(1)

Den 14 november 2022 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av vulstplattjärn med ursprung i Kina och Turkiet på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande (tillkännagivandet om inledande) i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 30 september 2022 av Laminados Losal S.A.U. (klaganden). Klagomålet ingavs för unionens vulstplattjärnsindustris räkning, i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Enligt artikel 14.5a i grundförordningen ska kommission registrera import som är föremål för en antidumpningsundersökning under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand om inte tillräcklig bevisning enligt artikel 5 föreligger för att kraven enligt artikel 10.4 c eller d i grundförordningen inte har uppfyllts.

(4)

Klaganden begärde inte registrering och kommissionen konstaterade att kraven i artikel 10.4 d i grundförordningen inte uppfylldes. Utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden skedde inte någon ytterligare betydande importökning efter detta.

(5)

Av de orsaker som anges i avsnitt 4.3.1 beslutade kommissionen att slå samman importen från de berörda länderna för att kunna utföra den analys som beskrivs i skälen ovan. En analys av de uppgifter som hämtats från övervakningsdatabasen och de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda länderna visade att den sammanlagda importvolymen från de berörda länderna minskade med 2 % under de första fyra hela månaderna (dvs. december 2022–mars 2023) efter det att undersökningen inleddes jämfört med samma månader under undersökningsperioden. På månadsbasis minskade den genomsnittliga importen från de berörda länderna under de första fyra månaderna efter inledandet av undersökningen med 15 % jämfört med den genomsnittliga månatliga importen under undersökningsperioden. Kommissionen gjorde därför inte import av vulstplattjärn till föremål för registrering enligt artikel 14.5a i grundförordningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(6)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, kända exporterande tillverkare, de kinesiska och turkiska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(7)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(8)

Efter inledandet mottogs synpunkter från de turkiska myndigheterna, den turkiska exporterande tillverkaren Özkan Demir Çelik Sanayi A.Ş (Özkan Demir), unionsanvändaren Fincantieri SpA (Fincantieri) och den icke-närstående importören Baglietto s.r.l. (Baglietto).

(9)

Både de turkiska myndigheterna och Fincantieri hävdade bland annat att klagomålet förlitade sig alltför mycket på konfidentiella uppgifter, särskilt när det gäller detaljnivån för unionsindustrins mikroekonomiska indikatorer och vissa bilagor till klagomålet. Båda parterna hävdade att den icke-konfidentiella versionen därför var otillräcklig för att parterna skulle kunna lämna meningsfulla synpunkter på skadeindikatorerna och påståendena i klagomålet.

(10)

I enlighet med artikel 19 i grundförordningen är det möjligt att skydda konfidentiella uppgifter om deras utlämnande skulle medföra en klar konkurrensfördel för en konkurrent eller leda till väsentlig skada för den person som lämnar uppgifterna, eller för en person från vilken den person som lämnar uppgifterna har erhållit uppgifterna. Eftersom klagomålet endast rör uppgifter från en unionstillverkare, eller uppgifter från denna unionstillverkare i kombination med offentligt tillgänglig information och statistik, lämnade klaganden av sekretesskäl relevanta siffror i meningsfulla intervall. I samma anda tillhandahöll klaganden en icke-konfidentiell version av bilagorna eller en meningsfull sammanfattning av den information som lämnats. Kommissionen ansåg därför att den icke-konfidentiella version av klagomålet som ingick i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av de konfidentiella uppgifterna, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar. Därför tillbakavisades detta påstående.

(11)

Både de turkiska myndigheterna och Fincantieri motsatte sig att man i skadeanalysen inkluderade uppgifter för Laminorul SA (Laminorul), en rumänsk tillverkare av vulstplattjärn som gick i konkurs och vars produktion upphörde under skadeundersökningsperioden. Enligt de uppgifter som kommissionen förfogar över förvärvades Laminorul, efter konkursen, senare av ett annat företag, men företaget har inte återupptagit sin produktion av vulstplattjärn. Enligt de turkiska myndigheterna och Fincantieri borde de tillgängliga uppgifterna för Laminorul inte ha tagits med bland de siffror som ingick i klagomålet, eftersom företaget gick i konkurs och inte längre tillverkar vulstplattjärn. Laminorul borde därför inte ha betraktats som en del av unionsindustrin i klagomålet.

(12)

Kommissionen ansåg dock att Laminorul ändå ingick i unionsindustrin under skadeundersökningsperioden, om än inte under hela perioden. Klaganden hade därför rätt i att ta med Laminoruls uppgifter i klagomålet och gav en korrekt bild av unionsindustrins situation under de relevanta perioderna. Dessutom visade uppgifterna i klagomålet att de flesta indikatorer uppvisade liknande tendenser, både med och utan Laminorul i analysen. Under alla omständigheter har kommissionen i sin analys för skadeundersökningsperioden i denna förordning, där så är möjligt, visat hur Laminoruls uppgifter påverkar unionsindustrins skadesituation.

(13)

De turkiska myndigheterna och Özkan Demir lämnade synpunkter på flera enskilda skadeindikatorer i klagomålet och hävdade att vissa av indikatorerna inte pekade på en skadevållande situation för unionsindustrin, eller att skadan kunde ha orsakats av andra faktorer än importen från de berörda länderna.

(14)

I detta avseende påminde kommissionen om lydelsen i artikel 5.2 i grundförordningen, där det anges att klagomålet ska innehålla uppgifter om förändringar i kvantiteten av den påstått dumpade importen, verkningarna av denna import på priset för den likadana produkten på unionsmarknaden och följderna av denna import för unionsindustrin, enligt vad som framgår av relevanta (men inte nödvändigtvis alla) faktorer. Klagomålet innehöll dessa uppgifter, vilka pekade på förekomsten av skada och ett orsakssamband med importen från de berörda länderna. Kommissionen ansåg därför att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning som tycktes visa på skada och ett orsakssamband, och avvisade därför påståendet.

(15)

Andra särskilda synpunkter på skada, orsakssamband och unionens intresse, som inte hade någon direkt koppling till inledandet, behandlas i de relevanta avsnitten nedan (avsnitten 4, 5 och 7).

(16)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(17)

Med tanke på det begränsade antalet unionstillverkare av vulstplattjärn meddelade kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den skulle göra frågeformulär tillgängliga för de enda två unionstillverkare som den kände till. Av dessa två tillverkare var det endast Laminados Losal, S.A.U. (klaganden), som lämnade ett svar på frågeformuläret. Den andra unionstillverkaren, Olifer s.p.l. (Olifer), som stod för [15–25] % av tillverkningen i unionen, gav sig inte till känna under undersökningen. Kommissionen använde sig därför inte av ett stickprovsförfarande utan använde klagandens uppgifter och uppskattade uppgifterna för Olifer och Laminorul i förekommande fall, såsom förklaras i skäl 147.

(18)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(19)

Bara en icke-närstående importör tillhandahöll de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i stickprovet. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(20)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(21)

En exporterande tillverkare i Kina, Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd, lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(22)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Turkiet att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Turkiets beskickning i EU att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(23)

En exporterande tillverkare i Turkiet, Özkan Demir, lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(24)

Kommissionen skickade ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Inget svar inkom. Kommissionen informerade följaktligen Kinas delegation vid Europeiska unionen om att den hade för avsikt att tillämpa tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Inga synpunkter inkom.

(25)

Kommissionen offentliggjorde frågeformulären online (3) för de exporterande tillverkarna, de icke-närstående importörerna och unionstillverkarna.

(26)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(27)

Mot bakgrund av covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som införts genomförde kommissionen en dubbelkontroll på distans av följande kinesiska exporterande tillverkare:

(28)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2021 till och med den 30 september 2022 (undersökningsperioden, eller UP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2019 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(29)

Den undersökta produkten är vulstplattjärn i olegerat stål med en bredd på upp till 204 mm (vulstplattjärn). Vulstplattjärn används främst inom varvsindustrin för att bygga stålskrov för kryssningsfartyg, färjor, örlogsfartyg och handelsfartyg. Vulstplattjärn kan också användas för att bygga offshoreplattformar och spårvagnsräls, men i unionen är denna användning av vulstplattjärn bara marginell (den undersökta produkten).

(30)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Kina och Turkiet, som i nuläget klassificeras enligt KN-nummer ex 7216 50 91 (Taric-nummer 7216509110) (den berörda produkten).

(31)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(32)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(33)

Inga invändningar gällande produktdefinitionen gjordes.

(34)

Eftersom det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig vid inledandet av undersökningen som visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen med avseende på Kina, ansåg kommissionen att det var lämpligt att inleda en undersökning beträffande de exporterande tillverkarna från detta land mot bakgrund av artikel 2.6a i grundförordningen.

(35)

För att inhämta de uppgifter som var nödvändiga för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen därför alla exporterande tillverkare i Kina, i tillkännagivandet om inledande, att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att tillverka vulstplattjärn. En exporterande tillverkare, Changshu Longteng Special Steel Co, Ltd, lämnade relevanta uppgifter. För att erhålla de uppgifter som kommissionen ansåg nödvändiga för undersökningen av de påstådda betydande snedvridningarna skickade kommissionen dessutom ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna.

(36)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar från det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Det inkom inget svar på frågeformuläret från de kinesiska myndigheterna och inga synpunkter angående tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen inom den angivna tidsfristen. Därefter informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. Kommissionen uppmanade de kinesiska myndigheterna att lämna synpunkter på tillämpningen av artikel 18. Inga synpunkter inkom.

(37)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den, mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen, ansåg att Turkiet i detta fall var ett möjligt representativt tredjeland i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke-snedvridna priser eller referensvärden. Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga representativa länder i enlighet med de kriterier som anges i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen.

(38)

Den 24 januari 2023 underrättade kommissionen genom en notering (den första noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet. I denna notering lämnade kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer såsom råvaror, arbetskraft och energi som används vid tillverkningen av vulstplattjärn, på grundval av uppgifter från Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd, den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren av den berörda produkten i Kina. På grundval av de kriterier som ligger till grund för valet av icke-snedvridna priser eller referensvärden fastställde kommissionen dessutom att Turkiet var ett lämpligt representativt land. Kommissionen mottog synpunkter från den exporterande tillverkaren Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd på den första noteringen.

(39)

Den 3 april 2023, och efter att ha analyserat de synpunkter som inkommit och de ytterligare uppgifter som lämnats av Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd, underrättade kommissionen genom en andra notering (den andra noteringen) berörda parter om vilka relevanta källor den avsåg att använda för att fastställa normalvärdet, med Turkiet som representativt land. Kommissionen informerade också de berörda parterna om att den skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av uppgifter från en tillverkare i det representativa landet, nämligen Kocaer Çelik Sanayi. Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter och mottog synpunkter från Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd

(40)

Efter att ha analyserat de synpunkter och uppgifter som inkommit efter den andra noteringen drog kommissionen den preliminära slutsatsen att Turkiet var ett lämpligt val av representativt land där icke-snedvridna priser och kostnader kunde hämtas för att fastställa normalvärdet. De underliggande skälen till detta val beskrivs mer ingående i avsnitt 3.4.

(41)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(42)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen gäller dock att ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden” och att det ”ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(43)

Såsom förklaras nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av den bristande samarbetsviljan från de kinesiska myndigheternas och de exporterande tillverkarnas sida var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(44)

I de senaste undersökningarna rörande stålsektorn i Kina (4) konstaterade kommissionen att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(45)

I dessa undersökningar konstaterade kommissionen att det förekommer betydande statliga ingripanden i Kina, vilket leder till en snedvridning av den effektiva resursfördelningen enligt marknadsprinciperna (5). Stål är den viktigaste råvaran för tillverkning av den undersökta produkten, och när det gäller stålsektorn drog kommissionen särskilt slutsatsen att de kinesiska myndigheterna inte bara fortfarande äger en stor andel av företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen (6), utan även kan påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen (7). Kommissionen fann dessutom att statens närvaro och ingripande på finansmarknaderna och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har en ytterligare snedvridande effekt på marknaden. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser koncentreras till sektorer som de kinesiska myndigheterna har utsett till strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att resurserna fördelas enligt marknadskrafterna (8). Kommissionen drog dessutom slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar som den ska i den mening som avses i artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen, vilket ger upphov till snedvridningar, särskilt när insolventa företag hålls flytande och i samband med fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina (9). Kommissionen fann likaså snedvridningar av lönekostnaderna i stålsektorn i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen (10), samt snedvridningar på finansmarknaderna i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, särskilt med avseende på tillgången till kapital för företag i Kina (11).

