51998PC0126

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om insatser mot betalningsförseningar vid handelstransaktioner (98/C 168/09) (Text av betydelse för EES) KOM(1998) 126 slutlig - 98/0099(COD)

(Framlagt av kommissionen den 19 april 1998)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

enligt det förfarande som anges i artikel 189b i fördraget i samarbete med Europaparlamentet,

och med beaktande av följande:

(1) Europaparlamentet betonade i sin resolution (1) om det integrerade programmet för små och medelstora företag och hantverksföretag (2) att kommissionen bör lägga fram förslag inriktade på problematiken kring betalningsförseningar.

(2) Den 12 maj 1995 antog kommissionen en rekommendation om betalningsfrister vid handelstransaktioner (3).

(3) I sin resolution (4) om kommissionens rekommendation om betalningsfrister vid handelstransaktioner uppmanade Europaparlamentet kommissionen att omarbeta rekommendationen till ett förslag till rådsdirektiv och att lägga fram det så snart som möjligt.

(4) Den 29 maj 1997 antog Ekonomiska och sociala kommittén ett yttrande över kommissionens grönbok om offentlig upphandling inom Europeiska unionen: överväganden inför framtiden (5), och rekommenderade att offentliga myndigheter skall iaktta en längsta betalningsfrist och betala dröjsmålsränta.

(5) Den 4 juni 1997 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för den inre marknaden (6), i vilken det underströks att betalningsförseningar är ett växande allvarligt hinder för att den inre marknaden skall bli en framgång.

(6) Den 17 juli 1997 publicerade kommissionen ett meddelande - rapport om betalningsförseningar vid handelstransaktioner (7), som innehåller en sammanställning av vad kommissionens rekommendation av den 12 maj 1995 har givit för resultat.

(7) Betalningsförseningar leder till att företagen, särskilt de små och medelstora företagen, utsätts för betungande administrativa och ekonomiska bördor. Betalningsförseningar är dessutom en vanlig orsak till att företag får betalningssvårigheter, som hotar deras fortsatta existens och leder till att många arbetstillfällen går förlorade.

(8) Skillnaderna mellan medlemsstaterna i fråga om regler och sedvana när det gäller betalningar är ett hinder för en väl fungerande inre marknad. En borgenär som måste driva in fordringar från gäldenärer i flera olika medlemsstater ställs inför en mängd olika regler i ländernas lagstiftning som gör att indrivningen blir svår, tidskrävande och dyr för borgenären.

(9) Detta får till följd att handelstransaktionerna mellan medlemsstaterna begränsas avsevärt. Detta strider mot artikel 7a i fördraget eftersom företagare skall kunna bedriva handel på hela den inre marknaden på sådana villkor att gränsöverskridande verksamhet inte medför större risker än inrikes handel. Det skulle leda till en snedvridning av konkurrensen om olika regler tillämpades på inrikes och gränsöverskridande verksamhet.

(10) Av den senaste statistiken framgår det att betalningssituationen, som bäst, inte har förbättrats i många medlemsstater sedan rekommendationen av den 12 maj 1995 antogs.

(11) I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen såsom de kommer till uttryck i artikel 3b i fördraget kan målet att förbättra situationen när det gäller betalningsförseningar vid handelstransaktioner inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna. Detta mål kan därför bättre uppnås på gemenskapsnivå. Direktivet skall begränsas till minsta möjliga antal åtgärder för att detta mål skall uppnås och inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

(12) Betalningsdröjsmål är ett avtalsbrott som har blivit ekonomiskt intressant för gäldenärer i de flesta medlemsstater genom att dröjsmålsräntan är låg och/eller på att indrivningsförfarandena är långsamma. Det krävs en tydlig förändring för att utvecklingen skall vända. Att betala för sent måste ha följdverkningar som både avhåller från dröjsmål och som fullt ut kompenserar borgenären för kostnader som uppkommit till följd av dröjsmålet.

(13) Äganderättsförbehåll för att påskynda betalning är idag ett instrument med begränsningar, eftersom nationell lagstiftning skiljer sig åt på ett antal punkter. Borgenärerna bör få möjlighet att hävda ett äganderättsförbehåll över hela gemenskapen genom att använda en standardklausul som bör erkännas av alla medlemsstater.

(14) Följdverkningarna av dröjsmål med betalning kan ha avhållande verkningar bara om de är förenade med indrivningsförfarandena som är snabba, effektiva och billiga för borgenären. I enlighet med icke-diskrimineringsprincipen i artikel 6 i fördraget bör dessa förfaranden vara tillgängliga för borgenärer från alla medlemsstater oavsett hemvist.

(15) De offentliga myndigheterna verkställer ett stort antal betalningar till företag. Sträng betalningsdisciplin från dessa myndigheters sida skulle efter hand påverka hela samhällsekonomin i rätt riktning. I fråga om betalningar som görs av kommissionen har det redan fattats ett beslut om att ge vissa borgenärer rätt till dröjsmålsränta vid betalningsförseningar.

