(1)

Den inre marknadens funktion, globaliseringen och den tekniska utvecklingen har lett till en explosionsartad ökning av den elektroniska handeln och tillhörande långväga leveranser av varor och tjänster i medlemsstaterna, antingen från leverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat eller från tredjeterritorier eller tredjeländer.

(2)

Direktiv 2006/112/EG ändrades genom direktiven (EU) 2017/2455 (2) och (EU) 2019/1995 (3), dels för att anpassa mervärdesskattesystemet till den elektroniska handeln genom en ändamålsenlig och effektiv uppbörd av mervärdesskatt med en minimerad administrativ börda för både beskattningsbara personer och skatteförvaltningar, och dels för att modernisera den rättsliga ramen för mervärdesskatt i fråga om gränsöverskridande e-handel mellan företag och konsumenter.

(3)

Enligt artikel 369m.1 c ska medlemsstaterna tillåta varje beskattningsbar person som är etablerad i ett tredjeland med vilket unionen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd som har ett liknande tillämpningsområde som rådets direktiv 2010/24/EU (4) och rådets förordning (EU) nr 904/2010 (5) att utnyttja den särskilda ordningen vid distansförsäljning av varor från det tredjelandet, utan att behöva företrädas av en förmedlare som är etablerad i unionen.

(4)

Ett avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på mervärdesskatteområdet (6) trädde i kraft den 1 september 2018.

(5)

Detta avtal har ett liknande tillämpningsområde som direktiv 2010/24/EU och förordning (EU) nr 904/2010, eftersom det genom avtalet inrättas ett gemensamt system för samarbete, särskilt när det gäller informationsutbyte för att göra det möjligt för de myndigheter som ansvarar för tillämpningen av lagstiftningen om mervärdesskatt att bistå varandra när det gäller att säkerställa att denna lagstiftning efterlevs och att skydda mervärdesskatteintäkter. Det innebär också bistånd för att korrekt fastställa mervärdesskatt, bekämpa mervärdesskattebedrägeri och driva in fordringar på mervärdesskatteområdet. Avtalet innehåller regler och förfaranden för administrativt samarbete och bistånd för indrivning som liknar de regler och förfaranden som fastställs i direktiv 2010/24/EU och förordning (EU) nr 904/2010, och fastställer skyldigheter för behöriga myndigheter att bistå varandra på en nivå som är likvärdig med den i direktiv 2010/24/EU och förordning (EU) nr 904/2010.

(6)

Konungariket Norge bör därför förtecknas som ett tredjeland med vilket unionen har ingått ett sådant avtal om ömsesidigt bistånd som avses i artikel 369m.1 c i direktiv 2006/112/EG.

(7)

Eftersom de relevanta materiella bestämmelserna i direktiv 2006/112/EG gäller från och med den 1 juli 2021 är det lämpligt att detta beslut tillämpas från och med den dagen.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för administrativt samarbete.