(1)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 412/2013 (2) införde rådet i maj 2013 en slutgiltig antidumpningstull på import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). De individuella antidumpningstullar som för närvarande är i kraft ligger på mellan 13,1 % och 26,1 %. En tull på 17,9 % infördes för alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet, och alla övriga företag omfattas av en övrig tull på 36,1 % (nedan kallade de ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden för de ursprungliga åtgärderna snart kommer att löpa ut (3) inkom European Federation for Table- and Ornamental ware (nedan kallad FEPF eller sökanden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 28 % av unionens sammanlagda tillverkning av bords- och köksartiklar av keramiskt material 2017, med en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång. FEPF hävdade att de ursprungliga åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt dumpning och fortsatt eller återkommande skada för unionsindustrin.

(3)

Den 15 maj 2018 offentliggjorde kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning (4) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande ursprungliga åtgärderna enligt artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (5) (nedan kallad grundförordningen).

(4)

Undersökningen av fortsatt dumpning omfattade perioden den 1 april 2017 till den 31 mars 2018 (nedan kallad översynsperioden eller i tabeller ÖP). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för att skadan ska fortsätta eller återkomma omfattade perioden från och med den 1 januari 2014 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(5)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att delta i undersökningen. Kommissionen underrättade i synnerhet följande parter om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång: sökanden, kända tillverkare i unionen och deras relevanta sammanslutningar, kända exporterande tillverkare i Kina, kända icke-närstående importörer i unionen och myndigheterna i Kina.

(6)

Alla berörda parter uppmanades att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och framlägga bevisning till stöd för dessa inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. De berörda parterna gavs också tillfälle att skriftligen begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(7)

De klagande unionstillverkare som företräddes av sökanden begärde att kommissionen skulle behandla deras namn konfidentiellt för att undvika risken för repressalier från de kinesiska lokala myndigheterna och/eller privata aktörer i Kina. De hävdade att ett utlämnande av klagandenas identitet skulle kunna få allvarliga negativa följder för deras affärsverksamheter och förbindelser med sina kinesiska motparter, som de hade starka band till.

(8)

Kommissionen bedömde dessa begäranden och den bevisning som lämnats. Kommissionen konstaterade att det faktiskt fanns tecken på en betydande risk för repressalier. Mot bakgrund av detta beviljade den konfidentiell behandling av de klagande tillverkarnas namn (6).

(9)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att utföra stickprov bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(10)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den valt ut ett urval av unionstillverkare, i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen. Före inledandet hade 25 unionstillverkare lämnat de upplysningar som begärdes för urvalet och var villiga att samarbeta med kommissionen. På grundval av detta gjorde kommissionen ett provisoriskt urval av fyra tillverkare som befanns vara representativa för unionsindustrin (7). Urvalet grundades på tillverkarnas produktionsvolymer av den likadana produkten, storlek, geografiskt läge i unionen och produktsegment. De fyra unionstillverkarna tillverkade samtliga stora produkttyper och fanns i fyra medlemsstater. Av dessa tillverkare var två små eller medelstora företag (8). Det provisoriska urvalet svarade för drygt 10 % av den beräknade sammanlagda unionstillverkningen 2017.

(11)

Efter det att det provisoriska urvalet hade fastställts underrättade en av de tillverkare som ingick i urvalet kommissionen om att den felaktigt hade angett att den var ett litet eller medelstort företag, vilket den inte var. För att urvalet skulle förbli representativt ändrade kommissionen sitt provisoriska urval genom att ta med ytterligare ett litet eller medelstort företag (9). Det slutliga urvalet bestod av fem unionstillverkare, varav två små eller medelstora företag, som omfattade samtliga stora produkttyper och fanns i fem medlemsstater (10). Urvalet stod för över 10 % av unionsindustrins beräknade sammanlagda tillverkning 2017.

(12)

China Chamber of Commerce for Exports and Imports of Light Industrial Products and Art Crafts (nedan kallad CCCLA) kommenterade den låga procentandelen när det gällde representativiteten hos företagen i urvalet (över 10 %) jämfört med den ursprungliga undersökningen (över 20 %). Med tanke på att industrin för bords- och köksartiklar av keramiskt material är fragmenterad och att både stora och små företag som tillverkar olika produkttyper i olika medlemsstater måste ingå, ansåg kommissionen emellertid att urvalet omfattade den största representativa försäljningsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(13)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Femton importörer gav sig till känna för kommissionen, varav tolv lämnade de begärda upplysningarna. Med tanke på antalet svar beslutade kommissionen att begränsa antalet importörer den skulle undersöka och gjorde ett urval. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen valde kommissionen två företag som motsvarade den största representativa import- och försäljningsvolymen i unionen av den produkt som översynen gäller som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. (11) Enligt de uppgifter som rapporterades i urvalsstadiet stod företagen i urvalet för 2–5 % av importen av den berörda produkten under översynsperioden.

(14)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som skulle kunna vara intresserade av att delta i undersökningen.

(15)

Femhundratrettiofyra (534) kinesiska exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare besvarade stickprovsformuläret och samtyckte till att ingå i urvalet. Dessa samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare motsvarade omkring 82 % av alla och cirka 76 % av de kinesiska försäljningsvolymerna och värdena för bords- och köksartiklar av keramiskt material till unionen under översynsperioden. Efter att ha analyserat de uppgifter som lämnats av de kinesiska exporterande tillverkarna beslutade kommissionen att begränsa sin undersökning till ett rimligt antal exporterande tillverkare genom att använda ett urval i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen. Den 29 juni 2018 (notering i ärendehandlingarna nr t18.007505) gjorde kommissionen ett urval av tre grupper av exporterande tillverkare på grundval av den största försäljningsvolymen till unionen under översynsperioden. Enligt Eurostat stod de tre grupper som ingick i urvalet för cirka 8,8 % av Kinas sammanlagda export till unionen under översynsperioden (12).

(16)

CCCLA kommenterade den låga procentandelen när det gällde representativiteten hos företagen i urvalet jämfört med den ursprungliga undersökningen (nästan 20 %). Med tanke på att industrin för bords- och köksartiklar av keramiskt material är fragmenterad ansåg kommissionen dock att ett urval med de tre största grupperna räknat i deras deklarerade exportförsäljning till unionen var den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(17)

Den 25 juli 2018 underrättade en av de grupper som ingick i urvalet (13) kommissionen om att den beslutat att dra sig tillbaka från samarbetet och inte lämna in ett svar på frågeformuläret. I enlighet med artikel 17.4 i grundförordningen beslutade kommissionen därefter att göra ett nytt urval genom att lägga till en ytterligare grupp, den fjärde största räknat i försäljning till unionen under översynsperioden (14).

(18)

Kommissionen sände frågeformulär till de tre grupperna av kinesiska exporterande tillverkare i urvalet och till Kinas regering samt till de fem unionstillverkarna och de två icke-närstående importörerna i urvalet. Två grupper av kinesiska exporterande tillverkare, fyra unionstillverkare i urvalet och två importörer i urvalet lämnade fullständiga svar på frågeformuläret.

(19)

En liten unionstillverkare informerade kommissionen om att den inte kunde lämna ett meningsfullt svar på frågeformuläret och att den därför inte längre var samarbetsvillig. Eftersom förfarandet redan befann sig i ett sent skede var det inte möjligt att ersätta detta företag i urvalet. Företagets tillbakadragande påverkade urvalets representativitet, eftersom det minskades till tre stora tillverkare och ett litet eller medelstort företag i stället för två. Det ändrade urvalet stod dock fortfarande för över 10 % av unionsindustrins beräknade sammanlagda tillverkning 2017, eftersom det omfattade alla relevanta produktsegment (porslin, stengods och lergods), både stora företag och små eller medelstora företag och en representativ geografisk spridning bibehölls (fyra medlemsstater (15)).

(20)

En grupp av de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet lämnade ett svar på frågeformuläret med allvarliga brister, där avsnitt om inhemsk försäljning och kostnader hade lämnats tomma, vilket innebar att kommissionen inte kunde inhämta alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för undersökningen. Kommissionen informerade därför denna grupp om att den kunde grunda sina slutsatser på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen (16).

(21)

Kommissionen kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt dumpning och skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande berörda parter:

(22)

I likhet med den begäran som de klagande unionstillverkarna lämnade in i inledningsskedet, som beskrivs i skäl 7, begärde de unionstillverkare som ingick i urvalet att deras identiteter skulle behandlas konfidentiellt eftersom de var rädda för att de kunde utsättas för repressalier från kunder eller konkurrenter som berörs av denna undersökning, i enlighet med artikel 19.1 i grundförordningen. Kommissionen prövade varje ansökan om konfidentiell behandling individuellt för att avgöra om de var välgrundade. Kommissionen kom fram till att det faktiskt fanns tecken på en betydande risk för repressalier i samtliga fall och godkände att namnen på dessa företag inte skulle lämnas ut (17). Kommissionen ansåg dessutom att det inte var lämpligt att lämna ut namnen på de fem medlemsstater där företagen i urvalet är etablerade, eftersom detta oundvikligen skulle leda till att även de berörda företagens identitet avslöjas.

(23)

CCCLA hävdade, både före och efter det slutliga utlämnandet av uppgifter, att beslutet att inte lämna ut uppgifter om identiteten för unionstillverkarna i urvalet utgjorde en allvarlig överträdelse av de andra berörda parternas rätt till försvar. För det första hävdade CCCLA att ingen information hade lämnats om unionstillverkarnas kopplingar till kinesiska företag inom samma sektor. I noteringen till ärendehandlingarna med kommissionens bedömning av den bevisning som unionstillverkarna inkommit med anger kommissionen dock de kopplingar till kinesiska företag som skulle kunna äventyras om uppgifterna om unionstillverkarnas identitet lämnas ut (18). För det andra kritiserade CCCLA denna anonymitet, eftersom detta skulle innebära att de inte kunde lämna meningsfulla synpunkter på urvalets representativitet, inte kunde avgöra huruvida företag i urvalet tillverkar märkesprodukter eller produkter utan varumärke och inte kunde kontrollera att kommissionens slutsatser om skada är korrekta.

(24)

Enligt domstolens rättspraxis måste skyddet av rätten till försvar, om så krävs, bringas i överensstämmelse med principen om konfidentialitet, vilket uttryckligen föreskrivs i artikel 19 i grundförordningen (19). Samtidigt som överensstämmelsen tillåter mottagandet av sådana icke-konfidentiella sammanfattningar av sådana uppgifter (som gjorts exempelvis i form av intervall och/eller indexerade uppgifter) är det inte absolut fastställt när den informationen inte skulle leda till röjande av affärshemligheter.

(25)

Genom att tillämpa den principen såg kommissionen till att alla relevanta frågor kunde kontrolleras och behandlas i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av. Ärendehandlingarna innehåller anmärkningar om urvalsprocessen och dess representativitet, offentliga inlagor från unionstillverkarna med intervall och/eller indexerade uppgifter samt annan relevant korrespondens med dessa företag och deras företrädare, till exempel om de procentandelar av märkesprodukter som företagen i urvalet tillverkar. Inga andra uppgifter än uppgifterna i den offentliga version som lämnades ut till de berörda parterna användes i valet av de företag som skulle ingå i urvalet eller i kommissionens slutsatser om skada. Att lämna ut namnen på dessa företag skulle därför inte ha gett de berörda parterna ytterligare information som skulle ha varit relevant för att kontrollera om kommissionens undersökningsresultat var korrekta. Kommissionen ansåg således att uppgifterna i de handlingar som lämnades ut till de berörda parterna var tillräckliga för att tillgodose deras rätt till försvar. Om namnen på unionstillverkarna skulle ha lämnats ut hade detta sannolikt orsakat dem irreparabel och oproportionerligt stor skada. Påståendet avvisades därför.

(26)

Mot bakgrund av att det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig vid inledandet av undersökningen som tyder på att det föreligger betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, ansåg kommissionen det vara lämpligt att inleda en undersökning på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen.

(27)

För att samla in nödvändiga uppgifter för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen i tillkännagivandet om inledande alla kända tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som begärs i bilaga III till tillkännagivandet när det gäller de insatsvaror som används för att tillverka den produkt som översynen gäller. De två tillverkare som besvarade stickprovsformuläret lämnade även de uppgifter som begärs i bilaga III.

(28)

För att inhämta den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för sin undersökning om de påstådda betydande snedvridningarna i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, skickade kommissionen även ett frågeformulär till Kinas regering. I frågeformuläret uppmanades den kinesiska regeringen att lämna sina synpunkter på bevisningen i sökandens begäran, annan bevisning i ärendehandlingarna om förekomsten av betydande snedvridningar, särskilt i rapporten, samt om huruvida det var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen på det aktuella ärendet. Inget svar inkom.

(29)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen även alla berörda parter att inom 37 dagar efter att tillkännagivandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på om det var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(30)

I tillkännagivandet om inledande förklarar kommissionen även att den mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen kunde behöva välja ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet baserat på icke snedvridna priser eller referensvärden.

(31)

Den 18 juli 2018 offentliggjorde kommissionen en första kommentar till ärendehandlingarna (nedan kallad kommentaren av den 18 juli) (20) i syfte att inhämta de berörda parternas synpunkter på de relevanta källor som kommissionen kunde använda sig av för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a e andra meningen i grundförordningen. Baserat på svaren på bilaga III till tillkännagivandet om inledande lämnade kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, såsom material, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder i tillverkningen av bords- och köksartiklar av keramiskt material. På grundval av de kriterier som ligger till grund för valet av icke snedvridna priser eller referensvärden fastställde kommissionen även tre möjliga representativa länder: Brasilien, Thailand och Turkiet.

(32)

Kommissionen gav alla berörda parter tillfälle att yttra sig. Kommissionen mottog synpunkter från CCCLA och sökanden.

(33)

Kommissionen bemötte de synpunkter som mottagits från de berörda parterna i en andra kommentar (21) om källorna till fastställandet av normalvärdet av den 9 oktober 2018 (nedan kallad kommentaren av den 9 oktober). I kommentaren av den 9 oktober lämnade kommissionen även ytterligare klargöranden i fråga om förteckningen över produktionsfaktorer, och konstaterade att i det skedet var Turkiet det lämpligaste representativa landet enligt artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Kommissionen uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter. Kommissionen mottog synpunkter från CCCLA och sökanden. Dessa synpunkter behandlas i avsnitt 3.2.3 i denna förordning.

(34)

Den 26 april 2019 meddelade kommissionen de väsentliga omständigheter och överväganden enligt vilka den ämnade bibehålla antidumpningstullarna (nedan kallat det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist på 20 dagar inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som utlämnats. På begäran av CCCLA ägde ett hörande rum den 17 maj 2019.

(35)

Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och tog dem i beaktande där så var lämpligt.

(36)

Den berörda produkten är densamma som i den ursprungliga undersökningen, det vill säga bords- och köksartiklar av keramiskt material, med undantag av kryddkvarnar och deras keramiska malverk, kaffekvarnar, knivvässare, vässare, köksverktyg som ska användas för skärning, malning, rivning, skivning, skrapning och skalning, keramiska pizzastenar gjorda av kordierit av det slag som används för gräddning av pizza eller bröd, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 6911 10 00, ex 6912 00 21, ex 6912 00 23, ex 6912 00 25 och ex 6912 00 29 (Taric-nummer 6911100090, 6912002111, 6912002191, 6912002310, 6912002510 och 6912002910), med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad den berörda produkten).

(37)

Bords- och köksartiklar av keramiskt material kan vara tillverkade av porslin (inklusive benporslin), vanligt lergods, stengods, fajans eller fint lergods eller andra material. Den keramiska slutprodukten beror på typen och sammansättningen av de viktigaste råvarorna som används, som lera, kaolin, fältspat och kvarts.

(38)

Bords- och köksartiklar av keramiskt material saluförs i en stor mängd olika former som har utvecklats med tiden. De används på en mängd olika platser, såsom hushåll, hotell, restauranger och vårdinrättningar, och är främst avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

(39)

Såsom fastställdes under den ursprungliga undersökningen har bords- och köksartiklar av keramiskt material som tillverkas och säljs av unionsindustrin i unionen, bords- och köksartiklar av keramiskt material som tillverkas och säljs på Kinas hemmamarknad och bords- och köksartiklar av keramiskt material som importeras till unionen från Kina samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma slutanvändningsområde. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(40)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt dumpning från Kina.

(41)

Enligt uppgifter från Eurostat exporterade Kina under översynsperioden 376 421 ton bords- och köksartiklar av keramiskt material till unionen till ett totalt värde på 671 978 000 euro. Under samma period uppgick den deklarerade exportvolymen och värdet för de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna till 292 866 ton och 484 020 950 euro, vilket motsvarar 78 % respektive 72 %. I en splittrad bransch som bords- och köksartiklar av keramiskt material kan detta anses vara en hög grad av samarbetsvilja.

