51997PC0264

Förslag till rådets direktiv om harmonisering av huvudbestämmelserna för kreditförsäkringar för medellånga och långa exportaffärer (97/C 213/10) (Text av betydelse för EES) KOM(97) 264 slutlig. - 97/0166(ACC)

(Framlagt av kommissionen den 26 juni 1997)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

med beaktande av följande:

1. Kreditförsäkringar för medellånga och långa exportaffärer spelar en viktig roll i internationell handel och utgör ett viktigt handelspolitiskt instrument.

2. Kreditförsäkringer för medellånga och långa exportaffärer spelar en stor roll i handel med utvecklingsländer och främjar integrationen av dessa länder i världsekonomin, vilket är ett mål för gemenskapens utvecklingspolitik.

3. Skillnaderna mellan medlemsstaternas statsstödda system för kreditförsäkringar för medellånga och långa exportaffärer med avseende på de huvudsakliga beståndsdelarna i villkoren, premiebestämmelserna och täckningspolitiken kan leda till att konkurrensen mellan företag inom gemenskapen snedvrids.

4. Med hänsyn till artikel 3 b tredje stycket i fördraget bör de åtgärder som fastställs i detta direktiv inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet, den harmonisering som är nödvändig för att säkerställa att exportpolitiken bygger på enhetliga principer och för att undvika att konkurrensen mellan företagen inom gemenskapen snedvrids.

5. För att minska den nuvarande snedvridningen av konkurrensen är det önskvärt att de olika offentliga systemen för exportkreditförsäkringar harmoniseras enligt artikel 112 i fördraget, på grundval av enhetliga principer och på ett sådant sätt att de bildar en integrerad del av gemenskapens handelspolitik.

6. Regeringars (eller särskilda, av regeringar kontrollerade institutioners) tillhandahållande av exportkreditgarantisystem eller exportkreditförsäkringssystem till premier som är otillräckliga för att täcka systemens långsiktiga kostnader och förluster betraktas som förbjudna exportsubventioner i det avtal om subventioner och utjämningsåtgärder som slöts inom ramen för de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986-1994) (1) (se artikel 3.1 a och bilaga I j till avtalet).

7. Den premie som kreditförsäkraren tar ut bör motsvara den risk som försäkras.

8. En harmonisering skulle gynna samarbete mellan de kreditförsäkrare som agerar på en stats vägnar eller som får statligt stöd, och öka samarbetet mellan företag inom gemenskapen enligt artikel 130 i fördraget.

9. Både harmonisering och samarbete är huvudsakliga och avgörande faktorer för gemenskapsexportens konkurrenskraft på marknader utanför gemenskapen.

10. I kommissionens vitbok om fullbordandet av den inre marknaden som antogs av Europeiska rådet i juni 1985 betonas vikten av ett samarbetsvänligt klimat hos gemenskapens företag.

11. Genom sitt beslut (2) av den 27 september 1960 inrättade rådet en arbetsgrupp för samordning av politiken för kreditförsäkringar, kreditgarantier och finansiella krediter.

12. Den 15 maj 1991 gav arbetsgruppen mandat till experter från var och en av de dåvarande medlemsstaterna vilka, under namnet Expertgruppen för den inre marknaden 1992, den 27 mars 1992, den 11 juni 1993 och den 9 februari 1994 lade fram rapporter med en rad förslag.

13. Rådets direktiv 70/509/EEG av den 27 oktober 1979 om antagande av gemensamma kreditförsäkringsvillkor för medellånga och långa exportaffärer med offentliga köpare (3), senast ändrat genom Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige och rådets direktiv 70/510/EEG av den 27 oktober 1970 om antagande av gemensamma kreditförsäkringsvillkor för medellånga och långa exportaffärer med privata köpare (4), senast ändrat genom Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige bör ersättas av det här direktivet.

14. Denna begynnande harmonisering av exportkreditförsäkringarna bör ses som ett steg mot en harmonisering av de olika medlemsstaternas system och bör senare följas av åtgärder för att undanröja alla kvarvarande former för snedvridande av konkurrens.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Räckvidd

Direktivet är tillämpligt på försäkringsskydd för exportaffärer avseende varor eller tjänster med ursprung i en medlemsstat, under förutsättning att det ges, direkt eller indirekt, för en eller flera medlemsstaters räkning eller med stöd av en eller flera medlemsstater och omfattar en återbetalningsperiod på minst två år eller en tillverkningsperiod och en återbetalningsperiod på sammanlagt minst två år.

Direktivet täcker varken försäkringsskydd för förskottsbetalning eller fullgörandegarantier och inte heller försäkring för säkerhet för retention money, så kallad retention payment bond. Det täcker inte heller risker avseende byggutrustning och byggmaterial när dessa används lokalt för att uppfylla ett affärsavtal.

