Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32021R0581

    Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/581 av den 9 april 2021 om situationsbilder för det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur)

    C/2021/2361

    EUT L 124, 12.4.2021, p. 3–39 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    Legal status of the document In force

    ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2021/581/oj

    12.4.2021   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    L 124/3


    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/581

    av den 9 april 2021

    om situationsbilder för det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur)

    EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

    med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

    med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (1), särskilt artikel 24.3, och

    av följande skäl:

    (1)

    I förordning (EU) 2019/1896 definieras situationsbilder som en samling geografibaserade uppgifter och information i nära realtid som mottagits från olika myndigheter, sensorer, plattformar och andra källor som överförs via säkra kommunikations- och informationskanaler och kan behandlas och selektivt visas och delas med andra relevanta myndigheter för att uppnå situationsmedvetenhet och stödja reaktionsförmågan vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna och i området före gränserna. Denna definition är en utveckling av ett begrepp som ursprungligen fastställdes i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 (2) och återspeglar en mer ”datacentrerad” strategi som gör det möjligt för användarna att välja lämplig grafisk visning och användargränssnitt beroende på den operativa situationen och deras lednings- och kontrollbehov.

    (2)

    Enligt förordning (EU) 2019/1896 ska nationella situationsbilder, en europeisk situationsbild och specifika situationsbilder tas fram genom insamling, utvärdering, sammanställning, analys, tolkning, generering, visualisering och spridning av information. Situationsbilder ska bestå av tre separata informationsskikt, nämligen ett händelseskikt, ett operativt skikt och ett analysskikt.

    (3)

    Det är nödvändigt att föreskriva närmare bestämmelser om vart och ett av situationsbildernas informationsskikt och införa regler om upprättandet av specifika situationsbilder. Det är också nödvändigt att specificera vilken typ av information som ska tillhandahållas och de förfaranden som styr tillhandahållandet av sådan information samt mekanismer för att säkerställa kvalitetskontroll. För att säkerställa en samordnad strategi som förbättrar informationsutbytet bör rapporteringen i det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur) specificeras och standardiseras.

    (4)

    För att säkerställa att situationsbilders händelseskikt är tillräckligt omfattande och detaljerade bör de nationella samordningscentralerna och, i tillämpliga fall, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (byrån) och de internationella samordningscentralerna, i god tid tillhandahålla rapporter om händelser som sannolikt kommer att påverka de yttre gränserna.

    (5)

    Rapporteringen av händelser med hjälp av indikatorer och i form av rapporter om enskilda händelser fungerar som komplement. Indikatorerna främjar bedömningen av den övergripande utvecklingen vid ett gränsavsnitt och bidrar till att förbättra situationsmedvetenheten, medan rapporterna om enskilda händelser är kopplade till ett snabbt svar på en viss händelse.

    (6)

    Rapporter om enskilda händelser kan kräva att brådskande åtgärder vidtas. Det måste därför vara möjligt att snabbt rapportera enskilda händelser för att på så sätt möjliggöra snabba svar på dessa. En första rapport bör sändas så snart händelsen upptäcks och bör visas i motsvarande situationsbilder. För att undvika förseningar som skulle kunna undergräva förmågan till snabba insatser bör valideringsprocessen göra det möjligt att skicka en rapport med en partiell validering.

    (7)

    Samtidigt kan utfärdandet av rapporter under sådana omständigheter leda till falsklarm. Skaparen av och ägaren till situationsbilden bör bedöma och ange graden av tillförlitlighet vad gäller rapporterna och de händelser som visas i situationsbilden. Den första rapporten bör kompletteras med uppföljningsrapporter så snart kompletterande information är tillgänglig.

    (8)

    Rapporteringen av händelser som rör dokumentbedrägeri och annan dokumentrelaterad brottslighet i Eurosur kommer att komplettera de rapporteringsskyldigheter som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/493 (3) som en del av systemet för falska och äkta handlingar online (FADO).

    (9)

    Rapporteringen av enskilda händelser som involverar gränsöverskridande förflyttning av varor och därmed sammanhängande olaglig handel enligt denna förordning bör inte påverka befintliga rapporteringsskyldigheter, begränsningar eller befogenheter avseende tullområdet eller den systematiska kontrollrapporteringen, särskilt inom ramen för importkontrollsystemet 2 (ICS2) i enlighet med artikel 186 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (4) eller riskinformationsutbyte inom ramen för tullriskhanteringssystemet (CRMS) i enlighet med artikel 86 i samma förordning och det tullinformationssystem (TIS) som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 515/97 (5). Den bör inte heller överlappa etablerade rapporteringsmekanismer som medlemsstaterna använder i samband med frågor som rör tullen och dess verksamhet. I förekommande fall kan relevant information hämtas från befintliga kommissionskällor.

    (10)

    Vad gäller situationsbildernas operativa skikt bör ägaren av situationsbilderna, för att säkerställa tillräcklig överblick, erhålla rapporter om medlemsstaternas egna resurser, rapporter om operativa planer samt rapporter om miljöinformation, särskilt meteorologisk och oceanografisk information. Om påverkansgraden vid ett gränsavsnitt är hög eller kritisk, ställer behovet av samordning krav på en detaljerad rapportering av de operativa planerna för att bättre kunna förutse reaktionerna från de olika berörda myndigheterna.

    (11)

    Den operativa rapportering som ska utföras inom ramen för en gemensam gränsinsats eller en snabb gränsinsats bör beskrivas i de operativa planerna för varje gemensam gränsinsats eller för en snabb gränsinsats.

    (12)

    När det gäller analysskiktet i situationsbilderna bör ägaren av situationsbilderna fastställa analysskiktet på grundval av riskanalysrapporter. Dessa rapporter syftar till att öka förståelsen av händelser vid de yttre gränserna som kan underlätta förutseendet av tendenser, planeringen och genomförandet av gränskontrollinsatser samt strategisk riskanalys. Metoderna för riskanalysrapportering och tilldelningen av tillförlitlighetsgrader bör baseras på den gemensamma integrerade modellen för riskanalys (CIRAM).

    (13)

    För att säkerställa enhetlighet och underlätta informationsutbyte utan att göra avkall på säkerheten bör byrån integrera och utveckla sina olika nät och verktyg för riskanalys inom ramen för Eurosur, såsom Frontex nätverk för riskanalys (FRAN), Europeiska unionens dokumentbedrägeri- och riskanalysnätverk (EDF-RAN) eller nätverket för riskanalys inom sjöfartsunderrättelsetjänsten (MIC-RAN).

    (14)

    Rapporteringen i Eurosur bör ta hänsyn till särdragen hos viss gränskontrollverksamhet, såsom gränsövervakning i luften eller till sjöss, men också särdragen hos vissa relaterade händelser såsom sekundära förflyttningar eller sök- och räddningsinsatser. Rapporteringen av sådan information bidrar till att skapa den europeiska situationsbilden, inbegripet riskanalys och tilldelning av påverkansgrader. Dessutom bör rapportering om insatser för sök- och räddning av migranter, både på land och till sjöss, bidra till att skydda och rädda migranters liv.

    (15)

    Ägaren till situationsbilden bör hantera situationsbilden i syfte att ge en tydlig förståelse av situationen vid varje yttre gränsavsnitt och för varje ansvarsområde, och att underlätta riskanalyser och reaktionsförmåga på lämplig nivå.

    (16)

    När medlemsstaterna och byrån upprättar specifika situationsbilder med tredjeparter till Eurosur bör de följa och främja de tekniska och operativa standarder för informationsutbyte som utarbetats av byrån.

    (17)

    Det är nödvändigt att fastställa det operativa ansvaret för rapportering och för upprätthållande av situationsbilderna i samband med det tekniska ansvaret för drift och underhåll av de olika tekniska system och nätverk som stöder informationsbehandlingen i Eurosur.

    (18)

    För att säkerställa att det operativa ansvaret för det tekniska genomförandet av Eurosur kan fastställas i tillräcklig detalj är det nödvändigt att identifiera Eurosurs tekniska komponenter. För att hantera den betydande mängd information som behandlas och för att minska operatörernas arbetsbörda bör informationsutbytet inom Eurosur automatiseras. Medlemsstaterna och byrån bör utveckla tekniska gränssnitt för att främja sammankopplingar maskin-till-maskin och använda verktyg för beslutsstöd för att bistå Eurosuroperatörer i deras uppgifter.

    (19)

    Vid fastställandet av formatet för rapporter om fartyg av intresse som en del av de tekniska standarderna för informationsutbyte bör byrån, i nära samarbete med de berörda nationella myndigheterna, använda internationellt överenskomna format som härrör från relevant internationell lagstiftning, i första hand FN:s havsrättskonvention, sedvanerätt på havsrättens område och de instrument som särskilt härrör från Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) samt variationer på dessa i flaggstaternas inhemska rättsordningar.

    (20)

    Vid fastställandet av formatet för rapporter om luftfartyg av intresse som en del av de tekniska standarderna för informationsutbyte bör byrån, i nära samarbete med de berörda nationella myndigheterna, sträva efter att använda internationellt överenskomna format, såsom de som fastställts av Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

    (21)

    Datasäkerheten i Eurosur syftar till att säkerställa autenticitet, tillgänglighet, integritet, konfidentialitet och oavvislighet vad gäller rapporter och annan data och information som behandlas i Eurosur.

    (22)

    Datasäkerheten med avseende på Eurosurs tekniska komponenter motsvarar de tekniska komponenternas förmåga att, med en viss tillförlitlighetsnivå, upptäcka och motstå alla åtgärder som äventyrar säkerheten för de data och den information som behandlas, eller relaterade tjänster som erbjuds av eller är tillgängliga via dessa nätverk och informationssystem.

    (23)

    Eurosurs datasäkerhet är ett gemensamt ansvar för medlemsstaterna och byrån.

    (24)

    Cyberhoten utvecklas ständigt och blir en alltmer överkomlig verksamhet för kriminella nätverk och terroristnätverk. Eurosur bör säkerställa ett adekvat och enhetligt skydd mot cyberhot på både EU-nivå och nationell nivå. Eurosur är en ram för informationsutbyte som omfattar olika säkerhetsskyddsklassificeringsnivåer. Vid genomförandet av Eurosurs tekniska komponenter bör de berörda nationella myndigheterna och byrån se till att alla användare har lämplig tillgång till relevant information som motsvarar vederbörandes ackrediteringsnivå och behov av uppgifter.

    (25)

    Vid utbyggnad av kommunikationsnätverket upp till CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL bör byrån tillhandahålla en tillfällig lösning för de nationella komponenter som fortfarande skulle vara ackrediterade endast upp till nivån RESTREINT UE/EU RESTRICTED eller motsvarande nationella sekretessnivåer.

    (26)

    Som en del av Eurosurs datasäkerhetsregler och för att säkerställa en korrekt ackrediteringsprocess, inrättas genom denna förordning en gemensam styrelse för säkerhetsackreditering (ackrediteringsstyrelsen) inom byrån. I enlighet med bestämmelserna i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (6)behövs en sådan styrelse för Eurosur eftersom Eurosur består av flera sammanlänkade system som involverar flera parter.

    (27)

    Ackrediteringsstyrelsen är ett oberoende tekniskt organ som inte påverkar byråns styrelses funktioner.

    (28)

    I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör besluten om säkerhetsackreditering, på grundval av det förfarande som fastställs i strategin för säkerhetsackreditering, grundas på lokala beslut om säkerhetsackreditering som fattats av respektive medlemsstats nationella myndighet för säkerhetsackreditering.

    (29)

    För att ackrediteringsstyrelsen ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett snabbt och effektivt sätt bör den ha möjlighet att inrätta lämpliga underordnade organ som agerar i enlighet med dess instruktioner. Den bör därför inrätta en styrelse som ska bistå den vid utarbetandet av dess beslut.

