28.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/2

(1)

Rådet införde i april 2011, till följd av en antisubventionsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen), genom genomförandeförordning (EU) nr 405/2011 (2) (nedan kallad förordningen om slutgiltig tull) en slutgiltig utjämningstull på import av vissa stänger av rostfritt stål, för närvarande klassificerade enligt KN-nummer 7222 20 21, 7222 20 29, 7222 20 31, 7222 20 39, 7222 20 81 och 7222 20 89, med ursprung i Indien.

(2)

Genom förordningen om slutgiltig tull infördes utjämningstullsatser på mellan 3,3 % och 4,3 % på import från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, 4,0 % för samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet och 4,3 % för alla andra företag i Indien.

(3)

Efter en partiell interimsöversyn (nedan kallad interimsöversynen) ändrade rådet i juli 2013, genom genomförandeförordning (EU) nr 721/2013 (3) (nedan kallad ändringsförordningen), den tillämpliga tullsatsen för den indiska exporterande tillverkaren Viraj Profiles Limited, Palghar, Maharashtra och Mumbai, Maharashtra (nedan kallad Viraj) från 4,3 % till 0 % och justerade tullsatsen för alla andra företag från 4,3 % till 4,0 %.

(4)

I juni 2015 publicerade kommissionen ett tillkännagivande om det förestående upphörandet av gällande utjämningsåtgärder på import av vissa stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien i Europeiska unionens officiella tidning  (4).

(5)

Den 28 januari 2016 ingav European Steel Association (nedan kallad Eurofer), vars medlemmar svarar för över 25 % av den totala produktionen av stänger av rostfritt stål i Europeiska unionen (nedan kallad unionen), en begäran om översyn i enlighet med artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 (5).

(6)

Eurofer motiverade sin begäran med att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt subventionering och fortsatt eller återkommande skada för unionsindustrin.

(7)

Efter att ha fastställt att bevisningen var tillräcklig för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång offentliggjorde kommissionen den 27 april 2016 ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (6) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(8)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades alla berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen.

(9)

Dessutom informerade kommissionen särskilt Eurofer, kända unionstillverkare och deras organisationer, kända importörer och användare av stänger av rostfritt stål i unionen samt Indiens regering och kända exporterande tillverkare i Indien om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att delta.

(10)

Alla berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(11)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(12)

Kommissionen angav i tillkännagivandet om inledande att den preliminärt hade valt ut ett antal unionstillverkare.

(13)

I enlighet med artikel 27.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet utifrån den största representativa försäljningsvolym som kunde undersökas med beaktande av den tid som stod till förfogande samtidigt som en geografisk spridning säkerställdes.

(14)

Det preliminära urvalet bestod av tre unionstillverkare som svarade för omkring 50 % av de samarbetsvilliga unionstillverkarnas totala försäljning. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet.

(15)

Eftersom kommissionen fick information om att en unionstillverkare hade redovisat försäljning mellan koncernföretag som försäljning till unionen ersattes denna tillverkare med en annan. Också det slutliga urvalet täckte omkring 50 % av de samarbetsvilliga unionstillverkarnas totala försäljning.

(16)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen importörer och deras intresseorganisationer att ge sig till känna och lämna de uppgifter som kommissionen behövde för att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval. Två importörer gav sig till känna.

(17)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i Indien att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen de indiska myndigheterna att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(18)

Fjorton exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare, som representerade omkring 46 % av unionens totala import av stänger av rostfritt stål från Indien, lämnade den information till grund för stickprovsförfarandet som efterfrågades i bilaga I till tillkännagivandet om inledande. Kommissionen gjorde ett urval bestående av tre exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare som svarade för den största exportförsäljning till unionen (62 % av de samarbetsvilliga företagens exportvolym) som rimligen skulle kunna undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(19)

I enlighet med artikel 27.2 i grundförordningen skedde ett samråd om urvalet med alla kända exporterande och berörda tillverkare och myndigheterna i Indien. Inga synpunkter lämnades.

(20)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen användare och användarsammanslutningar samt representativa konsumentorganisationer att ge sig till känna och samarbeta. Inga användare i unionen eller deras sammanslutningar gav sig till känna.

(21)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande.

(22)

Dessa inbegrep Indiens regering, tre exporterande tillverkare i Indien som ingick i urvalet, tre unionstillverkare som ingick i urvalet, de två importörer som anges i skäl 16, Eurofer samt en annan sammanslutning av unionstillverkare.

(23)

Tre unionstillverkare som ingick i urvalet, Eurofer, Indiens regering och tre exporterande tillverkare i Indien som ingick i urvalet lämnade in svar på frågeformuläret.

(24)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och skada och huruvida bibehållandet av utjämningsåtgärderna skulle strida mot gemenskapens intresse.

