukturreformer och kostnadssänkande åtgärder för att öka hälsovårdssystemens effektivitet och inverkan. Flera faktorer som både påverkar utbudet och efterfrågan på hälsovård har tillsammans bidragit till de ökade hälsovårdsutgifterna.

Den demografiska utvecklingen är en viktig faktor. Gemenskapens befolkning blir allt äldre på grund av den sjunkande nativiteten och den allt längre förväntade livslängden. År 2020 kommer antalet personer över 75 att vara 40 % högre än 1990. Detta kommer sannolikt att leda till ökad efterfrågan på hälsovård och innebär att hälsovårdens organisation och struktur måste förändras. I takt med att åldersgruppen 80-100 år blir allt större kommer fler att behöva långvarig hälsovård och specialanpassade sociala tjänster. Denna utveckling kan dessutom leda till kraftiga kostnadsökningar. Utgifterna per capita för hälsovård för mycket gamla personer är högre än för personer i arbetsför ålder. Frågan om hur de ökande kostnaderna skall finansieras försvåras av att andelen arbetsföra personer i förhållande till den övriga befolkningen kommer att minska jämfört med nuvarande tal.

Den medicintekniska utvecklingen under de kommande decennierna kommer att få än större inverkan på hälsovården. Viktiga innovationer är bland annat användning av datorer och robotar, användning av kommunikations- och informationsteknik, nya diagnosticeringsmetoder, genteknik, kloning, framställning av nya kategorier läkemedel och det arbete som nu inletts med att odla ersättningsvävnader och organ. Denna utveckling kan i stor utsträckning bidra till bättre hälsa. Om man bortser från de viktiga etiska frågor som gör sig gällande kan utvecklingen påverka kostnaderna genom att till exempel förkorta sjukdomsvistelserna och minska behovet av komplicerad kirurgi. Följden kan dock även bli ökade totala kostnader, eftersom fler sjukdomar kommer att kunna behandlas. Frågan om vad som är rimliga kostnader för dessa nya metoder och produkter, och om dessa är motiverade, gör sig därför omedelbart gällande. Trots frågans betydelse för resursernas fördelning har kostnadseffektiviteten hos ett relativt litet antal tekniker och insatser hittills granskats minutiöst.

Hälsovården måste anpassas efter människors förväntningar och problem. En uppmuntrande utveckling i medlemsstaterna är den ökade hänsyn som tas till allmänhetens åsikter vid planering och tillhandahållande av hälsovård och fastställande av prioriteringar. Denna välkomna utveckling frestar dock även på vårdtjänster och budgetar, eftersom människor ogärna accepterar inskränkningar eller nedskärningar av dessa. Enligt en Eurobarometerenkät [5] skulle endast 5 % av gemenskapens befolkning acceptera lägre offentliga sjukvårdsutgifter, medan 50 % vill höja utgifterna.

[5] Eurobarometer 44.3, från början av 1996.

Situationen försvåras av det ökande informationsflödet, särskilt via Internet, när det gäller hälsorisker, sjukdomar och behandlingar. Detta i sin tur leder till högre förväntningar och ökad efterfrågan på hälsovård.

Erfarenheter från kommissionens initiativ dialog med medborgarna visar att frågor om socialförsäkring och gränsöverskridande hälsovård är mycket viktiga. Det handlar bland annat om problem med socialförsäkringsregler och erkännande av utbildningar liksom tillgång till arbeten inom hälsovården. Dessa problem måste lösas för att den inre marknaden skall fungera väl.

3. DELARNA I GEMENSKAPENS STRATEGI

Gemenskapens övergripande hälsovårdsstrategi uppfyller de rättsliga krav och beaktar till fullo de centrala utvecklingar på hälsovårdsområdet som beskrivs ovan. I denna strategi ingår följande:

För det första en åtgärdsram för folkhälsa, som består av ett åtgärdsprogram samt anslutande politik och lagstiftning på folkhälsoområdet. Denna åtgärdsram beskrivs nedan.

För det andra det bidrag som övrig gemenskapspolitik och övriga gemenskapsåtgärder ger för att uppnå en hög hälsoskyddsnivå, samt mekanismer för att garantera ett samordnat tillvägagångssätt. Detta diskuteras i avsnitt 4 i detta dokument [6].

[6] Kommissionens olika rapporter om införandet av hälsoskyddskrav i gemenskapens politik innehåller uppgifter om relevanta åtgärder. Se KOM(95) 196 slutlig av den 29 maj 1995, KOM(96) 407 slutlig av den 4 september 1996, KOM(1998) 34 slutlig av den 27 januari 1998 och KOM(1999) 587 slutlig av den 16 november 1999.

3.1 Åtgärdsram för folkhälsa: åtgärdsprogram

1998 antog kommissionen ett meddelande om utvecklingen av folkhälsopolitiken i Europeiska gemenskapen [7]. Samtidigt som man där betonade att värdefullt och viktigt arbete utförs inom nuvarande åtgärdsram angavs även flera svagheter. Kommissionen föreslog att ett nytt program för folkhälsa skulle utarbetas för att tillämpa de nya fördragsbestämmelserna, stödja utvecklingen av rättsliga instrument och strategier, möta de nya utmaningarna och ta hänsyn till de erfarenheter som vunnits hittills. Följande tre åtgärdsområden fastställdes: förbättrad information om hälsa, en mekanism snabba åtgärder och arbete med avgörande faktorer för folkhälsa. Denna övergripande strategi fick stöd av övriga gemenskapsinstitutioner.

[7] KOM(1998) 230 slutlig av den 15 april 1998.