    (30)

    Säkerhetsackrediteringsverksamheten bör samordnas med verksamheten vid de systemförvaltande myndigheterna och andra relevanta enheter som ansvarar för tillämpningen av säkerhetsföreskrifterna.

    (31)

    Med hänsyn till Εurosurs speciella karaktär och komplexitet är det mycket viktigt att säkerhetsackrediteringsverksamheten genomförs inom ramen för unionens och medlemsstaternas gemensamma ansvar för säkerheten, genom att man bemödar sig om att nå samförstånd och engagerar alla aktörer med intresse av säkerheten, och att det finns en permanent riskövervakning. Det är också absolut nödvändigt att den tekniska säkerhetsackrediteringsverksamheten anförtros branschfolk med vederbörliga kvalifikationer för ackreditering av komplexa system och med säkerhetsgodkännande på tillräckligt hög nivå.

    (32)

    För att säkerställa att ackrediteringsstyrelsen kan fullgöra sina uppgifter bör det också föreskrivas att medlemsstaterna ska förse styrelsen med all nödvändig dokumentation, bevilja vederbörligen bemyndigade personer åtkomst till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter inom ramen för Eurosur och stödsystem (inbegripet kommunikationsnätverket) och till alla områden som omfattas av deras befogenheter, och att de på lokal nivå bör ansvara för säkerhetsackrediteringen av områden som är belägna inom deras territorium.

    (33)

    Även om direkt åtkomst till ett nationellt system är en exklusiv befogenhet för den berörda medlemsstaten, skulle byråns personal kunna beviljas direkt åtkomst till nationella system inom ramen för Eurosur för att bistå de nationella myndigheterna i deras uppgifter.

    (34)

    Bestämmelserna om datasäkerhet för Eurosurs externa komponenter bör ingå i bestämmelserna om Eurosur i motsvarande samarbetsavtal och standardstatusavtal. I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltog Danmark inte i antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 (7), som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom förordning (EU) 2019/817 utgör en utveckling av Schengenregelverket anmälde Danmark emellertid den 31 oktober 2019 i enlighet med artikel 4 i det protokollet sitt beslut att genomföra förordning (EU) 2019/817 i sin nationella lagstiftning.

    (35)

    Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (8). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

    (36)

    När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (9).

    (37)

    När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (10).

    (38)

    När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (11).

    (39)

    De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den europeiska gräns- och kustbevakningen.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Artikel 1

    Innehåll

    I denna förordning fastställs

    a)

    regler för rapportering i Eurosur, inbegripet vilken typ av information som ska lämnas och tidsfristerna för rapportering,

    b)

    närmare uppgifter om situationsbildernas informationsskikt,

    c)

    formerna för upprättandet av specifika situationsbilder,

    d)

    ansvaret för rapportering, hantering av situationsbilder samt drift och underhåll av de olika tekniska system och nätverk som stöder Eurosur,

    e)

    Eurosurs regler för datasäkerhet och dataskydd,

    f)

    mekanismer för att säkerställa kvalitetskontroll.

    Artikel 2

    Tillämpningsområde

    Denna förordning ska tillämpas på informationsutbyte och samarbete i samband med Eurosur, inbegripet situationsmedvetenhet, riskanalys samt stöd till planering och genomförande av gränskontrollinsatser.

    Artikel 3

    Definitioner

    I denna förordning gäller följande definitioner:

    1.

    händelse: en situation som sannolikt kommer att påverka de yttre gränserna vad gäller migration, gränsöverskridande brottslighet eller skydd och räddning av migranters liv, inbegripet gränsincidenter, eller som kan påverka Eurosurs funktion, inbegripet någon av dess tekniska komponenters funktion.

    2.

    hantering av en situationsbild: upprättande och upprätthållande av situationsbilden och behandling av all information den innehåller.

    3.

    ägare: den enhet eller byrå eller det organ som hanterar situationsbilden och motsvarande rapporter.

    4.

    behandling: varje åtgärd som vidtas avseende data och metadata och information som ingår i en rapport, oavsett om dessa åtgärder är automatiserade eller inte, inbegripet insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, ändring, konsultation, användning, överföring, publicering, samkörning, radering, inplacering på lägre säkerhetsskyddsklassificeringsnivå och förstöring av dessa data och metadata.

    5.

    indikator: ett mått eller ett värde avseende händelser eller uppgifter som beskriver situationen vid de yttre gränserna och som bidrar till situationsmedvetenhet och riskanalys eller stöder insatsförmågan.

    6.

    teknisk indikator: en mått eller ett värde avseende händelser eller uppgifter vilket bidrar till situationsmedvetenhet och riskanalys med anknytning till Eurosurs funktion eller stöder motsvarande insatsförmåga.

    7.

    samordningscentral för sjöräddning: en enhet med ansvar för att främja en effektiv organisation av sök- och räddningstjänsterna samt för att samordna genomförandet av sök- och räddningsinsatser inom en sjöräddningsregion i enlighet med den internationella sjöräddningskonventionen.

    8.

    utrikesflygning: varje flygning med ett bemannat eller obemannat luftfartyg och dess passagerare och/eller last till eller från medlemsstaternas territorier, som inte är inrikesflyg enligt definitionen i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (12).

    9.

    internationell samordningscentral: den samordningsstruktur som inrättats för samordning av en gemensam insats eller en snabb gränsinsats vid de yttre gränserna.

    10.

    bevakningslista: en förteckning över misstänkta enheter, tillgångar, beteenden eller profiler som upprättats på grundval av riskanalys, i syfte att rikta den europeiska gräns- och kustbevakningens kapacitet vad gäller upptäckt och riskanalys och sätta in lämplig insatsförmåga.

    11.

    tekniska komponenter: de system och nätverk som används för Eurosur-ändamål, inbegripet infrastruktur, organisation, personal och informationsresurser som behövs för att stödja Eurosur.

    12.

    hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse: sådan hjälp som avses i definitionen i rådets direktiv 2002/90/EG (13).

    13.

    nekad inresa: beslut om nekad inresa som i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2016/399 utfärdas vid de yttre gränserna till en tredjelandsmedborgare som inte uppfyller samtliga inresevillkor i artikel 6.1 och inte heller tillhör de kategorier av personer som avses i artikel 6.5 i den förordningen, och till vilken ett standardformulär för nekad inresa har utfärdats i enlighet med bilaga V till kodexen om Schengengränserna.

    14.

    människohandel: ett sådant brott som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU (14).

    15.

    säkerhetsackreditering: formellt tillstånd och godkännande som den berörda myndigheten för säkerhetsackreditering beviljar ett av Eurosurs system eller nätverk för behandling av Eurosurdata i dess driftsmiljö, efter formell validering och korrekt genomförande av en säkerhetsplan.

    16.

    operativ status: förmågan hos en resurs, en enhet, ett system eller en central att fullgöra sin eller sina operativa funktioner, enligt kategorierna ”fullt operativ”, ”begränsade operativa funktioner” eller ”ej tillgänglig”.

    17.

    delskikt: ett skikt av information under händelseskiktet, det operativa skiktet eller riskanalysskiktet i en situationsbild.

    KAPITEL I

    PRINCIPER FÖR RAPPORTERING I EUROSUR

    AVSNITT 1

    Allmänna principer

    Artikel 4

    Rapporter i Eurosur

    1.   Rapporter ska översändas mellan två eller flera enheter, organ eller byråer i syfte att bidra till upprättandet av de olika situationsbilderna, bidra till riskanalys eller stödja reaktionsförmågan.

    2.   Rapporterna ska bestå av

    a)

    data som innehåller grundläggande information,

    b)

    metadata som innehåller ytterligare information som bidrar till förståelsen av datamängden i ett större sammanhang och stöder behandlingen av den i Eurosur.

    3.   Rapporter får ha formen av

    a)

    indikatorer som avses i artikel 8,

    b)

    rapporter om enskilda händelser som avses i artikel 9,

    c)

    rapporter om egna resurser som avses i artikel 10,

    d)

    rapporter om driftsplaner som avses i artikel 11,

    e)

    rapporter om miljöinformation som avses i artikel 12,

    f)

    riskanalysrapporter som avses i artikel 13,

    g)

    begäranden om information som avses i artikel 14,

    h)

    bevakningslistor som avses i artikel 15.

    Artikel 5

    Roller i samband med rapporteringen

    1.   De nationella samordningscentralerna, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (byrån) eller de enheter som hanterar de specifika situationsbilderna (skaparen av apporterna) ska översända rapporter i Eurosur.

    2.   Ägare till situationsbilderna (ägarna) ska vara mottagarna av rapporten, vilka ska ansvara för behandlingen av den i enlighet med tillämpliga regler.

    3.   Rapporterna i Eurosur får härröra från de nationella källor som avses i artiklarna 25.2 och 26.2 i förordning (EU) 2019/1896 eller från byråns egna källor.

    Artikel 6

    Länkar

    1.   Om skaparen av en rapport konstaterar ett samband mellan rapporter eller andra delar av situationsbilden som kan underlätta förståelsen av den övergripande situationen och sammanhanget, ska den länka denna rapport till de relevanta delarna.

    2.   Ägarna till en situationsbild får lägga till eller ändra länkar som rör den situationsbild de hanterar.

    AVSNITT 2

    Händelserapportering

    Artikel 7

    Rapportering av händelser i Eurosur

    1.   Varje nationell samordningscentral ska se till att de nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för gränsförvaltning, inbegripet kustbevakningen i den mån den utför gränskontroller, i relevanta situationsbilders händelseskikt rapporterar alla händelser som upptäcks i samband med gränskontrollverksamhet, situationsmedvetenhet och riskanalys, liksom i förekommande fall händelser som rör otillåtna sekundära förflyttningar, om sådana är tillgängliga.

    2.   När byrån och, i förekommande fall, de internationella samordningscentralerna utför gränskontrolluppgifter ska de omfattas av den skyldighet som avses i punkt 1.

    3.   Händelser i Eurosur ska rapporteras som indikatorer eller som rapporter om enskilda händelser eller bådadera.

    Artikel 8

    Indikatorer på händelser vid de yttre gränserna

    1.   De nationella samordningscentralerna och, i förekommande fall och i enlighet med de operativa planerna, de internationella samordningscentralerna ska rapportera indikatorer på händelser vid de yttre gränserna till byrån i enlighet med bilaga 1 och vid de tidpunkter som anges i den bilagan.

    2.   Data som motsvarar indikatorerna får härledas från information och statistik som är tillgänglig för nationella myndigheter, inbegripet genom sökningar i relevanta unionsdatabaser och storskaliga informationssystem, i enlighet med den rättsliga ram som gäller för dessa databaser och system.

    3.   Indikatorer avseende olaglig gränsöverskridande förflyttning av varor och därmed förknippad olaglig handel ska tas fram i samarbete med behöriga nationella myndigheter, med vederbörligt beaktande av andra rapporteringsskyldigheter eller begränsningar och kommissionens roll.

    4.   Utöver den rapporteringsskyldighet som avses i punkt 1 får skaparen av en rapport skicka en särskild rapport

    a)

    för att varna för en onormal förändring av de observerade värdena,

    b)

    för att informera om ett visst tillvägagångssätt eller mönster som har upptäckts;

    c)

    i situationer som avses i led b får rapporten länkas till en särskild riskanalys.

    5.   Om byrån får tillgång till någon av de indikatorer som avses i punkt 1 genom sina egna övervakningsresurser eller genom byråns samarbete med unionens institutioner, organ och byråer och internationella organisationer eller samarbete mellan byrån och tredjeländer, ska den rapportera dessa indikatorer i den europeiska situationsbilden och informera de nationella samordningscentralerna om detta. I sådana fall ska rapporteringsskyldigheten i artikel 7.1 inte gälla med avseende på dessa indikatorer.

