”5.   Kreditinstitut ska beräkna och övervaka sin likviditetstäckningskvot i rapportvalutan i fråga om samtliga poster oavsett deras faktiska valutabeteckning.

Dessutom ska de separat beräkna och övervaka sin likviditetstäckningskvot för vissa poster enligt följande:

a)	När det gäller de poster som i enlighet med artikel 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013 omfattas av ett krav på separat rapportering i en annan valuta än rapportvalutan ska kreditinstituten separat beräkna och övervaka sin likviditetstäckningskvot i den andra valutan.

b)

När det gäller poster som är denominerade i rapportvalutan och när det samlade beloppet av skulder denominerade i andra valutor än rapportvalutan minst utgör 5 % av kreditinstitutets totala skulder, exklusive lagstadgat kapital och poster utanför balansräkningen, ska kreditinstituten separat beräkna och övervaka sin likviditetstäckningskvot i rapportvalutan.

Kreditinstitut ska rapportera in likviditetstäckningskvoten till sin behöriga myndighet i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014.”

”6.   Kreditinstituten får inte dubbelräkna likvida tillgångar, inflöden och utflöden.”

”2.   Tillgångarna ska utgöra kreditinstitutets egendom, rättighet eller andel, eller ingå i en grupp som avses i led a, och får inte vara intecknade. Tillgångar ska för detta ändamål anses vara icke intecknade när de inte omfattas av några rättsliga, kontraktsenliga, tillsynsmässiga eller andra begränsningar som hindrar kreditinstitutet från att likvidera, sälja, överlåta, tilldela eller generellt sett avveckla sådana tillgångar via direkt försäljning eller ett återköpsavtal inom de närmaste 30 kalenderdagarna. Följande tillgångar ska anses vara icke intecknade:

a)

Tillgångar som ingår i en grupp och som är tillgängliga för omedelbar användning som säkerhet för att erhålla ytterligare finansiering enligt beviljade men ännu inte finansierade kreditlimiter som finns tillgängliga för kreditinstitutet eller, om gruppen förvaltas av en centralbank, enligt ej beviljade och ännu inte finansierade kreditlimiter som finns tillgängliga för kreditinstitutet. Detta led ska inkludera tillgångar som ett kreditinstitut placerat hos det centrala institutet i ett kooperativt nätverk eller ett institutionellt skyddssystem. Kreditinstitut ska anta att tillgångarna i gruppen är intecknade i ökande likviditetsordning på basis av den likviditetsklassificering som fastställs i kapitel 2, som börjar med tillgångar som inte får ingå i likviditetsbufferten.

b)	Tillgångar som kreditinstitutet har tagit emot som säkerheter i kreditriskreduceringssyfte i omvända repor eller transaktioner för värdepappersfinansiering och som kreditinstitutet får avveckla.”

”2.   Marknadsvärdet för sådana säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i punkt 1 f ska omfattas av en nedsättning på minst 7 %. Med undantag för vad som anges i fråga om aktier och andelar i fonder i artikel 15.2 b och c ska ingen nedsättning krävas av värdet på de återstående tillgångarna på nivå 1.”

”1.   Exponeringar i form av värdepapper med bakomliggande tillgångar enligt artikel 12.1 a ska klassificeras som värdepapperisering på nivå 2B om följande villkor är uppfyllda:

a)	Beteckningen ”STS” eller ”enkel, transparent och standardiserad” eller en beteckning som direkt eller indirekt hänvisar till dessa begrepp får användas för värdepapperiseringen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 (*1) och används också i praktiken.

b)	De kriterier som anges i punkt 2 och punkterna 10–13 i denna artikel är uppfyllda.

”2.   De krav som anges i punkt 1 ska tillämpas efter justering för hur reserven av likvida tillgångar påverkas av transaktioner avseende säkrad finansiering, utlåning mot säkerhet eller likviditetsswappar där likvida tillgångar används i minst en av transaktionens delar och transaktionerna förfaller inom 30 kalenderdagar, efter avdrag av alla tillämpliga nedsättningar och förutsatt att kreditinstitutet uppfyller de operativa krav som anges i artikel 8.”