Programmets logiska grund och mål

Bifogade förslag till nytt program för folkhälsa grundar sig på denna enighet och vidareutvecklar den genom att öka medvetenheten och lyhördheten för allmänhetens behov, ha ett nära samarbete med medlemsstaterna för att stödja deras ansträngningar att förbättra befolkningens hälsa och effektivisera hälsovårdssystemen, samt skapa hållbara mekanismer som gör det möjligt för dem att samordna hälsovården. Programmet gör det dessutom möjligt för gemenskapen att leva upp till sitt viktiga ansvar enligt fördraget att bidra till en hög hälsoskyddsnivå.

Medlemsstaterna anslår en stor del av BNP på hälsa (genomsnittet för gemenskapen ligger nu kring 8 %). Sjukvårdsutgifterna har stigit och kommer att fortsätta stiga i framtiden på grund av faktorer som exempelvis allt äldre befolkning, teknikens utveckling och ökande efterfrågan från allmänheten. Medlemsstaterna försöker därför öka kostnadseffektiviteten hos sina hälsovårdssystem för att få plats med nya prioriteringar samtidigt som budgetbegränsningarna måste respekteras. För att möta denna utmaning krävs bättre och jämförbara data och uppgifter, till exempel om hälsosituationen och effektiviteten hos framför allt insatser på hälsovårdsområdet. Gemenskapen har potential att tillhandahålla en stor del av detta.

Ett annat problem är att medlemsstaterna drabbas av gränsöverskridande hälsorisker som de inte han hantera på egen hand då de saknar nödvändiga resurser, infrastrukturer och expertis. Exempel på detta är den nya varianten av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom samt miljörelaterade sjukdomar. Gemenskapen kan hjälpa medlemsstaterna att samordna sina åtgärder för att hantera dessa hot.

Det finns en ökande insikt om att bakomliggande faktorer som är avgörande för folkhälsa måste bemötas effektivt för att sjuklighet och dödlighet skall kunna minskas. För att angripa problemet med rökning, som är den främsta dödsorsaken i gemenskapen, krävs till exempel en integrerad strategi för tobakskontroll som inbegriper åtgärder både från medlemsstaterna och från gemenskapen. Generellt kan gemenskapen även fastställa bästa metoder och benchmarking för att förbättra kvalitet och standarder i Europeiska unionen.

Genom att fokusera på dessa områden där gemenskapen kan påverka och vidta åtgärder som enskilda medlemsstater saknar möjlighet till kan programmet med sin begränsade budget få en positiv betydelse för hälsan hos gemenskapens medborgare och bidra till effektivare hälsovårdssystem i medlemsstaterna. Därigenom genereras ett äkta mervärde för gemenskapen.

Programmets allmänna mål är följande:

* Att förbättra informationen och kunskaperna för att främja folkhälsan och stärka och bibehålla effektiva åtgärder på hälsovårdsområdet och effektiva hälsovårdssystem.

* Att förbättra kapaciteten att snabbt och samordnat vidta åtgärder för att hantera hälsorisker genom att utveckla, förstärka och bygga upp kapacitet, drift och samordning av mekanismer för övervakning, tidig varning och snabba ingripanden.

* Att åtgärda avgörande faktorer för folkhälsan genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder, genom att stödja och utveckla breda hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande verksamheter och instrument för att minska och eliminera särskilda risker.

Resultat

De åtgärder som skall vidtas anges i bilagan till programförslaget. Det är dock lämpligt att belysa några av programmets viktigaste resultat för att illustrera hur de genererar mervärde för gemenskapen.

För det första skall ett heltäckande hälsoinformationssystem utvecklas som riktar sig till allmänheten, vårdpersonal och andra berörda parter samt hälsovårds myndigheter. Detta ger gemenskapstäckande tillgång till tillförlitlig och aktuell information om viktiga hälsorelaterade frågor. När systemet införs kommer Internet, däribland länkar till nationella webbplatser, att utnyttjas i så hög grad som möjligt liksom den stimulans som detta europeiska e-initiativ ger när det gäller att introducera informationsteknik i hälsovården. Den statistiska delen av hälsoinformationssystemet skall utvecklas som en del av gemenskapens statistikprogram.

Systemet bygger på att avtalade gemenskapstäckande indikatorer fastställs för hälsosituationen, sjukdomar och avgörande faktorer för folkhälsa, såsom demografiska och sociala faktorer, livsstilsfaktorer, levnads- och arbetsförhållanden, och på att hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder fastställs, om möjligt även kostnaderna för dessa. Uppgifter kommer att samlas in om hälsovårdssystemens utveckling och effektivitet, hälsovårdsteknik, kvalitets standarder och kriterier för bästa metoder. Gemensamma databaser och system för överföring och utbyte av information kommer också att utvecklas.

Systemet kommer att mynna ut i informationspaket av olika slag som tillgodoser de olika målgruppernas behov. Målgrupperna är följande:

* Allmänheten - information skall tillhandahållas för att ge människor möjlighet att göra viktiga val när det gäller livsstil och hälsorisker, samt ge dem råd om möjligheter till stöd och experthjälp, såsom stödgrupper för sjuka. Särskild vikt kommer att läggas vid att ge människor den hälsoinformation de behöver när de reser inom EU, såsom sjuk- och socialförsäkring och hur de får tillgång till specialistvård.

* Vårdpersonal och andra berörda parter - information gör det möjligt för dem att öka sin kunskap och kompetens. Informationen innefattar förteckningar och register, undersökningsresultat, utvärderingar av hälsovårdsåtgärder och teknik, analyser av bästa metoder, riktlinjer, rådgivning och rekommendationer.

* Nationella, regionala och lokala hälsovårdsmyndigheter - information hjälper dem att utveckla strategier och fatta beslut, genom att tillhandahålla aktuella och jämförbara uppgifter om trender och utvecklingar på hälsovårdsområdet och genom att fastställa referenspunkter (benchmarks) för att mäta hälsovårdsåtgärdernas och strategiernas framgång och effektivitet.