Artikel 2

Medlemsstaternas förpliktelser

Medlemstaterna skall sörja för att de institut som erbjuder försäkringsskydd i form av exportkreditförsäkringar eller garantier för en stats räkning eller med stöd av en stat, nedan kallade "försäkringsgivare", försäkrar exportaffärer som omfattas av detta direktiv i enlighet med bestämmelserna i bilagan, när exportaffärerna görs med länder utanför gemenskapen och finansieras av köparkrediter, leverantörskrediter eller betalas kontant.

Artikel 3

Kommitté

Kommissionen skall biträdas av en kommitté. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Den skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt bestämmelserna i samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet.

I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från den dag då rådet underrättats.

Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom den tid som anges i föregående stycke.

Artikel 4

Tillämpning av kommittéförfarandet

De beslut som avses i punkterna 47, 50 och 51 i bilagan skall fattas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 3.

Artikel 5

Rapport och översyn

Kommissionen skall senast den 31 december 2000 förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om de erfarenheter som förvärvats vid tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv.

I syfte att nå högre grad av harmonisering av de nationella systemen för exportkreditförsäkring och att undanröja kvarvarande snedvridning av konkurrensen mellan försäkringstagare i gemenskapen, skall kommissionen där det anses nödvändigt föreslå ändringar av bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 6

Förhållande till andra förfaranden

De förfaranden som fastställs i detta direktiv kompletterar dem som fastställs genom rådets beslut 73/391/EEG (5).

Artikel 7

Upphävande

Direktiv 70/509/EEG och direktiv 70/510/EEG skall upphöra att gälla.

Artikel 8

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 september 1998. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 9

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 10

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT nr L 366, 23.12.1994, s. 156.

(2) EGT nr 66, 27.10.1960, s. 1339/60.

(3) EGT nr L 254, 23.11.1970, s. 1.

(4) EGT nr L 254, 23.11.1970, s. 26.

(5) EGT nr L 346, 17.12.1973, s. 1.

BILAGA

GEMENSAMMA PRINCIPER FÖR EXPORTKREDITFÖRSÄKRINGAR

KAPITEL I: FÖRSÄKRINGSSKYDDETS BESTÅNDSDELAR

Avsnitt 1: Allmänna principer och definitioner

1. Tillämpningsområde för de gemensamma principerna

a) De gemensamma principerna som fastställs i denna bilaga skall tillämpas på försäkringsskydd för leverantörskrediter med privata eller offentliga köpare och för köparkredit med offentliga eller privata låntagare.

b) De gemensamma principerna skall gälla alla de risker som avses i punkt 4. Försäkringsgivaren kan dock i varje enskilt fall besluta att endast vissa risker skall täckas.

c) När en privat gäldenärs skyldigheter i sin helhet och villkorslöst garanteras av ett offentligt organ skall de gemensamma principerna för offentliga gäldenärer gälla.

Med gäldenär avses i denna bilaga antingen köparen eller låntagaren enligt punkt 1 a, eller deras borgensman för den försäkrade affären.

2. Kännetecknande för leverantörskrediter

a) Begreppet "leverantörskredit" används i samband med ett affärsavtal om export av varor eller tjänster med ursprung i en medlemsstat mellan en eller flera leverantörer och en eller flera köpare varvid köparen eller köparna förbinder sig att betala leverantören eller leverantörerna kontant eller att köpa på kredit.

b) Försäkringsvillkoren för leverantörskrediterna skall tillämpas när försäkringsskydd ges till företag som är etablerade i en medlemsstat i enlighet med artikel 58 i EG-fördraget.

c) Om ett affärsavtal finansieras genom en köparkredit eller något annat finansieringssätt skall det försäkringsskydd som ges till exportören inom ramen för affärsavtalet följa försäkringsvillkoren för leverantörskrediter.

3. Kännetecknande för förskottslikvid

a) Begreppet köparkredit används i samband med ett låneavtal mellan ett eller flera finansinstitut och en eller flera låntagare som finansierar ett affärsavtal om export av varor eller tjänster med ursprung i en medlemsstat, varvid låneinstitutet eller låneinstituten förbinder sig att i enlighet med den underliggande affären betala leverantören eller leverantörerna kontant för köparens eller köparnas eller långivarens eller långivarnas räkning, medan köparen eller köparna eller låntagaren eller låntagarna kommer att betala låneinstitutet eller låneinstituten med kredit.

b) Försäkringsvillkoren för köparkredit skall gälla när försäkringsskydd ges till långivare, oberoende av var de är etablerade eller registrerade, under förutsättning att köparkrediten utgör en ovillkorlig skyldighet för låntagaren för att återbetala sin skuld, oberoende av fullgörandet av det affärsavtal som skall finansieras.

c) Försäkringsvillkoren för köparkredit skall omfatta alla de finansiella arrangemang som finansierar ett affärsavtal som innehåller överlåtbara instrument som skall betalas av köparen och som i behörig ordning innehas av en långivare.

