(1)

Unionen har satt som mål att erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer säkerställs. Detta mål bör uppnås bland annat genom lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa brottslighet, däribland organiserad brottslighet och terrorism.

(2)

Detta mål förutsätter att uppgifter om fällande domar som meddelats i en medlemsstat beaktas utanför den dömande medlemsstaten, i samband med nya brottmålsförfaranden, i enlighet med rådets rambeslut 2008/675/RIF (2), och för att förhindra nya brott.

(3)

Det förutsätter också utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter. Sådant utbyte av uppgifter organiseras och underlättas genom bestämmelserna i rådets rambeslut 2009/315/RIF (3) och genom det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris), som inrättats i enlighet med rådets beslut 2009/316/RIF (4).

(4)

Den befintliga rättsliga ramen för Ecris omfattar dock inte i tillräcklig utsträckning de särskilda omständigheterna när det gäller ansökningar om uppgifter rörande tredjelandsmedborgare. Även om det redan är möjligt att utbyta uppgifter om tredjelandsmedborgare via Ecris, finns det varken något gemensamt unionsförfarande eller någon gemensam unionsmekanism för att göra detta på ett effektivt, snabbt och korrekt sätt.

(5)

Inom unionen samlas inte uppgifter om tredjelandsmedborgare in på det sätt som medlemsstaterna gör med avseende på sina medborgare, utan de lagras endast i den medlemsstat där den fällande domen har meddelats. En samlad bild av en tredjelandsmedborgares brottshistorik kan därför säkerställas endast om sådana uppgifter begärs från samtliga medlemsstater.

(6)

Sådana generella ansökningar medför en oproportionerlig administrativ börda för alla medlemsstater, inbegripet för dem som inte har några uppgifter om den berörda tredjelandsmedborgaren. Denna börda innebär i praktiken att medlemsstaterna avskräcks från att ansöka om uppgifter om tredjelandsmedborgare från andra medlemsstater, vilket utgör ett allvarligt hinder för uppgiftsutbyte mellan dem och att medlemsstaterna endast har åtkomst till sådana uppgifter i kriminalregister som lagras i deras nationella register. Till följd av detta ökar risken för att utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna blir ineffektivt och ofullständigt.

(7)

För att förbättra situationen lade kommissionen fram ett förslag som ledde till antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/816 (5) varigenom ett centraliserat system inrättas på unionsnivå som innehåller sådana personuppgifter om dömda tredjelandsmedborgare som gör det möjligt att identifiera de medlemsstater som innehar information om deras tidigare fällande domar (nedan kallat Ecris-TCN).

(8)

Ecris-TCN kommer att göra det möjligt för en medlemsstats centralmyndighet att omedelbart och effektivt få reda på vilka andra medlemsstater som lagrar uppgifter i kriminalregister om en tredjelandsmedborgare, så att den befintliga Ecris-ramen kan användas för att ansöka om uppgifter ur kriminalregister från eller dessa medlemsstater i enlighet med rambeslut 2009/315/RIF.

(9)

Utbytet av uppgifter om fällande brottmålsdomar är en viktig del av varje strategi för att bekämpa brottslighet och terrorism. Om medlemsstaterna utnyttjade Ecris till dess fulla potential skulle detta främja de straffrättsliga insatserna mot radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism.

(10)

För att göra uppgifter om fällande domar och diskvalifikationer till följd av fällande domar för sexualbrott mot barn mer användbara fastställdes i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU (6) en skyldighet för medlemsstaterna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att, vid rekrytering av en person till en befattning som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn, information om förekomsten i kriminalregistret av fällande domar för sexualbrott mot barn eller diskvalifikationer till följd av sådana domar överförs i enlighet med de förfaranden som anges i rambeslut 2009/315/RIF. Syftet med den mekanismen är att säkerställa att en person som har dömts för sexualbrott mot barn inte ska kunna dölja domen eller diskvalifikationen i syfte att utöva en yrkesverksamhet som innefattar direkt och regelbunden kontakt med barn i en annan medlemsstat.

(11)

Detta direktiv syftar till att införa de nödvändiga ändringar i rambeslut 2009/315/RIF som kommer att möjliggöra ett ändamålsenligt utbyte av uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare via Ecris. Direktivet ålägger medlemsstaterna att vidta åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att fällande domar åtföljs av uppgifter om den dömda personens medborgarskap (ett eller flera) i den mån medlemsstaterna förfogar över sådana uppgifter. Direktivet inför också förfaranden för svar på ansökningar om uppgifter, säkerställer att kriminalregisterutdrag som begärs av en tredjelandsmedborgare kompletteras med uppgifter från andra medlemsstater samt föreskriver de tekniska ändringar som är nödvändiga för att systemet för utbyte av uppgifter ska fungera.

(12)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (7) bör tillämpas på behandling av personuppgifter som utförs av behöriga nationella myndigheter i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, inklusive att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (8) bör tillämpas på nationella myndigheters behandling av personuppgifter när sådan behandling inte omfattas av direktiv (EU) 2016/680.

(13)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av rambeslut 2009/315/RIF bör principerna i beslut 2009/316/RIF införlivas i det rambeslutet, och genomförandebefogenheter bör delegeras till kommissionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (9).

(14)

Som gemensam kommunikationsinfrastruktur för utbyte av uppgifter ur kriminalregister bör man använda systemet med säkra transeuropeiska telematiktjänster för myndigheter (sTESTA), eventuella vidareutvecklingar av detta eller eventuella alternativa säkra nätverk.

(15)

Trots möjligheten att använda unionens finansieringsprogram i enlighet med tillämpliga regler bör varje medlemsstat bära sina egna kostnader för genomförande, förvaltning, användning och underhåll av sitt datoriserade kriminalregister och för genomförande, förvaltning, användning och underhåll av de tekniska anpassningar som behövs för att Ecris ska kunna användas.

(16)

Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och friheter som stadfästs särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive rätten till skydd av personuppgifter, rätten till rättslig och administrativ prövning, principen om likhet inför lagen, rätten till en rättvis rättegång, oskuldspresumtionen och det allmänna förbudet mot diskriminering. Detta direktiv bör genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(17)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att möjliggöra ett snabbt och effektivt utbyte av riktiga uppgifter ur kriminalregister om tredjelandsmedborgare, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, genom införande av gemensamma regler, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(18)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(19)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 och artikel 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(20)

I enlighet med artiklarna 3 och 4a.1 i protokoll nr 21 har Förenade kungariket meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

(21)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (10) och avgav ett yttrande den 13 april 2016 (11).

(22)

Rambeslut 2009/315/RIF bör därför ändras i enlighet med detta.