(46)

På samma sätt som i tidigare undersökningar avseende stålsektorn i Kina granskade kommissionen i denna undersökning huruvida det skulle vara lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av den bevisning som finns tillgänglig i ärendehandlingarna, inbegripet bevisningen i klagomålet, samt i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om betydande snedvridningar i Kinas ekonomi i samband med undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder (12) (rapporten), som bygger på offentligt tillgängliga källor. Analysen omfattade undersökningen av betydande statliga ingripanden i den kinesiska ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för vulstplattjärn. Kommissionen kompletterade vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, vilket den även funnit i sina tidigare undersökningar i detta avseende.

(47)

I klagomålet hävdades det att den kinesiska ekonomin i sin helhet starkt påverkas av olika heltäckande ingripanden från de kinesiska myndigheterna eller andra offentliga myndigheter på flera förvaltningsnivåer och på marknaden, vilket innebär att inhemska priser och kostnader för den kinesiska stålindustrin inte kan användas i denna undersökning.

(48)

I klagomålet påpekades närmare bestämt att mot bakgrund av den ”socialistiska marknadsekonomiska doktrin” som fastställs i Kinas konstitution, det kinesiska kommunistpartiets allestädesnärvaro och myndigheternas inflytande över ekonomin genom strategiska planeringsinitiativ, såsom de trettonde och fjortonde femårsplanerna (femårsplanerna), ingriper de kinesiska myndigheterna på flera olika nivåer, nämligen på administrativ, finansiell och rättslig nivå.

(49)

I klagomålet lämnades exempel på omständigheter som visade på förekomst av snedvridning enligt artikel 2.6a b första till sjätte strecksatsen i grundförordningen. Med hänvisning till kommissionens tidigare undersökningar inom stålsektorn, till rapporten och till ytterligare källor hävdade klaganden särskilt följande:

(50)

De kinesiska myndigheterna lämnade inga synpunkter på eller bevisning som stöder eller motbevisar den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, däribland rapporten och den ytterligare bevisning som lämnats av klaganden, om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller lämpligheten i att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(51)

Särskilt inom sektorn för den undersökta produkten, som är en undersektor till stålsektorn, står de kinesiska myndigheterna fortfarande för en betydande del av ägandet i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen. Eftersom ingen kinesisk exportörer av den undersökta produkten var samarbetsvillig kunde den exakta andelen privata och statligt ägda tillverkare inte fastställas.

(52)

Undersökningen bekräftade dock att de två största tillverkarna i stålsektorn, nämligen Angang Steel Group (Ansteel) och China Baowu Steel Group (Baowu), antingen är helt statsägda eller att staten innehar en kontrollerande andel. Dessutom förekommer statliga ingripanden i vissa viktiga företag som tillverkar vulstplattjärn, till exempel Hebei Jitai Special Steel Group Co., Ltd, Suqian Nangang Jinxin Rolling Co., Ltd och Hebei Jingye Group Co. Ltd Företaget Hebei Jitai Special Steel Group Co., Ltd, ett helägt dotterbolag till det privata företaget Tangshan Baigong Industry Development Co. (13), har bland sina mål att ”bidra till företagets utveckling, till framtiden och till moderlandet” (14). Dessutom innehas och kontrolleras Suqian Nangang Jinxin Rolling Co., Ltd av Nanjing Steel, ett statligt företag under Nanjing SASAC (15). När det gäller Hebei Jingye Group Co. Ltd, har olika typer av partiuppbyggande aktiviteter organiserats under ledning av gruppens ställföreträdande sekreterare för partikommittén (16).

(53)

Med tanke på att kommunistpartiets ingripanden i det operativa beslutsfattandet har blivit normen även i privata företag (17), eftersom kommunistpartiet gör anspråk på att styra praktiskt taget alla aspekter av landets ekonomi, leder statens inflytande genom kommunistpartiets strukturer inom företagen i praktiken till att ekonomiska aktörer kontrolleras och övervakas på ett politiskt plan av regeringen, med tanke på hur långt stats- och partistrukturerna har vuxit samman i Kina.

(54)

Detta gäller även China Iron and Steel Association (Cisa). Enligt artikel 3 i sin bolagsordning följer Cisa ”det kinesiska kommunistpartiets övergripande ledning” och ”accepterar den affärsvägledning, tillsyn och ledning som säkerställs av enheterna med ansvar för registrering och förvaltning, enheterna med ansvar för partibyggande samt av relevanta administrativa avdelningar med ansvar för att leda industrin” (18).

(55)

Både offentliga och privatägda företag inom stålsektorn omfattas av politisk övervakning och vägledning. De senaste kinesiska policydokumenten av betydelse för stålsektorn bekräftar att de kinesiska myndigheterna fortfarande anser att sektorn är viktig och att de har för avsikt att ingripa för att forma den i linje med den statliga politiken. Detta exemplifieras av utkastet till vägledande yttrande från ministeriet för industri och informationsteknik om främjande av en högkvalitativ utveckling av stålindustrin, där man efterlyser ytterligare konsolidering av den industriella grunden och en betydande förbättring av moderniseringen av industrikedjan (19), av den fjortonde femårsplanen för utveckling av råvaruindustrin, enligt vilken sektorn ska ”följa det kombinerade marknadsledarskapet och statliga främjandet” och ”bygga upp en grupp ledande företag med miljömässigt ledarskap och gedigen konkurrenskraft” (20), och även av den fjortonde femårsplanen för utveckling av stålskrotindustrin, vars huvudmål är att ”kontinuerligt öka användningsgraden för skrot, för att i slutet av den fjortonde femårsplanen uppnå en total andel skrot på 30 % inom den nationella ståltillverkningssektorn” (21). När det mer specifikt gäller den undersökta produkten har Shandong- och Jiangsuprovinserna utfärdat sina respektive fjortonde femårsplaner för utveckling av varvs- och marinteknikindustrin, där de uttryckligen främjar varvssektorn och den därmed sammanhängande stålproduktionen, exempelvis vulstplattjärn (22).

(56)

Liknande exempel på de kinesiska myndigheternas avsikt att övervaka och styra stålsektorns utveckling finns även i andra provinser, t.ex. i Hebei, som planerar att ”konsekvent genomföra organisationers grupputveckling, påskynda reformen av blandat ägarskap av statsägda företag, fokusera på att främja regionsöverskridande sammanslagningar och omorganisationer av privata järn- och stålföretag samt sträva efter att inrätta 1–2 stora grupper i världsklass, 3–5 stora grupper med inhemskt inflytande som stöd” och att ”ytterligare utvidga återvinnings- och cirkulationskanalerna för stålskrot samt stärka kontrollen och klassificeringen av stålskrot” (23). Statens inflytande syns även på kommunal nivå, t.ex. i kommunen Hebei Tangshans handlingsplan för järn och stål 1 + 3 2022, där olika kommunala enheter har i uppdrag att ”ingå allianser och omorganisera företag med liknande produkter i regionen”, t.ex. de två stora stålgrupperna Shougang (Jingtang, Qiangang) och Tangsteel New District, ”söka efter och vägleda finansinstitut för att ge järn- och stålföretag lån med låg ränta så att de kan ställa om till nya industrier, och samtidigt […] tillhandahålla subventioner i form av ränterabatter” samt ”stöd till optimering av produktstrukturen” genom att bevilja ”nya ledande tillverkningsföretag på nationell nivå och ledande produkter […] 1 miljon renminbi respektive 500 000 renminbi, och nya ledande tillverkningsföretag på provinsnivå och ledande produkter 300 000 respektive 100 000 renminbi (24)”.

(57)

Henans genomförandeplan för omläggning och uppgradering av stålindustrin enligt den fjortonde femårsplanen förskriver likaså att ”specifika stålproduktionsbaser ska uppföras”, dvs. ”sex stora specifika stålproduktionsbaser ska byggas i Anyang, Jiyuan, Pingdingshan, Xinyang, Shangqiu, Zhoukou osv. samt säkerställa att industrin byggs ut, intensifieras och blir specialiserad”. Bland dem ska, senast 2025, produktionskapaciteten för råjärn i Anyang kontrolleras upp till 14 miljoner ton, och produktionskapaciteten för råstål kontrolleras upp till 15 miljoner ton (25)”.

(58)

Under undersökningen har det dessutom bekräftats att de kinesiska myndigheterna påverkar priser och kostnader genom statlig närvaro i företag i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen, och fastställts att det fanns personliga kopplingar mellan tillverkarna av vulstplattjärn och det kinesiska kommunistpartiet. Till exempel innehar ordföranden för styrelsen för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd parallellt posten som sekreterare för företagets partikommitté (26). Dessutom undertecknade företaget ett strategiskt avtal med det statligt ägda företaget Jiangsu Huaneng, ett helägt dotterbolag till Huaneng, ett statligt ägt företag under det centrala SASAC (27), och undertecknade ett avtal om att fördjupa samarbetet med Export-Import Bank of Chinas Jiangsukontor, vilket pekar på finansiellt stöd från staten (28). Den kommunala kommunistpartikommitténs inblandning i Longtengs arbete framgår också av följande artikel på kommunen Changshus webbplats: ”Transportbyråns partikommitté kommer att fördjupa samarbetet ytterligare. Tack vare partiuppbyggnadens ledarskap kommer den att säkerställa ett närmare och djupare samarbete med de samarbetande företagen, för att på ett bättre sätt omvandla partiuppbyggnadens politiska fördelar i form av ömsesidigt stöd och ömsesidigt främjande till utvecklingsfördelar och praktiska åtgärder för att tjäna massorna. Tillsammans kommer vi att uppnå nya resultat, nya framsteg och nya segrar i den nya strategin för Kina (29)”. På samma sätt innehar ordföranden för både Suqian Nangang Jinxin Rolling Co., Ltd och dess moderföretag Nanjing Steel också samtidigt positionen som sekreterare för partikommittén. (30)

(59)

Dessutom förekommer en offentlig politik som diskriminerar till förmån för inhemska tillverkare eller som på annat sätt inverkar på marknaden i den mening som avses i artikel 2.6a b tredje strecksatsen i grundförordningen inom sektorn för den undersökta produkten I undersökningen identifierades policydokument som visade att industrin gynnas av statliga riktlinjer och ingripanden när det gäller den undersökta produkten som en del av stålsektorn.

(60)

De kinesiska myndigheterna anser fortfarande att stålindustrin är en nyckelindustri (31). Detta bekräftas av de många planer, direktiv och andra dokument rörande stål som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå. Enligt den fjortonde femårsplanen prioriterar de kinesiska myndigheterna omställning, uppgradering, optimering och strukturell anpassning av stålindustrin (32). I den fjortonde femårsplanen om utveckling av råvaruindustrin, som även gäller stålindustrin, beskrivs sektorn också som ”realekonomins grundval” och ett ”viktigt område som formar Kinas internationella konkurrenskraft”. I planen fastställs även ett antal mål och arbetsmetoder för att driva på utvecklingen av stålsektorn under perioden 2021–2025, t.ex. teknisk uppgradering, förbättring av sektorns struktur (inte minst genom ytterligare företagskoncentrationer) och digital omställning (33).

(61)

Den främsta råvaran för tillverkning av den undersökta produkten är järnmalm. Järnmalm nämns också i den fjortonde femårsplanen för utveckling av råvaruindustrin, där staten planerar att ”på ett rationellt sätt utveckla inhemska mineraltillgångar. ”öka utvinningen av järnmalm […], genomföra förmånlig skattebehandling samt främja införandet av avancerad teknik och utrustning för att minska uppkomsten av fast avfall från gruvverksamhet” (34). I provinser som Hebei planerar myndigheterna följande för sektorn: ”Rabattstöd för nya projekt, att undersöka och vägleda finansinstitut att tillhandahålla lån till låg ränta för järn- och stålföretag i syfte att ställa om till nya industrier, samtidigt som regeringen kommer att tillhandahålla rabattstöd (35)”. Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, vilket inbegriper produktionen av de huvudsakliga råvaror som används vid tillverkningen av vulstplattjärn. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(62)

Det har inte framkommit någon bevisning i den aktuella undersökningen som skulle kunna bevisa att diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten i enlighet med artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen inom stålsektorn, som avses i skäl 45 ovan, inte skulle påverka tillverkarna av den undersökta produkten.