    Artikel 9

    Rapporter om enskilda händelser

    1.   De nationella samordningscentralerna och, i förekommande fall och i enlighet med de operativa planerna, de internationella samordningscentralerna ska rapportera de enskilda händelserna till byrån.

    2.   Enskilda händelser ska rapporteras i Eurosur när

    a)

    det krävs en snabb reaktion på den enskilda händelsen,

    b)

    den enskilda händelsen har stor eller mycket stor inverkan på de yttre gränserna, eller

    c)

    händelsen förtecknas i bilaga 2.

    3.   Om inte annat anges i bilaga 2 ska rapportens skapare skicka den första rapporten om händelsen senast 24 timmar efter det att den relevanta behöriga myndigheten har fått kännedom om att en händelse har inträffat eller sannolikt kommer att inträffa.

    4.   Rapportens skapare ska vid behov lämna in ytterligare rapporter i syfte att komplettera eller uppdatera en rapport om en enskild händelse. De ska vara länkade till den ursprungliga rapporten om en enskild händelse och till den händelse som rapporteras i situationsbilden.

    5.   Rapporter som utarbetas enligt denna artikel ska innehålla en beskrivning av myndigheternas svar på de rapporterade händelserna, inklusive eventuella åtgärder som vidtagits eller planeras att vidtas.

    6.   Utan att det påverkar den första operativa insatsen får rapportens ägare och rapportens skapare begära ytterligare information och riskanalys i enlighet med artikel 14 för att

    a)

    komplettera informationen om händelsen,

    b)

    öka den tillförlitlighetsgrad som avses i artikel 16,

    c)

    uppdatera den tilldelade påverkansgraden,

    d)

    uppdatera den situation som har koppling till händelsen.

    7.   På grundval av de rapporter som mottagits får ägaren till situationsbilden avsluta händelsen om det anses att

    a)

    den misstänkta händelsen inte ägt rum,

    b)

    den uppskattade verkan av händelsen inte motiverar rapportering,

    c)

    den situation som beskrivs i händelsen har upphört.

    Om en händelse avslutas ska händelsen och de rapporter som är länkade till den lagras och förbli tillgängliga i situationsbilden för riskanalysändamål.

    8.   Om byrån erhåller tillräcklig information om enskilda händelser genom sina egna övervakningsresurser eller genom byråns samarbete med unionens institutioner, organ och byråer och med internationella organisationer eller genom samarbete mellan byrån och tredjeländer, ska den rapportera denna information i den europeiska situationsbilden och informera de nationella samordningscentralerna om detta. I sådana fall ska rapporteringsskyldigheten i punkt 1 inte gälla.

    9.   Byrån ska vid behov inkludera eller uppdatera dessa händelser i den europeiska situationsbilden.

    AVSNITT 3

    Operativ rapportering

    Artikel 10

    Rapporter om egna resurser

    1.   Varje nationell samordningscentral, och i tillämpliga fall relevant internationell samordningscentral, samt byrån ska säkerställa att deras enheter som deltar i gränskontrollinsatser rapporterar om egna resurser i den europeiska situationsbilden.

    2.   Rapporterna om egna resurser i Eurosur ska innehålla följande:

    a)

    De nationella samordningscentralernas operativa status, inbegripet deras förmåga att utföra de uppgifter som anges i artikel 21.3 i förordning (EU) 2019/1896, samt, i förekommande fall, de internationella samordningscentralernas operativa status. Alla betydande ändringar av den nationella samordningscentralens operativa status ska rapporteras till byrån i realtid.

    b)

    Position och operativ status för de lednings- och kontrollcentraler som används vid gränskontrollinsatser.

    c)

    Ansvarsområdena för gränsövervakning och för kontroller vid gränsövergångsställena.

    d)

    Typ och fördelning av gränskontrollenheter, och deras status.

    Artikel 11

    Rapporter om operativa planer

    1.   Varje nationell samordningscentral ska säkerställa att de enheter som deltar i gränskontrollinsatser rapporterar sina operativa planer i de nationella situationsbilderna.

    2.   De nationella samordningscentralerna och, i förekommande fall, de internationella samordningscentralerna ska rapportera de operativa planerna i den europeiska situationsbilden när påverkansgraden vid gränsavsnitten är hög eller kritisk eller vid gemensamma gränsinsatser/snabba gränsinsatser.

    3.   Rapporterna om de operativa planerna ska innehålla

    a)

    en lägesbeskrivning,

    b)

    det operativa syftet med insatsen och dess förväntade varaktighet,

    c)

    det geografiska område där insatsen ska genomföras,

    d)

    en beskrivning av uppgifter, ansvarsområden och särskilda instruktioner för de team och enheter som deltar, med uppgifter om mål och metoder för utplaceringen,

    e)

    den utplacerade personalens sammansättning, inklusive antalet utplacerade personer och deras profiler,

    f)

    lednings- och kontrollplaner, inbegripet lednings- och kontrollcentralernas operativa status, den funktion som fullgörs och motsvarande system och kommunikationsverktyg,

    g)

    den tekniska utrustning som ska sättas in, inbegripet särskilda krav såsom användningsvillkor, begärd personal, transport och annan logistik,

    h)

    tidsplan för gränsövervakningspatrullering, inbegripet patrulleringsområde och insatta resurser,

    i)

    närmare uppgifter om förfarandena för händelserapportering.

    Artikel 12

    Rapporter om miljöinformation

    1.   Berörda myndigheter, avdelningar, organ och program på nationell nivå och EU-nivå får rapportera miljöinformation i det operativa skiktet i de relevanta situationsbilderna.

    2.   Rapporteringen om miljöinformation i Eurosur får innehålla följande:

    a)

    Realtidsbilder från videokameror, radarsystem och annan detektionsutrustning.

    b)

    Meteorologiska observationer och väderprognoser.

    c)

    Oceanografisk information och driftmodelltjänster.

    d)

    Geospatiala produkter.

    e)

    Andra operativa bilder som kan bidra till förståelse av situationen vid de yttre gränserna eller övervakning av en viss gränsinsats.

    AVSNITT 4

    Riskanalysrapportering

    Artikel 13

    Rapporter rörande riskanalys

    1.   De nationella samordningscentralerna, byrån och, i relevanta fall, de internationella samordningscentralerna ska säkerställa tillhandahållandet av riskanalysrapporter i syfte att uppdatera analysskikten i situationsbilderna.

    2.   Riskanalysrapporterna ska innehålla en eller flera av följande: Analysprodukter såsom informationsnoter, analytiska rapporter, analyser och riskprofiler avseende tredjeländer samt särskilda jordobservationsrapporter med användning av geospatiala informationssystem.

    3.   Riskanalysrapporterna ska användas för

    a)

    att underlätta förståelsen av händelser och incidenter vid de yttre gränserna och, i förekommande fall, deras förhållande till otillåtna sekundära förflyttningar samt analys och prognostisering av relaterade tendenser,

    b)

    att underlätta målinriktad planering och genomförande av gränskontrollinsatser,

    c)

    strategisk riskanalys.

    Artikel 14

    Begäran om information

    1.   Om det finns behov av att inhämta ytterligare rapporter om en specifik händelse, eller av att uppdatera situationsbilden, får de nationella samordningscentralerna, byrån eller de enheter som hanterar de specifika situationsbilderna skicka en begäran om information till en eller flera av de källor som avses i artiklarna 25.2 och 26.2 i förordning (EU) 2019/1896.

    2.   En begäran om information som görs i enlighet med punkt 1 får omfattas av en säkerhetsskyddsklassificering eller andra specifika datapolitiska begränsningar.

    3.   Riskanalysrapporter som lämnas som svar på en begäran om information ska vara länkade till den ursprungliga begäran om information.

    4.   Principen om skaparens samtycke ska tillämpas både på begäranden om information och på de rapporter som lämnas som svar på dessa.

    Artikel 15

    Bevakningslistor

    1.   Byrån ska upprätta och föra bevakningslistor i syfte att förbättra den europeiska gräns- och kustbevakningens kapacitet vad gäller upptäckt och riskanalys och sätta in lämplig insatsförmåga.

    2.   Bevakningslistorna ska bestå av

    a)

    enheter, resurser, beteenden eller profiler som på grundval av riskanalys misstänks ha samband med olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet eller som kan medföra fara för migranters liv,

    b)

    en rekommenderad reaktion vid upptäckt, inbegripet datapolitiska begränsningar som gäller för rapporterna.

    3.   Bevakningslistorna kan omfatta

    a)

    misstänkta fartyg,

    b)

    misstänkta luftfartyg,

    c)

    misstänkta ursprungsflygplatser och andra platser som man vet är eller misstänker vara ursprungsplatser för utrikesflygningar.

    d)

    misstänkta ursprungshamnar, ankringsplatser, tillfälliga förtöjningsplatser och andra platser som är eller misstänks vara ursprungsplatser för sjötrafik,

    e)

    misstänkta operatörer.

    AVSNITT 5

    Gemensamma bestämmelser för ”händelseskiktet” och ”riskanalysskiktet”

    Artikel 16

    Tillförlitlighetsgrader

    1.   Skaparen av en händelserapport eller en riskanalysrapport ska bedöma tillförlitlighetsgraden hos den rapporterade informationen som en del av de metadata som ingår i rapporten.

    2.   Tillförlitlighetsgraden ska bedömas på grundval av följande kriterier:

    a)

    Den rapporterade informationens trovärdighet.

    b)

    Källans tillförlitlighet.

    c)

    Valideringsstatus för rapporten.

    3.   Ägaren ska beakta den tillförlitlighetsgrad som är förknippad med rapporten för att uppdatera situationsbilden i enlighet med detta.

    Artikel 17

    Tilldelning av påverkansgrader

    1.   Skaparen av en händelserapport eller en riskanalysrapport ska bedöma påverkansgraden hos den rapporterade informationen som en del av de metadata som ingår i rapporten.

    2.   Påverkansgraden ska återspegla den totala påverkan av den rapporterade informationen på

    a)

    upptäckt, förebyggande och bekämpning av olaglig invandring,

    b)

    upptäckt, förebyggande och bekämpning av gränsöverskridande brottslighet,

    c)

    skydd och räddning av migranters liv.

    3.   Skaparen av en rapport som avses i punkt 1 ska tilldela varje händelse och riskanalysrapport en påverkansgrad.

    4.   Om en rapport avser en händelse som redan rapporterats i situationsbilden ska skaparen länka rapporten till den händelsen.

    5.   Ägarna ska tilldela händelserna en påverkansgrad eller ändra dem på grundval av mottagna rapporter och sin egen riskanalys.

    Avsnitt 6

    Rapportering i samband med särskild gränskontrollverksamhet

    Artikel 18

    Rapportering med anknytning till otillåtna sekundära förflyttningar

    Om denna information är tillgänglig ska medlemsstaterna göra följande:

    a)

    Visa analysen av otillåten sekundär förflyttning på deras territorium i ett särskilt delskikt av den nationella situationsbilden. Detta särskilda delskikt ska delas med byrån.

    b)

    Rapportera enskilda händelser med anknytning till otillåtna sekundära förflyttningar i enlighet med artikel 9, i överensstämmelse med sina nationella förfaranden.

    c)

    Rapportera särskilda indikatorer med anknytning till otillåtna sekundära förflyttningar.

    Artikel 19

    Rapportering med anknytning till övervakning av sjögränserna

    1.   Varje nationell samordningscentral ska säkerställa att de enheter som deltar i sjögränsövervakningen rapporterar om fartyg

    a)

    som misstänks medföra personer som kringgår eller avser att kringgå kontroller vid gränsövergångsställen, om kringgåendet har anknytning till olaglig invandring,

    b)

    som misstänks vara inblandade i smuggling sjövägen eller annan gränsöverskridande brottsrelaterad verksamhet,

    c)

    i fall där migranters liv kan vara i fara,

    d)

    som finns upptagna i bevakningslistorna eller som är föremål för en begäran om information. Vad gäller rapporter som avser led d ska rapporteringen ta hänsyn till de datapolitiska begränsningar som föreskrivs i artiklarna 14.2 och 15.2 b.

