(1)

Den 20 september 2019 anmälde Förenade kungariket till kommissionen, Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån) och övriga medlemsstater att ett undantag från kraven i punkt SERA.5005 a (visuellflygregler (VFR)) i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 923/2012 (2) beviljats i enlighet med artikel 71.1 i förordning (EU) 2018/1139 för alla operatörer av luftfartyg som flygs inom Förenade kungariket på högst 3 000 fot över havet och inom klass D-luftrum. I anmälan anges bland annat att ett tidigare, identiskt undantag som anmäldes till kommissionen den 17 april 2019 återkallas från och med den 12 september.

(2)

Ovannämnda undantag beviljas om luftfartyg flyger under följande kumulativa villkor: i) endast dagtid, ii) i en hastighet som enligt fartmätaren är högst 140 knop och som ger adekvata möjligheter att upptäcka annan trafik eller hinder i tillräckligt god tid för att undvika kollision, iii) under molnfria förhållanden och med sikt till marken eller vattnet samt, om luftfartyget inte är en helikopter, med en flygsikt på minst 5 km eller, om luftfartyget är en helikopter, med en flygsikt på minst 1 500 m.

(3)

Förenade kungariket har beviljat detta undantag för att underlätta en säker övergång till framtida luftrumskrav på det sätt som beskrivs i landets reviderade högnivåplan och i synnerhet för att se till att man har tid att genomföra de ändrade förfaranden för flygtrafikledning som är nödvändiga för att på ett säkert sätt tillämpa relevanta SERA-krav och överväga en modernisering av luftrummet. Förenade kungariket har slutligen tillhandahållit en beskrivning av olika kompenserande åtgärder som åtföljer detta undantag.

(4)

Undantaget beviljades för perioden 12 september 2019–25 mars 2020. Förenade kungariket har sedan 2014 utfärdat åtta undantag från punkt SERA.5005 a i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 923/2012 vars sammanlagda varaktighet är sextioen månader (3). På grundval av principen att nya bestämmelser ska tillämpas omedelbart på framtida verkningar av ett förhållande som har uppkommit när en äldre bestämmelse var tillämplig måste de åttamånadersperioder som avses i artikel 71.2 i förordning (EU) 2018/1139 beräknas genom att man även inkluderar perioder som föregår den förordningens ikraftträdande. Byrån beaktade detta i sin bedömning av om villkoren i artikel 71.1 i den förordningen var uppfyllda och drog slutsatsen att vissa av dem inte var det.

(5)

Kommissionen instämmer i byråns rekommendation.

(6)

Enligt artikel 71.1 i förordning (EU) 2018/1139 får en medlemsstat bevilja ett undantag endast om det beviljas fysiska eller juridiska personer som omfattas av den förordningen ”i händelse av brådskande oförutsedda omständigheter eller brådskande operativa behov som berör dessa fysiska eller juridiska personer” och endast om samtliga de villkor som anges i leden a–d i den artikeln är uppfyllda.

(7)

Kommissionen anser att undantaget inte uppfyller villkoret om ”brådskande operativa behov”. Denna slutsats stöds av det faktum att samma typ av undantag har utfärdats upprepade gånger sedan den 13 november 2014. Denna kontinuerliga upprepning visar att undantagets varaktighet inte är begränsad och att det egentliga syftet är att upprätthålla ett långsiktigt undantag från punkt SERA.5005 a, inte att tillgodose ett specifikt brådskande operativt behov hos den person bestämmelserna gäller. Det faktum att Förenade kungariket i sin anmälan uppgav att man inte har infört minimiavståndet från moln i klass D-luftrum och att man hade förklarat att man skulle vidta åtgärder för att på sikt uppfylla kraven i genomförandeförordning (EU) nr 923/2012 ändrar inte heller denna slutsats.

(8)

Mot bakgrund av dessa överväganden behöver kommissionen inte bedöma om villkoren i artikel 71.1 a–d i förordning (EU) 2018/1139 har uppfyllts. Kommissionen vill trots detta göra följande observationer.

(9)

Kommissionen anser att undantaget inte uppfyller villkoret i artikel 71.1 a i förordning (EU) 2018/1139 eftersom de behov som har föranlett undantaget på ett adekvat sätt kan hanteras med hjälp av metoder som är i överensstämmelse med förordningen. Trots de påståenden som förs fram av Förenade kungariket gör genomförandeförordning (EU) nr 923/2012 i själva verket det möjligt att på ett adekvat sätt tillgodose behoven utan att bevilja något undantag. Enligt den förordningen får flygningar utföras som ”speciella VRF-flygningar” på det sätt som föreskrivs i SERA.5010 (Speciell VFR-flygning i kontrollzoner) om de har erhållit klarering av flygkontrollenheten att flyga inom en kontrollzon under väderförhållanden som understiger visuella väderförhållanden. Om det är nödvändigt att inom en given luftrumsklass möjliggöra flygningar som är förenliga med en mindre restriktiv klass kan följande lösningar övervägas: omklassificering av det berörda luftrummet eller ändrad utformning av volymen av det berörda luftrummet genom fastställande av begränsningar eller förbehåll avseende luftrummet, eller av delvolymer av mindre restriktiva luftrumsklasser (t.ex. korridorer) på det sätt som föreskrivs i punkt SERA.6001 a.

(10)

Undantaget uppfyller slutligen inte säkerhetskraven och är inte i överensstämmelse med de grundläggande kraven i förordning (EU) 2018/1139. Kommissionen hänvisar i detta avseende till sitt tidigare beslut (skäl 11–13) om ett undantag från punkt SERA.5005 a i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 923/2012 (4).

(11)

Till följd av detta påverkas säkerhetsnivån negativt av genomförandet av det undantag som anmäldes den 17 april 2019 och undantaget överensstämmer inte med de allmänna säkerhetsmålen i förordning (EU) 2018/1139.

(12)

Kommissionen påpekar även att Förenade kungariket enligt kommissionens tidigare beslut om ett undantag från punkt SERA.5005 a i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 923/2012 (5) var skyldig att återkalla undantaget och inte skulle förlänga tillämpningen av det på det sätt som nu har skett.

(13)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Enligt artikel 50.3 i EU-fördraget ska fördragen upphöra att vara tillämpliga på den stat som utträder från och med den dag då avtalet om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, om inte Europeiska rådet i samförstånd med den berörda medlemsstaten med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist. Tidsfristen har förlängts tre gånger, senast genom Europeiska rådets beslut (EU) 2019/1810 (6), som förlängde den fram till och med senast den 31 januari 2020.

(14)

Den 11 januari 2019 godkände rådet, genom beslut (EU) 2019/274 (7), undertecknandet av det utträdesavtal som antogs på förhandlarnivå den 14 november 2018. Unionen bekräftade att den är redo att snarast möjligt underteckna och ingå utträdesavtalet om Förenade kungarikets parlament godkänner det. I del fyra i utträdesavtalet (8) föreskrivs en övergångsperiod som inleds den dag när avtalet träder i kraft under vilken unionslagstiftningen fortsätter att tillämpas för och i Förenade kungariket enligt vad som fastställs i avtalet.

(15)

Detta beslut är under alla omständigheter bara tillämpligt så länge unionsrätten är tillämplig på och i Förenade kungariket.