(63)

Stålsektorn, såsom avses ovan i skäl 45, påverkas även av snedvridna lönekostnader i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen. Ingen bevisning har lämnats in om att stålsektorn, bland annat tillverkarna av vulstplattjärn, inte skulle omfattas av det kinesiska arbetsrättssystemet. Dessa snedvridningar påverkar sektorn både direkt (vid tillverkningen av vulstplattjärn eller de viktigaste insatsvarorna) och indirekt (när det gäller tillgången till insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina) (36).

(64)

Ingen bevisning har heller inkommit som skulle kunna visa att stålsektorn, såsom anges i skäl 45 ovan, inte påverkas av det statliga inflytandet i finanssystemet i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen. De omfattande statliga ingripandena i finanssystemet leder till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(65)

Slutligen påminner kommissionen om att det krävs ett antal insatsvaror för att tillverka vulstplattjärn. När tillverkare av vulstplattjärn köper/kontrakterar dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som de som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(66)

Följaktligen är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för vulstplattjärn av stål som inte lämpar sig för användning i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas därför att deras prisbildning påverkas av ett betydande statligt inflytande, såsom beskrivs i delarna I och II i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som i sig tillverkades i Kina genom att kombinera en rad produktionsfaktorer är utsatt för betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för tillverkningen av insatsvarorna och så vidare.

(67)

De kinesiska myndigheterna har inte lagt fram några bevis eller argument för motsatsen i den aktuella undersökningen. I sin skrivelse av den 6 februari 2023 hävdade Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd att påståendena om betydande snedvridningar inte borde ses som en förutbestämd slutsats och att kommissionen först borde kontrollera de påstådda snedvridningarna och besluta om de är betydande innan den söker efter uppgifter om normalvärdet från alternativa källor. Företaget anser dock att kommissionen förhastat börjat söka efter alternativa källor till normalvärdet i ett tidigt skede av undersökningen.

(68)

Detta argument kan inte godtas. Såsom uppgavs i tillkännagivandet om inledande ansåg kommissionen i inledandeskedet att det i enlighet med artikel 5.9 i grundförordningen fanns tillräcklig bevisning som tyder på att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina på grund av att det föreligger betydande snedvridningar som påverkar priser och kostnader. Det är följaktligen motiverat att inleda en undersökning på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen. Kommissionen påminde i detta sammanhang om att enligt artikel 2.6a e i grundförordningen ska parterna i undersökningen omedelbart efter inledandet underrättas om de relevanta källor som kommissionen avser att använda för att fastställa normalvärdet. Longtengs argument att kommissionen borde söka efter alternativa källor till normalvärdet först efter att den har fastställt att det förekommer betydande snedvridningar tycks därför grunda sig på en felaktig tolkning av grundförordningen. Hur som helst har kommissionen inte alls dragit några förhastade slutsatser om betydande snedvridningar såsom Longteng hävdar, utan den har under den aktuella undersökningens gång samlat in ytterligare uppgifter för att komplettera de tillgängliga källorna i syfte att kontrollera de påståenden som framfördes i inledningsskedet och att slutligen avgöra om det förekommer betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen inom sektorn för vulstplattjärn. Sådana avgöranden kommer endast att fattas i det slutliga skedet av undersökningen, men de preliminära resultaten av kommissionens undersökning anges i skälen 44–67 och berörda parter har möjlighet att lämna ytterligare synpunkter på dem.

(69)

Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(70)

Såsom anges i skälen 38 och 39 utfärdade kommissionen två noteringar till ärendehandlingarna om de källor som användes för att fastställa normalvärdet: Den första noteringen om produktionsfaktorer av den 24 januari 2023 och den andra noteringen om produktionsfaktorer av den 3 april 2023. I dessa noteringar beskrevs de fakta och bevis som låg till grund för de relevanta kriterierna och de synpunkter som inkommit från de berörda parterna om dessa aspekter och deras relevanta källor. I den andra noteringen om produktionsfaktorer informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att överväga Turkiet som ett lämpligt representativt land i detta fall, om förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas.

(71)

I den första noteringen om produktionsfaktorer identifierade kommissionen Turkiet och Ryssland som länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas enligt Världsbanken, dvs. de klassificeras alla av Världsbanken som övre medelinkomstländer på grundval av sin bruttonationalinkomst där det var känt att den undersökta produkten tillverkas. Inga synpunkter inkom beträffande de länder som identifierades i denna notering.

(72)

I den andra noteringen, efter synpunkter från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren Changshu Longteng Special Steel Co, Ltd på den första noteringen, uppgav kommissionen att Malaysia övervägdes för fastställandet av följande produktionsfaktorer: kväve, syre och kalksten. Inga synpunkter inkom beträffande de länder som identifierades i denna notering.

(73)

I den första noteringen uppgav kommissionen att för de länder som identifierats som länder där den undersökta produkten tillverkas, nämligen Ryssland och Turkiet, behövde tillgången till offentliga uppgifter kontrolleras ytterligare, särskilt när det gäller offentliga finansiella uppgifter från tillverkare av den undersökta produkten.

(74)

När det gäller Ryssland saknades lättillgängliga räkenskaper för det enda företag som identifierades som tillverkare i den första noteringen, nämligen JSC Omutninsk Metallurgical Plant. Kommissionen konstaterade därför att den inte kunde använda uppgifterna för detta företag i förfarandet.

(75)

Dessutom fanns bara statistiska uppgifter om den ryska importen tillgängliga fram till januari 2022, vilket endast omfattar en tredjedel av undersökningsperioden.

(76)

Kommissionen konstaterade följaktligen att Ryssland inte kunde anses vara ett lämpligt representativt land för undersökningen.

(77)

När det gäller Turkiet identifierade kommissionen lättillgängliga räkenskaper för endast en tillverkare av den undersökta produkten, som dock gick med förlust 2021. Även om räkenskaperna för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Turkiet, Özkan Demir, var lättillgängliga i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen, gick företaget med förlust 2021 och de kunde därför inte användas för att konstruera normalvärdet. Förutom detta företag identifierade kommissionen därför lättillgängliga årsredovisningar för tillverkare av en produkt i samma allmänna kategori och/eller sektor i potentiella representativa länder som uppvisade en rimlig lönsamhetsnivå under en period som delvis överlappade undersökningsperioden. Dessa tillverkare identifierades antingen i klagomålet eller i förteckningen över tillverkare som tillverkar produkter enligt KN-nummer 7216 50 91”Vulstplattjärn”, vilket omfattar både den undersökta produkten ”vulstplattjärn i olegerat stål med en bredd på upp till 204 mm” enligt definitionen i tillkännagivandet om inledande och alla andra typer av vulstplattjärn. Kommissionen dubbelkontrollerade också förteckningen över tillverkare mot den förteckning som de turkiska myndigheterna tillhandahöll före inledandet.

(78)

Mot bakgrund av skälen ovan ansåg kommissionen att Turkiet var lämpligt som representativt land.

(79)

I sina synpunkter på den första noteringen påpekade Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd att vissa av de turkiska tillverkare som fanns förtecknade inte var tillfredsställande, eftersom det för fyra av fem tillverkare endast fanns konsoliderade räkenskaper att tillgå, som inte kunde återspegla de faktiska försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinstmarginalerna för en tillverkare av vulstplattjärn. De försäljnings- och administrationskostnader, de andra allmänna kostnader samt den vinst som beräknades på grundval av tillgängliga uppgifter för dessa fem tillverkare var dessutom enligt Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd orimligt höga. Slutligen hävdade Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd att kommissionen borde bortse från Turkiet vid fastställandet av referensvärdet för vissa råvaror (dvs. kalksten och syre).

(80)

Mot denna bakgrund undersökte kommissionen på nytt de försäljnings- och administrationskostnader, de andra allmänna kostnader samt den vinst som rapporterats av fyra av de fem identifierade ståltillverkarna i Turkiet och ansåg att de var orimligt höga. Kommissionen bortsåg därför från dessa företag och beslutade att använda de försäljnings- och administrationskostnader, de andra allmänna kostnader samt de vinstmarginaler som rapporterats av endast en av de turkiska tillverkarna, dvs. Kocaer Çelik Sanayi för 2022 års räkenskapsår (dvs. för den period som delvis överlappade undersökningsperioden). Efter den andra noteringen hävdade Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd att Kocaer Çelik Sanayi hade ådragit sig extremt höga finansiella kostnader, för vilka uppgifter saknades. Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd hävdade dessutom att det inte hade så pass höga finansiella kostnader.

(81)

Kommissionen valde ut ett företag med lättillgängliga räkenskaper som visade ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinstmarginaler för stålindustrin, och tillämpade de försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt den vinst som uppgetts för Kocaer Çelik Sanayi i Turkiet. Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader uttryckta som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpade på de icke-snedvridna produktionskostnaderna uppgick till 10,98 %. Vinsten uttryckt som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpad på de icke-snedvridna produktionskostnaderna uppgick till 8,8 %. Kommissionen använde sig av konsoliderade uppgifter, eftersom dessa var de enda offentligt tillgängliga uppgifterna. Dessutom ansåg kommissionen inte att dessa procentandelar var orimligt höga, utan snarare i linje med kostnaderna och vinsterna inom denna typ av industri. Dessa procentandelar ligger dessutom i linje med dem som använts i tidigare undersökningar rörande stålindustrin, till exempel när det gäller vindkraftstorn av stål (38) och stål belagt med organiskt material (39). Kommissionen hade inte tillgång till några andra uppgifter som pekade på motsatsen

(82)

I avsaknad av andra synpunkter eller andra allmänt tillgängliga uppgifter drog kommissionen därför den preliminära slutsatsen att de källor som den föreslog skulle användas för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst var icke-snedvridna och rimliga i den mening som avses i artikel 2.6a a sista strecksatsen i grundförordningen.

(83)

Eftersom kommissionen hade fastställt att Turkiet var det enda tillgängliga lämpliga representativa landet på grundval av alla ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a sista meningen första strecksatsen i grundförordningen.

(84)

Ovanstående analys visade att Turkiet uppfyllde kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land.

(85)

I noteringen förtecknade kommissionen produktionsfaktorerna, exempelvis råvaror, energi och arbetskraft, som den exporterande tillverkaren använde vid tillverkningen av den undersökta produkten.

(86)

För att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen använde kommissionen sig av Global Trade Atlas (40) (GTA) och Metal Bulletin (41) för att fastställa icke-snedvridna kostnader för de flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvarorna. Dessutom uppgav kommissionen att den skulle använda det turkiska statistikinstitutet för att fastställa icke-snedvridna kostnader för arbetskraft (42) och energi (43) och generaldirektoratet för Izmirs storstadskommuns statistik för icke-snedvridna kostnader för vatten (44).

(87)

Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter och lämna förslag på offentligt tillgängliga uppgifter om icke-snedvridna värden för var och en av de faktorer som nämns i noteringen.

(88)

I sina synpunkter på den första noteringen hävdade Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd att importpriserna för ferrokrom i Turkiet varierade baserat på förhållandet mellan kol- och kromvikten. Kommissionen kontrollerade det faktiska förhållandet mellan vikten på det kol och den krom som används av Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd För att fastställa den motsvarande kostnaden för ferrokrom beslutade sig kommissionen för att använda sig av Metal Bulletins oberoende industririktmärken för den globala metall- och gruvindustrin (Fastmarkets priser), som återspeglar olika viktförhållanden för kol och krom.

(89)

Efter den första noteringen hävdade Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd också att de genomsnittliga turkiska priserna på vissa råvaror (dvs. syre och kalksten) inte kunde användas på grund av den låga importvolymen. Baserat på svaret på frågeformuläret från Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd identifierade kommissionen dessutom ännu en produktionsfaktor, dvs. kväve, som inte heller importerades i representativa kvantiteter till Turkiet under undersökningsperioden.

(90)

Följaktligen undersökte kommissionen importvolymen till Thailand, Malaysia, Brasilien och Mexiko, eftersom dessa länder har en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas och tidigare har betraktats som representativa länder i flera andra nyligen genomförda undersökningar inom stålsektorn, såsom undersökningarna avseende stålhjul (45), varmvalsade platta produkter av rostfritt stål (46), vindkraftstorn av stål (47), stål belagt med organiskt material (48) och rördelar av järn eller stål (49). Kommissionen fastställde att det, när man utesluter importen från Kina och länder som inte är WTO-medlemmar, endast var Malaysia som hade importerat tillräckligt representativa kvantiteter av samtliga tre berörda produktionsfaktorer under undersökningsperioden. På grundval av detta meddelade kommissionen i den andra noteringen att den har för avsikt att använda kostnaderna för dessa insatsvaror baserat på importen till Malaysia när den konstruerar normalvärdet.