På detta sätt kommer systemet att generera de uppgifter och den information som krävs för att utveckla politik och initiativ för hälsovård på gemenskapsnivå och nationell nivå. Systemet kommer dessutom att ge tillgång till lättillgänglig information riktad till vårdpersonal och allmänhet.

För det andra skall mekanismer införas för att hantera betydande hälsorisker, inbegripet kapacitet att snabbt vidta åtgärder. Sådana mekanismer är nödvändiga för att garantera att gemenskapen effektivt och samordnat kan hantera potentiellt allvarliga hot mot folkhälsan både när det gäller utbredda sjukdomar och nya risker som medlemsstaterna inte kan hantera effektivt på egen hand. Att skapa dessa mekanismer kommer inte bara att innefatta att utnyttja hälsovårds- och övervaknings myndigheternas och expertcentrumens resurser, utan även att bygga upp nödvändig kapacitet i medlemsstater och kandidatländer. Åtgärderna kommer att leda till bättre kommunikation mellan berörda nationella myndigheter, sammankoppling av de olika varningssystemen i gemenskapen, inrättande av nödvändiga förfaranden för övervakning och vidarebefordran av information samt skapande av förutsättningar för att mobilisera nödvändiga resurser och sakkunskap så att hälsorisker kan hanteras snabbt och effektivt när de uppstår.

Samtidigt kommer åtgärderna att främja utvecklingen och genomförandet av politiken inom andra viktiga delar av åtgärdsramen för folkhälsa, till exempel när det gäller att garantera säkerheten och kvaliteten på blod, organ och ämnen av mänskligt ursprung och förstärka övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar. Åtgärderna inbegriper även att utveckla metoder att hantera hälsorisker i samband med icke smittsamma sjukdomar, förbjudna droger och fysikaliska agenser som kan ha betydelse för särskilda hälsotillstånd, och att förebygga sjukdomar och olyckor. Inom dessa områden kommer kopplingar till befintliga övervaknings-, underrättelse- och varningsmekanismer att upprättas.

Vid varje ny hälsorisk ökar ofelbart allmänhetens oro för hur deras hälsa skall skyddas. Kapaciteten att snabbt vidta åtgärder kan bidra till att mildra denna oro genom att göra det möjligt att vidta resoluta åtgärder i de fall där medlemsstaterna inte klarar av att agera effektivt på egen hand.

Slutligen kommer avgörande faktorer för folkhälsan att beaktas i programmet, det vill säga de bakomliggande faktorer som påverkar människors hälsa. Viktiga prioriteringar är bland annat att försöka lösa problemet med de höga nivåerna av förtida dödlighet och sjukdom i EU som orsakas av utbredda sjukdomar, cancer, hjärt-kärlsjukdomar och psykisk sjukdom. Detta skall uppnås genom att fokusera på viktiga livsstilsfaktorer, såsom rökning, alkohol, kost, fysisk aktivitet, stress och narkotikamissbruk (inklusive dopning inom idrotten), samt på viktiga socioekonomiska och miljörelaterade faktorer. Åtgärder kommer att riktas särskilt till ungdomar eftersom de viktiga besluten om livsstil och hälsorelaterat beteende tas under ungdoms- och uppväxtåren. Inom samtliga dessa områden gör programmet det möjligt att inrätta mekanismer som kan bidra till att öka hälsovårdsåtgärdernas effektivitet, genom att förse hälsovårdsmyndigheter, vårdpersonal och allmänhet med tillförlitlig gemenskapsomfattande information om viktiga utvecklingar, stödja nyskapande projekt, utvärdera ny teknik, vidta åtgärder för att höja kvaliteten och utarbeta riktlinjer för bästa metoder. Programmet gör det även möjligt att utveckla metoder att jämföra och analysera politik, så att politiska beslutsfattare och samhället i stort kan se vilka strategier medlemsstaterna använder och avgöra vilka åtgärder som fungerar bäst och varför.

Dessa åtgärder hjälper medlemsstaterna och gemenskapen att utveckla politik som har en positiv inverkan på de avgörande folkhälsofaktorerna. Vårdpersonal och allmänhet kommer att gynnas av de olika åtgärdernas resultat, till exempel att bästa metoder fastställs och sprids. Därigenom kommer gemenskapen att bidra till effektiva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder som leder till ökad livskvalitet och hjälper till att avlasta hälsovården.

Programmet kommer vidare att ha särskild stor betydelse för kandidatländer med specifika hälsoproblem, oftare av allvarligare art. Dessa länder har dessutom begränsade resurser att anslå för hälsovård, och i vissa områden saknas nödvändig infrastruktur. Programmet utgör ett värdefullt stöd för att åtgärda dessa länders problem.

Det nya programmet bygger även på de delar av befintliga program och aktiviteter på folkhälsoområdet som har visat sig effektiva och som är relevanta för problem och utmaningar som gemenskapen kommer att stå inför under de närmaste åren. [8] Det handlar bland annat om att utveckla hälsoindikatorer och inrätta ett telematiskt gemenskapsnätverk för utbyte av hälsovårdsuppgifter medlemsstaterna emellan liksom nätverk inom flera områden som ansluter till förebyggande av sjukdom och främjande av hälsa, inbegripet främjande av mental hälsa.

[8] Utgångspunkten för detta blir utvärderingarna av befintliga program. Se den slutliga rapporten om genomförandet av den andra handlingsplanen mot cancer, KOM(1999) 408 slutlig av den 8 september 1999, och interimsrapporten om utvärderingen efter halva tiden av programmen mot cancer, aids och narkotikamissbruk, KOM(1999) 463 slutlig av den 14 oktober 1999.

