52000DC0105

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN om genomförandet av förordning (EEG) nr 3118/93 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade (CABOTAGE) - ANDRA RAPPORTEN

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

om genomförandet av förordning (EEG) nr 3118/93 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade (CABOTAGE)

ANDRA RAPPORTEN

0. Inledning

0.1. Denna rapport utgör en uppföljning av rapport KOM(1998) 47 slutlig av den 4 februari 1998 som omfattar användningen av cabotagetillstånd fram till slutet av år 1995. I denna andra rapport utvidgas analysen till att omfatta perioden fram till slutet av juni 1998 då de kvantitativa restriktionerna för cabotageverksamheten upphörde att gälla i enlighet med artikel 12.2 i rådets förordning nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 [1]. (Det är värt att notera att restriktionerna för cabotage inom Beneluxländerna hade upphört att gälla redan år 1992).

[1] EGT L 279, 12.11.1993, s. 1.

0.2. Cabotageordningens geografiska omfattning förblir densamma som för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och upphävandet av de kvantitativa restriktionerna gäller för hela EES. Slutligen kan påminnas om att Österrike, som inte omfattades av det system som gällde i EES i juli 1994, omfattades av cabotageordningen först i januari 1997, i enlighet med protokoll nr 9 i anslutningsfördraget [2] enligt vilket Österrike anslöt sig till gemenskapen.

[2] EGT C 241, 29.8.1994, s. 361.

0.3. Denna rapport består av fem delar. I den första delen diskuteras de uppgifter som lämnats in i enlighet med förordningarna om cabotageverksamhet. Den andra delen innehåller en analys av de uppgifter som lämnats in i enlighet med förordningarna om cabotageverksamhet mellan juli 1990 och juli 1998. I den tredje delen görs preliminära iakttagelser om uppgifterna om cabotageverksamhet från urvalsundersökningarna om vägtransporter. Den fjärde delen innehåller vissa slutsatser. I den femte delen ges slutligen rekommendationer för den framtida övervakningen av cabotageverksamheten.

0.4. Denna rapport är utarbetad i enlighet med artikel 11 i förordning 3118/93 som innehåller krav på att kommissionen skall avge rapport till rådet om genomförandet av denna förordning vartannat år. För att få en fullständig och jämförbar rapport gäller referensperioden från införandet av cabotageverksamheten (inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 4058/89) [3] dvs. från början av juli 1990 till upphävandet av de kvantitativa restriktionerna i slutet av juni 1998. Såsom i den föregående rapporten KOM (1998)47 omfattar denna rapport EES-området, och ett exemplar av rapporten kommer även denna gång att sändas till EES-rådet för information.

[3] EGT L 390, 30.12.1989, s. 1.

1. Uppgifter som erhållits i enlighet med förordningarna om cabotageverksamhet

1.1. Enligt förordningarna 4058/89 och 3118/93 skall loggböcker följa med cabotagetillstånden (fram till slutet av juni 1998). Dessa loggböcker omfattade de uppgifter som helt utgjorde grunden för sammanställningen av statistik om användningen av cabotagetillstånd. Avskaffandet av tillstånden resulterade i att de tillhörande loggböckerna också avskaffades. Rådet angav dock tydligt i artikel 12.3 andra stycket i förordning 3118/93 att övervakningen av cabotageverksamheten bör upprätthållas efter avskaffandet av tillstånden i slutet av juni 1998. Således krävdes en ny typ av uppgiftsinsamling efter juni 1998. Lyckligtvis uppstod detta behov samtidigt som översynen av "vägstatistikdirektivet" (rådets direktiv 78/546/EEG av den 12 juni 1978 [4] ändrat genom rådets direktiv 89/462/EEG av den 18 juli 1989 [5]) nästan var slutförd. Denna översyn ledde till antagandet av rådets förordning (EG) nr 1172/98 av den 25 maj 1998 [6] enligt vilken bl.a. de typer av resor som skall omfattas i urvalsundersökningarna om vägtransporter utvidgades till att omfatta cabotageverksamhet. Mer ingående information om de uppgifter om cabotageverksamhet som samlats in genom urvalsundersökningarna om vägtransporter ges i avsnitt 3.

[4] EGT L 168, 26.6.1978, s. 29.

[5] EGT L 226, 3.8.1989, s. 8.

