(1)

Den 16 februari 2023 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av elektrolytiska mangandioxider med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 3 januari 2023 av Autlan EMD SL (klaganden eller Autlan). Bakom klagomålet ställde sig Tosoh Hellas Single Member SA Klagomålet ingavs av unionsindustrin för elektrolytiska mangandioxider i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Enligt artikel 14.5a i grundförordningen ska kommissionen registrera import som är föremål för en antidumpningsundersökning under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand, om den i den mening som avses i artikel 5 inte har tillräcklig bevisning för att vissa krav i antingen artikel 10.4 c eller d i den förordningen inte är uppfyllda. Ett av dessa krav, som anges i artikel 10.4 d i grundförordningen, är att det sker ytterligare en betydande ökning av den import som vållade skada under undersökningsperioden. Såsom framgår av tabell 1 nedan sjönk den genomsnittliga månatliga importvolymen av elektrolytiska mangandioxider med ursprung i Kina med 66 % under de sex första månaderna efter det att ärendet inleddes, jämfört med den genomsnittliga månatliga importen under undersökningsperioden. För att ta hänsyn till eventuell säsongsvariation i importen jämförde kommissionen dessutom den genomsnittliga månatliga importvolymen under de sex första månaderna efter det att ärendet inleddes med samma sex månader under undersökningsperioden. Analysen visade att den genomsnittliga månatliga importvolymen sjönk med 68 %.

Tabell 1

Import från Kina under undersökningsperioden och efter inledandet av undersökningen (kg)

(4)

Eftersom bevisningen i ärendehandlingarna visade att kravet enligt artikel 10.4 d inte var uppfyllt gjorde inte kommissionen import av den berörda produkten till föremål för registrering enligt artikel 14.5a i grundförordningen.

(5)

Den 7 september 2023 inkom klaganden med en begäran enligt artikel 7.2a i grundförordningen om att inkludera en undersökning av påstådda råvarurelaterade snedvridningar i det berörda landet med avseende på den undersökta produkten för att bedöma om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen i förekommande fall skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan. Klaganden lämnade tillräcklig bevisning för att det inte förekommer några återbetalningar av mervärdesskatt på export av manganmalm i det berörda landet. Nedsättning eller indragning av mervärdesskatteåterbetalning anges i artikel 7.2a andra stycket i grundförordningen som en av de relevanta råvarurelaterade snedvridningarna. Bevisningen i ärendet visar också att manganmalm står för långt över den gräns på 17 % av produktionskostnaderna för den undersökta produkten i det berörda landet som krävs enligt artikel 7.2a femte stycket i grundförordningen. Jämförelsen mellan priset på manganmalm i Kina och det icke snedvridna priset på manganmalm som säljs på representativa internationella marknader enligt Fastmarkets (3) visar att de kinesiska priserna är lägre jämfört med priser på representativa internationella marknader (4) i den mening som avses i artikel 7.2a andra stycket i grundförordningen. För att undersöka råvarurelaterade snedvridningar och bedöma om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan i det slutliga skedet ändrade kommissionen tillkännagivandet om inledande av den 16 februari 2023 på grundval av artiklarna 7.2a och 7.2b i grundförordningen. Det ändrade tillkännagivandet om inledande offentliggjordes den 13 september 2023 (5) (det ändrade tillkännagivandet om inledande). Efter denna ändring uppmanade kommissionen de berörda parterna att lämna information om outnyttjad kapacitet i det berörda landet, konkurrens om råvaror och effekter på leveranskedjorna för unionsföretag i valfritt format eller genom att fylla i relevanta delar av frågeformulären om råvarusnedvridningar. Den sände även ett frågeformulär om råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen till den kinesiska regeringen. Fastställandet av råvarurelaterade snedvridningar kommer att göras i det slutliga skedet. De preliminära resultaten i denna förordning påverkar därför inte slutsatserna från undersökningen om råvarurelaterade snedvridningar, som kommer att återges i förfarandets slutliga skede.

(6)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare och de kinesiska myndigheterna, kända importörer, handlare och användare samt intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(7)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Två användare och en unionstillverkare hördes.

(8)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(9)

Med tanke på det begränsade antalet unionstillverkare av elektrolytiska mangandioxider meddelade kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den skulle göra frågeformulär tillgängliga för de enda två unionstillverkare som den kände till. Dessa två unionstillverkare besvarade frågeformuläret, och inga andra unionstillverkare gav sig till känna efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande. Kommissionen behövde därför inte använda sig av ett stickprovsförfarande.

(10)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(11)

Inga icke-närstående importörer lämnade de begärda upplysningarna.

(12)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(13)

Sju exporterande tillverkare från det berörda landet som exporterade elektrolytiska mangandioxider till unionen under undersökningsperioden inkom med de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval bestående av två exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd om urvalet med alla kända berörda exporterande tillverkare och myndigheterna i det berörda landet.

(14)

Till följd av klagandens synpunkter om att urvalet inte var tillräckligt representativt för Tyskland, Belgien och Polen, där den undersökta produkten främst såldes, ändrade kommissionen det föreslagna urvalet genom att inkludera en tredje exporterande tillverkare. Inga ytterligare synpunkter inkom på det ändrade urvalet.

(15)

Urvalet bestod av följande exporterande tillverkare och grupper av exporterande tillverkare:

(16)

En exporterande tillverkare i Kina begärde enskild undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen. I detta skede av undersökningen har kommissionen inte fattat något beslut om begäran om enskild undersökning. Kommissionen kommer att besluta om huruvida enskild undersökning ska medges i undersökningens slutliga skede.

(17)

Kommissionen sände ett frågeformulär om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen till de kinesiska myndigheterna.

(18)

Såsom angavs i det ändrade tillkännagivandet om inledande omfattade undersökningen även råvarurelaterade snedvridningar för att fastställa om artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen skulle tillämpas med avseende på Kina. Därför uppmanade kommissionen de berörda parterna att lämna information om outnyttjad kapacitet i det berörda landet, konkurrens om råvaror och effekter på leveranskedjorna för unionsföretag i valfritt format eller genom att fylla i relevanta delar av frågeformulären om råvarusnedvridningar. Den sände även ett frågeformulär om råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artikel 7.2a och 7.2b i grundförordningen till den kinesiska regeringen.

(19)

Kommissionen skickade frågeformulär till unionstillverkarna, de exporterande tillverkare som ingick i urvalet i Kina, handlare och användare. Samma frågeformulär gjordes även tillgängliga via internet (6) på dagen för inledandet.

(20)

Kommissionen mottog svar från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och en icke-närstående handlare i Kina, och endast ett partiellt svar från två andra icke-närstående handlare i Kina. Svar mottogs också från två unionstillverkare och två användare.

(21)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för ett provisoriskt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes på följande företag:

(22)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2022 (undersökningsperioden, eller UP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2019 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(23)

Den produkt som är föremål för denna undersökning är elektrolytiska mangandioxider, framställda genom en elektrolytisk process, som inte värmebehandlats efter den elektrolytiska processen (den undersökta produkten).

(24)

Den undersökta produkten omfattar två huvudtyper: elektrolytiska mangandioxider av kolzink respektive alkalin. Bägge typerna framställs genom en elektrolytisk process, där vissa parametrar ändras för att erhålla elektrolytiska mangandioxider av antingen kolzink eller alkalin. Bägge har normalt sett en hög renhet av mangan och används i regel som mellanprodukter vid tillverkning av torrbatterier för konsumentbruk. Den undersökta produkten får också användas i begränsade mängder i andra industrier såsom den kemiska industrin, läkemedelsindustrin och den keramiska industrin (7).

(25)

Undersökningen visade att även om de båda typerna av den undersökta produkten uppvisar skillnader i fråga om vissa specifika fysikaliska och kemiska egenskaper, t.ex. densitet, genomsnittlig partikelstorlek, BET-yta (Brunauer-Emmet-Teller) och alkalisk potential, har de båda samma grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper och används för samma ändamål. De anses därför i detta förfarande utgöra en och samma produkt.

(26)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Kina, som i nuläget klassificeras enligt KN-nummer ex 2820 10 00 (Taric-nummer 2820100010) (den berörda produkten).

(27)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(28)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(29)

En exportör, Guizhou Manganese Mineral Group (GMMG), hävdade att de typer av elektrolytiska mangandioxider som omfattas av denna undersökning har ett stort antal användningsområden som berör flera industrier och inte bara tillverkning av torrbatterier för konsumentbruk. Införandet av antidumpningsåtgärder på elektrolytiska mangandioxider som inte värmebehandlats kommer sannolikt att ha en omfattande inverkan på flera industrier, eftersom det skulle blockera den olikartade och högkvalitativa efterfrågan på elektrolytiska mangandioxider från unionsindustrin för engångsbatterier och batterier för elfordon samt andra industrier såsom den kemiska industrin, läkemedelsindustrin och den keramiska industrin. GMMG hävdade att unionstillverkarna kanske inte kan uppfylla kraven från andra industrier (t.ex. den kemiska industrin, läkemedelsindustrin och den keramiska industrin) när det gäller kvantitet och kvalitet.

(30)

Dessa andra typer av användare av elektrolytiska mangandioxider (8) gav sig inte till känna och uttryckte inga sådana farhågor inom ramen för denna undersökning. Dessutom visade undersökningen att unionstillverkarna även levererar till dessa andra typer av användare. GMMG:s argument avvisades därför.

(31)

GMMG hävdade också att unionstillverkarna inte kan leverera elektrolytiska mangandioxider för ett antal specifika batteritekniker (t.ex. batterier för elfordon) där elektrolytiska mangandioxider används (9). Dessa tekniker används dock för närvarande inte inom någon storskalig produktion och inte heller inom unionsindustrin för elfordonsbatterier. Det finns därför inget som tyder på att unionstillverkarna inte skulle leverera till de industrier där dessa tekniker används, om det skulle finnas en efterfrågan. Partens argument avvisades därför.

(32)

GMMG hävdade också att den särskilda elektrolytiska mangandioxid som behövs av tillverkare av knappcellsbatterier måste bearbetas genom särskilda processer som innefattar fysikalisk och kemisk behandling, och att unionstillverkaren i Spanien inte kan tillverka en sådan produkt med den nuvarande produktionstekniken.

(33)

Undersökningen visade att Autlan (unionstillverkaren i Spanien) ännu inte har mottagit någon begäran om att leverera elektrolytiska mangandioxider för tillverkning av knappcellsbatterier. Utan särskilda tekniska specifikationer finns det därför inga indikationer på om den kan leverera elektrolytiska mangandioxider för en sådan slutprodukt eller inte. Dock levererade unionstillverkaren i Grekland till tillverkare av knappcellsbatterier under skadeundersökningsperioden. Partens argument avvisades därför.

(34)

Fem månader efter det att undersökningen inleddes begärde Autlan att de eventuella antidumpningsåtgärder som införs på elektrolytiska mangandioxider med ursprung i Kina ska tillämpas på elektrolytiska mangandioxider med ursprung i Kina som ingår i mangandioxidbaserade alkaliska och icke-alkaliska torrbatterier som importeras till unionen från Kina. Dessa torrbatterier omfattas av KN-nummer 8506 10 11, 8506 10 18, 8506 10 91 och 8506 10 98. Autlan tillhandahöll en uppskattad utveckling av importen av elektrolytiska mangandioxider som ingår i mangandioxidbaserade alkaliska torrbatterier (10), som visade att importen av sådana batterier och deras innehåll av elektrolytiska mangandioxider har ökat kraftigt sedan 2019. Parten hävdade att elektrolytiska mangandioxider i mangandioxidbaserade alkaliska och icke-alkaliska torrbatterier utgjorde en del av den undersökta produkten i det klagomål som avses i skäl 2.

(35)

Kommissionen avvisade begäran. I klagomålet definierades den produkt som enligt klagomålet dumpas som elektrolytiska mangandioxider (dvs. mangandioxider framställda genom en elektrolytisk process) som inte värmebehandlats efter den elektrolytiska processen, med ursprung i Folkrepubliken Kina, som vanligtvis deklareras för import till Europeiska unionen enligt KN-nummer ex 2820 10 00. Mangandioxidbaserade alkaliska och icke-alkaliska torrbatterier är produkter i senare led av den undersökta produkten. Även om importen av torrbatterier nämndes i klagomålet togs den inte upp i produktdefinitionen, och klaganden begärde inte heller att elektrolytiska mangandioxider som ingår i batterier skulle omfattas. All bevisning i klagomålet avser elektrolytiska mangandioxider och det finns inga hänvisningar till elektrolytiska mangandioxider som ingår i batterier (11). I klagomålet identifieras dessutom tillverkare av torrbatterier klart och tydligt som användarindustrin. Klagomålet innehöll därför ingen bevisning för att elektrolytiska mangandioxider i alkaliska och icke-alkaliska torrbatterier som klassificeras enligt KN-nummer 8506 10 11, 8506 10 18, 8506 10 91 och 8506 10 98 dumpades eller att de vållade unionsindustrin skada.

(36)

Följande definitioner angavs således i tillkännagivandet om inledande: ”Den produkt som är föremål för denna undersökning är elektrolytiska mangandioxider (dvs. mangandioxider framställda genom en elektrolytisk process) som inte värmebehandlats efter den elektrolytiska processen” och ”[d]en produkt som enligt klagomålet dumpas är den undersökta produkten med ursprung i Folkrepubliken Kina som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2820 10 00 (Taric-nummer 2820100010). Detta KN-nummer och Taric-nummer nämns endast upplysningsvis och tullklassificeringen kan komma att ändras senare. Omfattningen av denna undersökning är begränsad till definitionen av den undersökta produkten.” Av detta följer att förfarandet för fastställande av dumpning och skada samt bedömningen av unionens intresse inte omfattade insamling och analys av uppgifterna om elektrolytiska mangandioxider i mangandioxidbaserade alkaliska och icke-alkaliska torrbatterier.

(37)

Eftersom det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig vid inledandet av undersökningen som visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen med avseende på Kina, ansåg kommissionen att det var lämpligt att inleda en undersökning beträffande de exporterande tillverkarna från detta land mot bakgrund av artikel 2.6a i grundförordningen.

(38)

För att inhämta de uppgifter som var nödvändiga för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen därför alla exporterande tillverkare i Kina, i tillkännagivandet om inledande, att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att tillverka elektrolytiska mangandioxider. Sju exporterande tillverkare lämnade de relevanta uppgifterna.

(39)

Kommissionen skickade ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna för att erhålla de uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för undersökningen av de påstådda betydande snedvridningarna. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Det inkom inget svar på frågeformuläret från de kinesiska myndigheterna och inga synpunkter angående tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen inom den angivna tidsfristen. Inget svar inkom från de kinesiska myndigheterna. Därefter informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle komma att använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Kommissionen uppmanade de kinesiska myndigheterna att lämna synpunkter på tillämpningen av artikel 18. Inga synpunkter inkom.

(40)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den, mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen, ansåg att Colombia i detta fall var ett möjligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden. Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga representativa länder i enlighet med de kriterier som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(41)

Den 12 juni 2023 underrättade kommissionen genom en notering (den första noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet. I den noteringen tillhandahöll kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft, energi och vatten, som användes vid tillverkningen av elektrolytiska mangandioxider. På grundval av de kriterier som ligger till grund för valet av icke snedvridna priser eller referensvärden fastställde kommissionen dessutom att Colombia var ett möjligt lämpligt representativt land, eftersom det är det enda landet med tillverkning av elektrolytiska mangandioxider som har en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas. Kommissionen identifierade också offentligt tillgängliga finansiella uppgifter för den enda tillverkaren av elektrolytiska mangandioxider i landet, Quimica International Quintal SA (Quintal), och för ett annat företag som använder en liknande tillverkningsprocess (företag som använder elektrolytiska processer i sin tillverkningsprocess), Quimpac de Colombia SA (Quimpac). Kommissionen mottog synpunkter på den första noteringen från alla exporterande tillverkare i urvalet: Autlan, VARTA och den kinesiska handelskammaren för importörer och exportörer av metaller, mineraler och kemikalier (den kinesiska handelskammaren) och Guanxi Manganese Industry Association (GMIA).

