51997AC0227

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 93/75/EEG om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods"

(97/C 133/04)

Den 17 oktober 1996 beslutade Europeiska rådet att, i enlighet med artikel 84.2 i EG-fördraget, rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén yttrande om ovannämnda förslag.

Sektionen för transport och kommunikation, som ansvarat för kommitténs förberedande arbete i frågan, antog sitt yttrande den 12 februari 1997. Föredragande var Eduardo Chagas.

Vid sin 343:e plenarsession den 26-27 februari 1997 (sammanträdet den 26 februari 1997) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 98 röster för och 2 röster emot.

1. Inledning

1.1. Syftet med direktiv 93/75/EEG () är att, genom införandet av en särskild rapporteringsskyldighet för fartyg, förbättra förebyggande åtgärder och beredskapen i händelse av tillbud till sjöss som kan leda till olyckor med fartyg som transporterar farligt eller förorenande gods.

1.2. Direktivet behandlar främst den rapporteringsprocedur som fartyg som transporterar farligt gods i bulk eller i förpackningsform skall följa samt den typ av information som bör ges till berörda myndigheter. Sådana fartyg måste lämna information om fartyget och dess last till hamnmyndigheterna, de måste använda sig av lotstjänsten och ge detaljerad information om fartygen till lotsarna. Direktivet föreskriver att lotsar skall informera hamnmyndigheter om brister som kan försvåra fartygets navigering och förpliktigar även kuststaterna att informera alla fartyg på deras territorialvatten om närvaron av varje fartyg som man vet för farligt gods som kan utgöra ett hot mot övrig sjöfart.

1.3. Direktiv 93/75/EEG inrättar även, i artikel 12, en kommitté bestående av representanter från medlemsländerna som skall bistå kommissionen med framtida ändringsförslag till direktivet för att

- beakta senare ändringsförslag som har trätt i kraft i de instrument som refereras till i artikel 2 samt

- anpassa genomförandet av direktivet till vetenskaplig och teknisk utveckling utan att vidga dess omfattning.

1.4. Direktivet har ändrats en första gång genom kommissionens direktiv 96/39/EG () som syftade till att i enlighet med artikel 11 införa ändringar beträffande internationella koder, riktlinjer och resolutioner enligt artikel 2 e, 2 f, 2 g och 2 h, som trätt i kraft efter det att direktivet antogs.

1.5. Enligt kommissionen finns det tre målsättningen med det nuvarande förslaget till direktiv:

- Det skall utvidga direktiv 93/75/EEG (ändrat genom direktiv 96/39/EG) till att omfatta sjötransport av bestrålat kärnbränsle, plutonium och högaktivt avfall i tunnor. För att uppnå detta måste IMO:s INF kod () (resolution A.748(18) som antogs den 4 november 1993) tydligt nämns i förteckningen över internationella regeltexter i artikel 2.

- Det skall komplettera de uppgifter som avses i bilagorna till direktivet, för att därigenom anpassa det till den internationella lagstiftningens utveckling.

- Det skall underlätta ytterligare anpassning av bilagorna till den internationella lagstiftningens utveckling genom att tillämpa kommittéförfarandet på sådana anpassningsåtgärder.

2. Kommissionens dokument

2.1. För att komma till rätta med bristen på särskilda bestämmelser för sjötransport av vissa radioaktiva material antog Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) den 4 november 1993 en resolution, A.748(18), allmänt känd som INF-koden.

2.1.1. I resolution A.790(19) beslutade IMO att överväga huruvida en reviderad version av INF-koden bör beakta vissa kompletterande och operationella aspekter.

2.1.2. I direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 har inte INF-koden kunnats tas med eftersom den antogs först en och en halv månad efter direktivet. För fullständighetens skull och utifrån målsättningarna med direktivet bör INF-koden inkluderas i förteckningen över internationella regeltexter som man refererar till i artikel 2 i direktivet.

2.2. I bilaga I i direktiv 93/75/EEG finns en förteckning över de upplysningar som skall delges de berörda myndigheterna. Bilaga II innehåller en lista för kontroll av information, säkerhetsutrustning och dokument som fartygets kapten skall överlämna till lotsen då denne går ombord.

