52000DC0180

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN OM GENOMFÖRANDET AV DIREKTIV 79/409/EEG OM BEVARANDE AV VILDA FÅGLAR UPPDATERING FÖR PERIODEN 1993-1995 Baserad på information som har lämnats av medlemsstaterna om genomförandet av nationella bestämmelser enligt direktivet

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

2. Arternas bevarandestatus (artiklarna 1 och 2)

2.1. Målen i dessa artiklar

2.2 Tendenser och status för fågelpopulationerna

2.3 Uppgifter tillhandahållna av medlemsstaterna i sina treårsrapporter

3. Bevarandet av livsmiljöer och ett nät av särskilda skyddsområden (artiklarna 3 och 4)

3.1 Målen med dessa artiklar

3.2 Uppbyggnad av nätet för särskilda skyddsområden per medlemsstat

3.3 Ändamålsenligheten för nätet med särskilda skyddsområden

4. Jakt och fångst (artikel 5(9)

4.1 Målen med dessa artiklar

4.2 Ny lagstiftning som har införts under den aktuella perioden och viktiga ändringar i den befintliga lagstiftningen

4.3 Ändringar i medlemsstaternas jaktbestämmelser, avseende antal arter som får jagas, jaktsäsongens begynnelse- och slutdatum, och områden där det är förbjudet att jaga.

4.4 Viktiga undantag i skyddssystemet som har dykt upp under den aktuella perioden, eller som har strukits eller ändrats (artikel 9).

5. Forskning och kompletterande åtgärder (artiklarna 10, 11, (13 och 14))

5.1 Målen i dessa artiklar

5.2 Forskning och nödvändigt arbete som måste utföras av kommissionen

5.3 Forskning och nödvändigt arbete som utförs av medlemsstaterna

5.4 Införande av fågelarter som inte förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium.

1. Inledning

Denna rapport har upprättats på grundval av de uppgifter som finns i de nationella rapporter som medlemsstaterna har skickat till kommissionen i enlighet med artikel 12 i direktivet. Den avser åren 1993, 1994 och 1995 för flertalet medlemsstater men endast 1995 för Sverige, Finland och Österrike.

I denna rapport redovisas endast de viktiga skillnaderna jämfört med det tidigare läget (se Kom (93) 572 slutlig "Andra rapporten om genomförandet av direktiv nr 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar, perioden 1981-1991" och tilläget 1992).

Förutom de treårsrapporter som har skickats av medlemsstaterna måste man ta hänsyn till de uppgifter som medlemsstaterna har skickat till kommissionen med tillämpning av artiklarna 4 och 9 i direktivet.

Genom direktiv 79/409/EEG [1], ändrat genom direktiv 81/854/EEG [2], 85/411/EEG [3], 86/122/EEG [4], 91/244/EEG [5], 94/24/EG [6] och anslutningsakterna för Grekland [7], Spanien och Portugal [8] samt Österrike, Sverige och Finland [9] inrättas ett allmänt bevarandesystem för alla arter av vilda fåglar som förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium på vilket fördraget tillämpas. Systemet omfattar skydd, skötsel, förvaltning och kontroll av dessa arter och det reglerar jakten och infångandet av vilda fåglar. Det skall gälla för fåglar samt för deras ägg, bon och livsmiljöer.

[1] EGT L 103, 25.4.1979, s. 1.

[2] EGT L 319, 7.11.1981, s. 3.

[3] EGT L 233, 30.8.1985, s. 33.

[4] EGT L 100, 16.4.1986, s. 22.

[5] EGT L 115, 8.5.1991, s. 41.

[6] EGT L 164, 30.6.1991, s. 9.

[7] EGT L 291, 19.11.1979, s. 17.

[8] EGT L 302, 15.11.1985, s. 221.

[9] EGT L 1, 1.1.1995, s. 125.

I artikel 1 i direktivet definieras direktivets mål. Direktivet avser de arter av vilda fåglar som förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium (förutom Grönland). Det tillämpas på fåglar samt på deras ägg, bon och livsmiljöer. I artikel 2 fastställs ett mål för skyddet av samtliga fågelarter och samtidigt kopplas detta mål samman med arternas ekologiska behov och allmänhetens vetenskapliga och kulturella behov, rekreationsbehov och ekonomiska krav.

Direktivet är inriktat på två huvudteman nämligen : skyddet av livsmiljöer, vilket krävs i artiklarna 3 och 4 samt exploateringen vilken regleras genom artikel 5 till 9.

I artikel 10 föreskrivs att medlemsstaterna skall främja utvecklingen av forskning inom området skydd av vilda fåglar.

I artikel 11 föreskrivs att medlemsstaterna skall se till att införandet av fågelarter som inte förekommer naturligt i vilt tillstånd inte skadar den lokala floran och faunan.

I enlighet med artikel 12 skall medlemsstaterna lämna en rapport till kommissionen om genomförandet av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktivet. För den aktuella perioden (1993-1995), har flera medlemsstater lämnat sin rapport för sent, den sista kom till kommissionen i slutet av april 1999.

De åtgärder som vidtas inom ramen för direktivet får under inga omständigheter leda till en försämring av situationen beträffande bevarandet av de arter av vilda fåglar som förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium (artikel 13) och medlemsstaterna får införa strängare skyddsåtgärder än de som föreskrivs i direktivet (artikel 14).

Artikel 15(19 är förfarandeartiklar i vilka det bland annat föreskrivs att en rådgivande kommitté för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen skall inrättas för att möjliggöra de nödvändiga ändringarna samt förfarandena och tidsfristerna för överföring.

2. Arternas bevarandestatus (artiklarna 1 och 2)

2.1. Målen i dessa artiklar

- I artikel 1 definieras de mål som fastställts för direktivet. Direktivet avser arterna, dvs. alla populationer och individer oavsett deras ursprung. Undantagna är populationer av tamdjurstyp som är väl igenkännbara även om de har återvänt till vilt tillstånd (som de fria populationerna av stadsduvor), samt de arter vars förekomst i gemenskapen endast beror på etableringen av populationer som avsiktligen eller av en tillfällighet har införts, eller iakttagandet av individer för vilka det inte råder några tvivel om att de har rymt från fångenskap. Även exemplar som lever i fångenskap är undantagna. Förteckningen över fågelarter som förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium utarbetas på ett naturligt sätt genom tillägg av förteckningar som är godkända av medlemsstaternas fågelfaunekommissioner eller åtminstone av författarna till fågelfauneförteckningarna.

- I artikel 2 i direktivet fastställs ett mål för att skydda de fågelarter som omfattas av direktivet och samtidigt kopplas detta mål samman med arternas ekologiska behov och med allmänhetens vetenskapliga och kulturella behov, rekreationsbehov och ekonomiska krav. I artikeln föreskrivs uttryckligen dels en bevarandepolitik och dels en politik för förvaltning och, vid behov, för återställande eller kontroll av arterna.

2.2 Tendenser och status för fågelpopulationerna

En nyligen genomförd genomgång av statusen för de europeiska fågelarterna offentliggjordes av BirdLife International 1994. Detta är för närvarande den bästa vetenskapliga information som är tillgänglig, vilket även har fastställts av direktivets styrgrupp, Ornis-kommittén. Denna översikt som är resultatet av fyra års insamling av data och analyser, har för första gången gjort det möjligt att dokumentera i vilket omfång fågelpopulationerna minskat på hela kontinenten.