(42)

Den 4 juli, och efter att ha analyserat alla synpunkter och uppgifter som inkommit på den första noteringen, utfärdade kommissionen en andra notering (den andra noteringen) om de relevanta källor som den avsåg att använda för att fastställa normalvärdet. I den andra noteringen uppdaterade kommissionen förteckningen över produktionsfaktorer och relevanta källor och informerade berörda parter om att den hade för avsikt att använda Colombia som representativt land.

(43)

Eftersom Quintal rapporterade en låg vinstnivå 2022 och höga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader ansåg kommissionen att dess finansiella uppgifter inte var skäliga i den mening som avses i artikel 2.6a a. Kommissionen underrättade därför berörda parter om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av de finansiella uppgifter för 2022 som fanns tillgängliga för Quimpac. Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. Alla mottagna synpunkter behandlas ingående i avsnitt 3.2.

(44)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(45)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen gäller dock att ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden” och att det ”ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(46)

Såsom förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av de kinesiska myndigheternas bristande samarbetsvilja var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(47)

Följande föreskrivs i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(48)

Eftersom förteckningen i artikel 2.6a b i grundförordningen inte är uttömmande behöver inte alla aspekter beaktas för att konstatera betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. I den övergripande bedömningen avseende förekomsten av snedvridningar kan även förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet beaktas, särskilt där de grundläggande delarna av exportlandets ekonomiska och administrativa struktur ger regeringen betydande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som gör att priser och kostnader inte är resultatet av marknadskrafternas fria utveckling.

(49)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn.”

(50)

I enlighet med denna bestämmelse har kommissionen utfärdat en landsrapport för Kina (rapporten) (12) som visar att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (till exempel mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (till exempel stål- och kemisektorerna). Vid tidpunkten för inledandet inbjöds berörda parter att motbevisa, kommentera eller komplettera bevisningen i ärendeakten. Rapporten lades till i undersökningens ärendeakt i det inledande skedet.

(51)

Klagomålet innehöll uppgifter om den industri som tillverkar den berörda produkten och hänvisade till rapporten om strukturella snedvridningar på den kinesiska marknaden. Klagomålet innehåller även viss relevant bevisning som kompletterar rapporten. I klagomålet fastställdes att den berörda produkten klassificeras enligt KN-nummer 28 som omfattar kemiska produkter, en sektor som kännetecknas av ett betydande statligt inflytande i Kina, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna.

(52)

Det förklarades dessutom att den industri som tillverkar den berörda produkten är kapital- och resursintensiv och att energiprodukter under normala förhållanden utgör en betydande del av produktionskostnaden. De specifika snedvridningar som anges i rapporten när det gäller viktiga produktionsfaktorer (t.ex. energi och arbetskraft) är därför mycket relevanta för undersökningen.

(53)

Såsom anges i skäl 39 lämnade de kinesiska myndigheterna inga synpunkter på eller någon bevisning till stöd för eller som motbevisade den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, inklusive rapporten samt den ytterligare bevisning som lämnats av klaganden, i fråga om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller huruvida det är lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(54)

Synpunkter i detta avseende mottogs från den kinesiska handelskammaren tillsammans med GMIA. Synpunkter inkom också från samarbetsvilliga exporterande tillverkare, Xiangtan Electrochemical Scientific Ltd (Xiangtan) och Guangxi Daxin Huiyuan New Energy Technology Co., Ltd (Daxin).

(55)

För det första hävdade den kinesiska handelskammaren/GMIA att artikel 2.6a i grundförordningen inte är förenlig med WTO-lagstiftningen, och i synnerhet att begreppet betydande snedvridningar inte erkänns i artikel 2.2 i WTO:s antidumpningsavtal.

(56)

För det andra vidhöll den kinesiska handelskammaren/GMIA att det inte finns några betydande snedvridningar inom den kinesiska sektorn för elektrolytiska mangandioxider och inte heller tillräckliga bevis för betydande snedvridningar inom sektorn för elektrolytiska mangandioxider i Kina. De hävdade att den huvudsakliga bevisning som klaganden lämnat härrör från kommissionens rapport om Kina, som offentliggjordes i december 2017. Den kinesiska handelskammaren/GMIA ansåg att rapporten är föråldrad och att både den europeiska och den kinesiska ekonomin under tiden har genomgått viktiga politiska och strukturella förändringar.

(57)

En annan fråga som togs upp av den kinesiska handelskammaren/GMIA gäller användningen av uppgifter från tredjeländer för att fastställa normalvärdet. Enligt WTO:s antidumpningsavtal måste ett lands undersökande myndighet, om den avser att använda uppgifter från ett tredjeland, förklara och visa hur dessa uppgifter har anpassats för att korrekt återspegla priser eller kostnadsnivåer i det ursprungliga exporterande landet. Den kinesiska handelskammaren/GMIA anser att avsaknaden av en sådan förklaring väcker farhågor om tillförlitligheten och giltigheten av att använda icke-närstående uppgifter för att bedöma marknadsvillkoren i Kinas sektor för elektrolytiska mangandioxider.

(58)

Daxin lämnade liknande synpunkter som den kinesiska handelskammaren/GMIA. Daxin hävdade också att artikel 2.6a i grundförordningen är oförenlig med WTO-lagstiftningen. Till stöd för sitt påstående lade den exporterande tillverkaren fram samma argument som den kinesiska handelskammaren/GMIA, särskilt att artikel 2.2 i WTO:s antidumpningsavtal inte erkänner begreppet betydande snedvridningar, och att det inte finns någon bestämmelse i antidumpningsavtalet som tillåter att uppgifter från ett tredjeland som inte kan återspegla exportlandets priser eller kostnadsnivå används för att fastställa normalvärdet.

(59)

Daxin ifrågasatte också att det förekommer betydande snedvridningar inom den kinesiska sektorn för elektrolytiska mangandioxider och anförde att det inte finns tillräcklig bevisning för dessa snedvridningar, med tanke på att den huvudsakliga bevisning som klaganden lämnat är kommissionens rapport om Kina, som är föråldrad.

(60)

Den andra samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, Xiangtan, förklarade i sina synpunkter att klaganden underlåtit att fullgöra sin bevisskyldighet genom att visa att kostnaderna för den kinesiska industrin för elektrolytiska mangandioxider i allmänhet, och Xiangtan i synnerhet, är snedvridna. Xiangtan hävdade att kommissionens rapport inte innehåller någon specifik eller detaljerad diskussion om sektorn för elektrolytiska mangandioxider. Xiangtan ansåg att klaganden vid bedömningen av huruvida betydande snedvridningar föreligger förlitar sig på underlag som antingen är irrelevant eller felaktigt i sak. Xiangtan förklarade dessutom att det i klagomålet hävdades att det kinesiska elpriset är snedvridet, men en stor del av den el som förbrukas av Xiangtan tillverkas av dem själva och kan därför inte påverkas väsentligt av den påstått snedvridna elmarknaden i Kina.

(61)

När det gäller påståendena om att bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen inte är förenliga med unionens skyldigheter gentemot WTO och användningen av uppgifter från tredjeländer vid fastställandet av normalvärdet, ansåg kommissionen för det första att bestämmelserna i grundförordningen är helt förenliga med skyldigheterna gentemot WTO. Som uttryckligen klargjordes av WTO:s överprövningsorgan i ärendet DS473 är det enligt WTO-rätten tillåtet att använda uppgifter från ett tredjeland, som justerats på vederbörligt sätt om en sådan justering är nödvändig och underbyggd. Kommissionen påpekade att när det väl har fastslagits att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i exportlandet på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i det landet i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen, konstrueras normalvärdet med användning av icke snedvridna priser eller referensvärden i ett lämpligt representativt land för varje exporterande tillverkare enligt artikel 2.6a a i grundförordningen.

(62)

Kommissionen undersökte även huruvida det var lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet, inbegripet bevisningen i rapporten, som bygger på allmänt tillgängliga källor. Analysen omfattade undersökningen av betydande statliga ingripanden i Kinas ekonomi i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn, inbegripet för den undersökta produkten. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, inbegripet utvecklingen efter offentliggörandet av rapporten. Dessa påståenden avvisades därför.

(63)

Kommissionen noterar, när det gäller påståendet att bevisningen i denna rapport är föråldrad, att rapporten är ett omfattande dokument som bygger på omfattande objektiva bevis, inbegripet lagstiftning, förordningar och andra officiella policydokument som offentliggjorts av Kinas regering, tredjepartsrapporter från internationella organisationer, akademiska studier och artiklar från forskare samt andra tillförlitliga oberoende källor. I och med att rapporten gjordes tillgänglig för allmänheten redan i december 2017 hade alla berörda parter goda möjligheter att motbevisa, komplettera eller kommentera den och den bevisning som den grundar sig på, men varken de kinesiska myndigheterna eller andra parter har inkommit med argument eller bevisning för att motbevisa de källor som ingår i rapporten. Kommissionen kunde inte se hur relevant denna punkt är i samband med bedömningen av förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen när det gäller de påstådda likheterna mellan EU:s nuvarande industripolitik och politiken i Kina. Dessa påståenden avvisades därför.

(64)

När det gäller påståendet att sökanden inte tillhandahöll tillräcklig bevisning för att styrka sina påståenden om betydande snedvridningar i Kina ansåg kommissionen, i enlighet med punkt 3 i tillkännagivandet om inledande, att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a e i grundförordningen för att inleda undersökningen på denna grund. Artikel 2.6a i grundförordningen innehåller inga ytterligare beviskrav av den typ som denna part hänvisar till. Även om fastställandet av den faktiska förekomsten av betydande snedvridningar och den efterföljande användningen av den metod som föreskrivs i artikel 2.6a a i grundförordningen först sker vid tidpunkten för utlämnandet av uppgifter anges i artikel 2.6a e en skyldighet att inhämta de uppgifter som krävs för tillämpningen av denna metod när undersökningen har inletts på denna grund. I detta fall ansåg kommissionen att den bevisning som sökanden lagt fram om betydande snedvridningar var tillräcklig för att inleda undersökningen på denna grund. Kommissionen vidtog därför de åtgärder som var nödvändiga för att den skulle kunna tillämpa metoden i artikel 2.6a i grundförordningen om förekomsten av betydande snedvridningar skulle bekräftas under undersökningen. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de olika kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Kommissionen avvisade detta påstående.

(65)

När det gäller Xiangtans påstående att rapporten inte innehåller någon specifik eller detaljerad diskussion om sektorn för elektrolytiska mangandioxider och att den största delen av den el som Xiangtan förbrukar produceras av dem själva och därför inte kan påverkas väsentligt av den påstått snedvridna elmarknaden, konstaterade kommissionen att den förekomst av betydande snedvridningar som föranleder tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen fastställs på landsomfattande nivå. Om förekomsten av betydande snedvridningar har fastställts är bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen tillämpliga på alla exporterande tillverkare i Kina och på alla kostnader med koppling till deras produktionsfaktorer. Under alla omständigheter föreskrivs i samma bestämmelse i grundförordningen att inhemska kostnader får användas om det fastställs att de inte påverkas av betydande snedvridningar. På grundval av tillförlitliga och lämpliga bevis har dock inga inhemska kostnader konstaterats vara icke snedvridna. I synnerhet lämnade de exporterande tillverkarna inte några tillförlitliga och lämpliga bevis på icke snedvridna priser och kostnader. Huruvida en producent har kapacitet att producera el utan att anskaffa sådan el från andra källor fastställer inte att denna produktionsfaktor inte påverkas av de snedvridningar som påverkar landet som helhet. Detta påstående avvisas därför.

(66)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”. Begreppet är inskrivet i den kinesiska författningen och bestämmer Kinas ekonomiska styrning. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin” och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (13). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör ett betydande statligt inflytande i ekonomin utan att staten uttryckligen har i uppdrag att utöva ett sådant inflytande. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar. Den kinesiska egendomslagen är ett utmärkt exempel på detta: den hänvisar till det primära stadiet i socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras, eftersom lagen tillåter dem att utvecklas vid sidan av statligt ägande (14).

(67)

Enligt den kinesiska rätten utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistiska parti. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättslig nivå, institutionell nivå och personlig nivå), och bildar en superstruktur där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Efter en ändring av den kinesiska författningen i mars 2018 blev Kinas kommunistiska partis ledande roll ännu mer framträdande genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen, ”det socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina”, infogades en ny andra mening, som lyder ”det främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap” (15). Detta åskådliggör Kinas kommunistiska partis absoluta och allt större kontroll över Kinas ekonomiska system. Detta ledarskap och denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går mycket längre än vad som är brukligt i andra länder där staten utövar allmän makroekonomisk kontroll inom vars gränser de fria marknadskrafterna råder.

(68)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av det kinesiska kommunistpartiet, i stället för att avspegla de ekonomiska förhållandena på en fri marknad (16). De kinesiska myndigheterna tillämpar interventionistiska verktyg av många olika slag, bland annat systemet för industriell planering, finanssystemet samt lagstiftning.

(69)

För det första, och när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, styrs den kinesiska ekonomins inriktning av ett komplext system av industriell planering som påverkar all ekonomisk verksamhet i landet. Sammantaget omfattar dessa planer en omfattande och komplex uppsättning sektorer och övergripande politiska åtgärder och de tillämpas på alla myndighetsnivåer. Planerna på provinsiell nivå är detaljerade, medan de nationella planerna innehåller bredare mål. Planerna anger också de hjälpmedel som ska användas för att stödja de relevanta industrierna/sektorerna samt inom vilka tidsramar målen ska uppnås. Vissa planer innehåller fortfarande uttryckliga produktionsmål, vilket även var ett vanligt förekommande inslag under tidigare planeringsperioder. Inom ramen för dessa planer väljs enskilda industrisektorer och/eller projekt ut som (positiva eller negativa) prioriteringar i linje med statens prioriteringar och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste effektivt anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan även på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att uppfylla de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt 3.2.1.5) (17).

(70)

För det andra domineras Kinas finansiella system av statsägda affärsbanker när det gäller fördelningen av ekonomiska resurser. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolitik måste de anpassa sig till regeringens industripolitiska mål i stället för att huvudsakligen bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt 3.2.1.8). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, till exempel aktiemarknader, obligationsmarknader, privata marknader för riskkapital osv. Även dessa delar av finanssektorn är institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från den kinesiska staten och Kinas kommunistiska parti (18).

(71)

För det tredje ingriper staten i ekonomin på olika sätt genom regelverket. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel ofta för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. Den tillämpliga lagstiftningen föreskriver uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs dock inte, vilket ger de beslutande organen en bred marginal för egna bedömningar (19). På investeringsområdet har de kinesiska myndigheterna likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över både vad de statliga och privata investeringarna ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg för myndigheterna för att stödja industripolitiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll av viktiga sektorer eller stödja den inhemska industrin (20).

(72)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som föreskriver och uppmuntrar statligt inflytande av många olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (21).