2.2.1. Det föreslås att man i bilaga I och II skall inkludera en referens till IMO-identifieringsnumret. Det föreslås även att bilaga II skall utvidgas genom att man inkluderar den säkerhetsutrustning och de certifikat som avses i en rad internationella instrument, inbegripet föreskrifterna om det globala systemet för undsättning till sjöss och sjösäkerhet (GMDSS).

2.3. För att förenkla anpassning av bilagorna till utvecklingen inom internationell lagstiftning föreslås att artikel 11 i direktiv 93/75/EEG skall utvidgas för att ändringar skall kunna göras i bilagorna för att anpassa dem till utvecklingen inom den internationella lagstiftningen på området för sjösäkerhet och miljöskydd i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.

3. Allmänna kommentarer

3.1. I linje med tidigare uttryckta åsikter, i synnerhet de som framfördes i yttrandet om meddelandet om en gemensam politik för sjösäkerhet (), välkomnar kommittén det nuvarande förslaget till direktiv.

3.2. Även om vissa av kraven för frakt av radioaktivt material redan fanns i IDGM-koden (), så har IMO genom resolution A.748(18) skapat en förteckning över de krav på utformning och utrustning som ställs på fartyg som transporterar sådant material.

3.3. Kommittén är av den åsikten att sjöfrakten av radioaktiva ämnen ökar och att EU:s medlemsländers inställning till denna typ av transport är av mycket stor vikt. Kommittén anser införandet av en hänvisning till INF-koden i artikel 2 i direktiv 93/75/EEG vara fullt berättigat.

3.3.1. Kommittén anser även att tillämpningen av direktiv 93/75/EEG, i dess nuvarande modifierade form, bör beaktas inte endast vad gäller fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar eller som ligger för ankar i ett av EU:s medlemsländers territorialvatten, utan även vad gäller alla fartyg under transitering i dessa farvatten.

3.4. Tilldelningen av ett IMO-nummer till varje passagerarskepp med ett bruttotonnage på 100 ton och alla fraktfartyg på över 300 ton utgör en säker åtgärd som gör det möjligt att spåra ett fartyg oberoende de byten av ägare som kan ske. Omnämnandet av detta nummersystem i bilaga I och II till direktivet välkomnas också.

3.5. Antagandet av kommittéförfarandet gör det lättare att följa utvecklingen i den internationella lagstiftningen. Vad gäller sjösäkerhet och miljöskydd går utvecklingen i dagsläget mycket fort. Därför verkar införandet av en tilläggsmening i artikel 11 i direktivet relevant.

4. Speciella anmärkningar

4.1. Artikel 1

4.1.1. Efter "föreslås läggs till punkt (c)" i texten vore det bättre att ersätta "och" med "inklusive".

4.1.2. I punkt 2 bör uttrycket "internationell lagstiftning" ersättas med "internationella riktlinjer, koder och resolutioner".

4.2. Bilaga II, punkt C

4.2.1. I den kontrollista som enligt bilaga II, punkt C, skall ges till lotsen förekommer flera felaktiga benämningar på certifikat och andra dokument. Hela listan bör ses över så att det exakta IMO-uttrycket används.

4.2.2. Tydliga IMO-referenser bör läggas till efter det att ett erfordrat certifikat eller information nämnts.

Bryssel den 26 februari 1997.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Tom JENKINS

() Rådets direktiv 93/75/EEG om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods (EGT nr L 247, 5.10.1993, s. 19). ESK:s yttrande: EGT nr C 329, 30.12.1989, s. 20.

() Kommissionens direktiv 96/39/EG av 19 juni 1996 som ändrar rådets direktiv 93/75/EEG angående minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods (EGT nr L 196, 7.8.1996, s. 7).

() Resolution A.748 (18) om koden för säker frakt av bestrålat kärnbränsle, plutonium och högaktivt avfall i tunnor.

() Meddelande från kommissionen om en gemensam policy för sjösäkerhet (dok. KOM(93) 66 final). ESK:s yttrande: EGT nr C 34, 2.2.1994, s. 47.

() Internationella sjöfartskoden för farligt gods, en resolution från IMO som antogs den 6 november 1991 och kallas resolution A.716(17).