(1)

Enligt artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen och medlemsstaterna bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Unionen bör stödja verksamhet inom dessa områden.

(2)

Stöd som tidigare givits för sådan verksamhet, genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 804/2004/EG (3) (Hercule-programmet), som ändrades och förlängdes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 878/2007/EG (4) (Herkules II-programmet), som upphävdes och ersattes med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 250/2014 (5) (Herkules III-programmet), har gjort det möjligt att stärka unionens och medlemsstaternas verksamheter för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

(3)

Unionslagstiftning som fastställer regler för Europeiska garantifonden för jordbruket. Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden, asyl-, migrations- och integrationsfonden och instrumentet för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering, fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt samt för instrumentet för stöd inför anslutningen med avseende på programperioden 2014–2020 och framåt, innehåller en skyldighet för medlemsstater, kandidatländer och potentiella kandidatländer att rapportera oriktigheter och bedrägerier som skadar unionens ekonomiska intressen. Systemet för hantering av oriktigheter (Irregularity Management System – IMS) är ett säkert elektroniskt kommunikationsverktyg som underlättar fullgörandet av medlemsstaternas samt kandidatländernas och potentiella kandidatländers skyldighet att rapportera upptäckta oriktigheter och som också stöder hanteringen och analysen av oriktigheter.

(4)

Det arbete som kommissionen utför när det gäller att förebygga bedrägerier är utan tvivel viktigt, men betydelsen av bland annat genomförandet av informationssystemet för bedrägeribekämpning (Afis) samt av nationella bedrägeribekämpningsstrategier bör också erkännas fullt ut.

(5)

Rådets förordning (EG) nr 515/97 (6) och rådets beslut 2009/917/RIF (7) föreskriver att unionen ska stödja ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter, och samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.

(6)

Detta stöd ges till ett flertal operativa verksamheter. Dessa inbegriper Afis, en it-plattform som består av en uppsättning program som drivs inom ett gemensamt informationssystem som förvaltas av kommissionen. IMS drivs också inom Afis-plattformen. Det gemensamma informationssystemet förutsätter en stabil och förutsägbar finansiering över tid för att säkerställa dess hållbarhet.

(7)

Afis-plattformen omfattar flera informationssystem, inbegripet tullinformationssystemet. Tullinformationssystemet är ett automatiserat informationssystem som syftar till att bistå medlemsstaterna med att förebygga, utreda och lagföra överträdelser av tull- eller jordbrukslagstiftningen genom att påskynda informationsspridningen och därmed öka effektiviteten i samarbets- och kontrollförfaranden för de tullmyndigheter vars verksamhetsområde omfattar sådana insatser. Den gemensamma infrastrukturen för tullinformationssystemet omfattar både administrativt och polisiärt samarbete som bygger på unionens tidigare pelare för rättsliga och inrikes frågor. Polissamarbetsdimensionen i tullinformationssystemet kan tekniskt inte skiljas från dess administrativa dimension, eftersom båda drivs inom ett gemensamt it-system. Med tanke på att tullinformationssystemet bara är ett av flera informationssystem inom ramen för Afis-plattformen och att antalet fall av polissamarbete är lägre än antalet fall av administrativt samarbete i tullinformationssystemet, anses Afis-plattformens polissamarbetsdimension vara underordnad den administrativa dimensionen.

(8)

För att öka synergierna och budgetflexibiliteten samt förenkla förvaltningen bör unionens stöd på områdena skydd av unionens ekonomiska intressen, rapportering av oriktigheter samt ömsesidigt administrativt bistånd och samarbete i tull- och jordbruksfrågor sammanföras och integreras i ett enda program, unionsprogrammet för bedrägeribekämpning (nedan kallat programmet). Programmet bör inrättas för en sjuårsperiod så att dess löptid anpassas till den fleråriga budgetramens löptid, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (8).