”4.   Den behöriga myndigheten får från fall till fall bevilja undantag, helt eller delvis, från tillämpningen av punkterna 2 och 3 i fråga om en eller flera transaktioner avseende säkrad finansiering, utlåning mot säkerhet eller likviditetsswappar där likvida tillgångar används i minst en av transaktionens delar och som förfaller inom 30 kalenderdagar, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)	Motparten i transaktionen eller transaktionerna är ECB eller en medlemsstats centralbank.

b)	Det föreligger exceptionella omständigheter som innebär en systemrisk med inverkan på banksektorn i en eller flera medlemsstater.

c)	Den behöriga myndigheten samråder, innan den beviljar ett sådant undantag, med den centralbank som är motpart i transaktionen eller transaktionerna och med ECB om centralbanken är en centralbank i Eurosystemet.”

”5.   Senast 19 november 2020 ska EBA lämna en rapport till kommissionen om huruvida den avvecklingsmekanism som beskrivs i punkterna 2–4 är tekniskt lämplig och om den sannolikt kan inverka skadligt på affärs- och riskprofilen för kreditinstitut som är etablerade i unionen, på de finansiella marknadernas stabilitet och välordnade funktion, på ekonomin eller på penningpolitikens transmission till ekonomin. I denna rapport ska möjligheterna att ändra den avvecklingsmekanism som beskrivs i punkterna 2–4 bedömas och, i de fall EBA anser att den nuvarande avvecklingsmekanismen är tekniskt olämplig eller har en skadlig inverkan, bör EBA rekommendera alternativa lösningar och utvärdera deras inverkan.

Vid utarbetandet av ytterligare delegerade akter i enlighet med den befogenhet som anges i artikel 460 i förordning (EU) nr 575/2013 ska kommissionen beakta den rapport från EBA som avses i föregående stycke.”

”3.   Beräkningen av likviditetsutflöden i enlighet med punkt 1 ska beakta eventuell nettning av ömsesidigt beroende inflöden som godkänns i enlighet med artikel 26.”

”3.   Kreditinstitut ska multiplicera skulder som förfaller inom 30 kalenderdagar och som beror på transaktioner avseende utlåning mot säkerhet eller kapitalmarknadsrelaterade transaktioner, enligt definitionerna i artikel 192.2 respektive 192.3 i förordning (EU) nr 575/2013, med

a)

0 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 10 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 1 som avses i artikel 10, med undantag för de säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f,

b)	7 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 10 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i den kategori som avses i artikel 10.1 f,

c)	15 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 11 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2A som avses i artikel 11,

d)

25 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 13 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 13.2 g i, g ii eller g iv,

e)	30 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 12 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i den kategori av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 12.1 e,

f)	35 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 13 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 13.2 g iii eller g v,

g)	50 % om de är säkerställda med tillgångar som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 12 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 12.1 b, c eller f,

h)

den miniminedsättning i procent som fastställts i enlighet med artikel 15.2 och 15.3 i denna förordning, om de är säkerställda med aktier eller andelar i fonder som, utom när de används som säkerhet för sådana transaktioner, i enlighet med artiklarna 7 och 15 skulle klassificeras som likvida tillgångar på samma nivå som de bakomliggande likvida tillgångarna,

i)	100 % om de är säkerställda med tillgångar som inte omfattas av leden a–h i detta stycke.

Genom undantag från första stycket och om motparten i en transaktion avseende utlåning mot säkerhet eller en kapitalmarknadsrelaterad transaktion är kreditinstitutets inhemska centralbank ska utflödessatsen vara 0 %. Om transaktionen sker via en filial med centralbanken i den medlemsstat eller det tredjeland där filialen är belägen ska emellertid en utflödessats på 0 % tillämpas enbart om filialen har samma tillgång till centralbankslikviditet som de kreditinstitut har som etablerats i den medlemsstaten eller det tredjelandet, även under stressperioder.

Genom undantag från första stycket och i fråga om sådana transaktioner avseende utlåning mot säkerhet eller kapitalmarknadsrelaterade transaktioner som i enlighet med första stycket skulle kräva en utflödessats som är högre än 25 % ska utflödessatsen vara 25 % när motparten i transaktionen är en berättigad motpart.

4.   Likviditetsswappar och andra transaktioner med liknande form som förfaller inom de närmaste 30 kalenderdagarna ska leda till ett utflöde om de tillgångar som lånas omfattas av en lägre nedsättning enligt kapitel 2 än de tillgångar som lånas ut. Utflödet ska beräknas genom att den lånade tillgångens marknadsvärde multipliceras med skillnaden mellan den utflödessats som är tillämplig på den utlånade tillgången och den utflödessats som är tillämplig på den lånade tillgången, i enlighet med de satser som anges i punkt 3. Vid denna beräkning ska en nedsättning på 100 % tillämpas på tillgångar som inte uppfyller villkoren för likvida tillgångar.