[6] EGT L 163, 6.6.1998, s. 1.

1.2. Inom ramen för gemenskapens olika styrmedel måste varje land varje kvartal anmäla uppgifter till kommissionen om "ton" och "ton per kilometer" som avser cabotagetransporter som utförs av landets egna transportföretag med separata uppgifter för varje (annan) EES-stat som är partner där transporter skulle kunna utföras.

1.3. Såsom i den föregående rapporten, KOM(1998) 47, har uppgifterna för varje kvartal samlats in två gånger per år och analysen är begränsad till "ton per kilometer" (tkm). Dessutom har samma ordningsföljd för staterna bibehållits från den föregående rapporten för att underlätta jämförelser med tabeller och uppställningar i denna rapport: "Tyskland (D), Frankrike (F), Italien (I), Nederländerna (NL), Belgien (B), Luxemburg (L), Förenade kungariket (UK), Irland (IRL), Danmark (DK), Grekland (GR), Spanien (E), Portugal (P), Island (IS), Norge (N), Finland (FIN), Sverige (S), Liechtenstein (FL), Österrike (A)".

1.4. Bästa tillvägagångssätt var att dela in den föregående rapporten i två perioder, dvs. den "första perioden" (juli 1990 - juni 1994) och den "andra perioden" (juli 1994 - december 1995) när cabotageordningen utvidgades till att omfatta EES (med undantag av Österrike). Det är lämpligt att i denna rapport ytterligare definiera den "tredje perioden" som "januari 1996 - juni 1998" och "hela perioden" som "juli 1990 - juni 1998" för att kortfattat kunna beskriva utvecklingen tidsmässigt.

1.5. De uppgifter som staterna har anmält för den tredje perioden är fullständiga med nedanstående undantag:

Spanien: Inga uppgifter har inlämnats.

Frankrike: Uppgifter för första halvåret 1998 saknas.

För att minska svårigheterna med tolkningen av resultaten har de uppgifter som saknas uppskattats. Uppskattade värden för de stater som anmält uppgifter är i allmänhet markerade med kursiv stil i tabellerna. Detta gäller inte i de stora uppställningarna tabellerna 7 och 8.

1.6. I denna rapport används även tkm-uppgifterna om inrikes- och utrikestransporter från de "urvalsundersökningar om vägtransporter" som erhållits från andra källor. Dessa uppgifter krävs för beräkningen av följande:

(a) "Marknadsandelen", dvs. "cabotaget i en stat" uttrycks i procent av motsvarande "inrikestransporter i samma land".

(b) "Verksamhetsandelarna", dvs. "cabotage som utförs av transportföretag i en stat som anmält uppgifter" uttrycks i procent av "utrikestransporter utförda av transportföretag i samma stat" (endast transportföretag med internationella tillstånd får utföra cabotage).

1.7. I motsats till den föregående rapporten anses emellertid i denna rapport inrikes- (och utrikes)transporter, förutom transportföretag som endast utför "yrkesmässig trafik", även omfatta operatörer som utför transporter "för egen räkning". Det finns två skäl för detta. För det första, cabotageordningen utvidgades genom kommissionens förordning (EG) nr 792/94 av den 8 april 1994 [7] till att omfatta operatörer som utför transporter "för egen räkning". För det andra, det arbete som nyligen utförts vad beträffar framtagandet av mer konsekventa tidsperioder för uppgifter om inrikes- (och utrikes)transporter har inriktats på uppgifter från både transportföretag som endast utför "yrkesmässig trafik" och operatörer som utför transporter "för egen räkning" och inte på en uppdelning mellan de två.

[7] EGT L 92, 9.4.1994, s. 13.

2. Analys av de uppgifter som inlämnats inom ramen för förordningarna om cabotageverksamhet mellan juli 1990 och juni 1998

2.1. Av tabell 5 framgår att det cabotage som anmäldes inom ramen för cabotagetillstånd uppgick till 10,5 miljarder tkm under hela perioden (juli 1990 - juni 1998). Inrikestransporterna för de stater där tillstånd för cabotage beviljades vid denna tidpunkt uppgick till 6 400 miljarder tkm under samma period. Följaktligen svarade cabotaget för en marknadsandel på i genomsnitt endast 0,164 % (eller 1/600) av inrikestransporterna under hela perioden (se tabellerna 5 och 6). Utrikestransporterna uppgick (också angivet i tkm) under hela perioden till ungefär en fjärdedel av inrikestransporterna. Således motsvarade cabotaget i genomsnitt 0,66 % (eller 1/150) av de internationella transportföretagens verksamhet under hela perioden.