(73)

I Kina utgör företag som ägs av staten eller drivs under kontroll och/eller politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(74)

De kinesiska myndigheterna och kommunistpartiet har strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över företag, särskilt statsägda företag. Staten (och i många avseenden också kommunistpartiet) inte bara utformar och övervakar statsägda företags genomförande av den allmänna ekonomiska politiken, utan hävdar även sina rättigheter att delta i de statsägda företagens operativa beslutsfattande. Detta sker vanligen genom rotation av tjänstemän mellan de statliga myndigheterna och de statsägda företagen, genom att partimedlemmar sitter med i de statsägda företagens styrelser, genom particeller i företagen (se även avsnitt 3.2.1.4) samt genom att staten formar företagsstrukturen hos statsägda företag (22). I gengäld har statsägda företag en särskild ställning inom den kinesiska ekonomin, vilket medför flera ekonomiska fördelar, i synnerhet skydd mot konkurrens och förmånstillträde till relevanta insatsvaror, även finansiering (23). De faktorer som visar på förekomsten av statlig kontroll över företag i sektorn för elektrolytiska mangandioxider beskrivs närmare i avsnitt 3.2.1.4 nedan.

(75)

De kinesiska myndigheterna utövar ett betydande ägarskap inom sektorn för elektrolytiska mangandioxider. En analys av de viktigaste kinesiska exporterande tillverkarna av elektrolytiska mangandioxider till unionen visar dessutom på betydande statlig inblandning.

(76)

Xiangtan Electrochemical Technology Co., Ltd är ett holdingbolag under staden Xiangtans kommission för tillsyn och förvaltning av statsägda tillgångar (24). De två största aktieägarna är statligt ägda och står för totalt 40 % av det statligt ägda aktieinnehavet. Företagets ordförande är medlem i kommunistpartiet och sekreterare i företagets partikommitté (25). Den biträdande generaldirektören och styrelsesekreteraren är medlem i kommunistpartiet och medlem i företagets partikommitté (26).

(77)

Guangxi Guiliu Chemical Co., Ltd, är ett privat företag som förvaltas av fysiska personer. Ordföranden och generaldirektören är dock också medlem i kommunistpartiet och sekreterare för partikommittén (27). En annan styrelseledamot i företaget är också medlem i kommunistpartiet och biträdande sekreterare för partikommittén.

(78)

South Manganese Group Ltd ägs till 100 % av South Manganese Investment Group (28). Gruppen kallades tidigare CITIC Dameng Holdings (29). När det gäller aktieägarna i South Manganese Investment Group innehas 22 % av företaget av staden Nanning och 4,9 % av CITIC-koncernen (30), ett statsägt finansiellt konglomerat. Styrelseordföranden för South Manganese Investment Group är sekreterare för partikommittén (31).

(79)

Guizhou Red Star Development Dalong Manganese Industry Co., Ltd, innehas till 94 % av Guizhou Red Star Development. Guizhou Red Star Development kontrolleras egentligen av Qingdao SASAC, och är därmed ett statsägt företag (32). Företagets kontrollerande aktieägare är Qingdao Hongxing Chemical Group Co., Ltd, och den som faktiskt kontrollerar företaget är Qingdaos kommunala folkmyndighets kommission för tillsyn och förvaltning av statsägda tillgångar. Koncernens ordförande är även sekreterare för partikommittén (33).

(80)

Med tanke på att Kinas kommunistiska partis ingripanden i det operativa beslutsfattandet dessutom har blivit normen även i privata företag (34) och att partiet gör anspråk på att styra praktiskt taget alla aspekter av landets ekonomi leder statens inflytande genom partiets strukturer inom företagen i praktiken till att ekonomiska aktörer kontrolleras och övervakas av regeringen på ett politiskt plan med hänsyn till hur långt stats- och partistrukturerna har vuxit samman i Kina.

(81)

Detta är uppenbart även när det gäller sektorns branschorganisation China Petrochemical and Chemical Industry Federation (CPCIF). Enligt artikel 3 i CPCIF:s bolagsordning ”accepterar organisationen den affärsvägledning, tillsyn och ledning av enheterna med ansvar för registrering och förvaltning av enheterna med ansvar för partibyggande samt av relevanta administrativa avdelningar med ansvar för att leda industrin” (35).

(82)

Till och med privatägda tillverkare inom den aktuella sektorn hindras följaktligen från att bedriva sin verksamhet på marknadsmässiga villkor. Både offentlig- och privatägda företag inom sektorn är i själva verket föremål för politisk övervakning och vägledning, vilket även beskrivs i avsnitt 3.2.1.5 nedan.

(83)

Förutom att utöva kontroll över ekonomin genom ägande av statsägda företag och andra verktyg kan de kinesiska myndigheterna påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen. De berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag enligt den kinesiska lagstiftningen, som kan anses motsvara en äganderätt (36) och kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en annan kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en organisation med koppling till Kinas kommunistiska parti upprättas inom varje företag (med minst tre partimedlemmar enligt partiets stadgar (37)) och företaget ska skapa nödvändiga förutsättningar för partiorganisationens verksamhet. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Men åtminstone från och med 2016 har kommunistpartiet stärkt sina krav på att kontrollera företagsbeslut i statsägda företag som en politisk princip. Kommunistpartiet uppges också utöva press på privata företag att sätta ”patriotism” i första rummet och rätta sig efter partidisciplinen (38). År 2017 rapporterades att det fanns particeller vid 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen och att pressen ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom respektive företag (39). Dessa regler gäller generellt i den kinesiska ekonomin och inom alla sektorer, inklusive tillverkare av elektrolytiska mangandioxider och leverantörer av deras insatsvaror.

(84)

Den 15 september 2020 offentliggjordes dessutom ett dokument med riktlinjer från partiets centralkommitté om en upptrappning av arbetet enligt Förenade fronten i den privata sektorn för den nya eran (riktlinjerna) (40) för att ytterligare utvidga partikommittéernas roll i de privata företagen. I avsnitt II.4 i riktlinjerna anges följande: ”Vi måste utöka partiets övergripande kapacitet att leda arbetet enligt Förenade fronten inom den privata sektorn och intensifiera arbetet inom detta område på ett effektivt sätt.” I avsnitt III.6 anges följande: ”Vi måste trappa upp partiuppbyggnaden ytterligare i de privata företagen, göra det möjligt för particellerna att verka effektivt som ett försvarsverk och göra det möjligt för partimedlemmarna att utöva sina roller som förtrupper och pionjärer.” Riktlinjerna betonar och försöker därmed öka kommunistpartiets roll i företag och andra enheter i den privata sektorn (41).

(85)

Den statliga närvaron och inflytandet över finansmarknaderna (se även avsnitt 3.2.1.8) och vid tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror snedvrider dessutom marknaden ytterligare (42). Statens närvaro i företag, inbegripet statsägda företag, inom den kemiska sektorn och andra sektorer (såsom finanssektorn och sektorn för insatsvaror) gör det således möjligt för den kinesiska regeringen att påverka priser och kostnader.

(86)

Den kinesiska ekonomins inriktning avgörs i hög grad av ett välutvecklat planeringssystem som fastställer prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste inrikta sig på. Relevanta planer finns på alla förvaltningsnivåer och täcker i stort sett alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som regeringen har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (43).

(87)

De kinesiska myndigheterna anser att industrin för elektrolytiska mangandioxider är en nyckelindustri. Detta bekräftas i den fjortonde femårsplanen för utveckling av råvaruindustrin (44), där det särskilt hänvisas till elektrolytisk mangan i avsnitt V.3: ”Stärka det övergripande utnyttjandet av resurser, stödja en högeffektiv resursanvändning, kontinuerligt förbättra hanteringen av viktiga tekniker och processer, förbättra effektiviteten i den primära resursanvändningen och minska resurs- och energiförbrukningen under hela processen. På alla sätt främja utnyttjandet av råvaror och fast industriavfall, med fokus på […], elektrolytisk manganslagg […]. Uppmuntra genomförandet i hela landet.”

(88)

Elektrolytiska mangandioxider nämns också särskilt i 2019 års vägledande katalog för industriell strukturanpassning (45). I katalogen finns tre kategorier av industrier: ”främjade”, ”begränsade” och ”ska avskaffas”. Elektrolytiska mangandioxider nämns i kategorin ”begränsade”. I samma vägledande katalog nämns samtidigt i kategorin ”ska avskaffas” en särskild utrustning för tillverkning av elektrolytiska mangandioxider som kallas flamugn och som används för att minska mangandioxiden.

(89)

Genom dessa och andra medel styr och kontrollerar de kinesiska myndigheterna praktiskt taget alla aspekter av sektorns utveckling och funktion. De kinesiska myndigheterna vägleder dessutom sektorns utveckling med hjälp av en bred uppsättning politiska verktyg och direktiv, bland annat avseende följande: I avsnitt VIII.1 Genomförandeåtgärder i den fjortonde femårsplanen för utveckling av råvaruindustrin fastställs följande: ”Alla lokala myndigheter måste stärka efterlevnaden av denna plan och integrera planens huvudsakliga innehåll och viktigaste projekt i sina centrala lokala uppgifter. Den petrokemiska och den kemiska industrin, stålindustrin och andra viktiga sektorer ska utarbeta särskilda yttranden om genomförandet med fokus på planens mål och uppgifter och med beaktande av de faktiska förhållandena inom ovannämnda sektorer.”

(90)

I det vägledande yttrandet om främjande av en högkvalitativ utveckling av den petrokemiska och kemiska industrin under den fjortonde femårsplanen (46) kvantifieras dessutom följande ytterligare parametrar för sektorns planerade utveckling: ”Senast 2025 kommer den petrokemiska och kemiska industrin i grunden att bilda ett högkvalitativt utvecklingsmönster med stark inhemsk innovationsförmåga, en rimlig strukturell utformning, en grön, säker och koldioxidsnål utveckling. Det kommer också att förbättra kapaciteten avsevärt för att säkerställa högkvalitativa produkter, avsevärt öka kärnkonkurrensen och ta beslutsamma steg mot självförtroende och självförbättring på hög nivå” (47). Här fastställs också flera mål för den kemiska sektorn, bl.a. följande: ”Produktionskoncentrationen av bulkkemikalier kommer att öka ytterligare och kapacitetsutnyttjandet kommer att nå över 80 % […] omkring 70 kemiindustriparker med konkurrensfördelar kommer att inrättas” (48). Dessutom betonas behovet av att ”stärka samordningen av skatte-, finans-, regional-, investerings-, import- och exportpolitik, energi-, miljö-, pris- och övrig politik med industripolitik” samt att ”fullt ut främja den roll som den nationella samarbetsplattformen för industrifinansiering spelar och främja förbindelser mellan banker och företag liksom samarbete mellan industri och finansiering” (49).

(91)

Det finns också provinsiell politik som stöder manganindustrin. Guizhou, Guangxi, Hunan och andra platser är de viktigaste produktionsområdena för elektrolytiska mangandioxider i Kina, varav Guangxi står för nästan 80 % av landets totala produktion (50).

(92)

År 2017 offentliggjorde Guangxiprovinsen sin andra genomförandeplan för företagande inom metallurgibranschen (2017–2025) (51). I avsnitt I i planen anges följande: ”Senast 2025 kommer produktionskapaciteten för ferrolegeringar i Guangxi att kontrolleras till omkring 6 miljoner ton. Produktionskapaciteten för elektrolytisk manganmetall kommer att kontrolleras till omkring 600 000 ton. Produktionskapaciteten för elektrolytisk mangandioxid kommer att vara omkring 270 000 ton, för mangansulfat omkring 100 000 ton och för kraftfulla manganbaserade litiumjonbatterier 400 miljoner amperetimmar.” I avsnitt II.4.2 anges att ett av målen är att ”stärka samarbetet med sektorerna för järn och stål, rostfritt stål och gjutjärn samt sträva efter att förbättra den lokala förmågan att smälta elektrolytisk manganmetall, elektrolytisk mangandioxid och mangansulfat och andra produkter”.

(93)

År 2018 offentliggjorde Guangxi dessutom en utvecklingsplan för manganindustrins kluster och kedja (52), som sammanställdes och utfärdades som en riktad plan för att vägleda den framtida utvecklingen av manganindustrin i regionen. Samma år offentliggjordes en tolkning av Guangxis utvecklingsplan för manganindustrins kluster och kedja (53).

(94)

Planens utvecklingsmål är följande: ”Optimera manganindustrins struktur och utformning, uppnå en samordnad utveckling av gruvdrift, anrikning, smältning och djupbearbetning, skapa industrikluster för utvinning och bearbetning av manganmalm, öka skyddet av den ekologiska miljön, uppmärksamma säker produktion och resursåtervinning samt kraftfullt främja energihushållning och utsläppsminskning. Sträva efter att senast 2020 kontrollera produktionskapaciteten i vår provins för elektrolytisk manganmetall till cirka 600 000 ton, för elektrolytisk mangandioxid till 270 000 ton och för mangansulfat till cirka 100 000 ton.”

(95)

I planens genomförandeåtgärder presenteras sex aspekter, bland annat att ”stärka organisationen och samordningen, inrätta och förbättra systemet för branschstandarder för mangan, främja forskning och utveckling, främja och använda manganprodukter och bearbetningsteknik, stärka inrättandet av förmånliga företag och talangteam, stärka det skattemässiga ekonomiska stödet samt med kraft locka till sig investeringar”.

(96)

Vidare förespråkas i avsnitt III.4 i ovannämnda plan att ”aktivt locka till sig starka företag och bygga upp allianser mellan dem, främja flaggskeppsföretag och uppmuntra nyckelföretag i regionen till integration och omorganisation. Med ledande företag som CITIC Dameng Mining Co., Ltd, Guangxi Ferroalloy Co., Ltd och Baise Mining Group Co., Ltd främjar ekoindustriparken i Qinzhou med 1,5 miljoner ton manganbaserade nya material per år, Baikuang Group Jingxis anrikning och smältning av manganmalm, djupbearbetning av manganmetall och omfattande nyttjandebas för manganslagg och andra storskaliga projekt integreringen av gynnsamma resurser och kombinerar fördelarna med statligt och privat kapital, i syfte att förbättra ledande företags effektivitet, optimera industrin och produktstrukturen, minska konkurrensen inom samma industri och förvandla ledande företag till internationellt erkända högkvalitativa företag med stark konkurrenskraft på marknaden.”

(97)

I avsnitt IV – Genomförandeåtgärder anges även följande: ”Stärka det skattemässiga och ekonomiska stödet. Stärka regeringens, bankernas och företagens kommunikation av information, fylla fondernas stimulerande och vägledande uppgift på ett effektivt sätt, aktivt locka till sig socialt kapital och stödja utvecklingen av manganindustrin. Till fullo utnyttja industriella riskkapitalfonders vägledande roll, samordna och stödja utvecklingen av manganindustrin. Alla administrativa avdelningar ska använda sig av tillgängliga medel för att vägleda utvecklingen av innovationscentrum för mangantillverkning, plattformar som visar exempel på tillämpningar, forsknings- och utvecklingsinstitutioner och projekt som visar exempel på tillämpningar. Fortsätta att genomföra en rad politiska åtgärder som har stött innovation och utveckling av företag under de senaste åren och faktiskt gynnat företag.”

(98)

De offentliga myndigheternas ingripande i utvecklingen av industrin för elektrolytiska mangandioxider i Guangxiprovinsen bekräftas dessutom också av de rekommendationer som offentliggjorts av sekreteraren för partiets ledningsgrupp och direktören för Baise Industry and Information Technology Bureau (54). I rekommendationerna framgår att landet har angett manganmalm som en strategisk mineralresurs. Det står även följande: ”Under de senaste åren har partikommittén och regeringen i den autonoma regionen fäst stor vikt vid att optimera och uppgradera den industriella kedjan och kraftfullt genomfört den andra satsningen inom metallindustrin. Produktionen av manganmalm har fortsatt att öka. År 2020 kommer produktionen av elektrolytiska mangandioxider i regionen att uppgå till 260 500 ton, vilket motsvarar cirka 75 % av den nationella produktionen. Produktionen av elektrolytisk manganmetall kommer att vara 270 100 ton, vilket motsvarar cirka 18 % av den nationella produktionen och är en av de största i landet.”