Genom undantag från första stycket och om motparten till likviditetsswappen eller den andra transaktionen med liknande form är kreditinstitutets inhemska centralbank ska den utflödessats som ska tillämpas på den lånade tillgångens marknadsvärde vara 0 %. Om transaktionen sker via en filial med centralbanken i den medlemsstat eller det tredjeland där filialen är belägen ska emellertid en utflödessats på 0 % tillämpas enbart om filialen har samma tillgång till centralbankslikviditet som de kreditinstitut har som etablerats i den medlemsstaten eller det tredjelandet, även under stressperioder.

Genom undantag från första stycket och i fråga om likviditetsswappar eller andra transaktioner med liknande form som i enlighet med första stycket skulle kräva en utflödessats som är högre än 25 % ska en utflödessats på 25 % tillämpas på den lånade tillgångens marknadsvärde när motparten är en berättigad motpart.”

”7.   Tillgångar som lånas på en osäkrad basis och som förfaller inom 30 kalenderdagar ska antas avvecklas helt, vilket leder till ett utflöde på 100 % för likvida tillgångar såvida inte kreditinstitutet äger de lånade tillgångarna och de lånade tillgångarna inte utgör en del av kreditinstitutets likviditetsbuffert.

8.   Vid tillämpning av denna artikel avses med inhemsk centralbank något av följande:

a)	En centralbank i Eurosystemet när kreditinstitutets hemmedlemsstat har infört euro som sin valuta.

b)	Den nationella centralbanken i kreditinstitutets hemmedlemsstat när den medlemsstaten inte har infört euro som sin valuta.

c)	Centralbanken i det tredjeland där kreditinstitutet har etablerats.

9.   Vid tillämpning av denna artikel avses med berättigad motpart något av följande:

a)	Den nationella regeringen, ett offentligt organ eller ett delstatligt eller lokalt självstyrelseorgan i kreditinstitutets hemmedlemsstat.

b)	Den nationella regeringen, ett offentligt organ eller ett delstatligt eller lokalt självstyrelseorgan i den medlemsstat eller det tredjeland där kreditinstitutet har etablerats för de transaktioner som utförs av det kreditinstitutet.

c)	En multilateral utvecklingsbank.

Offentliga organ eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan ska dock bara räknas som berättigade motparter om de tilldelats en riskvikt på högst 20 % i enlighet med artikel 115 i förordning (EU) nr 575/2013 eller, i tillämpliga fall, artikel 116 i samma förordning.”

”2.   Kreditinstitutet ska beräkna och meddela den behöriga myndigheten ett ytterligare utflöde för alla ingångna avtal vars avtalsvillkor, inom 30 kalenderdagar och efter en väsentlig försämring av kreditinstitutets kreditkvalitet, leder till ytterligare likviditetsutflöden eller behov av att ställa säkerhet. Kreditinstitutet ska meddela den behöriga myndigheten detta utflöde senast när rapporter inlämnas i enlighet med artikel 415 i förordning (EU) nr 575/2013. Om den behöriga myndigheten anser att detta utflöde är väsentligt i förhållande till kreditinstitutets potentiella likviditetsutflöden, ska den kräva att kreditinstitutet lägger till ett ytterligare utflöde för dessa avtal motsvarande det behov av att ställa ytterligare säkerheter eller de ytterligare likviditetsutflöden som följer av en sådan väsentlig försämring av institutets kreditkvalitet som motsvarar en nedgradering av dess externa kreditvärdering med minst tre steg. Kreditinstitutet ska tillämpa en utflödessats på 100 % för dessa ytterligare säkerhets- eller likviditetsutflöden. Kreditinstitutet ska regelbundet se över omfattningen av denna väsentliga försämring mot bakgrund av vad som är relevant enligt de avtal som det har ingått och meddela den behöriga myndigheten resultatet av sin översyn.

3.   Kreditinstitutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsvarar det behov av att ställa säkerheter som skulle uppstå till följd av effekterna av ett negativt marknadsscenario på institutets derivattransaktioner, om de är väsentliga. Denna beräkning ska göras i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/208 (*5).

4.   Förväntade utflöden och inflöden under 30 kalenderdagar från sådana avtal som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och från kreditderivat ska beaktas på nettobasis i enlighet med artikel 21 i denna förordning. Vid ett förväntat nettoutflöde ska kreditinstitutet multiplicera resultatet med en utflödessats på 100 %. Kreditinstituten ska från beräkningarna undanta de likviditetskrav som härrör från tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel.