(91)

I den andra noteringen uppdaterade kommissionen förteckningen över produktionsfaktorer på grundval av de berörda parternas synpunkter och de uppgifter som lämnats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i frågeformuläret.

(92)

Efter den andra noteringen hävdade Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd att den malaysiska importvolymen av kväve och syre och den turkiska importvolymen av argon inte var representativ eftersom importvolymerna var betydligt lägre än deras faktiska förbrukning av dessa råvaror. Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd uppgav vidare att det för var och en av dessa råvaror finns vissa leverantörsländer som tillämpar orimligt höga enhetspriser och höga transportkostnader.

(93)

Kommissionen avvisade detta påstående eftersom importvolymernas representativitet bedömdes på grundval av importvolymernas absoluta kvantitet. Det faktum att dessa volymer inte låg på samma nivåer som den exporterande tillverkarens förbrukning av dessa råvaror ändrade inte slutsatsen att de absoluta volymerna av denna import ansågs vara representativa.

(94)

I den andra noteringen informerade kommissionen även de berörda parterna om att på grund av det stora antalet produktionsfaktorer hos den samarbetsvilliga exporterande tillverkare som lämnade fullständiga uppgifter och den försumbara vikten av vissa råvaror i den totala produktionskostnaden, grupperades dessa försumbara poster under ”förbrukningsvaror”. Kommissionen uppgav även att den skulle beräkna förbrukningsvarornas procentandel av den totala kostnaden för råvaror och tillämpa denna procentandel på den omräknade kostnaden för råvaror när den använde sig av de fastställda, icke-snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.

(95)

Med beaktande av alla uppgifter som lämnats av de berörda parterna och insamlats under kontrollbesöken beslutade kommissionen att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för vulstplattjärn

(96)

För att fastställa det icke-snedvridna priset på råvaror som levereras till en tillverkares fabrik i det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till Turkiet och för kväve, syre och kalksten till Malaysia enligt vad som rapporterats i GTA, och Metal Bulletins oberoende industririktmärke för ferrokrom, till vilket importtullar och transportkostnader lades till. Ett importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla tredjeländer förutom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (50). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det representativa landet, eftersom den i skäl 3.3.1 ovan drog slutsatsen att det till följd av förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader i Kina. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar inte påverkar de produkter som är avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar påverkade exportpriserna. Efter att ha undantagit importen till det representativa landet från Kina och länder som inte är marknadsekonomier konstaterade kommissionen att importen av de huvudsakliga råvarorna från övriga tredjeländer förblev representativ.

(97)

Kommissionen avvek från den metod som beskrivs ovan för ett begränsat antal råvaror.

(98)

Såsom anges i skäl 88 beslutade kommissionen att använda Metal Bulletin (Fastmarkets priser) för att fastställa riktmärket för ferrokrom.

(99)

Såsom anges i skäl 90 beslutade kommissionen att använda kostnaden för dessa insatsvaror baserat på importen till Malaysia, med undantag av importen från Kina och länder som inte är WTO-medlemmar.

(100)

Kommissionen uppgav att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens transportkostnader för leverans av råvaror utgjorde en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter samma procentsats på de icke-snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke-snedvridna transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de angivna transportkostnaderna inom ramen för denna undersökning rimligen kunde användas för att uppskatta de icke-snedvridna råvarukostnaderna när de levererades till företagets fabrik.

(101)

För ett antal av produktionsfaktorerna stod den samarbetande exporterande tillverkarens faktiska kostnader för en försumbar andel (sammanlagt omkring 3,3 %) av de totala råvarukostnaderna under översynsperioden. Eftersom det värde som användes för dessa inte hade någon märkbar inverkan på beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade sig kommissionen för att inkludera dessa produktionsfaktorer som förbrukningsvaror enligt förklaringen i skäl 94.

(102)

Kommissionen använde sig av statistik från Turkiets statistikinstitut (51). Detta institut offentliggör detaljerad information om arbetskraftskostnader inom olika ekonomiska sektorer i Turkiet. Kommissionen fastställde riktmärket på grundval av arbetskraftskostnader per timme under 2020 för den ekonomiska verksamheten stål- och metallframställning, Nace-kod 24, enligt Nace rev. 2. Värdena justerades ytterligare för inflation med hjälp av det inhemska konsumentprisindexet (52) för att återspegla kostnaderna under undersökningsperioden.

(103)

Kommissionen använde de genomsnittliga industriella el- och gaspriserna för industriella användare i Turkiet som offentliggjordes av Turkiets statistikinstitut (53) för perioden juli 2021–juni 2022, exklusive moms.

(104)

Kommissionen använde den vattentaxa som togs ut av generaldirektoratet för Izmirs storstadskommun som ansvarar för vattenförsörjningen samt uppsamlingen och reningen av avloppsvatten i Izmirs storstadskommun, där ett representativt företag för den undersökta produkten har sin anläggning. Informationen gör det möjligt att identifiera de taxor som gäller för industrin och riktmärket skulle vara den genomsnittliga månatliga taxan för undersökningsperioden, exklusive moms (54).

(105)

När det gäller vatten ansåg Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd att det riktmärke som användes, nämligen vattenkostnaderna i Izmir, inte var representativt eftersom Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd ligger i ett landsbygdsområde med enkel tillgång till vatten, och därför kan vattenkostnaderna för Changshu Longteng Special Steel Co. inte jämföras med en turiststad i Turkiet.

(106)

Som referensvattentaxa för industriellt bruk använde kommissionen priset i den region där tillverkaren av den undersökta produkten, Kocaer Çelik Sanayi, har sin anläggning i Turkiet. Dessutom har den utvalda regionen en välutvecklad industriell bas. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(107)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet ”omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i ovannämnda produktionsfaktorer.

(108)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas tillverkningsomkostnader uttrycktes som procentandel av de exporterande tillverkarnas faktiska tillverkningskostnader. Denna procentandel tillämpades på de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna.

(109)

För att fastställa ett icke-snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst förlitade sig kommissionen på de finansiella uppgifterna från Kocaer Çelik Sanayi för 2022, som hämtades från Orbis-databasen.

(110)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(111)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Kommissionen tillämpade de icke snedvridna enhetskostnaderna på den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens faktiska förbrukning av de olika produktionsfaktorerna. Dessa förbrukningsmängder som den samarbetande exporterande tillverkaren lämnat kontrollerades under dubbelkontrollen på distans. Kommissionen multiplicerade användningsfaktorerna med de icke snedvridna kostnader per enhet som observerades i det representativa landet eller med andra icke snedvridna kostnader per enhet som anges i tabellen ovan.

(112)

Som ett andra steg lade kommissionen till tillverkningsomkostnader för att fastställa en total icke snedvriden produktionskostnad. De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas tillverkningsomkostnader ökades med kostnaderna för de förbrukningsvaror som avses i skäl 101 och uttrycktes därefter som en andel av de faktiska tillverkningskostnaderna för var och en av de exporterande tillverkarna. Denna procentandel tillämpades på de icke snedvridna produktionskostnaderna.

(113)

Slutligen lade kommissionen till försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, vilka uttrycktes som en procentandel av kostnaden för sålda varor och tillämpades på den icke snedvridna totalkostnaden för tillverkningen (dvs. försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna uppgick till 10,98 %, och vinsten uppgick till 8,8 %).

(114)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet per produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(115)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren exporterade till unionen direkt till oberoende kunder.

(116)

Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen.

(117)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren på grundval av priset från fabrik per produkttyp.

(118)

När det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastningskostnader, tullar, kreditkostnader och bankavgifter.

(119)

För den exporterande tillverkaren jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(120)

Samarbetsviljan var hög i detta fall, eftersom den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens export utgjorde all import under undersökningsperioden. Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd hävdade att det fanns en annan exporterande tillverkare av den berörda produkten i Kina. Inget annat företag gav sig dock till känna och kommissionen identifierade inte någon ytterligare export i importstatistiken. På denna grund ansåg kommissionen att det var lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare till samma nivå som för det samarbetsvilliga företaget.

(121)

På denna grundval fastställdes den provisoriska vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(122)

Kommissionen undersökte först om Özkan Demirs totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av dennes totala exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. Det konstaterades att Özkan Demirs sammanlagda försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(123)

Därefter identifierade kommissionen de produkttyper som såldes på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för den exporterande tillverkare som hade en representativ försäljning på hemmamarknaden.

(124)

Kommissionen undersökte sedan huruvida Özkan Demirs försäljning på sin hemmamarknad av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som säljs på export till unionen var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden motsvarar minst 5 % av den totala exportförsäljningen till unionen av den identiska eller jämförbara produkttypen. För ett fåtal produkttyper som exporterades till unionen under undersökningsperioden konstaterade kommissionen att det antingen inte förekom någon försäljning på hemma marknaden alls eller att försäljningen av produkttypen på hemmamarknaden var mindre än 5 % i volym och således inte representativ.

(125)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden för att avgöra om den skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(126)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(127)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(128)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp av enbart den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(129)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att [50–70] % av den totala försäljningen på hemmamarknaden var lönsam och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än produktionskostnaden.

(130)

För de produkttyper för vilka försäljningen totalt sett var lönsam beräknades normalvärdet antingen som ett vägt genomsnitt av priserna för all försäljning på hemmamarknaden under undersökningsperioden (skälen 126 och 127) eller som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen (skäl 128) beroende på den lönsamma försäljningens volym.

(131)

För de produkttyper för vilka 1) försäljningen totalt sett inte var lönsam eller 2) det inte förekom någon försäljning på hemmamarknaden eller denna försäljning var otillräcklig, och där det inte fanns några särskilda uppgifter om marknadspriserna för de produkttyper som Özkan Demir inte sålde på hemmamarknaden, konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(132)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens likadana produkt under undersökningsperioden:

(133)

För de produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden lade man till de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten för de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa typer. För de produkttyper som inte sålts alls på hemmamarknaden lade man till de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinst för alla transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden.

(134)

Den exporterande tillverkaren exporterade till unionen direkt till oberoende kunder.

(135)

Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till unionen.

(136)

Kommissionen jämförde normalvärdet och den exporterande tillverkarens exportpris fritt fabrik.

(137)

När det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering och lastning, packningsutgifter, kreditkostnader och bankavgifter, provision, avdrag och andra faktorer.

(138)

Kommissionen stötte på valutaomräkningsproblem under undersökningsperioden. Enligt artikel 2.10 j i grundförordningen ska fakturadatum betraktas som försäljningsdag, men även dagen för köpekontrakt, köporder eller orderbekräftelse kan användas om de väsentliga försäljningsvillkoren bättre framgår av dessa. För det första beaktade kommissionen växelkursfluktuationerna hos den turkiska liran (och dess totalt sett betydande fall mot euron (55)). För det andra beaktade kommissionen den turkiska exporterande tillverkarens prissättningspraxis, där de väsentliga försäljningsvillkoren fastställdes vid tidpunkten för inköpsordern snarare än på fakturadatumet, både för försäljningen på hemmamarknaden (56) och exportförsäljningen. Kommissionen använde därför växelkursen på dagen för inköpsordern för att omvandla normalvärdet och exportpriset till turkiska lira.

(139)

För den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(140)

På grundval av detta är den preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, 13,6 %.

(141)

Samarbetsviljan i detta fall är hög eftersom den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens export motsvarade all export till unionen från Turkiet under undersökningsperioden, eftersom det under undersökningen framkom att denna var den enda exporterande tillverkaren av den berörda produkten. På denna grund ansåg kommissionen att det var lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare till samma nivå som för det samarbetsvilliga företaget.