    2.   Den deltagande enheten ska vidarebefordra informationen till sin egen nationella samordningscentral och, om det rör sig om en gemensam insats eller en snabb gränsinsats, till motsvarande internationella samordningscentral i enlighet med den operativa planen.

    3.   De nationella samordningscentralerna och, vid behov, de internationella samordningscentralerna ska uppdatera sina respektive nationella situationsbilder och rapportera denna information till byrån i syfte att uppdatera den europeiska situationsbilden.

    Artikel 20

    Händelser med anknytning till sök- och räddningsinsatser till havs

    1.   I samband med sjögränsövervakning ska de myndigheter i medlemsstaterna som bistår ett fartyg eller en person i sjönöd, i enlighet med sina skyldigheter enligt internationell sjörätt, beakta och överföra all relevant information och alla relevanta observationer om en potentiell sök- och räddningsinsats till respektive ansvarig samordningscentral för sjöräddning och informera sin nationella samordningscentral i syfte att uppdatera den händelsen i relevanta situationsbilder.

    2.   Om medlemsstaternas myndigheter tydligt fastställer att sök- och räddningsinsatsen inte har något samband med skydd och räddning av migranters liv eller gränsöverskridande brottslighet, får de besluta att inte informera den nationella samordningscentralen.

    3.   När byrån utför sjögränsövervakningsinsatser och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 (15)ska den omfattas av samma skyldighet som den som avses i punkt 1.

    4.   Under en sök- och räddningsinsats ska den behöriga nationella samordningscentralen uppdatera den nationella situationsbilden och rapportera denna information till byrån i syfte att uppdatera den europeiska situationsbilden.

    5.   Situationsbilderna ska uppdateras regelbundet för att

    a)

    stödja planeringen och genomförandet av nästa operativa fas när sök- och räddningsinsatsen har avslutats,

    b)

    bedöma de påverkansgrader som tilldelas motsvarande incident och sjögränsavsnittet överlag,

    c)

    uppdatera relevanta indikatorer som avses i artikel 8.

    6.   Den behöriga nationella samordningscentralen ska rapportera till byrån om avslutandet av en sök- och räddningsinsats senast 24 timmar efter det att insatsen har avslutats.

    Artikel 21

    Rapportering med anknytning till övervakning av luftgränserna

    1.   Varje nationell samordningscentral ska se till att de nationella myndigheter och organ som deltar i övervakningen av luftgränserna rapporterar utrikesflygningar

    a)

    som misstänks medföra personer som kringgår eller avser att kringgå kontroller vid gränsövergångsställen, om incidenten har anknytning till olaglig invandring,

    b)

    som misstänks vara inblandade i smuggling luftvägen eller annan gränsöverskridande brottslighet,

    c)

    i fall där migranters liv kan vara i fara,

    d)

    som finns på bevakningslistorna eller som är föremål för en begäran om information. Vad gäller rapporter som avser led d ska rapporteringen ta hänsyn till de datapolitiska begränsningar som anges i artiklarna 14.2 och 15.2 b.

    2.   De nationella byråer och organ som deltar i luftgränsövervakning ska vidarebefordra informationen till sin egen nationella samordningscentral eller, om det rör sig om en gemensam insats eller en snabb gränsinsats, till motsvarande internationella samordningscentral i enlighet med den operativa planen.

    3.   Den nationella samordningscentralen eller den internationella samordningscentralen ska uppdatera sina respektive nationella situationsbilder och rapportera denna information till byrån i syfte att uppdatera den europeiska situationsbilden.

    AVSNITT 7

    Kvalitetskontroll i Eurosur

    Artikel 22

    Rapportering om uppgiftskvaliteten i Eurosur

    För att övervaka kvaliteten på uppgifterna i Eurosur ska byrån fastställa och upprätthålla följande indikatorer:

    a)

    Antal mottagna rapporter per gränsavsnitt och per gränsövergångsställe samt tidsintervall för mottagandet.

    b)

    Rapporteringens aktualitet.

    c)

    Rapporternas fullständighet och enhetlighet.

    Artikel 23

    Rapportering om tjänstekvaliteten i Eurosur

    1.   Vid övervakningen av Eurosurs tekniska och operativa funktion i enlighet med artikel 23 i förordning (EU) 2019/1896 får byrån, i nära samarbete med de behöriga nationella myndigheterna, fastställa tekniska indikatorer och krav för rapportering av enskilda händelser, för att övervaka den operativa statusen och kvaliteten på de tjänster som erbjuds av medlemsstaternas och byråns olika system och nätverk som är anslutna till och utgör en del av Eurosurs tekniska komponent enligt definitionen i artikel 27.

    2.   Indikatorerna ska användas för att

    a)

    övervaka statusen för Eurosurs olika tekniska komponenter i realtid,

    b)

    stödja identifiering och hantering av incidenter och brister som identifierats i Eurosurs funktion,

    c)

    säkerställa datasäkerheten i Eurosur.

    3.   Medlemsstaterna och byrån ska rapportera om varje enskild incident som påverkar Eurosurs tekniska komponenter eller Eurosurs datasäkerhet.

    KAPITEL II

    SITUATIONSBILDER

    Artikel 24

    Situationsbildernas struktur

    1.   Händelse- och analysskikten i den europeiska situationsbilden ska innehålla ett delskikt för otillåtna sekundära förflyttningar. Om sådana är tillgängliga ska händelse- och analysskikt i den nationella situationsbilden och i den specifika situationsbilden också innehålla delskikt för otillåtna sekundära förflyttningar, i syfte att förstå migrationstrender, volym och rutter.

    2.   Det operativa skiktet i den europeiska situationsbilden ska innehålla delskikt för Eurosurs tekniska funktion. Dessa delskikt ska beskriva

    a)

    de nationella samordningscentralernas och de internationella samordningscentralernas operativa status,

    b)

    de viktigaste tekniska faktorer som bidrar till Eurosurs funktion och deras status,

    c)

    kvaliteten på data och tjänster i Eurosur,

    d)

    incidenter och händelser som påverkar Eurosurs tekniska funktion,

    e)

    datasäkerhetsincidenter.

    3.   Situationsbilden ska omfatta andra specifika delskikt av information för att underlätta visningen av information för användarna.

    4.   Varje situationsbild ska skapas i ett dokument som specificerar skikt och delskikt samt tillämplig datapolitik.

    Artikel 25

    Hantering av situationsbilderna

    Situationsbildens ägare ska

    a)

    behandla de mottagna rapporterna,

    b)

    skapa och upprätthålla situationsbildens händelseskikt, generera och uppdatera händelserna i situationsbildens händelseskikt och tilldela motsvarande påverkans- och tillförlitlighetsgrader,

    c)

    upprätta och upprätthålla situationsbildens operativa skikt på grundval av rapporterna om egna resurser och rapporterna om operativa planer,

    d)

    upprätta och upprätthålla situationsbildens analysskikt på grundval av riskanalysrapporterna och tilldela motsvarande påverkans- och tillförlitlighetsgrader,

    e)

    upprätta och upprätthålla länkarna mellan de olika delarna av situationsbilden med beaktande av länkarna i rapporterna,

    f)

    hantera användarnas åtkomst till situationsbilden och bidra till datasäkerheten i Eurosur,

    g)

    översända relevanta rapporter och nödvändig information till ägarna av andra situationsbilder, i enlighet med kapitel I,

    h)

    arkivera och radera relevant information i enlighet med gällande datapolicy.

    Artikel 26

    Regler för att skapa och dela en specifik situationsbild

    1.   När medlemsstaterna och byrån skapar en specifik situationsbild i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) 2019/1896 ska de säkerställa överensstämmelse med

    a)

    de rapporteringsprinciper som anges i kapitel I,

    b)

    kraven avseende situationsbildernas struktur och hantering som anges i artiklarna 24 och 25,

    c)

    de allmänna bestämmelserna i kapitel III.

    2.   Reglerna för att skapa och dela en specifik situationsbild ska omfatta

    a)

    den specifika situationsbildens innehåll och omfattning, inbegripet

    i)

    syftet med den specifika situationsbilden,

    ii)

    informationsskikt och delskikt,

    iii)

    typen av information som ska rapporteras i den specifika situationsbilden, inklusive händelserapporter, operativa rapporter och riskanalysrapporter,

    b)

    förvaltningen av den specifika situationsbilden, inbegripet

    i)

    ägaren,

    ii)

    de organ, kontor och byråer som kan vara skapare av rapporterna,

    iii)

    reglerna för rapportering,

    iv)

    bestämmelser om datasäkerhet, inbegripet användaråtkomst,

    c)

    reglerna för informationsutbyte med Eurosurs övriga användare, inbegripet

    i)

    mekanismerna för informationsutbyte med nationella och europeiska situationsbilder och mekanismerna för att säkerställa skaparens samtycke,

    ii)

    reglerna för tillhandahållande av Eurosurs fusionstjänster som avses i artikel 28 i förordning (EU) 2019/1896, och motsvarande förfaranden,

    iii)

    andra aspekter som rör Eurosurs tekniska funktion, inbegripet sammankoppling av den externa komponent som stöder skapandet av den specifika situationsbilden med relevanta nationella eller europeiska komponenter i Eurosur.

    KAPITEL III

    ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

    AVSNITT 1

    Enheter med ansvar för de tekniska aspekterna

    Artikel 27

    Tekniska komponenter i Eurosur

    1.   Eurosurs tekniska komponenter ska omfatta nationella komponenter och en europeisk komponent.

    2.   Varje nationell komponent ska bestå av de nationella system och nätverk som medlemsstaterna använder för att skapa situationsbilder, rapporter, situationsmedvetenhet och riskanalys, samt för att stödja planering och genomförande av gränskontrollinsatser, inbegripet infrastruktur, organisation, personal och informationsresurser som behövs för att stödja den. Sammanlänkningarna bland och mellan komponenter inom en medlemsstat samt mellan medlemsstater ska ingå i de nationella komponenterna.

    3.   Den europeiska komponenten ska komplettera de nationella komponenterna. Den ska inbegripa sammankopplingen med de nationella komponenterna. Den ska omfatta kommunikationsnätverket och de system och nätverk som byrån använder för att skapa situationsbilder, rapportering, situationsmedvetenhet och riskanalys och för att stödja planering och genomförande av gränskontrollinsatser.

    Artikel 28

    Byråns tekniska ansvar

    Byrån ska ansvara för förvaltningen av den europeiska komponenten, som ska omfatta följande:

    a)

    Fastställande av tekniska standarder för sammankoppling av nationella och externa komponenters nätverk, system, tillämpningar och utrustning med den europeiska komponentens.

    b)

    Certifieringsprocessen för nätverk, system, tillämpningar och utrustning i syfte att ansluta dem till Eurosur, i nära samarbete med de ansvariga myndigheterna.

    c)

    Tjänsteförvaltningen av de system och nätverk som byrån använder för att skapa situationsbilder, rapportering, situationsmedvetenhet och riskanalys och för att stödja planering och genomförande av gränskontrollinsatser.

    d)

    Rapportering av drift, kvalitetstjänster och tjänsteförvaltningsaspekter i de system och nätverk som avses i led c, i enlighet med artikel 23.

    e)

    Datasäkerheten för den europeiska komponenten.

    Artikel 29

    Medlemsstaternas ansvar

    1.   Varje medlemsstat ska ansvara för

    a)

    förvaltning av sin nationella komponent, inbegripet tjänsteförvaltning, och därvid säkerställa samordningen av sammankopplingen av de nationella system och nätverk som används för att skapa situationsbilder, för rapportering, situationsmedvetenhet och riskanalys samt för att stödja planering och genomförande av gränskontrollinsatser,

    b)

    rapportering om drift, tjänstekvalitet och tjänsteförvaltningsaspekter i de system och nätverk som avses i led a, i enlighet med artikel 23,

    c)

    efterlevnad av de tekniska standarder som fastställts av byrån,

    d)

    datasäkerheten för den nationella komponenten.