(25)

Kontrollbesök i enlighet med artikel 26 i grundförordningen genomfördes hos de indiska myndigheterna i Delhi i Indien, hos Eurofer i Bryssel samt hos följande företag:

(26)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2015 till och med den 31 mars 2016 (nedan kallad översynsperioden).

(27)

Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 till och med utgången av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(28)

Den produkt som berörs är densamma som i den ursprungliga undersökningen, nämligen stänger av rostfritt stål, tillformade eller färdigbehandlade i kallt tillstånd men inte vidare bearbetade, andra än stänger med runt tvärsnitt med en diameter på minst 80 mm (nedan kallade stänger av rostfritt stål eller den undersökta produkten) med ursprung i Indien, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7222 20 21, 7222 20 29, 7222 20 31, 7222 20 39, 7222 20 81 och 7222 20 89 (nedan kallade den berörda produkten).

(29)

Undersökningen visade att följande produkter har både samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(30)

Kommissionen fastställde att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(31)

I enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till en fortsatt subventionering.

(32)

På grundval av informationen i begäran om översyn undersöktes följande system, som påstods innebära att subventioner beviljas:

(33)

Systemen i leden a, c, d, g och i grundar sig på Foreign Trade (Development and Regulation) Act nr 22 från 1992, som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (nedan kallad utrikeshandelslagen). Genom utrikeshandelslagen bemyndigas Indiens myndigheter att göra tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i utrikeshandelspolitiska dokument som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet. Två utrikeshandelspolitiska dokument är av relevans för undersökningens översynsperiod: Dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2009–2014 (nedan kallat FTP 09–14) och dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2015–2020 (nedan kallat FTP 15–20). Det senare trädde i kraft i april 2015. De indiska myndigheterna fastställer även förfarandena för FTP 09–14 och FTP 15–20 i förfarandehandboken, volym I, 2009–2014 (nedan kallad HOP I 04–09) och i förfarandehandboken, volym I, 2015–2020 (nedan kallad HOP I 15–20). Förfarandehandböckerna uppdateras regelbundet.

(34)

Det tullrestitutionssystem som anges i led b är baserat på avsnitt 75 i tullagen (Customs Act) från 1962, på avsnitt 37 i lagen om central punktskatt (Central Excise Act) från 1944, avsnitten 93A och 94 i skattelagen (Financial Act) från 1994 och på Customs, Central Excise Duties and Service Tax Drawback Rules (reglerna om tullar, centrala punktskatter och restitution av skatt på tjänster) från 1995. Restitutionssatserna offentliggörs regelbundet.

(35)

De skattelättnader för exportkrediter som anges i led e är baserade på ränteskattelagen (Interest Tax Act) från 1974.

(36)

Det exportkreditsystem som anges i led f ovan grundar sig på avsnitten 21 och 35A i lagen om bankverksamhet (Banking Regulation Act) från 1949, enligt vilka Indiens centralbank får ge landets affärsbanker instruktioner i fråga om exportkrediter.

(37)

De lånegarantier och direkta transfereringar av medel från Indiens regering som anges i led h styrs av policyn för statliga garantier (Government Guarantee Policy).

(38)

Det stimulanssystem som anges i led j är tillämpligt från och med den 1 april 2013 och grundar sig på resolution nr PSI–2013/(CR–54)/IND–8 från delstaten Maharashtras ministerium för industri-, energi- och arbetskraftsfrågor.

(39)

De regionala subventioner som anges i led k styrs av de regionala regeringarna.

(40)

Detta system beskrivs närmare i punkterna 4.1.1–4.1.14 i FTP 09–14, kapitlen 4.1–4.30 i HOP I 09–14, punkterna 4.03–4.24 i FTP 15–20 och kapitlen 4.04–4.52 i HOP I 15–20.

(41)

Systemet med förhandstillstånd består av sex delsystem, som beskrivs närmare i skäl 42. Delsystemen skiljer sig åt bland annat avseende vilka företag och verksamheter som omfattas. Tillverkande exportörer och exporterande handlare som ”har anknytning till” tillverkare kan få förhandstillstånd inom delsystemen för fysisk export och för årligt behov. Exporterande tillverkare som levererar till en slutgiltig exportör har tillgång till förhandstillstånd för mellanliggande leverans. Huvudleverantörer som levererar till företag som ingår i de kategorier av ”leverans likställd med export” som nämns i punkt 7.02 i FTP 15–20, till exempel leverantörer till exportorienterade företag, kan få förhandstillstånd för delsystemet leverans likställd med export. Slutligen kan mellanliggande leverantörer till exporterande tillverkare få förmåner från leveranser likställda med export inom ramen för delsystemen med dokument för förhandsbefrielse och med ömsesidig inhemsk remburs.

