(1)

Enligt artikel 43.3 i fördraget ska rådet på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.

(2)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (1) anges att bevarandeåtgärder ska antas med beaktande av tillgänglig vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning, i förekommande fall inbegripet de rapporter som utarbetats av den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

(3)

Det åligger rådet att besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, inbegripet vissa villkor som är funktionellt knutna till dessa, i förekommande fall. Fiskemöjligheterna bör fördelas mellan medlemsstaterna på ett sådant sätt att varje medlemsstat garanteras relativ stabilitet i fiskeverksamheten för varje bestånd eller fiske samt med beaktande av målen för den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) enligt förordning (EU) nr 1380/2013.

(4)

De totala tillåtna fångstmängderna (TAC) bör fastställas på grundval av tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som de olika fiskerinäringarna säkerställs en rättvis behandling, samt mot bakgrund av de synpunkter som framkommer vid samråden med berörda parter, framför allt berörda rådgivande nämnder.

(5)

Om en TAC för ett visst bestånd tilldelas endast en medlemsstat, bör den berörda medlemsstaten, i enlighet med artikel 2.1 i fördraget, bemyndigas att fastställa nivån på denna TAC. Åtgärder bör vidtas för att säkerställa att den berörda medlemsstaten, när den fastställer TAC-nivån, handlar helt i överensstämmelse med den gemensamma fiskeripolitikens principer och regler.

(6)

Genom rådets förordning (EG) nr 847/96 (2) infördes ytterligare villkor för förvaltning av TAC:er med fördelning mellan åren, däribland, genom artiklarna 3 och 4 i den förordningen, bestämmelser om flexibilitet för försiktighets-TAC:er och analytiska TAC:er. Enligt artikel 2 i den förordningen ska rådet, när det fastställer TAC:er, bestämma för vilka bestånd artikel 3 eller 4 i den förordningen inte ska gälla, särskilt på grundval av beståndens biologiska tillstånd. Mer nyligen infördes, genom artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013, en ytterligare flexibilitet mellan åren för alla bestånd som omfattas av landningsskyldigheten. För att motverka en alltför stor flexibilitet som skulle underminera principen om ett rationellt och ansvarsfullt utnyttjande av marina biologiska resurser, förhindra att målen för den gemensamma fiskeripolitiken uppnås och leda till en försämring av beståndens biologiska tillstånd, bör det därför fastställas att artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 847/96 är tillämpliga på analytiska TAC:er endast i de fall då den flexibilitet mellan åren som föreskrivs i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte utnyttjas.

(7)

Den landningsskyldighet som avses i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013 införs fiske för fiske. I de regioner om omfattas av denna förordning bör, från och med den 1 januari 2020, alla arter som omfattas av fångstbegränsningar landas. I artikel 16.2 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs att, när landningsskyldighet för ett fiskbestånd införs, ska fiskemöjligheter fastställas med beaktande av ändringen från att fiskemöjligheter fastställs för att återspegla landningar till att fiskemöjligheter fastställs för att återspegla fångster. Särskilda undantag från landningsskyldigheten beviljas dock i enlighet med artikel 15.4–15.7 i den förordningen. På grundval av de gemensamma rekommendationer som medlemsstaterna lämnat in och i enlighet med artikel 15 i den förordningen har kommissionen antagit ett antal delegerade förordningar om fastställande av specifika utkastplaner som genomför landningsskyldigheten och som är tillämpliga under en inledande period på högst tre år, vilken kan förlängas med ytterligare en period på totalt tre år.

(8)

Fiskemöjligheterna bör stå i överensstämmelse med internationella avtal och principer, till exempel Förenta nationernas avtal om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd (3) från 1995, och de detaljerade förvaltningsprinciper som fastställts i FAO:s (Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation) internationella riktlinjer för förvaltning av djuphavsfiske i det fria havet från 2008, enligt vilka ett regleringsorgan bör vara försiktigare när informationen är osäker, otillförlitlig eller otillräcklig. Att det saknas adekvat vetenskaplig information bör inte användas som förevändning för att skjuta upp eller underlåta att vidta bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(9)

TAC:en och unionskvoten för dolkfisk i unionens vatten och internationella vatten i 5, 6, 7 och 12 bör fastställas med hänsyn till att fångster av detta bestånd även tas av tredjeländer och att unionens fiskemöjligheter bör motsvara andelen historiska fångster av detta bestånd.

(10)

Mot bakgrund av Internationella havsforskningsrådet (Ices) utlåtande om en minskning av fiskemöjligheterna, med hänsyn till ett högt kvotutnyttjande med beaktande av införandet av den fullständiga landningsskyldigheten under 2019, bör inte riktat fiske tillåtas för beryxar i delområdena 3–10, 12 och 14 (Nordsjön, nord- och sydvästliga vattnen), och TAC:en bör fastställas endast för bifångst.