(99)

Guangxiprovinsen är inte den enda provinsen som aktivt främjar manganindustrin. Guizhouprovinsen har också infört åtgärder för att utveckla manganindustrin och industrin för manganbearbetning. Bland målen i Guizhouprovinsens fjortonde femårsplan för ekonomisk och social utveckling (55) ingår att samarbeta med andra provinser för att främja manganindustrin: ”Stärka utbytena och samarbetet med Hunan, Hubei, Jiangxi och andra provinser i Yangtzeflodens mellersta lopp på områden som energi, turism, tillverkning av utrustning, nya material och utbildning samt gemensamt bygga upp industriella baser såsom djupbearbetning av ny mangan.”

(100)

Sammanfattningsvis har den kinesiska regeringen infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inbegripet produktionen av elektrolytiska mangandioxider, Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(101)

Enligt tillgängliga uppgifter tycks det kinesiska konkurssystemet vara olämpligt för att uppnå de egna huvudmålen, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt och skydda borgenärernas och gäldenärernas lagstadgade rättigheter. Detta förefaller bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på principer som liknar de principer som tillämpas i motsvarande lagar i andra länder än Kina, men det kinesiska systemet kännetecknas av ett systematiskt bristande verkställande. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (56).

(102)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är dessutom särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (57). All mark ägs av den kinesiska staten (kollektivt ägande av mark på landsbygden och statligt ägande i tätorter). Det är endast staten som kan tilldela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriserna (58). Myndigheterna har ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark (59), bland annat genomförandet av ekonomiska planer.

(103)

I likhet med många andra sektorer i den kinesiska ekonomin omfattas tillverkare av elektrolytiska mangandioxider av de allmänna reglerna i den kinesiska konkurs-, bolags- och egendomsrätten. Detta innebär att även dessa företag är föremål för de snedvridningar som genomsyrar hela systemet och som uppstår till följd av diskriminerande tillämpning eller otillräcklig efterlevnadskontroll av konkurs- och egendomsrätten. Dessa överväganden förefaller även stämma in helt på sektorn för elektrolytiska mangandioxider. I den aktuella undersökningen framkom inget som stred mot dessa slutsatser.

(104)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande eller olämplig tillämpning av konkurs- och egendomsrätten inom sektorn för elektrolytiska mangandioxider även när det gäller den berörda produkten.

(105)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullständigt i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande konventioner, bland annat konventionerna om föreningsfrihet och om kollektivavtal (60). I enlighet med nationell lagstiftning finns det endast en aktiv fackorganisation. Denna organisation är dock inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande begränsat (61). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner till lokala invånare i varje administrativt område. Detta leder ofta till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en svag ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (62). Dessa undersökningsresultat visar på en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(106)

Ingen bevisning har lämnats in för att sektorn för elektrolytiska mangandioxider inte skulle omfattas av det beskrivna kinesiska arbetsrättssystemet. Sektorn påverkas således av snedvridningarna av lönekostnader, både direkt (vid tillverkningen av den berörda produkten eller av den viktigaste råvaran för dess tillverkning) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättsliga system i Kina).

(107)

Tillgången till kapital för företag i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(108)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av de statsägda bankernas starka ställning (63), som tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna knutna till staten inte bara genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av det kinesiska kommunistpartiet) (64), och i likhet med icke-finansiella statsägda företag genomför bankerna regelbundet offentlig politik utformad av regeringen. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet enligt behoven i fråga om den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och att följa statens industripolitik (65). Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (66).

(109)

Det har visserligen bekräftats att det finns flera rättsliga bestämmelser som föreskriver att normal bankpraxis och aktsamhetsregler ska följas, till exempel undersökning av låntagares kreditvärdighet, men nästan all bevisning, bland annat resultat från undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll vid tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(110)

De kinesiska myndigheterna har exempelvis mycket nyligen klargjort att även privata storkundsbankers beslut måste övervakas av kommunistpartiet och ligga i linje med nationell politik. Ett av statens tre övergripande mål när det gäller bankförvaltning är nu att stärka partiets ledarskap inom bank- och försäkringssektorn, även när det gäller operativa frågor och ledningsfrågor inom företag (67). Utvärderingskriterierna för de kommersiella bankernas resultat måste nu även omfatta hur enheterna ”tjänar de nationella utvecklingsmålen och realekonomin”, och i synnerhet hur de ”tjänar strategiska och framväxande industrier” (68).

(111)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av flera olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för de kinesiska myndigheterna och den styrka eventuella implicita garantier från staten har. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg (69).

(112)

Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (70). Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag inom viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången till och kostnaden för kapital inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(113)

För det andra har lånekostnaderna hållits artificiellt låga för att stimulera investeringstillväxt. Detta har lett till en överdriven användning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte följer kommersiell praxis.

(114)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av fria marknadskrafter trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015 utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgjorde fortfarande minst en tredjedel av all utlåning i slutet av 2018 (71). Officiella medier i Kina rapporterade nyligen att kommunistpartiet uppmanade till ”en sänkning av marknadsräntan för lån” (72). Konstgjort låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(115)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir allt ineffektivare, utan tecken på den kreditåtstramning som skulle kunna förväntas under icke snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt under de senaste åren. Ställda inför en situation med ökad risk för osäkra fordringar har de kinesiska myndigheterna valt att undvika fallissemang. Problemet med osäkra fordringar har följaktligen hanterats genom förlängning av lånen, vilket i sin tur skapat s.k. zombieföretag, eller genom överföring av äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller påverkar dess grundorsaker.

(116)

Trots åtgärderna för att liberalisera marknaden påverkas företagskreditsystemet i Kina således fortfarande av betydande snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna.

(117)

Ingen bevisning har lämnats för att sektorn för elektrolytiska mangandioxider skulle undantas från de statliga ingripanden i finanssystemet som beskrivs ovan. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(118)

Kommissionen noterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är typiska för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten 3.2.1.2–3.2.1.8 och i del A i rapporten gäller hela landet och alla ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorerna i avsnitten 3.2.1.6–3.2.1.8 och i del B i rapporten.

(119)

Kommissionen erinrar om att det krävs ett brett sortiment av insatsvaror för att tillverka elektrolytiska mangandioxider. När tillverkare av elektrolytiska mangandioxider köper/ingår avtal om dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(120)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för elektrolytiska mangandioxider som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas eftersom deras prisinformation påverkas av statens betydande inflytande enligt beskrivningen i delarna A och B i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för de insatsvaror som används för produktionen av insatsvarorna och så vidare. Varken de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna åberopade någon bevisning eller framförde några argument för motsatsen i denna undersökning.

(121)

Analysen i avsnitten 3.2.1.2–3.2.1.9, som omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning för Kinas ingripande i landets ekonomi i allmänhet och i sektorn för elektrolytiska mangandioxider i synnerhet, visar att priser eller kostnader för den berörda produkten, inbegripet kostnader för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges i den artikeln. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från den kinesiska regeringens sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(122)

Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som avspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det följande avsnittet.

(123)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

Om det finns fler än ett möjligt representativt land kommer företräde, där så är lämpligt, att ges till ett land med en adekvat nivå av social trygghet och miljöskydd.

(124)

I den första och andra noteringen som diskuteras ovan beskrevs de fakta och bevis som låg till grund för de relevanta kriterierna och de synpunkter som inkommit från de berörda parterna om dessa aspekter och deras relevanta källor. Kommissionen informerade även berörda parter om sin avsikt att betrakta Colombia som ett lämpligt representativt land i det föreliggande ärendet, om förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas.

(125)

I den första noteringen förklarade kommissionen att Colombia var det enda landet med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas enligt Världsbanken (dvs. det klassificeras av Världsbanken som ett övre medelinkomstland på grundval av sin bruttonationalinkomst) där det var känt att den undersökta produkten gäller tillverkas.

(126)

Efter den första noteringen hävdade Guiliu att Mexiko borde användas som representativt land eftersom det tillverkar manganmalm (den viktigaste råvaran för tillverkning av elektrolytiska mangandioxider), och förutom importuppgifterna om manganmalm har landet tillräckliga importkvantiteter av andra råvaror. Guiliu föreslog att Colombia skulle användas för importpriserna för manganmalm och Autlan EMD för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(127)

Tillverkningen av den undersökta produkten är ett av de kriterier som kommissionen använder när normalvärdet konstrueras i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen. Till skillnad från Colombia, som tillverkar den undersökta produkten, har Mexiko ingen tillverkning och kan därför inte anses vara ett lämpligt representativt land. Detta påstående avvisades därför.

(128)

Varta ifrågasatte valet av Colombia som representativt land på grund av den påstått felaktiga jämförelsen med elkostnaderna i Kina och föreslog att typen av elproduktion och kostnaderna för eldistribution måste beaktas.

(129)

Varta visade inte i vilken utsträckning riktpriset för el i Colombia inte skulle vara representativt för det icke snedvridna priset i Kina och tillhandahöll inte heller några konkreta alternativ. Påståendet avvisades därför.

(130)

Såvitt kommissionen känner till finns det inga andra länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas där elektrolytiska mangandioxider tillverkas, och inga berörda parter lämnade några nya uppgifter i denna fråga, varför Colombia i den andra noteringen bekräftades som ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(131)

I den första noteringen uppgav kommissionen att för det land som identifierats som land där den undersökta produkten tillverkas, nämligen Colombia, behövde tillgången till offentliga uppgifter kontrolleras ytterligare, särskilt när det gäller offentliga finansiella uppgifter för undersökningsperioden från tillverkare av den undersökta produkten eller inom ett liknande produktionssegment.

(132)

I sina synpunkter på den första noteringen hävdade Guiliu att importkvantiteterna för vissa produktionsfaktorer till Colombia är otillräckliga och att priserna på dessa produktionsfaktorer i stället borde baseras på global import.

(133)

Kommissionen bedömde den totala importen till Colombia av följande produktionsfaktorer, som de exporterande tillverkarna uppgav användes i deras tillverkningsprocesser: svavelsyra, brunkol, antracit och bituminös stenkol och svavelkis. Kommissionen noterade att importkvantiteterna för var och en av dessa produktionsfaktorer var mycket låga (mindre än 0,02 % av importen till alla länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas) och att motsvarande importpriser var onormala jämfört med de genomsnittliga importpriserna till samma grupp av länder (skillnaderna för samma grupp av länder var 102 %, 1 115 %, 1 233 % och 2 608 % för fyra av de fem ovannämnda produkterna). För den femte produkten, bituminös stenkol, var prisskillnaden lägre (29 %), men importkvantiteten under undersökningsperioden var extremt låg på 3 800 ton, vilket motsvarar mindre än 0,00006 % av importen till alla länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas.

(134)

Eftersom importkvantiteterna för de fem ovannämnda insatsvarorna var låga och de resulterande priserna orimliga tyder detta på att importuppgifterna påverkades av import av specialiserade eller okonventionella produkttyper som deklarerats enligt relevant nomenklaturnummer och som inte används i tillverkningsprocessen för elektrolytiska mangandioxider.

(135)

Inga synpunkter på detta tillvägagångssätt inkom från de berörda parterna.

(136)

För dessa insatsvaror försökte kommissionen hitta ett alternativt land i förteckningen över länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas och där importen för alla dessa fem produktionsfaktorer var representativ. Bland dessa länder konstaterades det att Turkiet hade de största sammanlagda importvolymerna av representativa kvantiteter och priser för alla fem produktionsfaktorer jämfört med övriga länder där det förekom import av dessa produktionsfaktorer. Kommissionen drog därför slutsatsen att Turkiet var en lämplig alternativ källa till importpriser för ovannämnda fem produktionsfaktorer.

(137)

I den andra noteringen noterade kommissionen också att den inte förfogade över uppgifter som visade skälig vinst och skäliga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för undersökningsperioden, i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, för den colombianska tillverkaren av elektrolytiska mangandioxider Quintal. Detta utgjorde en utmaning i samband med sökandet efter en källa till icke snedvridna och rimliga uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Industrin för elektrolytiska mangandioxider är mycket speciell, med ett anmärkningsvärt begränsat antal tillverkare och användare utanför Kina eller unionen. Varken kommissionen eller någon berörd part kunde identifiera en annan tillverkare av elektrolytiska mangandioxider i länderna med en liknande ekonomisk utvecklingsnivå som Kinas. Dessutom används elektrolytiska mangandioxider främst vid tillverkningen av torrbatterier, och ansträngningarna för att hitta en tillverkare av produkter i samma allmänna produktkategori som kunde ge en rimlig siffra i fråga om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader gav därför inte några gångbara resultat.

(138)

I denna specifika situation var kommissionen tvungen att hitta ett fungerande alternativ och eftersom tillverkningsprocessen var en avgörande faktor för de övergripande uppgifterna om ekonomiskt resultat hittade den företaget Quimpac de Colombia SA, som använder samma elektrolysprocess i sin tillverkning. Motiveringen är att kostnadsstrukturen för en elektrolysanläggning med specialiserade fasta anläggningar och relativt hög elförbrukning utgör en rimlig källa till de uppgifter som krävs. Quimpacs kundbas är också stora industriella användare och återspeglar därmed någorlunda försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna för tillverkaren av elektrolytiska mangandioxider, eftersom båda enheterna säljer till ett begränsat antal kunder i stora volymer.

(139)

Med tanke på att Quimpac de Colombias fullständiga och omfattande årsredovisning för 2022 fanns offentligt tillgänglig använde sig kommissionen av uppgifterna i denna.

(140)

Mot bakgrund av ovanstående underrättade kommissionen genom den andra noteringen berörda parter om att den avsåg att använda Colombia som lämpligt representativt land och att Quimpac de Colombia SA, i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen, skulle användas för att inhämta uppgifter om icke snedvridna priser eller referensvärden för beräkningen av normalvärdet.

(141)

De berörda parterna uppmanades att lämna synpunkter på lämpligheten av Colombia som representativt land och av Quimpac de Colombia som tillverkare i ett liknande produktionssegment i det representativa landet.

(142)

Efter den andra noteringen hävdade Autlan att Turkiet inte var en giltig alternativ källa till importpriser för de fem produktionsfaktorer som anges i skäl 133, eftersom importpriserna för kolprodukter till Turkiet var onormala under undersökningsperioden jämfört med genomsnittspriserna för andra länder med en liknande ekonomisk utvecklingsnivå. Enligt Autlan visade de GTA-uppgifter som kommissionen lämnade ut i den andra noteringen att Ryssland var den största exportören till Turkiet av de två huvudsakliga koltyper som används vid tillverkningen av elektrolytiska mangandioxider, och att dess priser var betydligt lägre än de genomsnittliga importpriserna för motsvarande produkter från andra tredjeländer.

(143)

Kommissionen analyserade detta påstående i detalj och jämförde importpriserna för kol till Turkiet från Ryssland med importpriserna från andra länder och fann att importpriserna från Ryssland var onormala jämfört med de genomsnittliga priserna för import från andra länder. Eftersom importen från Ryssland utgjorde merparten av all import av antracit och bituminös stenkol till Turkiet och kunde påverka priserna på importen från andra länder beslutade kommissionen att använda sig av Brasilien, som har de näst största sammanlagda importvolymerna av representativa kvantiteter och priser, exklusive den ryska importen, för att fastställa de icke snedvridna kostnaderna för antracit och bituminös stenkol.

(144)

Xiangtan hävdade att kommissionen felaktigt bortsåg från andra möjliga länder, främst utifrån argumentet att de andra föreslagna länderna inte har någon tillverkning av elektrolytiska mangandioxider. Företaget anser att artikel 2.6a a i grundförordningen inte innehåller något villkor om att det måste finnas tillverkning av den undersökta produkten i det representativa landet.