I denna studie identifieras 514 fågelarter som regelbundet iakttas i Europa. Av dessa har 236 en ganska bra bevarandestatus och har ett stort utbredningsområde utanför Europas gränser. Av de 278 övriga arterna har 83 också en gynnsam bevarandestatus men deras utbredningsområde är koncentrerat i Europa. Sammanlagt har 319 arter av 514 (62 %) en bevarandestatus som allmänt sett kan betecknas som tillfredsställande. Resten, dvs. 195 arter (38 %) har en ogynnsam bevarandestatus, antingen därför att dessa arter visar en tydlig tendens till minskning eller för att de har ett utbredningsområde som är (ibland mycket) begränsat. Faktiskt har nästan 25 % av de arter som regelbundet iakttas i Europa minskat betydligt i antal under de senaste tjugo åren.

Eftersom fåglar i allmänhet är bra på att anpassa sig till miljöförändringar är man rädd för att deras minskning i antal speglar vad som händer ett antal andra grupper av djur eller växter, dvs. en allvarlig försämring av den biologiska mångfalden i Europa, både vad gäller spridningen och mängden arter.

Nedgången för de flesta fågelpopulationer är förknippad med förändringar i markanvändningen och markförvaltningen. Jordbrukets intensifiering är den främsta orsaken för den fastställda minskningen. Denna är huvudanledningen eller åtminstone en anledning till försämringen av läget för 42 % av de arter vars antal minskar. Utplånandet och försämringen av livsmiljöerna, särskilt våtmarker är också en avgörande faktor. Exploateringen bland annat genom jakt, har ibland en negativ inverkan på populationerna av dessa hotade arter, men den spelar mer en underordnad roll .

2.3 Uppgifter tillhandahållna av medlemsstaterna i sina treårsrapporter

Inom ramen för sin treårsrapport i enlighet med artikel 12 är medlemsstaterna inte skyldiga att informera kommissionen om genomförandet av de två artiklar i vilka de allmänna skyldigheter som följer av direktivet fastställs. De tre nya medlemsstaterna beskriver ändå läget för deras lagstiftning och Irland förtecknar de olika ändringarna till « Wildlife Act 1976 » som möjliggör genomförandet av fågeldirektivet på nationell nivå.

3. Bevarandet av livsmiljöer och ett nät av särskilda skyddsområden (artiklarna 3 och 4)

3.1 Målen med dessa artiklar

- I artikel 3 tillkännages den absoluta nödvändigheten av att bevara eller förbättra fåglarnas livsmiljöer vilket är ett ofrånkomligt krav för att förverkliga direktivets mål. I artikeln införs idéerna om tillräcklig mångfald och yta för livsmiljöerna. Dessutom föreskrivs en strategi som vilar på två tillvägagångssätt : skapandet av skyddade och förvaltade områden samt vidtagandet av allmänna åtgärder som säkerställer en utveckling som främjar livsmiljöerna. På samma sätt som för artikel 2 handlar dess tillvägagångssätt inte bara om bevarande utan även om återställande och t.o.m. skapande av livsmiljöer. Skyddet av livsmiljöer är en skyldighet som är grundad på formella åtaganden.

- Artikel 4 är en central del av direktivet. I den beskrivs de skyddsåtgärder som skall vidtas för att säkerställa lämpliga livsmiljöer för ett visst antal arter som är särskilt hotade och som räknas upp i bilaga 1 till direktivet samt för flyttfåglar. Återigen används två tillvägagångssätt, å ena sidan särskilda åtgärder för hela territoriet, å andra sidan inrättandet av ett nät med särskilda skyddsområden. Detta är områden som är utsedda av medlemsstaterna med tillräckligt stort antal och yta för att säkerställa att de avsedda arterna har gynnsamma villkor i hela utbredningsområdet.

Kommissionen har till uppgift att se till att det nät som inrättas är sammanhängande och adekvat. Naturligtvis kan nätet inte ensamt säkerställa skyddsmålet. Dess roll blir dock allt viktigare ju känsligare arten är för förändringar i livsmiljön och ju mindre utomstående hjälp som kan förväntas.

Under den aktuella perioden har en viktig förändring ägt rum i lagstiftningen inom det område som omfattas av direktivet. De skyldigheter som beskrivs i första meningen i artikel 4.4 i direktiv 79/409/EEG har i enlighet med artikel 7 i rådets direktiv 92/43/EEG ersatts med skyldigheterna i artikel 6.2(4 i detta direktiv sedan dess ikraftträdande i juni 1994. Artikel 6.2(4 i direktiv 92/43/EEG skall lyda som följer :

1. Medlemsstaterna skall i de särskilda bevarandeområdena vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.

2. Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av punkt 4, skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, om detta är lämpligt, efter att ha hört allmänhetens åsikt.

3. Om en plan eller ett projekt, på grund av att alternativa lösningar saknas, trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, skall medlemsstaten vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om de kompensationsåtgärder som vidtagits.

Om det berörda området innehåller en prioriterad livsmiljötyp eller en prioriterad art, är de enda faktorer som får beaktas sådana som berör människors hälsa eller den allmänna säkerheten, betydelsefulla konsekvenser för miljön eller, efter ett yttrande från kommissionen, andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse.

3.2 Uppbyggnad av nätet för särskilda skyddsområden per medlemsstat

Belgien

- Inget nytt område har blivit klassificerat under 1993, 1994 eller 1995.

Danmark

- Inget nytt område har blivit klassificerat under 1993, 1994 eller 1995.

- Flera åtgärder som syftar till att undvika en försämring av livsmiljöerna eller till att hindra allvarliga störningar har vidtagits.

Tyskland

Föbundsländerna ansvarar för att klassificera särskilda skyddsområden.

- Under den aktuella perioden (1993-1995) klassificerades inget nytt särskilt skyddsområde.

- Varje planerad ändring i de särskilda skyddsområdena är underställd ett preliminärt godkännande av de behöriga myndigheterna.

Grekland

- Inget nytt särskilt skyddsområde har klassificerats under den aktuella perioden.

Spanien

- Under den aktuella perioden har tio nya särskilda skyddsområden klassificerats i Spanien. Dessa områden har en yta på 144 880 hektar. Vid utgången av 1995 fanns det 149 särskilda skyddsområden med en yta på nästan 25 338 km (2 533 790 hektar) i Spanien.

Frankrike

- Åtta nya särskilda skyddsområden har klassificerats under den aktuella perioden. Sju särskilda skyddsområden som tidigare hade klassificerats har dessutom utvidgats. Dessa klassificeringar och utvidgningar har inneburit att ytterligare 46 052 hektar har skyddats. Vid utgången av 1995 hade 99 särskilda skyddsområden med en yta på 706 992 hektar klassificerats i Frankrike.

Irland

- En särskild kraftansträngning gjordes av Irland under den aktuella perioden. 54 nya särskilda skyddsområden klassificerades under 1994 och 1995 och ytterligare 34 platser tillkännagavs. Dessa områden har en yta på över 150 000 hektar. Sammanlagt hade 75 särskilda skyddsområden med en yta på 157 806 hektar klassificerats i Irland vid utgången av 1995.

Italien

- Under den aktuella perioden klassificerades sex nya särskilda skyddsområden i Italien. Dessa områden har en yta på 6 000 hektar. Vid utgången av 1995 fanns det 80 särskilda skyddsområden i Italien med en yta på 3 164 km (316 400 hektar).