(142)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

(143)

Enligt de uppgifter som kommissionen har tillgång till tillverkades den likadana produkten av tre tillverkare i unionen fram till 2020, och av två tillverkare under resten av skadeundersökningsperioden och undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(144)

Kommissionen kunde inte lämna ut uppgifter om importvolymer, marknadsandelar och importpriser från Kina och Turkiet på grund av att dessa uppgifter är känsliga och konfidentiella enligt artikel 19 i grundförordningen, med tanke på det fåtal parter är verksamma på unionens marknad (två unionstillverkare, en turkisk exporterande tillverkare och en kinesisk exporterande tillverkare). Om dessa uppgifter lämnas ut skulle parterna kunna göra retroaktiva beräkningar av företagsspecifika konfidentiella uppgifter. Kommissionen tillhandahöll därför dessa uppgifter in intervall och index, vilket gav alla berörda parter tillräckligt meningsfull information för att förstå kommissionens analys och slutsatser och inkomma med synpunkter i detta avseende. Uppgifterna lämnades också i form av meningsfulla trender så att alla berörda parter kunde försvara sina intressen. Kommissionen kunde inte lämna ut uppgifter om hur intervallen hade tagits fram, eftersom parterna på så sätt skulle ha kunnat få fram de exakta siffrorna från intervallen.

(145)

Den totala tillverkningen i unionen under undersökningsperioden fastställdes till omkring [15 000–18 000] ton. Kommissionen fastställde unionstillverkningen på grundval av all tillgängliga uppgifter om unionsindustrin, t.ex. uppgifter från klaganden, uppskattningar i klagomålet och statistiska uppgifter från Eurostat. Såsom anges i skäl 17 var klaganden den enda samarbetsvilliga unionstillverkaren, som stod för [75–85] % av unionens totala produktion av den likadana produkten under undersökningsperioden.

(146)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen baserat på unionsindustrins totala försäljning av vulstplattjärn i unionen plus den totala importen från tredjeländer till unionen. Hur importen uppskattades förklaras i detalj i avsnitt 4.3.2 nedan.

(147)

Såsom också förklaras i skälen 11 och 12 fanns det tre unionstillverkare under skadeundersökningsperioden: Losal (klaganden), Olifer och Laminorul. Olifer samarbetade inte i undersökningen och Laminorul ansökte om konkurs 2019. Olifers och Laminoruls försäljningsvolymer i unionen under skadeundersökningsperioden grundades därför på uppskattningen i klagomålet (57). Laminorul sålde vulstplattjärn i unionen under skadeundersökningsperioden endast år 2019 och 2020 och stod för omkring [18–22] % respektive [4–7] % av unionsindustrins totala försäljning av den undersökta produkten under dessa år. För försäljningen år 2021 och under undersökningsperioden ansågs unionsindustrins sammantagna försäljning motsvara den undersökta produkten. Under de föregående åren ansågs 75 % av Laminoruls försäljning avse den undersökta produkten, medan resterande 25 % av försäljningen avsåg bredare vulstplattjärn som inte ingår i produktdefinitionen. Kommissionen ansåg att dessa antaganden, som baserades på klagandens marknadskännedom, gav den rimliga uppskattning som behövdes för att beräkna förbrukningen i unionen. Klagandens försäljningsvolymer erhölls från dennes svar på frågeformuläret och kontrollerades på plats.

(148)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukningen i unionen (i ton)

(149)

Förbrukningen i unionen minskade med 32 % under skadeundersökningsperioden. Efter en inledande kraftig minskning på 40 % 2020 ökade förbrukningen något igen under de följande åren. Minskningen under 2020 sammanföll med det år då unionen drabbades som hårdast av covid-19-pandemin och kan till stor del tillskrivas de relaterade isoleringsåtgärderna, när fabrikerna tillhörande både tillverkarna av vulstplattjärn och användarna av dessa tillfälligt stängdes ner. Såsom förklaras i skäl 29 används dessutom vulstplattjärn främst inom varvsindustrin. I unionen används merparten av den berörda produkten vid tillverkningen av kryssningsfartyg och andra lyxfartyg samt örlogsfartyg. En av konsekvenserna av covid-19-pandemin var en nedgång i antalet beställningar och tillverkningen av lyxfartyg, vilket hade en påtaglig inverkan på tillverkningen av vulstplattjärn. Även om förbrukningen har ökat sedan 2020 ligger den fortfarande långt under nivån före pandemin.

(150)

Kommissionen undersökte om importen av vulstplattjärn med ursprung i de berörda länderna borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(151)

Den dumpningsmarginal som fastställts i fråga om importen från Kina och Turkiet låg över den minimitröskel som fastställs i artikel 9.3 i grundförordningen. Importvolymen från vart och ett av de berörda länderna var inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen. Marknadsandelarna under undersökningsperioden var [4,0–6,0] % respektive [53,0–58,0] %.

(152)

Konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från Kina och Turkiet och den likadana produkten var liknande. Närmare bestämt konkurrerade de importerade produkterna med varandra och med de vulstplattjärn som tillverkas i unionen, eftersom de måste uppfylla samma tekniska standarder och certifieras av samma institutioner innan de uppfyller kraven för den avsedda slutanvändningen. Vulstplattjärn från alla källor säljs via samma försäljningskanaler och till liknande kundkategorier. Varvsindustrin använder samma vulstplattjärn för samma ändamål och gör åtskillnad mellan dem endast baserat på produktens tekniska aspekter (t.ex. bredd, längd, stålkvalitet osv.), inte produktens ursprung.

(153)

Därmed var alla kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen uppfyllda, och importen från Kina och Turkiet bedömdes sammantaget för fastställandet av skada.

(154)

Kommissionen fastställde importvolymen från Kina och Turkiet på grundval av kontrollerade uppgifter från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. De kontrollerade uppgifterna från dessa tillverkare ansågs vara mer exakta än uppgifterna från Eurostat, eftersom Eurostat rapporterar all import som omfattas av KN-numret för vulstplattjärn. Detta nummer omfattar även vulstplattjärn med dimensioner som inte omfattas av produktdefinitionen i denna undersökning.

(155)

Marknadsandelen för importen fastställdes på grundval av den andel som denna import utgjorde av den totala förbrukningen i unionen. Såsom förklaras i skäl 146 baserades förbrukningen i unionen på unionsindustrins försäljning av vulstplattjärn i unionen plus den totala importen från tredjeländer till unionen. Importvolymen från andra tredjeländer (se även tabell 3 nedan) fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat. För att uppskatta vilken del av denna import som rörde den berörda produkten tog kommissionen hänsyn till de antaganden som förklaras i avsnitt C.1.1.1 i klagomålet. Klaganden uppskattade att 25 % av importen från Förenade kungariket hade koppling till den undersökta produkten 2019 och 2020, och 45 % under de andra åren när den kända tillverkaren i Förenade kungariket hade utökat sitt produktsortiment av vulstplattjärn. Klaganden uppskattade vidare att 75 % av importen från alla andra länder hade koppling till den undersökta produkten. På grundval av de tillgängliga uppgifterna ansåg kommissionen att dessa antaganden motsvarade en rimlig uppskattning av importen av den undersökta produkten.

(156)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(157)

Importvolymen från de berörda länderna minskade med 30 % mellan 2019 och undersökningsperioden och minskade kraftigt 2020 innan den delvis återhämtade sig fram till undersökningsperioden. Samtidigt ökade deras marknadsandel med 4 %. Minskningen av importvolymerna från de berörda länderna sammanföll med en minskning av förbrukningen i unionen på 32 % under samma period, såsom förklaras i skäl 149. Eftersom de berörda länderna kunde behålla och till och med öka sin marknadsandel vid en tidpunkt då förbrukningen minskade var denna ökning av marknadsandelen till nackdel för andra marknadsaktörer, framför allt unionsindustrin. Under undersökningsperioden minskade de berörda ländernas marknadsandel återigen med 8 % jämfört med 2021, men låg kvar på en högre nivå än deras marknadsandel 2019. Denna minskning av marknadsandelen för de berörda länderna berodde till stor del på en betydande ökning av klagandens försäljning till en stor kund under undersökningsperioden. De uppgifter som kommissionen hade tillgång till visade dock inte att denna ökning var strukturell eller att denna trend skulle fortsätta efter undersökningsperioden.

(158)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av kontrollerade uppgifter från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, i linje med fastställandet av importvolymerna (se skälen 154–155). Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av uppgifter från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och den samarbetsvilliga unionstillverkaren.

(159)

Det vägda genomsnittliga importpriset till unionen från de berörda länderna utvecklades enligt följande:

Tabell 4

Importpriser (i euro/ton)

(160)

Importpriserna ökade med 33 % respektive 39 % för Kina och Turkiet. Denna ökning berodde till stor del på de ökade råvaru- och energipriserna efter covid-19-pandemin och senare under undersökningsperioden på det pågående kriget i Ukraina. Under skadeundersökningsperioden ökade dock unionens försäljningspriser ännu mer, med 46 %.

(161)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(162)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp och för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna vid behov och efter avräkning av avdrag och rabatter. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den teoretiska omsättningen under undersökningsperioden för den samarbetsvilliga unionstillverkaren. Det visade en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på mellan 6,5 % för Kina och 11,1 % för Turkiet med avseende på importen till unionsmarknaden.

(163)

Kommissionen kunde även fastslå att pristryck hade förekommit. Såsom framgår av tabell 8 sålde unionsindustrin under produktionskostnaden under hela skadeundersökningsperioden. På grund av det betydande pristryck som orsakades av den dumpade lågprisimporten hindrades unionsindustrin från att höja sina försäljningspriser för att uppnå en lönsam situation, vilket ledde till förluster under hela skadeundersökningsperioden. Kommissionen konstaterade särskilt ett målprisunderskridande på 21,7 % för Kina och 30,0 % för Turkiet.

(164)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(165)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i klagomålet och kontrollerade uppgifter från den samarbetsvilliga unionstillverkaren. Uppgifterna rörde alla unionstillverkare som tillverkade och sålde den berörda produkten på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Såsom förklaras i skäl 147 fanns det tre unionstillverkare i början av skadeundersökningsperioden, varav endast två fanns kvar under undersökningsperioden eftersom Laminorul gått i konkurs. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaret på frågeformuläret från den samarbetsvilliga unionstillverkaren. Båda uppsättningarna uppgifter befanns vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation som helhet, särskilt eftersom den samarbetsvilliga unionstillverkaren stod för mer än 75 % av unionens sammanlagda produktion under undersökningsperioden.

(166)

De makroekonomiska indikatorerna är produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(167)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar och förmåga att anskaffa kapital.

(168)

Unionens sammanlagda produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(169)

Unionsindustrins produktionsvolym minskade under skadeundersökningsperioden. Detta berodde delvis på Laminoruls konkurs, men produktionsvolymerna för de två återstående företagen minskade också kraftigt 2020 (58). Även om produktionsvolymerna ökade igen under de följande åren låg produktionsvolymen under undersökningsperioden fortfarande långt under produktionsvolymen 2019. Denna minskning under skadeundersökningsperioden ligger också i linje med den minskade unionsförbrukningen under samma år.

(170)

Produktionskapaciteten minskade också under skadeundersökningsperioden på grund av Laminoruls konkurs. Produktionskapaciteten för de två återstående företagen förblev stabil under skadeundersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet minskade dock med 2 % under skadeundersökningsperioden, vilket innebar en återhämtning från en kraftig minskning 2020 som berodde på den minskade förbrukningen och de därmed sammanhängande produktionsvolymerna till följd av covid-19-pandemin, såsom förklaras i skäl 149. För de två återstående företagen minskade kapacitetsutnyttjandet ytterligare mellan 2019 och undersökningsperioden (59).

(171)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(172)

Unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 38 % under skadeundersökningsperioden och minskade kraftigt 2020 innan den delvis återhämtade sig fram till undersökningsperioden. Under samma period minskade unionsindustrins marknadsandel med 9 %. Den nedåtgående trenden när det gäller försäljningsvolymer, även om den är något mindre tvär, observeras också när man tittar på enbart de två återstående företagen, även om de vann tillbaka sig en viss marknadsandel under 2021 och undersökningsperioden (60). Minskningen av marknadsandelar och försäljningsvolymer i unionen under 2020 sammanföll med Laminoruls konkurs. Även om förbrukningen, importen och försäljningsvolymerna i unionen minskade under 2020 till följd av covid-19-pandemin (se skäl 149), ersattes en del av de försäljningsvolymer som tidigare tillskrivits Laminorul av import snarare än av andra unionstillverkares försäljning. Detta framgår av uppgifterna i tabellerna 3 och 6, som visar att Kinas och Turkiets marknadsandel ökade 2020 samtidigt som unionsindustrin förlorade marknadsandelar. Sedan 2020 har unionsindustrin kunnat ta tillbaka den förlorade marknadsandelen i viss mån, men den har inte uppnått nivån före 2020.