(145)

Xiangtan hävdade vidare att den metod som kommissionen tillämpade vid valet av ett lämpligt representativt land är uppenbart motsägelsefull. Kommissionen avvisade andra möjliga länder på grund av avsaknaden av tillverkning av elektrolytiska mangandioxider i dessa länder och beslutade i stället, eftersom man ansåg att de finansiella uppgifterna för den enda tillverkaren av elektrolytiska mangandioxider som identifierats i landet var olämpliga, att använda finansiella uppgifter för ett annat colombianskt företag inom en helt annan bransch, och att använda ett annat tredjeland och ett internationellt referensvärde som alternativ källa till importpriser för vissa produktionsfaktorer.

(146)

Xiangtan hävdade vidare att Quimpacs försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst inte är representativa för en tillverkare av elektrolytiska mangandioxider och föreslog att man skulle använda uppgifterna från en japansk tillverkare av elektrolytiska mangandioxider, Tosoh Corporation Japan.

(147)

När det gäller bestämmelsen i artikel 2.6a a i grundförordningen noterar kommissionen att tillverkningen av den berörda produkten i det representativa landet är en viktig förutsättning för att välja ett representativt land. Förekomsten av sådan tillverkning säkerställer att tillverknings- och försäljningskostnaderna i ett representativt land motsvarar de icke snedvridna kostnaderna för produktion och försäljning av den berörda produkten i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen.

(148)

När det gäller Quimpac noterade kommissionen att om det inte finns några finansiella uppgifter lättillgängliga som specifikt och enbart rör den berörda produkten (i detta fall elektrolytiska mangandioxider) försöker kommissionen identifiera det närmaste lättillgängliga substitutet. Processen beskrivs närmare i skäl 138.

(149)

När det gäller förslaget att använda uppgifterna från Tosoh Corporation Japan, med lämpliga justeringar, betonade kommissionen att valet av representativt land bör baseras på tre kriterier, varav det första är ekonomisk utvecklingsnivå. Tosoh Corporation Japan ligger i ett land med högre ekonomisk utvecklingsnivå och kunde därför inte anses vara representativt. Därför avvisades påståendet.

(150)

Den kinesiska handelskammaren och GMIA och Daxin hävdade att energipriset i Colombia och arbetskraftskostnaden påverkas av flera faktorer och skiljer sig kraftigt även mellan olika länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas. Som ett alternativ hävdade den kinesiska handelskammaren och GMIA och Daxin att kommissionen borde använda de kinesiska exportörernas egna uppgifter om arbetskraftskostnader och energi.

(151)

Kommissionen var tvungen att avvisa denna invändning. Kommissionen noterade att valet av representativt land grundades på följande tre kriterier: den ekonomiska utvecklingsnivån, tillverkning av den berörda produkten och tillgången till relevanta offentliga uppgifter. Alla dessa kriterier ansågs av kommissionen vara tillräckligt representativa för att man skulle kunna komma fram till den icke snedvridna produktionskostnaden i Kina, och varken den kinesiska handelskammaren och GMIA eller Daxin lade fram bevis för att de utvalda referensvärdena för arbetskraft och energi antingen var snedvridna eller inte överensstämde.

(152)

Kommissionen noterade dessutom att när förekomsten av betydande snedvridningar som påverkar den undersökta produkten i exportlandet har fastställts i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen får den inte använda de faktiska kostnaderna för enskilda exporterande tillverkare, såvida det inte fastställs att de inte är snedvridna på grundval av tillförlitliga och lämpliga bevis. Så var inte fallet, och därför konstaterades att de relevanta kostnaderna var snedvridna.

(153)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Colombia var det enda tillgängliga lämpliga representativa landet på grundval av alla ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a sista meningen första strecksatsen i grundförordningen.

(154)

Ovanstående analys visade att Colombia uppfyllde kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land.

(155)

I den första noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, såsom råvaror, energi, vatten och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder vid tillverkningen av den undersökta produkten, och uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter och föreslå allmänt tillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden för var och en av de faktorer som nämns i noteringen.

(156)

I den andra noteringen uppgav kommissionen därefter att den för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen skulle använda följande uppgifter:

(157)

Dessutom uppgav kommissionen att den skulle använda ILO:s statistik över arbetskraftskostnader i Colombia (74), det industriella elpris som tas ut av företaget ENEL SA för energi (75) och den vattentaxa om tas ut av Acueducto de Bogota (76) för vatten.

(158)

I den andra noteringen informerade kommissionen även de berörda parterna om att på grund av det stora antalet produktionsfaktorer hos den samarbetsvilliga exporterande tillverkare som lämnade fullständiga uppgifter och den försumbara vikten av vissa råvaror i den totala produktionskostnaden grupperades dessa försumbara poster, som stod för mindre än 5 % av den totala produktionskostnad som rapporterats av de exporterande tillverkarna i urvalet, under ”förbrukningsvaror”. Kommissionen uppgav även att den skulle beräkna förbrukningsvarornas procentandel av den totala kostnaden för råvaror och tillämpa denna procentandel på den omräknade kostnaden för råvaror när den använde sig av de fastställda, icke snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.

(159)

Med beaktande av alla uppgifter som lämnats av de berörda parterna och insamlats under kontrollbesöken beslutade kommissionen att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 2

Produktionsfaktorer

(160)

Efter den första noteringen hävdade Xiangtan att priserna på import av manganmalm till Colombia inte borde användas som ett representativt pris för de kinesiska exporterande tillverkarnas insatsvaror. Manganmalm som används i Kina har en mycket lägre koncentration av mangan i malmen (mellan 11 % och 20 %) och kan inte ersättas med en malm med mycket högre manganhalt som importeras till Colombia från Brasilien, med en genomsnittlig manganhalt på 37 %.

(161)

Kommissionen beaktade detta argument och sökte efter ett alternativt internationellt referensvärde som bättre skulle återspegla kvaliteten på den manganmalm som används vid tillverkningen av den undersökta produkten. På grundval av detta ansåg kommissionen, i avsaknad av ett alternativt representativt land och ett internationellt referensvärde för manganmalm med lägre koncentration av mangan, att det lämpligaste internationella referensvärdet är 2022 års uppgifter från Fastmarkets.com för manganmalm med 37 % manganhalt. För att ta hänsyn till skillnaden i manganhalt beräknades priset för den malm som användes av de kinesiska exporterande tillverkarna genom att riktpriset multiplicerades med koncentrationen av mangan i den malm som användes av de kinesiska tillverkarna. Detta tillämpades för både mangandioxider och mangankarbonat.

(162)

När det gäller manganmalm använde kommissionen därför de offentligt tillgängliga uppgifterna för 2022 från Fastmarkets.com för index MB-MNO-0004 som levererats till Tianjins hamn.

(163)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror som levererats till en tillverkare i ett representativt land använde kommissionen för svavelsyra, brunkol och svavelkis det vägda genomsnittliga importpriset till Turkiet enligt GTA, medan den för antracit och bituminös stenkol använde det vägda genomsnittliga importpriset till Brasilien enligt GTA. Till dessa priser lades importtullar och transportkostnader, såsom förklaras i skäl 174. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer utom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (79). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till Brasilien och Turkiet, eftersom den i skäl 122 drar slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar de produkter som är avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Såsom förklaras i skäl 143 uteslöts dessutom import från Ryssland av antracit och bituminös stenkol.

(164)

För ett antal av produktionsfaktorerna utgjorde de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas faktiska kostnader en försumbar andel av de totala råvarukostnaderna under översynsperioden. Eftersom det värde som användes för dessa inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade sig kommissionen för att inkludera dessa produktionsfaktorer som förbrukningsvaror enligt förklaringen i skäl 158 och lade till dem den icke snedvridna tillverkningskostnaden.

(165)

Kommissionen uttryckte transportkostnaderna för leverans av råvaror för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet som en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter samma procentsats på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna råvarukostnaderna när de levererades till företagets fabrik.

(166)

Den kinesiska handelskammaren och GMIA hävdade, som svar på den andra noteringen, att kommissionen inte klargjorde kriterierna för att identifiera de huvudsakliga produktionsfaktorer som nämns i skäl 133 och de produktionsfaktorer som behandlas som förbrukningsvaror, och att olika kinesiska exporterande tillverkare använder olika material och att dessa produktionsfaktorer därför bör anpassas till varje kinesisk exportör.

(167)

Detta påstående är ogrundat. Kommissionen identifierade de viktigaste produktionsfaktorer som nämns i skäl 133 och de som ska behandlas som förbrukningsvaror på grundval av den faktiska förteckningen över produktionsfaktorer och uppgifter om förbrukningskvantiteter som rapporterats av var och en av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(168)

Den kinesiska handelskammaren och GMIA och Daxin hävdade att det referensvärde som kommissionen valt för manganmalm fortfarande har en betydligt högre koncentration av mangan jämfört med den manganmalm som de kinesiska exporterande tillverkarna köper lokalt. De anser att denna skillnad i koncentration leder till ett annat enhetspris och att det referensvärde som kommissionen valt därför inte kan användas för att ersätta priset på kinesisk manganmalm.

(169)

Xiangtan hävdade också att kommissionen bortsåg från sambandet mellan det pris som återspeglas av prisindexet för manganmalm och koncentrationen av mangan i den malm som prisindexet representerar. Enligt Xiangtan varierar prisindexet beroende på koncentrationen av mangan i malmen. Det skulle därför vara fel att fastställa riktpriset på manganmalm med en annan manganhalt än 37 % genom att direkt multiplicera referensindexet med koncentrationen av mangan i malmen, såsom förklaras i skäl 161.

(170)

Xiangtan föreslog vidare två alternativa metoder för att fastställa referensvärdet för manganmalm som enligt Xiangtan bättre skulle ta hänsyn till de olika manganhalterna. I den första metoden föreslog Xiangtan att man skulle dela upp det referensindex som fastställts av kommissionen med en omräkningsfaktor baserad på koncentrationen av mangan i den malm som företaget använde och manganhalten i malm enligt referensvärdet (37 %). I den andra metoden föreslog Xiangtan att en koefficient skulle användas för att återspegla det korrekta marknadsvärdet för motsvarande manganhalt i den malm som de kinesiska tillverkarna använder. Denna koefficient uttrycker värdet per enhet mangan för de typer av manganmalm (baserat på koncentrationen av mangan) som offentliggjorts av branschundersökningsföretaget Asian Metal. Referensvärdet bör erhållas genom att den genomsnittliga koefficienten och den faktiska halten i den manganmalm som företaget använder multipliceras.

(171)

Kommissionen beaktade argumentet om manganhalten i malmen och utvecklade den metod som beskrivs i skäl 161 för att anpassa riktpriset till den faktiska manganhalten i den malm som används av var och en av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet. I avsaknad av andra tillgängliga internationella icke snedvridna priser eller referensvärden för manganmalm med en lägre koncentration än 37 % ansåg kommissionen att den föreslagna metoden på ett rättvist sätt återspeglar de icke snedvridna kostnaderna för de olika koncentrationerna hos manganmalm. Denna metod är också, när den tillämpas, i linje med den första metod som Xiangtan föreslog. Kommissionen undersökte inte i detalj den andra metod som Xiangtan föreslog, eftersom Xiangtan inte förklarade varför den andra metoden skulle vara mer rimlig än den första som meddelades de berörda parterna i vederbörlig ordning.

(172)

Påståendena om valet av lämpligt referensvärde för manganmalm avvisades därför.

(173)

Den kinesiska handelskammaren och GMIA och Daxin hävdade att importpriset från GTA ligger på cif-nivå när det gäller de produktionsfaktorer som fastställts (se skäl 136). Det innehåller därför sjöfraktkostnader och försäkringsavgifter, medan kinesiska tillverkare köper råvaror och andra insatsvaror från den lokala marknaden till priser som inte omfattar några sjöfraktkostnader eller försäkringsavgifter. De anser därför att sjöfraktkostnader och försäkringsavgifter bör dras av från priserna i GTA för Turkiet för att uppnå en rättvis jämförelse.

(174)

I sina undersökningar strävar kommissionen efter att fastställa ett inköpspris för de insatsvaror som finns tillgängliga på det representativa landets inhemska marknad. Därför använder kommissionen konsekvent det cif-pris som finns tillgängligt i handelsstatistiken. Såsom förklaras i skäl 163 lägger kommissionen dessutom till de tillämpliga importtullarna och transportkostnaderna för att säkerställa att den som referensvärde använder priset vid levereras till tillverkarens fabrik i ett representativt land. Detta pris konkurrerar direkt med de inhemska priserna i det representativa landet och kan därför användas som referensvärde för undersökningarna. På grundval av detta avvisades påståendet.

(175)

I den andra noteringen angav kommissionen att den skulle använda ILO:s statistik (80) över de genomsnittliga månadslönerna och det genomsnittliga antalet arbetade timmar per vecka i tillverkningssektorn under 2022 för att fastställa lönerna i Colombia. Kommissionen meddelade att den avsåg att överväga tretton månaders lön och sedan lägga till socialförsäkrings- och pensionsavgifter. Därefter skulle den beräkna antalet faktiskt arbetade timmar per år genom att multiplicera antalet faktiskt arbetade timmar per vecka med antalet veckor per år och sedan dra av de dagar som inte arbetats.

(176)

Efter den andra noteringen mottog kommissionen följande synpunkter:

(177)

Kommissionen undersökte en alternativ källa som kunde ge mer exakta uppgifter för att fastställa referensvärdet för arbetskraftskostnader i Colombia. Den colombianska statistikbyrån (DANE) (81) offentliggjorde en undersökning om tillverkningsindustrin, som innehöll detaljerad information om de totala årslönerna och tillhörande avgifter och antalet anställda för 2021. Kommissionen ansåg att denna källa var den lämpligaste för att fastställa den genomsnittliga arbetskraftskostnaden för anställda, eftersom den var en primär datakälla från Colombias nationella statistikbyrå. Värdena indexerades till 2022 med hjälp av tillverkningsindustrins reallöneindex (82).

(178)

Eftersom information om arbetade timmar inte fanns med i undersökningen använde kommissionen uppgifterna om arbetade timmar per vecka enligt ILO. Efter Xiangtans kommentar såg kommissionen över ILO:s definition av arbetade timmar och drog slutsatsen att allmänna helgdagar och lediga dagar redan hade dragits av på årsbasis. Det fanns därför inget behov av att ytterligare dra av lediga dagar.

(179)

När det gäller Autlans påstående klargjorde kommissionen att arbetskraftskostnaderna för den personal som var anställd inom försäljning och administration inkluderades i de icke snedvridna försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna, beräknade på det sätt som förklaras i avsnitt 3.2.5. Den föreslagna åtskillnaden skulle därför inte ha någon påtaglig effekt på referensvärdet. Påståendet avvisades därför.

(180)

I den första och den andra noteringen angav kommissionen att den avsåg att använda uppgifter om de industriella elpriser som är tillämpliga i Colombia och som tas ut av en av landets största elleverantörer, företaget ENEL SA De berörda parterna lämnade följande synpunkter:

(181)

Efter att ha analyserat synpunkterna konstaterade kommissionen att den skulle använda uppgifterna om de industriella elpriser som är tillämpliga i staden Cali, där Quimpac är etablerat, och som offentliggjorts av EMCALI (83). EMCALI erbjuder flera energitariffer: en enkel tariff, en hög-/lågtariff och en trippeltariff. Skillnaderna mellan tarifferna är mycket små (omkring 1 % prisskillnad både mellan hög- och lågtarifferna och mellan genomsnittet för hög-/låglasttid och den enkla tariffen). Kommissionen använde därför en konservativ metod och valde den enkla tariffen för el, som var den lägsta. Kommissionen konstaterade också att eltariffen var befriad från mervärdesskatt i enlighet med artikel 476.4 i Colombias skattelag (84).