Utvärdering

Kommissionen lägger stor vikt vid att se till att programmet för folkhälsa genomförs på ett effektivt och verkningsfullt sätt. Kommissionen har fastställt de allmänna syften och mål som skall uppnås genom det nya programmet utifrån erfarenheterna från de tidigare programmen för folkhälsa. Mer specifika mål och detaljerade resultat kommer att bli en central del i de årliga arbetsprogrammen.

Kommissionen kommer även att se till att oberoende externa utvärderingar efter halva tiden och i efterhand genomförs av programmet för folkhälsa, på grundval av de årliga arbetsprogrammens indikatorer och resultat. I utvärderingarna bedöms inverkan och effekter av använda resurser. De bidrar även till att finjustera programmets förvaltning och fastställa nödvändiga förändringar. Utvärderings rapporter och resultat av de åtgärder som genomförts kommer att göras allmänt tillgängliga.

Det nya programmets struktur

Det nya programmets struktur redovisas i det bifogade förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut.

Programmet skall löpa i sex år för att garantera att hållbara åtgärder hinner utvecklas och genomföras (artikel 1). Programmets övergripande mål är att bidra till en hög hälsoskyddsnivå. De allmänna målen är följande: att förbättra informationen och kunskaperna för att främja folkhälsan, att snabbt kunna vidta åtgärder vid hälsorisker och att åtgärda avgörande faktorer för folkhälsan genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder (artikel 2). De åtgärder som skall vidtas inom programmets ram och de olika medlen att genomföra dem fastställs i artikel 3. Programmets åtgärder kan genomföras som gemensamma åtgärder tillsammans med anslutande gemenskapsprogram och gemenskapsåtgärder (artikel 4). I artikel 5 beskrivs de åtgärder som skall genomföra programmets verksamheter, bland annat en årlig arbetsplan och lämpliga mekanismer på gemenskapsnivå och i medlemsstaterna. Metoder att garantera överensstämmelse och komplementaritet med övrig gemenskapspolitik och övriga gemenskapsåtgärder fastställs i artikel 6. Det totala anslaget för programmet är 300 miljoner euro (artikel 7). En kommitté skall inrättas för att bistå kommissionen vid programmets genomförande (artikel 8). Programmet skall vara öppet för deltagande av Efta/EES-länderna, de associerade länderna i Central- och Östeuropa, Cypern, Malta och Turkiet (artikel 9), och tonvikten kommer att läggas på samarbete med tredje land och relevanta internationella organisationer (artikel 10). För att garantera de vidtagna åtgärdernas effektivitet och inverkan skall noggranna utvärderings- och övervakningsförfaranden inrättas (artikel 11). Genom beslutet att inrätta programmet upphävs befintliga program för folkhälsa (artikel 12). Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (artikel 13). Programmets särskilda mål och åtgärder redovisas i en bilaga.

Förlängning av befintliga program för folkhälsa

Fyra av de befintliga programmen avslutas i år och två i slutet av nästa år. Det är viktigt att nyckelåtgärder i de befintliga programmen, som kvarstår i det nya programmet, inte avbryts eller fördröjs. Det kan därför bli nödvändigt att förlänga dessa program under en begränsad tidsperiod tills det nya programmet träder i kraft, för att säkra åtgärdernas kontinuitet.

Kommissionen har för avsikt att lägga fram ett förslag med detta innehåll.

3.2 Åtgärdsramen för folkhälsa: övriga nyckelfaktorer

Som en del i åtgärdsramen för folkhälsa pågår arbete med att utveckla politik och lagstiftning inom ett flertal områden. Programmet för folkhälsa ger stöd till utvecklingsarbete i samband med detta.

Ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen inrättades 1999 [9]. Nätverket består av två delar: tidig varning och reaktion samt epidemiologisk övervakning. Båda är tätt sammankopplade och kommer att utgöra grunden för strategier för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen. Detta arbete har även en internationell dimension och innefattar till exempel samarbete med WHO och USA. Ett arbetspapper om strategin för detta nätverk i framtiden kommer att offentliggöras inom kort.

[9] Europaparlamentets och rådets beslut 2119/98/EG, EGT L 268, 3.10.1998, s. 1.

När det gäller förebyggande av narkotikamissbruk kommer programmet att förstärka ansträngningarna i EU:s åtgärdsplan för bekämpning av narkotika, som omfattar perioden 2000-2004. Åtgärdsplanen innefattar flera initiativ som syftar till att minska efterfrågan och reducera de narkotikarelaterade hälsoskadorna. Programmet kommer även att innefatta fortsätta åtgärder tillsammans med Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, särskilt när det gäller uppgifter och information om narkotikarelaterade frågor. Dessutom kommer arbetet med att utbyta information om strategier på nationell nivå att stödjas.

Flera viktiga initiativ har tagits när det gäller rökning och tobakskontroll. Ett förslag till nytt direktiv antogs av kommissionen i november 1999 för att förstärka och modernisera åtgärderna för tobakskontroll [10]. Direktivet innehåller reviderade bestämmelser om cigarettinnehåll och produktmärkning. Genom direktivet införs en högsta gräns för nikotin- och kolmonoxidhalt i cigaretter. Det innehåller även förslag till inskränkningar när det gäller varudeklarationer samt krav på deklaration av tillsatsämnen i tobak. I programmet för folkhälsa betraktas rökning som en avgörande faktor för folkhälsa, och stöd lämnas för förebyggande åtgärder på detta område.

[10] KOM(1999) 594 slutlig, 16.11.1999.

Arbetet har inletts när det gäller kvalitet och säkerhet hos organ och ämnen av mänskligt ursprung. En övergripande strategi håller på att utvecklas som i enlighet med artikel 152 tillhandahåller riktlinjer för utarbetande av lagstiftning och användning av ämnen av mänskligt ursprung i medicintekniska produkter.