(42)

En av de fyra grupperna i urvalet drog sig dock tillbaka från samarbetet utan att besvara frågeformuläret och en annan grupps svar på frågeformuläret hade så stora brister att kommissionen inte kunde inhämta alla uppgifter den ansåg vara nödvändiga. En tredje grupp beslutade dessutom att dra sig tillbaka från samarbetet under kontrollbesöket (22). Under kontrollen av denna grupp fann kommissionen att de uppgifter som lämnats i frågeformuläret inte kunde kontrolleras på ett tillfredsställande sätt på grund av att det saknades underliggande bevisning. Företaget kunde i synnerhet inte tillhandahålla dokumentation som visade dess produktionskapacitet och leverans av råvaror/slutprodukter under översynsperioden. Vissa elektroniska handlingar, såsom inköpsorder och köpekontrakt i samband med råvarutransaktioner under översynsperioden fanns inte heller tillgängliga i företagets lokaler. För minst en transaktion överensstämde inte heller den dokumentation som tillhandahållits med den kontrollerade information/dokumentation som kommissionen hade fått från företagets leverantör. Alla dessa undersökningsresultat bekräftar således slutsatsen att uppgifterna inte var tillförlitliga och att en del av tillverkningen och ursprunget till EU:s exportförsäljning under översynsperioden var felaktig.

(43)

Tre av de fyra grupperna i urvalet samarbetade följaktligen inte i undersökningen trots att de från början gått med på att göra det. Kommissionen informerade de berörda företagen samt Kinas myndigheter (23) om att den i enlighet med artikel 18 i grundförordningen kan fatta sina avgöranden om fortsatt och/eller återkommande dumpning på grundval av tillgängliga uppgifter.

(44)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel.

(45)

Följande anges dock i artikel 2.6a a i grundförordningen: ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och ”ska omfatta ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst”.

(46)

Såsom förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(47)

Följande anges i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(48)

I enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen ska vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a hänsyn bland annat tas till den icke-uttömmande förteckning över faktorer som anges i den föregående bestämmelsen. I enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen bör vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av dessa aspekter för priser och kostnader i den berörda produktens exportland. Eftersom denna förteckning inte är fullständig behöver inte alla aspekter beaktas för att dra en slutsats om förekomsten av betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas för att påvisa förekomsten av en eller flera aspekter i förteckningen. Slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock dras på grundval av all tillgänglig bevisning. I den övergripande bedömningen avseende förekomsten av snedvridningar kan även förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet beaktas, särskilt med tanke på att begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”, som finns inskrivet i den kinesiska konstitutionen, och hela rättssystemet ger regeringen betydande befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sätt som gör att priser och kostnader inte är resultatet av fri utveckling av marknadskrafterna.

(49)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn.”

(50)

I detta avseende har kommissionen tidigare utarbetat ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar med titeln Significant Distortions in the Economy of the People's Republic of China for the Purposes of Trade Defence Investigations (nedan kallad rapporten). Rapporten visar att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av många centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (exempelvis keramiksektorn). Rapporten infogades i undersökningsakten i det inledande skedet. Begäran innehåller även relevant bevisning som kompletterar rapporten.

(51)

I sin begäran instämmer sökanden i påståendena om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b, och kompletterar rapporten.

(52)

För det första hänvisar sökanden i avsnitt 3B.i i begäran till förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, vilket fastställs i rapporten. Sökanden kompletterade därefter den informationen i ett separat dokument som bifogas begäran (nedan kallat ThinkDesk-rapporten) (24).

(53)

Sökanden grundade sitt påstående om förekomsten av snedvridningar i samband med produktionsfaktorer på ovanstående dokument. Sökanden påstod även att det fanns kopplingar mellan kinesiska beslutsfattare och styrelser för företag som tillverkar bords- och köksartiklar av keramiskt material, och hävdade att dessa kopplingar var ”relativt omfattande”.

(54)

I begäran ger sökanden dessutom exempel på betydande statligt stöd till tillverkare av bords- och köksartiklar av keramiskt material under de senaste åren. I ThinkDesk-rapporten betonas de finansiella ersättningar och stödåtgärder som de kinesiska myndigheterna beviljar keramiksektorn. I den ovannämnda rapporten anges dessutom att politiska åtgärder vidtas för att främja innovativ kapacitet och teknisk uppgradering inom keramiksektorn. I detta sammanhang nämns vissa ekonomiska stödåtgärder som beviljas av myndigheter på alla administrativa nivåer (25).

(55)

Bland andra stödåtgärder påvisade sökanden förekomsten av statligt stöd till export i form av momsrabatter eller exportkreditförsäkringar via det statsägda China Export & Credit Insurance Corporation (Sinosure), som de kinesiska keramiktillverkarna har gynnats av (26). ThinkDesk-rapporten visar dessutom att keramikindustrins relevans för de lokala ekonomierna har lett till ett starkt ekonomiskt och icke-ekonomiskt stöd från de lokala myndigheterna (27). Företagen har dessutom fått ekonomiskt stöd i samband med kommersialisering, patent och varumärken (28).

(56)

Sökandena hänvisade till rapporten och till ThinkDesk-rapporten för att hävda att staten för närvarande spelar en dominerande roll i den kinesiska ekonomin, och konstaterade att sektorn bords- och köksartiklar av keramiskt material är föremål för betydande marknadssnedvridningar.

(57)

Kommissionen undersökte om det var lämpligt eller ej att använda inhemska priser och kostnader i Kina på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet, inbegripet bevisningen i rapporten, som bygger på allmänt tillgängliga källor. Analysen omfattade en undersökning av det betydliga statliga ingripandet i den kinesiska ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för den produkt som översynen gäller.

(58)

Enligt avsnitt 5.2.2 i tillkännagivandet om inledande och i enlighet med artikel 2.6a c i grundförordningen uppmanades alla berörda parter att motbevisa, yttra sig om eller komplettera bevisningen i undersökningsakten vid inledandet för att bevisa förekomsten av betydande snedvridningar. Ingen av de exporterande tillverkarna utnyttjade denna möjlighet. I frågeformuläret till de exporterande tillverkarna uppmanades dessa dessutom särskilt att framställa krav och lägga fram bevisning om de ansåg att en del eller alla deras kostnader inte påverkades av betydande snedvridningar. En exporterande tillverkare hävdade att hans råvarukostnader inte var snedvridna. Trots en uttrycklig begäran före kontrollen lämnade tillverkaren dock ingen bevisning på plats. Såsom förklaras i skäl 42 beslutade denna tillverkare till och med att sluta att samarbeta helt och hållet.

(59)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade CCCLA att WTO:s antidumpningsavtal inte innehåller några bestämmelser om det administrativa besväret att kommentera landsrapporter. Kommissionen konstaterade att detta påstående har samband med CCCLA:s ståndpunkt om överensstämmelsen hos WTO:s nya metod, som behandlas i skälen 126 och 127. Påståendet avvisades därför.

(60)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade CCCLA även att de kinesiska exporterande tillverkarna aldrig hade fått någon meningsfull möjlighet att visa att de inte hade påverkats individuellt av de betydande snedvridningar som nämns i rapporten och i ThinkDesk-rapporten. CCCLA hävdade dessutom att enligt EU:s nya antidumpningsmetod (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2321 av den 12 december 2017), har enskilda exportörer inte längre möjlighet att visa att de bör behandlas separat från den påstådda landsomfattande situationen, till skillnad från den metod som var tillämplig på Kina enligt artikel 2.7 i den föregående versionen av grundförordningen, enligt vilken enskilda exportörer kunde bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallad marknadsekonomisk status) om de kunde visa detta. CCCLA hävdade därför att kommissionen hade överträtt principerna om god förvaltning, rättvis rättegång och rätten till försvar i fråga om alla kinesiska exportörer och att kommissionen därmed hade överträtt artikel 41 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

(61)

Kommissionen erinrar om att principen om god förvaltning, när den utgör ett uttryck för en specifik rättighet, såsom rätten att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid enligt artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, måste betraktas som en bestämmelse i EU-rätten vars syfte är att ge enskilda individer rättigheter. Enligt rättspraxis har principen om god förvaltning inte i sig till syfte att ge rättigheter åt enskilda, utom i de fall då den ger uttryck för vissa särskilda rättigheter (29). I detta avseende påpekar kommissionen att samtliga parter, tvärtemot vad CCCLA hävdar, under undersökningen vid giltighetstidens utgång hade möjlighet att kommentera förekomsten av betydande snedvridningar, sambandet till den berörda produkten och hur detta påverkat deras verksamhet. De exporterande tillverkarna kunde ha besvarat avsnitt F-5 i frågeformuläret. En exporterande tillverkare kunde ha försökt anföra bevisning till stöd för sitt påstående att hans råvarukostnader inte var snedvridna. Såsom anges i skäl 58 valde ingen av parterna att göra detta. Dessa berörda parter kan därför inte åberopa principen om god förvaltning enligt artikel 41 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna för sitt påstående angående förekomst av betydande snedvridningar i samband med de berörda exporterande tillverkarna. Teoretiska argument som grundar sig på abstrakta jämförelser mellan olika versioner av antidumpningslagstiftningen är inte heller relevanta i samband med artikel 41 i stadgan, eftersom kommissionen har en rättslig skyldighet att följa den gällande lagstiftningen. Kommissionen påpekar dessutom att enligt artikel 2.6a a andra stycket tredje strecksatsen i grundförordningen kan exportörers inhemska kostnader användas för att konstruera normalvärdet, ”men endast i den mån som det har slagits fast att de inte är snedvridna, på grundval av tillförlitliga och lämpliga bevis”. Detta innebär att en exporterande tillverkares enskilda situation kan beaktas om detta krav är uppfyllt, så att exportörens egna kostnader används för fastställande av normalvärdet. I alla händelser erinrar kommissionen om att CCCLA inte kan åberopa en processuell rättighet som inte påverkar den personligen och negativt, vilket i sin tur innebär att CCCLA inte kan göra gällande att en viss rättighet har överträtts som är personlig för dess medlemmar.

(62)

Kommissionen avvisade således påståendet om en överträdelse av artikel 41 i stadgan.

(63)

Kinas ekonomiska system grundas på begreppet socialistisk marknadsekonomi. Detta begrepp finns inskrivet i den kinesiska konstitutionen och avgör den ekonomiska styrningen av Kina. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin”, och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (30). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör betydande statligt ingripande i ekonomin, utan att staten i själva verket uttryckligen har i uppdrag att göra sådana ingripanden. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar. Den kinesiska egendomslagen är ett utmärkt exempel på detta: den hänvisar till det primära stadiet i socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras, eftersom lagen tillåter dem att utvecklas vid sidan av statligt ägande (31).

(64)

Enligt den kinesiska lagstiftningen utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistparti. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättslig, institutionell, personlig), och bildar en superstruktur där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Genom en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 gavs det kinesiska kommunistpartiets ledande roll en ännu mer framträdande plats genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen ”[d]et socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina” infogades en ny andra mening, som lyder som följer: ”[d]et främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap” (32). Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets obestridda och alltmer ökande kontroll över Kinas ekonomiska system. Detta ledarskap och denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går mycket längre än vad som är brukligt i andra länder, där regeringarna utövar allmän makroekonomisk kontroll inom vilken de fria marknadskrafterna får spela.

(65)

Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik och strävar efter mål som sammanfaller med den politiska dagordning som fastställs av det kinesiska kommunistpartiet, i stället för att avspegla de ekonomiska förhållandena på en fri marknad (33). De kinesiska myndigheterna tillämpar interventionistiska verktyg av många olika slag, bland annat systemet för industriell planering, finanssystemet samt lagstiftning.

(66)

För det första, och när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, styrs den kinesiska ekonomin av ett komplext system av industriell planering, som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de tillämpas på alla myndighetsnivåer. Planerna på provinsiell nivå är detaljerade, medan de nationella planerna innehåller bredare mål. Planerna anger också de hjälpmedel som ska användas för att stödja de relevanta industrierna/sektorerna samt tidsramar för uppnåendet av målen. Vissa planer innehåller fortfarande uttryckliga produktionsmål, eftersom detta var ett vanligt förekommande inslag under tidigare planeringsperioder. Enligt planerna väljs individuella industrisektorer och/eller projekt (positiva eller negativa) ut som prioriteringar i linje med regeringens prioriteringar, och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste effektivt anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Detta beror inte bara på att planerna är bindande, utan även på att de berörda kinesiska myndigheterna på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, vilket innebär att de förmår de ekonomiska aktörerna att uppfylla de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt 3.2.2.5) (34).

(67)

För det andra, och vad gäller fördelningen av finansiella resurser, domineras Kinas finansiella system av de statsägda affärsbankerna. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolicy måste de anpassa sig till regeringens industripolitiska mål i stället för att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt 3.2.2.8) (35). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktiemarknader, obligationsmarknader, marknaden för riskkapital osv. Även de andra delarna av finanssektorn utöver banksektorn är institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från staten och kommunistpartiet (36).

(68)

För det tredje, och när det gäller lagstiftningen, ingriper staten i ekonomin på en rad olika sätt. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel ofta för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. Den tillämpliga lagstiftningen föreskriver uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs dock inte, vilket ger de beslutande organen en bred marginal för egna bedömningar (37). På investeringsområdet har den kinesiska regeringen likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över vad både statliga och privata investeringar ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg för myndigheterna för att stödja politiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll av nyckelsektorer eller stödja den inhemska industrin (38).

(69)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som möjliggör och uppmuntrar statliga ingripanden av många olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (39).

(70)

I Kina utgör företag som ägs av eller drivs under kontroll och/eller politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(71)

När det gäller statligt ägande är det med tanke på att den kinesiska industrin för bords- och köksartiklar av keramiskt material är mycket splittrad svårt att dra några allmänna slutsatser om branschens ägarförhållanden. I sökandens begäran analyseras nio angivna företag som är förhållandevis stora tillverkare av bords- och köksartiklar av keramiskt material och exporterar en betydande del av sin produktion. Enligt sökanden hade staten vid tidpunkten för analysen en andel på upp till 5 % i åtta av dessa nio företag, medan ett antal statsägda enheter hade en samlad andel på nästan 50 % i det nionde företaget (40). Andelen statligt kapital i andra ledande företag som tillverkar bords- och köksartiklar av keramiskt material (41) sträcker sig från 46,5 % i Jiangsu Gaochun, (42) över 30,34 % i Jingdezhen Redleaf Ceramics, (43) till 33 % i Sanyuan Ceramics (44). Kommissionen förfogar inte över siffror för de andra kinesiska företagen i branschen. Bevisningen i ärendehandlingarna stöder därför inte en slutsats om betydande statligt ägande inom industrin för bords- och köksartiklar av keramiskt material.

(72)

Vad beträffar statlig kontroll har regeringen och kommunistpartiet strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över företagen. Staten (och i många avseenden även det kinesiska kommunistpartiet) utformar och övervakar inte bara genomförandet av de enskilda företagens allmänna ekonomiska policyer, utan hävdar dessutom sin rätt att delta i deras operativa beslutsfattande. De faktorer som visar på förekomsten av statlig kontroll över företag i sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material beskrivs närmare i avsnitt 3.2.2.4.

(73)

Statens politiska styrning och överinseende inom keramiksektorn analyseras i avsnitten 3.2.2.4 och 3.2.2.5. Till följd av statens omfattande kontroll och ingripanden i keramiksektorn enligt beskrivningen nedan, förhindras även privatägda tillverkare av bords- och köksartiklar av keramiskt material att verka under marknadsförhållanden.

(74)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att marknaden för bords- och köksartiklar av keramiskt material i Kina till betydande del försörjs av företag som är föremål för kontroll eller politisk styrning och överinseende av den kinesiska regeringen.

(75)

Den kinesiska staten är i stånd att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen. Kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en viktig kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en kommunistpartipolitisk organisation upprättas i varje företag (med minst tre medlemmar i kommunistpartiet enligt partiets stadgar (45)), och företaget ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Sedan åtminstone 2016 har kommunistpartiet dock förstärkt sina krav på att kontrollera affärsbeslut i statsägda företag som en politisk princip. Det kinesiska kommunistpartiet uppges också utöva press på privata företag att sätta ”patriotism” i första rummet och rätta sig efter partidisciplinen (46). År 2017 rapporterades att det fanns particeller i 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen, och att pressen ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom sina respektive företag. (47) Dessa regler är allmänt tillämpliga i den kinesiska ekonomin, inklusive sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material. Det fastställs således att dessa regler även är tillämpliga på tillverkare av bords- och köksartiklar av keramiskt material samt leverantörerna av deras insatsvaror.

(76)

Den kinesiska sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material kännetecknas särskilt av nära kopplingar mellan företagens beslutsprocesser och staten, i synnerhet kommunistpartiet. ThinkDesk-rapporten innehåller namn på personer som innehar ledande befattningar i sex av dessa företag, samtidigt som de tidigare har utövat eller utövar statliga eller offentliga funktioner (48). På grundval av andra källor fastställde kommissionen att i fråga om tre av dessa ledande tillverkare av bords- och köksartiklar av keramiskt material, nämligen styrelseordföranden och den verkställande direktören för företaget Guangdong Songfa Ceramics Co., Ltd., som ingår i urvalet och är en av de största exportörerna på unionsmarknaden, tjänstgjorde som delegat vid Kinas elfte nationella folkkongress (49), och var ledamot av den tolfte folkkongressen i Guangdong-provinsen (50), ordföranden för ett annat angivet Guangdong-företag – Great Wall of Cultural Group Holding Co., Ltd. – innehade befattningen som delegat vid den tolfte folkkongressen i Guangdong-provinsen (51), ordföranden för det angivna företaget Guangdong Sitong Group Co., Ltd., var även ledamot av Chaozhous kommunala kommitté vid folkkonferensen för politiskt samråd (52), och samma företags vice ordförande och verkställande direktör innehade samtidigt befattningen som ledamot av den ständiga kommittén vid den trettonde folkkongressen i Chaozhou (53). Kommissionen fastställde dessutom att alla kandidaterna till valet 2018 av icke-oberoende ledamöter av styrelsen för Songfa Ceramics Co., Ltd., var medlemmar i det kinesiska kommunistpartiet (54).