2.2. Främst på grund av den snabba ökningen av antalet cabotagetillstånd (från 15 298 för perioden "juli 1990 till juni 1991" till 85 098 under 1997) sexdubblades cabotaget från 176 miljoner tkm under det andra halvåret 1990 (352 miljoner tkm per år) till 2 224 miljoner tkm under 1997 (se tabell 3).

2.3. Trots ytterligare en ökning på 30 % av antalet cabotagetillstånd under det första halvåret 1998 (jämfört med både det första och det andra halvåret 1997) anmäldes en liten absolut minskning till 1 010 miljoner tkm under det första halvåret 1998 (2 020 miljoner tkm per år). Detta anses bero på att staterna har anmält alltför låga värden under nämnda halvår, antagligen på grund av att transportföretagen visste att de inte skulle behöva motivera sitt behov av tillstånd under de påföljande kvartalen för de berörda myndigheterna (för ytterligare kommentarer om anmälandet av för låga värden se punkt 3.7 - 3.9).

2.4. Medan inrikestransporterna endast ökade med ungefär 20 % mellan 1990 och 1998 framgår det av tabell 6 att den genomsnittliga marknadsandelen för cabotaget på de nationella marknaderna femdubblades från 0,05 % under det andra halvåret 1990 till 0,25 % under 1997. Den tydliga minskningen till 0,22 % under det första halvåret av 1998 anses bero på att för låga värden har anmälts (se även punkt 3.7 - 3.9). Trots att cabotageverksamheten motsvarade ungefär 0,2 % av de internationella transportföretagens verksamhet under det andra halvåret av 1990 ökade den på liknande sätt till ungefär 1 % under 1997.

2.5. Det genomsnittliga utnyttjandet av ett (tvåmånaders-)tillstånd anges i tabell 4 och uppgick till 30 800 tkm för hela perioden (juli 1990 - juni 1998). Det genomsnittliga utnyttjandet ökade snabbt från 23 000 tkm (andra halvåret av 1990) till 47 500 tkm (1993) men därefter minskade det stadigt till 26 100 tkm (1997) för att avsluta perioden med en kraftig minskning av det genomsnittliga utnyttjandet som då var 18 200 tkm (första halvåret av 1998). Även här anses minskningen när det gäller det genomsnittliga utnyttjandet delvis bero på att för låga värden har anmälts (se punkt 3.7 - 3.9).

2.6. Transportföretagen från Beneluxländerna har varit de mest aktiva på cabotagemarknaden. Av tabell 3 framgår att 58,7 % av allt cabotage utförs av transportföretag från Beneluxländerna (faktiskt stod nederländska transportföretag för hela 31,2 %) trots att de bara har ungefär 22,5 % av cabotagetillstånden (se tabell 2). Följaktligen kan man i tabell 4 se att det genomsnittliga utnyttjandet för transportföretagen från de tre Beneluxländerna under hela perioden varit mellan 70 200 och 86 900 tkm per tillstånd jämfört med 16 400 tkm per tillstånd för transportföretag från andra länder.

2.7. Andra länder med "aktiva" transportföretag på cabotagemarknaden var Sverige (5 % av allt cabotage i tkm, med 3,7 % av alla cabotagetillstånd, och ett genomsnittligt utnyttjande på 42 000 tkm), Frankrike (12,7 %, 10,6 % respektive 36 700 tkm) och Danmark (6,7 %, 7,6 % respektive 27 300 tkm).

2.8. Trots det relativt stora antal tillstånd som tilldelats Tyskland, Italien och Förenade kungariket (12,8 %, 10,6 % respektive 6,7 %) var dessa länders transportföretag inte aktiva på cabotagemarknaden i någon större utsträckning och kom endast upp i 5,3 %, 3,1 % respektive 3 % av marknaden. Detta visade sig också i ländernas låga genomsnittliga utnyttjande på 12 600, 9 100 respektive 14 000 tkm.