(182)

Varta hävdade i sin inlaga att typen av elproduktion i respektive land och kostnaderna för eldistribution måste beaktas för att rimliga slutsatser ska kunna dras.

(183)

Kommissionen noterar att distributionskostnaderna ingår i elpriset och därför kommer att beaktas. Påståendet avvisades därför.

(184)

I den andra noteringen angav kommissionen att den skulle använda vattentaxan för industriellt bruk enligt ”Acueducto de Bogota”, som ansvarar för vattenförsörjning samt uppsamling och rening av avloppsvatten i huvudstaden, eftersom inga offentligt tillgängliga uppgifter fanns tillgängliga för staden Cali. Precis som för el är vattenförsörjningen undantagen från mervärdesskatt enligt artikel 476.4 i Colombias skattelag.

(185)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet ”omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i ovannämnda produktionsfaktorer.

(186)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas tillverkningsomkostnader uttrycktes som en procentandel av de exporterande tillverkarnas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna tillverkningskostnaderna.

(187)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst förlitade sig kommissionen på 2022 års finansiella uppgifter för Quimpac, som hämtats från den colombianska regeringens officiella och offentligt tillgängliga databas, Sistema Integrado de Informacion Societaria (SIIS) (85).

(188)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(189)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Kommissionen tillämpade de icke snedvridna enhetskostnaderna på den faktiska förbrukning av de olika produktionsfaktorerna som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hade. Den förbrukningskvot som tillhandahölls av de exporterande tillverkarna i urvalet verifierades under kontrollbesöken. Kommissionen multiplicerade förbrukningsfaktorerna med de icke snedvridna enhetskostnader som noterats i det representativa landet.

(190)

När den icke snedvridna tillverkningskostnaden hade fastställts lade kommissionen till tillverkningsomkostnaderna såsom anges i skäl 186.

(191)

På den tillverkningskostnad som fastställdes enligt föregående skäl tillämpade kommissionen försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader på 20,33 % och en vinst på 24,72 % för Quimpac de Colombia SA (se skäl 187), båda uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor.

(192)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet per produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(193)

Ingen av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet sålde via närstående importörer i unionen.

(194)

Exportpriset fastställdes således för alla exporterande tillverkare i urvalet på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(195)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet på grundval av priset fritt fabrik.

(196)

När det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastningskostnader, tullar, kreditkostnader och bankavgifter.

(197)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(198)

På denna grundval fastställdes de provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av cif-priset vid unionens gräns, före tull, till följande:

(199)

När det gäller de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(200)

På denna grund fastställdes den provisoriska dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet till 44,5 %.

(201)

För alla andra exporterande tillverkare i det berörda landet fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställde kommissionen de exporterande tillverkarnas grad av samarbetsvilja. Graden av samarbetsvilja är de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportvolym till unionen uttryckt som en andel av den totala importen från det berörda landet till unionen under undersökningsperioden, vilken fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat.

(202)

Graden av samarbetsvilja var låg i detta fall, eftersom importen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde omkring 65 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På denna grundval ansåg kommissionen att det var lämpligt att dumpningsmarginalen för alla övriga företag skulle anses ligga på samma nivå som den marginal som fastställs för de tio transaktionerna med den högsta marginalen för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, med tanke på att de stod för omkring 14 % av den totala volym som det berörda företaget exporterade till unionen, vilket ansågs vara tillräckligt representativt. Därför fastställdes en landsomfattande dumpningsmarginal på 101,7 % för alla andra icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare.

(203)

De provisoriska dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av cif-priset vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(204)

Enligt de uppgifter som kommissionen hade tillgång till tillverkades den likadana produkten av två unionstillverkare under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(205)

Med tanke på det fåtal parter som är verksamma på unionens marknad kunde kommissionen inte lämna ut uppgifterna om de två unionstillverkarna och marknadsandelarna, eftersom de är känsliga och konfidentiella enligt artikel 19 i grundförordningen. Om dessa uppgifter lämnas ut skulle parterna kunna göra retroaktiva beräkningar av företagsspecifika konfidentiella uppgifter. Kommissionen tillhandahöll därför dessa uppgifter i intervall och index, vilket gav alla berörda parter tillräckligt med meningsfull information för att förstå kommissionens analys och slutsatser och lämna synpunkter i detta avseende. Uppgifterna lämnades också i form av meningsfulla trender så att alla berörda parter kunde försvara sina intressen. Kommissionen kunde inte lämna ut uppgifter om hur intervallen hade tagits fram, eftersom parterna på så sätt skulle ha kunnat få fram de exakta siffrorna från intervallen.

(206)

Den totala tillverkningen i unionen under undersökningsperioden fastställdes till omkring [25,0–27,0] miljoner kilo. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de två tillverkarna i unionen. Såsom anges i skäl 204 utgjorde de två unionstillverkarna 100 % av unionens totala tillverkning av den likadana produkten.

(207)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av försäljningsvolymen för unionsindustrin på unionsmarknaden utifrån de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de två unionstillverkarna och importen till unionen av den berörda produkten från tredjeländer enligt uppgifter från Eurostat.

(208)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Förbrukningen i unionen (kg)

(209)

På denna grundval varierade unionens förbrukning genom att den minskade 2020 (– 4 % jämfört med 2019), sedan ökade 2021 (+ 2 % jämfört med 2019) och slutligen minskade igen under undersökningsperioden (– 6 % jämfört med 2019). Ökningen under 2021 berodde främst på covid-19-pandemin och den ökade förbrukningen av torrbatterier.

(210)

Kommissionen fastställde importvolymerna på grundval av statistik från Eurostat. Eftersom KN-numret (86) omfattade fler produkter än elektrolytiska mangandioxider var kommissionen emellertid tvungen att uppskatta de importvolymer som utgjordes av elektrolytiska mangandioxider. Detta gjordes genom att endast inkludera importen från länder där det fanns tillverkning av elektrolytiska mangandioxider, eftersom elektrolytiska mangandioxider historiskt sett främst har importerats från dessa länder (87):

(211)

De uppskattade importvolymerna kontrollerades, där så var möjligt, mot försäljning som rapporterats av samarbetsvilliga exporterande tillverkare, inköp som rapporterats av samarbetsvilliga användare, unionstillverkare samt annan exportstatistik som tillhandahållits av sökanden, och överensstämde med dessa uppgifter.

(212)

Marknadsandelen för denna import fastställdes på grundval av importvolymen och den totala förbrukningen i unionen.

(213)

Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importvolym (kg) och marknadsandel

(214)

Importvolymerna av elektrolytiska mangandioxider från Kina minskade med 18 % från 2019 till 2020 på grund av de restriktiva åtgärderna med anledning av covid-19-pandemin, men började öka kraftigt 2021 (+ 55 % jämfört med 2019) och under undersökningsperioden (+ 89 % jämfört med 2019). I absoluta tal var importen av elektrolytiska mangandioxider från Kina betydande under undersökningsperioden (12,6 miljoner kg). Den totala marknadsandelen för importen från Kina ökade med [15–19] procentenheter under skadeundersökningsperioden, och gick från [12–19] % 2019 till [30–40] % under undersökningsperioden.

(215)

Kommissionen fastställde priserna för importen på grundval av uppgifter från Eurostat genom att dividera det totala värdet på importen från Kina med den totala importvolymen. Prisunderskridandet av importen fastställdes på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet.

(216)

Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Importpriser (euro/ kg)

(217)

Under skadeundersökningsperioden ökade de kinesiska genomsnittliga importpriserna med 47 %, främst på grund av de ökade fraktkostnaderna.

(218)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(219)

Prisjämförelsen gjordes per produkttyp för transaktioner i samma handelsled. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen under undersökningsperioden för de två unionstillverkarna. Två av de exporterande tillverkarna i urvalet konstaterades inte prisunderskrida och hade genomsnittliga priser på unionsmarknaden över unionsindustrins priser, medan ett prisunderskridande konstaterades för den tredje exporterande tillverkaren, dock under miniminivån.

(220)

Trots att inget prisunderskridande konstaterades för varje enskild transaktion för två av de tre exporterande tillverkarna i urvalet var emellertid det genomsnittliga priset på den sammanlagda kinesiska importen till unionsmarknaden omkring [5–9 %] lägre än unionsindustrins genomsnittliga pris under hela skadeundersökningsperioden. Skillnaden var omkring [8–12 %] 2019, sedan [2–6 %] 2021 och sedan mer framträdande under andra hälften av denna period (2021 och undersökningsperioden), cirka [5–7 %], vilket sammanföll med att de kinesiska importvolymerna ökade kraftigt (över 50 %) och vann marknadsandelar på unionsmarknaden ([15–19] procentenheter under undersökningsperioden).

(221)

Kommissionen kunde även fastslå att pristryck hade förekommit. Det genomsnittliga importpriset för den totala importen från Kina var också lägre än unionsindustrins produktionskostnad under hela skadeundersökningsperioden. Pristrycket på unionsindustrins kostnader var också mest framträdande under andra hälften av skadeundersökningsperioden, då priserna på importen från Kina var omkring [10–15 %] lägre än unionsindustrins genomsnittliga produktionskostnad. Såsom framgår av tabell 8 sålde unionsindustrin under produktionskostnaden under andra hälften av skadeundersökningsperioden. På grund av det betydande pristryck som orsakades av den dumpade lågprisimporten hindrades unionsindustrin från att höja sina försäljningspriser för att uppnå en hållbar vinstnivå och en positiv ekonomisk situation, vilket ledde till mycket låga vinster 2021 och under undersökningsperioden, tillsammans med ett kraftigt minskande kassaflöde 2021, som blev negativt under undersökningsperioden. Detta återspeglas i det målprisunderskridande som fastställts för två av de exporterande tillverkarna i urvalet samt för alla övriga företag som inte ingick i urvalet enligt beskrivningen i skälen 296 och 297 nedan.

(222)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(223)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makro- och mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de två unionstillverkarna. Uppgifterna ansågs vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(224)

De makroekonomiska indikatorerna är produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(225)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar och förmåga att anskaffa kapital.

(226)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(227)

Unionsindustrins tillverkning började öka 2020 och steg kraftigt 2021. Under undersökningsperioden minskade den dock med omkring [3–6] miljoner kg på ett år på grund av den minskade försäljningen (som började 2021). Tillverkningen sjönk totalt med – 13 % under skadeundersökningsperioden.

(228)

Unionsindustrins produktionskapacitet var stabil under skadeundersökningsperioden, vilket innebar att kapacitetsutnyttjandet minskade till [75–80] % under undersökningsperioden, i linje med den minskade tillverkningen.

(229)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningsvolym och marknadsandel

(230)

Unionsindustrins försäljningsvolym var stabil mellan 2019 och 2020. Den började dock minska 2021 (– 9 % mellan 2020 och 2021), trots att förbrukningen var som störst det året. Nedgången fortsatte under undersökningsperioden. Sammantaget minskade försäljningen med – 27 % under skadeundersökningsperioden.

(231)

Den minskade försäljningen återspeglades i förlusten av marknadsandelar, som minskade från [75–82] % 2019 till [55–65] % under undersökningsperioden. Totalt sett minskade marknadsandelen med [15–19] procentenheter till förmån för den kinesiska importen under skadeundersökningsperioden.

(232)

Trots den ökade förbrukningen 2021 förlorade unionsindustrin inte bara försäljningsvolymer i unionen utan även marknadsandelar.

(233)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Sysselsättning och produktivitet

(234)

Sysselsättningen ökade med + 8 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen berodde på tillfälliga anställningar efter frånvaro, nyanställningar för stöd till underhåll, FoU-funktioner och miljöarbeten.

(235)

Produktiviteten utvecklades i linje med förändringarna i produktion och sysselsättning, dvs. den minskade med – 20 % under skadeundersökningsperioden.

(236)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och priserna på importen från det berörda landet.

(237)

Detta är den första antidumpningsundersökning som gäller den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan från eventuell tidigare dumpning.

(238)

De genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för de två unionstillverkarna till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningspriser i unionen

(239)

Unionstillverkarnas genomsnittliga pris minskade 2020 (till [1,50–1,70] euro/kg) och låg kvar på [1,50–1,70] euro/kg 2021. Det ökade sedan till [2,40–2,60] euro/kg under undersökningsperioden, till följd av att produktionskostnaden ökade. Det genomsnittliga priset steg totalt med + 42 % under skadeundersökningsperioden.

(240)

Den genomsnittliga produktionskostnaden började öka 2021 (med + 9 % jämfört med 2019) och nådde sin topp under undersökningsperioden, på grund av den kraftiga ökningen av energipriserna (89) och vissa råvarupriser (90). Den genomsnittliga produktionskostnaden ökade totalt sett med + 64 % under skadeundersökningsperioden.

(241)

Ökningen av det genomsnittliga priset var mindre tydlig än ökningen av produktionskostnaden under skadeundersökningsperioden. Unionstillverkarnas oförmåga att höja sina priser i linje med de ökande kostnaderna är resultatet av de kinesiska exportörernas pristryck, som var som högst under de två sista åren av denna period. Såsom nämns i skäl 220, och till skillnad från under 2019–2020 då pristrycket från den dumpade importen var mindre akut, kunde unionsindustrin från och med 2021 inte höja priserna i takt med den ökande produktionskostnaden på grund av pristrycket från de ökande volymerna av dumpad import från Kina på unionsmarknaden. Eftersom priserna hölls nere sålde unionsindustrin därför under produktionskostnaden från och med 2021. På grund av det betydande pristryck som orsakades av den dumpade lågprisimporten hindrades unionsindustrin från att höja sina försäljningspriser för att uppnå sitt vinstmål, vilket ledde till minskad lönsamhet. Denna situation påverkade allvarligt unionsindustrins ekonomiska resultat, som analyseras senare i del 4.4.3.4

(242)

De två unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnad utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(243)

Den genomsnittliga kostnaden per anställd ökade med + 7 % under skadeundersökningsperioden.

(244)

Lagernivåerna hos de två unionstillverkarna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lagerhållning

(245)

Lagernivån minskade till [6,5–7,0] miljoner kg 2020 och till [6,0–6,5] miljoner kg 2021 efter den ökande förbrukningen på unionsmarknaden, men ökade till [8,5–9,0] miljoner kg under undersökningsperioden till följd av den minskade försäljningen, och utgjorde omkring [30–35] % av produktionsvolymen under den perioden.

(246)

De två unionstillverkarnas lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(247)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de två unionstillverkarna genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Obalansen i de ökande kostnaderna och de nedpressade priserna ledde till att lönsamheten urholkades under skadeundersökningsperioden och gick från [7–8] % 2019 till [1–2] % 2021 och [2–3] % under undersökningsperioden, dvs. under vinstmålet på [7–10] %.

(248)

Nettokassaflödet är ett mått på unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Det gick från ett negativt resultat till omkring [5,0–5,5] miljoner positivt kassaflöde 2020, men minskade sedan till omkring [1,5–2,0] miljoner 2021, och blev återigen negativt under undersökningsperioden, främst på grund av den försämrade vinsten.

(249)

På grund av det dåliga nettokassaflödet under samma period halverades nästan unionsindustrins investeringsnivå, vilket ledde till en minskning med 45 %.

(250)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda värdet av investeringarna. Unionsindustrins räntabilitet minskade från [6–7] % 2019 till [3–4] % under undersökningsperioden.

(251)

Unionsindustrins förmåga att anskaffa kapital hade påverkats allvarligt av urholkningen av lönsamheten och kassaflödet under skadeundersökningsperioden.

(252)

Importen från Kina har ökat betydligt, både i absoluta tal och uttryckt som marknadsandel. Under skadeundersökningsperioden ökade importen med 89 % i absoluta tal och fördubblades i förhållande till förbrukningen i unionen och nådde en marknadsandel på [30–40] % under undersökningsperioden.

