(1)

Ett av Europeiska unionens mål är att främja skyddet av barnets rättigheter, såsom anges i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Åtgärder för att skydda barn mot olovligt bortförande eller kvarhållande är en väsentlig del av denna politik.

(2)

Rådet har antagit förordning (EG) nr 2201/2003 (2) (nedan kallad Bryssel IIa-förordningen) som syftar till att skydda barn från de skadliga verkningarna av olovligt bortförande eller kvarhållande, att inrätta förfaranden för att säkerställa ett snabbt återförande av dem till den stat där de har sin hemvist samt att säkerställa skyddet för rätten till umgänge och rätten till vårdnad.

(3)

Bryssel IIa-förordningen kompletterar och förstärker Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (nedan kallad 1980 års Haagkonvention), genom vilken det på internationell nivå inrättas ett system för skyldigheter och samarbete mellan avtalsslutande stater och mellan centralmyndigheter och som syftar till att snabbt återföra barn som bortförts eller kvarhållits olovligt.

(4)

Alla unionens medlemsstater är parter i 1980 års Haagkonvention.

(5)

Unionen uppmuntrar tredjestater att ansluta sig till 1980 års Haagkonvention och stöder det korrekta genomförandet av 1980 års Haagkonvention, bland annat genom att tillsammans med medlemsstaterna delta i de särskilda kommittéer som regelbundet sammankallas av Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(6)

En gemensam rättslig ram som är tillämplig mellan unionens medlemsstater och tredjeland kunde vara den bästa lösningen i känsliga fall av internationella bortföranden av barn.

(7)

I 1980 års Haagkonvention anges att den är tillämplig mellan den anslutande staten och de avtalsslutande stater som har förklarat att de godtar anslutningen.

(8)

1980 års Haagkonvention tillåter inte att regionala organisationer för ekonomisk integration, såsom unionen, ansluter sig till den. Därför kan unionen inte ansluta sig till konventionen och inte heller deponera en förklaring om godtagande av en anslutande stat.

(9)

Enligt yttrande 1/13 från Europeiska unionens domstol (3) omfattas förklaringar om godtagande enligt 1980 års Haagkonvention av unionens exklusiva externa befogenhet.

(10)

Ecuador deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 22 januari 1992. 1980 års Haagkonvention trädde i kraft i Ecuador den 1 april 1992.

(11)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike och Danmark, har redan godtagit Ecuadors anslutning till 1980 års Haagkonvention. Ecuador har godtagit Bulgariens, Cyperns, Estlands, Lettlands, Litauens, Maltas, Polens, Sloveniens och Rumäniens anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Ecuador har lett till slutsatsen att Österrike i unionens intresse kan godta Ecuadors anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(12)

Ukraina deponerade sitt anslutningsinstrument för 1980 års Haagkonvention den 2 juni 2006. 1980 års Haagkonvention trädde i kraft i Ukraina den 1 september 2006.

(13)

Alla berörda medlemsstater, med undantag av Österrike och Danmark, har redan godtagit Ukrainas anslutning till 1980 års Haagkonvention. En bedömning av situationen i Ukraina har lett till slutsatsen att Österrike i unionens intresse kan godta Ukrainas anslutning i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

(14)

Österrike bör därför bemyndigas att deponera sin förklaring om godtagande av Ecuadors och Ukrainas anslutning till 1980 års Haagkonvention i unionens intresse i enlighet med villkoren i detta beslut. Övriga medlemsstater i unionen som redan har godtagit Ecuadors och Ukrainas anslutning till 1980 års Haagkonvention bör inte deponera nya förklaringar om godtagande, eftersom de befintliga förklaringarna är giltiga enligt folkrätten.

(15)

Förenade kungariket och Irland är bundna av Bryssel IIa-förordningen och deltar i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(16)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.