2.9 Endast 2 % av cabotaget utfördes av transportföretag från länder med "billig arbetskraft" (Grekland, Spanien och Portugal), trots det faktum att transportföretagen från dessa tre länder tilldelats nästan 16,2 % av cabotagetillstånden. De grekiska, spanska och portugisiska transportföretagens genomsnittliga utnyttjande av tillstånd har bara varit 20 tkm, 5 500 tkm respektive 3 700 tkm. Oron för att transportföretag från länder med "billig arbetskraft" skulle utsätta transportföretag i länder med "dyr arbetskraft" för "orättvis" konkurrens fortsatte alltså att vara obefogad.

2.10 Av tabell 5 framgår att 68,3 % av allt cabotage utfördes i Tyskland, den populäraste "partnerstaten", där siffrorna har ökat från 64 % (första perioden) till 73 % (andra perioden) men därefter har de minskat till 69 % (tredje perioden). Av tabell 6 framgår att cabotageverksamhetens marknadsandel av den tyska nationella marknaden har ökat från 0,12 % (andra halvåret 1990) till 0,75 % 1997 (för mer information se punkt 3.7 - 3.9). Eftersom de tyska transportföretagen endast utfört 5,3 % av allt cabotage är det uppenbart att Tyskland har en betydande negativ balans när det gäller cabotage.

2.11. Medan 12,6 % av cabotageverksamheten utfördes i Frankrike, som är den näst populäraste "partnerstaten" uppgick marknadsandelen till 0,21 % av den franska nationella marknaden 1997. Dessutom utförde de franska transportföretagen 12,7 % av allt cabotage, vilket innebar att det nästan blev en exakt "nollbalans" när det gäller cabotaget för Frankrikes del.

2.12. Den tredje populäraste "partnerstaten" var Italien där 6,9 % av allt cabotage utfördes. Eftersom de italienska transportföretagen var ganska inaktiva (de utförde endast 3,1 % av allt cabotage) hade Italien en negativ balans när det gäller cabotage.

2.13. De enda andra stater som hade en tydlig negativ balans när det gäller cabotage var Spanien, Grekland och Norge. Uppgifterna för Spanien skall dock betraktas med viss skepsis på grund av att det endast finns uppskattningar att tillgå för de spanska transportföretagen fr.o.m. 1996 och även precis dessförinnan tydde uppgifterna på att för låga värden hade anmälts. I Greklands fall berodde den negativa balansen på att de grekiska transportföretagen inte anmält att de utfört cabotage efter 1991. I Norges fall var marknadsandelen i Norge endast 0,25 % under det första halvåret 1998, trots att dubbelt så mycket cabotage hade utförts i Norge än vad som utförts av norska transportföretag.

2.14. Av tabell 7 framgår omfattningen av det cabotage som utförts av transportföretag från varje stat som anmält uppgifter (raderna i uppställningen) i varje partnerstat (kolumnerna i uppställningen) under den tredje perioden (januari 1996 - juni 1998). I tabell 8 ges motsvarande uppgifter för hela (åttaårs-)perioden (juli 1990 - juni 1998). I tabell 9 rangordnas de ledande transportföretagen (cabotage som utförs av transportföretag från en särskild stat som anmält uppgifter i en särskild partnerstat) för den första, den andra, den tredje och hela perioden (från juli 1990 till juni 1998).

2.15. De nederländska transportföretagen i Tyskland var i ledande ställning. De utförde 2 814 av 10 517 miljoner tkm under hela perioden på åtta år, dvs. 27 % av allt cabotage (dvs. av alla transportföretag i alla stater). De nederländska transportföretagen i Tyskland var ledande under alla tre perioder och de stod för 19 %, 31 % respektive 29 % av allt cabotage under dessa tre perioder.

2.16. Närmaste konkurrent var de belgiska transportföretagen i Tyskland som svarade för 10 % av allt cabotage (1 055 av 10 517 miljoner tkm). Medan de belgiska transportföretagen i Tyskland innehade en andraplats under den första och andra perioden (med 14 % respektive 11 %) svarade de endast för 7 % under den tredje perioden, vilket innebar att de förlorade sin placering till de luxemburgska transportföretagen i Tyskland (med 9 %) och de belgiska transportföretagen i Frankrike (med 8 %).

2.17. Andra beaktansvärda transportföretag under den tredje perioden var de svenska transportföretagen i Tyskland och de franska transportföretagen i Tyskland (vardera med ungefär 6,5 %).