(16) För att genomföra detta direktiv skall kommissionen biträdas av en rådgivande kommitté.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Artikel 1

Räckvidd

Bestämmelserna i detta direktiv skall gälla alla betalningar vid handelstransaktioner.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv förstås med

1. handelstransaktioner: transaktioner mellan två eller flera fysiska eller juridiska personer som utövar handels- eller yrkesverksamhet i deras affärsverksamhet, eller mellan sådana personer och offentliga myndigheter, när transaktionerna innebär att varor eller tjänster tillhandahålls mot ersättning,

2. betalningsförsening: underlåtenhet att iaktta avtalsenliga eller lagstadgade betalningsvillkor,

3. äganderättsförbehåll: det förhållandet att säljaren behåller äganderätten till de berörda varorna tills köparen har erlagt full betalning.

4. offentliga myndigheter: statliga, regionala eller lokala myndigheter och offentligrättsliga organ eller sammanslutningar mellan en eller flera sådana myndigheter eller offentligrättsliga organ. Med offentligrättsligt organ menas ett organ som har inrättats i uttalad avsikt att fylla allmännyttiga behov utan handels- eller industrikaraktär, som är en juridisk person och som huvudsakligen finansieras av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra offentligrättsliga organ eller som står under tillsyn av dessa organ eller som har en förvaltnings-, lednings- eller tillsynsstyrelse, i vilken fler än hälften av ledamöterna utnämns av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra offentligrättsliga organ,

5. offentliga upphandlingskontrakt: skriftliga avtal som sluts mellan fysiska eller juridiska personer och offentliga myndigheter.

KAPITEL II

Artikel 3

Betalningsfrist, dröjsmålsränta och ersättning för uppkommen skada

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att,

a) fristen vid betalning av skulder inte får överstiga 21 kalenderdagar räknat från faktureringsdagen, om inte något annat anges i kontraktet eller i säljarens allmänna försäljningsvillkor,

b) betalningsfristen skall räknas från den dag då varorna eller tjänsterna levererats, om det saknas faktura, om faktureringsdagen inte kan bestämmas med säkerhet eller om faktureringsdagen föregår leveransdagen,

c) borgenären skall ha rätt att kräva dröjsmålsränta av gäldenären på det utestående beloppet när betalningsfristen enligt a och b har överskridits utan att borgenären har erhållit det förfallna beloppet,

d) dröjsmålsräntan skall löpa automatiskt från dagen efter förfallodagen utan krav på föregående påminnelse,

e) dröjsmålsräntan ("lagstadgad dröjsmålsränta"), som borgenären har rätt att kräva, skall motsvara summan av Europeiska centralbankens reporänta ("referensräntan") plus minst 8 procentenheter ("marginalen"), om inte något anges i avtalet eller i säljarens allmänna försäljningsvillkor; för medlemsstater som inte deltar i tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen skall den referensränta som avses ovan vara motsvarande ränta som fastställs av deras centralbank,

f) den lagstadgade dröjsmålsräntan i varje medlemsstat skall ändras automatiskt i enlighet med den referensränta som nämns i e,

g) borgenären, förutom rätten till dröjsmålsränta, skall ha rätt till full ersättning från gäldenären för den skada som uppstått.

2. Den marginal som avses i punkt 1 e kan ändras av kommissionen enligt det förfarande som anges i artikel 9 om det visar sig att den lagstadgade dröjsmålsräntan inte längre är tillräckligt hög för att avskräcka köparen från att betala för sent och för att ersätta säljaren för förluster som uppkommit genom betalningsförseningen, särskilt för ränta som säljaren måste betala för övertrasserad checkkredit.

Artikel 4

Äganderättsförbehåll

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att säljaren skall behålla äganderätten om denne skriftligen meddelar köparen om sin avsikt att göra detta senast den dag då varorna levereras.

Omedelbart när förfallodagen har passerats utan att köparen har betalat kan säljaren kräva att varorna skall lämnas tillbaka. Så snart köparen är i besittning av varorna blir denne ansvarig för eventuell skada på eller förlust av varorna. Ett giltigt meddelande om äganderättsförbehållet får finnas i säljarens standardkontrakt, på fakturan, eller i ett separat avtal.

Medlemsstaterna skall godkänna giltigheten av de klausuler som ingår i bilagan eller av klausuler med motsvarande verkan.

2. Punkt 1 skall bara tillämpas på skulder som skall betalas genom en enda betalning.

3. Medlemsstaterna skall ange rättsverkningarna av äganderättsförbehållet när det gäller aspekter som inte täcks av detta direktiv och särskilt i fråga om rättsverkningar för tredje man som handlar i god tro.

Artikel 5

Snabbindrivning av obestridda fordringar

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att det finns ett snabbt indrivningsförfarande för obestridda fordringar.