4. Definition av risker

a) Den kommersiella risken för privata gäldenärer fastställs i punkterna 14, 15 och 16.

b) Den politiska risken för privata gäldenärer fastställs i punkterna 17-22 och för offentliga gäldenärer i punkterna 15-22.

c) Tillverkningsrisken fastställs i punkt 6 b.

d) Kreditrisken fastställs i punkt 6 c.

5. Definition av gäldenärernas offentliga och privata status

a) Med en offentlig gäldenär avses en enhet som oavsett formen företräder själv den offentliga myndigheten och som varken rättsligt eller administrativt kan förklaras på obestånd.

En gäldenär som inte är offentlig enligt ovannämnda definition skall anses vara privat.

b) Vid fastställandet av gäldenärens status skall försäkringsgivaren avgöra

- gäldenärens rättsliga status,

- effektiviteten i praktiken av en rättslig åtgärd mot gäldenären,

- gäldenärens finansiella resurser och inkomster, och

- graden av inflytande eller kontroll över gäldenären som kan utövas av värdlandets regering.

c) När tvekan råder om gäldenärens status skall försäkringsgivaren beakta att

- en offentlig gäldenär kan vara en suverän stat eller centralt statligt organ eller något annat offentligt organ som lyder under den centrala regeringen, såsom regionala, kommunala eller halvstatliga organisationer eller andra offentliga institutioner,

- en offentlig gäldenärs handlande kan förplikta den centrala regeringen eller staten. Betalningsskyldigheter enligt affärsavtalet eller enligt avtalet om förskottslikvid kan således uppfyllas med medel från den statliga budgeten eller statliga garantier, till exempel genom finansministeriet eller centralbanken, och

- en offentlig gäldenär också kan reglera sina skulder genom tillgångar som inte hänför sig till medel från den centrala regeringen, till exempel genom inkomster från lokal beskattning eller från avgifter på samhällstjänster.

Avsnitt 2: Försäkringsskyddets omfattning

6. Risker som täcks

a) De risker som täcks skall vara tillverkningsrisk och kreditrisk.

b) Tillverkningsrisken uppstår när försäkringstagaren har avbrutit fullgörandet av sina åtaganden enligt avtalet eller tillverkningen av beställda varor för en tid av sex månader i följd, förutsatt att ett sådant avbrott direkt eller indirekt orsakats av en eller flera skadeorsaker som omfattas av förteckningen i punkterna 14-22.

c) Kreditrisken uppstår när försäkringstagaren helt eller delvis inte har kunnat erhålla betalning för sin fordran under en tid av tre månader efter förfallodagen, under förutsättning att den uteblivna betalningen direkt och enbart orsakas av en eller flera skadeorsaker som omfattas av förteckningen i punkterna 14-22.

d) Risken med köparkredit kan täckas villkorligt eller ovillkorligt. Försäkringsgivaren skall följa de principer och förfaranden som fastställs i punkterna 32, 33 och 48 a.

7. Försäkringsskyddets omfattning

a) Försäkringsskydd för tillverkningsrisk skall, inom gränserna för kontraktsbeloppet, omfatta de kostnader som försäkringstagaren ådragit sig antingen genom att utföra sina avtalsenliga förpliktelser eller vid tillverkning av de varor som avses i avtalet, under förutsättning att sådana kostnader i egentlig mening kan hänföras till uppfyllandet av avtalet.

Försäkringsskyddet av tillverkningsrisken skall inte omfatta

- kostnader som hänför sig till varor för vilka kreditriskförsäkringen redan trätt i kraft,

- kreditförsäkringspremier som betalas av försäkringstagaren till försäkringsgivaren,

- belopp som betalas av försäkringstagaren efter att fullgörandegarantin som givits med avseende på det avtal som täcks tagits i anspråk. Detta hindrar emellertid inte försäkringsgivaren från att täcka risker av detta slag som ligger utanför detta direktivs tillämpningsområde, och

- belopp som motsvarar straffavgifter och skadestånd som betalats av försäkringstagaren.

b) Försäkringsskydd av kreditrisk skall omfatta det belopp (kapitalbelopp och ränta) som köparen är skyldig enligt affärsavtalet eller som låntagaren är skyldig enligt avtalet om köparkredit, inklusive den ränta som löper mellan förfallodatumet och utgången av karenstiden (dröjsmålsränta).

Vid köparkredit skall försäkringsskyddet för kreditrisken inbegripa bankernas standardavgifter som skall erläggas efter det att avtalet om köparkredit har trätt i kraft.

Vid leverantörskredit skall försäkringsskydd för kreditrisken inte inbegripa belopp för straffavgifter och skadestånd som betalas av försäkringstagaren.