Arbetet när det gäller blod och blodderivat fortskrider. Ett förslag till direktiv om ramar för kvalitets- och säkerhetsstandarder håller på att utarbetas. Arbete pågår även med att eventuellt upprätta ett gemenskapsnätverk för blodövervakning samt främja en optimal användning av blod och blodderivat.

I artikel 152 föreskrivs även veterinär- och växtskyddsåtgärder. Den vitbok om livsmedelssäkerhet som antogs av kommissionen i januari 2000 [11] innehåller ett omfattande program med lagstiftningsåtgärder vars syfte är att införa höga krav på livssäkerhet från "gård till bord". Den innehåller även ett förslag till en myndighet för livsmedelssäkerhet, som skall avge oberoende vetenskapliga yttranden, administrera system för snabbt informationsutbyte, föra en dialog med konsumenter och samverka med nationella byråer och vetenskapliga organ. Det finns möjlighet till betydande synergi med dessa aktiviteter inom samtliga tre delar av programmet för folkhälsa, särskilt när det gäller åtgärder på kostområdet.

[11] KOM(1999) 719 slutlig av den 12 januari 2000.

3.3 Viktiga särdrag hos ramarna för folkhälsa

Medvetenhet och lyhördhet

En central del i gemenskapens strategi är öppenhet och insyn. Det är enda sättet att till fullo tillgodose allmänhetens behov och förväntningar. Kommissionen planerar därför att inrätta ett europeiskt hälsoforum som ett konsultativt organ för att se till att allmänheten informeras om målen för gemenskapens hälsovårdsstrategi och metoderna att uppnå dessa, och att allmänhetens behov tillgodoses. Intresseorganisationer för patienter, vårdpersonal och andra berörda parter får chans att påverka hälsovårdspolitiken och ange prioriterade åtgärder. Forumet ger möjlighet att organisera överläggningar och lägga fram ståndpunkter inom en rad ämnen. Kommissionen skall anordna överläggningar senare i år om detaljerna rörande forumets funktion, organisation och sammansättning.

Kommissionen kommer även att vidareutveckla de informella nätverk som redan har fått stöd inom ramen för de befintliga programmen för folkhälsa, till exempel nätverk för registrering och screening av cancer samt hälsofrämjande åtgärder. Nätverken skall kompletteras av nya nätverk inom de prioriterade områden som fastställts, till exempel insamling av uppgifter, hälsovårdsteknisk bedömning, rökning och narkotikamissbruk, samt av de talrika nätverk som fått stöd genom gemenskapens forskningsprogram. Dessutom skall de europeiska paraplyorganisationerna inom folkhälsoområdet stärkas.

Den ansenliga mängd forskning och hälsorelaterad forskning som utförs av gemenskapens forsknings- och utvecklingsprogram kommer att utgöra den viktigaste grunden för denna process.

Medlemsstaternas deltagande

I enlighet med principerna om subsidiaritet och proportionalitet skall gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet vidtas endast om målen för folkhälsa kan uppnås bättre av gemenskapen. Denna hållning förstärks genom artikel 152 enligt vilken gemenskapens åtgärder på folkhälsoområdet fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård.

Mot bakgrund av detta måste åtgärderna syfta till att generera mervärde och komplettera medlemsstaternas arbete. Åtgärderna bör inriktas på frågor med en gränsöverskridande dimension där en gemensam strategi krävs eller där det finns ett behov av effektivt samarbete och samordning. För att uppnå programmets mål krävs aktivt samarbete och fullständigt engagemang från samtliga medlemsstaters sida. Faktum är att ett fullständigt och aktivt deltagande från medlemsstaternas sida är avgörande för att se till att åtgärderna leder till konkreta och mätbara resultat.

Den internationella dimensionen

Utkastet till beslut om det nya programmet gör det möjligt för de associerade länderna i Central- och Östeuropa, Cypern, Malta, Turkiet samt Efta/EES-länderna att delta. Det är mycket viktigt att kandidatländerna ansluter sig till programmet så snart som möjligt, så att de kan delta fullt ut i utvecklingen av åtgärder som kan hjälpa dem att angripa de omfattande hälsoproblem de står inför [12]. Under perioden fram till programmets ikraftträdande kommer dessutom löpande kontakter att ske med kandidatländerna för att se till att gemenskapens övergripande hälsovårdsstrategi återspeglar dessas behov och problem.

[12] Dessa anges närmare i kommissionens interna arbetsdokument om hälsan och utvidgningen, SEK(1999) 713 av den 18 maj 1999.

Vikt kommer även att läggas vid att främja samarbetet med övriga länder. Därvid skall mekanismer som partnerskapet mellan Europa och länderna i Medelhavsområdet, den transatlantiska agendan, den nordliga dimensionen i unionens politik samt partnerskapet och samarbetet med Ryssland utnyttjas till fullo.

I 152 i fördraget fastställs att samarbete skall ske med behöriga internationella organisationer på folkhälsoområdet. WHO, som har en central roll när det gäller att hantera globala hälsorisker, är en viktig samarbetspartner. Samarbetet omfattar flera av gemenskapens politikområden. En politisk överenskommelse har uppnåtts för att stärka relationerna med WHO på grundval av en ny brevväxling. Förberedelserna inför detta arbete är långt framskridna.

Gemenskapens relationer med Europarådet, enligt artikel 303 i fördraget, och med OECD, enligt artikel 304, liksom med relevanta FN-organ, skall också utvecklas ytterligare.

4. ATT UPPNÅ EN INTEGRERAD HÄLSOVÅRDSSTRATEGI

För att se till att gemenskapens övergripande hälsovårdsstrategi blir enhetlig måste åtgärderna i ramarna för folkhälsa kopplas till hälsorelaterade initiativ inom andra politikområden.