(42)

Förhandstillstånd kan utfärdas i fråga om följande:

(43)

Kommissionen konstaterade att de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som använde systemet erhöll förmåner inom det första delsystemet, det vill säga förhandstillstånd för fysisk export under översynsperioden. Det är därför inte nödvändigt att fastställa huruvida de andra outnyttjade delsystemen är utjämningsbara.

(44)

För att det ska vara möjligt för de indiska myndigheterna att företa kontroller har innehavaren av ett förhandstillstånd rättslig skyldighet att i ett särskilt format korrekt redovisa förbrukningen och användningen av tullfritt importerade/inhemskt anskaffade varor (se kapitlen 4.47 och 4.51 samt tillägg 4H i HOP I 15–20), det vill säga föra ett register över den faktiska förbrukningen. Detta register måste kontrolleras av en auktoriserad extern revisor och/eller kostnadsrevisor (cost and works accountant), som utfärdar ett intyg om att det föreskrivna registret och de relevanta underlagen har undersökts och att de uppgifter som lämnas enligt tillägg 4H är korrekta i alla avseenden.

(45)

När det gäller det delsystem som de berörda företagen använde under översynsperioden, det vill säga det för fysisk export, fastställer de indiska myndigheterna volymen och värdet av vad som får importeras och vad som måste exporteras och anger detta på tillståndet. Dessutom ska myndigheternas tjänstemän vid import- och exporttillfällena dokumentera de motsvarande transaktionerna i tillståndet. Den importvolym som tillåts inom ramen för systemet med förhandstillstånd fastställs av de indiska myndigheterna på grundval av standardnormer för input/output, som finns för de flesta produkter inklusive den berörda produkten.

(46)

Importerade insatsvaror får inte överföras och måste användas för att tillverka den resulterande exportprodukten. Skyldigheten att exportera måste fullgöras inom en viss tidsfrist efter tillståndets utfärdande (18 månader med möjlighet till två förlängningar om 6 månader vardera).

(47)

Kommissionen fastställde att det inte fanns någon koppling mellan de importerade insatsvarorna och de exporterade färdiga produkterna. De berättigande insatsvarorna importeras också och används för andra produkter än den berörda produkten. Dessutom kan tillstånd för olika produkter slås samman. Det betyder att export med förhandstillstånd av en produkt kan ge rätt till tullfri import av insatsvaror enligt ett förhandstillstånd för en annan produkt.

(48)

Under det kontrollbesök som genomfördes av kommissionen bekräftade en av de exporterande tillverkarna att denna brist på klar koppling gör att förbrukningen av insatsmaterial rapporteras på grundval av standardnormerna. Den andra exporterande tillverkare som använder systemet uppgav att den har ett spårningssystem med hjälp av vilket insatsvaror som har importerats inom ramen för systemet kan spåras till slutprodukten. Företaget kunde emellertid inte tillhandahålla någon beskrivning av detta system i sina interna dokument. Någon granskning av systemet genomfördes aldrig.

(49)

En av de exporterande tillverkarna kunde inte uppvisa några 4H-tillägg för sina förhandstillstånd. Den andra exporterande tillverkaren kunde uppvisa ett tillägg 4H-formulär, av vilket det framgick att tulleftergifterna inte var överdrivna. Det framgår emellertid klart av den auktoriserade revisorns utlåtande i 4H-tillägget och det har bekräftats av de indiska myndigheterna under kontrollbesöket att den auktoriserade revisorns granskning begränsar sig till en kontroll av om siffrorna i 4H-tillägget överensstämmer med företagets räkenskaper. En exporterande tillverkare bekräftade vidare att den auktoriserade revisorn inriktar sig på att kontrollera om exportskyldigheten motsvarar den tillåtna importmängden enligt standardnormerna för tillstånden i fråga. Den auktoriserade revisorn ifrågasätter eller granskar inte om den faktiska förbrukningen överensstämmer med standardnormerna. Således kontrollerar den auktoriserade revisorn inte om räkenskaperna korrekt redovisar förbrukningen och användningen av tullfritt importerade/inhemskt anskaffade varor. Det bör också noteras att de indiska myndigheterna vare sig under eller efter kontrollbesöket kunde förse kommissionen med en kopia av ett enda tillägg 4H-formulär som de hade erhållit från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen drog därför slutsatsen att inget av de båda företag som använder systemet kunde påvisa att de relevanta FTP-bestämmelserna hade följts.

(50)

Befrielsen från importtull utgör en subvention enligt artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen, dvs. ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom befrielsen minskar de tullintäkter som annars skulle erhållas, vilket innebär att den undersökta exportören beviljas en förmån genom att befrielsen förbättrar exportörens likviditet.