Luxemburg

- Mellan 1993 och 1995 klassificerades tre nya särskilda skyddsområden i Luxemburg, med en yta på 1 272 hektar. Sex särskilda skyddsområden hade klassificerats vid utgången av 1995 med en yta på 1 389 hektar.

Nederländerna

- Under den aktuella perioden klassificerades elva nya särskilda skyddsområden. De har en sammanlagd yta på 22 135 hektar.

Österrike

- Inget särskilt skyddsområde har klassificerats under den aktuella perioden i Österrike (Medlemsstat sedan 1/1/95).

Portugal

- Inget nytt särskilt skyddsområde blev klassificerat under den aktuella perioden.

Sverige

- Inget särskilt skyddsområde hade klassificerats under den aktuella perioden i Sverige (Medlemsstat sedan 1/1/95). Den svenska regeringen har emellertid i ett första beslut av den 21 december 1995 meddelat sin avsikt att klassificera nästan 80 särskilda skyddsområden.

Finland

- Inget särskilt skyddsområde hade klassificerats under den aktuella perioden i Finland (Medlemsstat sedan 1/1/95). Inventeringsarbeten har emellertid påbörjats sedan 1994 och Finlands miljöcentral har fått i uppdrag att välja områdena, att svara för den vetenskapliga ledningen av inventeringen samt förvaltningen av databasen och framtagningen av kartor. (Det första förslaget som miljöministeriet har förberett för nätet Natura 2000 för hela landet blev färdigt i oktober 1996).

Förenade kungariket

- 50 nya särskilda skyddsområden har klassificerats mellan 1993 och 1995 och ett särskilt skyddsområdet har utvidgats. Bland dessa nya särskilda skyddsområden är ett visst antal platser särskilt viktiga, som New Forest, Bowland Fells och flodmynningarna för Humber och Severn. Detta har gjort att antalet särskilda skyddsområden vid utgången av 1995 hade ökat till 113 i Förenade kungariket och de hade en sammanlagd yta på över 365 000 hektar.

- Betydande ansträngningar vad gäller skötseln och klassificeringen av nya platser av särskilt intresse för vetenskapen har tillhandahållits. Ytan för områden som är känsliga ur miljösynpunkt har ökat.

- Andra planer som syftar till att främja återställandet av livsmiljöer och en skötsel av miljön som är mer gynnsam för naturen har dessutom finansierats.

- Åtgärder har vidtagits i och utanför de särskilda skyddsområdena för att begränsa blyföroreningarna (föroreningar som beror på användandet av bly vid jakt och fiske).

- Markundersökningar har gjorts under perioden. Dessa hade som mål att fastställa nya områden med potentiell betydelse för fåglarna som eventuellt skulle anslutas till nätet med skyddsområden.

Slutsats : Under den aktuella perioden har 148 nya särskilda skyddsområden klassificerats och den yta som är skyddad har således ökat med nästan 5 719 km vilket innebär en ökning med 8,5 % jämfört med föregående period.

3.3 Ändamålsenligheten för nätet med särskilda skyddsområden

Den 31 december 1995 fanns det 1 247 [10] särskilda skyddsområden. Dessa hade en yta på 71 679 km vilket motsvarar den sammanlagda ytan för Belgien och Nederländerna (dock endast 3 % av unionens yta).

[10] 271 särskilda skyddsområden med en sammanlag yta på 86 km har klassificerats i Baden-Württemberg för andra naturskyddsskäl än deras betydelse för fåglarna.

För att utvärdera samstämmigheten för detta nät är det absolut nödvändigt att ha information om populationsstorlekarna för de arter i bilaga I som förekommer i de särskilda skyddsområdena. De upplysningar om djurlivet som medlemsstaterna har tillhandahållit är ofta alldeles för ofullständiga och gör det inte möjligt för kommissionen att direkt utvärdera nätets ändamålsenlighet vad gäller skyddsmålen. Det finns emellertid andra möjligheter att utvärdera nätets ändamålsenlighet och hur pass väl det uppnår sina mål.

Man måste komma ihåg att de arter som ingår i bilaga I till direktivet är arter vars populationer utvecklas ogynnsamt eller som potentiellt kan utvecklas ogynnsamt, arter som är sårbara pga. sådana fasta egenskaper som populationens utbredning och struktur, specialiserade arter och arter med speciella krav på livsmiljön. Det handlar för det mesta om arter med hög klassificering vad gäller sårbarhet, baserad på deras utbredningsegenskaper, på populationsdynamiska tendenser och livsmiljöegenskaper.

De åtgärder som medlemsstaterna har åtagit sig att vidta i de särskilda skyddsområdena är sådana som säkerställer bevarandemålet, och således varierar de beroende på detta. De varierar från mycket stränga åtgärder för små områden, jämförbara med naturreservat, till mycket omfattande och integrerade åtgärder för mycket stora områden och som ibland skiljer sig från de allmänna miljöåtgärderna endast vad gäller geografisk utsträckning och deras bindande karaktär vad gäller uppfyllandet av skyddsmålet.

De 1 247 områden som har klassificerats utgör en del av helheten för de områden som är viktiga för bevarandet av fåglar (IBA = Important Bird Areas) i Europa. En fullständig inventering över dessa områden har förberetts med ekonomiskt stöd av Europeiska kommissionen och offentliggjordes 1989 (Grimmet R.F.A. & T.A. Jones, 1989. Important Birds Areas in Europe). Därefter har denna förteckning kompletterats i vissa medlemsstater.

En utvärdering av i vilken utsträckning varje land har klassificerat de områden som är viktiga för bevarandet av fåglar visar att endast fem länder vid utgången av den aktuella perioden hade klassificerat mer än hälften av ytan för områden som är viktiga för bevarandet av fåglar inom sitt territorium. Viktiga åtgärder återstår att göra i flertalet medlemsstater.

4. Jakt och fångst (artikel 5(9)

4.1 Målen med dessa artiklar

- I artikel 5 fastställs, utom för särskilda bestämmelser, ett generellt skyddssystem. Enligt artikeln är det förbjudet att döda eller fånga fåglar, att förstöra eller skada deras bon och ägg, att samla in fågelägg, att störa fåglar och att hålla i fågenskap arter som det i enlighet med artikel 7 inte är tillåtet att jaga eller i enlighet med artikel 9 inte är tillåtet att fånga.

- För att hindra att de kommersiella intressena utövar skadliga påtryckningar på exploateringsnivåerna, är det nödvändigt att inrätta ett allmänt förbud mot saluföring och att begränsa alla undantag till att endast omfatta de arter vars biologiska status tillåter det. Vissa arter (se bilaga III till direktivet) kan emellertid bli föremål för saluföring, under förutsättning att vissa begränsningar respekteras. I artikel 6 förbjuds dock saluförande av levande eller döda fåglar eller delar av fåglar av de arter som omfattas av direktivet, inbegripet de som får jagas eller fångas, med undantag för de som anges i bilaga III.

- I artikel 7 medges och regleras jakt, inbegripet falkenering. I artikeln begränsas jakten till de arter som anges i bilaga II, endast utvalda på grundval av biologiska kriterier: populationsnivå, geografisk spridning och reproduktion. Där krävs att utövandet av jakt på en plats inte motverkar ansträngningarna att bevara arterna i deras utbredningsområde och att detta utövande vilar på principerna om ett "förnuftigt utnyttjande" ur ekologisk synvinkel och som stämmer överens med de som krävs i enlighet med artikel 2.

- I artikel 8 förbjuds användningen av alla medel för storskalig eller icke-selektiv fångst eller dödande av fåglar.