För det första har den inre marknaden stor betydelse för hälsan och hälsovårdssystemen. När kommissionen antog sin nya strategi för Europas inre marknad (KOM(1999) 624 av den 24 november 1999) betonades behovet av att förbättra livskvaliteten i gemenskapen och bemöta allmänhetens växande förväntningar. En hög konsumentskyddsnivå och ordentlig kontroll av reglernas efterlevnad anses avgörande för den inre marknadens goda funktion. Flera av strategins eftersträvade åtgärder kommer att bidra till att uppnå de höga skyddsnivåer som förväntas samtidigt som lagstiftningen harmoniseras i Europeiska unionen. Den fria rörligheten för vårdpersonal omfattas av lagstiftning som reglerar ömsesidigt erkännande av yrkeskompetens. Gemenskapens lagstiftning reglerar även tillhandahållande av sjukvård vid vistelser i andra medlemsstater. Lagstiftning om den fria rörligheten för varor och tjänster omfattar hälsovårdsprodukter såsom läkemedel, sjukvårdsutrustning och sjukförsäkring liksom livsmedel, alkohol och tobak.

För att komplettera gemenskapens politik för beviljande av tillstånd, saluföring och fri rörlighet för läkemedel kommer programmet för folkhälsa att omfatta frågor om läkemedlens kostnad, användning och kostnadseffektivitet. Syftet är att hjälpa medlemsstaterna att fastställa och sprida bästa metoder. Relevanta åtgärdsområden är att inrätta informationssystem om utskrivnings- och konsumtionsmönster och främja bedömningar av läkemedlens behandlingsvärde. Det kommer även att göras försök att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna, bland annat när det gäller kostnadssänkningar, riktlinjer för vårdpersonal och kontroll av marknads- och saluföring av produkter. Ett annat prioriterat område är att förbättra informationen om läkemedel tillgängliga för allmänheten. Internet har stor potential när det gäller att sprida officiell och lättfattlig information om hur hälsan skall skyddas och förbättras samt om läkemedel.

Initiativet dialog med medborgarna har visat att konsumenterna är villiga att handla över gränserna när läkemedel endast finns tillgängliga i andra medlemsstater. Detta kan vara ett tecken på att gemenskapens lagstiftning är ofullständig.

När det gäller konsumentskydd skall arbetet med anmälningar mot sjukvården vidareutvecklas, liksom när det gäller funktionella livsmedel [13] samt receptfria läkemedel. Utöver de initiativ som presenterades i vitboken om livsmedelssäkerhet kommer kompletterande åtgärder för livsmedel och kost att vidtas. Gemenskapen kan tillhandahålla information om kosthållning samt näringsvärde hos livsmedel, beståndsdelar och tillsatser, för att få människor att göra hälsosamma val. Den kan även samarbeta med tillverkare för att höja näringsvärdet hos bearbetade livsmedel. Det vore även värdefullt att undersöka samordningen mellan de snabba varningssystemen.

[13] Produkter som har utformats för att åtgärda särskilda hälsoproblem såsom höga kolesterolhalter.

I meddelandet Modernisering och nydaning av sociala trygghet [14] lade kommissionen fram ett förslag till strategi för samarbete och samordning mellan socialförsäkringssystem, vilket även skulle innefatta arbete med vissa delar av hälsovårdssystemet, till exempel återbetalning av sjukvårdskostnader mellan systemen och frågor rörande kostnader och finansiering. Detta kommer att komplettera åtgärderna i programmet för folkhälsa när det gäller frågor inom hälsovårdssystemen, till exempel hälsovårdsåtgärdernas kostnadseffektivitet och lämplighet, kvalitet och standarder, samband mellan främjande, förebyggande, behandling och hälsovård, samt fastställande och spridning av bästa metoder.

[14] KOM(1999) 102 slutlig av den 12 mars 1997.

Gemenskapens politik för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen har särskilt stor betydelse för folkhälsan och för att se till att en hög hälsoskyddsnivå uppnås. Den bygger på en förebyggande metod i fråga om risker på arbetsplatsen, arbetsolyckor och yrkesskador.

Den tekniska utvecklingen på hälsovårdsområdet är ett prioriterat åtgärdsområde i det nya programmet. Kommissionen har för avsikt att stärka strukturer och mekanismer för bedömning av hälsovårdsteknik genom att stödja samarbetet mellan berörda organ i syfte att förfina metoder, främja gemensamma insatser och bidra till en effektiv spridning av undersökningsresultat. Ny teknik skall även användas för att samla in och sprida validerade uppgifter.

Gemenskapens miljöpolitik har som direkt mål att främja människors hälsa, och bygger på försiktighetsprincipen. I politiken betonas förebyggande åtgärder, förhindrande av miljöskador vid ursprunget och att förorenaren skall betala. Den har mynnat ut i en rad effektiva strategier och åtgärder när det gäller utsläpp, metoder och koncentrationer av ämnen och agenser. Genom att integrera miljöskyddskraven i all gemenskapspolitik, i enlighet med artikel 6 i fördraget, kan ett stort steg tas mot att se till att en hög hälsoskyddsnivå uppnås. Sambanden mellan hälsa och miljö stärks ytterligare genom det föreslagna programmet och genom internationellt samarbete, till exempel WHO:s ministerkonferens om hälsa och miljö.