(51)

Systemet med förhandstillstånd för fysisk export är dessutom rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen. Ett företag kan inte erhålla förmåner inom ramen för detta system om det inte åtar sig att exportera.

(52)

Det delsystem som använts i detta fall kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de regler som fastställs i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler om restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler om restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. De indiska myndigheterna tillämpade inte något effektivt kontrollsystem eller ett förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten (se avsnitt 4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Vidare anses att standardnormerna för den undersökta produkten inte var tillräckligt exakta och att de inte i sig kan betraktas som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen, eftersom utformningen av dem inte gör det möjligt för de indiska myndigheterna att med tillräcklig noggrannhet kontrollera vilka mängder insatsvaror som förbrukats i exporttillverkningen. De indiska myndigheterna utförde inte heller några ytterligare granskningar avseende de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt 5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen).

(53)

Detta delsystem är således utjämningsbart.

(54)

Eftersom det inte rör sig om ett godkänt restitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution, motsvarar den utjämningsbara förmånen avskrivning av de totala importtullar som normalt tas ut vid import av insatsvaror. I detta sammanhang ska det noteras att grundförordningen inte bara föreskriver att avskrivning av ett ”alltför stort” tullbelopp får utjämnas. Enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen och led i i bilaga I till grundförordningen får endast avskrivning av ett alltför stort tullbelopp utjämnas om villkoren i bilagorna II och III till grundförordningen uppfylls. Dessa villkor uppfylldes dock inte i detta fall. Om det inte fastställs att det finns ett adekvat kontrollsystem är det ovannämnda undantaget för restitutionssystem således inte tillämpligt och de normala reglerna för utjämning av beloppet av obetalda tullar (uteblivna intäkter), snarare än en föregiven alltför stor avskrivning, är tillämpliga. I enlighet med avsnitt II i bilaga II och avsnitt II i bilaga III till grundförordningen är den undersökande myndigheten inte skyldig att beräkna omfattningen av den alltför stora avskrivningen. Tvärtom behöver den undersökande myndigheten enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen bara fastställa att det föreligger tillräcklig bevisning för att det angivna kontrollsystemet inte är lämpligt.

(55)

Som förklaras i skäl 47 är rätten till förmån (det vill säga export enligt licensen) och förmånstilldelningen (det vill säga tullfri import av produkten) endast löst förbundna med varandra. De behöver inte uppstå i någon särskild ordning eller tidsrum. Även om förmånen uppstår under översynsperioden kan tilldelningen uppstå både före och efter översynsperioden. Genom sammanslagning kan dessutom en förmån under en viss produktlicens överföras för att till slut tilldela en förmån för en annan produkt.

(56)

I förordningen om slutgiltig tull beräknades subventionsbeloppet enligt systemet med förhandstillstånd på grundval av uteblivna importtullar på det material till stänger av rostfritt stål som importerats inom ramen för delsystemet under den ursprungliga undersökningsperioden. Subventionsbeloppet fördelades sedan över exportomsättningen för den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden.

(57)

De två exporterande tillverkare som använder systemet med förhandstillstånd instämde i kommissionens bedömning i skäl 55 och bekräftade att exporten av den berörda produkten under översynsperioden gav dem en förmån, vilken de delvis hade erhållit eller skulle komma att erhålla utanför översynsperioden. Vidare bekräftade en av de exporterande tillverkarna att smältprocessen genomfördes på ett sådant sätt under översynsperioden att det inte kan uteslutas att insatsvaror som importerats enligt ett förhandstillstånd för stänger av rostfritt stål användes till andra produkter, eller att insatsvaror som importerats enligt ett förhandstillstånd för en annan produkt användes till stänger av rostfritt stål. Därför höll den exporterande tillverkaren med om att det inte var tillräckligt att bara beakta den uteblivna tullen för import av stänger av rostfritt stål enligt förhandstillstånd under översynsperioden för att fastställa den faktiska förmånen av systemet vid export av stänger av rostfritt stål under denna period. På grund av att relevanta uppgifter saknades var kommissionen inte i stånd att beräkna subventionsbeloppet på grundval av uteblivna importtullar på material som importerats för stänger av rostfritt stål inom ramen för systemet under översynsperioden som i den ursprungliga undersökningen.

(58)

Under dessa omständigheter kom företagen överens om att beräkna subventionsbeloppet på grundval av det totala antalet exporttransaktioner som klarerats under översynsperioden enligt systemet med förhandstillstånd för den berörda produkten. Båda företagen föreslog metoder som lämpade sig för deras specifika situationer (i detta fall beroende på vilka råvaror som importerades för tillverkningen av den berörda produkten). Storleken av det insparade tullbeloppet på importerade insatsvaror kunde beräknas tillförlitligt med hjälp av standardnormerna eller det genomsnittliga mervärdet enligt alla tidigare utfärdade licenser för den berörda produkten. Kommissionen ansåg att dessa metoder var lämpliga och godtog dem.