- I artikel 9 medges undantag från bestämmelserna i de artiklar som avser jakt och fångst, av följande tre anledningar :

1. Fåglarna antas ha orsakat vissa särskilda problem eller skador. Detta gäller endast "hänsyn till människors hälsa och säkerhet, hänsyn till flygsäkerheten, för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten samt för att skydda flora och fauna". Ett undantag kan då medges "om det inte finns någon annan lämplig lösning" (artikel 9.1.a).

2. För forsknings- och utbildningsändamål, för återinplantering och återinförsel, men alltid under sträng kontroll och endast om det inte finns någon annan lämplig lösning (artikel 9.1.b).

3. "under strängt kontrollerade förhållanden och på selektiv grund" kan "fångst, hållande i fångenskap eller annan förnuftig användning av vissa fåglar i litet antal" tillåtas. Med "förnuftig" menas att denna användning har en gynnsam effekt på direktivets allmänna mål (artikel 9.1.c).

4. Det får inte finnas några undantag för de formella krav som formuleras i direktivet för att bibehålla fågelpopulationerna på nivåer som motsvarar den nivå som särskilt svarar mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov (artikel 2), eller för kraven att bevara livsmiljöerna och kampen mot föroreningar (artikel 3 och 4).

Det skall råda stränga villkor för beviljandet av dessa undantag, bland dessa villkor finns avsaknad av lämpliga alternativ och en sträng kontroll. Vad gäller den tredje anledningen finns det dessutom en begränsning till ett "litet antal". Detta begrepp är nödvändigtvis relativt och när undantaget gäller exploatering, uttrycks det bäst genom en jämförelse mellan nivån för dessa exploatering och den årliga dödligheten för de populationer som berörs av undantaget. Ett undantag som innebär en minskning för dessa populationer på mindre än 1 % i det årliga dödstalet kan matematiskt sett anses vara ett "litet antal" eftersom inverkan av detta undantag är mindre än den osäkerhet som är förknippad med födelse- och dödstalen. I detta fall är exploateringen också "liten" jämfört med de vanliga siffrorna för jakt, vilket är förenligt med behandlingen av jakt i enlighet med den allmänna bestämmelsen (artikel 7) i direktivet, och andra former av exploatering genom ett undantagssystem.

4.2 Ny lagstiftning som har införts under den aktuella perioden och viktiga ändringar i den befintliga lagstiftningen

Artikel 5 Generellt system för skydd av samtliga de fågelarter som avses i direktivet

Viktiga ändringar i det generella system för skydd av fågelarter som har trätt i kraft under de tre år som perioden gäller presenteras för varje medlemsstat, och i förekommande fall för varje region.

Belgien

Det har inte förekommit några ändringar i regionen Flandern.

En ny förordning har utfärdats i regionen Bryssel. Genom denna förordning skyddas alla fågelarter.

Regionen Wallonien följer nu direktiv 79/409.

Danmark

Lag 209 av den 6 maj 1993 om jakt och viltförvaltning trädde i kraft i april 1994.

Tyskland

Det har inte gjorts någon ändring i det generella skyddssystemet. En "ändring" av Bundesartenschutzverordnung 1994 fick som resultat att en rad arter i bilaga I till direktiv 79/409/EEG lades till förteckningen över arter som ansågs utrotningshotade i Tyskland.

Grekland

Det har inte gjorts någon ändring i det generella skyddssystemet. Ändringar har gjorts i förteckningen över arter som får jagas. Dessa ändringar redogörs för i följande punkt.

Spanien

Det har inte gjorts någon ändring i det generella skyddssystemet under den aktuella perioden. Lag 4/89 av den 27 mars 1989 och den kungliga förordningen 439/1990 av den 30 mars 1990 är fortfarande de rättsakter i vilka den allmänna skyddsförordningen i Spanien fastställs. Vissa självstyrande regioner (Aragon, Castilla y Leon, Extremadura, Murcia, Navarra) har under den aktuella perioden utfärdat regionala tillämpningsförordningar i vilka bland annat fastställs regionala förteckningar över hotade arter samt regionala planer för bevarande och återhämtning av hotade arter.

Frankrike

Det har inte gjorts någon ändring i det generella skyddssystemet under den aktuella perioden.

Irland

Det har inte gjorts någon ändring i det generella skyddssystemet under den aktuella perioden.

Italien

Det har inte gjorts någon ändring i det generella skyddssystemet under den aktuella perioden. Lag 157 från 1992 är fortfarande referenslagen för skyddet av vilda djur och för jakt.

Luxemburg

Rapporten innehåller en översikt över lagstiftningen. I lagen av den 2 april 1993 ändras och kompletteras Luxemburgs lagstiftning om jakt. Dessa ändringar påverkar bland annat villkoren för tilldelning av jakträtt och möjligheten för godkända miljöorganisationer att väcka talan.

Nederländerna

Under den aktuella perioden har följande ändringar av lagstiftningen gjorts:

- De ändringar som har blivit nödvändiga i lagarna om jakt och om fåglar från 1936, till följd av genomförandet av fågeldirektivet, trädde i kraft 1993.

- Användandet av bly vid jakt har förbjudits.

Österrike

Österrike blev medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995. I Österrike är de skyldigheter som följer av direktiv 79/409/EEG förbundsländernas ansvar.

Wien

Följande lagstiftning avseende direktiv 79/409/EEG gäller i förbundslandet Wien 1995:

1. Lagen av den 19 oktober 1984 om skydd och förvaltning av naturen (Wiener Naturschutzgesetz 1984) (LGBI. 6/1985)

2. Förordningen av den 12 februari 1985 om skydd av växter och vilda djur (Erste Wiener Naturschutzverordnung) (LBGI 7/1985)

3. Lagen om reglering av jakt (Wiener Jagdesetz) (LBGI. 6/1948)

4. Förordningen om jaktsäsongens slutdatum för arter som får jagas (LGBI. 26/1975)

Niederösterreich

Direktiv 79/409/EEG tillämpas i Niederösterreich genom:

1. Lagen om naturskydd i NÖ (LBGI. 5500)

2. Förordningen om skydd av växter och vilda djur (LGBI. 5500/2)

3. Lagen om jakt i NÖ (LBGI. 6500) och tillämpningsförordningarna (LBGI 6500/1)

Burgenland

I Burgenland fanns följande gällande lagstiftning 1995:

1. Den allmänna förordningen om bevarande av naturen av den 11 mars 1992 som omfattar bevarandet av viktiga livsmiljöer för växter och vilda djur och bevarandet av växt- och djurarter (LBGI. 24/1992)

2. Lagen av den 15 november 1990 om bevarandet av naturen och skyddet av Burgenlands landskap (LBGI. 27/1991)

3. Lagen av den 27 oktober 1993 som ändrar lagen av den 15 november 1990 (LBGI. 1/1994)

Oberösterreich

I Oberösterreich fanns följande gällande lagstiftning 1995:

1. Lagen från 1995 om bevarandet av naturen och skyddet av landskapen i Oberösterreich (LBGI. 37/1995)

2. Regeringens i Oberösterreich tillämpningsförordning av den 11 december 1995 i överensstämmelse med lagen om bevarandet av naturen och skyddet av landskap (LBGI. 110/1995)

3. Regeringens i Oberöstterreich tillämpningsförordning av den 7 maj 1990 om jaktsäsongens slutdatum för arter som får jagas (LBGI. 30/90)

Steiermark

I Steiermark nödvändiggjorde genomförandet av direktiv 79/409/EEG en anpassning av lagstiftningen. I juni 1995 kom en ny lag om bevarandet av naturen i Steiermark som beaktade kraven i fågeldirektivet samt direktiv 92/43/EEG.