(77)

I fråga om Songfa Ceramics konstaterade kommissionen även att företaget 2017 och 2018 mottog finansiella överföringar som i dess räkenskaper benämndes som ”bidrag till utgifter för partimedlemmars verksamhet i samband med de två nya organisationstyperna” (55). Begreppet ”de två nya organisationstyperna” definierar en statlig politik som syftar till att skapa gräsrotsorganisationer (huvudsakligen particeller) i aktiebolag och i ”sociala organisationer” (56). Oavsett beloppen för de finansiella överföringarna till Songfa utgör blotta existensen av dessa överföringar ett bevis på den nära kopplingen mellan företag som tillverkar bords- och köksartiklar av keramiskt material och det kinesiska kommunistpartiet, och det faktum att partiet bedriver verksamhet inom företaget.

(78)

Statens närvaro och ingripande i finansmarknaderna (se även avsnitt 3.2.2.8) och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har en ytterligare snedvridande effekt på marknaden (57).

(79)

På grundval av alla ovanstående överväganden drog kommissionen slutsatsen att statens närvaro i företag inom sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material och även inom finanssektorn och sektorn för insatsvaror, i kombination med det ramverk som beskrivs i avsnitt 3.2.2.3 och följande avsnitt, gör det möjligt för den kinesiska regeringen att påverka priser och kostnader.

(80)

Styrningen av den kinesiska ekonomin avgörs i avsevärd utsträckning av ett komplicerat planeringssystem som fastställer prioriteringar och föreskriver de mål som de centrala och lokala myndigheterna ska inrikta sig på. Planerna finns på alla myndighetsnivåer och täcker praktiskt taget alla ekonomiska sektorer. De mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som regeringen har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (58).

(81)

Den kinesiska keramiksektorn, inbegripet tillverkning av keramiska konsumentvaror, såsom bords- och köksartiklar av keramiskt material, är en arbetsintensiv sektor som har ett traditionellt värde i Kina. Därför har den kinesiska staten nära övervakat, styrt och lett sektorns utveckling genom ett antal planeringsdokument (59). Tillverkningen av bords- och köksartiklar av keramiskt material styrs av det kinesiska regelverket för lätta industrier via ett övergripande instrument i form av den trettonde utvecklingsplanen för lätta industrier 2016–2020. I planen anges i synnerhet att den för samtliga sektorer som omfattas (därför även sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material) genomför andan i de beslut som fattas vid det kinesiska kommunistpartiets nationalkongress och vid ett antal av den 18:e partikongressens plenarsammanträden. Planen innehåller många bestämmelser för de sektorer som omfattas (inklusive sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material) om styrning av tillgång och efterfrågan, företagens struktur och organisation, styrning av värdekedjan, exportmönster samt produktions- och investeringsplanering. I planen fastställs ett tillväxtmål på 6–7 % för mervärdet i de berörda sektorerna. Den innehåller även ett antal stödåtgärder, som särskilt syftar till att hjälpa företag inom den lätta industrin att bli internationellt konkurrenskraftiga (60). För keramiksektorn innehåller planen mycket detaljerade bestämmelser om produktutveckling. I fråga om bland annat sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material föreskriver staten följande: ”Sektorn ska utvecklas när det gäller prioriterade resurssnåla produkter, såsom högvärdigt benporslin och porslin med en hög halt av kvarts och fältspat samt miljövänliga keramiska produkter för hushållsändamål utan upplösning av tungmetaller. Företagens innovationskapacitet inom produktion och design ska stärkas. Produkternas mervärde ska ökas. Arvet och utvecklingen av traditionella tekniker inom konstkeramik ska stärkas. Sektorn ska utvecklas inom prioriterade konstnärliga finkeramiska produkter. Den ska utvecklas inom prioriterade ultrafina keramiska material med hög renhet och utomordentlig prestanda, såsom produkter med hög hållfasthet, hög motståndskraft, värmebeständiga och korrosionsbeständiga produkter, produkter som är beständiga mot termiska chockeffekter och smält metall osv., keramiska material med hög värmeöverföringsprestanda, nya keramiska membranmaterial med hög prestanda samt keramiska material av hög kvalitet för hushållsändamål.” (61) Planen innehåller även bestämmelser om företagens exportverksamheter: ”[…] Aktivt erövra nya marknader och tillväxtmarknader, såsom Mellanöstern, Ryssland, Afrika, Europa, Sydostasien, Västasien, Sydamerika, Centralamerika osv.””Stärka samarbetet om internationell produktionskapacitet, hjälpa märkesföretag att ’nå ut’ [till utländska marknader], inrätta logistik- och distributionscentrum på stora försäljningsmarknader […].” (62) Som en av åtgärderna för att genomföra de ovannämnda målen föreskriver planen kinesiska instrument för att hantera marknadsinträdet – särskilt lagstiftning som begränsar investeringar inom vissa sektorer: ”Statsrådet ska, i form av en förteckning, tydligt ange de industrier, områden och företagssektorer där investeringar är förbjudna eller begränsade.” I planen anger staten dessutom ett antal stödåtgärder som kommer att finnas tillgängliga för att stödja de berörda sektorerna (således även för tillverkning av bords- och köksartiklar av keramiskt material), bland annat innovationsfonder, förmånliga lån, exportincitament, finansiella överföringar, skattelättnader, kostnadslättnader för markanvändning och ordningar för stabilisering av sysselsättningen. Bevisningen i ärendehandlingarna från sökandens begäran och årsrapporterna för flera företag som tillverkar bords- och köksartiklar av keramiskt material, innehåller exempel på dessa stödåtgärder (63).

(82)

Den kinesiska regeringen utövar inte bara inflytande inom sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material genom den centrala plan som beskrivs ovan, utan även via en fullständig uppsättning av toppstyrda planeringsdokument som utfärdas på alla nivåer – från nationell till kommunal nivå. Ett tydligt exempel är Guangdong-provinsen, som hyser det största antalet samarbetsvilliga exporterande tillverkare i denna undersökning och har den största tillverkningen av keramikvaror i Kina (64). I den provinsen har sektorn styrts av en regional plan under åren 2016–2018 – handlingsplanen för omställning och teknikuppgradering av keramikindustrin i Guangdong (nedan kallad Guangdong-handlingsplanen) (65). Enligt de centrala planeringsdokumenten är ett av Guangdong-handlingsplanens huvudmål ”en kontinuerlig optimering av industristrukturerna [genom] en betydlig ökning av andelen […] produkter med högt mervärde, genom att bygga minst två nationella demonstrationsanläggningar för en ny industrialiseringsmodell, genom att minst främja två industrikluster på över 50 miljarder yuan renminbin (RMB), 1–2 företag (grupper) med årliga huvudsakliga kommersiella intäkter på över 10 miljarder yuan renminbin och 40 företag med årliga huvudsakliga kommersiella intäkter på över 1 miljard yuan renminbin.” (66) Enligt handlingsplanen ska ”nivån av industriutveckling” ökas, bland annat genom att ”optimera industrikluster, ytterligare påskynda anläggandet av keramiska produktionsbaser såsom Foshan, Chaozhou, Meizhou och Qingyuan”, genom att ”utvidga industrins värdekedja och aktivt integrera den i den globala keramikindustrins värdekedja”, [och] ”aktivt delta i internationella utbyten och samarbeten genom att fullständigt utnyttja två typer av resurser (67) och två typer av marknader (68), genomföra den utåtriktade strategin och förbättra industrins internationella konkurrenskraft.” (69) Guangdong-handlingsplanen följer linjerna i den centrala trettonde femårsplanen för lätta industrier och innehåller särskilt riktad vägledning för produktutveckling som ska följas av keramiktillverkarna i Guangdong: ”Vad gäller (konstnärlig) hushållskeramik: utveckla avancerade och kompletta produktuppsättningar, hushållskeramik som omvandlas till konstvaror och konstnärliga keramikprodukter som omvandlas till hushållsprodukter, gemensamt utveckla material såsom glaskeramik, förstärkt porslin, benporslin, magnesiumporslin, porslin med hög halt av kvarts, högvärdig emalj osv., utveckla vackra glasyrfärger.” (70) Handlingsplanen föreskriver dessutom en särskild ansvarsfördelning för genomförandet av bestämmelserna. Uppgifterna fördelas enligt följande: Provinsens kommission för ekonomi och informationsteknik ska ”ansvara för samordning av och vägledning i omställningen och uppgraderingen av keramikindustrin i hela provinsen”. Provinsens miljöskyddsavdelning ska ”övervaka och vägleda de lokala miljöskyddsmyndigheterna, som enligt lagen ska genomföra och godkänna miljöskyddsbedömningar, utfärda miljögodkännanden och miljöskyddstillstånd, bedriva daglig miljöövervakning samt förvalta keramikindustrins projekt”. Provinsens avdelningar för mark och resurser, finansiering, beskattning och elkraft ska ”fullgöra sina uppgifter för att säkerställa att relevanta politiska åtgärder genomförs korrekt”. Varje stads behöriga myndigheter för ekonomi och informationsteknik ska ”säkerställa nära samordning av och samarbete mellan de berörda avdelningarna samt gemensam förvaltning, för att se till att viktiga företags omställnings- och uppgraderingsprojekt snabbt inrättas enligt det planerade schemat”. (71)

(83)

Såsom åskådliggörs i det föregående skälet i fallet med Guangdong-provinsen går förvaltningen av keramikindustrin ned till en mycket lokal nivå: Som ett exempel är även tillverkare av keramikvaror i staden Chaozhou – en av de viktigaste anläggningarna för keramikproduktion (72) (som också nämns i Guangdong-handlingsplanen) – också skyldiga att följa en lokal sektorsplan: staden Chaozhous färdplan och handlingsplan för omställning och teknisk uppgradering av keramiksektorn (73) (nedan kallad Chaozhou-handlingsplanen), som i sin tur till punkt och pricka följer en allmän industriplan för staden (den trettonde femårsplanen för staden Chaozhous ekonomiska och sociala utveckling) (74). Chaozhou-handlingsplanen innehåller i synnerhet särskilda anvisningar om vad staden ska uppnå när det gäller industrins struktur och produktion. Målen är bland annat att staden ska hysa minst fem tillverkare med ett årligt produktionsvärde på över 500 miljoner yuan renminbin eller minst tio företag som blir börsnoterade (med stöd av särskilda statliga åtgärder (75)) senast 2018. Chaozhou-handlingsplanen reglerar också stadens mål när det gäller produktstrukturen: i slutet av planeringsperioden måste åtminstone 10 % av de stora företagen använda avancerad teknik, medan andelen nya produkter måste utgöra minst 10 % av omsättningen (76).

(84)

Chaozhou är inte den enda staden där företagens verksamhet är föremål för statlig planering: keramiktillverkare i staden Foshan, ett annat stort keramiktillverkningscentrum som nämns i Guangdong-handlingsplanen, omfattas av Foshans kommunala plan för utveckling av en modern keramikindustri 2010–2020 (nedan kallad Foshan-planen) (77). Enligt Foshan-planen ska den lokala industrin omformas ”i enlighet med vissa principer: stöd till ett stort antal företag, omställning och uppgradering av vissa företag samt omställning och nedläggning av ett antal företag för att säkerställa en gradvis omställning av den nuvarande keramikindustrin från en industri i de lägre segmenten till en industri i de högre segmenten” (78). Foshan-planen ställer upp gradvisa kvantitativa och kvalitativa resultatmål för lokala företag: Senast 2012 – ”upprätthålla industrins stadiga utveckling och måttliga tillväxt för att nå 72 miljarder yuan renminbin, säkerställa att det finns tio företag vars årliga produktionsvärde överskrider 1 miljard yuan renminbin, industrier för keramik i det övre segmentet för byggindustrin, konstkeramik, sanitetsporslin, keramik för särskilda ändamål och kreativ keramik ska gradvis utvecklas”. Senast 2015 – ”upprätthålla industrins stadiga utveckling och måttliga tillväxt för att nå 80 miljarder yuan renminbin, säkerställa att det finns två företag vars årliga produktionsvärde överskrider 2 miljarder yuan renminbin och 15 företag vars årliga produktionsvärde överskrider 1 miljard yuan renminbin, [och] den relativa andelen av industrier för keramik i det övre segmentet för byggändamål, konstkeramik, sanitetsporslin, keramik för särskilda ändamål och kreativ keramik av den totala keramikindustrin ska öka betydligt”, på medellång till lång sikt (2016–2020), i linje med Foshan-planen: ”Produktionsvolymen ska upprätthålla Kinas ledande ställning i keramikindustrin och utgöra en stor andel av världens keramikindustri [samtidigt som] indikatorer såsom keramikindustrins övergripande produktionsvärde och volym, vinst, FoU-utgifter, övergripande ekonomiskt innehåll osv. ska nå en förhållandevis hög nivå, för att säkerställa att Foshan verkligen blir världens ’keramikhuvudstad’.” (79)

(85)

Kommissionen ansåg att den ovanstående bevisningen i fråga om sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material var tillräcklig för att fastställa att statlig politik eller statliga åtgärder påverkar de fria marknadskrafterna inom keramiksektorn.

(86)

När det gäller råvarurelaterade snedvridningar hävdade CCCLA att det inte förekom några snedvridningar av de råvaror som används i tillverkningen av den produkt som översynen gäller. CCCLA lämnade ingen bevisning för att styrka sitt påstående. Kommissionen konstaterar att den visserligen inte var skyldig att analysera de råvaror som används i tillverkningen av den produkt som översynen gäller för att fastställa att statlig politik påverkar de fria marknadskrafterna inom sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material, men fann ett överväldigande antal statliga policydokument och åtgärder som kan påverka de fria marknadskrafterna på marknaden för de råvaror som används i tillverkningen av bords- och köksartiklar av keramiskt material.

(87)

Vad gäller kvarts (HS-nummer 250510), som används allmänt av keramikindustrin i Kina, anges pulveriserad kvarts i den omfattande Jiangxi-planen (80) för mineralresurser 2016–2020 (81) som en av de mineraler som är föremål för statlig politisk förvaltning och som omfattas av åtgärder för ökad försörjningstrygghet och försörjningskapacitet (82). Kvartspulver är även en av de mineraler som ingår i statens kvantitativa regleringsmekanism för utveckling och utnyttjande, med åtgärder för att främja gruvverksamhet och utveckling (83). Kvartssand för keramik nämns likaså i den trettonde nationella femårsplanen för mineralresurser 2016–2020 (84), som en av de mineraler som omfattas av kriterier för minimistorlek för öppnande av gruvor (85).

(88)

Vad beträffar bentonit (HS-nummer 250810), som är en annan råvara som används i vissa processer för tillverkning av bords- och köksartiklar av keramiskt material, anges den i Jiangxis omfattande plan för mineralresurser (se ovan) som en av de mineraler där utvecklingen och prospekteringen bör påskyndas ”så att resursfördelen så snart som möjligt omvandlas till en ekonomisk fördel” (86).

(89)

I fråga om pigment (HS-nummer 320710), som allmänt används i tillverkningen av bords- och köksartiklar av keramiskt material, ingår de i utvecklingsplanen för industri-, teknik- och innovationskapacitet (2016–2020) (87) som en av de prioriterade utvecklingsområdena inom den petrokemiska och kemiska industrin. I planen föreskriver staten att ”en stabil produktion på omkring 1 000 ton ftalocyaninpigment, heterocykliska organiska pigment och andra typer av organiska pigment ska säkerställas” (88).

(90)

När det gäller gips (HS-nummer 252010) nämns denna råvara i den trettonde nationella femårsplanen för mineralresurser (se ovan) som en av de mineraler som omfattas av kriterier för minimistorlek för öppnande av gruvor (89).

(91)

Kaolin (HS-nummer 2507), som är en av de viktigaste råvarorna för tillverkning av bords- och köksartiklar av keramiskt material, omfattas av flera regionala och lokala planeringsdokument om förvaltning av utvinning och produktion. Guangxi-provinsens (90) plan för mineralresurser (2016–2020) (91) innehåller bestämmelser om en resurs- och industribas i Hepu Kaolin, vilket innebär att ”expandera utvinningen av Hepus kaolinjord, förbättra kapaciteten och nivån för djupbehandling av kaolin och fokusera på utvecklingen av keramik för byggändamål, sanitärt porslin, hushålls- och konstkeramik och kaolinindustrin för papper och färg samt öka mineralprodukters mervärde. Senast 2020 bilda 8–10 viktiga företag för djupbehandling av kaolin och göra Hepuområdet till en central produktionsbas för kaolin på landsomfattande nivå.” (92) Planen innehåller även bestämmelser för att skapa strukturer och kapacitet för industriell utvinning, bland annat när det gäller kaolinförsörjning: ”I enlighet med de ekonomiska och sociala utvecklingsbehoven ska vi kraftfullt främja utvecklingen av särskilda egenskaper, fördelar och framväxande mineralresursindustrier. Genom att fokusera på mineraler som […], kaolin, […] ska vi genom att ta hänsyn till resursförhållandena i områden med stark miljömässig bärkraft och med hjälp av omfattande stödinfrastruktur, främja anläggandet av marknadsmässigt konkurrenskraftiga stora och medelstora gruvor, säkerställa en effektiv industrikoncentration och påskynda utvecklingen för att förbättra försörjningskapaciteten, gruvverksamheten och användningsnivån av viktiga mineraler.” (93) I planen regleras dessutom den lägsta tillåtna produktionskapaciteten för gruvföretag genom att lägsta gruvvolymer fastställs per företagskategori, inklusive för kaolinproduktion (94).