(59)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala exportomsättningen för den berörda produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(60)

Kommissionen fastslog således att subventionsmarginalen inom ramen för detta system under översynsperioden uppgick till 0,88 % för Chandan Steel Limited och 1,56 % för Isinox Steel Limited.

(61)

Tullrestitutionssystemet beskrivs närmare i restitutionsreglerna för tull och centrala punktskatter (Customs & Central Excise Duties Drawback Rules) från 1995, ändrade genom efterföljande meddelanden.

(62)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(63)

Exportörer som omfattas av detta system kan ansöka om ett restitutionsbelopp, vilket beräknas som en procentandel av fob-värdet av de produkter som exporteras enligt systemet. Tullrestitutionssatserna har fastställts av de indiska myndigheterna för ett antal produkter, inbegripit den berörda produkten. Tullrestitutionssatserna fastställs på grundval av den genomsnittliga mängden eller det genomsnittliga värdet för material som används som insatsvaror vid tillverkning av en produkt och som de genomsnittliga tullbelopp som betalats på insatsvaror. De är tillämpliga oberoende av om importtullar faktiskt har betalats eller inte. Under översynsperioden var tullrestitutionssatsen 1,9 % fram till den 22 november 2015, därefter 2 % med ett högsta värde på 3,2 INR/kg fram till den 10 februari 2016 och sedan 2 % med ett högsta värde på 4,3 INR/kg.

(64)

För att kunna använda detta system måste ett företag exportera. Vid den tidpunkt då uppgifter om transporten matas in i tullservern (Icegate) anges det att exporten äger rum inom ramen för tullrestitutionssystemet och tullrestitutionsbeloppet fastställs oåterkalleligen. Efter att det levererande företaget har lämnat in sitt exportintyg (Export General Manifest, EGM), och tullkontoret med tillfredsställande resultat har jämfört dokumentet med uppgifterna i exporthandlingen, är alla villkor uppfyllda för utbetalning av restitutionsbeloppet, antingen genom direkt utbetalning till exportörens bankkonto eller i form av en växel.

(65)

Exportören måste också lämna bevis för exportinkomsten i form av ett bankintyg om att exporten utförts (Bank Realisation Certificate, BRC). Detta dokument kan tillhandahållas sedan restitutionsbeloppet har betalats ut, men de indiska myndigheterna kommer att återvinna det utbetalda beloppet om exportören inte lämnar in ett bankintyg om att exporten utförts inom en viss tidsfrist.

(66)

Restitutionsbeloppet kan användas för valfritt ändamål.

(67)

Enligt indiska redovisningsprinciper är det möjligt att periodisera tullrestitutionsbelopp och bokföra dem som inkomster i affärsredovisningen när exportåtagandet uppfyllts.

(68)

Kommissionen fann att alla de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna fortsatte att använda tullrestitutionssystemet under översynsperioden.

(69)

Tullrestitutionssystemet innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 3.1 a i) och 3.2 i grundförordningen. Det så kallade tullrestitutionsbeloppet är ett ekonomiskt bidrag från de indiska myndigheterna eftersom det tillhandahålls som en direkt överföring. Det finns inga restriktioner för användandet av dessa medel. Tullrestitutionsbeloppet innebär vidare att exportören får en förmån, eftersom dennes likviditet förbättras.

(70)

Tullrestitutionsbeloppet för export bestäms av de indiska myndigheterna för varje produkt. Trots att subventionen kallas för tullrestitution har systemet inte de egenskaper som tillskrivs ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Den kontanta betalningen till exportören är inte knuten till faktiska betalningar av importtullar för råvaror och är ingen tullkredit för att avräkna importtullar för tidigare eller framtida import av råvaror.

(71)

Under kontrollbesöket hävdade de indiska myndigheterna att det fanns ett lämpligt samband mellan tullrestitutionssatserna och de tullar som betalats för råvaror. De indiska myndigheterna använder nämligen både den genomsnittliga mängden eller det genomsnittliga värdet av de insatsvaror som använts vid tillverkningen av produkten och det genomsnittliga tullbelopp som betalats för insatsvaror när man fastställer tullrestitutionssatserna.

(72)

Kommissionen anser dock inte att det anförda sambandet mellan tullrestitutionssatserna och de tullar som betalats för råvaror är tillräckligt för att systemet ska vara förenligt med bestämmelserna i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. I synnerhet gäller att krediten inte beräknas på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns vidare inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror (inklusive deras belopp och ursprung) som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor betalning av importtull i den mening som avses i led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. De indiska myndigheterna gjorde inte heller någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning. Påståendet avvisades därför.