Gemenskapens femte ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration [15] innehåller programmet Livskvalitet och förvaltning av de levande resurserna [16], där en stark koppling till hälsovårdspolitiken finns. Fem av de sex nyckelåtgärderna, som är livsmedel, kost och hälsa, kontrollen av infektionssjukdomar, cellfabriken, miljö och hälsa samt den åldrande befolkningen och funktionsnedsättningar, är inriktade på viktiga hälsorelaterade frågor. Dessutom avser flertalet av de generiska verksamheterna områden av strategisk betydelse för hälsan, till exempel kroniska och degenerativa sjukdomar, genom och genetiskt betingade sjukdomar, neurovetenskap, folkhälsa och hälsovård, människor med funktionsnedsättningar samt bioetik. Ett annat särskilt program som bidrar till att stödja hälsorelaterad verksamhet är programmet Miljö och hållbar utveckling.

[15] Europaparlamentets och rådets beslut 1999/182/EG, EGT L 26, 1.2.1999, s. 1.

[16] Rådets beslut 1999/167/EG, EGT L 64, 12.3.1999, s. 1.

Dessutom bidrar INCO-programmet till det internationella forskningssamarbetet med ett stort antal länder, inklusive länderna i Central- och Östeuropa, de nya oberoende staterna (INCO-Kopernikus), partnerländerna i Medelhavsområdet (INCO-Med) och, framför allt, utvecklingsländer (INCO-Dev). Programmet Ett användarvänligt informationssamhälle [17] slutligen, innefattar arbete i anslutning till hälsovårdssystem och folkhälsa, särskilt hälsotelematik.

[17] Rådets beslut 1999/168/EG, EGT L 64, 12.3.1999, s. 20.

I samtliga dessa forskningsprogram läggs vikt vid att se till att projektens resultat ges en bred spridning och tas i beaktande vid politikens utformning och vid beslutsfattandet och att de bidrar till en hög hälsoskyddsnivå.

Inom ramen för gemenskapens statistikprogram 1998-2002 har det europeiska statistiksystemet ESS initierat betydande projekt på området hälsa och socialstatistik, särskilt när det gäller hälsa, hälsovård och resurser samt avgörande faktorer för folkhälsan. Med utgångspunkt från dessa initiativ kommer den statistik som krävs för hälsovårdsinformation att utvecklas ytterligare.

Gemenskapen har slutligen ett mer omfattande åtagande när det gäller hälsa som en grundläggande del av gemenskapens utvidgning samt dess utveckling, yttre förbindelser och handelspolitik. Avtal mellan gemenskapen och tredje land ger ramar för att hjälpa dessa länder att åtgärda sjukdomar, skapa sociala och ekonomiska villkor som främjar bättre hälsa och upprätta hälsovårdssystem för att kunna ge den vård som befolkningen i dessa länder behöver. Därigenom bidrar de även till att skydda människorna i gemenskapen. Enligt artikel 177 i fördraget skall gemenskapen motverka fattigdomen i utvecklingsländerna. Hälsovårdsområdet är särskilt viktigt när det gäller strategier för att minska fattigdom, och är en central del av gemenskapens övergripande utvecklingspolitik.

Mekanismer för att se till att politik och aktiviteter bidrar till hälsoskyddet

Det är viktigt att utveckla kopplingar mellan ramarna för folkhälsa och övriga politikområden, men det räcker inte att se till att gemenskapens hälsovårdsstrategi stämmer överens med de primära målen i övrig politik. Det är också viktigt att samtliga gemenskapsaktiviteter som kan påverka hälsan strävar i samma riktning som den övergripande strategin. I detta avseende finns två stora begränsningar i det sätt som hälsofrågor hittills har hanterats på gemenskapsnivå:

* För det första beaktas inte till fullo den potentiella inverkan på hälsan av enskilda politiska initiativ, utöver de som har direkt anknytning till hälsan.

* För det andra sker inte alltid en lämplig sammankoppling och en enhetlig vidareutveckling av de olika hälsorelaterade aktiviteterna.

Dessa två brister måste åtgärdas. Det är därför olika instrument införs för att se till att tillräckligt stor vikt läggs vid hälsa vid utvecklingen och genomförandet av gemenskapens politik och åtgärder.

För det första kommer förslag av särskild betydelse för hälsan, från och med 2001, att innehålla en redogörelse för hur hälsoskyddskrav har beaktats, vanligen genom att inkludera en förklaring i förslagets motivering. Syftet är att tydligt visa hur och varför hälsofaktorer har beaktats och vilka de förväntade hälsoeffekterna är.

För det andra kommer en prioriterad uppgift i programmet för folkhälsa att vara att utveckla kriterier och metoder, till exempel riktlinjer och checklistor vid bedömning, i syfte att utvärdera politikförslag och genomförandet av dessa. Dessutom kan vissa av gemenskapens åtgärder och politikområden väljas ut till en noggrann konsekvensbedömning. Syftet är att initiera pilotprojekt inom detta område, som även kan beröra frågor i anslutning till genomförandet av gemenskapens politik i medlemsstaterna. För det tredje innefattar programmet för folkhälsa bestämmelser om gemensamma samarbetsåtgärder med andra gemenskapsprogram och organ, vilket kan bidra till att utveckla mellansektoriella metoder att hantera viktiga hälsoinverkande faktorer.

Inom kommissionen kommer slutligen mekanismerna för att på lämpligt sätt samordna hälsorelaterade aktiviteter att stärkas.

Dessa nya åtgärder kommer att göra det möjligt för gemenskapen att se till att dess hälsovårdsstrategi blir sammanhängande och enhetlig Eftersom medlemsstaterna omfattas av fördragsförpliktelsen i samma utsträckning kräver dock genomförandet en gemensam ansträngning för att lyckas.

5. SLUTSATSER

Människor i Europa har höga förväntningar på den allmänna politikens förmåga att främja och skydda hälsan. Denna förväntning berör alla politikområden, inte endast åtgärder med en direkt hälsodimension. Detta meddelande visar hur gemenskapens politik aktivt syftar till att uppnå målet att garantera en hög hälsoskyddsnivå. Detta garanterar i sin tur att människor kan vara förvissade om att denna centrala fråga - deras hälsa - har högsta prioritet i den löpande europeiska integreringsprocessen.

