(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera internationell luftfart, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)

Unionens medlemsstater är avtalsslutande stater i Chicagokonventionen och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ. Sex medlemsstater är för närvarande representerade i Icao-rådet.

(3)

Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen får Icao-rådet anta internationella normer och förorda vissa tillämpningsförfaranden och foga dem såsom bilagor till Chicagokonventionen.

(4)

Icao-rådet ska vid sitt 228:e möte anta ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen.

(5)

Huvudsyftet med ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen är att stödja införandet av ett globalt system för satellitnavigering (GNSS) med tvåfrekvens och multikonstellation (DFMC) genom tillägg av bestämmelser om ytterligare driftsfrekvenser för det globala positionsbestämningssystemet (GPS), det globala systemet för satellitnavigering (Glonass) och det satellitbaserade stödsystemet (SBAS) och genom införande av bestämmelser för de nya systemen för satellitnavigering BeiDou (BDS) och Galileo. Ändringen ska också stödja moderering av jonosfärisk gradient för det markbaserade stödsystemet (GBAS).

(6)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao-rådet, eftersom ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen kommer att vara bindande enligt internationell rätt och på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionsrätten, nämligen kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/373 (1).

(7)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid Icao-rådets 228:e möte eller ett senare möte med avseende på antagandet av ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen enligt vad som anges i skrivelse 2021/41 bör vara att stödja och fullt ut efterleva denna ändring. Denna ståndpunkt bör uttryckas av de unionsmedlemsstater som är medlemmar i Icao-rådet och som agerar samfällt i unionens intresse.

(8)

När ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen har antagits och trätt i kraft kommer den att vara bindande för alla Icao-medlemsstater, inbegripet unionens samtliga medlemsstater, i enlighet med och inom de gränser som anges i Chicagokonventionen.

(9)

Enligt artikel 38 i Chicagokonventionen bör varje stat som finner det ogörligt att i alla avseenden efterleva någon internationell standard eller något internationellt förfarande som antagits av Icao, eller att se till att dess egna föreskrifter eller praxis fullständigt överensstämmer med någon sådan internationell standard eller något sådant internationellt förfarande, eller som bedömer det nödvändigt att anta föreskrifter eller praxis som i något visst avseende avviker från vad som fastställts genom en internationell standard, omedelbart underrätta Icao om avvikelserna mellan statens egen praxis och den som fastställts genom den internationella standarden.

(10)

I enlighet med artikel 90 i Chicagokonventionen ska varje bilaga eller varje ändring av en bilaga som antas av Icao-rådet få verkan inom tre månader efter framläggandet för Icaos fördragsslutande stater, eller efter en längre tidsperiod som Icao-rådet får föreskriva, såvida inte en majoritet av fördragsslutande stater under tiden har låtit registrera sitt ogillande hos Icao-rådet.

(11)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar efter Icao-rådets antagande av ändring 93 av bilaga 10, volym I, till Chicagokonventionen, som ska tillkännages av Icaos generalsekreterare genom ett förfarande med skrivelser från Icao, bör vara att inte anmäla ogillande och att anmäla överensstämmelse, förutsatt att den ändringen antas utan några väsentliga ändringar. Om unionsrätten avviker från de nyligen antagna normerna och tillämpningsförfarandena efter ett planerat tillämpningsdatum för dessa, bör Icao underrättas om avvikelsen från normerna och tillämpningsförfarandena. Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i fråga om en sådan avvikelse bör grunda sig på ett skriftligt dokument som kommissionen förelägger rådet för diskussion och godkännande. Denna ståndpunkt bör uttryckas av alla unionens medlemsstater, som agerar samfällt i unionens intresse.

(12)

Icao-rådet ska vid sitt 228:e möte också anta en ändring av de tekniska instruktionerna för säker transport av farligt gods med flyg (Icao-dokument 9284) i syfte att i incheckat bagage tillåta anordningar för aktiv spårning som drivs av små litiumbatterier. Frågan omfattas av bilaga 18 till Chicagokonventionen (The Safe Transport of Dangerous Goods by Air).

(13)

Ändringen skulle ge passagerare och besättning rätt att i incheckat bagage transportera anordningar för aktiv spårning som drivs av små litiumbatterier, något som förbjuds genom Icao-dokument 9284 på grund av kravet att hålla anordningar som innehåller litiumbatterier avstängda i incheckat bagage.

(14)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao-rådet, eftersom de föreslagna ändringarna av Icao-dokument 9284 skulle ha en direkt inverkan på reglerna för transport av farligt gods i kommissionens förordning (EU) nr 965/2012 (2), som innehåller en uttrycklig hänvisning till det Icao-dokumentet, och därför på ett avgörande sätt kan påverka innehållet i unionslagstiftningen.

(15)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid Icao-rådets 228:e möte eller något senare möte med avseende på antagandet av ändringen av Icao-dokument 9284 bör vara att stödja denna ändring. Denna ståndpunkt bör uttryckas av de unionsmedlemsstater som är medlemmar i Icao-rådet och som agerar samfällt i unionens intresse.