8. Täckningsgrad

a) Täckningsgraden skall vara 95 %.

b) Om en försäkringsgivare ger en högre täckningsgrad än den som anges ovan skall den följa de principer och förfaranden som anges i punkterna 32, 33 och 48 a.

c) Täckningsgraden och maximibeloppet för ersättning som försäkringsgivaren är förpliktigad för skall uttryckligen anges i det kreditförsäkringsbrev som utfärdas av försäkringsgivaren.

9. Självrisk

Försäkringstagaren skall för egen räkning bära en andel av självrisken motsvarande 2 % av det försäkrade beloppet. Försäkringsgivaren får tillåta försäkringstagaren att överlåta denna kvarstående självriskandel.

10. Försäkringsskydd för affärer i utländsk valuta

Om betalning eller finansiering i en eller flera utländska valutor föreskrivs i avtalet kan försäkringsskydd ges i valfri valuta.

11. Leverans från utlandet

Underleverantörsavtal med parter i en eller flera medlemsstater skall automatiskt omfattas av försäkringsskyddet i enlighet med rådets beslut 82/854/EEG om bestämmelser beträffande exportgarantier och exportfinansiering för vissa underleverantörsavtal med parter i andra medlemsstater i Europeiska gemenskaperna eller i icke-medlemsländer (1).

12. Försäkringsskyddets ikraftträdande

a) Vid köparkredit skall försäkringsskyddet träda i kraft den dag då låneavtalet träder i kraft, under förutsättning att de villkor som först måste uppfyllas enligt kreditförsäkringsbrevet och avtalet om köparkredit har uppfyllts.

b) Vid leverantörskredit skall försäkringsskyddet mot tillverkningsrisken träda i kraft den dag affärsavtalet träder i kraft under förutsättning att de villkor som först måste uppfyllas i kreditförsäkringsbrevet och avtalet om köparkredit har uppfyllts.

Försäkringsskyddet mot kreditrisken skall träda i kraft den dag försäkringstagaren helt fullgjort sina avtalsenliga skyldigheter och därigenom berättigas till betalning under förutsättning att de villkor som först måste uppfyllas enligt kreditförsäkringsbrevet och affärsavtalet har uppfyllts. Försäkringsskyddet mot kreditrisken får emellertid träda i kraft den dag då någon delleverans eller delförsändelse görs under förutsättning att försäkringstagaren, i enlighet med avtalets villkor, är berättigad till betalning av ett bestämt exakt belopp motsvarande värdet av de levererade eller försända varorna.

Avsnitt 3: Skadeorsaker och undantag från ansvar

13. Försäkringsgivarens ansvar

Försäkringsgivaren skall vara ansvarig om skadan direkt och uteslutande kan hänföras till en eller flera av de skadeorsaker som anges i punkterna 14-22.

14. Obestånd

Den privata gäldenärens och i förekommande fall dennes borgensmans obestånd, både rättsligt och i praktiken.

15. Försummelse

Försummelse av gäldenären och i förekommande fall dennes borgensman.

16. Godtyckligt hävande eller vägran

Beslut av köparen enligt en leverantörskredit att avbryta eller upphäva affärsavtalet, eller att vägra ta emot varorna eller tjänsterna, utan laglig rätt att göra så.

17. Beslut i tredje land

Åtgärd eller beslut av regeringen i ett land annat än försäkringsgivarens land, inbegripet åtgärder och beslut av offentliga myndigheter som kan anses utgöra regeringsingripanden, vilket hindrar fullgörandet av avtalet om köparkredit eller affärsavtalet.

18. Betalningsinställelse

Allmän betalningsinställelse som förordnas antingen av regeringen i gäldenärens land eller av regeringen i tredje land genom vilket betalning i enlighet med avtalet om köparkredit eller affärsavtalet måste göras.

19. Förhindrande eller försening av kapitalöverföring

Politiska händelser, ekonomiska svårigheter som inträffar eller rättsliga eller administrativa beslut som fattas utanför försäkringsgivarens land vilka förhindrar eller försenar överföringen av medel för betalning i enlighet med avtalet om köparkredit eller affärsavtalet.

20. Lagstiftning i gäldenärens land

Lagstiftning som antagits i gäldenärens land i vilken fastställs att gäldenärens betalningar gäller som betalning av skulden, trots att sådana betalningar, när de räknats om till valutan i affärsavtalet eller i avtalet om köparkredit, inte längre täcker skuldbeloppet på överföringsdagen på grund av förändringar i växelkursen.

21. Beslut av försäkringsgivarens land

Avseende avtal om leverantörskredit, åtgärder och beslut av regeringen i försäkringsgivarens land, inbegripet Europeiska gemenskapens åtgärder och beslut rörande handel mellan en medlemsstat och ett tredje land, till exempel exportförbud, såvida följderna inte täcks på annat sätt av den berörda regeringen.