(92)

Marknaden för kaolinproduktion omfattas även av Guangdong-provinsens plan för mineralresurser (2016–2020) (95), som är särskilt viktig eftersom Guangdong-provinsen är central för keramiktillverkningen (se skäl 82). På liknande sätt som den ovannämnda planen för Guangxi-provinsen innehåller Guangdong-planen ett stort antal bestämmelser om förvaltning och planering av utvinning och produktion av mineraler, även kaolin. Bland planens vägledande koncept anges i synnerhet följande: ”(…) påskynda strategiska åtgärder för att säkerställa ett genombrott i mineralprospekteringen, förbättra resursprospekteringen, gruvverksamheten och skyddsåtgärderna” samt ”ytterligare främja strukturreformer på utbudssidan” (96).

(93)

I likhet med tillverkning av bords- och köksartiklar av keramiskt material omfattar planeringsdokumenten för kaolin den berörda provinsen ned till kommunal nivå. Som ett exempel har staden Beihai i Guangxi-provinsen (se ovan) en egen plan för förvaltning av mineralresurser (97), med bestämmelser om utvinning och produktion av kaolin. Planen innehåller följande mål för stadens gruvverksamhet, produktion och användning i fråga om mineralresurser. ”Senast 2020 säkerställa en stabil ekonomisk utveckling av hela stadens gruvindustri, se till att mineralindustrin når upp till 450 miljoner yuan renminbin i produktionsvärde och till en mineralproduktionsvolym på 9 miljoner ton” samt följande industrimål, som även omfattar kaolin och kvartssand: ”På grundval av den befintliga gruvkapaciteten, fokusera på utvinning och användning av kaolin och kvartssand som ska användas för glas [och] inrätta Guangxis största bas för bearbetning, import och export av kaolin (keramisk jord), kvartssand med hög renhetsgrad och andra mineraliska produkter som inte innehåller järn samt den största keramiktillverkningsbasen och den största cementproduktionsbasen.” (98) Planen innehåller även mål för 2025, inklusive användnings- och produktionsökningar: ”Starkt utveckla utvinning av icke-järnmetaller och användning av byggnadsmaterial, fokusera på utvecklingen av djupbehandlingsindustrier, såsom kaolin, kvartssand som ska användas för glas osv., sträva efter att säkerställa att mineralindustrin svarar för 600 miljoner yuan renminbin i produktionsvärde senast 2025 […], effektivt och avsevärt utöka och industrialisera gruvverksamheten, avsevärt öka den ekonomiska och intensiva användningen av mineralresurser.” Planen innehåller också ett tydligt mål för de lokala myndigheterna, nämligen att ”uppnå en omfattande förvaltning av mineralindustrin”. (99) En av de faktorer som en sådan förvaltningspolitik bygger på är reglering av den lokala industrins struktur och produktion: ”Fastställa ett centralt gruvområde för hela staden: Hepus kaolinutvinningsområde, som omfattar 542,49 km2. I detta centrala gruvområde finns det för närvarande sex stora kaolingruvor. Senast 2020 ska antalet kaolingruvor i detta centrala gruvområde kontrolleras vid åtta eller färre, och produktionskapaciteten ska vara stor eller medelstor. Av de åtta planerade områdena har sju redan avgränsats och ett område återstår fortfarande att avgränsa.” (100)

(94)

Såsom åskådliggörs i de ovannämnda planeringsdokumenten förefaller den kinesiska regeringen vägleda utvecklingen av sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material med hjälp av en bred uppsättning politiska verktyg och direktiv, bland annat marknadens sammansättning och omstrukturering, råvaror, investeringar, kapacitetsförvaltning, produktsortiment, geografisk plats, uppgradering osv. Genom dessa och andra medel styr och kontrollerar den kinesiska regeringen alla aspekter av sektorns utveckling och funktion (101). Det rådande problemet med överkapacitet inom sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material, såsom beskrivs i avsnitt 3.3.1, är otvivelaktigt det tydligaste exemplet på följderna av den kinesiska regeringens politik och de snedvridningar som blir resultatet av denna (102).

(95)

Sammanfattningsvis fastställde kommissionen att den kinesiska regeringens politik påverkar de fria marknadskrafterna inom sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material, inklusive de råvaror som används inom den sektorn.

(96)

Enligt den tillgängliga informationen förefaller det kinesiska konkurssystemet vara olämpligt för att uppnå de egna huvudmålen, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt och skydda borgenärers och gäldenärers lagstadgade rättigheter. Detta förfaller bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på principer som liknar de principer som tillämpas i motsvarande lagar i andra länder än Kina, men det kinesiska systemet kännetecknas av ett systematiskt bristande verkställande. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfaranden, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (103).

(97)

Bristerna i systemet för egendomsrättigheter är särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (104). All mark ägs av den kinesiska staten (kollektivägd jordbruksmark och statsägd mark i tätorter). Det är endast staten som kan fördela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs, och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriser (105). Myndigheterna har ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark (106), bland annat genomförandet av ekonomiska planer.

(98)

Den kinesiska konkurs- och egendomsrätten fungerar därför inte ordentligt, vilket leder till snedvridningar när insolventa företag hålls flytande och i fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina. Dessa lagar är även tillämpliga på sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material. Kommissionen har dessutom redan tidigare fastställt att sektorn gynnades av markanvändningsrättigheter, som var föremål för statliga snedvridningar (107).

(99)

Mot bakgrund av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning av eller felaktigt genomförande av konkurs- och egendomsrätt inom sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material.

(100)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullständigt i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt till att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal grundläggande konventioner från Internationella arbetsorganisationen (ILO), bland annat konventionerna om föreningsfrihet och om kollektivavtal (108). Enligt den nationella lagstiftningen finns det endast en aktiv fackorganisation. Denna organisation är dock inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande begränsat (109). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar tillgången till fullständig social trygghet och andra förmåner till lokala invånare i varje administrativt område. Detta leder ofta till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en svag ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (110). Dessa undersökningsresultat visar på en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(101)

Såsom nämns ovan står arbetskraftskostnaderna för en stor andel av tillverkningskostnaderna för den produkt som översynen gäller, eftersom detta är en arbetsintensiv tillverkningsprocess. Keramiksektorn, inbegripet tillverkningen av bords- och köksartiklar av keramiskt material, omfattas även av det beskrivna kinesiska arbetsrättssystemet. Sektorn påverkas således av snedvridningarna av lönekostnader, både direkt (vid tillverkningen av den berörda produkten) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättsliga system i Kina).

(102)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att lönekostnaderna var snedvridna i sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material.

(103)

Tillgången till kapital för företagsaktörer i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(104)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av de statsägda bankernas starka ställning (111), som tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. I likhet med icke-finansiella statsägda företag är bankerna inte bara knutna till staten genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av det kinesiska kommunistpartiet) (112), och precis som icke-finansiella statsägda företag, genomför bankerna regelbundet offentlig politik som har utformats av regeringen. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet enligt behoven i fråga om den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och att följa statens industripolitik (113). Dessutom tillkommer ytterligare regler för direkt finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som gynnade eller viktiga på andra sätt (114).

(105)

Det har bekräftats att det finns flera rättsliga bestämmelser som föreskriver att normal bankpraxis ska följas och om aktsamhetregler, exempelvis att undersöka låntagares kreditvärdighet, men den överväldigande bevisningen, bland annat resultat från handelspolitiska undersökningar, tyder på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll i tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten.

(106)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av en rad olika skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för den kinesiska regeringen och styrkan hos eventuella implicita garantier från regeringen. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg.

(107)

Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag i viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången och kapitalkostnaden inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(108)

För det andra har utlåningskostnaderna hållits konstgjort låga för att stimulera ökade investeringar, vilket har lett till överanvändning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av den senaste tidens ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte agerar enligt kommersiell praxis.

(109)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av de fria marknadskrafterna trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgör fortfarande 45 % av all utlåning och användningen av riktad kredit förefaller ha ökat, eftersom den trots försämrade ekonomiska förhållanden har ökat markant sedan 2015. Konstgjort låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(110)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir alltmer ineffektiv, utan tecken på den kreditåtstramning som skulle kunna förväntas under icke snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt under de senaste åren. Inför en situation med ökad risk för osäkra fordringar har den kinesiska regeringen valt att undvika fallissemang. Problemet med osäkra fordringar har således hanterats genom förlängningar av lån, vilket i sin tur skapar ”zombie”-företag, eller genom att överföra äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller hanterar dess grundorsaker.

(111)

Trots den senaste tidens åtgärder för att liberalisera marknaden påverkas företagskreditsystemet i Kina således fortfarande av betydande systemproblem och snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna.

(112)

Tillverkningen av bords- och köksartiklar av keramiskt material eller leverantörer av råvaror och andra insatsvaror gynnas också av detta finanssystem. Vissa kinesiska tillverkare av bords- och köksartiklar av keramiskt material hade tidigare fått statligt stöd som inte överensstämmer med marknadsprinciperna, vilket hade de egenskaper som kännetecknar ekonomiskt stöd som beviljas till icke affärsmässiga villkor (115). Detta stöd och statens allmänt betydande inflytande över finanssystemet som beskrivs ovan innebär därför att marknadsförhållandena påverkas allvarligt på alla nivåer.

(113)

Mot bakgrund av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att tillverkare av bords- och köksartiklar av keramiskt material hade tillgång till finansiering från institutioner som genomför politiska mål eller som på annat sätt inte agerar oberoende i förhållande till staten.

(114)

Kommissionen konstaterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten är karakteristiska för den kinesiska ekonomin. Den tillgängliga bevisningen visar att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten 3.2.2.2 –3.2.2.5 och i del A i rapporten gäller hela landet och alla dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorerna i avsnitten 3.2.2.6 –3.2.2.8 och i del B i rapporten.

(115)

I sina kommentarer av den 30 juli 2018 till kommentaren av den 18 juli motsatte sig CCCLA tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Enligt CCCLA:s åsikt borde kommissionen först kontrollera de påstådda betydande snedvridningarna i den kinesiska industrin för bords- och köksartiklar av keramiskt material och göra ett fastställande baserat på faktisk bevisning enligt artikel 2.6a a innan den undersökte uppgifter om tillverkningskostnader från alternativa källor. I sina ytterligare kommentarer av den 13 augusti 2018 förklarade CCCLA att de kinesiska exporterande tillverkarna normalt inte importerar de femton råvaror som används för den berörda produkten, utan köper dem från den lokala marknaden. CCCLA hävdade dessutom att ”klaganden inte har påstått att det förekommer en betydande snedvridning på den kinesiska råvarumarknaden och kommissionen konstaterade inte heller detta i sin ’landsrapport’ om en eventuell snedvridning av keramikindustrins råvaror i Kina”. Därför fanns det enligt CCCLA ingen anledning att ersätta de kinesiska exportörernas faktiska inhemska inköpspriser för dessa femton råvaror med importpriser från Brasilien, Thailand och Turkiet. Denna synpunkt upprepas i CCCLA:s kommentarer av den 19 oktober 2018, där CCCLA påpekar att kommissionen bör undersöka de kinesiska exporterande tillverkarnas faktiska inköpspriser för sina råvaror.

(116)

Kommissionen uppmanade CCCLA att styrka sitt påstående med ”tillförlitliga och lämpliga bevis” i enlighet med artikel 2.6a a tredje strecksatsen i grundförordningen, Varken CCCLA eller någon av företagen i urvalet som tillhör CCCLA gjorde detta, och ett av företagen avslutade sitt samarbete under kontrollbesöket på plats.

(117)

Kommissionen erinrar om att det krävs ett antal olika insatsvaror för att tillverka bords- och köksartiklar av keramiskt material. Företagen i urvalet köpte dessa råvaror i Kina. När tillverkare av bords- och köksartiklar av keramiskt material köper/kontrakterar dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(118)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för den berörda produkten som inte kan användas, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) färgas eftersom deras prisinformation påverkas av statens betydande inflytande enligt beskrivningen i delarna A och B i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för tillverkningen av insatsvarorna och så vidare.

(119)

Efter utlämnandet hade CCCLA flera synpunkter på kommissionens tillämpning av artikel 2.6a b i grundförordningen.

(120)

CCCLA hävdade för det första att kommissionens slutsatser om förekomsten av betydande snedvridningar inom den kinesiska sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material inte uppfyllde standarderna för objektiva källor och tillräckligt bevisvärde, i den bemärkelsen att de framför allt byggde på kommissionens rapport och ThinkDesk-rapporten. Enligt CCCLA utgjorde inte kommissionens rapport en objektiv analys av Kinas ekonomi och ekonomiska politik, utan hade som enda syfte att göra det lättare för sökanden att lägga fram tillräcklig bevisning för betydande snedvridningar och göra det lättare för kommissionen att dra slutsatser i detta avseende. Enligt CCCLA gjorde även ThinkDesk-rapporten det lättare för sökanden att utarbeta sin begäran och underlättade kommissionens slutsatser om förekomsten av betydande snedvridningar inom den kinesiska industrin för bords- och köksartiklar av keramiskt material. I den bemärkelsen hade båda rapporterna enligt CCCLA:s åsikt utarbetats för ett särskilt ändamål och kunde därför inte anses vara objektiva. Det var således sannolikt att fakta utelämnades i analysen av förekomsten av betydande snedvridningar. De hade dessutom utarbetats långt före inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång, och CCCLA hävdade att kommissionen inte drog några nya slutsatser utöver innehållet i dessa dokument.

(121)

Kommissionen erinrade om att rapporten utgör bevisning som ingår i undersökningens ärendehandlingar i enlighet med artikel 2.6a c i grundförordningen. Rapporten offentliggjordes den 21 december 2017, och alla (dvs. inte bara parterna i en viss antidumpningsundersökning) gavs tillfälle att motbevisa, yttra sig om eller komplettera bevisningen i rapporten. Hittills har kommissionen inte mottagit några synpunkter på rapporten som ifrågasätter dess objektivitet. CCCLA hade inte heller anfört några särskilda argument för att motbevisa bevisningen eller de rättsliga slutsatserna i rapporten. Det har följaktligen inte bevisats att rapporten inte är objektiv och påståendet att rapporten inte kunde användas i denna undersökning avvisades. CCCLA kunde dessutom ha bestridit eventuella fakta eller rättsliga aspekter i ThinkDesk-rapporten och i andra inlagor från klaganden. Eftersom sammanslutningen inte uppgav några skäl till att uppgifterna i ThinkDesk-rapporten inte var objektiva avvisade kommissionen påståendet att den borde ha bortsett från denna rapport.

(122)

CCCLA ifrågasatte även det faktum att båda rapporterna hade utarbetats långt före inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång. Den hävdade att kommissionen inte drog några nya slutsatser utöver innehållet i dessa dokument.

(123)

Kommissionen instämde inte i denna åsikt. I sin undersökning fastställde kommissionen att den berörda bevisningen i rapporten är relevant och tillämplig på den nuvarande översynen vid giltighetstidens utgång, och beaktade därför rapporten vid bedömningen av förekomsten av betydande snedvridningar i Kina. När det gäller ThinkDesk-rapporten använde kommissionen likaså rapportens innehåll som vägledning för sin undersökning av ytterligare faktorer som är av särskild relevans för sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material. Kommissionen hänvisade dessutom till den omfattande bevisningen och de grundliga undersökningarna, särskilt i avsnitt 3.2.2.5, om sambandet mellan de övergripande snedvridningarna i Kina och den berörda sektorn, som går långt utöver bevisningen i rapporten och ThinkDesk-rapporten. Tack vare dessa undersökningar kunde kommissionen dra ett antal ytterligare slutsatser om förekomsten av betydande snedvridningar inom sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material. Kommissionen avvisade därför CCCLA:s påstående.

(124)

CCCLA gjorde också gällande att slutsatserna om betydande snedvridningar hade dragits utan kvantitativ analys. Enligt CCCLA:s åsikt bör analysen av sådana snedvridningar stödjas av en jämförelse mellan de priser eller kostnader som rapporterats av de enskilda exporterande tillverkarna och priserna eller kostnaderna på en fri marknad, för att bedöma om snedvridningarna är betydande.