3. Preliminära iakttagelser om uppgifterna om cabotageverksamhet från urvalsundersökningarna om vägtransporter

3.1. Kommissionen lade 1987 fram ett förslag (KOM(87) 548 slutlig av den 20 november 1987) att inbegripa cabotage i vägstatistikdirektivet (78/546), i vilket uttryckligen föreslås att cabotage skall inbegripas i de olika typer av resor (som anges i artikel 1 i direktivet) som bör omfattas av (urvals-) undersökningarna i enlighet med direktivet. Vid antagandet av direktiv 89/462 (enligt vilket direktiv 78/546 ändrades) uteslöt dock rådet uttryckligen cabotage på grundval av att det vid den tidpunkten fortfarande var "illegalt".

3.2. Utkastet till en andra ändring av vägstatistikdirektivet utarbetades under en längre tid och det var inte förrän den 25 maj 1998 som rådet formellt antog en förordning (1172/98) som ersatte vägstatistikdirektivet. Förordningens slutliga antagande påskyndades även då av att inlämnandet av uppgifter om cabotageverksamheten inom ramen för förordningen om cabotageverksamhet (3118/93) snart skulle upphöra.

3.3. Som brukligt är gavs medlemsstaterna en fastställd tidsperiod inom vilken de skulle anpassa sina undersökningar till att inbegripa bl.a. cabotage. Följaktligen gäller den nya förordningen (1172/98) endast uppgifter som samlats in fr.o.m. den 1 januari 1999. Rådet var medvetet om den lucka som skulle uppstå när det gäller uppgifterna om cabotageverksamheten från upphörandet av giltighetstiden för förordningen om cabotageverksamhet (dvs. den 30 juni 1998) till ikraftträdandet av vägstatistikförordningen (dvs. den 1 januari 1999). Rådet ombad därför medlemsstaterna att, om möjligt, till kommissionen inkomma med uppgifter om cabotageverksamheten från deras urvalsundersökningar om vägtransporter för den period för vilken uppgifter saknas, dvs. andra halvåret 1998. Sex stater (fem medlemsstater och Norge) har hittills hörsammat denna begäran. De hade redan påbörjat insamlingen av uppgifter om cabotageverksamheten i sina urvalsundersökningar (som tidigare nämndes hade utarbetandet av utkastet till vägstatistikförordningen pågått en längre tid).

3.4. Kommissionen var också medveten om att en ändring av källan till uppgifterna om cabotageverksamheten (juli 1998) skulle kunna "förväxlas" med effekterna av upphävandet av de kvantitativa restriktionerna för cabotage (också i juli 1998). Kommissionen begärde därför medlemsstaterna att, om möjligt, lämna in uppgifter om cabotageverksamheten från urvalsundersökningarna för perioden före andra halvåret 1998, vilket skulle möjliggöra jämförelser av de två källorna för uppgifterna om cabotageverksamheten för samma period. Vid sådana jämförelser krävs det att uppgifterna om cabotageverksamheten inom Beneluxländerna utesluts eftersom cabotaget inom Beneluxländerna befriades från kvantitativa restriktioner 1992 (endast en obetydlig andel uppgifter inbegreps i de uppgifter som samlades in inom ramen för förordningen om cabotageverksamhet efter 1992).

3.5. Följaktligen har kommissionen redan erhållit ganska omfattade uppgifter om cabotageverksamheten från vissa medlemsstater och Norge från deras urvalsundersökningar före 1999. Såsom statistiker från dessa stater dock har påpekat omfattar urvalsundersökningarna i allmänhet endast ungefär 1 % av alla de resor som gjorts och av dessa resor utgörs endast en ytterst liten del av cabotage. Följaktligen hade dessa uppgifter om cabotageverksamheten i allmänhet inte samlats in i syfte att de i detalj skulle offentliggöras och de hade inte undergått några av de kvalitetskontroller som normalt annars utförs före ett offentliggörande. För att beakta dessa berättigade varningar från statistikerna sammanställs i denna rapport de kvartalsvisa uppgifterna om cabotageverksamheten från urvalsundersökningarna både för den berörda perioden och för varje stat som anmält uppgifter. De slutsatser som kan dras av dessa sammanlagda uppgifter bör således vara tillräckligt tillförlitliga.

