(1)

Förordning (EG) nr 273/2004 innehåller bestämmelser om övervakning av handeln med narkotikaprekursorer inom unionen, medan förordning (EG) nr 111/2005 reglerar handeln med narkotikaprekursorer mellan unionen och tredjeländer. Bilaga I till förordning (EG) nr 273/2004 och bilagan till förordning (EG) nr 111/2005 innehåller båda en förteckning över förtecknade ämnen som är föremål för ett antal harmoniserade kontroll- och övervakningsåtgärder som föreskrivs i dessa förordningar.

(2)

Nationella behöriga myndigheter har rapporterat beslag av etyl-alfa-fenylacetoacetat (EAPA) och metyl-3-oxo-2-(3,4-metylendioxifenyl)butanoat (MAMDPA) i samband med olaglig framställning av narkotika.

(3)

EAPA används för att framställa 1-fenyl-2-propanon (P-2-P), även kallat bensylmetylketon (BMK). BMK är en prekursor till amfetamin och metamfetamin.

(4)

MAMDPA används för att framställa 3,4-metylendioxifenylpropan-2-on (PMK), vilket i sin tur är en prekursor till 3,4-metylendioximetamfetamin (MDMA), vanligen kallat ”ecstasy”.

(5)

Amfetamin, metamfetamin och MDMA är några av de allra vanligaste narkotika som olagligen framställs i unionen. De leder till allvarliga konsekvenser för människors hälsa och orsakar allvarliga sociala problem och folkhälsoproblem i vissa regioner i unionen.

(6)

EAPA och MAMDPA bör därför förtecknas på unionsnivå för att stärka kontrollen och övervakningen av dem.

(7)

De förtecknade ämnena i bilaga I till förordning (EG) nr 273/2004 och i bilagan till förordning (EG) nr 111/2005 delas in i kategorier för vilka olika åtgärder gäller, så att man uppnår en jämvikt mellan det hot som varje specifikt ämne utgör och belastningen på den lagliga handeln. För ämnen i kategori 1 gäller de striktaste kontroll- och övervakningsåtgärderna.

(8)

EAPA och MAMDPA, som prekursorer till amfetamin, metamfetamin och MDMA, utgör ett betydande hot mot den sociala hälsan och folkhälsan i unionen. Utom i forskningssyften finns det ingen känd laglig tillverkning, handel eller användning. Införandet av ämnena i kategori 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 273/2004 och i kategori 1 i bilagan till förordning (EG) nr 111/2005 skulle därför vara en lämplig åtgärd för att undvika att de används för olaglig framställning av narkotika, och skulle inte heller innebära någon betydande extra administrativ börda för ekonomiska aktörer och behöriga myndigheter i unionen.

(9)

Förordningarna (EG) nr 273/2004 och (EG) nr 111/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

Genom förordningarna (EG) nr 273/2004 och (EG) nr 111/2005 genomförs vissa bestämmelser i Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, utfärdad i Wien den 20 december 1988 och godkänd genom rådets beslut 90/611/EEG (3). Med tanke på det nära faktiska sambandet mellan befogenheterna i dessa förordningar bör ändringarna antas genom en enda delegerad akt.