(125)

Följande anges i artikel 2.6a b första meningen i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande.” Den andra meningen i artikeln syftar till att vägleda kommissionen i dess bedömning av förekomsten av betydande snedvridningar: ”Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera […] aspekter”, som anges i strecksatserna i artikel 2.6a b. Följaktligen, såsom förklaras i skäl 48 och i enlighet med artikel 2.6a b, är kommissionens bedömning av förekomsten av sådana betydande snedvridningar resultatet av en övergripande bedömning av de relevanta faktorerna som anges i denna artikels strecksatser, för att göra en faktisk prisjämförelse mellan en exporterande tillverkares priser eller kostnader och icke snedvridna priser eller kostnader på en fri marknad. Såsom anges i skäl 48 kan kommissionen i sin övergripande bedömning av förekomsten av betydande snedvridningar även beakta förhållandena och situationen generellt sett i exportlandet och i hela det rättssystem som ger regeringen avsevärda befogenheter att ingripa i ekonomin på ett sådant sätt att priser och kostnader inte är resultatet av fria marknadskrafter. Beviskravet i lagstiftningen är de ”potentiella” följderna av ett eller flera av de relevanta kriterier som anges i strecksatserna i artikel 2.6a b för priser och kostnader. Lagstiftningen innehåller inget krav över huvud taget på att det ska göras en faktisk kvantitativ analys på grundval av en jämförelse mellan icke snedvridna referensvärden för priser och kostnader och den exporterande tillverkarens priser och kostnader för att dra en slutsats om förekomsten av betydande snedvridningar i det berörda landet och den berörda sektorn. Detta påstående avvisades därför.

(126)

Slutligen hävdade CCCLA att efter det att avsnitt 15 i protokollet för Kinas anslutning till WTO (nedan kallat protokollet) löpte ut bör EU inte avvika från standardmetoden för att fastställa normalvärdet, dvs. att endast använda inhemska priser och kostnader i det exporterande landet, såvida inte andra alternativ är tillåtna enligt WTO:s antidumpningsavtal. Mot bakgrund av det ovanstående bör EU följa standardmetoden enligt artikel 2 i WTO:s antidumpningsavtal. CCCLA hävdade dessutom att WTO:s antidumpningsavtal ”inte föreskriver en materiell möjlighet att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar”. Eftersom det inte finns någon rättslig grund för en sådan åtgärd i WTO:s antidumpningsavtal eller i Gatt 1994, är slutsatserna om förekomst av betydande snedvridningar, och följaktligen konstruktionen av normalvärdet, inte förenliga med artiklarna 1, 2, 6.1 och 18.1 i WTO:s antidumpningsavtal (nedan kallat antidumpningsavtalet).

(127)

I det aktuella ärendet tillämpade kommissionen de relevanta bestämmelserna i artikel 2.6a i grundförordningen. EU-lagstiftaren antog dessa regler med fullständigt beaktande av EU:s skyldigheter enligt WTO-lagstiftningen. Kommissionen påpekade att det inte finns någon absolut regel i WTO-lagstiftningen om att normalvärdet alltid ska konstrueras på grundval av inhemska priser och kostnader. Kommissionen instämde inte heller i åsikten att avsnitt 15 i protokollet inte längre är relevant för antidumpningsundersökningar avseende Kina, och erinrade om att ett tvistemål i denna fråga pågår inom ramen för WTO:s tvistlösningssystem, där kommissionen hade försvarat denna åsikt med hänvisning till ordalydelsen i lit. d, dess syfte och de tidigare förhandlingarna om denna bestämmelse. Kommissionen avvisade följaktligen dessa påståenden.

(128)

Analysen i avsnitten 3.2.2.2–3.2.2.9, som omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning om Kinas ingripande i landets ekonomi i allmänhet och i sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material i synnerhet (inklusive den produkt som översynen gäller), visar att priser eller kostnader, inbegripet kostnader för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges i den artikeln. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från den kinesiska regeringens sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(129)

Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som avspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det följande avsnittet.

(130)

Efter att ha fastställt förekomsten av betydande snedvridningar som påverkar priserna och/eller kostnaderna inom den kinesiska sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material, konstruerade kommissionen enligt artikel 2.6a b i grundförordningen normalvärdet på grundval av kostnader för produktion och försäljning i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(131)

Valet av representativt land grundades på följande kriterier:

(132)

Såsom nämns i skäl 31 i kommentaren av den 18 juli, informerade kommissionen de berörda parterna om att den hade identifierat tre möjliga representativa länder: Brasilien, Thailand och Turkiet, och uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter och föreslå andra länder. Både CCCLA och sökanden hade ett antal synpunkter på de möjliga representativa länderna, men ingen av dem föreslog ett annat land.

(133)

Brasilien, Thailand och Turkiet klassificeras alla som länder med en nivå av ekonomisk utveckling som är jämförbar med Kinas, vilket innebär att de klassificeras som ”övre medelinkomstländer” av Världsbanken.

(134)

CCCLA påpekade (117) att Turkiets BNI per capita 2017 var betydligt högre än Kinas eller Brasiliens. Sökanden påpekade å sin sida (118) att Brasiliens BNI per capita 2016 GDP var mycket lik Kinas, medan Turkiets BNI per capita var betydligt högre. Båda parterna hävdade följaktligen att detta kriterium talar emot Turkiet.

(135)

Grundförordningen hänvisar till ett ”lämpligt land som har en jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå”. Grundförordningen innehåller följaktligen inget krav på att kommissionen ska välja det land vars BNI eller BNP per capita är mest lik Kinas. Det relevanta kriteriet är i stället en jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå. För att fastställa att en sådan jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå föreligger är det lämpligt att använda Världsbankens klassificering av övre medelinkomstländer för den relevanta perioden, eftersom denna klassificering grundas på flera objektiva ekonomiska kriterier för att identifiera ett antal möjliga passande länder med en jämförbar utvecklingsnivå. Eftersom alla tre länderna ingick i samma kategori i Världsbankens databas ansågs samtliga tre uppfylla det kriterium som fastställs i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. Kommissionen drog således slutsatsen att samtliga tre länder uppfyllde kriteriet i lika hög grad, och avvisade därför kommentaren.

(136)

Praktiskt taget alla länder i världen tillverkar någon mängd av den produkt som översynen gäller. Efter en analys av tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifter från Global Trade Atlas (nedan kallad GTA) (119) och Orbis Bureau van Dijk (nedan kallad Orbis), (120) identifierade kommissionen Brasilien, Thailand och Turkiet som möjliga representativa länder för denna undersökning.

(137)

I sina kommentarer uttryckte CCCLA farhågor angående de stora skillnaderna mellan de genomsnittliga importpriserna för de produktionsfaktorer som rapporterats av Brasilien, Thailand och Turkiet. CCCLA hävdade att dessa skillnader huvudsakligen beror på importkvantiteterna. Lägre importkvantiteter lockar i regel till högre priser. CCCLA tvivlade också på att importpriserna uttryckta i Harmoniserade systemets (HS) sexsiffriga nummer var korrekta, och uppmanade kommissionen att använda högre nummer på åttasiffrig nivå. Vad gällde tillgången till finansiella uppgifter påpekade CCCLA att Turkiets och Brasiliens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader endast grundas på ett eller två företag, och därför kan vara påverkade av tillfälliga faktorer (såsom försäljning av märkesprodukter), medan siffrorna för Thailand grundar sig på genomsnitt för åtta företag. CCCLA hävdade därför att Thailand borde väljas.

(138)

Sökanden hävdade å sin sida att Brasilien borde användas som representativt land. Sökanden hävdade att två av de åtta thailändska företag som identifierats av kommissionen inte föreföll tillverka den produkt som översynen gäller, och att det inte fanns färska finansiella uppgifter tillgängliga för Thailand. Sökanden nämnde även att under den ursprungliga undersökningen kunde en thailändsk tillverkare inte lämna tillräckligt detaljerade uppgifter. Sökanden hävdade att försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för den brasilianska tillverkare som föreslogs i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång låg närmast unionstillverkarnas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och de vinster de skulle förvänta sig att uppnå i avsaknad av dumpad import. Sökanden påpekade också att de thailändska tillverkarnas genomsnittliga siffror för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst var för låga, och att två av dem hade rapporterat vinstnivåer som var lägre än det vinstmål som fastställts i den ursprungliga undersökningen. Sökanden uppgav att den brasilianska tillverkare som den hade föreslagit kunde utarbeta och lämna in de begärda kostnadsuppgifterna.

(139)

Som svar på dessa påståenden konstaterade kommissionen att skillnaderna i genomsnittliga importpriser i sig inte betyder att uppgifterna inte är tillförlitliga. Så länge produktionsfaktorernas importkvantiteter är tillräckligt representativa och inga andra särskilda omständigheter föreligger som gör att de inte är representativa eller är olämpliga, finns det inget objektivt skäl för att undanta dem eller något av de föreslagna länderna. När det gäller klassificeringsnivån strävar kommissionen efter att använda en så lämplig och detaljerad nivå som möjligt på grundval av uppgifterna i ärendehandlingarna. De kinesiska exporterande tillverkarna hade dittills använt de kinesiska åttasiffriga numren som i de flesta fall faktiskt motsvarade de sexsiffriga HS-numren, eftersom de två sista siffrorna var ”00”. När så var möjligt identifierade och använde kommissionen de motsvarande åttasiffriga numren i det representativa landets nomenklatur. I avsaknad av konkreta påståenden om konkreta produktionsfaktorer använde kommissionen de uppgifter som förklaras mer detaljerat i skäl 155.

(140)

Det faktum att de finansiella siffrorna (såsom försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst) för Thailand grundades på fler företag än för de två andra länderna, innebär inte i sig att de var mer tillförlitliga. I alla händelser ska uppgifterna enligt grundförordningen vara ”relevanta” och ”finnas lätt tillgängliga”, utan att det anges att den uppgiftsuppsättning som används ska vara den bredast möjliga. Granskade räkenskaper finns tillgängliga för det turkiska företaget, vilket innebär att kommissionen i tillämpliga fall kan undanta verkningar av eventuella extraordinarie händelser eller verksamheter från de finansiella siffrorna. Detsamma kan inte sägas i fråga om företagen från de andra två länderna. De mest detaljerade uppgifter som fanns tillgängliga kom alltså från det turkiska företaget. På grundval av det ovanstående avvisades CCCLA:s påståenden.

(141)

Vad gäller sökandens påstående om nivån för den brasilianska tillverkarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst konstaterade kommissionen att frågan om huruvida nivån för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och vinst i det representativa landet låg i linje med unionstillverkarnas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och vinst eller deras förväntningar inte var relevant för valet av det lämpligaste representativa landet. I motsats till sökandens påstående fanns finansiella uppgifter och kostnadssiffror för den brasilianska tillverkare som namngetts i begäran om översyn inte allmänt tillgängliga. Sökandens påståenden avvisades följaktligen.

(142)

Kommissionen analyserade noggrant alla relevanta uppgifter som fanns tillgängliga i ärendehandlingarna för samtliga produktionsfaktorer i de tre möjliga representativa länderna och noterade följande:

(143)

På grundval av de kombinerade effekterna av alla dessa faktorer ansåg kommissionen att Turkiet var det lämpligaste representativa landet för denna undersökning. I kommentaren av den 9 oktober upplyste kommissionen de berörda parterna om att den hade för avsikt att använda Turkiet som representativt land och uppmanade de berörda parterna att inkomma med synpunkter på detta.

(144)

I sina synpunkter (123) på kommentaren av den 9 oktober hävdade sökanden att kommissionen endast hade tillämpat två av de fyra kriterier som anges i artikel 2.6a a i grundförordningen när den valde det lämpligaste representativa landet. Sökanden begärde att kommissionen skulle lämna ut uppgifter om de slutliga och uppdaterade referensvärdena för alla produktionsfaktorer som skulle användas för att fastställa normalvärdet. Sökanden begärde också att kommissionen skulle bedöma hur normalvärdet påverkades av den senaste tidens politiska och ekonomiska utveckling i Turkiet, som hade lett till att den turkiska liran hade sjunkit betydligt i värde.

(145)

Som svar på dessa synpunkter bekräftade kommissionen att den, vilket redan förklaras i skälen 133–142, noggrant hade analyserat de tre huvudsakliga kriterierna när den valde representativt land. Det fjärde kriteriet om en adekvat nivå av social trygghet och miljöskydd är endast tillämpligt i fall där inget land kan väljas på grundval av de tre första kriterierna, vilket dock inte var fallet i denna undersökning. Devalveringen av den turkiska liran inträffade efter översynsperioden, vilket även sökanden tillstod, och kommissionen ansåg därför inte att det fanns något skäl att utvärdera hur detta påverkade normalvärdet. Sökandens begäran att få ta del av siffrorna för och källorna till de olika produktionsfaktorerna var inte ett argument som hade samband med valet av representativt land, och behandlas i tabell 1.

(146)

I sina synpunkter (124) instämde CCCLA inte i kommissionens slutsats om att samtliga tre möjliga representativa länder uppfyllde det första kriteriet om en jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå i lika hög grad. CCCLA hävdade att kommissionen genom att endast förlita sig till Världsbankens övre medelinkomstklassificering hade en samling av 56 länder, varav många (såsom Ekvatorialguinea, Fiji, Marshallöarna, Nauru, Saint Lucia osv.) sannerligen inte kunde anses ha en jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå. CCCLA höll inte heller med kommissionen om att endast Turkiet hade allmänt tillgänglig information om arbetskraftskostnader. För att styrka sitt påstående hänvisade CCCLA till en annan undersökning (125), i vilken Thailand föreslogs som representativt land. CCCLA hävdade slutligen att den turkiska tillverkarens förhållandevis höga siffror för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst (jämfört med de genomsnittliga siffrorna för de thailändska tillverkarna och/eller de kinesiska tillverkarna) berodde på att den turkiska tillverkaren huvudsakligen sålde märkesprodukter, som lockar till högre priser. Enligt CCCLA skiljer sig de kinesiska exporterande tillverkarnas kostnads- och vinststruktur från det turkiska företagets, eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte exporterar märkesprodukter, vilket innebar att de turkiska uppgifterna inte var lämpliga för att ersätta de kinesiska. För att styrka sitt påstående hänvisade CCCLA till den nedåtjustering som gjordes av Brasiliens normalvärde i den ursprungliga undersökningen på grund av varumärke. Kommissionen vidhöll sin ståndpunkt att varje land uppfyllde kriteriet på en jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå, eftersom de alla var klassificerade som övre medelinkomstländer. Beslutet om det lämpligaste representativa landet fattades dock inte enskilt, utan i en kombinerad bedömning av de tre kriterier som anges i skäl 131, vilket också förklaras i kommentaren av den 9 oktober.

(147)

I fråga om påståendet om allmänt tillgängliga uppgifter betonade kommissionen att valet av det lämpligaste representativa landet görs från fall till fall, bland annat med hänsyn till särdragen hos den produkt som översynen gäller, översynsperioden och andra särskilda omständigheter i ärendet. Det val som görs i ett ärende innebär därför inte nödvändigtvis att det är det bästa valet i ett annat ärende. I det ärende som CCCLA hänvisade till fanns Turkiet i alla händelser inte med bland de möjliga länder som övervägdes, och valet stod därför inte mellan Thailand och Turkiet. Kommissionen erinrar om att valet av representativt land görs från fall till fall. Såsom förklaras i skäl 142 valde kommissionen dessutom Turkiet på grundval av en kombinerad effekt av ett antal faktorer, varav en mycket riktigt var tillgången till branschspecifika uppgifter om arbetstid och arbetskraftskostnader på företagsnivå (i motsats till löner). CCCLA lämnade inga jämförbara tillgängliga uppgifter för Thailand, och kommissionen kunde inte heller hitta sådana detaljerade uppgifter.

(148)

Påståendet om att den turkiska tillverkarens uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst var olämpliga på grund av varumärken var inte tillräckligt väl underbyggda. CCCLA kunde i synnerhet inte visa varför och i så fall i vilken utsträckning försäljningen av märkesprodukter skulle leda till högre försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för ett visst företag. Kommissionen ansåg dessutom att det saknades tillräcklig bevisning i ärendehandlingarna för att styrka påståendet att den turkiska tillverkaren endast eller huvudsakligen sålde märkesprodukter. Kommissionen fann tvärtom att informationen på det turkiska företagets webbsida visar (126) att Kütahya Porselen Sanayii A.S. säljer både märkesprodukter och andra produkter utan varumärken. Både sökandens och CCCLA:s påståenden avvisades följaktligen.

(149)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade CCCLA att växelkursen för den turkiska liran till euron devalverades med 25 % under översynsperioden. En devalvering av den storleksordningen har enligt CCCLA en enorm inverkan på kostnaderna och priserna i Turkiet, och leder högst sannolikt till snedvridningar som är ”ojämförligt högre än kommissionen kan anse vara fallet i Kina”. Turkiet borde därför inte väljas som lämpligt representativt land.

(150)

Kommissionen upprepade att valet av jämförbart land grundades på de kriterier som anges i skäl 131. Eventuell inverkan av en devalverad valuta hör inte till dessa kriterier. Kommissionen påpekade också att den hade beräknat referensvärdena baserat på månatliga växelkurser och därefter beräknade ett genomsnitt för hela översynsperioden. Detta innebär att eventuella verkningar av växelkursfluktuationer på referensvärdets årliga värde utjämnades. CCCLA har i alla händelser inte visat hur devalveringen av den turkiska liran faktiskt skulle ha påverkat värdet på de produktionsfaktorer och insatsvaror som köps in i Turkiet, och om så var fallet, vilken den verkliga effekten på dessa värden i så fall skulle vara. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(151)

Efter utlämnandet av uppgifter ifrågasatte CCCLA tillförlitligheten hos de uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som rapporterats av den turkiska tillverkaren och hävdade att de inte var realistiska, eftersom försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i storleksordningen 33,14 % normalt skulle leda till konkurs, medan det turkiska företaget fortfarande hade en vinst på 17,8 %. CCCLA undrade varför inte uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst från ett annat representativt land kunde användas i stället.