(11)

Enligt Ices utlåtanden visar begränsade iakttagelser ombord att procentandelen långstjärt har varit mindre än 1 % av de rapporterade fångsterna av skoläst. På grundval av dessa överväganden rekommenderar Ices att det inte bör förekomma något riktat fiske efter långstjärt och att bifångsterna bör räknas av från TAC:en för skoläst för att minimera risken för felaktig rapportering av arter. Som Ices har angett föreligger det avsevärda skillnader på mer än en storleksordning (mer än tio gånger) mellan de relativa andelar skoläst och långstjärt som rapporterats i de officiella landningarna och de observerade fångsterna och vetenskapliga undersökningarna i de områden där fisket efter långstjärt för närvarande äger rum. Det finns ytterst begränsade data om denna art och vissa rapporterade landningsdata anses av Ices utgöra felrapportering av arter. Följaktligen är det inte möjligt att fastställa en korrekt historisk fångstdokumentering av långstjärt. Därför bör alla bifångster av långstjärt begränsas till 1 % av varje medlemsstats kvot av skoläst och räknas av mot den kvoten i linje med de vetenskapliga utlåtandena. Om långstjärt betraktas som en bifångst som endast förekommer tillsammans med skoläst och som tillhör samma TAC kommer det inte längre att ske någon felrapportering.

(12)

Mot bakgrund av Ices utlåtande är det lämpligt att TAC:en för fläckpagell i Ices-delområdena 6, 7 och 8 (nordvästliga vatten) fortsätter att vara en TAC som endast gäller för bifångst.

(13)

Fångster av fläckpagell tas i relevanta Cecaf-områden (Fiskerikommittén för östra Centralatlanten) och AKFM-områden (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet), som gränsar till Ices-delområde 9. Med hänsyn till att Ices-data för dessa angränsande områden är ofullständiga bör räckvidden för denna TAC därför förbli begränsad till Ices-delområde 9. I syfte att säkerställa att förvaltningsbesluten fattas på bästa tillgängliga grund har dock åtgärder vidtagits avseende datarapportering för dessa angränsande områden.

(14)

För fläckpagell i Ices-delområde 10 har inget Ices-utlåtande avgetts för 2020. Fiskemöjligheter bör dock föreslås för både 2019 och 2020. Det är möjligt att en lämplig ändring av de fiskemöjligheter som fastställs i förordningen kan komma att behövas när det vetenskapliga utlåtandet har utfärdats för 2020.

(15)

På grund av det låga utnyttjandet och det faktum att det inte sker något riktat fiske bör det inte längre fastställas någon TAC för dolkfisk i Ices-delområdena 1–4 (Nordsjön och Skagerrak).

(16)

Det bör inte längre fastställas några TAC:er för skoläst i Ices-delområdena 1, 2 och 4 (Nordsjön) och för fjällbrosme i Ices-delområdena 1-10, 12 och 14. I sitt utlåtande fastställer Ices att det faktum att inga TAC:er fastställs skulle innebära en mycket liten eller ingen risk för ett icke hållbart nyttjande.

(17)

Ices rekommenderar att det inte bör förekomma några fångster av atlantisk soldatfisk före 2020. Det är lämpligt att fiske efter och behållande ombord, omlastning och landning av denna art förbjuds, eftersom beståndet är utfiskat och inte återhämtar sig. Ices bedömer att det inte har förekommit något riktat unionsfiske efter atlantisk soldatfisk i Nordostatlanten sedan 2010.

(18)

Enligt Ices rekommendation bör fiskeridödligheten för djuphavshaj minimeras och riktat fiske bör inte vara tillåtet. Djuphavshajar är arter som lever länge och har låg reproduktionstakt, och har snabbt blivit föremål för överfiske. För sådana arter bör fiskemöjligheterna därför begränsas helt genom ett allmänt förbud mot att fiska efter dessa arter. Det riktade småskaliga djuphavsfisket med långrev efter dolkfisk medför emellertid oundvikliga bifångster av djuphavshaj, som för närvarande kastas överbord död. Långrev är ett erkänt selektivt fiskeredskap i sådant fiske. Även med detta redskap har det dock visat sig vara oundvikligt att oavsiktligt fånga djuphavshaj. Därför bör en restriktiv TAC för oundvikliga bifångster av dessa arter vid riktat fiske med långrev efter dolkfisk bibehållas. De berörda medlemsstaterna bör vidareutveckla regionala förvaltningsåtgärder för fiske efter dolkfisk i syfte att minska bifångsterna av djuphavshaj. Dessutom bör de vidta särskilda åtgärder för insamling av uppgifter om djuphavshajar för att säkerställa noggrann övervakning av dessa bestånd. Fastställande av tillåtna bifångster för djuphavshaj i unionens vatten och internationella vatten i Ices-delområdena 5–9, i unionens vatten och internationella vatten i Ices-delområde 10 och i unionens vatten i Cecaf 34.1.1, 34.1.2 och 34.2 påverkar inte principen om relativ stabilitet vad gäller djuphavshaj i dessa områden.

(19)

För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och för att trygga försörjningen för unionens fiskare bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2019. I syfte att möjliggöra för medlemsstaterna att säkerställa att denna förordning tillämpas i tid bör den träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.