3.6 En undersökning av de uppgifter som hittills erhållits från urvalsundersökningarna om vägtransporter visar följande:

Upphävandet av de kvantitativa restriktionerna i juli 1998 ledde inte till någon drastisk ökning av cabotaget. Denna preliminära slutsats grundas på uppgifter från de fem länder (Frankrike, Nederländerna (förutom cabotage inom Beneluxländerna), Förenade kungariket, Norge and Finland) som hittills är de enda länder som lämnat in uppgifter från urvalsundersökningarna för både första och andra halvåret 1998. Av dessa uppgifter framgår endast en ökning på 2 % tkm för cabotage efter att de kvantitativa restriktionerna upphävdes i juli 1998. Anmärkningsvärt är att dessa fem länder stod för 45 % av det cabotage som utfördes inom ramen för förordningen om cabotageverksamhet under första halvåret 1998.

3.7 En jämförelse av de uppgifter som samlats in i enlighet med förordningen om cabotageverksamhet med de uppgifter som hittills erhållits från urvalsundersökningarna visar följande:

(i) Generellt anmäldes progressivt för låga värden inom ramen för förordningen om cabotageverksamhet. Justeringsfaktorn har beräknats som 1,1 för 1996, 1,4 för 1997 och 1,8 för första halvåret 1998. Justeringsfaktorn för 1997 grundas på uppgifter för åtta länder (Frankrike, Belgien och Nederländerna (de båda senare utesluter cabotage inom Beneluxländerna), Förenade kungariket, Danmark, Norge, Sverige och Österrike) som stod för 80 % av det cabotage som utfördes inom ramen för förordningen om cabotageverksamhet under 1997. Det bör således röra sig om en relativt tillförlitlig justering när en sammanställning av de två källorna för uppgifterna om cabotageverksamheten kommer att krävas i framtiden då endast uppgifter från urvalsundersökningarna kommer att finnas att tillgå. Justeringsfaktorn för första halvåret 1998 grundas hittills endast på fyra länder (Nederländerna (förutom cabotage inom Beneluxländerna), Förenade kungariket, Norge och Finland). Dessa fyra länder stod för endast 33 % av det cabotage som utfördes inom ramen för förordningen om cabotageverksamhet under första halvåret 1998, så därför måste denna faktor betraktas som preliminär. Justeringsfaktorn för 1996 har fastställts så att den innebär en smidig övergång från det cabotage som utfördes inom ramen för förordningen om cabotageverksamhet. Det förutsätts att ingen justering krävs för uppgifterna före 1996. Även om justeringsfaktorerna i sig själva är oprecisa påverkar detta ändå inte de allmänna slutsatser som dras i punkt 3.8 och 3.9.

(ii) För närvarande anmäls väldigt låga värden för cabotage i urvalsundersökningarna i några stater, främst i Skandinavien.

3.8. Om man tillämpar de preliminära justeringsfaktorer som anges i punkt 3.7 i på de främsta resultaten i avsnitt 2 i denna rapport får man följande ändrade siffror:

(i) Cabotage som utförts av transportföretag från alla stater:

- 1996: 2 215 miljoner tkm (2 014 x 1,1).

- 1997: 3 114 miljoner tkm (2 224 x 1,4).

- Första halvåret 1998: 1 818 miljoner tkm (1 010 x 1,8), 3 636 miljoner tkm per år.

(ii) Cabotaget svarade för ungefär 0,35 % (0,25 % x 1,4) av de nationella marknaderna i EES totalt sett för 1997, och (preliminärt) ungefär 0,40 % (0,22 x 1,8) första halvåret 1998.

(iii) Cabotaget i Tyskland stod för:

- 1996: 1 560 miljoner tkm (1 418 x 1,1), 0,8 % av den tyska nationella marknaden.

- 1997: 2 122 miljoner tkm (1 516 x 1,4), 1 % av den tyska nationella marknaden.

- Första halvåret 1998: 1 240 miljoner tkm (688 x 1,8), (preliminärt) 1,2 % av den tyska nationella marknaden.

3.9. Vid tillämpning av en liknande justering motsvarade cabotaget ungefär 1,4 % (1 % x 1,4) av de internationella transportföretagens verksamhet under 1997.

3.10. Eftersom dessa justeringar endast är preliminära vore det förhastat att i detta skede genomföra justeringarna av de mer detaljerade resultaten i avsnitt 2.