(173)

Såsom förklaras i skälen 169–170 ovan minskade unionsindustrins produktionsvolym och kapacitetsutnyttjande under skadeundersökningsperioden, vilket ledde till högre fasta kostnader per produktionsenhet. Samtidigt minskade efterfrågan på vulstplattjärn avsevärt 2020, innan den återhämtade sig något fram till undersökningsperioden. Mot bakgrund av den minskade förbrukningen förlorade unionsindustrin betydande försäljningsvolymer och marknadsandelar. Den lyckades bara vinna tillbaka en del av sina försäljningsvolymer och marknadsandelar på bekostnad av sina försäljningspriser, som genomgående låg under unionsindustrins produktionskostnader, såsom förklaras i avsnitt 4.4.3.1 nedan. Unionsindustrins tillväxtutsikter har därför också försämrats.

(174)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(175)

Sysselsättningen inom sektorn följde samma trend som produktionen och förbrukningen på unionsmarknaden, och minskade drastiskt med 48 % under skadeundersökningsperioden. Detta berodde främst på Laminoruls konkurs, men sysselsättningen minskade också för klaganden, även om den återhämtade sig något från sin lägsta punkt 2020 fram till undersökningsperioden (62). Denna minskning följde den nedåtgående trend som observerats för förbrukningen i unionen 2020 och den begränsade återhämtningen av förbrukningen fram till undersökningsperioden.

(176)

Samtidigt ökade produktiviteten med 15 % mellan 2019 och undersökningsperioden. Denna siffra påverkas dock av det faktum att Laminorul hade sagt upp en stor del av sin personal 2019, men fortfarande hade försäljning 2019 och, i mindre utsträckning, 2020. Produktiviteten för de två återstående unionstillverkarna minskade under hela skadeundersökningsperioden (63). En sjunkande produktivitet hos de två återstående unionstillverkarna tyder på ökade arbetskraftskostnader per ton vulstplattjärn som tillverkas.

(177)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. De faktiska dumpningsmarginalernas inverkan på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen och priserna på importen från de berörda länderna.

(178)

Detta är den första antidumpningsundersökning som gäller den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan från eventuell tidigare dumpning.

(179)

Den samarbetsvilliga unionstillverkarens genomsnittliga försäljningspriser per enhet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen

(180)

De genomsnittliga försäljningspriserna för den samarbetsvilliga unionstillverkaren ökade med 46 % under skadeundersökningsperioden, medan produktionskostnaden per enhet ökade något mindre, med 41 % under samma period. Under hela skadeundersökningsperioden låg emellertid försäljningspriserna genomgående under den genomsnittliga produktionskostnaden. Detta innebar att unionstillverkaren inte kunde höja sina försäljningspriser till en nivå som skulle täcka de ökade produktionskostnaderna.

(181)

Försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden baserades antingen på ramavtal med kunder som fastställde kvantiteterna och priserna för den kommande perioden (som varierade mellan ett år och några månader) eller på noterade priser och spotpriser. Den samarbetsvilliga unionstillverkaren hade därför marginal att höja försäljningspriserna till följd av de stigande råvaru- och energipriserna i samband med att avtal eller offerter omförhandlades. Den lyckades dock inte göra detta i den utsträckning som krävdes under skadeundersökningsperioden på grund av det pristryck som utövades av importen, som fortsatte att öka kraftigt. Detta ledde till en situation med kontinuerliga förluster för den samarbetsvilliga unionstillverkaren, såsom förklaras i avsnitt 4.4.3.4 nedan.

(182)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för den samarbetsvilliga unionstillverkaren utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(183)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade med 12 % under skadeundersökningsperioden. Detta hörde ihop med att antalet anställda minskade, utan en liknande minskning av de fasta kostnaderna.

(184)

Den samarbetsvilliga unionstillverkarens lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(185)

Lagerhållningen minskade först med 18 % 2020 innan den ökade under resten av skadeundersökningsperioden, för att nå en nivå som var 17 % högre än 2019. De utgående lagren i procentandel av produktionen ökade under skadeundersökningsperioden och uppgick till 16–19 % av den årliga produktionen. Denna situation påverkade den samarbetsvilliga unionstillverkarens ekonomiska situation negativt.

(186)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt för den samarbetsvilliga unionstillverkaren under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(187)

Lönsamheten för den samarbetsvilliga unionstillverkaren beräknades som nettovinst före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttryckt som en procentandel av omsättningen av denna försäljning. Den samarbetsvilliga unionstillverkaren lyckades minska sina förluster under skadeundersökningsperioden, men fortsatte att gå med förlust under hela perioden. Det faktum att företaget minskade sina förluster under undersökningsperioden jämfört med tidigare år berodde till stor del på dess förbättrade förmåga att omförhandla och anpassa sina priser till de ökade kostnaderna för energi och råvaror, tack vare att företaget anpassade sin affärsstrategi. På grund av det fortsatta pristrycket från lågprisimporten från de berörda länderna, vilka till och med lyckades öka sin redan mycket höga marknadsandel under hela skadeundersökningsperioden, kunde den samarbetsvilliga unionstillverkaren emellertid inte återspegla alla kostnader i priserna till företagets kunder.

(188)

Nettokassaflödet visar unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Nettokassaflödet utvecklades negativt fram till undersökningsperioden, med ett negativt kassaflöde 2020 och 2021, och vände uppåt igen under undersökningsperioden för att nå en sammanlagd minskning med 96 % under hela skadeundersökningsperioden. Denna negativa utveckling visade att den samarbetsvilliga unionstillverkaren hade svårt att självfinansiera sin verksamhet, vilket var ytterligare ett tecken på dess försämrade ekonomiska situation.

(189)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda värdet av investeringarna. Den samarbetsvilliga unionstillverkaren investerade kontinuerligt för att förbättra effektiviteten hos sina produktionsanläggningar, t.ex. genom förvärv av nya slungblästrings- och målningsutrustning för att göra det möjligt att utföra av de delar av produktionsprocessen som tidigare lagts ut på entreprenad internt, vilket förbättrade effektiviteten och minskade ledtiderna. Dess investeringsförmåga var dock begränsad på grund av den kontinuerligt förlustbringande situationen. Dessutom förblev räntabiliteten negativ under hela skadeundersökningsperioden, även om den förbättrades under samma period. Den samarbetsvilliga unionstillverkaren kunde därför inte generera tillräckliga vinster för att täcka sina investeringar.

(190)

Den samarbetsvilliga unionstillverkarens förmåga att anskaffa kapital påverkades av dess negativa ekonomiska situation. De fortsatta förlusterna och nettokassaflödet väckte allvarliga farhågor kring dess likviditetssituation och dess förmåga att anskaffa kapital för att finansiera sin operativa verksamhet och nödvändiga investeringar.

(191)

Unionsindustrin led skada under hela skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins genomgående förlustbringande situation under denna period sammanföll med betydande importvolymer från de berörda länderna till priser som understeg unionsindustrins produktionskostnader. Såsom diskuteras i avsnitt 4.3.3 underskreds unionsindustrins priser avsevärt och pressades ner av importen från de berörda länderna.

(192)

Under en period där förbrukningen i unionen minskade totalt sett, och efter viss återhämtning efter en inledande betydande minskning av försäljningen av vulstplattjärn i unionen 2020, översteg ökningen av importvolymerna från de berörda länderna ökningen av unionens försäljningsvolym på unionsmarknaden. Efter en inledande minskning på 35 % 2020 ökade importvolymerna från de berörda länderna till 70 % av importvolymerna 2019. Unionsindustrins försäljningsvolym minskade inledningsvis med 53 % och återhämtade sig till endast 62 % av försäljningsvolymerna 2019.

(193)

Samtidigt ökade försäljningspriserna för både unionsindustrin och de två berörda länderna. Unionsindustrin kunde dock genomgående inte höja sin prisnivå för att uppnå en lönsam situation, och samtidigt ökade skillnaden mellan unionsindustrins försäljningspriser och importpriserna från båda de berörda länderna. Unionspriserna ökade med 46 % under skadeundersökningsperioden, medan importpriserna ökade med 33 % från Kina och med 39 % från Turkiet under samma period. Detta innebar att, trots att priserna ökade för både importen och försäljningen i unionen, utövade importen från de två berörda länderna ett ökat pristryck på unionsindustrins försäljningspriser. Även om unionsindustrin tvingades fortsätta att sälja med förlust förlorade den därför marknadsandelar till de berörda länderna mellan 2019 och undersökningsperioden. Även om unionsindustrin tog tillbaka en del av sin förlorade marknadsandel under undersökningsperioden har den inte nått upp till 2019 års nivå. Såsom förklaras i skäl 157 var ökningen av marknadsandelen under undersökningsperioden inte strukturell, utan berodde till stor del på en tillfällig ökning av beställningarna från en viss kund.

(194)

Nästan alla skadeindikatorer utvecklades totalt sett negativt under skadeundersökningsperioden. Produktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet försämrades, i linje med de minskade försäljningsvolymerna och marknadsandelarna. Inledningsvis utvecklades indikatorerna negativt 2020, främst till följd av covid-19-pandemin och Laminoruls konkurs, såsom förklaras i skälen 149, 160, 170 och 172. Sedan 2020 har unionen kunnat återhämta sig i viss utsträckning eftersom efterfrågan på vulstplattjärn och unionens förbrukning ökade igen efter covid-19-pandemin. Även om skadeindikatorerna förbättrades jämfört med 2020 låg de under undersökningsperioden fortfarande långt under nivåerna före 2020. På grund av de fortsatt stora volymerna och marknadsandelarna för den dumpade importen från de berörda länderna, till priser som är lägre än unionsindustrins produktionskostnader, har unionsindustrin inte kunnat återhämta sig i den utsträckning som krävs för att uppnå en stabil och lönsam ekonomisk situation.

(195)

Under skadeundersökningsperioden minskade nettoinvesteringarna med 36 %, samtidigt som räntabiliteten förblev negativ. Kassaflödet fluktuerade drastiskt under skadeundersökningsperioden och var i stort sett negativt eller nära noll från och med 2020. Detta påverkade unionsindustrins förmåga att självfinansiera sin verksamhet.

(196)

Antalet anställda minskade under samma period med 48 %, till stor del till följd av Laminoruls konkurs 2020, men en liknande nedåtgående trend var också synlig för de andra unionstillverkarna. Samtidigt minskade produktiviteten (även när Laminoruls försäljning inte beaktas, såsom förklaras i skäl 176), vilket ledde till en högre arbetskraftskostnad per ton vulstplattjärn.

(197)

Såsom framgår av ovanstående var ekonomiska indikatorer som lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet negativa under skadeundersökningsperioden. Detta påverkade unionsindustrins förmåga att självfinansiera sin verksamhet, att göra nödvändiga investeringar och att anskaffa kapital, vilket hindrade dess tillväxt och till och med hotade dess existens.

(198)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(199)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen har kommissionen undersökt om den dumpade importen från de berörda länderna har vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen har säkerställt att all skada som eventuellt har vållats av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte har tillskrivits den dumpade importen. Dessa faktorer var import från andra tredjeländer, unionsindustrins exportresultat, covid-19-pandemin, som påverkade förbrukningen i unionen, de ökade energipriserna och en påstådd avsaknad av produktdiversifiering.

(200)

Kommissionen undersökte utvecklingen av importvolymen från de berörda länderna och dess inverkan på unionsindustrin enligt kravet i artikel 3.6 i grundförordningen.

(201)

Importkvantiteterna från de berörda länderna minskade med 30 % under skadeundersökningsperioden. Denna minskning, såsom förklaras i skäl 157, sammanföll med en liknande minskning av förbrukningen i unionen, främst till följd av covid-19-pandemin och den därav följande minskade efterfrågan på fartyg och tillhörande insatsvaror såsom vulstplattjärn. Såsom förklaras i skälen 192–193 var den observerade ökningen av importvolymerna efter 2020 större än försäljningsvolymerna i unionen under samma period.