Kärnten

I Kärnten har lagstiftningen ändrats så att den överensstämmer med direktiv 79/409/EEG genom följande:

1. Förordning LGBI 87/1995 om tillämpning av lagen om skydd av naturen i Kärnten (LGBI 54/1986)

2. Förordningen om skydd av djur (LGBI 3/1989)

3. Ändringen av LGBI. 108/1996 till jaktlagen från 1978.

Salzburg

I förbundslandet Salzburg fanns 1995 följande lagstiftning som avsåg bevarandet av naturen:

1. Lagen om bevarandet av naturen i Salzburg (LGBI. 1/1993 och LGBI. 65/1994)

2. Förordningen om skydd av plantarter (LGBI. 46/1994)

3. Förordningen om skydd av djurarter (LGBI. 12/1980 uppdaterad genom LGBI. 55/1981 och 10/1989)

4. Lagen om jakt (LGBI. 100/1993)

5. Förordningen om jaktsäsongens slutdatum (LGBI 33/1987)

Tyrolen

I Tyrolen fanns följande gällande lagstiftning 1995:

1. Lagen av den 18 mars 1991 om bevarandet av naturen i Tyrolen (LGBI. 29/1991)

2. Förordningen om bevarandet av naturen i Tyrolen av den 22 april 1975 som omfattar skyddet av vilda växter och djur som inte får jagas (LGBI 29/1975)

3. Lagen om jakt i Tyrolen (LGBI 60/1983) med sina ändringar (LGBI 68/1983) samt med tillämpningsförordningarna (LGBI 19/1995) och de ändrade tillämpningsförordningarna (LGBI 30/1996)

Vorarlberg

I Vorarlberg fanns följande gällande lagstiftning 1995:

1. Lagen av den 26 augusti 1969 om bevarandet av naturen i Vorarlberg (LGBI. 36/1969) ändrad den 18 maj 1988 genom lag (LGBI. 23/1988)

2. Förordningen om skyddet av vilda växter och vilda djur som inte får jagas (LGBI. 10/1979) ändrad genom förordning LGBI. 41/1988

3. Lagen om skydd av Vorarlbergs landskap (LGBI. 1/1982) ändrad genom lag LGBI 22/1988

Portugal

Genom lagdekret nr 224/93 införlivas ändringarna till bilaga I i fågeldirektivet i den nationella lagstiftningen (se 91/244/EEG). De införlivanden som är nödvändiga efter ändringen av bilaga II (se 94/24/EEG) till fågeldirektivet håller på att förberedas.

Sverige

Sverige är medlem i Europeiska unionen sedan den 1 januari 1995. Arbetet med att förbereda den svenska lagstiftningen för att den skall uppfylla gemenskapslagstiftningens krav vad gäller miljön hade påbörjats några år tidigare.

Vad gäller bestämmelserna i direktiv 79/409/EEG anser de svenska myndigheterna att dessa i mycket stor utsträckning redan har införlivats i den befintliga svenska lagstiftningen. Arbetet med att komplettera lagstiftningen, med beaktande av direktivet om skydd av fåglar, påbörjades 1994. De viktigaste svenska bestämmelserna inom detta området är följande:

- Naturvårdslagen och naturvårdsförordningen.

- Jaktlagen och jaktförordningen.

- Lagen om skötsel av jordbruksmark.

- Skogsvårdslagen.

- Lagen om hushållning med naturresurser.

- Naturvårdsverkets jaktkungörelse (SNFS 1994:3).

- Lagen om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.

Finland

Finland blev medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995. Från och med detta datum blev bestämmelserna i fågeldirektivet 79/409/EEG och direktiv 94/24/EEG om ändring av bilaga II till direktiv 79/409/EEG bindande. Fågeldirektivet har tjänstgjort som grunden för utarbetandet av den finska lagstiftningen även innan Finland blev medlem i unionen.

Den 1 januari 1995 trädde naturskyddslagen (Finlands författningssamling 71/23, ändrad och delvis omarbetad flera gånger) i kraft. Uppgiften för arbetsgruppen för denna lag, som infördes den 17 mars 1993 genom miljöministeriet, var att förbereda ett förslag till fullständig omarbetning av naturskyddslagen. Inget definitivt beslut hade ännu fastställts vid tidpunkten för Finlands anslutning till Europeiska unionen och arbetsgruppen hade till uppgift att beakta de skyldigheter som följde av ett eventuellt medlemskap inom ramen för den finska lagstiftningen om naturvård. Den 29 december 1994 lämnade arbetsgruppen fram sin rapport som innehöll ett förslag till en lag om att genomföra direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar.

Förenade kungariket

Ingen ny lagstiftning har införts under den aktuella perioden.

På EU-nivå kan nämnas att avtalet om skydd av afrikanska och euroasiatiska flyttande vattenfåglar (AEWA) förbereddes under den aktuella perioden. Detta avtal faller inom ramen för Bonn-konventionen och undertecknades i juni 1995 av 53 länder i utbredningsområdet, bland andra länderna i Europeiska unionen och gemenskapen.

4.3 Ändringar i medlemsstaternas jaktbestämmelser, avseende antal arter som får jagas, jaktsäsongens begynnelse- och slutdatum, och områden där det är förbjudet att jaga.

Alla fågelarter omfattas inte av alla bestämmelser i artikel 5 i direktivet. Beroende på populationsnivå, geografisk spridning och tendenser i reproduktionstakten i hela gemenskapen får 24 arter (bilaga II/1) jagas i överensstämmelse med lagstiftningen i medlemsstaterna. 56 andra arter (bilaga II/2) får endast jagas i vissa länder. Ingen av dessa arter får emellertid jagas under de olika häckningssäsongerna. Beträffande flyttfåglar gäller detta förbud även under återvändandet till häckningsplatserna.

På EU-nivå har det blivit nödvändigt med en anpassning av bilaga II (se direktiv 94/24/EEG [11]) till fågeldirektivet. Vissa kråkfåglar, vissa måsfåglar och staren har lagts till bilaga II/2.

[11] EGT L 164, 30.6.1991, s. 9.

Efter de ändringar som har införts genom direktiv 94/24/EEG, ändrat genom direktiv 79/409/EEG, ser de konsoliderade bilagorna II.1 och II.2 till direktivet vid utgången av den aktuella perioden ut på följande sätt:

Tabell 1. Bilaga II.1 i ändrad form

>Plats för tabell>

(1) de populationer som anges här är vilda populationer av arten Columba livia och inte populationer som härstammar från tama duvor

* arten förekommer i medlemsstaten och får jagas där i enlighet med artikel 7.3

>Hänvisning till>

arter för vilka det finns en jaktsäsong i medlemsstaten under slutet av den berörda perioden

Tabell 2. Bilaga II.2 i ändrad form

>Plats för tabell>

* enligt artikel 7.3 får medlemsstaterna tillåta jakt av dessa arter

*M endast hanar

>Hänvisning till>

arter för vilka det finns en jaktsäsong i medlemsstaten under slutet av den berörda perioden

Artikel 6 Tillstånd att saluföra de arter som nämns i bilaga III, del 2

De nödvändiga villkoren är fortfarande uppfyllda i samtliga medlemsstater och ingen ändring i lagstiftningen har gjorts under den aktuella perioden. I Förenade kungariket granskades kontrollföreskrifterna 1993 och 1994. Denna genomgång visade att målen för kontrollerna (skyddet av vilda arter och upprätthållandet av rättigheterna för personer som lagligen säljer döda fåglar) skulle uppnås på ett effektivare sätt genom ett allmänt tillståndssystem. I Sverige innehåller artikel 1 i lagen (SFS 1994 :1818) en bestämmelse enligt vilken regeringen får meddela de nödvändiga föreskrifterna, men dessa har inte meddelats förrän efter den aktuella perioden. I Finland får arter av det inhemska vilt som redovisas i bilaga III till direktivet saluföras med undantag för Anser albifrons, Aythya marila, Melanitta nigra, Pluvialis apricaria, Lymnocriptes minimus och Gallinago gallinago.