4. Slutsatser

4.1. Cabotageverksamhetens omfattning ökade avsevärt under de åtta åren från juli 1990 till juni 1998. Trots detta var antalet ton per kilometer, även under 1997, när det gäller inrikestransporter (dvs. transporter inom ett land som utförs av transportföretag med säte i samma land) 300 gånger större än det var för cabotage. Dessutom var antalet ton per kilometer när det gäller utrikestransporter 70 gånger större än det var för cabotage.

4.2 68 % av allt cabotage utfördes i Tyskland, men trots detta var de tyska inrikestransporterna under 1997 ändå 100 gånger större än det cabotage som utfördes i Tyskland.

4.3. De preliminära resultaten från urvalsundersökningarna visar att ökningen av cabotageverksamheten inte varit drastisk under det andra halvåret 1998 efter att de kvantitativa restriktionerna hade upphävts.

4.4. Dynamiska transportföretag kan fortfarande finna möjlighet att utföra cabotage i andra stater. Inom EES finns det föga belägg för att transportföretag med billig arbetskraft nödvändigtvis utsätter transportföretag med dyr arbetskraft för "orättvis" konkurrens.

5. Rekommendationer för den framtida övervakningen av cabotageverksamheten

Kommissionen vill i detta skede inte rekommendera en ytterligare insamling av uppgifter för att övervaka cabotageverksamheten. Däremot bör staterna använda sådana urvalsnivåer (och urvalsmetoder) vid genomförandet av statistikförordning 1172/98 som kommer att vara tillräckliga för att tillförlitliga uppgifter om cabotageverksamheten skall kunna tillhandahållas en gång per år (och helst två gånger per år). Detta skulle medföra en tillräcklig övervakning av cabotageverksamheten i enlighet med artikel 12.3 andra stycket i förordningen om cabotageverksamhet 3118/93.

FÖRTECKNING ÖVER TABELLER

Tabell 1: Cabotageverksamhet utförd av transportföretag från varje stat som anmält uppgifter per halvår för den tredje perioden (januari 1996 - juni 1998).

Tabell 2: Antal (tvåmånaders-) cabotagetillstånd som tilldelats varje stat som anmält uppgifter per kalenderår.

Tabell 3: Cabotageverksamhet utförd av transportföretag från varje stat som anmält uppgifter per kalenderår.

Tabell 4: Genomsnittligt utnyttjande av (tvåmånaders-)cabotagetillstånd för varje stat som anmält uppgifter per kalenderår.

Tabell 5: Cabotageverksamhet utförd i varje partnerstat och inrikestransporter per kalenderår.

Tabell 6: Marknadsandelar (för cabotageverksamhet utförd i varje partnerstat och för inrikestransporter) och relativa marknadsandelar, per kalenderår.

Tabell 7: Uppställning över cabotageverksamhet utförd av transportföretag från varje stat som anmält uppgifter i varje partnerstat under den tredje perioden (januari 1996 - juni 1998).

Tabell 8: Uppställning över cabotageverksamhet utförd av transportföretag från varje stat som anmält uppgifter i varje partnerstat under hela perioden (juli 1990 - juni 1998).

Tabell 9: Ledande transportföretag (cabotageverksamhet utförd av transportföretag från en stat som anmält uppgifter i en partnerstat) under den första perioden (juli 1990 - juni 1994), andra perioden (juli 1994 - december 1995), tredje perioden (januari 1996 - juni 1998) och hela perioden (juli 1990 - juni 1998).

Tabell 1

Cabotageverksamhet utförd av transportföretag från varje stat som anmält uppgifter per halvår för den tredje perioden

>Plats för tabell>

Tabell 2

Antal (tvåmånaders-) cabotagetillstånd som tilldelats varje stat som anmält uppgifter

>Plats för tabell>

Tabell 3

Cabotageverksamhet utförd av transportföretag från varje stat som anmält uppgifter

>Plats för tabell>

Tabell 4

Genomsnittligt utnyttjande av (tvåmånaders-)cabotagetillstånd för varje stat som anmält uppgifter

Units: tkm (1000's)

>Plats för tabell>

Tabell 5

Cabotageverksamhet utförd i varje partnerstat Units: tkm (1000's)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Tabell 6

>Plats för tabell>

Tabell 7

>Plats för tabell>

Tabell 8

>Plats för tabell>

Tabell 9

>Plats för tabell>