(73)

Den betalning som sker i form av en direkt överföring av medel från de indiska myndigheterna efter export av exportörer måste därmed betraktas som ett direkt bidrag från de indiska myndigheterna som är knutet till exportresultat, och därför betraktas det som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket a i grundförordningen.

(74)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt blir de indiska myndigheterna förpliktade att erlägga restitutionsbeloppet, vilket utgör ett finansiellt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling som innehåller uppgift om bl.a. storleken på tullrestitutionen för exporttransaktionen i fråga. Mot bakgrund av det ovanstående, och eftersom det inte finns tillförlitliga uppgifter som visar på motsatsen, bör förmånerna inom ramen för tullrestitutionssystemet beräknas som summan av de restitutionsbelopp som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta system under översynsperioden.

(75)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala exportomsättningen för den berörda produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(76)

Kommissionen fastslog således att subventionsmarginalen inom ramen för detta system under översynsperioden uppgick till 1,02 % för Chandan Steel Limited, 0,66 % för Isinox Steel Limited och 1,82 % för Venusgruppen.

(77)

Undersökningen visade att detta system inte längre användes och inte medförde några förmåner för de exporterande tillverkarna i urvalet under översynsperioden. Därmed är det inte nödvändigt att vidare undersöka om detta system är utjämningsbart.

(78)

Undersökningen visade att detta system inte medförde några förmåner för någon av de exporterande tillverkarna i urvalet under översynsperioden. Därmed är det inte nödvändigt att vidare undersöka om detta system är utjämningsbart.

(79)

Undersökningen visade att detta system inte längre användes och inte medförde några förmåner för de exporterande tillverkarna i urvalet under översynsperioden. Därmed är det inte nödvändigt att vidare undersöka om detta system är utjämningsbart.

(80)

Undersökningen visade att alla de exporterande tillverkarna i urvalet använde detta system under översynsperioden. Man fann emellertid att de förmåner som erhölls var försumbara. Därmed är det inte nödvändigt att vidare undersöka om detta system är utjämningsbart.

(81)

Undersökningen visade att alla de exporterande tillverkarna i urvalet använde detta system under översynsperioden. Man fann emellertid att de förmåner som erhölls var försumbara. Därmed är det inte nödvändigt att vidare undersöka om detta system är utjämningsbart.

(82)

Undersökningen visade att ingen av de exporterande tillverkarna i urvalet erhöll lånegarantier och direkta transfereringar av medel från Indiens regering som skulle ge dem förmåner under översynsperioden. Därmed är det inte nödvändigt att vidare undersöka om dessa arrangemang är utjämningsbara.

(83)

En närmare beskrivning av MEIS finns i kapitel 3 i FTP 15–20 samt i kapitel 3 i HOP I 15–20.

(84)

MEIS ersätter fem andra system (fokusmarknadssystemet, fokusproduktsystemet, det marknadskopplade fokusproduktsystemet, incitamentsystemet för jordbruksinfrastruktur och VKGUY).

(85)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(86)

Stödberättigade företag kan utnyttja MEIS genom att exportera vissa produkter till vissa länder som ingick i grupp A (traditionella marknader, inbegripet samtliga EU-medlemsstater), grupp B (nya marknader och fokusmarknader) och grupp C (övriga marknader). De länder som omfattas av varje grupp och produktförteckningen med motsvarande belöningssatser angavs i tabellerna 1 och 2 i tillägg 3 B i FTP 15–20. Mot slutet av översynsperioden togs skillnaden mellan olika marknader bort och systemet blev tillgängligt för alla.

(87)

Förmånen ges i form av en tullkredit som motsvarar en procentsats av exportens fob-värde. Procentsatsen för stänger av rostfritt stål visade sig vara 2 % för export till länder i grupp B och 0 % för export till länder i grupperna A och C i början av översynsperioden. Som nämndes i skäl 86 togs skillnaden mellan olika grupper av länder bort i slutet av översynsperioden och 2 % tillämpades för alla länder. Vissa typer av export omfattas inte av systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag.

(88)

Tullkrediterna inom MEIS får överföras fritt och gäller under en period om 18 månader från och med utfärdandedagen. De kan användas för i) betalning av importtullar på insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror, ii) betalning av punktskatter på inhemsk upphandling av insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror och iii) betalning av tjänsteskatt vid tjänsteupphandling.

(89)

En ansökan om förmåner inom MEIS måste inges online på generaldirektoratet för utrikeshandels webbplats. Relevant dokumentation (fraktsedlar, bankintyg om att betalning erhållits och lossningsbevis) måste inges med den elektroniska ansökan. Relevant regional myndighet i Indien utfärdar tullkrediten efter att ha granskat dokumenten. Så länge som exportören tillhandahåller dokumentationen i fråga har inte den regionala myndigheten någon bestämmanderätt när det gäller beviljandet av tullkrediter.