    2.   Den nationella samordningscentralen ska

    a)

    ge stöd till samordning, planering och genomförande av den nationella komponenten,

    b)

    bidra till en regelbunden övervakning av tjänsternas och uppgifternas kvalitet och rapportera om detta till byrån,

    c)

    säkerställa operativ rapportering om den europeiska komponentens system och nätverk.

    Artikel 30

    Externa komponenter

    1.   En extern komponent av Eurosur ska bestå av de system och nätverk, inbegripet infrastruktur, organisation, personal och informationsresurser som behövs för att stödja den, som inte är en del av Eurosur och som

    a)

    utbyter data och information med Eurosur,

    b)

    stöder skapandet av en specifik situationsbild.

    2.   Sammankopplingen av en extern komponent med Eurosur hör till den externa komponenten. Den ska specificeras i de regler som rör skapandet av den relevanta specifika situationsbilden.

    AVSNITT 2

    Regler för datasäkerhet och dataskydd i Eurosur

    Artikel 31

    Allmänna principer för datasäkerheten i Eurosur

    1.   Eurosurs datasäkerhet ska omfatta den förvaltning och den tekniska verksamhet som krävs för att uppnå en lämplig skyddsnivå för behandlingen av data och information i Eurosur, hantera den föränderliga hotmiljön och göra det möjligt för de olika nationella organ och byråer som är involverade i Eurosur och byrån att fullgöra sitt uppdrag. Eurosurs datasäkerhet ska omfatta informationssäkring, fysisk säkerhet, personlig säkerhet och industrisäkerhet.

    2.   Eurosurs datasäkerhet ska omfatta följande:

    a)

    Hantering av säkerhetsrisker, inbegripet säkerhetskontroller och säkerhetsplaner, och tillhörande övervakning, utvärdering, underhåll, förbättring, rapportering, medvetenhet och utbildning.

    b)

    Driftskontinuitet och katastrofhantering, inbegripet konsekvensbedömning, kontroller av och planer för kontinuitet och återställning, samt tillhörande övervakning, utvärdering, underhåll, förbättring, rapportering, medvetenhet och utbildning.

    c)

    Hantering av säkerhetsincidenter och samarbetsinsatser mellan byrån och medlemsstaterna vid säkerhetsincidenter.

    d)

    Säkerhetsackreditering.

    e)

    Kontroll av användaråtkomst.

    f)

    Datasäkerhetsrelaterade aspekter av planeringen av gränsinsatser och planeringen av informationssystem.

    g)

    Säkerhetsaspekter på sammankoppling av komponenter.

    h)

    Behandling av säkerhetsskyddsklassificerad information för Eurosurs syften

    Artikel 32

    Förvaltning av datasäkerheten i Eurosur

    1.   Byrån ska säkerställa Eurosurs övergripande säkerhet, med vederbörlig hänsyn till behovet av tillsyn och integrering av säkerhetskraven i varje komponent i Eurosur.

    2.   Byrån ska ansvara för datasäkerheten i den europeiska komponenten.

    3.   Varje medlemsstat ska ansvara för datasäkerheten i sin nationella komponent.

    4.   Byrån och medlemsstaterna ska se till att kontrollerna, processerna och planerna anpassas så att Eurosurs datasäkerhet garanteras på ett övergripande och effektivt sätt, baserat på en process för hantering av globala säkerhetsrisker.

    5.   Ansvaret för datasäkerheten i den externa komponenten ska anges i de avtal, arrangemang och operativa planer som ligger till grund för skapandet av den specifika situationsbilden, i enlighet med artikel 26.

    6.   Byrån ska anta standarder för säkerhetsfunktionskrav och säkerhetsgarantikrav för kontroll av åtkomst till och hantering av teknik som ger Eurosur säkerhet.

    7.   Varje medlemsstat och byrån ska säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas för att uppfylla de standarder som avses i punkt 6, att en tillräcklig motivering för uppfyllandet av kraven och för riskkontrollen dokumenteras och att alla ytterligare krav som rör systemens säkerhet uppfylls, med fullständigt beaktande av expertråd.

    8.   Varje medlemsstat och byrån ska i Eurosur rapportera alla säkerhetsincidenter som påverkar Eurosurs datasäkerhet, som en del av rapporteringen om uppgifternas och tjänsternas kvalitet.

    9.   När unionens eller dess medlemsstaters säkerhet kan påverkas av användningen av Eurosur

    a)

    ska byrån omedelbart underrätta de relevanta nationella samordningscentralerna,

    b)

    får byråns verkställande direktör, i nära samordning med de berörda medlemsstaterna, besluta att vidta lämpliga åtgärder för att avhjälpa situationen, inbegripet bortkoppling av vissa system och nätverk från Eurosurs europeiska komponent.

    Artikel 33

    Tillämpning av säkerhetsregler i Eurosur

    1.   Vid behandling av data och information i Eurosur ska varje medlemsstat och byrån säkerställa att det finns säkerhetskontroller, processer och planer som säkerställer en skyddsnivå som åtminstone är likvärdig med den som garanteras genom kommissionens regler om säkerhet i beslut (EU, Euratom) 2015/444 och kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 (16).

    2.   Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta kommissionen och byrån om antagandet av nationella säkerhetsregler av relevans för Eurosur i enlighet med vad som avses i punkt 1.

    3.   Fysiska personer som är bosatta i tredjeländer och juridiska personer som är etablerade i tredjeländer får hantera Eurosur-data endast om dessa data i de berörda länderna omfattas av säkerhetsregler som säkerställer en skyddsnivå som åtminstone motsvarar den som garanteras genom kommissionens motsvarande säkerhetsregler.

    4.   Likvärdigheten av säkerhetsregler som tillämpas i ett tredjeland får erkännas i en överenskommelse med det landet.

    5.   Som en del av genomförandet av Eurosurs europeiska komponent ska byrån stödja motsvarande utbyte av Eurosur-rapporter och sammankopplingen av nationella komponenter både på osäkerhetsskyddsklassificerad och säkerhetsskyddsklassificerad nivå.

    Artikel 34

    Principer för säkerhetsackreditering i Eurosur

    Säkerhetsackrediteringen ska utföras i enlighet med följande principer:

    a)

    Verksamhet rörande, och beslut om, säkerhetsackreditering ska ske inom ramen för unionens och medlemsstaternas kollektiva säkerhetsansvar.

    b)

    Ansträngningar ska göras för att nå besluten genom samförstånd under medverkan av alla relevanta parter som berörs av säkerhetsfrågor.

    c)

    Uppgifter ska utföras i enlighet med de relevanta säkerhetsbestämmelser och ackrediteringsstandarder som gäller för byrån, medlemsstaternas myndigheter och kommissionen.

    d)

    Ett permanent övervakningsförfarande ska säkerställa att säkerhetsriskerna är kända, att säkerhetsåtgärderna är utformade för att minska sådana risker till en godtagbar nivå i enlighet med de grundläggande principer och miniminormer som anges i tillämpliga säkerhetsregler och att dessa åtgärder tillämpas i enlighet med begreppet säkerhet på djupet. Dessa åtgärders effektivitet ska utvärderas kontinuerligt.

    e)

    Beslut om säkerhetsackreditering ska, efter det förfarande som fastställs i strategin för säkerhetsackreditering, grundas på lokala beslut om säkerhetsackreditering som fattats av respektive medlemsstats nationella myndighet för säkerhetsackreditering.

    f)

    Den tekniska säkerhetsackrediteringen ska anförtros branschfolk med vederbörlig kompetens för ackreditering av komplexa system och med lämpligt säkerhetsgodkännande, vilka agerar objektivt.

    g)

    Beslut om säkerhetsackreditering ska fattas oberoende av byrån och de enheter som ansvarar för genomförandet av Eurosurs nationella komponenter. Eurosurs myndighet för datasäkerhetsackreditering ska vara ett självständigt organ inom byrån som fattar oberoende beslut.

    h)

    Säkerhetsackrediteringen ska bedrivas så att kravet på oberoende förenas med behovet av en lämplig samordning mellan byrån och de nationella myndigheter som ansvarar för säkerhetsföreskrifternas tillämpning i medlemsstaterna.

    Artikel 35

    Eurosurs styrelse för säkerhetsackreditering

    1.   En styrelse för säkerhetsackreditering i Eurosur (ackrediteringsstyrelsen) ska inrättas inom byrån.

    2.   I egenskap av myndighet för säkerhetsackreditering ska ackrediteringsstyrelsen, när det gäller säkerhetsackreditering för Eurosur, ansvara för att

    a)

    fastställa och godkänna en strategi för säkerhetsackreditering för Eurosur, inklusive den europeiska komponenten;

    b)

    medlemsstaterna ska rapportera till ackrediteringsstyrelsen om ackrediteringen av sina nationella komponenter, så att ackrediteringsstyrelsen kan fatta relevanta beslut om sammankoppling,

    c)

    fatta beslut om säkerhetsackreditering för den europeiska komponenten, med beaktande av råd från nationella enheter med behörighet i säkerhetsfrågor och de övergripande säkerhetsriskerna,

    d)

    godkänna relevant dokumentation om säkerhetsackreditering,

    e)

    inom sitt behörighetsområde ge byrån och medlemsstaterna råd vid fastställandet av säkra driftsmetoder och avge ett yttrande med sin slutliga ståndpunkt,

    f)

    granska och godkänna säkerhetsriskbedömningen i samarbete med byrån, medlemsstaterna och kommissionen för att fastställa riskreducerande åtgärder,

    g)

    kontrollera genomförandet av säkerhetsåtgärder i samband med säkerhetsackrediteringen av den europeiska komponenten genom att genomföra eller sponsra säkerhetsbedömningar, inspektioner eller översyner,

    h)

    godkänna urvalet av godkända produkter och åtgärder och av godkända kryptoprodukter som används för att tillhandahålla säkerhet för Eurosurs europeiska komponent och för sammankoppling,

    i)

    godkänna eller, i förekommande fall, tillsammans med den relevanta enhet som är behörig i säkerhetsfrågor, delta i det gemensamma godkännandet av

    i)

    sammankoppling av den europeiska komponenten med nationella komponenter,

    ii)

    sammankoppling av de externa komponenterna med Eurosur,

    j)

    komma överens med den berörda medlemsstaten om förfarandena för åtkomstkontroll,

    k)

    på grundval av säkerhetsriskrapporterna informera byrån om sin riskbedömning och ge råd till byrån om alternativ för hantering av kvarstående säkerhetsrisker för ett visst beslut om säkerhetsackreditering,

    l)

    bedriva det samråd som är nödvändigt för att utföra sina uppgifter.

    3.   I den strategi för säkerhetsackreditering som avses i punkt 2 a ska ackrediteringsstyrelsen fastställa följande:

    a)

    Omfattningen av den verksamhet som krävs för att utföra och upprätthålla ackrediteringen av Eurosurs europeiska komponent och dess potentiella sammankoppling med andra komponenter.

    b)

    Ett förfarande för säkerhetsackreditering avseende den europeiska komponenten, med en detaljnivå som står i proportion till den erforderliga säkerhetsnivån och tydligt anger villkoren för godkännande.

    c)

    Rollen för berörda intressenter som deltar i ackrediteringsförfarandet.

    d)

    En tidsplan för ackrediteringen som överensstämmer med införandet av Eurosur-standarderna, särskilt när det gäller utbyggnad av infrastruktur, tillhandahållande av tjänster samt utveckling.

    e)

    Principerna för den säkerhetsackreditering avseende de nationella komponenterna som ska utföras av nationella enheter i medlemsstaterna med behörighet i säkerhetsfrågor.

    f)

    Bestämmelserna om datasäkerhet med avseende på Eurosurs externa komponenter.