(253)

Gemenskapsindustrins försäljningspriser under undersökningsperioden pressades dessutom ner av priserna på den dumpade importen av den berörda produkten. På grund av det betydande pristryck som orsakades av den dumpade lågprisimporten hindrades unionsindustrin från att höja sina försäljningspriser för att uppnå sitt vinstmål, vilket ledde till minskad lönsamhet under andra hälften av skadeundersökningsperioden.

(254)

Under skadeundersökningsperioden nådde unionens förbrukning en topp 2021, men unionsindustrin kunde inte dra nytta av den ökande efterfrågan. Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 8 % och marknadsandelen minskade med 11 % under det året jämfört med 2019. En ännu mer dramatisk försämring av dessa indikatorer skedde under undersökningsperioden (27 % mindre försäljningsvolym och 22 % mindre marknadsandel). Denna utveckling berodde på den kraftiga ökningen av importen från Kina till ännu lägre priser än under den första hälften av skadeundersökningsperioden (se skäl 241). Dessutom hade unionsindustrin ännu mindre möjlighet att bibehålla sin försäljningsvolym till ännu mer pressade priser eftersom den vid den tidpunkten såg en betydande ökning av sin produktionskostnad (som ökade med 9 % 2021 och med 64 % under undersökningsperioden från 2019).

(255)

Till följd av detta ledde de redan minskade försäljningsvolymerna till pressade priser till att lönsamheten, räntabiliteten och kassaflödet urholkades. Försämrade finansiella resultatindikatorer, tillsammans med minskad produktion, ökade utgående lager (till omkring [30–40] % av unionens tillverkning) och eftersläpande investeringar för att upprätthålla produktionen, gjorde unionsindustrin olönsam.

(256)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(257)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats på grund av andra faktorer än den dumpade importen från det berörda landet inte tillskrevs den dumpade importen. Det rör sig om följande faktorer: import från andra tredjeländer, unionstillverkarnas exportresultat och andra faktorer, t.ex. produktivitet, covid-19-pandemin och Rysslands krig mot Ukraina.

(258)

Såsom fastställs i skäl 214 ökade importen betydligt under andra hälften av skadeundersökningsperioden, med 89 % volymmässigt och en fördubblad marknadsandel. Försäljningspriset per enhet för importen från Kina låg under unionsindustrins försäljningspris per enhet med omkring [5–9 %] under skadeundersökningsperioden.

(259)

Verkningarna av den dumpade importen framgår tydligt av att flera viktiga användare som står för [67–73 %] av den samlade förbrukningen i unionen beslutat att köpa den kinesiska produkten i stället för unionsindustrins. Andelen elektrolytiska mangandioxider från unionstillverkarna minskade från omkring [65–75] % till cirka [55–65] % till förmån för elektrolytiska mangandioxider från Kina från 2021 till undersökningsperioden.

(260)

Till följd av den betydande ökningen av dumpad import från Kina och det faktum att den kinesiska importen har hållit nere priserna under andra hälften av skadeundersökningsperioden kunde unionsindustrin inte höja sina försäljningspriser tillräckligt för att fullt ut täcka de kraftigt ökade produktionskostnaderna. Därför ledde lågprisimporten från Kina till ett pristryck.

(261)

Till följd av detta försämrades unionsindustrins finansiella resultatindikatorer. Den kinesiska importens marknadsandel ökade på bekostnad av unionsindustrin, som förlorade försäljningsvolym och marknadsandelar under andra hälften av skadeundersökningsperioden.

(262)

Den preliminära slutsatsen är därför att trycket från den dumpade importen, vars volym och marknadsandel ökade dramatiskt under andra hälften av skadeundersökningsperioden och som skedde till dumpade priser och konstant låg under unionsindustrins produktionskostnad, spelade en avgörande roll för unionsindustrins minskade försäljning, ökade lager och följaktligen försämrade lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet.

(263)

Mot bakgrund av det som nämns ovan fastställde kommissionen preliminärt att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit hade orsakats av den dumpade importen från Kina i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen. Denna skada yttrade sig i både volymeffekter och priseffekter.

(264)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Import från tredjeländer

(265)

Under undersökningsperioden låg importvolymerna av elektrolytiska mangandioxider från andra tredjeländer (Colombia, Förenta staterna, Japan och Indien) kvar på samma nivå som i början av skadeundersökningsperioden, dvs. [1,5–2,5] miljoner kg, vilket motsvarar [4–8] % av marknadsandelen i unionen.

(266)

Det är värt att notera att bland de fyra länderna ovan var Colombia det enda andra större importlandet (91). Colombias importvolymer och marknadsandel minskade med [0,3–0,9] procentenheter under undersökningsperioden. Även om landet importerade till en lägre prisnivå än Kinas och unionsindustrins prisnivåer hade de minskade importvolymerna och den låga marknadsandelen därför en minskande effekt på priserna för de återstående aktörerna på unionsmarknaden. Unionsindustrins förlust av marknadsandelar gynnade således helt klart endast de kinesiska exporterande tillverkarna.

(267)

De två unionstillverkarnas exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Unionstillverkarnas exportresultat

(268)

Unionsindustrin försökte absorbera en del av de förlorade försäljningsvolymerna på unionsmarknaden genom ökad export. Under 2021 ökade exportförsäljningen till [4,0–4,5] miljoner kg (vilket motsvarar [10–15] % av unionstillverkningen), och minskade sedan till [1,0–1,5] miljoner kg under undersökningsperioden (vilket motsvarar [2,5–7,5] % av unionstillverkningen). Exportpriserna under 2021 och undersökningsperioden var dock lägre än priserna i unionen.

(269)

De berörda parterna hävdade att det lägre priset på unionsindustrins export delvis orsakade den påstådda skadan. Endast lönsamheten för försäljningen i unionen betraktades dock som skadeindikator, och inte lönsamheten för unionsindustrins exportförsäljning. Exportförsäljningen utgjorde dessutom endast en liten del av unionens tillverkning ([2,5–7,5] % under undersökningsperioden). Unionstillverkarnas exportresultat kunde därför inte ha orsakat den väsentliga skada som lidits.

(270)

Försämringen av unionstillverkarnas produktivitet sammanföll också med den plötsliga ökningen av den kinesiska importen 2021 och under undersökningsperioden, medan unionstillverkarna kunde göra en tillfredsställande vinst med produktivitetsnivåerna 2019–2020.

(271)

Berörda parter hävdade att andra faktorer än importen av elektrolytiska mangandioxider från Kina hade en skadlig verkan på unionsindustrin, såsom covid-19-restriktionerna (2020 till mitten av 2022) som påverkade råvaruleveranskedjorna och produktionsnivåerna samt de enorma energiprisökningar som påverkade produktionskostnaden till följd av den unionsomfattande energikrisen (2021–2022). De hävdade också att unionstillverkarna inte kunde tillgodose den ökade efterfrågan på grund av bristande kapacitet och/eller otillräcklig produktkvalitet. Efterfrågan på elektrolytiska mangandioxider måste därför tillhandahållas av externa källor.

(272)

Unionsindustrins stabila försäljningsvolym under 2020 visade att dessa angivna faktorer inte påverkade unionsindustrins förmåga att upprätthålla sin försäljning och öka sin marknadsandel det året (påståendena om produktkvalitet diskuteras i del 7.3 i unionens intresse). Dessutom sjönk unionsindustrins försäljningsvolymer under undersökningsperioden, trots att covid-19-restriktionerna upphörde, på grund av de ökade importvolymerna till skadevållande priser från Kina. När det gäller kostnaderna kunde unionstillverkarna sälja till lönsamma priser 2019, innan ökningen av importen från Kina ägde rum. Såsom fastställs i skälen 241 och 247–251 ovan kunde unionsindustrin inte längre höja sina priser tillräckligt för att tillgodose den ökade produktionskostnaden, eftersom priserna hölls nere till följd av importen från Kina under andra hälften av skadeundersökningsperioden. Den kapitalintensiva industrin för elektrolytiska mangandioxider, med höga fasta kostnader, kunde inte upprätthålla sin lönsamhet när den kraftigt tappade sin försäljning 2021–2022 till förmån för den kinesiska importen. Parternas påståenden avvisades därför.

(273)

När det gäller den påstådda kapacitetsbristen framgår det av tabell 5 ovan att unionsindustrin fortfarande hade [5–10] % outnyttjad kapacitet 2021 och till och med [20–25] % 2022, samtidigt som den förlorade försäljningsvolymer under båda dessa år (se tabell 6 ovan), medan marknadsandelen för importen från Kina samtidigt ökade (se tabell 3 ovan). Kommissionen avvisade därför dessa påståenden som ogrundade.

(274)

Parterna hävdade också att den minskade försäljningen för unionstillverkaren i Spanien berodde på förvärvet av en unionsanvändare, där den nya ägaren inte ville använda de ursprungliga leverantörerna utan hellre leverera från Kina. Undersökningen bekräftade dock att denna användare förblev kund hos unionstillverkaren i Spanien under hela skadeundersökningsperioden. Den nya ägarens förvärv av användaren bröt inte banden till den ursprungliga leverantören. Parternas påstående avvisades därför.

(275)

En användare hävdade att undersökningsperioden, som omfattade hela året 2022, var ett ovanligt år, då efterfrågan på alkaliska torrbatterier ökade dramatiskt på grund av covid-19-pandemin och Rysslands krig mot Ukraina. Efterfrågan på elektrolytiska mangandioxider var därför tvungen att tillhandahållas av externa källor. Efterfrågan bör återgå till sin normala nivå 2023 och unionsindustrins andel av försörjningen bör återhämta sig.

(276)

Såsom förklaras i skäl 209 ökade efterfrågan 2021 och minskade under undersökningsperioden. Unionsindustrins försäljning började dock minska betydligt 2021 trots den höga efterfrågan, och unionsindustrin förlorade [2,5–3,5] miljoner kg i volym under ett år från 2020, medan importen från Kina ökade med 4,8 miljoner kg under samma period. Användarna kunde ha behållit sin del av leveranserna från unionsindustrin, eftersom dess produktionsnivå ökade under samma period. Användarna har dock gått över till kinesisk import på grund av det lägre priset, som har minskat under samma period. Marknadsandelen för den kinesiska importen kunde utökas med [15–19] procentenheter under skadeundersökningsperioden, och den tog därmed över denna andel från unionsindustrin. Partens påstående avvisades därför.

(277)

Ovanstående analys visar att volymen och marknadsandelen för import med ursprung i Kina ökade dramatiskt under andra hälften av skadeundersökningsperioden. När det gäller priser höll importen från Kina kontinuerligt nere unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden och hindrade unionsindustrin från att höja sina priser till de hållbara nivåer som behövdes för att unionsindustrin skulle uppnå skäliga lönsamhetsnivåer.

(278)

Andra möjliga faktorer undersöktes också, men ingen av dem kunde försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Kommissionen särskilde och avgränsade verkningarna av alla kända faktorer som hade betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar.

(279)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, var för sig eller tillsammans, inte mildrade orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan. Skadan är framför allt uppenbar när det gäller utvecklingen inom tillverkning, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym på unionens marknad, marknadsandel, lagernivåer, produktivitet, lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet.

(280)

Såsom nämns i skäl 5 ändrade kommissionen tillkännagivandet om inledande av den 16 februari 2023 för att undersöka de påstådda råvarurelaterade snedvridningarna. Kommissionen kommer att slutföra sin analys av råvarurelaterade snedvridningar i den mening som avses i artiklarna 7.2a och 7.2b i grundförordningen i det slutliga skedet av detta förfarande.

(281)

För att kunna fastställa de provisoriska åtgärdernas nivå undersökte kommissionen i detta skede om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen. Denna analys och de preliminära slutsatserna påverkar inte bedömningen och slutsatserna av förekomsten av råvarusnedvridningar och den efterföljande inverkan på nivån på de åtgärder som kommer att genomföras under undersökningens slutliga skede.

(282)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom försäljning till ett målpris i den mening som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(283)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: lönsamhetsnivån före ökningen av importen från det berörda landet, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna, forskning och utveckling (FoU) och innovation samt den lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden. Denna vinstmarginal bör inte vara lägre än 6 %.

(284)

Som ett första steg fastställde kommissionen en grundläggande vinst som skulle täcka samtliga kostnader under normala konkurrensförhållanden. Kommissionen tog den vinst som de två unionstillverkarna uppnådde före ökningen av importen från Kina under skadeundersökningsperioden, dvs. den faktiska vinsten 2020, då den dumpade importen hade lägst inverkan. År 2020 utgjorde den kinesiska importen den minsta marknadsandelen ([10–20] %) under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrins övriga finansiella indikatorer var som mest positiva det året (det högsta kassaflödet och den högsta räntabiliteten som uppnåtts). Denna vinstmarginal fastställdes till [6–8] %.

(285)

En av unionstillverkarna uppgav en vinst på 15 % utan dumpad import. Denna uppskattning baserades på företagets lönsamhet 1997–2001 (innan antidumpningstullar infördes på import av elektrolytiska mangandioxider från Sydafrika (92)) och den genomsnittliga lönsamheten för den kemiska industrin 2017–2022 enligt uppgifter från CSIMarket (93).

(286)

Kommissionen ansåg att den genomsnittliga lönsamheten för den kemiska industrin inte var lämplig, eftersom uppgifterna från CSIMarket innehåller uppgifter om industrin på en aggregerad nivå, dvs. en industrisektor som var mycket bredare än den undersökta produkten, samtidigt som endast ett begränsat antal kemikalietillverkare i världen deltog i tillverkningsprocessen för elektrolytiska mangandioxider. Kommissionen ansåg också i detta skede att vinsterna för unionstillverkaren av elektrolytiska mangandioxider 1997–2001 inte var lämpliga, eftersom företaget inte visade att dessa vinster fortfarande är representativa för industrin mer än 20 år senare. I vilket fall som helst utgjorde vinsten i fråga inte en genomsnittlig vinst för unionsindustrin som helhet.

(287)

Den andra unionstillverkaren angav sin vinst 2016–2018, före skadeundersökningsperioden, men när de två unionstillverkarnas vinster kombinerades var de nivåer som uppnåddes 2016–2018 lägre än under skadeundersökningsperioden.

(288)

Kommissionen behöll därför sin ursprungliga uppskattning av en grundläggande vinst på [6–8] %.

(289)

De två unionstillverkarna visade båda att deras investeringsnivå, FoU och innovation under skadeundersökningsperioden skulle ha varit högre under normala konkurrensförhållanden. Kommissionen kontrollerade dessa uppgifter mot investeringsplaner, avvisade och uppskjutna projekt och inköpsorder som i slutändan inte genomförts, vilket visade att dessa investeringar verkligen varit planerade. De båda unionstillverkarnas påståenden befanns vara motiverade. För att återge detta i vinstmålet räknade kommissionen ut skillnaden mellan utgifterna för investeringar, FoU och innovation under normala konkurrensförhållanden enligt uppgifter från unionsindustrin som kontrollerats av kommissionen, och de faktiska utgifterna för investeringar, FoU och innovation under skadeundersökningsperioden. Denna skillnad, uttryckt som en andel av omsättningen, var [1–2] %.

(290)

Denna procentsats lades till den grundläggande vinsten på [6–8] % enligt skäl 284, vilket innebar ett vinstmål på [7–10] %.

(291)

Med denna grundval konstaterades att det icke-skadevållande priset var [2,60–2,80] euro/kg, beräknat genom tillämpning av den ovannämnda vinstmarginalen [7–10] % på produktionskostnaden under undersökningsperioden för de två unionstillverkarna.