(152)

Kommissionen påpekade för det första att CCCLA inte hade lämnat bevisning för att styrka sitt påstående och inte hänvisade till någon särskild del av den turkiska tillverkarens granskade räkenskaper som skulle tyda på att de inte var tillförlitliga. Kommissionen hade ingen bevisning i ärendehandlingarna som visade att det turkiska företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst kunde påverkas av exempelvis avvikelser i produktionsprocessen. I alla händelser påminde kommissionen om att företagets uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst uttrycktes som en procentandel av kostnaderna för sålda varor, och inte som en procentandel av omsättningen. Såsom förklaras i skäl 222 har några av unionstillverkarna i urvalet dessutom en liknande nivå av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, och dessa är jämförbara både med de kinesiska tillverkarna i urvalet och det berörda turkiska företagets räkenskaper. Kommissionen ansåg därför att uppgifterna om det turkiska företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst var rimliga. CCCLA:s påstående avvisades följaktligen.

(153)

Mot bakgrund av ovanstående analys och de uppgifter som finns tillgängliga i ärendehandlingarna använde kommissionen uppgifter för Turkiet och det turkiska företaget Kütahya Porselen Sanayii A.S. för att fastställa motsvarande tillverkningskostnader och försäljning i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(154)

I kommentaren av den 9 oktober uppgav kommissionen att den för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen hade för avsikt att använda importuppgifter i GTA-databasen för råvaror, de uppgifter som lämnats av det turkiska statistikinstitutet (nedan kallat Turkstat) (127) för arbetskraftskostnader, elektricitet och gas, och de finansiella uppgifterna för det turkiska företaget Kütahya Porselen Sanayii A.S. avseende försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst i företagets granskade räkenskaper som hade offentliggjorts av Orbis.

(155)

I följande tabell sammanfattas de produktionsfaktorer som använts i beräkningarna med motsvarande HS-nummer eller nationella nummer som används i Kina respektive Turkiet samt enhetsvärden från GTA-databasen eller Turkstats databas:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för bords- och köksartiklar av keramiskt material

(156)

Vad beträffar använda råvaror fanns det betydliga skillnader mellan företagen, även inom en och samma grupp, och särskilt för olika typer av lera och glasyr. När det gällde den samarbetsvilliga gruppen konstaterade kommissionen i synnerhet att ett företag under översynsperioden köpte färdig blandning, så kallad grön keramikpasta, som består av olika lertyper, medan de andra företagen köpte varje råvara för sig och blandade dem internt. Under översynsperioden köpte detta företag åtminstone 25 olika insatsvaror för sin tillverkning av lera, varav de fem viktigaste stod för 92 % av de sammanlagda råvarukostnaderna för lera. Medan ett företag köpte färdig färg köpte det andra likaså nästan 40 olika insatsvaror för sin tillverkning av glasyr, varav de fem viktigaste stod för 90 % av de sammanlagda råvarukostnaderna för glasyr eller färg. Kommissionen använde därför de fem viktigaste varianterna för både lera och färg/glasyr. En liknande metod användes för tillverkningen av formar, där en insatsvara av tolv stod för över 97 % av de sammanlagda råvarukostnaderna för formar. Därför anges inte halvfabrikaten glasyrer, formar och färger i tabell 1, utan de viktigaste insatsvaror som använts för att tillverka vart och ett av dem.

(157)

För alla råvaror fastställdes det icke snedvridna enhetspriset utifrån det vägda genomsnittliga importpriset till det representativa landet från alla tredjeländer. Importen från Kina undantogs dock med tanke på de befintliga betydliga snedvridningarna i detta land, vilka bekräftas i avsnitt 3.2.2.10. Vid behov togs icke-representativa volymer med orimligt höga enhetspriser bort från basuppgifterna.

(158)

För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror levererade på plats vid tillverkarens fabrik i det representativa landet skulle kommissionen vanligen ha lagt till det representativa landets importtull till importpriset samt en uppskattning av transportkostnaderna. Med tanke på att dumpningsmarginalerna redan var så höga att de bekräftade förekomsten av dumpning under översynsperioden, vilket förklaras i skäl 174, är en ökning av dumpningsmarginalen till följd av denna justering inte relevant för resultatet av denna översyn.

(159)

Kiselplattor ansågs vara en förbrukningsvara och utgjorde omkring [1–5 %] (128) av Hunan-gruppens sammanlagda tillverkningskostnader under översynsperioden. Dessa kostnader ersattes inte individuellt med ett representativt riktpris. I stället överfördes procentandelen kostnader för förbrukningsvaror över den exporterande tillverkarens råvarukostnader till de råvarukostnader som fastställts på grundval av icke snedvridna priser.

(160)

Det turkiska statistikinstitutet offentliggör detaljerad information om löner inom olika ekonomiska sektorer i Turkiet. Kommissionen använde de löner som rapporterats inom tillverkningssektorn för 2016 för näringsgren C.23 (Tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter) (129) enligt klassificeringen Nace rev. 2 (130). Det genomsnittliga månadsvärdet för 2016 justerades vederbörligen för inflation med användning av prisindexet för inhemska tillverkare (131) som offentliggjorts av det turkiska statistikinstitutet.

(161)

Det turkiska statistikinstitutet offentliggör elpriserna för företag (industrianvändare) i Turkiet i sina regelbundna pressmeddelanden. Kommissionen använde uppgifterna om industrins elpriser i det motsvarande konsumtionsbandet i kuruș/kWh (132) som offentliggjordes den 28 september 2018 (vilket omfattar översynsperioden) (133).

(162)

Det turkiska statistikinstitutet offentliggör naturgaspriserna för företag (industrianvändare) i Turkiet i sina regelbundna pressmeddelanden. Kommissionen använde det motsvarande taxesystemet baserat på en liknande förbrukningsnivå (134) som omfattade översynsperioden (135).

(163)

Kostnaderna för vatten för industriändamål i Turkiet offentliggörs av Republiken Turkiets investeringsråd (136), baserat på uppgifter från tre regionala källor: vatten- och avloppsförvaltningen i Istanbul, Eskisehir och Antalya. Kommissionen använde uppgifterna för Eskisehir, eftersom det turkiska företag som användes för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst finns i den regionen.

(164)

Enligt artikel 2.6a a fjärde strecksatsen i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet ”omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(165)

För att konstruera ett icke snedvridet värde för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst använde kommissionen de finansiella uppgifterna från det turkiska företaget Kütahya Porselen Sanayi A.S. Kommissionen använde närmare bestämt de siffror för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och vinst som rapporterades i företagets granskade räkenskaper för 2017 och i den första kvartalsrapporten för 2018. På grundval av tillgänglig företagsinformation rörde den största delen av affärsverksamheten den berörda produkten, och baserat på uppgifter från redovisningen inträffade inga extraordinarie händelser under denna period som krävde justeringar av de rapporterade uppgifterna. Denna procentandel av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst korrigerades till nivån pris från fabrik genom att paketerings- och transportkostnader drogs av från de totala försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna och från omsättningen.

(166)

Till följd av detta lades följande faktorer till den icke snedvridna tillverkningskostnaden:

(167)

Kommissionen använde följande metod för att fastställa det konstruerade normalvärdet. Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Kommissionen multiplicerade de förbrukningsfaktorer som observerats i den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens tillverkningsprocess för material, arbetskraft, el och vatten med de icke snedvridna kostnader per enhet som observerats i det representativa landet Turkiet. För de förbrukningsvaror (kiselplattor) som anges i skäl 159 tillämpade kommissionen en procentandel motsvarande tillverkningens andel av de tillverkningskostnader som rapporterats av den exporterande tillverkaren på de icke snedvridna direkta tillverkningskostnaderna.

(168)

Därefter tillämpade kommissionen försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för Kütahya Porselen Sanayi A.S. på de tillverkningskostnader som fastställs ovan.

(169)

På grundval av det ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet per produkttyp från fabrik för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(170)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen. Exportpriset fastställdes således på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(171)

Kommissionen jämförde det konstruerade normalvärde som fastställts i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen från fabrik med exportpriset på nivån från fabrik i unionen.

(172)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. All exportförsäljning låg på fob-nivå, så exportpriset justerades för inhemsk transport, hanterings- och lastningskostnader, paketering, bankavgifter och kreditkostnader (mellan 10 % och 15 %).

(173)

Frågan om huruvida normalvärdet skulle justeras för delvis återbetalning av mervärdesskatt för export lämnades öppen, eftersom förekomsten av dumpning under översynsperioden redan hade fastställts på grund av dumpningsmarginalerna. En ökad dumpningsmarginal till följd av justeringar för mervärdesskatt är därför inte relevant för resultatet av denna översyn.

(174)

På grundval av detta fastställdes den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för Hunan Hualian-gruppen, uttryckt i procent av gruppens pris cif vid unionens gräns, före tull, till 35,1 %.

(175)

Enligt Eurostat uppgick det genomsnittliga kinesiska exportpriset (cif) för den berörda produkten till unionen till omkring 1,8 euro/kg under översynsperioden. Detta är under genomsnittet, uppskattat på cif-nivå, för den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens exportpris under samma period, vilket var [2,0–2,4 euro/kg] (137).

(176)

Enligt en beräkning med det genomsnittliga normalvärdet för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och det genomsnittliga kinesiska exportpriset (justerat till nivån från fabrik baserat på tillgängliga uppgifter (138)) uppgick dumpningsmarginalen till omkring 65–75 % under översynsperioden. Om kommissionen hade använt det normalvärde som fastställdes av unionsindustrin i begäran om översyn skulle dumpningsmarginalen ha varit ännu större. På grundval av tillgängliga uppgifter innebär detta att den kinesiska exporten av den berörda produkten till unionen under översynsperioden såldes till dumpade priser.

(177)

På grundval av uppgifter från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren Hunan Hualian-gruppen fortsatte dumpningen under översynsperioden, med en dumpningsmarginal på 35 %. Baserat på landsomfattande statistikuppgifter (Eurostat) såldes kinesisk export av den berörda produkten till unionen till dumpade priser under översynsperioden, med en dumpningsmarginal på omkring 70 %.

(178)

Kommissionen konstaterade därför att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(179)

Eftersom det konstaterats att dumpning förekom under översynsperioden undersökte kommissionen sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta, om åtgärderna skulle upphöra att gälla. I detta syfte analyserade kommissionen följande ytterligare faktorer: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, de kinesiska exporterande tillverkarnas prissättning på andra marknader och unionsmarknadens attraktionskraft.

(180)

Kina är världens största exportör av bords- och köksartiklar av keramiskt material och har tiotusentals aktiva tillverkare av olika storlekar (139). I begäran om översyn hävdade sökanden att Kina har en produktionskapacitet på 5,5 miljoner ton och hade en outnyttjad kapacitet på över 36 % 2016, som inte förväntades sjunka under 30 % till 2021 (140). En produktionskapacitet av en sådan omfattning innebär att Kina ensamt flera gånger om skulle kunna täcka unionens sammanlagda förbrukning, som uppskattades till ungefär 634 000 ton under översynsperioden (se skäl 205). Problemet med överkapacitet bekräftas också i några av de stora kinesiska tillverkarnas redovisningar (141).

(181)

Efter införandet av åtgärder fortsatte export av bords- och köksartiklar av keramiskt material att komma in i unionen i stora mängder, och utgjorde fortfarande nästan 60 % av unionens förbrukning, vilket förklaras närmare i avsnitt 4.3.1. Detta tyder på att kinesiska exporterande tillverkare av bords- och köksartiklar av keramiskt material har starka affärsförbindelser med sina kunder i unionen.

(182)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att Kina hörde till de största tillverkarna av bords- och köksartiklar av keramiskt material i världen och hade en betydande outnyttjad kapacitet som, med tanke på de befintliga starka affärsförbindelserna, enkelt kunde exporteras till unionen om åtgärderna skulle upphävas.

(183)

I likhet med försäljningen till unionen såldes all export till tredjeländer till oberoende kunder och på fob-basis. I enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen använde kommissionen följaktligen det pris som faktiskt betalas eller ska betalas för den berörda produkten när den såldes på export till resten av världen.

(184)

Normalvärdet konstruerades på det sätt som anges i skälen 154–167.

(185)

Kommissionen jämförde det konstruerade normalvärdet med exportpriset till tredjeländer på nivån från fabrik i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Exportpriset på fob-nivå justerades därför för inhemsk transport, hanterings- och lastningskostnader, paketering, bankavgifter och kreditkostnader (mellan 10 % och 15 %).

(186)

Den ovannämnda jämförelsen gav en dumpningsmarginal på omkring 57 % för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren under översynsperioden.

(187)

Enligt GTA-databasen exporterade Kina (142)1 523 910 ton, vilket motsvarar 3 755 428 981 RMB eller ett genomsnittligt fob-värde på 19,09 RMB/kg.

(188)

Normalvärdet konstruerades på det sätt som anges i skälen 154–167.

(189)

Kommissionen jämförde det konstruerade normalvärdet med exportpriset på nivån från fabrik i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Exportpriset på fob-nivå justerades därför för inhemsk transport, hanterings- och lastningskostnader, paketering, bankavgifter och kreditkostnader (mellan 10 % och 15 %).

(190)

Den ovannämnda jämförelsen visade på en landsomfattande dumpningsmarginal för export till samtliga tredjeländer (utom unionen) på mellan 15 % och 24 %.

(191)

Kommissionen konstaterade att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens export till tredjeländer under översynsperioden såldes till dumpade priser. Baserat på tillgänglig statistik fann kommissionen även att den kinesiska exporten till övriga världen också såldes till dumpade priser.

(192)

Kommissionen drog följaktligen slutsatsen att dumpning på tredjeländers marknader ägde rum även under översynsperioden.

(193)

Unionen är en av världens största marknader för bords- och köksartiklar av keramiskt material. Såsom redan nämns i skäl 181 fortsatte kinesisk export av den berörda produkten att komma in i unionen i betydande mängder även efter införandet av antidumpningsåtgärderna 2012. Under översynsperioden utgjorde kinesisk export av bords- och köksartiklar av keramiskt material till unionen nästan 60 % av unionens förbrukning. Detta visar tydligt att unionen fortsatte att vara en attraktiv och viktig marknad för kinesiska bords- och köksartiklar av keramiskt material.

(194)

Kinesisk import av den berörda produkten fortsatte att komma in på unionsmarknaden till dumpade priser under översynsperioden. Kommissionen fann även att Kina var världens största exportör av bords- och köksartiklar av keramiskt material och hade en betydande outnyttjad kapacitet.

(195)

Kommissionen konstaterade även att detta prisbeteende från de kinesiska exporterande tillverkarnas sida på tredjeländers marknader visar att det är sannolikt att dumpningen till unionen skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(196)

Kommissionen fastställde likaså att unionsmarknaden även efter införandet av åtgärder fortsatte att vara en attraktiv marknad för kinesiska exporterande tillverkare av bords- och köksartiklar av keramiskt material.

(197)

Med hänsyn till det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det rådde stor sannolikhet för att ett upphävande av antidumpningsåtgärderna skulle leda till ökad export av bords- och köksartiklar av keramiskt material från Kina till unionen till dumpade priser.

(198)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten i unionen av över 130 kända tillverkare. Tillverkningen koncentreras till Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Italien, Polen, Portugal, Rumänien och Förenade kungariket. Unionens totala tillverkning uppskattades till 279 339 ton under översynsperioden på grundval av extrapolerade uppgifter från Eurostat som dubbelkontrollerats och justerats baserat på frågeformulärsvaren från de unionstillverkare som ingick i urvalet samt uppgifter från sökanden. De unionstillverkare som svarar för unionens totala tillverkning utgör unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(199)

Efter inledandet framförde en unionstillverkare farhågor angående tillförlitligheten hos de uppgifter som sökandena använde i begäran om översyn. Företaget hävdade i synnerhet att de uppgifter som sökandena förlitat sig till inte är transparenta för tredje parter, och att de till största delen inte grundas på officiella uppgifter från Eurostat eller Prodcom, utan på uppgifter från sammanslutningar av unionstillverkare som stöder begäran om översyn. Företaget gjorde gällande att sökandena, endast baserat på Prodcom-uppgifter, skulle ha saknat saklegitimation för sin begäran om översyn, eftersom de endast skulle svara för 21,8 % av unionens tillverkning.

(200)

CCCLA kommenterade också tillförlitligheten hos de uppgifter som använts i begäran om översyn. CCCLA hävdade att den prisinformation som användes inte var tillförlitlig, eftersom produktens egenskaper, såsom dekoration, konsumenternas uppfattning eller varumärken, inte beaktades i beräkningarna av dumpning, prisunderskridande och målprisunderskridande.

(201)

Kommissionen påpekade för det första att den i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen hade utfört en noggrann undersökning före inledandet. Den analyserade uppgifterna i begäran och kontaktade alla kända unionstillverkare så att de också kunde lämna uppgifter om sin tillverkning och om sin inställning till klagomålet.

(202)

För det andra var den metod som tillämpades för beräkningen av tillverkningssiffrorna i begäran densamma som tillämpades under den ursprungliga undersökningen enligt artikel 11.9 i grundförordningen. Klargöranden av metoden lämnades i begäran om översyn och i ytterligare inlagor från sökanden efter inledandet.