22. Force majeure

Vid force majeure som uppstår utanför försäkringsgivarens land, till exempel krig och inbördeskrig, revolution, uppror, oroligheter, cyklon, översvämning, jordbävning, vulkanutbrott, flodvåg, kärnkraftsolycka, under förutsättning att följderna inte omfattas av annan försäkring.

23. Allmänna undantag från ansvar

Försäkringsgivaren har inte ansvar för skada som direkt eller indirekt beror på följande:

a) Agerande eller underlåtenhet från försäkringstagarens sida eller från en person som agerar för dennes räkning, som medför att avtalet om köparkredit eller affärsavtalet helt eller delvis inte kan göras gällande.

b) Bestämmelser som begränsar försäkringstagarens rättigheter som ingår i avtalet om köparkredit, affärsavtalet eller någon därtill knuten handling rörande villkoren för garantier eller säkerhet.

c) Andra överenskommelser mellan försäkringstagaren och låntagaren eller en borgensman efter det att avtalet om köparkredit eller affärsavtalet slutits, vilka förhindrar eller försenar betalningen av skulden.

d) Vid leverantörskredit, bristande fullgörelse från underleverantörers, medleverantörers eller andra leverantörers sida, om denna bristande fullgörelse inte orsakats av sådana politiska händelser som anges i förteckningen över skadeorsaker i punkterna 17-22.

Avsnitt 4: Bestämmelser om skadereglering

24. Karenstid för skadereglering

a) Karenstiden för skadereglering skall motsvara den tid som enligt punkt 6 b och c skall fortlöpa för att den täckta risken skall uppstå.

b) Ingen karenstid för skadereglering behöver tillämpas

- när det gäller en privat gäldenär och den uteblivna betalningen beror på gäldenärens obestånd rättsligt eller i praktiken,

- vid ett bilateralt mellanstatligt avtal om skuldkonsolidering, och

- när försäkringsgivaren ger täckning i form av en ovillkorlig garanti.

25. Skadeersättning

Försäkringstagaren är berättigad till skadeersättning vid utgången av karenstiden för de anspråk som avses i punkt 24 under förutsättning att de villkor för försäkringen som måste uppfyllas är uppfyllda, att anspråket är rättsligt giltigt och att försäkringstagaren har hanterat risken med vederbörlig försiktighet.

26. Ställda säkerheter

Om gäldenärens skyldigheter gentemot försäkringstagaren har säkrats genom en garanti eller annan säkerhet måste försäkringstagaren ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att garantin eller annan säkerhet är giltig och att den kan göras gällande.

27. Beräkning av skadeersättning

Vid beräkning av skadeersättning skall försäkringsgivaren inte betala försäkringstagaren ett belopp som överstiger den egentliga summan av dennes totala skada eller som överstiger det belopp som försäkringstagaren egentligen var berättigad att erhålla från låntagaren enligt avtalet om köparkredit eller från köparen enligt affärsavtalet.

28. Skadeutbetalning

Skadeersättningen skall betalas utan dröjsmål, dock senast inom en månad efter utgången av karenstiden under förutsättning att försäkringsgivaren har fått alla nödvändiga upplysningar, handlingar och bevis för att kunna fastställa ersättningens giltighet i rimlig tid.

Vid försäkringsskydd av tillverkningsrisken skall fordran betalas inom en månad räknat antingen från utgången av karenstiden, från tiden för mottagande av en sakkunnigs utlåtande eller, i förekommande fall, från tiden för överenskommelsen mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren om ersättningens belopp.

29. Tvist angående skadereglering

Om skada som ger upphov till en ansökan om skadereglering från försäkringstagarens sida hänför sig till rättigheter om vilka tvist råder skall försäkringsgivaren avvakta med betalning av fordran tills tvisten har avgjorts till förmån för försäkringstagare av den domstol eller skiljedomstol som föreskrivs i avtalet om köparkredit eller i affärsavtalet.

30. Bilateralt mellanstatligt avtal om skuldkonsolidering

a) Om avtalet om köparkredit eller affärsavtalet är föremål för ett bilateralt mellanstatligt avtal om skuldkonsolidering skall försäkringstagaren iaktta villkoren i avtalet om konsolidering både med avseende på de försäkrade och de oförsäkrade delarna i avtalet om köparkredit eller affärsavtal. Försäkringstagaren skall ge försäkringsgivaren all den hjälp som behövs för att avtalet om skuldkonsolideringen skall kunna fullgöras.

b) Om det försäkrade beloppet omfattas av ett bilateralt mellanstatligt avtal om skuldkonsolidering får försäkringsgivaren avstå från den tid på en månad som anges i punkt 28 när det bilaterala avtalet har trätt i kraft.

31. Tilläggskostnader

Tilläggskostnader som orsakas av åtgärd för att minimera eller undvika skada skall proportionellt täckas med täckningsgraden enligt kreditförsäkringsbrevet under förutsättning att kostnaderna godkänts av försäkringsgivaren. Tilläggskostnader inbegriper kostnader för rättegång och ändra rättsliga åtgärder.