Artikel 7 Saluförande, jaktmedel och fångstmetoder

De viktiga förändringar som har trätt i kraft under de tre aktuella åren i förteckningen över fågelarter som får jagas och av jaktsäsongerna beskrivs för varje enskild medlemsstat och för de nya medlemsstaterna beskrivs det aktuella läget för lagstiftningen.

Belgien

Det har inte gjorts någon betydande förändring jämfört med föregående period.

Danmark

Ingen information om denna punkten i rapporten.

Tyskland

Det har inte gjorts någon förändring jämfört med föregående period.

Grekland

Varje år, vanligtvis i juli, offentliggör jordbruksministeriet "den årliga jaktförordningen" i vilken jaktsäsongerna på nationell nivå fastställs. 1993 togs samtliga arter av gäss (Anser spp. och Branta spp.) bort från förteckningen över arter som får jagas i Grekland. Detta beslut ledde till att arterna Anser fabalis och Anser albifrons togs bort från förteckningen. De övriga arterna av gäss som regelbundet iakttas i Grekland var redan skyddade.

1994 gällde den huvudsakliga förändringen förkortningen av jaktsäsongen, med slutdatum den 28 februari i stället för som tidigare den 10 mars. Samma år togs snatteranden Anas strepera bort från förteckningen över arter som får jagas. Fyra arter har lagts till denna förteckning (det handlar om Pica pica, Corvus monedula, C. corone och Sturnus vulgaris) till följd av en ändring av bilaga II (se 94/24/EEG) till fågeldirektivet.

Spanien

På medlemsstatsnivå har det inte gjorts någon förändring jämfört med föregående period.

Frankrike

Två betydande förändringar har gjorts under den aktuella perioden.

- Tillämpningsföreksrifterna av direktiv 79/409/EEG i Frankrike grundas på en spridning av jaktsäsongsslutdatumen under februari månad. Efter det att dessa tillämpningsföreskrifter har ifrågasatts flera gånger lades det fram ett förslag till en lag för det franska parlamentet den 15 juli 1994 (lag nr 94/591).

- Efter ändringen av bilaga II till direktiv 79/409/EEG genom direktiv 94/24/EG upphävdes artikel R. 227-27 i jordbrukslagen 1994. Arterna Sturnus vulgaris, Pica pica, Corvus frugilegus, Corvus corone, och Garrulus glandarius som berördes av denna artikel anses numera vara arter som får jagas och de omfattas således av jaktförordningen.

Irland

Det har inte gjorts någon förändring jämfört med föregående period.

Italien

Det har inte gjorts någon betydande förändring jämfört med föregående period.

Luxemburg

Det har inte gjorts någon förändring jämfört med föregående period.

Nederländerna

Det har inte gjorts någon förändring jämfört med föregående period.

Österrike

Österrike blev medlem i Europeiska unionen 1995. Det aktuella läget för lagstiftningen, särskilt vad gäller jakt, beskrivs nedan under punkt 4.2.

Portugal

Genom lagdekret nr 224/93 av den 18 juni ändras förteckningen över de arter som förekommer i förteckningen över arter som får jagas och därigenom införlivas i den nationella lagstiftningen de ändringar som har gjorts till direktiv 79/409/EEG genom direktiv 91/244/EEG.

Sverige

Sverige blev medlem i Europeiska unionen 1995. I den nationella jaktförordningen fastställs de perioder under vilka jakt tillåts i de olika regionerna i landet. Vad gäller fåglar skiljer man på allmän jakt och skyddsjakt. De perioder under vilka den allmänna jakten är tillåten anges i bilaga 1 till förordningen. Perioderna för skyddsjakten, som syftar till att undvika skador orsakade av vilt, anges i bilaga 4. Efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen ändrades bilaga 1 till artikel 1 i jaktförordningen på följande sätt: sommarjakten av Scolopax rusticola förbjuds hädanefter, begynnelsedatumet för denna har skjutits upp till den 21 augusti, begynnelsedatumet för jakten av Columba palumbus har senarelagts från den 1 augusti till den 1 september. Corvus corone, Corvus monedula och Pica pica som tidigare fick jagas under hela året får hädanefter inte jagas mellan den 1 augusti och den 15 april. Begynnelsedatumet för jakten av Corvus frugilegus har senarelagts från den 10 maj till den 1 augusti. Den allmänna jakten av Phalacrocorax carbo och av Corvus corax har avskaffats.

Finland

Finland blev medlem av Europeiska unionen den 1 januari 1995. Den nya finska jaktlagen (Finlands författningssamling 615/93) trädde i kraft den 1 augusti 1993 och vid utarbetandet av denna lag har man tagit hänsyn till fågeldirektivet.

Bland de arter som räknas upp i bilaga II/1 till direktiv 79/409/EEG förekommer inte Alectoris graeca eller Alectoris rufa i Finland, Anas strepera, Lymnocryptes minimus och Gallinago gallinago är skyddade i Finland.

Förenade kungariket

Det har inte gjorts någon betydande förändring jämfört med föregående period.

En undersökning har gjorts för att mäta vilken inverkan som ett genomförande av det förslag till ändring av artikel 7 som kommissionen har framställt skulle få. Denna ändring syftade till att förlänga jaktperioden (senareläggning av slutdatumet för jakten). JNCC och DOE visade för överhusets ad hoc-kommitté, att detta förslag skulle kunna få skadliga effekter på de brittiska populationerna av vissa arter av flyttfåglar. Rapporten från överhusets kommitté upprepar bevarandeargumenten och rekommenderar att gemenskapens förslag dras tillbaka.

I september 1995 inleddes regeringens åtgärd som syftar till att förbjuda användandet av blyhagel vid jakt i alla våtmarker från och med september 1997.

Artikel 8 : Läget för lagstiftningen vad gäller bilaga IV till direktivet.

På det hela taget har medlemsstaterna antagit de nödvändiga åtgärderna och ofta har de gjort det innan direktivet har trätt i kraft. I medlemsstaternas rapporter nämns inga viktiga ändringar. Det bör emellertid noteras att bestämmelserna i artikel 8 formellt införlivades i den tyska lagstiftningen i juli 1994.

4.4 Viktiga undantag i skyddssystemet som har dykt upp under den aktuella perioden, eller som har strukits eller ändrats (artikel 9).

En årlig sammanfattning av rapporterna i artikel 9 som har tillhandahållits av medlemsstaterna har sammanställts för de tre aktuella åren.

Tabell 3. Antal undantag per medlemsstat

>Plats för tabell>

* Alla medlemsstater har skickat sin årliga rapport till kommissionen. Österrike, Sverige och Finland blev medlemmar i Europeiska unionen 1995.