(90)

Kommissionen fann att de exporterande tillverkarna i urvalet erhöll förmåner inom MEIS under översynsperioden.

(91)

MEIS innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för MEIS utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar, vilket minskar de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Tullkrediter inom ramen för MEIS innebär dessutom att exportören beviljas en förmån eftersom dess likviditet förbättras.

(92)

MEIS är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(93)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Det uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. En exportör har ingen skyldighet att faktiskt förbruka de tullfritt importerade varorna i tillverkningsprocessen, och kreditbeloppet beräknas inte på grundval av de insatsvaror som faktiskt används. Det finns inget system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en alltför stor betalning av importtull enligt led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen. En exportör är berättigad till förmåner enligt MEIS oavsett om insatsvaror har importerats eller inte. En exportör får förmånen genom att helt enkelt exportera varor, dvs. utan att behöva visa att insatsvaror importerats. Även exportörer som köper alla sina insatsvaror lokalt och som inte importerar några varor som kan användas som insatsvaror har således ändå rätt till förmåner enligt MEIS. Dessutom kan en exportör använda tullkrediterna enligt MEIS för att importera kapitalvaror, även om kapitalvaror inte omfattas av ett godkänt tullrestitutionssystem enligt led i i bilaga I till grundförordningen, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna. De indiska myndigheterna gjorde inte heller någon närmare undersökning på grundval av faktiska insatsvaror och transaktioner för att fastställa huruvida det skett en alltför stor betalning.

(94)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknades storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som mottagaren konstaterats erhålla under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system.

(95)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades dessa subventionsbelopp över den totala exportomsättningen för den berörda produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(96)

Kommissionen fastslog således att subventionsmarginalen inom ramen för detta system under översynsperioden uppgick till 1,31 % för Chandan Steel Limited, 1,33 % för Isinox Steel Limited och 1,00 % för Venusgruppen.

(97)

När resultaten hade offentliggjorts hävdade en part att endast den förmån som erhölls till följd av försäljningen till unionen under översynsperioden borde utjämnas. Som nämndes i skäl 95 fördelades emellertid subventionsbeloppet över den totala exportomsättningen för den berörda produkten under översynsperioden, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen. Den del av förmånen som fördelades till den omsättning som genererades av exporten till unionen utjämnades sedan.

(98)

Undersökningen visade att detta system inte medförde några förmåner för någon av de exporterande tillverkarna i urvalet under översynsperioden. Därmed är det inte nödvändigt att vidare undersöka om detta system är utjämningsbart.

(99)

Undersökningen visade att dessa system inte medförde några förmåner för någon av de exporterande tillverkarna i urvalet under översynsperioden. Därmed är det inte nödvändigt att vidare undersöka om dessa system är utjämningsbara.

(100)

De utjämningsbara subventionernas storlek enligt bestämmelserna i grundförordningen, uttryckta som en del av värdet, uppgick till följande för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren:

Tabell 1

Utjämningsbara subventioner

(101)

Det totala subventionsbeloppet överstiger det försumbara tröskelvärde som anges i artikel 14.5 i grundförordningen.

(102)

I enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida ett upphörande av gällande åtgärder sannolikt skulle leda till fortsatt subventionering.

(103)

Det fastställdes att indiska exportörer av den berörda produkten fortsatte att erhålla utjämningsbara subventioner från Indiens myndigheter under översynsperioden (se skälen 31–101).

(104)

Subventionssystemen ger återkommande förmåner och det finns inget som tyder på att dessa förmåner kommer att avvecklas inom överskådlig tid. Faktum är att subventioneringen inom ramen för DDS och MEIS ökade under översynsperioden. Tullrestitutionssatsen och högstavärdet enligt DDS ökade medan MEIS, som var tillgängligt för export till en grupp länder (där medlemsstaterna inte ingick) i början av översynsperioden blev tillgängligt för alla länder mot slutet. Denna förändring gjorde det mer intressant att exportera till unionen.

(105)

Trots att priserna på stänger av rostfritt stål till unionen är likartade med priserna till tredjelandsmarknader har alla exporterande tillverkare i urvalet betydande outnyttjad kapacitet, från 14 % till 66 %. Kapacitetsutnyttjandet hos alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare (som svarar för omkring 46 % av unionens totala import av stänger av rostfritt stål från Indien) är cirka 42 %. Enbart dessa tillverkare har en outnyttjad kapacitet på omkring 156 000 ton, det vill säga 50 % av unionens hela förbrukning under översynsperioden. Med tanke på att denna siffra inte inkluderar den outnyttjade kapaciteten hos de exporterande tillverkare som svarar för resterande 54 % av unionens totala import av stänger av rostfritt stål från Indien eller hos de indiska tillverkare som inte exporterar till unionen är detta en försiktig uppskattning av den totala outnyttjade kapaciteten i Indien.