Om sådana kostnader hänför sig till belopp eller fordran som inte täcks av försäkringsgivaren skall de dock fördelas proportionellt mellan försäkrade och oförsäkrade belopp och fordringar.

KAPITEL II: PREMIER

32. Allmänna principer för fastställande av premier

De premier som debiteras för exportkreditförsäkringar skall

- motsvara den risk som täcks,

- motsvara omfattningen och kvaliteten hos det försäkringsskydd som ges, och

- vara tillräckliga för att täcka driftskostnader och förluster på lång sikt.

33. Försäkringsskyddets kvalitet

När försäkringsskyddets kvalitet som avses i punkt 32 fastställs skall täckningsgraden, hur starkt villkorat försäkringsskyddet är och alla andra faktorer som påverkar försäkringsskyddets kvalitet tas i beaktande.

34. Landriskbedömning

Premienivån för varje land eller kategori av länder skall grundas på en rimlig riskbedömning för landet eller kategorin av länder.

35. Gäldenärens status

a) När premiebeloppen fastställs skall gäldenärens offentliga eller privata status som avses i punkt 5 tas i beaktande genom att premiebelopp bestäms i förhållande till gäldenärens kreditvärdighet.

b) Då det gäller en privat gäldenär får försäkringsgivaren täcka antingen den kommersiella eller den politiska risken eller båda typerna av risker. Om försäkringsskyddet begränsas till en typ av risk skall försäkringspremien motsvara den risk som täcks.

36. Riskperiod

a) När premien beräknas skall den sammanlagda riskperioden beaktas.

b) Vid tillverkningsrisk skall den sammanlagda riskperioden motsvara tiden mellan ikraftträdandet av affärsavtalet och

- fullgörandet av exportörens avtalsenliga skyldigheter, eller

- leveransdatum enligt vägt genomsnitt om det i avtalet föreskrivs delleveranser och om leverantören är berättigad till motsvarande betalningar.

c) Vid kreditrisk skall den sammanlagda riskperioden, vägt efter kapitalbeloppet och den aktuella räntan, vara

- tiden mellan den dag då försäkringsskyddet av kreditrisken trädde i kraft för exportören och dagen för köparens sista betalning, eller

- den genomsnittliga riskperioden mellan den första utbetalningen enligt avtalet om köparkredit och dagen för slutlig återbetalning.

37. Premiegrundande belopp

a) Premie skall betalas på det premiegrundande beloppet enligt definitionen nedan, vilket avgör försäkringsgivarens maximala ansvar enligt kreditförsäkringsbrevet.

b) Vid köparkredit skall det premiegrundande beloppet bestämmas av de täckta beloppen för

- lånets kapitalbelopp,

- ränta på lånet inklusive räntor under uppbyggnadstiden,

- bankernas standardavgifter, och

- dröjsmålsränta.

c) Vid leverantörskrediter och kontantavtal skall följande belopp debiteras:

- För tillverkningsrisken, det sammanlagda värdet av avtalet minskat med handpenningen och belopp som inte täcks. Med försäkringsgivarens samtycke kan det premiegrundande beloppet minskas till den maximala förväntade förlusten.

- För kreditrisken, antingen summan av kapitalbelopp och ränta inklusive dröjsmålsränta eller de belopp som förfaller till betalning vid eller efter en delleverans, eller när eller efter det att de avtalsenliga villkoren uppfyllts, eller de belopp som förfaller till betalning efter separata leveranser som berättigar leverantören till motsvarande betalningar. Med försäkringsgivarens samtycke kan det premiegrundande beloppet minskas till den maximala förväntade förlusten.

38. Betalning av premien

a) Det sammanlagda premiebeloppet förfaller till betalning dagen för utfärdandet av kreditförsäkringsbrevet.

b) Trots detta kan premien betalas i rater. I så fall skall försäkringsgivaren

- kräva att minst 15 % av premien betalas på dagen för utfärdandet av kreditförsäkringsbrevet,

- debitera ränta motsvarande lämplig marknadsmässig räntesats för de uppskjutna betalningarna från dagen för utfärdandet av kreditförsäkringsbrevet, och

- kräva att den premie som erläggs motsvarar åtminstone den premie som krävs för att täcka risken vid varje tillfälle.

KAPITEL III: LANDPOLITIK

39. Fastställande av landpolitik

a) Försäkringsgivaren skall grunda sin landpolitik på en riskbedömning av landet, på sin sammanlagda riskexponering för varje land och på sammansättningen av sin landriskportfölj mot bakgrund av dess storlek och särskilda struktur.

b) När försäkringsgivaren fastställer sin landpolitik skall gäldenärländernas klassificering beaktas.

c) Trots detta skall försäkringsgivaren ha frihet att upphöra med eller begränsa täckningen på ett visst land, oberoende av länderklassificeringen.