(203)

För det tredje grundades de beräkningar som sökanden gjorde i begäran om översyn mycket riktigt på ett begränsat antal produkttyper. Mer detaljerade produktegenskaper beaktades inte. Det skulle dock inte ha varit möjligt för sökanden att tillhandahålla en mer avancerad beräkning vid den tidpunkten. Detaljerad information om prisvariationerna, uppdelat i produkttyper och egenskaper, finns inte allmänt eller rimligen tillgängliga. Vid tidpunkten för inledandet och på grundval av de uppgifter som fanns tillgängliga vid den tidpunkten, ansåg kommissionen att det fanns tillräckligt stöd för (saklegitimation) och tillräcklig bevisning för att inleda en översyn. Påståendena avvisades därför.

(204)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av importstatistik från Eurostat och unionsindustrins försäljningssiffror enligt uppgifter från sökanden. Försäljningsvolymerna dubbelkontrollerades och uppdaterades vid behov utifrån kontrollerade uppgifter från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(205)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

(206)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen i unionen med 5,9 %.

(207)

Enligt uppgifter från Eurostat utvecklades importvolym, marknadsandel och genomsnittspriser på import av den berörda produkten enligt följande:

Tabell 2

(208)

Den sammanlagda importvolymen från Kina ökade med 5 % under skadeundersökningsperioden och uppgick till 356 667 ton under översynsperioden. Även om importen fortfarande ligger på en hög nivå har den minskat sedan införandet av de provisoriska antidumpningsåtgärderna (tidigare kallade preliminära antidumpningsåtgärder) i november 2012. Den kinesiska importens marknadsandel har minskat på liknande sätt sedan den ursprungliga undersökningen, varierade endast något under skadeundersökningsperioden och förblev förhållandevis stabil vid 56,2 % under översynsperioden. Det kan rimligtvis antas att minskningen och den nuvarande stabiliseringen av marknadsandelarna är följden av de gällande antidumpningsåtgärderna.

(209)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades priset på importen från Kina till unionen på följande sätt:

Tabell 3

(210)

Under skadeundersökningsperioden ökade priserna på den kinesiska importen med 10 %, från 1 626 euro/ton till 1 791 euro/ton. Detta är det genomsnittliga importpriset per ton för all import av den berörda produkten och därför kan tendensen påverkas av ändringar i produktsammansättningen.

(211)

En jämförelse mellan försäljningspriserna på unionsmarknaden gjordes mellan de vägda genomsnittliga försäljningspriserna för unionstillverkare i urvalet till oberoende kunder på unionens marknad och de vägda genomsnittliga priserna för de exporterande tillverkare från Kina som ingick i urvalet. Unionstillverkarnas relevanta försäljningspriser justerades vid behov till nivån från fabrik, dvs. exklusive transportkostnader i unionen, kostnader för kommissioner och efter avräkning för rabatter och avdrag.

(212)

I sina synpunkter hävdade CCCLA att kinesiska tillverkare endast säljer generiska produkter, medan unionstillverkarna säljer produkter i det högre segmentet och märkesprodukter (143).

(213)

I den ursprungliga undersökningen hade unionsindustrins priser justerats för att beakta skillnader i kvalitet, handelsled och varumärken. När det gäller kvalitet har det konstaterats att produkter av lägre kvalitet ur konsumentperspektiv konkurrerar med A-klassprodukter på unionsmarknaden. Till följd av detta har priserna för produkter av lägre kvalitet justerats till priser för A-klassen (144).

(214)

En liknande justering har dock inte gjorts i den nuvarande översynen. Det konstaterades att de kinesiska tillverkarna och unionstillverkarna i urvalet säljer produkter i kvalitetsklasserna A, B eller AB. De kinesiska tillverkarna tillverkade produkter av lägre kvalitet (C-klassen och lägre), men dessa produkter exporterades inte till unionen under översynsperioden. Unionstillverkarna tillverkade också produkter av lägre kvalitet, men exporterade antingen dessa produkter till tredjeländer eller sålde dem till mycket låga priser till välgörenhetsorganisationer eller som avfallsprodukter. I det senare fallet inbegreps inte denna försäljning och dessa priser i beräkningarna.

(215)

Skillnaden i kvalitet mellan A-, B- och AB-klasserna är marginell jämfört med skillnaderna mellan dessa produkter och produkter av lägre kvalitet (C-klassen och lägre). Denna klassificering är dessutom inte allmänt vedertagen och grundas inte heller på industriomfattande normer, utan är snarare företagsspecifik. Detta innebär att en tillverkare kan märka en produkt i kvalitetsklass A, medan ett annat företag skulle ha märkt samma produkt i kvalitetsklass B om den hade tillverkat produkten i sin egen fabrik. Undersökningen visade att i vissa fall sålde unionstillverkare samma produkt med samma specifikationer och fysiska egenskaper till samma kund som en kinesisk tillverkare, medan produkten inte nödvändigtvis tillskrevs samma kvalitetsklass i deras interna produktionssystem. Eftersom det inte var möjligt att göra en objektiv åtskillnad mellan produkter i kvalitetsklasserna A, B och AB, hänfördes produkter med denna klassificering till samma kvalitetskategori. Detta innebär att unionstillverkare och kinesiska tillverkare sålde produkter med liknande kvalitetsnivå på unionens marknad under översynsperioden. Kommissionen drog därför slutsatsen att ingen kvalitetsrelaterad justering var nödvändig.

(216)

I den ursprungliga undersökningen gjordes även justeringar för att beakta skillnader i handelsled. Vid den tidpunkten sålde de kinesiska tillverkarna i urvalet nästan enbart sina produkter på grossistnivå, medan försäljningen inom unionen även skedde på detaljhandelsnivå och andra nivåer. Eftersom denna skillnad i distributionskedjorna påverkade prisnivåerna justerades unionens priser för att ta hänsyn till detta (145).

(217)

I denna översyn sålde både de kinesiska tillverkarna och unionstillverkarna i urvalet merparten av sina produkter till grossister och distributörer, men även till en betydande andel detaljisthandlare och andra. Undersökningen visade dessutom att eventuella prisskillnader som noterats mellan de två handelsleden inte följde en logisk utveckling. Mot bakgrund av de jämförbara handelsleden och med tanke på att det saknas ett tydligt samband mellan handelsled och prissättning, konstaterade kommissionen därför att det inte fanns något behov av att justera unionsindustrins priser på denna grund.

(218)

I den ursprungliga undersökningen gjordes även justeringar för att neutralisera en prisfaktor som var knuten till varumärken. Vid den tidpunkten fann kommissionen att kinesiska exporterande tillverkare inte sålde märkesprodukter, utan produkter med så kallade egna varumärken eller generiska produkter, medan unionstillverkarna sålde en mix av huvudsakligen märkesprodukter och även generiska produkter. Eftersom märkesprodukter normalt uppfattas av kunderna som produkter med en viss prestige, kontrollerad kvalitet och design ger de högre marknadspriser än generiska produkter, trots att de har samma fysiska och tekniska egenskaper. För att neutralisera denna priseffekt gjordes en justering av unionsindustrins priser (146).

(219)

I den nuvarande översynen har situationen dock förändrats jämfört med de ursprungliga förhållandena. De kinesiska tillverkare som ingår i urvalet säljer inte bara generiska produkter utan även märkesprodukter, medan unionstillverkarna i urvalet för närvarande säljer mer generiska produkter än märkesprodukter. Undersökningen har dessutom visat att de kinesiska tillverkarna och unionstillverkarna i vissa fall även säljer identiska produkter med samma specifikationer och fysiska egenskaper till samma kunder (se skäl 215).

(220)

Kommissionen avvisade därför CCCLA:s påstående om att kinesiska tillverkare endast säljer generiska produkter medan unionstillverkarna säljer produkter i det högre segmentet och märkesprodukter.

(221)

Mer generellt, och såsom även förklaras i den ursprungliga undersökningen, kan en märkesprodukts mervärde i allmänhet inte mätas exakt eftersom det beror på många olika orsaker som kundens uppfattning, varumärkets välkändhet och andra omätbara faktorer (147). För några av unionstillverkarna i urvalet kan märkesprodukter till exempel ha ett mervärde på grund av att varumärket är välkänt i vissa regioner eller medlemsstater, medan samma märkesprodukter kan vara mindre kända i andra regioner eller medlemsstater. För dessa unionstillverkare i urvalet medför märkesprodukter således inte nödvändigtvis högre priser.

(222)

I sina synpunkter hävdade CCCLA även att en hög procentandel försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader (dvs. 40 %) tyder på försäljning av märkesprodukter (148). De kontrollerade uppgifterna för unionstillverkarna i urvalet visar dock att en unionstillverkare som nästan uteslutande säljer exklusiva märkesprodukter har nästan samma försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som en unionstillverkare som nästan uteslutande säljer generiska produkter. Samtliga fyra tillverkare i urvalet har liknande nivåer för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, vilka också är liknande eller lägre än de kinesiska tillverkarna i urvalet och enligt de granskade räkenskaperna för det turkiska företag som användes i undersökningen. För dessa tillverkare medför märkesprodukter därför inte automatiskt högre försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader (se även skälen 146 och 148).

(223)

Med tanke på den mix av märkesprodukter och generiska produkter som säljs av de kinesiska tillverkarna och unionstillverkarna i urvalet, och mot bakgrund av en uppskattning av företagens ställning på unionens marknad, deras prisstrategier samt försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, avvisades CCCLA:s påståenden och kommissionen konstaterade att det inte var nödvändigt att justera unionens priser för märkesprodukter.

(224)

Unionsindustrins priser jämfördes med de priser som de kinesiska exporterande tillverkarna tar ut, justerat till priset cif vid unionens gräns. Därefter justerades cif-priserna uppåt för kostnader som uppstår efter importen, dvs. tullklareringskostnader, hanterings- och lastningskostnader, konventionella tullar och antidumpningstullar. Enligt den ovannämnda metoden visade jämförelsen att importen av den berörda produkten underskred unionsindustrins priser med 17,7 % under översynsperioden.

(225)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som hade betydelse för unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden.

(226)

De makroekonomiska indikatorerna (produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginaler och återhämtning från verkningarna av tidigare dumpning) bedömdes för unionsindustrin som helhet. Bedömningen grundades på uppgifter från sökanden, som dubbelkontrollerades mot de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet samt tillgänglig officiell statistik.

(227)

Analysen av de mikroekonomiska indikatorerna (lager, försäljningspriser, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga, löner och tillverkningskostnader) gjordes på företagsnivå för unionstillverkarna i urvalet. Bedömningen grundades på deras uppgifter som kontrollerats vid kontrollbesök på plats.

(228)

Unionsindustrin är mycket splittrad, men kan generellt delas in i två segment: små och medelstora företag samt stora företag. För vissa mikroekonomiska indikatorer (försäljningspris, kassaflöde, investeringar, genomsnittlig lön per anställd, lager, lönsamhet och tillverkningskostnader) har resultaten för företagen i urvalet i det aktuella segmentet viktats enligt det segmentets andel. I detta syfte användes varje segments specifika andel i tillverkningsvolymer av hela sektorn för bords- och köksartiklar av keramiskt material (42 % för små och medelstora företag, 58 % för stora företag). Det garanterade att situationen för småföretag speglades korrekt för att undvika en obalans i den övergripande skadeanalysen på grund av resultaten för stora företag.

(229)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionsindustrins produktionsvolym, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande enligt följande:

Tabell 5

(230)

Detta visar att det under skadeundersökningsperioden skedde en blygsam ökning av produktionsvolymen (+6 %) och kapaciteten (+2 %), medan kapacitetsutnyttjandet ökade med 4 % under skadeundersökningsperioden och nådde 85 %.

(231)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionsindustrins försäljning i unionen på följande sätt:

Tabell 6

(232)

Unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden ökade med 11 % under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade unionsindustrins marknadsandel endast något, från 29,6 % till 31,0 %.

(233)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades sysselsättningsnivån och produktionen inom unionsindustrin på följande sätt:

Tabell 7

(234)

Sysselsättningen ökade med 6 % under skadeundersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden förblev produktiviteten hos unionstillverkarnas personalstyrka stabil, mätt som tillverkning (ton) per anställd per år. Detta beror delvis på unionsindustrins insatser under de föregående åren för att bemöta den dåvarande pressen från den dumpade importen från Kina, då unionsindustrin redan ökade produktiviteten till höga nivåer före skadeundersökningsperioden.

(235)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins produktivitet med 6 %, medan försäljningsvolymen till icke-närstående kunder i unionen ökade med 11 %. Detta förklaras av unionsindustrins minskade exportförsäljning. Unionsindustrin lyckades dra nytta av tillväxten på unionsmarknaden, även om de produktionsanläggningar som påverkades mer av det lägre kapacitetsutnyttjande som observerades under den ursprungliga undersökningen fortfarande befinner sig i en återhämtningsfas. Unionsindustrins marknadsandelar förblev stabila under hela skadeundersökningsperioden.

(236)

Dumpningen fortsatte i en betydande grad under översynsperioden, vilket förklaras i avsnitt 3. Det bör påpekas att de kinesiska tillverkarna underskred unionsindustrins försäljningspriser i betydande utsträckning.

(237)

Under skadeundersökningsperioden visade unionsindustrin tecken på återhämtning från verkningarna av den skadevållande dumpning som förekommit tidigare. Unionens tillverkning, försäljning och marknadsandel har ökat sedan den ursprungliga undersökningen, medan importvolymen från Kina och dess marknadsandel har minskat. Även om unionens tillverkning, kapacitet och sysselsättning ökar har de fortfarande inte nått nivåerna under 2008, som utgör början på den ursprungliga undersökningens skadeundersökningsperiod. Vid den tidpunkten ansågs unionsindustrin redan befinna sig i ett känsligt läge på grund av mycket stora volymer lågprisimport från Kina till unionsmarknaden som ökade kraftigt 2002–2004 (149). Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrin har återvunnit ett visst ekonomiskt utrymme, men fortfarande inte har återhämtat sig fullständigt från den betydande tidigare dumpningen.

(238)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades lagernivåerna för de unionstillverkare som ingick i urvalet på följande sätt:

Tabell 8

(239)

Unionsindustrins utgående lager minskade i absoluta termer med 22 % under skadeundersökningsperioden. Detta är dock inte en avgörande indikator, med tanke på att den berörda industrin huvudsakligen arbetar på order.

(240)

Under skadeundersökningsperioden ökade både unionsindustrins priser och tillverkningskostnader med 12 %.

(241)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Under skadeundersökningsperioden varierade unionsindustrins lönsamhet mellan den lägsta punkten 2,0 % under 2016 och den högsta punkten 3,7 % 2017, för att sedan minska med 0,4 procentenheter mellan 2014 och skadeundersökningsperioden. Lönsamheten förblev lägre än den lönsamhet som nåddes under den ursprungliga undersökningen (3,5 % under den undersökningsperioden). Lönsamheten låg dessutom kvar långt under det lönsamhetsmål som ansågs godtagbart i den ursprungliga undersökningen (dvs. 6,0 %).

(242)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins kassaflöde med 21 %, medan investeringsnivån ökade med 25 %. Det bör dock noteras att denna ökning beror på resultaten för endast ett (stort) företag, som kunde göra betydande investeringar för att utöka sin produktionskapacitet. De övriga tre företagens investeringar förblev stabila eller minskade avsevärt.

(243)

Mellan 2014 och översynsperioden var minskningen av räntabiliteten, definierad som vinst i procent av investeringarnas bokförda nettovärde, större än den sjunkande lönsamheten under skadeundersökningsperioden. Under samma period ökade de genomsnittliga lönenivåerna något, men mindre än tillverkningskostnaden per enhet.

(244)

Skadeanalysen visar att unionsindustrins situation förbättrades under skadeundersökningsperioden. De flesta av de huvudsakliga skadeindikatorerna visade en positiv tendens. Unionsindustrin gynnades av åtgärderna, vilket bland annat framgår av en ökning av unionens tillverkning, försäljningsvolymer, marknadsandel och högre försäljningspriser. Mot bakgrund av det ovanstående drog kommissionen därför slutsatsen att unionsindustrin under översynsperioden inte lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(245)

Även om unionsindustrin har börjat återhämta sig från den tidigare skadan, återhämtar den sig endast långsamt. Mot bakgrund av att betydande importvolymer fortsatte att komma in från Kina till priser som underskred unionsindustrins priser låg unionsindustrins lönsamhet kvar under vinstmålet, vilket visar att den befinner sig i ett känsligt läge.

(246)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade CCCLA att kommissionen inte borde ha dragit den slutsatsen, eftersom nästan alla indikatorer i undersökningen visade en positiv tendens. Såsom förklaras i skälen 244 och 245 har unionsindustrin dock endast återhämtat sig långsamt sedan åtgärderna infördes. Vid den tidpunkt då åtgärderna infördes efter den ursprungliga undersökningen led unionsindustrin väsentlig skada och befann sig således i allvarliga ekonomiska svårigheter. Den positiva utvecklingen för unionsindustrins makroekonomiska indikatorer i relativa termer bör följaktligen inte bedömas separat från denna försvagade utgångspunkt i absoluta siffror i början av den aktuella undersökningen. Kombinerat med unionsindustrins kontinuerligt låga lönsamhet och den fortsatta betydande importen från Kina befinner sig unionsindustrin ännu inte i en situation där den enkelt kan stå emot återkommande dumpad import i ökade volymer. Detta framgår även av avsnitt 5.4, där en simulering görs för att bedöma vad som skulle hända med unionsindustrin om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Därför avvisade kommissionen detta påstående.