    4.   Ackrediteringsstyrelsen ska utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt när den handlägger ärenden, utför systemsäkerhetsgranskningar, förbereder beslut och organiserar sina möten.

    Artikel 36

    Ackrediteringsstyrelsens funktion

    1.   Ackrediteringsstyrelsen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och två företrädare för kommissionen.

    2.   Byråns säkerhetsansvarige ska vara sekreterare i ackrediteringsstyrelsen.

    3.   Ackrediteringsstyrelsen ska fastställa sin arbetsordning och utse sin ordförande.

    4.   Vid oenighet ska ackrediteringsstyrelsen ha möjlighet att tillämpa majoritetsomröstning.

    5.   Ackrediteringsstyrelsen får inrätta arbetsgrupper för att utreda tekniska frågor.

    6.   Ackrediteringsstyrelsen ska hålla byråns styrelse och byråns verkställande direktör samt kommissionen underrättade om alla sina beslut.

    Artikel 37

    Medlemsstaternas och byråns roll med avseende på ackrediteringsstyrelsen

    Medlemsstaterna och byråns verkställande direktör ska

    a)

    till ackrediteringsstyrelsen överlämna all information som de anser vara relevant för säkerhetsackreditering,

    b)

    ge vederbörligen bemyndigade personer som utsetts av ackrediteringsstyrelsen åtkomst till alla säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och alla områden/platser knutna till säkerheten inom system som omfattas av respektive medlemsstats jurisdiktion i enlighet med dess nationella lagstiftning och utan åtskillnad på grund av nationalitet, vilket inbegriper säkerhetsinspektioner och tester som beslutats av ackrediteringsstyrelsen,

    c)

    ansvara för ackrediteringen av sina komponenter i Eurosur och i detta syfte rapportera till ackrediteringsstyrelsen.

    Artikel 38

    Användaråtkomst

    1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 ska den enhet som ansvarar för en komponent i Eurosur förvalta användarnas åtkomst till dess system, nätverk och applikationer.

    2.   Om en anställd på nationell nivå skulle ges direkt åtkomst till ett system eller en applikation inom byrån som används för Eurosur-ändamål ska byrån samordna åtkomsträttigheterna med berörd nationell samordningscentral.

    3.   Om en anställd vid byrån skulle ges direkt åtkomst till ett nationellt system eller en nationell applikation som används för Eurosur-ändamål ska den ansvariga medlemsstaten samordna åtkomsträttigheterna med byråns verkställande direktör.

    Artikel 39

    Datasäkerhet med avseende på Eurosurs externa komponenter

    1.   De externa komponenterna får endast kopplas till Eurosur om deras datasäkerhet är likvärdig med Eurosurs datasäkerhet.

    2.   De regler om skapande och delning av en specifik situationsbild som avses i artikel 26 ska inbegripa bestämmelser om datasäkerhet, med angivande av vilken typ av information som får utbytas och säkerhetsskyddsklassificeringsnivån.

    3.   All sammankoppling av en extern komponent med Eurosur ska godkännas på förhand av ackrediteringsstyrelsen.

    Artikel 40

    Dataskyddsregler som gäller för Eurosur

    1.   Även om uppgifter som behandlas av Eurosur i undantagsfall får innehålla information rörande indirekt identifierbara fysiska personer, ska sådana uppgifter inte behandlas inom ramen för Eurosur för att identifiera dessa fysiska personer.

    2.   Om behandlingen av uppgifter i Eurosur undantagsvis kräver behandling av andra personuppgifter än identifieringsnummer för fartyg och luftfartyg, ska dessa personuppgifter raderas så snart det ändamål för vilket de samlades in har uppnåtts.

    Artikel 41

    Ikraftträdande

    Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

    Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

    Utfärdad i Bryssel den 9 april 2021.

    På kommissionens vägnar

    Ursula VON DER LEYEN

    Ordförande


    (1)  EUT L 295, 14.11.2019, s. 1.

    (2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1052/2013 av den 22 oktober 2013 om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur) (EUT L 295, 6.11.2013, s. 11).

    (3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/493 av den 30 mars 2020 om systemet för falska och äkta handlingar online (Fado) och om upphävande av rådets gemensamma åtgärd 98/700/RIF (EUT L 107, 6.4.2020, s. 1).

    (4)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 29.12.2015, s. 558).

    (5)  Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1).

    (6)  Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

    (7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF (EUT L 135, 22.5.2019, s. 27).

    (8)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EUT L 64, 7.3.2002, s. 20).

    (9)  Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

    (10)  Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

    (11)  Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

    (12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

    (13)  Rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 17).

    (14)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1).

    (15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 656/2014 av den 15 maj 2014 om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 189, 27.6.2014, s. 93).

    (16)  Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41).


    BILAGA 1

    Förteckning över indikatorer

    1.   INDIKATOR PÅ NEKADE INRESOR

    Den femtonde dagen i varje månad ska varje nationell samordningscentral rapportera antalet nekade inresor under den senaste månaden, per gränsövergångsställe.

    Denna indikator ska delas upp i följande delindikatorer:

    a)

    De berörda tredjelandsmedborgarnas nationalitet.

    b)

    Ursprungsland.

    c)

    Senaste ombordstigningsland (för hamnar och flygplatser, exklusive transitering).

    d)

    Åldersgrupp.

    e)

    Kön.

    f)

    Uppdelning av skälen till nekad inresa i enlighet med del B i bilaga V till förordning (EU) 2016/399.

    g)

    Skäl till att Etias-resetillstånd nekats, återkallats eller ogiltigförklarats.

    h)

    Antal beslut om nekad inresa som utfärdats för samma personer med samma identitet.

    i)

    Antal beslut om nekad inresa som utfärdats för samma personer som använder flera identiteter.

    2.   INDIKATOR PÅ OLAGLIGA VISTELSER

    Den femtonde dagen i varje månad ska varje nationell samordningscentral rapportera antalet tredjelandsmedborgare som påträffats av nationella myndigheter trots att de inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för vistelse eller bosättning i medlemsstaten under den senaste månaden, oavsett om de upptäcktes inne på territoriet eller när de försökte lämna detsamma.

    Denna indikator ska delas upp i följande delindikatorer:

    a)

    De berörda tredjelandsmedborgarnas nationalitet.

    b)

    Åldersgrupp.

    c)

    Kön.

    d)

    Antal ensamkommande barn.

    e)

    Skäl (t.ex. personer som stannar kvar efter det att deras visering löpt ut, eller vars uppehållstillstånd löpt ut osv.).

    f)

    Typ av kontroll vid upptäckten (gränskontroll, poliskontroll inne på territoriet, brottsförebyggande insatser, trafikkontroll).

    g)

    Huvudsakliga områden för upptäckt.

    När denna information finns tillgänglig ska varje nationell samordningscentral rapportera motsvarande indikatorer på otillåten sekundär förflyttning.

    3.   INDIKATOR PÅ FLÖDEN

    1.

    Den femtonde dagen i varje månad ska varje nationell samordningscentral rapportera antalet passagerare under den senaste månaden, per gränsövergångsställe.

    När denna information är tillgänglig ska indikatorn delas upp i följande delindikatorer:

    a)

    Nationalitet.

    b)

    Bestämmelseort. In- eller utresa ur Schengenområdet.

    2.

    Den femtonde dagen i varje månad ska varje nationell samordningscentral rapportera

    a)

    antalet fordon per landgränsövergångsställe,

    b)

    antalet fartyg per sjögränsövergångsställe (hamnar),

    c)

    antalet utrikesflygningar per luftgränsövergångsställe (flygplatser).

    När denna information finns tillgänglig ska indikatorerna delas upp efter bestämmelseort: In- eller utresa ur Schengenområdet.

    4.   INDIKATORER PÅ SMUGGLING AV VAROR

    4.1   Narkotika

    Narkotikabeslag ska delas upp i följande kategorier:

    1.

    Cannabis.

    2.

    Heroin.

    3.

    Andra opioider.

    4.

    Kokain.

    5.

    Stimulantia av amfetamintyp (inbegripet amfetamin och metamfetamin).

    6.

    MDMA (ecstasy).

    7.

    Nya psykoaktiva ämnen.

    8.

    Annan olaglig narkotika.

    Den femtonde dagen i varje månad ska den nationella samordningscentralen för varje gränsavsnitt rapportera följande för den senaste månaden:

    a)

    Den totala mängd som beslagtagits per kategori.

    b)

    Antalet beslag per kategori.

    c)

    Fördelning efter ursprung, om detta har fastställts.

    d)

    Fördelning efter härkomst, om denna har kunnat fastställas.

    e)

    Fördelning efter bestämmelseort (införsel i eller utförsel ur Schengen eller okänd) och efter kategori.

    f)

    Fördelning efter typ av gränskontrollverksamhet (gränsövervakning eller kontroll vid gränsövergångsstället) och efter kategori.

    g)

    Nationell myndighet som upptäckte narkotikan.

    h)

    Det totala antalet gripna gärningsmän.

    i)

    Värdet av de beslagtagna ämnena.

    4.2   Olaglig handel med fordon

    Olaglig handel med fordon ska delas in i följande kategorier:

    1.

    Stulna personbilar.

    2.

    Stulna skåpbilar.

    3.

    Stulna lastbilar.

    4.

    Stulna bygg- och jordbruksmaskiner.

    5.

    Andra stulna fordon.

    6.

    Stulna fordonsdelar.

    7.

    Förfalskade registreringsbevis för fordon.

    Den femtonde dagen i varje månad ska den nationella samordningscentralen rapportera följande för varje gränsavsnitt:

    a)

    Antalet beslag per kategori.

    b)

    Den totala mängd som beslagtagits per kategori.

    c)

    Fördelning efter ursprung, om detta har fastställts.

    d)

    Fördelning efter bestämmelseort (införsel i eller utförsel ur Schengen eller okänd) och efter kategori.

    e)

    Fördelning efter typ av gränskontrollverksamhet (gränsövervakning eller kontroll vid gränsövergångsstället) och efter kategori.

    f)

    Det totala antalet gripna gärningsmän.

    4.3   Vapen och sprängämnen

    Indikatorer på vapen och sprängämnen ska delas in i följande kategorier:

    1.

    Skjutvapen (1).

    Skjutvapen kan delas in i följande underkategorier:

    a)

    Enhandsvapen: Revolver.

    b)

    Enhandsvapen: Pistol.

    c)

    Långt skjutvapen: Gevär.

    d)

    Långt skjutvapen: Hagelgevär.

    e)

    Långt skjutvapen: Kulspruta (100 % automatisk).

    f)

    Långt skjutvapen: Övrigt.

    g)

    Tungt skjutvapen (pansarvärn, raketkastare, granatkastare osv.)

    2.

    Väsentliga delar av skjutvapen

    3.

    Icke-dödliga vapen: Larm- och signalvapen (som inte kan omvandlas till skjutvapen).

    4.

    Icke-dödliga vapen: Airsoftvapen.

    5.

    Icke-dödliga vapen: Skjutvapen som har gjorts obrukbara.

    6.

    Sprängämnen.

    7.

    Ammunition.

    8.

    Övriga vapen.

    Den femtonde dagen i varje månad ska den nationella samordningscentralen rapportera följande för varje gränsavsnitt:

    a)

    Antalet beslag per kategori.

    b)

    Den totala mängd som beslagtagits per kategori.

    c)

    Fördelning efter ursprung, om detta har fastställts.

    d)

    Fördelning efter bestämmelseort (införsel i eller utförsel ur Schengen eller okänd) och efter kategori.

    e)

    Fördelning efter typ av gränskontrollverksamhet (gränsövervakning eller kontroll vid gränsövergångsstället) och efter kategori.

    f)

    Fördelning efter transportsätt

    1.

