51995PC0276

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentskydd i samband med prismärkning av produkter som erbjuds konsumenter (95/C 260/05) (Text av betydelse för EES) KOM(95) 276 slutlig - 95/0148(COD)

(Framlagt av kommissionen den 17 juli 1995)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 129a.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 189b i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och

med beaktande av följande:

1. Det är viktigt att ge konsumenter ett starkt skydd. Gemenskapen bidrar till detta genom särskilda åtgärder som föreskriver adekvat konsumentinformation om priset på de varor som erbjuds konsumenter.

2. Gemenskapens konsumentpolitiska program (1) innehöll bestämmelser om utarbetandet av gemensamma principer för prismärkning.

3. Dessa principer har upprättats genom rådets direktiv 79/581/EEG (2), ändrat genom direktiv 88/315/EEG för livsmedel (3) och genom direktiv 88/314/EEG för andra varor än livsmedel (4).

4. Skyldigheten att ange försäljningspris och jämförpris bidrar avsevärt till att förbättra konsumentinformationen i och med att konsumenterna får tillgång till uppgifter som är oumbärliga om de skall kunna göra förnuftiga val.

5. Den föreskrivna åtgärden tillät inte desto mindre ett antal undantag från det allmänna kravet på jämförprismärkning, särskilt i de fall då varor säljs i vikter eller volymer som motsvarar värdena på de mängdserier som fastställts på gemenskapsnivå.

6. Detta samband mellan jämförprismärkning av varor och standardisering av förpackningarna har utgjort ett hinder vid genomförandet av den föreskrivna åtgärden, vilken har konstaterats vara onödigt svår att tillämpa. Det finns sålunda skäl att överge detta föråldrade samband för att nå fram till en nödvändig förenkling, utan att det påverkar åtgärden om standardisering av förpackningar.

7. Därför är det nödvändigt att se över de samlade svårigheter som påträffas vid genomförandet av den åtgärd som föreskrivs genom ovan nämnda direktiv och att föreslå en ny förenklad åtgärd som gör det lättare att uppnå det huvudsakliga mål som eftersträvas, nämligen att garantera adekvat konsumentinformation.

8. Angivelse av varors försäljningspris och jämförpris är ett enkelt sätt att ge konsumenterna optimala möjligheter att utvärdera och jämföra varors art och kvalitet och därmed göra det möjligt för dem att göra kloka val som grundar sig på enkla jämförelser.

9. Det är följaktligen nödvändigt att bibehålla en allmän skyldighet att samtidigt ange varors försäljningspris och jämförpris som gäller alla varor utom varor som säljs i lös vikt, för vilka försäljningspriset inte kan fastställas förrän konsumenten gjort sin beställning.

10. Ett enda regelverk som antas på gemenskapsnivå gör det möjligt att säkerställa enhetlig och tydlig information för alla konsumenter på den inre marknaden. Det nya förenklade tillvägagångssättet är tillräckligt och samtidigt nödvändigt för att uppnå denna målsättning.

11. Tydlig prisinformation har dessutom prioriterats inom ramen för genomförandet av den ekonomiska och monetära unionen (EMU), och åtgärder bör sättas in för att förbättra den. Dessa åtgärder bör genomföras i god tid före övergången till den gemensamma valutan.

12. De skulle i hög grad underlätta införandet av den gemensamma valutan om konsumenterna tillhandahölls enkla referenspunkter för att möjliggöra prisjämförelser.

13. Det är nödvändigt att ta hänsyn till att vissa produkter säljs i andra gångbara och vanligen använda mängder än de basmängder som nämns i direktivet, varför det är lämpligt att medlemsstaterna i vissa berättigade fall kan godkänna att jämförpriset hänför sig till detta mängdvärde, vilket är anpasset efter användningen.

14. Medlemsstaterna skall ha möjligheter att anpassa kravet på jämförprismärkning till vissa näringsidkare och till vissa former av handel och likaså att göra bedömningen att en sådan angivelse inte är nödvändig för ett antal varor när den inte ger lämplig konsumentinformation.

15. Det är även nödvändigt at bibehålla medlemsstaternas möjlighet till undantag från skyldigheten att ange jämförpriset för varor för vilka denna prismärkning skulle vara meningslös eller riskera att skapa förvirring. Det gäller i synnerhet när mängdangivelsen inte är väsentlig för prisjämförelsen eller när olika produkter saluförs i samma förpackning.

16. Medlemsstaterna får, för att underlätta tillämpningen av de bestämmelser som föreskrivs, när det gäller varor andra än livsmedel, upprätta en lista över de varor eller varukategorier för vilka kravet på jämförprismärkning fortsatt skall gälla.

17. Utvecklingen av distributionsformer måste tas i betraktande, och lösningar måste utarbetas för att tillhandahålla bästa möjliga konsumentinformation om varors pris till en så låg marginalkostnad som möjligt.

18. Det bör föreskrivas en anpassningsperiod som är avpassad för de berörda marknadsaktörerna för att göra det möjligt för dem att fastställa föreskrifterna för jämförprismärkning.

19. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de anpassningar som avser små detaljistföretag, med beaktande i synnerhet av den teknologiska utvecklingen och tidtabellen för införandet av den gemensamma valutan. Kommissionen kommer för detta ändamål att lägga fram en rapport i vilken utvärderas situationen två år före den sista föreskrivna tidsgränsen för den allmänna tillämpningen av åtgärden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syftet med detta direktiv är att föreskriva angivelse av försäljningspris och jämförpris på alla varor som konsumenter erbjuds av näringsidkare, för att underlätta för konsumenterna att vid behov göra en prisjämförelse.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

a) försäljningspris: priset på en bestämd mängd av en vara,

b) jämförpris: priset på ett kilo, en liter, en meter, en kvadratmeter, en kubikmeter av en vara eller en annan enhetlig och gångbar mängd som i medlemsstaterna vanligen används vid försäljning av vissa varor.

c) vara som säljs i lös vikt: vara som inte är färdigförpackad eller som inte mäts upp eller vägs annat än i konsumentens närvaro.

Artikel 3

1. Försäljningspriset och jämförpriset måste anges för alla varor som nämns i artikel 1 om inte annat följer av artikel 6.

2. Då varan säljs i lös vikt måste jämförpriset anges på alla varor som nämns i artikel 1 eftersom försäljningspriset inte kan fastställas förrän konsumenten gjort sin beställning.

Artikel 4

1. Försäljningspriset och jämförpriset måste vara entydigt samt lätt igenkännligt och tydligt läsbart.

2. Försäljningspriset och jämförpriset skall ange det slutliga priset på varan på det sätt som fastställts av medlemsstaterna.

3. Jämförpriset skall hänföra sig till den angivna mängden i enlighet med nationella bestämmelser och gemenskapsbestämmelser. Nettomängderna måste särskilt anges.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall fastställa tillämpningsföreskrifterna för prismärkningen, särskilt när det gäller priset på en sådan gångbar och vanligen använd mängd som avses i artikel 2 b.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna får medge undantag från skyldigheten att ange jämförpriset för varor för vilka en sådan märkning skulle vara meningslös på grund av deras natur eller destination, och för varor för vilka en sådan märkning inte ger adekvat information till konsumenten eller är av sådant slag att den skapar förvirring.

2. Medlemsstaterna får medge undantag från skyldigheten att ange jämförpriset för varor för vilka en angivelse av längd, vikt eller volym inte fordras av de bestämmelser som fastställts på nationell nivå eller gemenskapsnivå. Denna möjlighet omfattar särskilt varor som säljs styckevis.

3. Medlemsstaterna får, för att underlätta tillämpningen av de bestämmelser som föreskrivs i artikel 6.1 och 6.2, när det gäller varor andra än livsmedel, upprätta en lista över de varor eller varukategorier för vilka kravet på jämförprismärkning fortsatt skall gälla.

Artikel 7

Medlemsstaterna får bestämma att skyldigheten att ange jämförpriset på andra varor än de som säljs i lös vikt, som utbjuds till försäljning av vissa mindre detaljistföretag, tillämpas senast den 6 juni 2001, i den mån jämförprismärkning från och med den 7 juni 1997

- troligen kommer att lägga en onödigt tung börda på sådana näringsidkare,

eller

- förefaller opraktisk på grund av det antal varor som utbjuds till försäljning, försäljningsytan, hur den disponeras eller de villkor som är speciella för vissa former av handel, t.ex. vissa former av kringvandrande försäljare.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelserna för de sanktioner som skall gälla vid överträdelser av de nationella bestämmelser som tillämpas genom detta direktiv och skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa genomförandet av dessa. De sålunda föreskrivna sanktionerna måste vara effektiva, avpassade och avrådande.

Artikel 9

Rådets direktiv 79/581/EEG av den 19 juni 1979, ändrat genom rådets direktiv 88/315/EEG av den 7 juni 1988 och direktiv 88/314/EEG av den 7 juni 1988 skall upphöra att gälla den 7 juni 1997.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 6 juni 1997. De skall genast underrätta kommissionen om detta. De bestämmelser som antas skall börja tillämpas från och med den 7 juni 1997.

2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur denna hänvisning skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. De skall särskilt ange de bestämmelser som antagits i kraft av artiklarna 5, 6 och 7 liksom all senare anpassning.

4. Medlemsstaterna skall meddela de bestämmelser för sanktioner som föreskrivs i artikel 8 liksom all senare justering.

Artikel 11

1. Kommissionen skall till Europaparlamentet och rådet överlämna en första rapport om tillämpningen av de bestämmelser som föreskrivs i artikel 7 senast två år efter det datum som anges i artikel 10.1.

2. Kommissionen skall till Europaparlamentet och rådet överlämna en allmän rapport om tillämpningen av detta direktiv senast fyra år efter det datum som anges i artikel 10.1.

Artikel 12

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

(1) EGT nr C 92, 25.4.1975, s. 2, och EGT nr C 133, 3.6.1981, s. 2.

(2) EGT nr L 158, 26.6.1979, s. 19.

(3) EGT nr L 142, 9.6.1988, s. 23.

(4) EGT nr L 142, 9.6.1988, s. 19.