(247)

Såsom fastställs i avsnitt 3 skedde den kinesiska importen till dumpade priser under översynsperioden och kommissionen konstaterade att dumpningen sannolikt skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla. I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen därför sannolikheten för återkommande väsentlig skada om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla.

(248)

För att fastställa sannolikheten för återkommande skada analyserades följande aspekter: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, unionsmarknadens attraktionskraft, inbegripet antidumpningsåtgärder eller utjämningsåtgärder för bords- och köksartiklar av keramiskt material i andra tredjeländer, de kinesiska exporterande tillverkarnas prisbeteende på andra tredjeländers marknader samt effekten på unionsmarknadens situation.

(249)

Kina är den överlägset största globala exportören i världen av bords- och köksartiklar av keramiskt material. Landet svarar för omkring 70 % av världens sammanlagda export. EU är Kinas viktigaste exportmarknad baserat på totalt exporterat värde under de senaste åren (150).

(250)

Såsom förklaras i skälen 180–182 har tillverkarna i Kina en betydande produktionskapacitet och till följd av detta en outnyttjad kapacitet som långt överskrider unionens totala förbrukning under översynsperioden.

(251)

Unionsmarknaden är världens största importör av den berörda produkten (151). Såsom framgår av tabell 1 ökade dessutom unionens förbrukning av den berörda produkten mellan 2014 och översynsperioden från 598 829 ton till 634 255 ton. Detta visar att unionens förbrukning är fortsatt stark och ökar. Unionsmarknaden är förhållandevis stor och förbrukningen ökar stadigt, vilket innebär att den förblir attraktiv för kinesiska exporterande tillverkare.

(252)

Innan åtgärderna infördes uppgick den kinesiska importen i genomsnitt till omkring en halv miljon ton, medan den uppgick till 356 667 ton under översynsperioden. Det faktum att den kinesiska importen, förvisso på en lägre nivå (se tabell 2), inte upphörde efter införandet av åtgärder bekräftar att de kinesiska exporterande tillverkarna anser att unionsmarknaden är attraktiv och fortsätter sälja på unionsmarknaden.

(253)

Dessutom har handelspolitiska skyddsåtgärder mot kinesisk export av bords- och köksartiklar av keramiskt material införts i andra tredjeländer, vilket visar på samma prisbeteende som har observerats för den kinesiska exporten till unionen (152). Dessa handelspolitiska åtgärder kommer att göra det svårare för kinesiska exporterande tillverkare att exportera till dessa marknader, vilket ytterligare ökar unionsmarknadens attraktionskraft och innebär att denna export kan omdirigeras till unionens marknad.

(254)

En annan faktor som visar på unionsmarknadens attraktionskraft är de kinesiska exporterande tillverkarnas prissättningsstrategi. De kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet har högre exportpriser för den berörda produkten på marknader i tredjeländer än i unionen (se skäl 188). Dessa priser är dessutom fortfarande betydligt lägre än unionsindustrins priser på unionens marknad. Under översynsperioden var det genomsnittliga priset för de kinesiska exporterande tillverkarnas export till unionens marknad betydligt lägre än unionsindustrins pris på unionens marknad. Faktum är att kinesisk import nästan har de lägsta priserna på unionens marknad. De få tredjeländer som exporterar till lägre priser står endast för en bråkdel av den totala importen till unionen, och deras tillväxtpotential är inte jämförbar med storleken på tillverkningsanläggningarna i Kina. Det kan dock rimligen förväntas att kinesisk import kommer att komma in på unionens marknad till lägre priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla, om hänsyn tas fullständigt eller delvis till beloppet för de gällande antidumpningstullarna.

(255)

Med tanke på den stora outnyttjade kapaciteten i Kina, unionsmarknadens attraktionskraft och de kinesiska exporterande tillverkarnas prisbeteende enligt sammanfattningen i skälen 249–254, är det sannolikt att betydande volymer av lågprisexport av bords- och köksartiklar av keramiskt material redan på kort sikt skulle finnas tillgänglig för försäljning/omdirigering till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(256)

För att bedöma de sannolika effekterna av en ökad kinesisk lågprisimport på unionsindustrin undersökte kommissionen först en eventuell förlust av marknadsandel. Kommissionen gjorde en simulering för att undersöka vad effekten skulle bli om exporterande tillverkare från de berörda länderna skulle öka sin export till unionen och vinna en andel av unionens marknad som är jämförbar med den som uppnåddes under den ursprungliga undersökningsperioden, det vill säga innan åtgärderna infördes. Detta skulle leda till att unionstillverkarna i urvalet minskade sin tillverkning med 12 000 ton, medan importen från Kina skulle öka med 67 800 ton. Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen var en sådan volym av dumpad import av den berörda produkten tillräcklig för att förorsaka väsentlig skada för unionsindustrin.

(257)

I denna analys förutsatte kommissionen att priserna för de exporterande tillverkarna från Kina och unionsindustrins priser skulle förbli desamma som under översynsperioden. Kommissionen förutsatte likaså att den ökade kinesiska marknadsandelen med all sannolikhet skulle tas från unionsindustrin. Tabell 11 visar att merparten av den marknadsandel som Kina förlorat sedan införandet av antidumpningsåtgärder gick till unionsindustrin.

Tabell 11

(258)

En förlorad försäljningsvolym skulle leda till lägre kapacitetsutnyttjande och ökade genomsnittliga tillverkningskostnader. Detta skulle i sin tur leda till en försämring av unionsindustrins finansiella situation och till en minskning av dess lönsamhet, som redan låg betydligt under vinstmålet och minskade under skadeundersökningsperioden. Med tillämpning av en konservativ uppskattning av den minskade tillverkningen för unionstillverkarna i urvalet (hälften av den möjliga ökning på 6 000 ton som fastställs i skäl 256), visade konsekvensbedömningen att unionsindustrin skulle lida förluster på 8,5 % av omsättningen om åtgärderna skulle upphöra.

(259)

Alternativt skulle unionsindustrin kunna besluta att sänka sina priser i ett försök att behålla sin försäljningsvolym och marknadsandel. Detta skulle leda till att dess finansiella situation försämrades ytterligare, och med tanke på den redan låga lönsamhetsnivån under översynsperioden, skulle unionsindustrin bli ännu mer förlustbringande.

(260)

Mot bakgrund av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att den väsentliga skadan för unionsindustrin med all sannolikhet skulle återkomma om åtgärderna mot import från Kina upphävs.

(261)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det skulle strida mot unionens intresse som helhet att bibehålla de ursprungliga åtgärderna. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, dvs. å ena sidan unionsindustrins intresse och å andra sidan importörernas och de andra parternas intresse.

(262)

Kommissionen erinrar om att i den ursprungliga undersökningen ansågs införandet av åtgärder inte strida mot unionens intresse. Eftersom den aktuella undersökningen är en översyn, och därmed består av en analys av en situation där antidumpningsåtgärder redan har varit i kraft, är det möjligt att bedöma de gällande antidumpningsåtgärdernas eventuella negativa, oönskade effekter för de berörda parterna.

(263)

På denna grund undersöktes det därför om det, trots slutsatserna om sannolikheten för återkommande dumpning och skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att behålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(264)

Undersökningen visade också att om åtgärderna skulle upphöra att gälla skulle det sannolikt ha en betydande negativ påverkan på unionsindustrin. Unionsindustrins situation skulle snabbt försämras i form av lägre försäljningsvolymer och lägre försäljningspriser, vilket i sin tur skulle leda till kraftigt försämrad lönsamhet. Om åtgärderna skulle fortsätta att gälla skulle unionsindustrin å andra sidan ytterligare kunna återhämta sig från den tidigare skada som vållats av den dumpade importen, och utnyttja sina möjligheter på en marknad i unionen som inte påverkas av illojala handelsmetoder.

(265)

En unionstillverkare som inte ingick i urvalet och CCCLA hävdade att en förlängning av åtgärderna inte skulle ligga i unionstillverkarnas intresse. Enligt dem utgjorde antidumpningstullarna ingen lättnad för unionstillverkarna, som inte lyckades öka sina marknadsandelar, försäljningsvolymer eller priser. Antidumpningstullarna har dessutom lett till en ökning av priserna på de produkter som unionstillverkarna köper in för att komplettera sitt produktutbud.

(266)

Skadeanalysen i avsnitt 4 (skälen 198–245) har dock visat att unionsindustrin faktiskt håller på att återhämta sig från de skadevållande verkningarna av den dumpade importen från Kina. Unionsindustrin har i själva verket ökat sin marknadsandel från 20,9 % under den ursprungliga undersökningsperioden (2011) till 31 % under översynsperioden (se tabell 11), medan unionstillverkarna i urvalet kunde öka sina försäljningsvolymer från 152 095 ton 2011 till 196 484 ton under översynsperioden, och höja priserna med 3 615 euro per ton 2011 till 3 853 euro per ton under översynsperioden. Denna prisökning var möjlig trots de ökade kostnader för import av produkter från Kina som några av unionstillverkarna drog på sig för att diversifiera sitt produktutbud. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(267)

Efter utlämnandet av uppgifter påpekade CCCLA att en unionstillverkare inte gav sitt stöd till införandet av åtgärder. CCCLA hävdade att denna tillverkare inte tillverkade alla typer av bords- och köksartiklar av keramiskt material och att den därför kompletterar sitt produktutbud med produkter från Kina, vilket innebär att den är beroende av en tillförlitlig försörjningskälla från Kina. CCCLA gjorde likaså gällande att de två importörerna i urvalet hävdar att unionstillverkarna inte kan leverera den kvalitet och de mängder som behövs på unionens marknad, exempelvis på grund av höga arbetskraftskostnader. Enligt CCCLA visar detta att unionsprodukterna och den kinesiska importen kompletterar varandra och skapar blandade intressen i unionsindustrin.

(268)

Kommissionen noterade att dessa argument sammanfaller med två icke-närstående importörers ståndpunkt, vilken kommissionen bedömer i skälen 271–277. I avsaknad av nya faktorer kan de därför inte påverka intressebalansen enligt prövningen av unionens intresse.

(269)

På grundval av det ovanstående drogs slutsatsen att det ligger i unionsindustrins intresse att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

(270)

I undersökningens inledningsskede kontaktades 45 kända icke-närstående importörer och uppmanades att samarbeta. Såsom nämns i skäl 13 gav femton importörer sig till känna, varav två togs med i urvalet och fyllde i frågeformuläret.

(271)

Båda företagen motsatte sig fortsatta åtgärder, främst för att de ansåg att unionstillverkarna inte kan leverera den kvalitet och de mängder som behövs på unionens marknad. Enligt deras åsikt är unionens tillverkning mindre flexibel och mindre anpassningsbar till förändringar i efterfrågan än den kinesiska tillverkningen. Två företag fick också frågan om vad de trodde skulle hända om tullarna upphävdes. På denna fråga svarade båda företagen att enligt deras åsikt skulle de kinesiska priserna öka samtidigt som unionens kunder skulle kräva lägre priser. Detta skulle enligt företagen i urvalet leda till minskade marginaler för importörerna.

(272)

I den ursprungliga undersökningen fann kommissionen att införandet av åtgärder med tanke på importörernas vinster och försörjningskällor inte skulle få en särskilt stor negativ effekt på situationen för icke-närstående importörer av den berörda produkten. I den nuvarande undersökningen visade analysen av kontrollerade uppgifter att den berörda produkten i genomsnitt svarar för [30–40 %] av företagsförsäljningen (153). Båda de samarbetsvilliga importörerna var lönsamma under översynsperioden, med en genomsnittlig vinst för den berörda produkten från Kina på [5–9 %] (154). Även om den genomsnittliga vinsten var något lägre [6–10 %] än i den ursprungliga undersökningen, var den fortfarande sund. Båda företagen köper nästan uteslutande in sin import av den berörda produkten från Kina.

(273)

En icke-närstående importör som inte ingick i urvalet hävdade att unionstillverkarna inte levererar de produkter som just denna importör köper in från Kina. Denna importörs produkter är huvudsakligen dekorerade artiklar som förpackas individuellt i presentlådor med samma design som porslinet. Enligt importören är tillverkningen av dessa produkter mycket arbetsintensiv, vilket innebär att det skulle vara för kostsamt för unionsindustrin att tillverka dem på grund av de högre arbetskraftskostnaderna i unionen.

(274)

Undersökningen har dock visat att unionstillverkarna har tillverkningskapacitet för detta, och faktiskt tillverkar dekorerade artiklar som förpackas individuellt i presentlådor eller i små set i dekorerade presentlådor. För de importörer som köper in sina produkter från Kina skulle fortsatta åtgärder dock kunna ha en negativ effekt på deras ekonomiska situation. Sådana produkter är emellertid specialiserade och svarar endast för en liten andel av all import från Kina. Denna effekt förväntas därför inte ha en betydande negativ effekt på importörernas allmänna situation. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(275)

Den icke-närstående importör som inte ingick i urvalet hävdade även att det inte gjordes någon åtskillnad mellan dekorerade och vita porslinsprodukter i undersökningen. Enligt importören finns det endast ett fåtal porslinsfabriker som tillverkar dekorerade artiklar i unionen, vilket innebär att det är nödvändigt att importera från Kina för att tillgodose denna typ av efterfrågan.

(276)

Ändå har undersökningen visat att 30 % av alla produkter som unionstillverkarna i urvalet sålde under översynsperioden var dekorerade artiklar. Jämförelsen mellan kinesiska produkter och unionsprodukter gjordes dessutom på grundval av produkttyp, där produkterna grupperades enligt följande egenskaper: typ av keramiskt material, typ av artikel, grundläggande form, dekoration och glasyr. Detta innebär exempelvis att endast dekorerade artiklar som tillverkas i unionen jämfördes med dekorerade artiklar som importerats från Kina, färgade glaserade artiklar jämfördes med färgade glaserade artiklar och vita artiklar med vita artiklar. Detta påstående kan följaktligen inte godtas.

(277)

Med tanke på de sunda vinstmarginalerna för importörerna i urvalet trots införandet av antidumpningsåtgärder, sammantaget med det faktum att importörerna tror att deras vinstmarginaler skulle minskas om åtgärderna skulle upphävas, är det sannolikt att ett bibehållande av de gällande åtgärderna inte skulle få en allvarlig negativ effekt på verksamheten för de icke-närstående importörerna av den berörda produkten.

(278)

Precis som under den ursprungliga undersökningen gav sig ingen part som företräder slutanvändares intressen, såsom konsumentorganisationer, sig till känna eller samarbetade på något sätt i undersökningen. Med tanke på den fortsatta avsaknaden av samarbetsvilja från användare i denna översyn vid giltighetstidens utgång, ansåg kommissionen att dess slutsatser i den ursprungliga undersökningen fortfarande är giltiga och att fortsatta åtgärder inte skulle påverka konsumenter såsom hushåll negativt, eller åtminstone inte i någon större utsträckning.

(279)

En av unionstillverkarna i urvalet hävdade att ett upphävande av åtgärderna skulle utgöra en lättnad för konsumenterna i unionen eftersom i) produkten är en slutprodukt, vilket innebär att tullarna har en direkt inverkan på konsumenterna, ii) kinesiska produkter tillgodoser en annan typ av efterfrågan än unionsprodukter, och iii) på grund av Kinas stora marknadsandelar på unionens marknad påverkas en stor andel av unionens konsumenter av tullarna. CCCLA hävdade också att eftersom bords- och köksartiklar av keramiskt material är en slutprodukt drabbar antidumpningstullarna unionens konsumenter direkt, då det inte finns något industriellt mellanled som kan absorbera dessa kostnader. En icke-närstående importör som inte ingick i urvalet uppgav att antidumpningstullarna faktiskt hade lett till att de hade höjt sina konsumentpriser.

(280)

Det är mycket osannolikt att ett upphävande av åtgärderna skulle leda till att priserna sänks med hela tullbeloppet. Även i det osannolika scenariot att konsumentpriserna skulle sänkas med hela beloppet för de gällande antidumpningstullarna, skulle den årliga kostnaden för konsumenterna minska med mindre än 1 euro (155). Eftersom åtgärderna inte kan anses ha haft en betydande inverkan på konsumenterna avvisade kommissionen dessa påståenden.

(281)

Vid avvägningen av de olika konkurrerande intressena i unionen ägnade kommissionen särskild uppmärksamhet åt behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och återställa en effektiv konkurrens. Fortsatta åtgärder skulle å ena sidan skydda en viktig unionsindustri, inklusive många små och medelstora företag, mot sannolikt återkommande dumpning. Bedömningen av importörernas och användarnas situation samt den bristande samarbetsviljan från användarnas sida visar å andra sidan att fortsatta åtgärder med säkerhet inte skulle få en oproportionerligt negativ effekt på dem.

(282)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att bibehålla slutgiltiga antidumpningsåtgärder i fråga om import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Kina.

(283)

Av det ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som är tillämpliga på import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Kina bör bibehållas.

(284)

Ett företag får begära att individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen (156). Begäran ska innehålla alla relevanta uppgifter som visar att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som gäller för det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namnbytet att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(285)

Enligt artikel 109 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (157), när ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol eller till följd av en uppgörelse i godo ska den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(286)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 avgav inte något yttrande.