    Container.

    2.

    Lastbil eller nyttofordon.

    3.

    Personbil.

    4.

    Buss.

    5.

    Tåg.

    6.

    Kommersiellt flyg.

    7.

    Allmänflyg.

    8.

    Frakt- och postpaket.

    9.

    Till fots.

    g)

    Nationella myndigheter som upptäckte vapnen och/eller sprängämnena.

    h)

    Det totala antalet gripna gärningsmän.

    4.4   Andra varor

    Indikatorer på övriga varor kan delas in i följande kategorier:

    1.

    Tobak.

    2.

    Cigaretter.

    3.

    Alkohol.

    4.

    Energiprodukter (bränslen).

    5.

    Olaglig handel med kulturföremål.

    6.

    Andra varor.

    Den femtonde dagen i varje månad ska den nationella samordningscentralen rapportera följande för varje gränsavsnitt:

    a)

    Antalet beslag per kategori.

    b)

    Den totala mängd som beslagtagits per kategori.

    c)

    Fördelning efter ursprung och kategori om detta har kunnat fastställas.

    d)

    Fördelning efter härkomst, om denna har kunnat fastställas.

    e)

    Fördelning efter bestämmelseort (införsel i eller utförsel ur Schengen eller okänd) och kategori.

    f)

    Fördelning efter typ av gränskontrollverksamhet och kategori (kontroll vid gränsövergångsstället, gränsövervakning).

    g)

    Nationell myndighet som upptäckte varorna.

    h)

    Det totala antalet gripna gärningsmän.

    i)

    Värdet av de beslagtagna varorna.

    5.   INDIKATOR PÅ ANDRA GRÄNSÖVERSKRIDANDE BROTT

    Andra gränsöverskridande brott ska delas in i följande kategorier:

    1.

    Bortförande av barn.

    2.

    Attacker och hot riktade mot den europeiska gräns- och kustbevakningens personal (nationella myndigheter eller byråns personal).

    3.

    Kapning av transportmedel.

    4.

    Övrigt.

    Den femtonde dagen i varje månad ska den nationella samordningscentralen rapportera följande för varje gränsavsnitt:

    a)

    Antalet fall per kategori.

    b)

    Fördelning efter typ av gränskontrollverksamhet (kontroll vid gränsövergångsstället, gränsövervakning) och efter kategori.

    c)

    Nationella myndigheter som avslöjade fallet.

    d)

    Det totala antalet gripna gärningsmän.

    6.   ANDRA INDIKATORER SOM HÄRLEDS FRÅN RAPPORTERING AV ENSKILDA HÄNDELSER

    Den femtonde dagen i varje månad ska byrån för varje gränsavsnitt fastställa månadsindikatorer.

    Dessa indikatorer ska omfatta

    1.

    obehörig gränspassage, på grundval av de rapporter om enskilda händelser som avses i punkt 1 i bilaga 2,

    2.

    sök- och räddningshändelser, på grundval av de rapporter om enskilda händelser som avses i punkt 8 i bilaga 2,

    3.

    hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse samt människohandel, på grundval av de rapporter om enskilda händelser som avses i punkt 2 i bilaga 2,

    4.

    dokumentbedrägeri, på grundval av de rapporter om enskilda händelser som avses i punkt 4 i bilaga 2.

    Byrån får på grundval av tillgänglig information fastställa andra indikatorer som bedöms vara relevanta för riskanalys eller situationsmedvetenhet.


    (1)  Inbegripet salutvapen och akustiska vapen samt konvertibla larm- och signalvapen.


    BILAGA 2

    Fall av rapportering av enskilda händelser och motsvarande information

    Rapporteringen av enskilda händelser i Eurosur består i att länka samman de olika informationskomponenter som förtecknas nedan och som bidrar till att beskriva situationen vid EU:s yttre gränser.

    Den första rapporten ska innehålla den information som samlats in för att utlösa den första reaktionen. På grundval av denna första rapport ska de olika parterna i Eurosur sträva efter att komplettera informationen i enlighet med denna bilaga.

    1.   Rapportering av enskilda händelser rörande obehörig gränspassage eller misstanke om försök till obehörig gränspassage

    Den nationella samordningscentralen ska rapportera varje händelse som rör obehörig gränspassage. Rapporten om obehörig gränspassage kan länkas till hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse eller människohandel i enlighet med vad som anges i punkt 2 och till sök- och räddningsinsatser i enlighet med punkt 8.

    Den första rapporten om händelsen ska sändas senast 24 timmar efter det att händelsen upptäckts.

    Upphovsmännen och ägarna ska bemöda sig om att rapportera följande information, i förekommande fall:

    1.1   Typ av händelse

    a)

    Försök till eller faktisk olaglig gränspassage.

    b)

    Gränspassage i öppenhet eller i hemlighet.

    1.2   Omständigheter kring händelsen

    a)

    Tid och plats.

    b)

    Bestämmelseort (inresa till eller utresa från Schengenområdet eller okänd),

    c)

    Senaste påstigningsland (gäller endast vid inresa via hamnar och flygplatser vid sjö- och luftgränsavsnitt),

    d)

    Bestämmelseland.

    e)

    Syftet med den olagliga gränspassagen,

    f)

    Omständigheter vid upptäckten:

    1.

    Vid en kontroll vid gränsövergångsstället.

    2.

    I samband med en gränsövervakningsinsats.

    3.

    Övrigt (sekundär förflyttning, området före gränserna).

    g)

    Försök att undgå gränskontroll.

    h)

    Transportmedel:

    1.

    Flyg (en rapport om flygningen ska vara länkad till rapporten i enlighet med punkt 7).

    2.

    Fartyg (en rapport om fartyget ska vara länkad till den rapport som avses i punkt 1 eller till det sök- och räddningsfall som avses i punkt 6).

    3.

    Container.

    4.

    Lastbil eller nyttofordon.

    5.

    Personbil.

    6.

    Buss.

    7.

    Tåg.

    8.

    Till fots.

    1.3   Berörda personer

    a)

    Totalt antal berörda personer.

    b)

    Antal minderåriga.

    c)

    Antal personer i behov av internationellt skydd.

    d)

    Fördelning efter nationalitet (förmodad/bekräftad), medborgarskap.

    e)

    Åldersgrupp.

    2.   Rapportering av enskilda händelser som rör hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse eller människohandel, eller misstanke om försök till hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse eller människohandel

    Den nationella samordningscentralen ska rapportera alla händelser av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse eller misstanke om försök till hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse, och av människohandel eller misstanke om försök till människohandel.

    Den första rapporten om händelsen ska sändas senast 24 timmar efter det att händelsen upptäckts.

    Händelsen kan kopplas till en händelse som rör otillåten gränspassage.

    Upphovsmännen och ägarna ska bemöda sig om att rapportera följande uppgifter, i förekommande fall:

    2.1   Typ av händelse

    a)

    Hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse, människohandel.

    b)

    Fas (misstanke om, försök till, fullbordande av).

    2.2   Omständigheter kring händelsen

    a)

    Tid och plats.

    b)

    Bestämmelseort (inresa till eller utresa från Schengenområdet eller okänd).

    c)

    Omständigheter vid upptäckten:

    1.

    Vid en kontroll vid gränsövergångsstället.

    2.

    I samband med en gränsövervakningsinsats.

    3.

    Övrigt (sekundär förflyttning, området före gränserna).

    d)

    Transportmedel:

    1.

    Flyg (en rapport om flygningen ska vara länkad till rapporten i enlighet med punkt 7).

    2.

    Fartyg (en rapport om fartyget ska vara länkad till den rapport som avses i punkt 1 eller till det sök- och räddningsfall som avses i punkt 6).

    3.

    Container.

    4.

    Lastbil eller nyttofordon.

    5.

    Personbil.

    6.

    Buss.

    7.

    Tåg.

    8.

    Till fots.

    2.3   Gärningsmän

    a)

    Totalt antal berörda personer.

    b)

    Åldersgrupper.

    c)

    Fördelning efter nationalitet (förmodad/bekräftad), och ursprungsland.

    d)

    Form av utnyttjande (sexuellt, för arbete, annat).

    2.4   Offer (om händelsen inte har samband med en obehörig gränspassage)

    a)

    Totalt antal offer.

    b)

    Antal minderåriga.

    c)

    Antal ensamkommande barn och antal personer i behov av internationellt skydd.

    d)

    Fördelning av offer per transitland (-länder).

    e)

    Fördelning efter nationalitet (förmodad/bekräftad), och ursprungsland.

    2.5   Motiv och tillvägagångssätt

    a)

    Tillvägagångssätt.

    b)

    Syfte med hjälp till eller riktat utnyttjande vid människohandel.

    3.   Rapportering av enskilda händelser rörande olaglig handel eller misstanke om försök till olaglig handel med varor

    Utöver de indikatorer som avses i punkt 4 i bilaga 1 ska den nationella samordningscentralen rapportera enskilda händelser av olaglig handel eller misstanke om försök till olaglig handel med varor i följande fall:

    1.

    Det beslagtagna beloppet överstiger de tröskelvärden som anges i bilaga 3.

    2.

    Den olagliga handeln eller det misstänkta försöket till olaglig handel med varor har koppling till en potentiell terroristverksamhet eller skulle kunna utgöra ett hot mot unionens eller dess medlemsstaters säkerhet.

    3.

    Den olagliga handeln eller det misstänkta försöket till olaglig handel med varor medför en reaktion från andra medlemsstater och byrån eller påverkar gränskontrollåtgärder.

    4.

    Den olagliga handeln eller det misstänkta försöket till olaglig handel med varor har koppling till ett specifikt tillvägagångssätt. I sådana fall ska rapporterna vara länkade till en riskanalysrapport där det beskrivs.

    5.

    Beslaget av varor är onormalt och kan tyda på ett nytt brottsmönster.

    Upphovsmännen och ägarna ska bemöda sig om att rapportera följande uppgifter, i förekommande fall:

    3.1   Typ av händelse

    Vid beskrivningen av typen av händelse ska upphovsmannen använda kategorierna och underkategorierna i punkt 4 bilaga 1 och de enheter som avses i bilaga 3, beroende på vad som är tillämpligt.

    3.2   Omständigheter kring händelsen

    a)

    Tid och plats.

    b)

    Bestämmelseort (inresa till eller utresa från Schengenområdet eller okänd).

    c)

    Omständigheter vid upptäckten:

    1.

    Vid en kontroll vid gränsövergångsstället.

    2.

    I samband med en gränsövervakningsinsats.

    3.

    Övrigt (sekundär förflyttning, området före gränserna).

    d)

    Transportmedel:

    1.

    Flyg (en rapport om flygningen ska vara länkad till rapporten i enlighet med punkt 7).

    2.

    Fartyg (en rapport om fartyget ska vara länkad till den rapport som avses i punkt 1 eller till det sök- och räddningsfall som avses i punkt 6).

    3.

    Container.

    4.

    Lastbil eller nyttofordon.

    5.

    Personbil.

    6.

    Buss.

    7.

    Tåg.

    8.

    Till fots.

    9.

    Frakt- eller postpaket.

    e)

    Tillvägagångssätt eller misstänkt tillvägagångssätt, inklusive

    1.

    typ av döljande,

    2.

    detaljer kring döljandet.

    3.3   Typ av varor

    a)

    Kategori och underkategori i enlighet med punkt 4 i bilaga 1.

    b)

    Belopp (uppskattat/beslagtaget).

    c)

    Beräknat värde.

    3.4   Berörda personer

    a)

    Totalt antal berörda personer.

    b)

    Personens roll.

    c)

    Antal minderåriga.

    d)

    Fördelning efter nationalitet (förmodad/bekräftad).

    4.   Rapportering av enskilda händelser rörande dokumentbedrägeri

    Den nationella samordningscentralen ska rapportera varje enskild händelse rörande dokumentförfalskning eller annan dokumentrelaterad brottslighet som observerats under en gränskontrollinsats.