Ansträngningar har gjorts för att förenkla och likrikta det förfarande för att meddela undantag som fastställs i artikel 9 till direktiv 79/409/EEG. Ett informationssystem har utvecklats av "JNCC support unit" [12] med ekonomiskt stöd av kommissionen. Detta system för registrering och redovisning innehåller en databas med samtliga undantag som medlemsstaterna har meddelat kommissionen.

[12] Joint Nature Conservation Committee är den myndighet i Förenade kungariket som ansvarar för fågeldirektivet.

5. Forskning och kompletterande åtgärder (artiklarna 10, 11, (13 och 14))

5.1 Målen i dessa artiklar

- Skyddet av arter innebär mycket ofta skötsel av deras livsmiljöer. En sådan skötsel förutsätter goda kunskaper om de faktorer som påverkar, eller som ibland bestämmer förekomsten av en art eller en grupp arter i en given livsmiljö. Denna kunskap, vilken är ett resultat av noggrann observation och metodisk forskning, är fortfarande ofta ofullständig och kan förbättras. I detta sammanhang är den vetenskapliga forskning som utgör grunden för en ändamålsenlig skötsel av fågelpopulationer och av deras livsmiljöer en stöttepelare för det generella systemet för bevarande av vilda fåglar. Utvecklingen av detta system och dess samordning mellan medlemsstaterna förtjänar därför att stimuleras. I artikel 10 i direktivet föreskrivs därför att medlemsstaterna skall utföra forskningsarbete för skydd, skötsel och utnyttjande av fågelpopulationerna. I bilaga V till direktivet fastställs en prioriteringslista vad gäller detta.

- Medlemsstaterna är skyldiga att kontrollera införandet av varje art av vilda fåglar som inte förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium för att försäkra sig om att ett sådant införande inte skadar den lokala floran och faunan. Medlemsstaterna är skyldiga att rådfråga kommissionen om varje förslag till införande. Genom artikel 11 skyddas därför den vilda floran och faunan i sin helhet mot olämpliga införanden av främmande fåglar i unionen.

5.2 Forskning och nödvändigt arbete som måste utföras av kommissionen

Främjande av forskning och åtgärder för skydd, skötsel och exploatering av alla de fågelarter som omfattas av artikel 1.

Under den aktuella perioden och tack vare ekonomiskt stöd från ett Life Nature-projekt på tre år har BirdLife International i samarbete med Wetlands International utarbetat åtgärdsplaner på gemenskapsnivå för 23 arter som är allmänt hotade och som förekommer i Europa. Dessa planer offentliggjordes i oktober 1996 av Europarådet (1997 för den franska översättningen [13]). I åtgärdsplanerna tillhandahålls information om deras status, ekologi, hoten och om pågående bevarandeåtgärder. De gör det möjligt att tydligt definiera mål för bevarandet och ett program för prioriterade åtgärder för varje art. Dessa 23 arter förekommer även bland de arter som anses som prioriterade inom ramen för finansstadgan för LIFE-Nature. 25 projekt som är inriktade på de mest brådskande åtgärderna för dessa arter har redan erhållit ekonomiskt stöd från LIFE och dess föregångare (se tabell 4).

[13] Heredia B., L. Rose & M. Painter (Eds). 1997. Globalt hotade fåglar i Europa. Skydds- och vårdsplan, Publikation Europarådet, Strasbourg 1996.

Tabell 4. Ekonomiskt stöd från LIFE [14] och dess föregångare (ACE och ACNAT [15])för de 23 fågelarter som är allmänt hotade i Europa (från « Åtgärdsplaner för fågelarter som är allmänt hotade i Europa » i informationsbrevet för Natura 2000 2 december 1996).

[14] LIFE-Nature är det ekonomiska instrument som stöder Europeiska unionens miljöskyddspolitik.

[15] ACE = Gemenskapsåtgärd för miljön (Action Communautaire pour l'environnement) och ACNAT = Gemenskapsåtgärd för naturen (Action Communautaire pour la Nature) var de finansieringsinstrument som föregick LIFE-Nature.

>Plats för tabell>

NB : vissa av de arter som förekommer i tabellen har även indirekt dragit fördel av medlen för LIFE inom ramen för de projekt vars främsta mål avsåg andra arter eller livsmiljöer.

Under den aktuella perioden har även Ornis-kommittén beslutat att genomförandet av skötselplanerna för de arter som får jagas och som har dålig bevarandestatus skulle prioriteras. De första delarna som gör det möjligt att utarbeta dessa skötselplaner har sammanställts under denna perioden.

5.3 Forskning och nödvändigt arbete som utförs av medlemsstaterna

Information som medlemsstaterna har skickat sammanfattas nedan.

Belgien

- Fortsatt långsiktig forskning (särskilt ringmärkning).

- Forskningsöverenskommelsen som syftar till att definiera rekommendationer för en mer rationell uppfödning av fåglar som är utsatta för fångst så att dessa arters fortplantning i fångenskap förbättras samt för att minska antalet vilda exemplar som fångas har förlängts under den aktuella perioden.

Tyskland

Arbetet och forskningen bedrivs på förbundslandsnivå (se bilaga 4 till Tysklands rapport). Det omfattar bland annat:

- program för bevarande och återställande av livsmiljöer som är viktiga för arterna i bilaga I (t.ex. Nationalpark Wattenmeer),

- räddningsplaner för hotade arter (till exempel Ciconia ciconia ), samt

- ett fortsatt bedrivande av program för långsiktig forskning, bland annat ringmärkning av fåglar.

Grekland

- Fortsatt långsiktig forskning (t.ex. ringmärkning och en vinterräkning av vattenfåglar).

- Vetenskapliga studier om ekologin och bevarandet av hotade arter som till exempel Pelecanus crispus och P. onocrotalus, Falco eleonorae, Puffinus yelkouan, Calonectris diomedea.

- Inventering av populationerna av Falco naumanni.

- Brådskande åtgärder för skydd av Numenius tenuirostris.

Spanien

Ett antal studier och uppföljningar av fågelpopulationerna har genomförts i Spanien mellan 1993 och 1995 både på central naturvårdsmyndighetsnivå samt på självstyrande regionsnivå:

- Studie om influensans inverkan på populationerna av kaniner, det huvudsakliga bytet för flera rovfåglar

- Spridningen av unga Aquila adalberti

- Spridningen av Hieraaetus fasciatus

- Blyförgiftning hos vattenfåglar

- Bevarandeplan för Gypaetus barbatus

- Fortplantningsstrategin hos Otis tarda och Tetrax tetrax

- Analys av läget för Pterocles sp. i Spanien

Frankrike

De genomförda åtgärderna omfattar:

- Studier över läget för populationerna och förflyttningar av hotade arter (t.ex. Ciconia nigra, Ciconia ciconia, Phoenicopterus ruber, Lanius minor, Branta bernicla, Crex crex, Grus grus).

- Program för återföring och förstärkning av rovfågelpopulationer, särskilt gamar (Gypaetus barbatus, Gyps fulvus, Aegypius monachus och Neophron percnopterus) samt förberedande av ett projekt för fortplantning i fångenskap för Hieraaetus fasciatus.

- Program för övervakning av områden för rovfåglar som är allmänt hotade samt uppföljning och räddning av kullar av Circus spp i jordbruksmiljö.

- Förvaltningsåtgärder för livsmiljön för Grus grus, Sterna spp., Crex crex, genomförande av en åtgärdsplan för Athene noctua.