(292)

I enlighet med artikel 7.2d i grundförordningen bedömde kommissionen som ett sista steg de framtida kostnader som unionsindustrin kommer att ådra sig till följd av multilaterala miljöavtal och protokoll till dessa, som unionen är part i, samt de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga Ia, under den period då åtgärden tillämpas enligt artikel 11.2. Med den tillgängliga bevisningen som grund fastställde kommissionen en ytterligare kostnad på [0,02–0,09] euro/kg. Denna kostnad lades till det icke-skadevållande pris som nämns i skäl 291.

(293)

På grundval av detta beräknade kommissionen ett icke-skadevållande pris på [2,70–2,90] euro/kg för den likadana produkten för unionsindustrin genom att tillämpa det ovannämnda vinstmålet (se skäl 290) på produktionskostnaden för de två unionstillverkarna under undersökningsperioden och lade sedan till justeringarna enligt artikel 7.2d per produkttyp.

(294)

Kommissionen fastställde sedan marginalen för målprisunderskridande på grundval av en jämförelse mellan

(295)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif. Resultatet visade en vägd genomsnittlig marginal för målprisunderskridande på mellan 0 % och 15,8 %.

(296)

Volymen import utan målprisunderskridande från Guiliu-gruppen uppgick till omkring [10–15] % av importen från Kina, omkring [17–25] % av importen i urvalet och omkring [3–7] % av unionens marknadsandel under undersökningsperioden. För att fastställa om undersökningsresultaten för denna grupp kunde utvidgas till att omfatta all import som inte ingick i urvalet jämförde kommissionen Guiliu-gruppens priser med priserna för de två andra exporterande tillverkare som ingick i urvalet, samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet och genomsnittspriset för all kinesisk import (med undantag av Guiliu-gruppen) från Eurostat. Guiliu-gruppens genomsnittliga exportpris var [19–25] % högre än det genomsnittliga exportpriset för de andra kinesiska exportörer som besvarade stickprovsformuläret. Dessa företags totala exportvolym stod för 51 % av all import från Kina till unionen. Gruppens exportpris cif var [11–17] % högre än det genomsnittliga cif-priset för all import från Kina och [6–10] % högre än för de två andra exporterande tillverkarna som ingick i urvalet. Kommissionen ansåg därför att den inte kunde utvidga undersökningsresultaten om avsaknad av målprisunderskridande när det gäller Guiliu-gruppen till de exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet.

(297)

Nivån för undanröjande av skada för ”andra samarbetsvilliga företag” och för ”alla övriga företag” fastställs på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag.

(298)

Med stöd av ovanstående bedömning bör provisoriska antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(299)

Då kommissionen i detta skede beslutat att tillämpa artikel 7.2 i grundförordningen undersökte den huruvida den kunde dra slutsatsen att det inte låg i unionens intresse att vidta provisoriska åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning hade konstaterats, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(300)

Såsom förklaras i skäl 5 och som angavs i det ändrade tillkännagivandet om inledande undersöker undersökningen även unionens intresse enligt artikel 7.2b i grundförordningen. De preliminära undersökningsresultaten i denna förordning, inbegripet slutsatserna om unionens intresse, påverkar därför inte slutsatserna från undersökningen om råvarurelaterade snedvridningar och unionens intresse enligt artikel 7.2b i grundförordningen, som kommer att återspeglas i förfarandets slutliga skede.

(301)

Det erinras om att unionsindustrin består av två tillverkare av elektrolytiska mangandioxider, vars försäljning och lönsamhet försämrades avsevärt under andra hälften av skadeundersökningsperioden, med en efterföljande negativ inverkan på unionsindustrins marknadsandel, lagernivåer, investeringar, räntabilitet och kassaflöde.

(302)

Om åtgärder inte införs är det sannolikt att den dåliga lönsamheten och andra finansiella indikatorer kommer att tvinga unionsindustrin att upphöra med tillverkningen av elektrolytiska mangandioxider till följd av prispressen från den dumpade importen. Efter införandet av antidumpningsåtgärder förväntas dock unionsindustrins försäljningsvolymer och priser på unionsmarknaden öka, vilket kommer att förbättra lönsamheten och andra finansiella indikatorer för denna industri och förhindra nedläggning.

(303)

Det står således klart att införandet av antidumpningsåtgärder ligger i unionsindustrins intresse.

(304)

Såsom anges i skäl 11 lämnade inga icke-närstående importörer de begärda upplysningarna. Kommissionen drog därför slutsatsen att det är osannolikt att importörerna skulle påverkas av åtgärderna.

(305)

Man har därför dragit den preliminära slutsatsen att det inte är sannolikt att införandet av antidumpningsåtgärder skulle komma att få några negativa verkningar för importörerna i unionen.

(306)

Elektrolytiska mangandioxider används främst för produktion av kol-zinkbatterier och alkaliska torrbatterier, som står för mer än 90 % av produktens användning och fördelas mellan de tre största (men inte de enda) batteritillverkarna i unionen. Såsom nämns ovan skickades frågeformulär till alla kända användare i unionen. Svar mottogs från två tillverkare av alkaliska torrbatterier, Varta och Duracell, som svarar för [67–73] % av unionens förbrukning av elektrolytiska mangandioxider. De två svaren kontrollerades på plats hos användarna.

(307)

Båda de samarbetsvilliga användarna hävdade att införandet av antidumpningsåtgärder på import från Kina skulle öka deras kostnader, som kanske inte skulle överföras till kunderna eftersom konkurrensen inom alkaliska torrbatterier är mycket prisstyrd. Även om deras märkesprodukter är välkända medför de ökade priserna på deras produkter ofta en risk för att kunderna vänder sig till billigare produkter. De tillade att unionsanvändarna redan upplever ökad konkurrens på unionsmarknaden till följd av ökad import av färdiga batteriprodukter av jämförbar kvalitet från konkurrenter utanför unionen (främst Kina) och de stigande råvaru- och energikostnaderna. Åtgärderna skulle således ytterligare minska unionsanvändarnas redan minskade lönsamhet.

(308)

Antidumpningsåtgärderna mot import från Kina skulle också minska konkurrensen om elektrolytiska mangandioxider på unionsmarknaden (och på tredjeländers exportmarknader), eftersom tillgången på elektrolytiska mangandioxider kommer att begränsas till de två unionstillverkarna (åtgärderna skulle stärka duopolet, med en efterföljande risk för prisökningar), medan unionstillverkarna av elektrolytiska mangandioxider inte kan tillgodose dessa användares efterfrågan i tillräckliga volymer, särskilt på elektrolytiska mangandioxider av hög kvalitet (94). Unionsindustrin har inte heller gjort tillräckliga investeringar under de senaste åren för att öka sin kapacitet. De tillade att leveranserna av elektrolytiska mangandioxider från övriga tredjeländer är begränsade, eftersom de betjänar sina egna eller närliggande marknader, och inte kan ersätta den potentiella förlusten eller minskningen av leveranser från Kina.

(309)

Undersökningen visade att båda användarna var lönsamma under undersökningsperioden, att de hade bibehållit samma totala försäljningsvolym av torrbatterier för konsumentbruk från 2021 till undersökningsperioden och till och med ökat den med [1–4] % i unionen, möjligen tack vare deras varumärkens goda anseende. Andelen elektrolytiska mangandioxider från unionstillverkarna har dock minskat från omkring [65–75] % till [55–65] % från 2021 till undersökningsperioden, till gagn för elektrolytiska mangandioxider från Kina.

(310)

Utifrån de uppgifter som mottagits utgjorde kostnaden för elektrolytiska mangandioxider för tillverkning av torrbatterier för konsumentbruk omkring [15–19] % av tillverkningskostnaden under undersökningsperioden. Kostnaden för elektrolytiska mangandioxider ökade med [45–55] % för dessa användare från 2021 till undersökningsperioden, och de kunde överföra en del av denna ökning till konsumenterna, eftersom försäljningspriset för batterier i unionen ökade med mer än 3 % och utanför unionen med mer än 10 % från 2021 till undersökningsperioden.

(311)

Man uppskattade att införandet av provisoriska åtgärder på den föreslagna nivån skulle öka tillverkningskostnaden för batterier för dessa användare med högst 1 %. Med tanke på de ökade tillverkningskostnaderna under de föregående åren och möjligheten att överföra en del av denna kostnadsökning till konsumenterna skulle effekten av den föreslagna antidumpningstullen vara begränsad för dessa användare, eftersom de fortfarande skulle gå med vinst även med beaktande av de provisoriska antidumpningstullarna.

(312)

När det gäller leveranser av elektrolytiska mangandioxider av hög kvalitet från unionstillverkarna bör det noteras att batteritillverkarna fastställer kvalitetskraven för elektrolytiska mangandioxider för tillverkning av torrbatterier. Sammantaget har båda de samarbetsvilliga användarna endast ett begränsat antal leverantörer av elektrolytiska mangandioxider (i unionen och Kina) som motsvarar deras kvalitetskrav för alla typer av elektrolytiska mangandioxider. Undersökningen bekräftade att en av unionstillverkarna levererade elektrolytiska mangandioxider av hög kvalitet till en av de samarbetsvilliga användarna och att kvalitetskontrollen har pågått med den andra samarbetsvilliga användaren sedan 2022. Den andra unionstillverkaren återupptog kvalitetskontrollen med båda de samarbetsvilliga användarna 2022–2023. På grundval av dessa omständigheter kan slutsatsen dras att unionsindustrin är beredd och kapabel att leverera elektrolytiska mangandioxider av hög kvalitet till unionsmarknaden, beroende på användarnas efterfrågan och behov.

(313)

Med tanke på det begränsade antalet leverantörer av elektrolytiska mangandioxider totalt sett måste det dessutom noteras att om unionsindustrin för elektrolytiska mangandioxider försvann skulle det sannolikt ha en negativ inverkan på de två samarbetsvilliga användarnas situation och på konkurrensen på unionsmarknaden, eftersom unionsanvändarna skulle vara helt beroende av tillverkare i tredjeländer, samtidigt som andelen elektrolytiska mangandioxider som köps från unionstillverkarna fortfarande utgjorde en betydande andel, dvs. totalt omkring [55–65] % under undersökningsperioden (inklusive elektrolytiska mangandioxider av hög kvalitet på omkring [25–35] %).

(314)

Att återställa lika villkor på unionens marknad för elektrolytiska mangandioxider är dessutom i linje med målen för unionens initiativ för råvaror av avgörande betydelse (95), som syftar till att säkerställa en hållbar försörjning av råvaror av avgörande betydelse. Mangan finns med bland dessa råvaror av avgörande betydelse, och både tillverkarna av elektrolytiska mangandioxider och torrbatterier har sin andel i värdekedjan för mangan i senare led.

(315)

Ingen annan typ av användare samarbetade i undersökningen och uttryckte sina farhågor. Guizhou Manganese Mineral Group hävdade dock att unionstillverkarna inte kan leverera för användning i nya batteritekniker (t.ex. batterier för elfordon) där elektrolytiska mangandioxider används (96) Dessa tekniker har dock ännu inte utvecklats till en punkt där elektrolytiska mangandioxider används i storskalig produktion. Elektrolytiska mangandioxider används inte heller ännu av den batteriindustri i unionen som levererar till elfordon. Påståendet avvisades därför.

(316)

Dessutom hävdade Guizhou Manganese Mineral Group att de två unionstillverkarna främst levererar elektrolytiska mangandioxider av kolzink och alkalin, och att det är svårt för dem att konkurrera och anpassa sig till olika kvalitets- och kvantitetskrav från användare i andra industrier än tillverkning av torrbatterier. Undersökningen bekräftade att alla elektrolytiska mangandioxider har samma tillverkningsprocess (97). Den bekräftade också att det fanns tillverkning (98) av olika elektrolytiska mangandioxider (andra än sådana av kolzink och alkalin) för andra industrier än tillverkning av alkaliska torrbatterier i unionen under skadeundersökningsperioden. Dessa andra industrier hade inga kvalitetsspecifikationer för elektrolytiska mangandioxider, vilket innebar att de hade ett brett utbud av godtagbar kvalitet som unionsindustrin kunde leverera på begäran.

(317)

Autlan hävdade att unionstillverkarnas produktion, försäljning och lönsamhet, bland annat, inte bara beror på pressen från importen av elektrolytiska mangandioxider från Kina, utan även på situationen för de användare i unionen som påverkats av importen av mangandioxidbaserade alkaliska och icke-alkaliska torrbatterier från Kina.

(318)

Kommissionen noterade att parten inte lämnade några uppgifter om effekten av den ökade importen av sådana batterier till nedströmsanvändarna under skadeundersökningsperioden – såsom faktisk förlust av försäljning, produktion, lönsamhet och andra indikatorer som skulle kunna kopplas till ökningen av denna import av mangandioxidbaserade alkaliska och icke-alkaliska torrbatterier från Kina – utöver ett antagande att nedströmsanvändarna gick miste om försäljning till följd av importen från Kina och uppgifter om en minskning av priserna på dessa batterier från oktober 2022 till april 2023 (en period som inte har något samband med undersökningsperioden). Tvärtom hade de samarbetsvilliga tillverkarna av torrbatterier i unionen, såsom förklaras i skäl 309, bibehållit sin totala försäljningsvolym på samma nivå från 2021 till undersökningsperioden och till och med ökat den med [1–4] % i unionen. Den ökade importen av mangandioxidbaserade alkaliska och icke-alkaliska torrbatterier från Kina verkade inte påverka unionstillverkarna av batterier i senare led under undersökningsperioden, och unionstillverkarna av elektrolytiska mangandioxider kunde därför inte påverkas av användarnas situation under denna period. Partens påstående avvisades därför.

(319)

Därför kan preliminärt slutsatsen dras att det sannolikt inte kommer att få några allvarliga konsekvenser för användarindustrins situation om antidumpningsåtgärder införs.

(320)

Mot denna bakgrund slår kommissionen preliminärt fast att det i detta skede av undersökningen inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det uppenbarligen inte ligger i unionens intresse att införa provisoriska åtgärder för import av elektrolytiska mangandioxider från Folkrepubliken Kina.

(321)

Såsom förklaras i skäl 300 påverkar denna preliminära slutsats inte slutsatserna i undersökningen om råvarurelaterade snedvridningar, särskilt inte undersökningen av unionens intresse enligt artikel 7.2b i grundförordningen.

(322)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdsnivå och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(323)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas på import av elektrolytiska mangandioxider med ursprung i Kina i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(324)

Kommissionen kommer att slutföra sin analys av råvarurelaterade snedvridningar enligt artiklarna 7.2a och 7.2b i grundförordningen i det slutliga skede som nämns i skäl 280.

(325)

På grundval av det ovanstående föreslås följande provisoriska antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull:

(326)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De återspeglar således den situation för företagen som konstaterades föreligga under undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och har tillverkats av de rättsliga enheter som namnges. Import av den berörda produkten som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(327)

För att minimera risken för kringgående på grund av skillnader i tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Företag med individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(328)

Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, bör medlemsstaternas tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den påföljande tillämpningen av den lägre tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(329)

Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att avskaffa individuella tullsatser och därmed införa en landsomfattande tull.

(330)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes även tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(331)

Daxin lämnade en kommentar om behandlingen av den kinesiska mervärdesskatten på export. Tosoh tog upp beräkningen av vinstmålet. Autlan begärde att få se över och bekräfta riktigheten i Daxins beräkning av dumpningsmarginalen och begärde att exportörens uppgifter, som markerats som känsliga i utlämnandet av uppgifter, skulle lämnas ut. Eftersom ingen av synpunkterna har gett upphov till några farhågor beträffande riktigheten i de beräkningarna som lämnats ut kommer kommissionen att behandla dessa synpunkter i det slutliga skedet.

(332)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att lämna skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(333)

Undersökningsresultaten avseende införande av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.