    Den första rapporten om händelsen ska sändas senast 24 timmar efter det att händelsen upptäckts.

    Händelsen kan knytas till en händelse som rör otillåten gränspassage, hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse eller människohandel, olaglig handel med varor och andra former av gränsöverskridande brottslighet.

    Upphovsmännen och ägarna ska rapportera följande uppgifter, i mån av tillgång:

    4.1   Typ av dokumentbedrägeri

    4.2   Omständigheter kring händelsen

    a)

    Tid och plats.

    b)

    Bestämmelseort (inresa till eller utresa från Schengenområdet eller okänd).

    c)

    Omständigheter vid upptäckten:

    1.

    Vid en kontroll vid gränsövergångsstället.

    2.

    I samband med en gränsövervakningsinsats.

    3.

    Övrigt (sekundär förflyttning, området före gränserna).

    4.3   Information om personen

    a)

    Personens påstådda nationalitet.

    b)

    Kön.

    c)

    Åldersgrupp.

    4.4   Information om dokumentet

    a)

    Dokumenttyp och undertyp (pass, id-kort, uppehållstillstånd, visering, gränsstämpel, annat).

    b)

    Den nationalitet som dokumentet avser.

    c)

    Användning av dokumentet (uppvisat, dolt, ej tillämpligt).

    d)

    Gränsövergångsställe för påstigning.

    e)

    Gränsövergångsställe för transitering.

    f)

    Gränsövergångsställe för bestämmelseorten.

    g)

    Chip.

    h)

    Gränsstämpel.

    5.   Rapportering av enskilda händelser rörande andra former av gränsöverskridande brottslighet

    Utöver de indikatorer som avses i punkt 7 i bilaga 1 ska den nationella samordningscentralen rapportera enskilda händelser rörande annan brottslighet i följande fall:

    1.

    Det gränsöverskridande brottet, eller misstanken om försök till ett gränsöverskridande brott, eller en träff i en databas eller i ett stort it-system har koppling till en potentiell terroristverksamhet eller skulle kunna utgöra ett hot mot unionens eller dess medlemsstaters säkerhet.

    2.

    Det gränsöverskridande brottet, eller misstanken om försök till ett gränsöverskridande brott, eller en träff i en databas eller i ett stort it-system medför en reaktion från andra medlemsstater och byrån eller har en inverkan på gränskontrollåtgärder.

    3.

    Det gränsöverskridande brottet, eller misstanken om försök till ett gränsöverskridande brott har koppling till ett specifikt tillvägagångssätt. I sådana fall ska rapporterna vara länkade till en riskanalysrapport där det beskrivs.

    Upphovsmännen och ägarna ska bemöda sig om att rapportera följande information, i förekommande fall:

    5.1   Typ av händelse

    Vid beskrivningen av typen av händelse ska upphovsmannen använda kategorierna och underkategorierna i punkt 7 i bilaga 1.

    5.2   Omständigheter kring händelsen

    a)

    Tid och plats.

    b)

    Bestämmelseort (inresa till eller utresa från Schengenområdet eller okänd).

    c)

    Omständigheter vid upptäckten:

    1.

    Vid en kontroll vid gränsövergångsstället.

    2.

    I samband med en gränsövervakningsinsats.

    3.

    Övrigt (sekundär förflyttning, området före gränserna).

    d)

    Transportmedel:

    1.

    Flyg (en rapport om flygningen ska vara länkad till rapporten i enlighet med punkt 7).

    2.

    Fartyg (en rapport om fartyget ska vara länkad till den rapport som avses i punkt 1 eller till det sök- och räddningsfall som avses i punkt 6).

    3.

    Container.

    4.

    Lastbil eller nyttofordon.

    5.

    Personbil.

    6.

    Buss.

    7.

    Tåg.

    8.

    Till fots.

    9.

    Frakt- eller postpaket.

    5.3   Berörda personer

    a)

    Totalt antal berörda personer.

    b)

    Personens roll.

    c)

    Antal minderåriga.

    d)

    Fördelning efter nationalitet (förmodad/bekräftad).

    6.   Rapportering av enskilda händelser rörande fartyg av intresse

    Information om fartyg av intresse ska rapporteras

    1.

    om det upptäckta fartyget finns upptaget på bevakningslistan över misstänkta fartyg, varvid rapporteringen ska vara länkad till motsvarande bevakningslista,

    2.

    om fartyget är involverat i en händelse som förtecknas i denna bilaga, varvid rapporten ska vara länkad till motsvarande händelse,

    3.

    om upphovsmannen bedömer fartyget som misstänkt – varvid rapporteringen ska vara länkad till en riskanalysrapport.

    Den första rapporten om fartyget ska sändas senast 24 timmar efter den första upptäckten.

    Upphovsmännen och ägarna ska bemöda sig om att rapportera följande information, i förekommande fall:

    6.1   Fartygets position och status

    Information om det berörda fartygets position omfattar följande:

    a)

    Tidpunkt för mätning, position och osäkerhetsradie samt kurs och hastighet om fartyget är i rörelse.

    b)

    Fartygets status (avstängda motorer, rök detekterad, för ankar osv.).

    c)

    Källa till mätning eller detektering (radar, positioneringssystem osv.).

    d)

    Fartygets tidigare kända positioner före händelsen.

    De upphovsmän som kan erhålla information om fartyget ska så tidigt som möjligt försöka uppdatera dess position med hjälp av de informationskällor som står till deras förfogande.

    Informationen om ett berört fartygs position till sjöss ska, när den väl har upptäckts, uppdateras minst en gång per timme.

    6.2   Fartygstyp

    Information om typen av fartyg ska bidra till att göra åtskillnad

    a)

    mellan passagerarfartyg, segelbåtar, motoryachter, fiskefartyg, containerfartyg, bulkfartyg, oljetankfartyg, fraktfartyg för styckegods, höghastighetsfartyg, flyttbara offshoreborrplattformar, fartyg med speciellt användningsområde,

    b)

    mellan fartygets användningsområde: kommersiellt arbete eller fritid.

    6.3   Fartygsidentifikatorer

    Information om fartygsidentifikatorerna omfattar

    a)

    flagga,

    b)

    fartygets namn,

    c)

    internationella sjöfartsorganisationens nummer (IMO-nummer), användarnamn för den maritima mobila tjänsten (MMSI-nummer) och andra visuella identifikatorer och radioidentifikatorer som används för att kontakta och karakterisera fartygen.

    6.4   Passagerare och last

    Information om passagerare och last omfattar

    a)

    antal besättningsmedlemmar,

    b)

    besättningsmedlemmarnas nationalitet,

    c)

    antal passagerare,

    d)

    fördelat efter passagerarnas nationalitet,

    e)

    typ av last och lastens mängd/vikt.

    7.   Rapportering av enskilda händelser rörande utrikesflygningar av intresse

    Information om utrikesflygningar av intresse ska rapporteras

    1.

    om den upptäckta flygningen finns upptagen på bevakningslistan över misstänkta flygningar, varvid rapporteringen ska vara länkad till motsvarande bevakningslista,

    2.

    om flygningen är involverad i en händelse som förtecknas i denna bilaga, varvid rapporten ska vara länkad till motsvarande händelse,

    3.

    om flygningen bedöms som misstänkt av upphovsmannen; i så fall ska rapporteringen vara länkad till en riskanalysrapport.

    Den första rapporten om flygningen ska sändas senast 24 timmar efter den första upptäckten.

    Upphovsmännen och ägarna ska bemöda sig om att rapportera följande uppgifter, om sådana finns tillgängliga:

    7.1   Position för luftfartyget av intresse

    Information om positionen för luftfartyget av intresse omfattar

    a)

    tidpunkt för mätningen,

    b)

    position, inklusive höjd och osäkerhetsfaktor,

    c)

    kurs och hastighet,

    d)

    källa till mätningen eller upptäckten (radar, positioneringssystem osv.).

    De upphovsmän som kan erhålla information om luftfartyget ska bemöda sig om att uppdatera dess position med hjälp av de informationskällor som står till deras förfogande.

    Informationen om positionen för luftfartyg av intresse under flygning ska uppdateras i nära realtid.

    7.2   Typ av luftfartyg av intresse

    Information om typen av luftfartyg ska göra det lättare att skilja mellan fasta vingar och rotorvingar, jetmotor- eller propellerdrift, piloter ombord eller fjärrpilot, och kan i förekommande fall ge uppgift om den exakta modellen.

    7.3   Luftfartygsidentifikator

    Information om luftfartygets identifikatorer omfattar de olika visuella identifikatorer och radioidentifikatorer som används för att kontakta och karakterisera luftfartyget.

    7.4   Information om flygningen

    Information om flygningen omfattar

    a)

    typ av flygning (kommersiell, privat, officiell osv.),

    b)

    flygningsidentifikatorer, inbegripet identifikatorer för kommersiella flygningar,

    c)

    avgångsort,

    d)

    bestämmelseort,

    e)

    färdplansreferens.

    7.5   Passagerare och last

    Information om passagerare och last omfattar

    a)

    antal besättningsmedlemmar,

    b)

    besättningsmedlemmarnas nationalitet,

    c)

    antal passagerare,

    d)

    fördelat efter passagerarnas nationalitet,

    e)

    typ av last.

    8.   Rapportering av enskilda händelser rörande sök- och räddningsinsatser

    Den nationella samordningscentralen ska rapportera alla händelser som rör sök- och räddningsinsatser i enlighet med artikel 21.

    Rapporteringen om en möjlig sök- och räddningshändelse ska omfatta händelsens varaktighet från den första upptäckten av det berörda fartyget eller från mottagandet av en varning om personer i sjönöd till dess att gränspassagen har slutförts och den relaterade sök- och räddningsinsatsen avslutats.

    Upphovsmännen och ägarna ska bemöda sig om att rapportera följande information, i förekommande fall:

    8.1   Länkar till rapporteringen om fartyget i sjönöd i enlighet med punkt6

    Rapporten kan också vara länkad till andra fartyg av intresse som är involverade i sök- och räddningssituationen, t.ex. moderfartyg.

    8.2   Rapportering om sök- och räddningssituationens status, inbegripet

    a)

    sök- och räddningsfasen (osäkerhet, varning, nödläge, pågående sök- och räddningsinsatser, slutförd sök- och räddningsinsats),

    b)

    den behöriga samordningscentralen för sjöräddning,

    c)

    planerad säker plats eller säker plats efter det att sök- och räddningsinsatsen har avslutats.

    8.3   Länkar till rapportering enligt punkt 1 och punkt 2, beroende på vad som är lämpligt


    BILAGA 3

    Trösklar för rapportering av enskilda händelser rörande varor

    1.   Olaglig narkotika

    1.

    Cannabis: 10 kg.

    2.

    Heroin: 500 gram.

    3.

    Andra opioider (t.ex. morfin, opium osv.): 500 gram.

    4.

    Kokain: 10 kg.

    5.

    Stimulantia av amfetamintyp (inbegripet amfetamin och metamfetamin): 100 gram.

    6.

    MDMA (ecstasy): 5000 tabletter.

    7.

    Nya psykoaktiva ämnen: 500 tabletter eller 100 gram.

    8.

    Annan olaglig narkotika..

    2.   Vapen och sprängämnen

    1.

    Skjutvapen eller vapendelar: 15 enheter.

    2.

    Sprängämnen: 3 kg.

    3.

    Ammunition: 10 000 enheter.

    3.   Andra varor

    1.

    Råtobak: 500 kg.

    2.

    Cigaretter: 1 miljon enheter.

    3.

    Alkohol: 5 000 liter ren alkohol.

    4.

    Energiprodukter (bränslen): 10 000 liter.

    5.

    Olaglig handel med kulturföremål: uppskattat värde över 1 miljon euro.


    Top