2. Detta förfarande skall vara tillämpligt oberoende av skuldens storlek.

3. Förfarandet skall vara tillgängligt för borgenärer från alla medlemsstater, oavsett var de har sitt hemvist.

4. Borgenären skall kunna välja om han vill låta sig företrädas av ett ombud eller inte.

5. Förfarandet inför domstolen skall utformas på ett sådant sätt att en period på 60 kalenderdagar inte får överskridas, räknat från den dag då borgenärens ansökan kommer in till den dag då exekutionstiteln, eller motsvarande dokument, blir verkställbar.

Denna tidsperiod får inte påverka

a) tillämpningen av reglerna om delgivning, och

b) svarandens rätt att bestrida skulden.

Artikel 6

Förenklat rättsligt förfarande vid småskulder

Medlemsstaterna skall se till att det finns enkla förfaranden för att driva in skulder upp till ett tröskelvärde som inte skall understiga 20 000 ecu. Dessa förfaranden skall vara enkla och billiga sätt att med hjälp av rättsväsendet driva in skulder.

Tröskelvärdet kan av kommissionen vid behov anpassas till ändrade ekonomiska förhållanden i enlighet med det förfarande som anges i artikel 9.

Dessa förfaranden skall kunna användas av borgenärer från alla medlemsstater, oavsett var de har sitt hemvist.

KAPITEL III

Artikel 7

Genomblickbarhet i offentliga upphandlingskontrakt

Medlemsstaterna skall säkerställa att det i offentliga upphandlingskontrakt skall finnas noggranna uppgifter om vilka betalningsfrister och tidsgränser de offentliga myndigheterna tillämpar. Särskilt skall tidsgränser fastställas för att fullgöra sådana administrativa rutiner som föregår betalning, såsom inlämningsförfaranden.

Artikel 8

Skyndsam betalning, betalningsfrist och automatiskt löpande dröjsmålsränta

Medlemsstaterna skall säkerställa att

1. de offentliga myndigheterna, vid betalning av avtalsreglerade fordringar såsom anges i artikel 3.1a och 3.1b inte skall överskrida 60 kalenderdagar, och att avtal om en längre betalningsfrist än den ovannämnda inte gäller under några förhållanden,

2. borgenären skall ha rätt till dröjsmålsränta från den offentliga myndigheten på det utestående beloppet när betalningsfristen har överskridits, varvid dröjsmålsräntan skall beräknas på det sätt som anges i punkt 1d) och 1e) i artikel 3 och dröjsmålsräntan skall betalas automatiskt av den offentliga myndigheten utan att något särskilt krav behöver framställas,

3. den offentliga myndigheten inte får försöka utverka att borgenären avsäger sig någon av rättigheterna enligt denna artikel.

KAPITEL IV

Artikel 9

Kommitté

En kommitté, som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande, skall inrättas för att se över tillämpningen av direktivet och särskilt de frågor som nämns i artikel 3.3 och artikel 6.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, om nödvändigt genom omröstning.

Yttrandet skall protokollföras och dessutom har varje medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

Kommissionen skall ta största hänsyn till det yttrande som kommittén avgett. Den skall underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.

Artikel 10

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2000. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna får behålla eller anta regler som är strängare än de regler som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

3. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Varje medlemsstat beslutar själv om hur denna hänvisning skall göras.

4. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de lagar och andra författningar som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 11

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 12

Adressat

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT C 323, 21.11.1994, s. 19.

(2) KOM(94) 207 slutlig, 3.6.1994.

(3) EGT L 127, 10.6.1995, s. 19.

(4) EGT C 211, 22.7.1996, s. 43.

(5) EGT C 287, 22.9.1997, s. 92.

(6) SEK(97) 1 slutlig, 4.6.1997, s. 8 och 38.

(7) EGT C 216, 17.7.1997, s. 10.

BILAGA

Uppställning över de skrivningr som för ändamålet enligt artikel 4 ovan skall erkännas i alla medlemsstater

ES: «El vendedor conservará la propiedad de los bienes hasta el pago.»

DA: »Varen forbliver sælgerens ejendom, indtil den er betalt.«

DE: "Die Ware verbleibt bis zur Bezahlung im Eigentum des Verkäufers."

EL: «Ï ðùëçôÞò ðáñáêñáôåß ôçí êõñéüôçôá ôùí áãáèþí ìÝ÷ñé íá åîïöëçèåß ôï ôßìçìÜ ôïõò.»

EN: 'The goods remain the property of the seller until payment.`

FR: «Les marchandises restent la propriété du vendeur jusqu'au paiement.»

IT: «Le merci restano di proprietà del venditore fino al pagamento.»

NL: "De waren blijven tot de betaling eigendom van de verkoper."

PT: «O vendedor conservará a propriedade dos bens até ao momento do pagamento.»

FI: "Tavara on myyjän omaisuutta, kunnes kauppahinta on maksettu."

SV: "Varorna förblir säljarens egendom tills de betalats."