(9)

Programmet bör därför innehålla en komponent som liknarmed Herkules III-programmet, en andra komponent som säkerställer finansieringen av IMS och en tredje komponent som finansierar verksamhet som uppdragits åt kommissionen enligt förordning (EG) nr 515/97, inbegripet Afis-plattformen.

(10)

Programmet bör underlätta samarbete mellan medlemsstaternas berörda myndigheter och mellan medlemsstaterna, kommissionen och andra berörda unionsorgan, inbegripet Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo), när så är lämpligt, vad gäller de medlemsstater som deltar i ett fördjupat samarbete i enlighet med rådets förordning (EU) 2017/1939 (9), i syfte att säkerställa effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen, samt en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter och för att säkerställa en mer ändamålsenlig användning av resurser än vad som vore möjligt på nationell nivå. Åtgärder på unionsnivå är nödvändiga och motiverade eftersom de hjälper medlemsstaterna att kollektivt skydda unionens ekonomiska intressen och uppmuntrar till användning av gemensamma unionssystem för att öka samarbetet och informationsutbytet mellan behöriga myndigheter, samtidigt som de stöder inrapporteringen av data om oriktigheter och fall av bedrägerier.

(11)

Dessutom bör stödet till skyddet av unionens ekonomiska intressen omfatta alla aspekter av unionens budget, på såväl inkomst- som utgiftssidan. I detta sammanhang bör vederbörlig hänsyn tas till det faktum att programmet är det enda unionsprogram som är avsett att skydda utgiftssidan i unionens budget.

(12)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (10), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(13)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (11) (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig på det här programmet. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget inbegriper också en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(14)

Valet av finansieringstyper och genomförandemetoder inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå åtgärdernas särskilda mål och leverera resultat. Hänsyn ska särskilt tas till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande efterlevnad. I detta sammanhang bör hänsyn tas till användningen av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(15)

Denna förordning bör innehålla en vägledande förteckning över åtgärder som ska finansieras för att säkerställa kontinuitet i finansieringen av alla åtgärder som uppdragits åt kommissionen enligt förordning (EG) nr 515/97, inbegripet Afis-plattformen.

(16)

Åtgärder bör vara stödberättigande på grundval av deras förmåga att uppnå de specifika målen för programmet. Programmets särskilda mål bör omfatta tillhandahållande av särskilt tekniskt bistånd till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, såsom genom tillhandahållande av särskild kunskap, specialiserad och tekniskt avancerad utrustning och effektiva it-verktyg, genom säkerställande av nödvändigt stöd för och underlättandet av utredningar, i synnerhet genom inrättande av gemensamma utredningsgrupper och gränsöverskridande insatser eller genom utökat personalutbyte i samband med vissa projekt. Stödberättigande åtgärder bör också omfatta riktad specialiserad utbildning och workshoppar om riskanalys samt, när så är lämpligt, konferenser och studier.

(17)

Inköp av utrustning genom unionens instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning inrättat genom en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning kommer att ha en positiv inverkan på bekämpningen av bedrägerier som skadar unionens ekonomiska intressen. Enligt det instrumentet finns det en skyldighet att undvika dubblering av unionens stöd. Programmet bör på samma sätt säkerställa att dubblering av unionens stöd undviks och bör i princip inriktas på förvärv av sådana typer av utrustning som inte omfattas av tillämpningsområdet för unionens instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning eller för utrustning för vilka mottagarna är andra myndigheter än de myndigheter som berörs av unionens instrument för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning. Dessutom bör det säkerställas att den finansierade utrustningen är ägnad att bidra till skyddet av unionens ekonomiska intressen.

(18)

Programmet bör vara öppet för deltagande av medlemmar i Europeiska frihandelssammanslutningen som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Det bör också vara öppet för deltagande av anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer, samt länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med de allmänna principer och de allmänna villkor och bestämmelser för deltagande i unionens program som gäller för dessa länder enligt respektive ramavtal och associeringsrådsbeslut eller liknande arrangemang. Programmet bör också vara öppet för andra tredjeländer, under förutsättning att de ingår ett särskilt avtal som omfattar de särskilda villkoren för deras deltagande i unionens program.