40. Definition av total riskexponering

a) Den totala riskexponeringen skall, inom gränserna för täckningsgraden, fastställas på grundval av beloppen för medellånga och långa affärer enligt artikel 1 i direktivet.

Den totala riskexponeringen består av följande delar som avses nedan i b-e.

b) Det högsta förlustbeloppet i kapitalbelopp och ränta för ingångna avtal som försäkringsgivaren är skyldig att täcka även om försäkringsbrevet ännu inte är utfärdat.

Täckt dröjsmålsränta som uppkommer under karenstiden.

Ett återförsäkrat belopp om försäkringsgivaren handlar i egenskap av återförsäkrare. Om försäkringsgivaren handlar i egenskap av direktförsäkrare är dock det återförsäkrade beloppet undantaget.

c) Summan av utestående fordringar som väntar på återvinning och som ännu inte avskrivits, oavsett om sådana fordringar rör en tillverkningsrisk eller en kreditrisk.

d) Summan av belopp som inte kan tas hem, till exempel sådana som är knutna till säkerhetsåtaganden och täckning av risken med icke-återtagande, när en skadeersättning väl utbetalts men varken återvunnits eller avskrivits.

e) Utestående ränta och ränta som skall betalas av gäldenärsländer enligt skuldkonsolideringsavtal, inklusive kapitaliserad ränta.

41. Landrisk

a) För den grupp av länder som utgör den bästa risken skall försäkringsgivaren i princip inte göra några inskränkningar i sin täckningspolitik.

b) För övriga länder får försäkringsgivaren göra inskränkningar i sin täckningspolitik.

c) En försäkringsgivare som i princip inte erbjuder försäkringsskydd för ett land eller en särskild grupp av länder får emellertid undantagsvis täcka vissa affärer som är av bilateralt politiskt eller nationellt intresse, eller då fritt konvertibel utländsk valuta är tillgänglig för affärerna i fråga.

42. Begränsningar i riskexponeringen

a) För de länder som anges i punkt 41 b får försäkringsgivaren sätta ett tak för riskerna som vanligtvis skall motsvara den högsta nivån av riskexponering som en försäkringsgivare kan riskera i ett visst land.

b) Vid eller över detta risktak för ett visst land får försäkringsgivaren begränsa den totala riskexponeringen på landet i fråga genom att höja nivån på de premier han tillämpar eller genom att var för sig eller tillsammans begränsa till exempel följande:

- Den totala riskexponeringen i det landet.

- Det totala värdet av försäkringsutfästelserna.

- Värdet av nya affärer som skall försäkras.

- Det högsta beloppet som kan försäkras för varje affär.

c) Under risktaket för ett visst land skall vanligtvis inga begränsningar i täckningspolitiken göras. Försäkringsgivaren får emellertid begränsa försäkringsbeloppet för landet i fråga genom att till exempel använda de begränsningar som anges i b ovan.

43. Särskilda villkor för landpolitiken

Under alla omständigheter får försäkringsgivaren för ett visst land, rutinmässigt och oberoende av länderkategori, tillämpa vissa täckningsvillkor, till exempel

- betalnings- eller transfereringsgaranti som utfärdas av landets centralbank eller finansministerium,

- oåterkallelig remburs eller bankgaranti,

- förlängning av karenstiden,

- sänkning av försäkringens täckningsgrad, och

- inskränkningar i täckningen för vissa verksamhetsområden eller för vissa typer av projekt.

KAPITEL IV: ANMÄLNINGSFÖRFARANDE

44. Anmälningsförfarandets omfattning

a) Försäkringsgivaren skall tillämpa följande förfarande vid tillämpningen av de allmänna principer som anges i kapitel I, II och III i denna bilaga.

b) Dessa förfaranden kompletterar de förfaranden som fastställs i rådets beslut 73/391/EEG av den 3 december 1973 om samråds- och informationsförfaranden i fråga om kreditförsäkring, kreditgarantier och finansiella krediter (2).

45. Olika former av anmälningsförfarande

De fyra former av anmälningsförfarande med kommissionen och övriga försäkringsgivare som mottagare som kommer att finnas är följande:

- Årlig anmälan i informationssyfte.

- Beslutsanmälan.

- Förhandsanmälan i informationssyfte.

- Efterhandsanmälan i informationssyfte.

46. Årlig anmälan i informationssyfte

a) Försäkringsgivare skall i slutet av varje år, dock senast den 31 mars påföljande år, underrätta övriga försäkringsgivare och kommissionen om sin verksamhet under det gångna året. Denna rapport skall omfatta samtliga gäldenärsländer och för varje land ange följande:

- Summan av de utfästelser som gjorts.

- Det totala utestående engagemanget enligt definitionen i punkt 40 i denna bilaga.