- Åtgärder för att skrämma och begränsa inverkan av Phalacrocorax carbo, Larus argentatus i Bretagne, Branta bernicla.

- Inventeringar av övervintrande änder och vadare. För änderna har det även gjorts en analys av fortplantningskronologin.

- Inventeringar av fortplantningspopulationer av Scolopax rusticola och Alaudidae, Colombidae, Turdidae.

- För olika arter av Gallinacae (Alectoris graeca, Perdix perdix pyrenaica) och av Tétraonidae (Tetrao urogallus, Tetrao tetrix, Bonasa bonasia och Lagopus mutus) genomförs åtgärdsplaner som syftar till att upprätthålla och bevara populationerna.

Irland

Vissa specifika åtgärder har genomförts i Irland under perioden 1993-1995. De handlar om:

- bevarandet av tärnor, särskilt Dougall-tärnan (Sterna dougalli) vars antal i Irland (616 par 1995) är av internationell betydelse,

- införandet av en brådskande räddningsplan kornknarren (Crex crex),

- kontrollen av störningsfaktorer, förbättringen av matvanorna för den grönländska underarten av bläsgåsen (Anser albifrons flavirostris) tillsammans med utnämnandet av särskilda skyddsområden i Wexford county och upprätthållandet av jaktförbudet har fört med sig en ökning i antalet för denna art,

- åtgärder avseende rapphönan (Perdix perdix), varav endast två livskraftiga kärnor finns kvar i Irland, och som har varit föremål för statsunderstödd forskning. På grundval av denna studie har en nationell bevarandestrategi utvecklats.

Luxemburg

De åtgärder som genomförs består av följande:

- Ringmärknings- och inventeringsåtgärder (på frivillig bas: punktinventarier av inhemska arter och arter av flyttfåglar samt fortsättning av markobservationer för att inleda granskningen av en atlas över häckfåglar varav den första versionen härstammar från 1984).

- Stöd för köp av mark (120 hektar förvärvade mellan 1993 och 1995) och förvaltningen av reservaten.

- Införande av en svart lista för fåglarna.

- Pilotprojekt för att rädda våtområdena: kompensation till deltagande jordbrukare.

- Pilotprojekt, åtgärdsplaner och räddningsprogram för hotade arter (Perdix perdix, Ciconia nigra, Crex crex).

- Åtgärder för skötsel och räddning av livsmiljöer (småskog för Bonasa bonasia och håligheter i träden för Picidae och andra arter som bor i träd).

Nederländerna

- Ett bidrag, huvudsakligen ekonomiskt, gavs till bevarande- och skötselprojekt för arter i bilaga I till direktivet.

- 1994 påbörjades en ny svart lista över fåglar.

- Programmen för övervakning av häck- och flyttfåglar samt programmen för forskning genom ringmärkning av fåglar har fortsatt.

Finland

- En studie över utvecklingen av populationerna för alla fågelarter, inbegripet ringmärkning, har organiserats av Naturhistoriska Museet.

- Finlands miljöcentral för ett register över hotade arter. Amatörornitologföreningarna bidrar till dessa program. De ombesörjer dessutom driften av ett tiotal fågelobservationsstationer, där man studerar flyttningarna och där man ringmärker fåglarna.

- Arbetet med inventering av områden som är viktiga för fåglarna (Important Bird Areas) påbörjades 1995 i sammanslutningen för amatörornitologiska föreningar.

- En övervakning av antalet arter vilt och en vittomfattande forskning om deras ekologi genomförs av Vilt-och fiskeriforskningsinstitutet.

- Särskilda uppföljningsprogram över vissa hotade arter (Haliaeetus albicilla, Falco peregrinus, Dendrocopos leucotos och Anser erythropus) genomförs av flera grupper, vilka samordnas av den finska sektionen av Världsnaturfonden (WWF).

- Den myndighet som ansvarar för skogar ombesörjer en årlig uppföljning av fortplantningsframgången för Aquila chrysaetos.

- Uppföljningar över ekotoxiciteten för vilda fåglar genomförs av Veterinärmedicinska högskolan och Institutet för veterinärmedicinsk forskning.

Förenade kungariket

JNCC (Joint Nature Conservation Committee) och de tre regionala myndigheterna har fortsatt sina forskningsåtgärder om bevarande och skötsel av fågelpopulationer.

- Dessa åtgärder inkluderar en långsiktig uppföljning av fågelpopulationerna (inklusive bland annat Common Bird Census, Waterways Birds Survey, räkningen av vattenfåglar, uppföljningen av sällsynta häckfåglar, ringmärkning av fåglar etc.).

- Den nya atlasen över häckfåglar "The new Atlas of Breeding Birds in Britain and Ireland : 1988-1991" publicerades 1993. Denna atlas använder sig av samma rutor på 10 x 10 km som de som användes för atlasen från 1968-1972. Detta gör det möjligt att jämföra läget mellan dessa två perioder och visar att det för ett antal arter har ägt rum betydande förändringar vad gäller myckenhet och spridningsområden.

- Ett uppföljningsprogram för populationerna av havsfåglar har fortsatt under hela perioden.

- Ett antal andra särskilda forskningsstudier om ekologin, populationsdynamiken samt analyser över arternas bevarandebehov har även genomförts.

5.4 Införande av fågelarter som inte förekommer naturligt inom medlemsstaternas europeiska territorium.

Den information som medlemsstaterna har tillhandahållit sammanfattas nedan.

Tyskland

Det har inte förekommit något avsiktligt införande av icke inhemska fågelarter i Tyskland mellan 1993 och 1995.

Grekland

Det har inte förekommit något införande av exotiska arter i Grekland mellan 1993 och 1995.

Spanien

Flera arter har införts av jaktskäl. Det handlar särskilt om Phasianus colchicus och Coturnix japonica i ett antal regioner, samt av Francolinus francolinus, Lophoryx californica och Colinus virginianus i Balearerna samt av Perdix perdix (populationsförstärkning) i Baskien.

En sydamerikansk art av papegoja Myopsitta monachus har etablerat sig utan att avsiktligt ha blivit införd. Det verkar ha lett till problem, särskilt i Balearerna och i Katalonien.

Sverige

Det nämns inget om avsiktligt införande av någon exotisk art i Sverige under perioden (1995).

Finland

I lagstiftningen förbjuds införandet både av arter av viltfåglar och av arter av skyddade fåglar utan tillstånd från de behöriga myndigheterna. I rapporten nämns inget om tillstånd av denna typ för den aktuella perioden (1995).

Förenade kungariket

Det har inte förekommit något införande av exotiska arter i Förenade kungariket under perioden.

En studie över den eventuella ekologiska inverkan av Branta canadensis på den inhemska faunan och floran har genomförts av DOE.

En forskningsstudie om genomförbarheten av de metoder som används för att kontrollera populationerna av Oxyura jamaicensis har finansierats. Denna forskning har visat ett det finns ett antal sätt att kontrollera populationerna av Oxyura jamaicensis och att de populationskontroller som tillämpas under häckningssäsongen är mest effektiva. De effektivaste metoderna provades på regionalnivå 1995.

Nödvändigheten av att samla in information om exotiska arter har beaktats och JNCC försöker samla in denna typ av information via de nationella ornitologiska organisationerna. De framtida resultaten av dessa undersökningar kommer göra det möjligt att bättre uppfylla skyldigheterna i artikel 11 i direktivet.