De nya ramarna för folkhälsa, där ett ambitiöst åtgärdsprogram står i centrum, utgör ett viktigt åtagande och visar att kommissionen placerar folkhälsa högt upp på gemenskapens politiska dagordning.

Kommissionen kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att utveckla sin övergripande hälsovårdsstrategi på ett långsiktigt och innovativt sätt under de kommande åren. Kommissionen hoppas att övriga institutioner och medlemsstaterna skall bidra till att genomföra den viktiga uppgiften att skydda och förbättra befolkningens hälsa. Det europeiska projektets trovärdighet kommer att undergrävas om vi inte gemensamt arbetar för att genomföra det.

TABELL 1

De viktigaste fördragsartiklarna med anknytning till hälsoskydd

Artiklarna 43-48 (etableringsrätt, som bland annat omfattar läkare och annan vårdpersonal).

Artiklarna 49 och 50 (tjänster, inbegripet sjukvård och annan hälsovård).

Artikel 71 (transportsäkerhet).

Artikel 95 (tillnärmning av lagstiftning, bland annat för livsmedelssäkerhet, tobak, läkemedel, medicinsk utrustning, kemikalier och andra farliga ämnen, biotekniska tillämpningar).

Artiklarna 131-133 (gemensam handelspolitik, till exempel för livsmedel och läkemedel).

Artikel 137 (social trygghet och skydd för arbetstagarna).

Artikel 149 (utbildning och yrkesutbildning, inbegripet utbyten inom hälsovården).

Artiklarna 158 och 161 (ekonomisk och social sammanhållning, det vill säga strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, som bland annat stödjer hälsorelaterade projekt).

Artiklarna 163-173 (forskning och teknisk utveckling, bland annat på hälsovårdsområdet).

Artikel 177 (utvecklingssamarbete, även på hälsovårdsområdet).

Artiklarna 300 och 302 (slutsatser om avtal med tredje land och internationella organisationer, inbegripet om hälsovårds- och hälsorelaterade frågor).

TABELL 2

Åtgärder inom 1993 års åtgärdsram för folkhälsa

Åtgärdsprogram för gemenskapen för främjande av och upplysning, undervisning och utbildning om hälsa [18].

[18] Europaparlamentets och rådets beslut 645/96/EG, EGT L 95, 16.4.1996, s. 1.

Handlingsplan för kampen mot cancer [19].

[19] Europaparlamentets och rådets beslut 646/96/EG, EGT L 95, 16.4.1996, s. 9.

Åtgärdsprogram för gemenskapen för att förebygga aids och vissa andra överförbara sjukdomar [20].

[20] Europaparlamentets och rådets beslut 647/96/EG, EGT L 95, 16.4.1996, s. 16.

Åtgärdsprogram för gemenskapen för att förebygga narkotikamissbruk [21].

[21] Europaparlamentets och rådets beslut 102/97/EG, EGT L 19, 22.1.1997, s. 25.

Åtgärdsprogram för gemenskapen för hälsoövervakning [22].

[22] Europaparlamentets och rådets beslut 1400/97/EG, EGT L 193, 22.7.1997, s. 1.

Åtgärdsprogram för gemenskapen avseende förebyggande av personskador [23].

[23] Europaparlamentets och rådets beslut 372/1999/EG, EGT L 46, 20.2.1999, s. 1.

Åtgärdsprogram för gemenskapen avseende sällsynta sjukdomar [24].

[24] Europaparlamentets och rådets beslut 1295/1999/EG, EGT L 155, 22.6.1999, s. 1.

Åtgärdsprogram för gemenskapen avseende miljörelaterade sjukdomar [25].

[25] Europaparlamentets och rådets beslut 1296/1999/EG, EGT L 155, 22.6.1999, s. 7.

Övriga aktiviteter

En strategi för tobakskonsumtion [26], ett direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror [27], en rapport om förebyggande av rökning [28] och ett förslag till direktiv om tobaksvaror [29].

[26] Meddelande från kommissionen om gemenskapens nuvarande och dess planerade roll när det gäller bekämpning av tobak och rökning, KOM(96) 609 slutlig, 18.12.1996.

[27] Europaparlamentets och rådets direktiv 98/43/EG, EGT L 213, 20.7.1998, s. 8.

[28] KOM(1999) 407 slutlig, 8.9.1999.

[29] KOM(1999) 594 slutlig, 16.11.1999.

En strategi för blodsäkerhet och självförsörjning av blod [30] och rådets rekommendation om blod- och plasmagivares lämplighet och screening av donerat blod [31].

[30] KOM(94) 652 slutlig, 21.12.1994.

[31] EGT L 203, 21.7.1988, s. 14.

Kommissionens rapporter om hälsan i gemenskapen [32] och om införandet av hälsoskyddskrav i gemenskapens politik [33].

[32] KOM(95) 357 slutlig, 19.7.1995 och KOM(97) 224 slutlig, 22.5.1997.

[33] KOM(95) 196 slutlig, 29.5.1995, KOM(96) 407 slutlig, 4.9.1996, KOM(1998) 34 slutlig, 27.1.1998 och KOM(1999) 587 slutlig, 16.11.1999.

Kommissionens arbetsdokument om epidemiologi och övervakning av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och andra överförbara spongiforma encefalopatier.

Ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen [34].

[34] Europaparlamentets och rådets beslut 2119/98/EG, EGT L 268, 3.10.1998, s. 1.

Rådets rekommendation om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz-300 GHz) [35].

[35] Rådets rekommendation av den 12 juli 1999, EGT L 199, 30.7.1999, s. 59.