(202)

Under 2020 förlorade unionsindustrin marknadsandelar, främst på grund av att Laminorul gick omkull. Såsom framgår av tabellerna 3 och 6 absorberades den marknadsandel som tidigare innehades av Laminorul delvis av Turkiet och Kina. De berörda länderna ökade kontinuerligt sin marknadsandel mellan 2019 och 2021. Under undersökningsperioden förlorade de berörda länderna återigen en del av sin marknadsandel som de vunnit under de föregående åren till förmån för unionsindustrin. Även om unionsindustrin kunde ta tillbaka en del av den marknadsandel som den hade förlorat 2020 har den dock ännu inte uppnått nivåerna före 2020. Marknadsandelen för importen från de berörda länderna ökade från [54,1–61,1] % 2019 till [57,0–64,0] % under undersökningsperioden, dvs. en ökning med 4 %, medan unionsindustrin förlorade marknadsandelar under samma period. Följaktligen har det förekommit en betydande ökning av dumpad import i den mening som avses i artikel 3.3 i grundförordningen.

(203)

Denna import skedde dessutom till priser som var väsentligt lägre än unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden. Även om unionsindustrin kunde höja sina priser under hela skadeundersökningsperioden för att delvis tillgodose de ökade priserna på råvaru- och insatsvaror, kunde den inte höja sina priser i den utsträckning som var nödvändig för att täcka sina produktionskostnader. Samtidigt ökade även importpriserna från både Kina och Turkiet under hela skadeundersökningsperioden, men i mindre utsträckning än unionsindustrins priser och det hela inleddes från en lägre prisnivå. Det genomsnittliga importpriset från både Kina och Turkiet låg konsekvent under unionsindustrins produktionskostnader under hela skadeundersökningsperioden.

(204)

Pristrycket från lågprisimporten från både Kina och Turkiet innebar att unionsindustrin inte hade något annat val än att följa denna prissättning för att försöka återvinna en del av de försäljningsvolymer som den förlorade 2020, som var en period av minskad förbrukning och ökade produktionskostnader. Även om unionsindustrin lyckades öka sina försäljningsvolymer efter 2020 till 62 % av 2019 års nivåer under undersökningsperioden, kunde den inte göra detta i samma utsträckning som ökningen av unionens förbrukning (som låg på 68 % av 2019 års nivåer under undersökningsperioden) och importen från de berörda länderna (på 70 % av 2019 års nivåer). Detta ledde i sin tur till en situation med kontinuerliga förluster för den samarbetsvilliga unionstillverkaren under hela skadeundersökningsperioden. Under samma period uppvisade andra ekonomiska indikatorer såsom räntabilitet och kassaflöde en liknande negativ utveckling. Även om räntabiliteten förbättrades under skadeundersökningsperioden förblev den konsekvent negativ under hela skadeundersökningsperioden, medan kassaflödet återhämtade sig under undersökningsperioden till endast 4 % av 2019 års nivå.

(205)

Försämringen av unionsindustrins ekonomiska situation sammanföll med en betydande dumpad import från de berörda länderna. Mot bakgrund av den krympande marknaden hade den ökade marknadsandelen för importen från de berörda länderna i kombination med de låga genomsnittliga försäljningspriserna en negativ inverkan på unionsindustrins ekonomiska situation. Även om unionsindustrin fram till undersökningsperioden i viss utsträckning kunde återhämta sig från minskningen av försäljningsvolymen och marknadsandelen under 2020, lyckades den inte höja sina försäljningspriser tillräckligt för att täcka de kraftigt ökade produktionskostnaderna fullt ut, på grund av den ökade förekomsten av dumpad import av den berörda produkten från de berörda länderna. Därför ledde lågprisimporten från de berörda länderna till ett pristryck.

(206)

Mot bakgrund av det som nämns ovan fastställde kommissionen preliminärt att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit hade orsakats av den dumpade importen från de berörda länderna i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen. Denna skada yttrade sig i både volymeffekter och priseffekter.

(207)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Import från tredjeländer

(208)

Under skadeundersökningsperioden var Förenade kungariket det enda tredjeland från vilket betydande volymer av vulstplattjärn importerades till unionen. De vulstplattjärn som tillverkades i Förenade kungariket motsvarade dock endast till viss del den undersökta produkten. British Steel, den enda kända tillverkaren av vulstplattjärn i Förenade kungariket, tillverkade endast vulstplattjärn med 200 mm bredd och uppåt 2019, 180 mm bredd och uppåt från 2020 och för närvarande även 160 mm och uppåt (64). Såsom förklaras i skäl 154 omfattar de statistiska uppgifter om vulstplattjärn som finns tillgängliga i Eurostat för skadeundersökningsperioden alla storlekar av vulstplattjärn, inte bara den undersökta produkten. På grundval av uppgifterna i klagomålet uppskattade kommissionen den del av de importvolymer som registrerats hos Eurostat och som rörde den berörda produkten under de olika åren.

(209)

Såsom anges i skälen 157 och 172 minskade importen från de berörda länderna och unionsindustrins försäljningsvolym betydligt 2020, innan den delvis återhämtade sig under de följande åren. Samtidigt ökade importen från Förenade kungariket med 40 % 2020, för att sjunka till endast hälften av 2019 års volym 2021 och öka igen till en nivå på 16 % under landets volym 2019. Den samarbetsvilliga användaren förklarade att tillverkaren i Förenade kungariket tillverkar (och exporterar) vulstplattjärn då och då och bara när den inte fördelar sin produktionskapacitet till andra produkter.

(210)

De observerade ökningarna och minskningarna av importvolymerna från Förenade kungariket motsvarade inte en parallell minskning och ökning av importen från de berörda länderna eller unionsindustrins försäljning. Dessutom låg importpriserna från Förenade kungariket långt över prisnivån på importen av vulstplattjärn från de berörda länderna och låg nära unionsindustrins priser under undersökningsperioden.

(211)

Mot denna bakgrund och med tanke på de stora importvolymerna till låga priser från de berörda länderna jämfört med importen från andra tredjeländer drog kommissionen preliminärt slutsatsen att importen från andra tredjeländer inte försvagade orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från de berörda länderna.

(212)

Unionsindustrins exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Unionstillverkarnas exportresultat

(213)

Unionsindustrins export minskade kontinuerligt från 2019 till försumbara volymer under undersökningsperioden. Unionsindustrin pekade på den globala minskningen av förbrukningen efter covid-19-pandemin som en orsak till denna minskning, samt på konkurrensen från framför allt den turkiska lågprisexporten, som inte bara ägde rum på hemmamarknaden utan även på tredjelandsmarknader.

(214)

Exporten motsvarade endast en liten del av unionsindustrins totala försäljning, som stod för [5–9] % av dess produktion 2019 och minskade till [3–1] % under undersökningsperioden. Även om det försämrade exportresultatet skulle kunna ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit, vilket de turkiska myndigheterna även påstod i sina synpunkter på inledandet, drog kommissionen den preliminära slutsatsen att, med tanke på den stora andelen försäljning i unionen jämfört med exportförsäljningen under hela skadeundersökningsperioden, den minskade exportförsäljningen inte försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den skada som unionsindustrin lidit.

(215)

I sina synpunkter på inledandet påpekade de turkiska myndigheterna, Özkan och Fincantieri att covid-19-pandemin och den parallella minskningen av förbrukningen bidrog till eller orsakade den skada som unionsindustrin lidit. Såsom framgår av tabell 2 minskade unionens förbrukning av vulstplattjärn med 32 % under skadeundersökningsperioden, vilket mycket riktigt främst hade koppling till covid-19-pandemin (se skäl 149). Samtidigt minskade dock unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden ännu mer, med 38 %. Dessutom förelåg en skadevållande situation som orsakades av betydande importvolymer till priser som låg under unionsindustrins produktionskostnader redan 2019, medan covid-19-pandemin började påverka situationen först 2020. Snarare än att betrakta covid-19-pandemin och den därav följande minskningen av unionens förbrukning av vulstplattjärn som en orsak till unionsindustrins skadevållande situation, bör detta i stället betraktas som en förvärrande faktor under 2020.

(216)

På denna grund drog kommissionen den preliminära slutsatsen att utvecklingen av unionens förbrukning inte försvagade orsakssambandet mellan den dumpade importen och unionsindustrins skada.

(217)

De turkiska myndigheterna hävdade att de ökade energipriserna sedan slutet av 2021, och särskilt 2022, på grund av Rysslands militära aggression mot Ukraina, påverkade klagandens skadevållande situation och inte borde tillskrivas importen från de berörda länderna.

(218)

Såsom framgår av tabell 8 kunde unionsindustrin emellertid höja sina försäljningspriser från [1 000–1 150] euro till [1 200–1 400] euro mellan 2021 och undersökningsperioden. Denna ökning på omkring 24 % översteg ökningen av produktionskostnaden under samma period, vilket tyder på att de ökade kostnaderna eller energipriserna kunde föras över på kunderna. Unionsindustrin kunde dock ändå inte höja sina försäljningspriser för att täcka sin totala produktionskostnad helt och hållet, vilket berodde på pristrycket från den fortsatta lågprisimporten från de berörda länderna.

(219)

Såsom förklaras i skälen 163, 180 och 181 kunde unionsindustrin inte justera sina försäljningspriser tillräckligt för att uppnå en lönsam situation under hela skadeundersökningsperioden. Eftersom detta mönster observerades under en lång tidsperiod kunde det inte bara förklaras av de ökade energikostnaderna under undersökningsperioden. Denna oförmåga att justera försäljningspriserna sammanföll tidsmässigt med den ökade marknadsandelen för den dumpade importen från de berörda länderna, med betydande nivåer av prisunderskridande, vilket ledde till att unionsindustrins försäljningspriser pressades ner och förhindrade unionsindustrin att återgå till en lönsam situation.

(220)

Därför drog kommissionen den preliminära slutsatsen att utvecklingen av energipriserna inte kunde ha orsakat den skada som vållats unionsindustrin.

(221)

Özkan hävdade att den skada som orsakats unionsindustrin delvis berodde på att det är allmän praxis inom varvssektorn att köpa alla olika storlekar och typer av vulstplattjärn för ett visst projekt från en och samma källa, för att underlätta spårbarheten. Eftersom unionsindustrin endast tillverkade upp till 204 mm breda vulstplattjärn hade den enligt Özkan inte den konkurrensfördel som Özkan hade, eftersom företaget i fråga tillverkade alla storlekar av vulstplattjärn.

(222)

Kommissionen fann dock inga bevis för denna påstådda praxis inom varvsindustrin, dvs. att man köper alla vulstplattjärn från en och samma källa, och Özkan lade inte heller fram någon sådan bevisning. Tvärtom lämnade den samarbetsvilliga användaren och en icke-närstående importör båda in skrivelser där de påpekade att det var nödvändigt att ha en diversifierad försörjningskälla i stället för att förlita sig på endast en leverantör. Användaren uppgav också att de i allmänhet köpte vulstplattjärn på lagerbasis, att alla vulstplattjärn av samma storlek kunde användas omväxlande oberoende av källan och att inköpen inte var kopplade till något specifikt projekt.

(223)

Dessutom har unionsindustrin investerat i produktdiversifiering under de senaste åren genom att utöka sitt utbud av vulstplattjärn under skadeundersökningsperioden. I detta avseende pekade Fincantieri i sina synpunkter på ett stycke i klagomålet där klaganden uppgav att ”det är billigare att tillverka upp till 180 mm nominell bredd”. Fincantieri ifrågasatte därför klagandens beslut att investera i produktionen av större storlekar och hävdade att detta bidrog till unionsindustrins låga vinster.

(224)

Tvärtemot vad som nämns ovan visade dock både klagomålet och de kontrollerade uppgifterna från klaganden att det är mer ekonomiskt att tillverka större vulstplattjärn, eftersom detta kräver mindre valsning och är mer tidseffektivt. I punkt 1.3 i klagomålet angavs också att ”ju mindre vulstplattjärnet är, desto högre är kostnaden”. Detta skulle tyda på att unionsindustrins diversifieringsstrategi tidigare skulle ha bidragit positivt till dess lönsamhet snarare än till den skada som drabbat den.

(225)

Kommissionen drog därför preliminärt slutsatsen att unionsindustrins påstådda brist på diversifiering av vulstplattjärn inte kunde försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit.

(226)

Unionsindustrins ekonomiska situation försämrades totalt sett mellan 2019 och undersökningsperioden. Denna försämring var särskilt markant 2020, och därefter förbättrades situationen i viss utsträckning fram till undersökningsperioden. I slutet av skadeundersökningsperioden gick unionsindustrin dock fortfarande med förlust och hade fortfarande inte lyckats återhämta sig till nivåerna före 2020. Dessa negativa omständigheter sammanföll tidsmässigt med en ökad marknadsandel för importen av vulstplattjärn från de berörda länderna, som skedde till dumpade priser, som ökade men var mindre än unionsindustrins priser under skadeundersökningsperioden, såsom nämns i avsnitt 5.1.

