1.   Detta direktiv är tillämpligt på kontroller som medlemsstaterna utövar med avseende på vägtransporter av farligt gods med fordon som färdas på deras territorium eller som färdas in i det från ett tredjeland.

Det är inte tillämpligt på transport av farligt gods som utförs med fordon som tillhör militära styrkor eller faller inom dessas ansvarsområde.

2.   Bestämmelserna i detta direktiv ska inte på något sätt inskränka medlemsstaternas rätt att, under hänsynstagande till unionsrätten, utföra kontroller av nationella och internationella transporter av farligt gods med fordon som inte omfattas av detta direktiv inom sitt territorium.

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att en representativ del av vägtransporterna av farligt gods blir föremål för de kontroller som föreskrivs i detta direktiv, för att det ska gå att kontrollera att transporterna sker i enlighet med lagstiftningen om vägtransport av farligt gods.

2.   Sådana kontroller ska utföras på en medlemsstats territorium i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1100/2008 och artikel 1 i förordning (EEG) nr 3912/92.

1.   För att utföra de kontroller som föreskrivs i detta direktiv ska medlemsstaterna använda checklistan som anges i bilaga I. Ett exemplar av den listan eller en handling som utvisar kontrollresultatet och som är utfärdad av den myndighet som har genomfört kontrollen, ska överlämnas till fordonets förare och uppvisas på begäran för att förenkla eller i möjligaste mån undvika ytterligare kontroller.

Första stycket inskränker inte medlemsstaternas rätt att utföra särskilda punktkontroller.

2.   Kontrollerna ska utföras slumpvis och ska så långt som möjligt omfatta en betydande del av vägnätet.

3.   De platser som väljs för kontrollerna ska vara så beskaffade att fordon som befinns inte uppfylla de krav som ställs där kan bringas i överensstämmelse med dessa eller, om myndigheten som utför kontrollen anser det vara nödvändigt, hålla kvar fordonen på platsen eller på en plats som har utsetts för detta ändamål av den myndigheten utan att det innebär en säkerhetsrisk.

4.   I förekommande fall och förutsatt att detta inte innebär en säkerhetsrisk, kan prover av det transporterade godset tas för undersökning till laboratorier som godkänts av den behöriga myndigheten.

5.   Kontrollerna får inte ta oskäligt lång tid.

1.   Kontrollerna kan också utföras i företagens lokaler, som en förebyggande åtgärd eller när överträdelser som äventyrar säkerheten vid transport av farligt gods har konstaterats vid vägkontroll.

Ändamålet med sådana kontroller ska vara att säkerställa att säkerhetsförhållandena för vägtransporter av farligt gods är i överensstämmelse med gällande lag.

2.   När en eller flera överträdelser, särskilt sådana som anges i bilaga II, har konstaterats vid vägtransport av farligt gods, ska de ifrågavarande transporterna bringas i överensstämmelse med gällande regler innan godset lämnar företaget eller göras till föremål för andra lämpliga åtgärder.

1.   Medlemsstaterna ska ge varandra ömsesidigt bistånd för att åstadkomma en god tillämpning av detta direktiv.

2.   Allvarliga eller upprepade överträdelser som äventyrar säkerheten vid vägtransporter av farligt gods och som begåtts av ett fordon eller företag som är hemmahörande i en annan medlemsstat ska rapporteras till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fordonet är registrerat eller där företaget är etablerat.

De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där en allvarlig eller upprepad överträdelse har konstaterats kan begära att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fordonet är registrerat eller där företaget är etablerat vidtar lämpliga åtgärder i förhållande till lagöverträdaren eller lagöverträdarna.

De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fordonet är registrerat eller där företaget är etablerat ska underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där överträdelsen konstaterades om åtgärder som vidtas gentemot den berörda transporten eller det berörda företaget.

1.   För varje kalenderår, och senast tolv månader efter dess utgång, ska varje medlemsstat till kommissionen sända en rapport om tillämpningen av direktiv 95/50/EG och av det här direktivet upprättad i enlighet med förlagan till standardformulär i bilaga III till det här direktivet och med följande uppgifter:

2.   Kommissionen ska första gången 1999 och därefter åtminstone vart tredje år till Europaparlamentet och rådet sända en rapport om medlemsstaternas tillämpning av direktiv 95/50/EG och av det här direktivet, i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 1.

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 26 juli 2019. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 10 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 10 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.