(19)

Med beaktande av tidigare utvärderingar av Herkulesprogrammen och för att stärka programmet bör deltagande av enheter som är etablerade i ett tredjeland som inte är associerat till programmet i undantagsfall vara möjligt.

(20)

Deltagande av enheter som är etablerade i tredjeländer som har ett gällande associeringsavtal med unionen bör särskilt uppmuntras, i syfte att stärka skyddet av unionens ekonomiska intressen genom samarbete i tullfrågor och utbyte av bästa praxis, särskilt när det gäller metoder för att bekämpa bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen och när det gäller att hantera utmaningar som är kopplade till ny teknisk utveckling.

(21)

Programmet bör genomföras med beaktande av de rekommendationer och åtgärder som anges i kommissionens meddelande av den 6 juni 2013 med titeln Upptrappning av kampen mot cigarettsmuggling och andra former av olaglig handel med tobaksprodukter – en omfattande EU-strategi samt lägesrapporten av den 12 maj 2017 om genomförandet av det meddelandet.

(22)

År 2016 ratificerade unionen protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror till Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll (nedan kallat protokollet). Protokollet syftar till att skydda unionens ekonomiska intressen när det gäller bekämpning av gränsöverskridande olaglig handel med tobaksvaror, som förorsakar inkomstförluster. Programmet bör stödja sekretariatet för Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll, i dess funktioner som rör protokollet. Det bör också stödja andra aktiviteter som anordnas av sekretariatet i samband med bekämpning av olaglig handel med tobaksvaror.

(23)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (12) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (13), (Euratom, EG) nr 2185/96 (14) och (EU) 2017/1939 ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder vad gäller förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Eppo befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (15). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs, samt säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(24)

Tredjeländer som är medlemmar i EES får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (16), av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning som kräver att tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(25)

Enligt rådets beslut 2013/755/EU (17) är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(26)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av programmet, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Kommissionen bör anta arbetsprogram som anger bland annat prioriteringarna och utvärderingskriterierna för verksamhetsbidrag.

(27)

Denna förordning bör fastställa den maximala medfinansieringsgraden för bidrag.

(28)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (18) bör detta program utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser. Utvärdering bör utföras i god tid och på ett oberoende och objektivt sätt.

(29)

Befogenheten att anta rättsakter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av förteckningen över indikatorer för att mäta i vilken utsträckning programmets allmänna och specifika mål uppnåtts där så krävs och på att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(30)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av unionens mervärde, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(31)

Artikel 42a.1 och 42a.2 i förordning (EG) nr 515/97 ger den rättsliga grunden för finansieringen av Afis. Den här förordningen bör ersätta den rättsliga grunden med en ny. Artikel 42a.1 och 42a.2 i förordning (EG) nr 515/97 bör därför utgå.

(32)

Förordning (EU) nr 250/2014 om inrättande av Herkules III-programmet omfattade perioden 1 januari 2014–31 december 2020. I den här förordningen bör föreskrivas en uppföljning av Herkules III-programmet, som inleds den 1 januari 2021. Förordning (EU) nr 250/2014 bör därför upphävas.

(33)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, är programmet avsett att bidra till att integrera klimatinsatser och till att uppnå det övergripande målet att 30 % av unionens budget ska stödja klimatmål.

(34)

Enligt artikel 193.2 i budgetförordningen får bidrag tilldelas för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknas. Emellertid ska kostnader som ådragits före bidragsansökan lämnades in inte vara berättigade till finansiering, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. För att undvika sådana avbrott av unionsstödet som kan inverka negativt på unionens intressen bör det vara möjligt att i finansieringsbeslutet, under en begränsad tidsperiod i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027 och endast i vederbörligen motiverade fall, fastställa vilka verksamheter och kostnader som är stödberättigande från och med inledningen av budgetåret 2021, även om dessa genomförts eller hänför sig till perioden innan bidragsansökan lämnades in.

(35)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförande av programmet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.