- Premieintäkter.

- Summan av utestående förfallna fordringar.

- Erhållna återvinningar.

- Utbetalda skadeersättningar.

b) Försäkringsgivare skall i början av varje år, dock senast den 31 januari, underrätta övriga försäkringsgivare och kommissionen om den täckningspolitik som planeras för det kommande året. Denna rapport skall omfatta samtliga låntagarländer och för varje land innehålla minst följande upplysningar:

- Summan av de belopp försäkringsgivaren är villig att täcka.

- Täckningspolitik för landet, dvs. typ och högsta belopp för täckning samt de villkor försäkringsgivaren har för avsikt att ställa för täckning.

- Sättet på vilket premierna för kommersiella och politiska risker kommer att beräknas och debiteras.

47. Beslutsanmälan

a) När det finns konkurrerande anbud från exportörer eller banker i gemenskapen skall en berörd försäkringsgivare på begäran från annan försäkringsgivare utan dröjsmål informera om gäldenärens status enligt definitionen i punkt 5.

b) Om det inte råder enighet om gäldenärens status skall försäkringsgivarna ställa sin information till övriga försäkringsgivares förfogande för att försöka enas om gäldenärens status.

c) Om försäkringsgivarna inte har kunnat enas om gäldenärens status inom tio arbetsdagar från den dag då informationen begärdes, skall försäkringsgivarna underrätta kommissionen och bifoga nödvändig information. Kommissionen skall då ta iniativ till beslut enligt förfarandet i artikel 3 i direktivet.

48. Förhandsanmälan i informationssyfte

a) Försäkringsgivare som har för avsikt att avvika från bestämmelserna i denna bilaga genom att bevilja mer fördelaktiga försäkringsvillkor för en särskild affär eller en rad affärer, en viss sektor eller vissa sektorer, ett visst land eller vissa länder eller för systemet i sin helhet skall underrätta övriga försäkringsgivare och kommissionen om detta minst sju arbetsdagar innan beslutet träder i kraft och uppge skälen till den planerade avvikelsen, till exempel nödvändigheten av att anpassa sig till den internationella konkurrensen, samt ange vilken premie som kommer att tas ut.

b) Försäkringsgivare som tänker ta ut lägre premier än de som årligen anmälts i enlighet med punkt 46 b skall anmäla sin avsikt till övriga försäkringstagare och kommissionen minst sju arbetsdagar innan beslutet träder i kraft.

c) Försäkringsgivare som, till följd av en annan försäkringsgivares anmälan enligt a eller b ovan, tänker bevilja mer fördelaktiga villkor än denne skall anmäla sina avsikter till övriga försäkringsgivare och kommissionen minst sju arbetsdagar innan beslutet träder i kraft och uppge premiebeloppet.

d) Försäkringsgivare som i enlighet med punkt 41 c tänker försäkra transaktioner med gäldenärer i länder där försäkringsgivaren normalt inte erbjuder täckning, skall anmäla sina avsikter till övriga försäkringsgivare och kommissionen minst sju arbetsdagar innan beslutet träder i kraft och ange vilket premiebelopp som försäkringsgivaren avser att ta ut.

49. Efterhandsanmälan i informationssyfte

a) Försäkringsgivare som beslutar att avvika från bestämmelserna i denna bilaga genom att ge sämre försäkringssvillkor för en särskild affär eller en rad affärer, en viss sektor eller vissa sektorer, ett visst land eller vissa länder skall anmäla detta till övriga försäkringsgivare och kommissionen.

b) Försäkringsgivare som beslutar att anpassa delar av den täckningspolitik för ett visst land som årligen anmälts i enlighet med punkt 46 b skall utan dröjsmål anmäla detta till övriga försäkringsgivare och kommissionen.

c) Försäkringsgivare som, till följd av en anmälan enligt punkt 48 a eller 48 b, beslutar att medge samma villkor som den som gör denna anmälan skall utan dröjsmål anmäla detta till övriga försäkringsgivare och kommissionen.

d) Varje försäkringsgivare skall utan dröjsmål lämna detaljerade upplysningar om sin verksamhet då övriga försäkringsgivare eller kommissionen i klargörande syfte eller informationssyfte begär sådana.

50. Användning av elektronisk post

a) Anmälan skall normalt göras med elektronisk post eller vid behov på annat lämpligt sätt där kommunikationen sker skriftligen och omedelbart.

b) Vilket system för elektronisk post som skall användas skall beslutas enligt förfarandet i artikel 3 i direktivet.

51. Valuta som anges i anmälan

Alla valutabelopp i anmälningarna skall anges i ecu enligt den senaste omräkningskursen, såvida inget annat har beslutats enligt förfarandet i artikel 3 i direktivet.

(1) EGT nr L 357, 18.12.1982, s. 20.

(2) EGT nr L 346, 17.12.1973, s. 1.