7.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 322/27

(1)

För att undvika störningar på internationella finansiella marknader och förhindra att institut straffas till följd av att de underställs högre kapitalbaskrav under förfarandena för erkännande av befintliga centrala motparter i tredjeland, fastställs i artikel 497.2 i förordning (EU) nr 575/2013 en övergångsperiod under vilken centrala motparter i tredjeland hos vilka institut som är etablerade i unionen clearar transaktioner, kan betraktas som kvalificerade centrala motparter av dessa institut.

(2)

Genom förordning (EU) nr 575/2013 ändrades Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (2) i fråga om vissa indata för beräkningen av institutens kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter i tredjeland. I enlighet därmed föreskrivs i artikel 89.5a i förordning (EU) nr 648/2012 att vissa centrala motparter i tredjeland under en begränsad period ska rapportera den totala summan av de initialsäkerheter som de har mottagit från sina clearingmedlemmar. Denna övergångsperiod motsvarar den som fastställs i artikel 497.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

(3)

Båda övergångsperioderna skulle löpa ut den 15 juni 2014.

(4)

Genom artikel 497.3 i förordning (EU) nr 575/2013 ges kommissionen befogenhet att anta en genomförandeakt för att under exceptionella omständigheter förlänga övergångsperioden för kapitalbaskrav med sex månader. En sådan förlängning bör också gälla de tidsfrister som anges i artikel 89.5a i förordning (EU) nr 648/2012. Dessa övergångsperioder har förlängts till och med den 15 december 2017 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/954 (3).

(5)

Av de centrala motparter etablerade i tredjeländer som har ansökt om erkännande i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 har 29 centrala motparter redan erkänts av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Av dessa har en central motpart från Nya Zeeland erkänts på grundval av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/2274 (4). Dessutom skulle ytterligare tre centrala motparter från Indien kunna erkännas på grundval av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/2269 (5). De återstående centralamotparterna från tredjeländer inväntar fortfarande erkännande, och erkännandeprocessen kommer inte att vara slutförd den 15 december 2017. Om övergångsperioden inte förlängs kommer institut som är etablerade i unionen (eller deras dotterföretag som är etablerade utanför unionen) med exponeringar mot dessa återstående centrala motparter från tredjeländer att behöva öka sin kapitalbas för dessa exponeringar betydligt, vilket skulle kunna medföra att instituten drar sig ur som direkta deltagare i dessa centrala motparter eller, åtminstone tillfälligt, upphör att tillhandahålla clearingtjänster till dessa instituts kunder och därmed orsaka allvarliga störningar på de marknader där dessa centrala motparter verkar.

(6)

Det behov av att undvika störningar på marknader utanför unionen som tidigare föranlett förlängningar av den övergångsperiod som fastställs i artikel 497.2 i förordning (EU) nr 575/2013 skulle därmed kvarstå även efter det att den förlängda övergångsperiod som fastställs i genomförandeförordning (EU) 2017/954 har löpt ut. En ytterligare förlängning av övergångsperioden skulle göra det möjligt för institut som är etablerade i unionen (eller deras dotterföretag som är etablerade utanför unionen) att undvika en betydande ökning av kapitalbaskraven till följd av att erkännandeprocessen inte har avslutats för centrala motparter som på ett ekonomiskt hållbart och lättillgängligt sätt tillhandahåller den specifika typ av clearingtjänster som instituten i unionen (eller deras dotterföretag som är etablerade utanför unionen) behöver. En ytterligare förlängning av övergångsperioderna med sex månader är därför lämplig.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Europeiska bankkommittén.