5.   Om kreditinstitutet har en kort position som täcks av ett värdepapperslån utan säkerhet ska kreditinstitutet lägga till ett ytterligare utflöde motsvarande 100 % av marknadsvärdet för de värdepapper eller andra tillgångar som blankats, såvida inte villkoren för kreditinstitutets lån av dessa värdepapper eller andra tillgångar anger att de måste återlämnas först efter 30 kalenderdagar. Om den korta positionen täcks av en säkerställd transaktion för värdepappersfinansiering ska kreditinstitutet anta att den korta positionen kommer att upprätthållas under perioden på 30 kalenderdagar och få ett utflöde på 0 %.

”7.   Insättningar som mottagits som säkerhet ska inte betraktas som skulder enligt artiklarna 24, 25, 27, 28 eller 31a utan ska i tillämplig utsträckning omfattas av bestämmelserna i punkterna 1–6 i denna artikel. Det mottagna kontantbelopp som överstiger det kontantbelopp som mottagits som säkerhet ska betraktas som insättningar i enlighet med artiklarna 24, 25, 27, 28 eller 31a.”

”12.   När det gäller tillhandahållandet av prime brokerage-tjänster och när ett kreditinstitut har täckt en kunds blankning genom att internt matcha den mot en annan kunds tillgångar och tillgångarna inte uppfyller villkoren för likvida tillgångar ska sådana transaktioner omfattas av en utflödessats på 50 % för ansvarsförbindelsen.”

”6.   Det outnyttjade beviljade belopp av en likviditetsfacilitet som har gjorts tillgänglig för ett specialföretag för värdepapperisering för att det ska kunna köpa andra tillgångar än värdepapper från andra kunder än finansiella kunder ska multipliceras med 10 % i den omfattning det överstiger det belopp av tillgångar som i nuläget köpts från kunder och när det högsta belopp som kan utnyttjas är avtalsenligt begränsat till det belopp av tillgångar som i nuläget köpts.”

”2.   Kreditinstitut ska tillämpa en inflödessats på 100 % på de inflöden som avses i punkt 1, i synnerhet följande inflöden:

a)	Fordringar på centralbanker och finansiella kunder med en återstående löptid på högst 30 kalenderdagar.

b)	Fordringar från handelsfinansieringstransaktioner enligt artikel 162.3 andra stycket b i förordning (EU) nr 575/2013 med en återstående löptid på högst 30 kalenderdagar.

c)	Fordringar från värdepapper som förfaller inom 30 kalenderdagar.

d)

Fordringar från positioner i större index baserade på egetkapitalinstrument, förutsatt att det inte sker någon dubbelräkning med likvida tillgångar. Dessa belopp ska inbegripa fordringar som enligt avtal förfaller inom 30 kalenderdagar, exempelvis utdelning i kontanter från sådana större index och kontanter som ska betalas in från sådana egetkapitalinstrument som sålts men ännu inte avvecklats, såvida de inte erkänns som likvida tillgångar i enlighet med avdelning II.

3.   Genom undantag från punkt 2 ska de inflöden som beskrivs i denna punkt omfattas av följande krav:

a)

Fordringar på icke-finansiella kunder med en återstående löptid på högst 30 kalenderdagar, med undantag av fordringar på dessa kunder avseende handelsfinansieringstransaktioner eller värdepapper som förfaller, ska i fråga om betalning av kapitalbeloppet minskas med 50 % av sitt värde. I detta led ska begreppet icke-finansiella kunder ha samma betydelse som i artikel 31a.2. Kreditinstitut som agerar som förmedlare och som har mottagit ett åtagande enligt artikel 31.9 andra stycket från ett kreditinstitut som etablerats och finansieras av den nationella regeringen eller ett delstatligt självstyrelseorgan i minst en medlemsstat i syfte att de ska utbetala ett subventionerat lån till en slutlig mottagare, eller som har mottagit ett liknande åtagande från en multilateral utvecklingsbank eller ett offentligt organ, får emellertid beakta ett inflöde upp till ett belopp motsvarande det utflöde som de tillämpar på det motsvarande åtagandet att bevilja dessa subventionerade lån.

b)