(227)

Kommissionen särskilde och avgränsade verkningarna av alla kända faktorer som hade betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkningar. Verkningarna av importen från andra tredjeländer, unionsindustrins exportresultat, covid-19-pandemin, som påverkade förbrukningen i unionen, de ökade energipriserna och den påstådda avsaknaden av produktdiversifiering på unionsindustrins negativa utveckling i fråga om produktionsvolymer, försäljningspriser och lönsamhet var endast begränsade.

(228)

På grundval av ovanstående drog kommissionen i detta skede slutsatsen att den dumpade importen från de berörda länderna vållade unionsindustrin väsentlig skada och att de andra faktorerna, var för sig eller tillsammans, inte var tillräckliga för att försvaga orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan.

(229)

För att kunna fastställa åtgärdernas nivå undersökte kommissionen om en tull som är lägre än dumpningsmarginalen skulle vara tillräcklig för att undanröja den skada som unionsindustrin vållats genom den dumpade importen.

(230)

Skadan skulle undanröjas om unionsindustrin kunde uppnå ett vinstmål genom att sälja till ett sådant målpris som avses i artikel 7.2c och 7.2d i grundförordningen.

(231)

I enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen beaktade kommissionen följande faktorer för att fastställa vinstmålet: Lönsamhetsnivån före ökningen av importen från de berörda länderna, den lönsamhetsnivå som krävs för att täcka de totala kostnaderna och investeringarna samt forskning och utveckling (FoU) och innovation, samt förväntad lönsamhetsnivå under normala konkurrensförhållanden. Denna vinstmarginal bör inte vara lägre än 6 %.

(232)

Den samarbetsvilliga unionstillverkaren gick med förlust under hela skadeundersökningsperioden. Klaganden föreslog ett vinstmål på 7,4 %, baserat på den vinst som uppnåddes på dess övriga produktlinjer 2019. Kommissionen menade dock att de andra produktlinjerna avsåg gångjärn för bilar och specialprofiler, som har högre priser, och är mer komplexa och kundspecifika. Vinstmarginalen fastställdes därför preliminärt till 6 % i enlighet med artikel 7.2c i grundförordningen.

(233)

På grundval av detta är det icke-skadevållande priset [1 300–1 600] euro per ton vulstplattjärn, när den ovannämnda vinstmarginalen på 6 % tillämpas på den samarbetsvilliga unionstillverkarens produktionskostnader under undersökningsperioden.

(234)

Kommissionen fastställde sedan skademarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda länderna, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkten som sålts på unionsmarknaden av den samarbetsvilliga unionstillverkaren under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(235)

Nivån för undanröjande av skada för ”alla övriga företag” fastställs på samma sätt som dumpningsmarginalen för dessa företag (se skäl 120 för Kina och skäl 141 för Turkiet).

(236)

Med stöd av ovanstående bedömning bör provisoriska antidumpningstullar fastställas enligt nedan i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

(237)

Då kommissionen beslutat att tillämpa artikel 7.2 i grundförordningen, undersökte den huruvida den säkert kunde dra slutsatsen att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning hade konstaterats, i enlighet med artikel 21 i grundförordningen. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, däribland unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(238)

Det finns två företag som tillverkar vulstplattjärn i unionen. De sysselsätter [130–160] arbetstagare direkt och har sina anläggningar i Spanien och Italien. Under 2019 fanns det fortfarande ytterligare en unionstillverkare, i Rumänien. Följaktligen var den totala direkta sysselsättningen inom sektorn för vulstplattjärn under 2019 nästan dubbelt så stor som antalet anställda under undersökningsperioden.

(239)

I undersökningen slogs det fast att unionsindustrin har lidit väsentlig skada som vållats av den dumpade importen från de berörda länderna under undersökningsperioden. Införandet av åtgärder skulle göra det möjligt för unionsindustrin att bibehålla sin marknadsandel, öka produktionen och kapacitetsutnyttjandet, höja priserna för att täcka produktionskostnaderna och uppnå en lönsamhetsnivå som kan förväntas under normala konkurrensförhållanden. Detta skulle få unionsindustrin att återgå till en hållbar situation och göra det möjligt för den att investera i framtiden.

(240)

Att inte införa åtgärder skulle sannolikt leda till ytterligare förlust av marknadsandelar och försämrad lönsamhet, vilken redan var negativ under hela skadeundersökningsperioden. Detta skulle eventuellt leda till att fler produktionsanläggningar stängdes ner och till fler uppsägningar, vilket skulle äventyra unionsindustrins hållbarhet. Detta är särskilt relevant med tanke på att det för närvarande bara finns två unionstillverkare kvar, som båda är små och medelstora företag.

(241)

Kommissionen drog därför preliminärt slutsatsen att införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder mot importen av vulstplattjärn med ursprung i de berörda länderna skulle ligga i unionsindustrins intresse.

(242)

Under undersökningen gav sig endast en icke-närstående importör, Baglietto, till känna och besvarade frågeformuläret. Trots flera revideringar av svaret på frågeformuläret förblev dessvärre en så stor mängd uppgifter ofullständiga, inklusive den beskrivande delen av svaret, att svaret var alltför bristfälligt för att kunna godtas i undersökningen. Importören samtyckte till att i stället lämna in en skrivelse om skada och unionens intresse. I sin skrivelse motsatte sig Baglietto antidumpningsåtgärderna och hävdade att sådana åtgärder skulle begränsa tillgången till vulstplattjärn i unionen och därmed i praktiken skulle kunna skapa en duopol- eller monopolsituation på unionsmarknaden.

(243)

Två användare gav sig till känna för att lämna in svar på frågeformuläret. Svaret från en användare var alltför bristfälligt för att godtas i undersökningen, medan svaret från användaren Fincantieri godtogs och kontrollerades på plats. Fincantieri är det största varvsföretaget i unionen och är därför en av de viktigaste användarna av den undersökta produkten.

(244)

Fincantieri hävdade för det första att införandet av antidumpningsåtgärder praktiskt taget skulle stänga marknaden för import av vulstplattjärn och riskera att orsaka försörjningsbrist, särskilt för vulstplattjärn med en bredd på 160–200 mm, som endast tillverkades av en unionstillverkare. För det andra hävdade användaren att införandet av åtgärder skulle förvärra bristen på tillgänglighet på unionsmarknaden. Enligt Fincantieri har unionsindustrin inte tillräcklig kapacitet för att tillgodose hela varvssektorns behov. Dessutom drabbades unionsindustrins leveranser av förseningar och logistikproblem under undersökningsperioden, vilket hade tvingat Fincantieri att importera från de berörda länderna. För det tredje uppgav Fincantieri att det förutom de berörda länderna inte finns några andra tillförlitliga alternativa leverantörer av vulstplattjärn.

(245)

Vid sidan av importören och användaren hävdade de turkiska myndigheterna också att införandet av antidumpningsåtgärder skulle leda till en monopolsituation på unionsmarknaden. Samtidigt pekade de turkiska myndigheterna på de befintliga skyddsåtgärderna beträffande import av stålprodukter, inklusive vulstplattjärn, som i deras mening redan skyddar unionsindustrin i tillräcklig utsträckning.

(246)

Kort sagt rörde de huvudsakliga argument som lades fram av användaren, importören och de turkiska myndigheterna alla det faktum att parterna är rädda för att drabbas av försörjningsbrist och ställas inför en monopolsituation på unionsmarknaden, om antidumpningsåtgärder skulle införas. Syftet med och den avsedda effekten av att införa antidumpningsåtgärder är dock aldrig att stänga unionsmarknaden för importen från tredjeländer. Målet är att undanröja de snedvridande effekterna av skadevållande dumpning och därmed återställa konkurrensen och lika villkor för unionstillverkarna. Det faktum att unionsindustrin inte var verksam med full kapacitet under hela skadeundersökningsperioden tyder på att unionstillverkarna kunde sälja fler vulstplattjärn på unionsmarknaden.

(247)

Dessutom fanns det inget som tydde på att importörer eller användare inte skulle kunna absorbera den prisökning som införandet av antidumpningsåtgärder skulle leda till. De uppgifter som lämnats av Baglietto gjorde det inte möjligt att avgöra om importörerna kunde absorbera den föreslagna antidumpningstullen.

(248)

De kontrollerade uppgifterna och påståendena från den samarbetsvilliga användaren visade dock tydligt att en ökad kostnad på vulstplattjärn inte skulle vara till nackdel för användarna. Vulstplattjärn från de berörda länderna stod för mindre än 10 % av användarens totala inköp av vulstplattjärn under undersökningsperioden. Dessutom stod kostnaden för vulstplattjärn för en försumbar del av Fincantieris totala produktionskostnad (mindre än 0,5 %) för alla produkter som innehåller vulstplattjärn. Den eventuella inverkan av de ökade kostnaderna för vulstplattjärn på Fincantieris omfattande vinstmarginal förväntas därför bli mycket begränsad.

(249)

När det gäller en potentiell brist på försörjningskällor skulle detta dessutom, om antidumpningsåtgärder inte införs, vara till nackdel för unionsindustrins ekonomiska situation och skulle kunna leda till att de två återstående unionstillverkarna omprövar sina investeringsstrategier och fokuserar på sina andra, för närvarande mer lönsamma produktionslinjer, vilket i praktiken skulle innebära att tillverkningen av vulstplattjärn i unionen läggs ner helt.

(250)

Under sådana omständigheter skulle importörer och användare av vulstplattjärn bli helt beroende av importen från tredjeländer, som enligt alla parter i själva verket bara är Kina och Turkiet. För att inte bli beroende av import endast från ett mycket begränsat antal leverantörer i tredjeländer är det fortfarande nödvändigt att ha en diversifierad försörjningskälla, som inbegriper försörjningskällor inom unionen. Införandet av antidumpningstullar, som skulle återställa konkurrensen och lika villkor för unionstillverkarna, skulle säkerställa den diversifiering och möjlighet till val av försörjningskälla som alla parter efterfrågade.

(251)

Mot denna bakgrund avvisades preliminärt påståendena om en potentiell brist på försörjningskällor och en möjlig situation med duopol/monopol.

(252)

Såsom nämns i skäl 245 framförde de turkiska myndigheterna som ytterligare ett argument att unionsindustrin redan är skyddad genom de skyddsåtgärder som för närvarande tillämpas på stålprodukter, däribland vulstplattjärn (65). Skyddsåtgärder är dock tillfälliga och har en annan bakgrund och ett annat syfte än antidumpningsåtgärder. Detta påstående rörande skyddsåtgärderna avvisades därför preliminärt.

(253)

Mot denna bakgrund slår kommissionen fast att det inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder mot import av vulstplattjärn med ursprung i Kina och Turkiet i detta skede av undersökningen.

(254)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband, åtgärdsnivå och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att den dumpade importen vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(255)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas på import av vulstplattjärn med ursprung i Kina och Turkiet i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen har jämfört skade- och dumpningsmarginalerna (se skäl 229–236). Tullbeloppet fastställdes till en nivå som motsvarar den lägre av dumpnings- eller skademarginalen.

(256)

På grundval av ovanstående bör följande provisoriska antidumpningstullsatser, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull, införas:

(257)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(258)

I enlighet med artikel 19a i grundförordningen underrättade kommissionen berörda parter om det planerade införandet av provisoriska tullar. Denna information gjordes även tillgänglig för allmänheten på GD Handels webbplats. De berörda parterna gavs tre arbetsdagar för att lämna synpunkter på riktigheten av de beräkningar som särskilt lämnats ut till dem.

(259)

Den turkiska exporterande tillverkaren Özkan Demir påpekade att den inhemska försäljningsvolymen hade avrundats felaktigt, vilket ledde till en högre dumpningsmarginal. Efter en analys godtog kommissionen detta påstående och korrigerade felet genom att använda icke avrundade siffror. Detta ledde till en ändring av den preliminära antidumpningsmarginalen från 14,3 % till 13,6 %.

(260)

Den kinesiska exporterande tillverkaren Changshu Longteng lämnade också synpunkter, men dessa gällde inte beräkningarnas riktighet. Dessa synpunkter kommer därför att behandlas i det slutliga skedet av undersökningen.

(261)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(262)

Undersökningsresultaten avseende införande av provisoriska tullar är preliminära och kan komma att ändras i undersökningens slutliga skede.