Fordringar från transaktioner avseende utlåning mot säkerhet eller kapitalmarknadsrelaterade transaktioner, enligt definitionerna i artikel 192.2 respektive 192.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och med en återstående löptid på högst 30 kalenderdagar, ska multipliceras med i) 0 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 10 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 1 som avses i artikel 10, med undantag för de säkerställda obligationer med extremt hög kvalitet som avses i artikel 10.1 f, ii) 7 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 10 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i den kategori som avses i artikel 10.1 f, iii) 15 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 11 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2A som avses i artikel 11, iv) 25 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 13 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 13.2 g i, g ii eller g iv, v) 30 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 12 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i den kategori av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 12.1 e, vi) 35 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 13 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 13.2 g iii eller g v, vii) 50 % om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 12 i denna förordning skulle klassificeras som likvida tillgångar i någon av de kategorier av tillgångar på nivå 2B som avses i artikel 12.1 b, c eller f, viii) den miniminedsättning i procent som fastställts i enlighet med artikel 15.2 och 15.3 i denna förordning, om de är säkerställda med tillgångar som, oavsett om de återanvänds i en annan transaktion, i enlighet med artiklarna 7 och 15 skulle klassificeras som aktier eller andelar i fonder på samma nivå som de bakomliggande likvida tillgångarna, ix) 100 % om de är säkerställda med tillgångar som inte omfattas av något av leden i–viii i denna punkt. Ett inflöde ska dock inte erkännas om kreditinstitutet använder säkerheten för att täcka en kort position i enlighet med artikel 30.5 andra meningen.

c)

Fordringar från avtalsenliga marginallån, som förfaller inom de närmaste 30 kalenderdagarna, mot icke-likvida tillgångar som säkerhet kan få en inflödessats på 50 %. Sådana inflöden får endast beaktas om kreditinstitutet inte använder den ursprungliga säkerheten mot lånen för att täcka korta positioner.

d)

Fordringar som det kreditinstitut som är skyldigt dessa belopp behandlar i enlighet med artikel 27, med undantag för insättningar hos ett sådant centralt institut som avses i artikel 27.3, ska multipliceras med en motsvarande symmetrisk inflödessats. När en motsvarande sats inte kan fastställas ska en inflödessats på 5 % tillämpas.

e)

Likviditetsswappar och andra transaktioner med liknande form som förfaller inom 30 kalenderdagar ska leda till ett inflöde om de tillgångar som lånas ut omfattas av en lägre nedsättning enligt kapitel 2 än de tillgångar som lånas. Inflödet ska beräknas genom att den utlånade tillgångens marknadsvärde multipliceras med skillnaden mellan den inflödessats som är tillämplig på den lånade tillgången och den inflödessats som är tillämplig på den utlånade tillgången, i enlighet med de satser som anges i led b. Vid denna beräkning ska en nedsättning på 100 % tillämpas på tillgångar som inte uppfyller villkoren för likvida tillgångar.

f)

Om en säkerhet som erhållits genom omvända repor, värdepapperslån, likviditetsswappar eller andra transaktioner med liknande form, vilka förfaller inom 30 kalenderdagar, används för att täcka korta positioner som kan förlängas utöver 30 kalenderdagar, ska kreditinstitutet anta att sådana omvända repor, värdepapperslån, likviditetsswappar eller andra transaktioner med liknande form kommer att förlängas och inte ge upphov till några likviditetsinflöden återspeglande behovet av att fortsätta att täcka de korta positionerna eller att återköpa de berörda värdepapperen. Korta positioner ska inkludera både fall när kreditinstitutet i en kopplad bok blankat ett värdepapper helt som en del av en handels- eller säkringsstrategi och fall när kreditinstitutet i en kopplad bok har lånat ett värdepapper för en bestämd period och lånat ut värdepapperet för en längre period.

g)	Outnyttjade kredit- eller likviditetsfaciliteter, inklusive outnyttjade beviljade likviditetsfaciliteter från centralbanker och andra mottagna åtaganden, som inte avses i artiklarna 31.9 andra stycket och 34, ska inte beaktas som ett inflöde.

h)

Fordringar från värdepapper som emitterats av kreditinstitutet självt eller av ett specialföretag för värdepapperisering med vilket kreditinstitutet har nära förbindelser ska beaktas på nettobasis med en inflödessats på basis av den inflödessats som är tillämplig på de bakomliggande tillgångarna enligt denna artikel.

i)	Lån med ett obestämt slutdatum för avtalet ska beaktas med en inflödessats på 20 %, förutsatt att kreditinstitutet enligt avtalet har rätt att innehålla eller begära betalning inom 30 kalenderdagar.”

”5.   Förväntade utflöden och inflöden under 30 kalenderdagar från sådana avtal som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och från kreditderivat ska beräknas på nettobasis i enlighet med artikel 21 och ska multipliceras med en inflödessats på 100 % i händelse av ett nettoinflöde.”