(106)

Enligt utkastet till en nationell indisk stålpolitik 2017 var Indien 2015 den enda stora ekonomin i världen där efterfrågan på stål fortsatte att öka, med 5,3 %. Tillverkningen för inhemsk konsumtion bland de exporterande tillverkarna i urvalet under översynsperioden varierar mellan 1 och 17 % av den totala tillverkningen, och de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas outnyttjade kapacitet är omkring 58 %. Således skulle det ta många år innan den inhemska konsumtionstillväxten skulle kunna absorbera den outnyttjade kapaciteten, även om den låg kvar på 2015 års nivå.

(107)

Unionsmarknaden är attraktiv trots åtgärderna. Alla de exporterande tillverkarna i urvalet är exportorienterade och exporterar mellan 83 % och 99 % av sin totala tillverkning av stänger av rostfritt stål. Trots de gällande åtgärderna förblev unionen en viktig exportdestination för de exporterande tillverkarna i urvalet, och svarade för mellan 35 % och 53 % av deras totala export av stänger av rostfritt stål under översynsperioden. Om åtgärderna skulle upphöra är det troligt att exportvolymerna till unionen, som redan var betydande under översynsperioden, kommer att öka. Såsom beskrivs närmare i skäl 183 illustreras detta väl av exemplet med en exporterande tillverkare som fick sin tull nedsatt till 0 % efter en interimsöversyn 2013.

(108)

Mot bakgrund av ovanstående fastslog kommissionen det att det finns en sannolikhet för fortsatt subventionering.

(109)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av 25 företag. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 9.1 i grundförordningen.

(110)

Skadan har bedömts utifrån uppgifter om utvecklingstendenserna när det gäller produktion, produktionskapacitet, försäljning, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet och tillväxt som samlats in för hela unionsindustrin samt utvecklingstendenserna för priser, lönsamhet, kassaflöde, kapitalanskaffningsförmåga, investeringar, lager, räntabilitet och löner som samlats in för de tillverkare i unionen som ingick i urvalet.

(111)

Under skadeundersökningsperioden var marknadsförhållandena positiva, utom 2013, och förbrukningen av stänger av rostfritt stål ökade i unionen. Såsom anges i skäl 3 sänktes tullsatsen för Viraj till 0 % efter en interimsöversyn 2013.

(112)

Kommissionen fastställde unionens förbrukning genom att summera

(113)

Unionens förbrukning av stänger av rostfritt stål utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (i ton)

(114)

Unionsförbrukningen ökade med 16 % under skadeundersökningsperioden. En analys av utvecklingen från år till år visar att förbrukningen minskade med 4 % mellan 2012 och 2013, för att sedan successivt öka med 20 procentenheter eller mer än 55 000 ton från 2014 till översynsperiodens slut.

(115)

Kommissionen fastställde importvolymen för stänger av rostfritt stål från Indien till unionen på grundval av uppgifter från Eurostat och marknadsandelarna för importen genom att jämföra dessa importvolymer med unionens förbrukning enligt tabell 2.

(116)

Importen av stänger av rostfritt stål från Indien till unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym från Indien (i ton) och marknadsandel

(117)

Importvolymen från Indien till unionen ökade väsentligt under skadeundersökningsperioden, med 64 % eller nästan 18 000 ton. En analys av utvecklingen från år till år visar att volymen först minskade obetydligt 2013 och sedan ökade med 57 procentenheter 2014 och ytterligare 7 procentenheter mellan 2015 och översynsperioden.

(118)

Till en början, 2012 och 2013, var importen från Indien stabil medan unionens förbrukning minskade med 3 %. Från 2013 till översynsperioden ökade importen från Indien med 64 % medan unionens förbrukning ökade med 20 %. Eftersom importen från Indien ökade i högre takt än unionens förbrukning ökade marknadsandelen för denna import från 10 till 14 %.

(119)

Kommissionen använde de priser för importvaror från Indien som Eurostat rapporterade.

(120)

Det genomsnittliga priset på importen av stänger av rostfritt stål från Indien till unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser från Indien

(121)

Priserna på importvaror från Indien minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden. Den största minskningen skedde från 2012 till 2013. De minskade med 11 % 2013 och med ytterligare 5 procentenheter 2014, steg åter med 5 procentenheter 2015 och minskade med ytterligare 3 procentenheter under översynsperioden.

(122)

Även om denna minskning följde samma nedåtriktade trend som för råvarupriserna noterade kommissionen att under hela skadeundersökningsperioden var det genomsnittliga importpriset per enhet från Indien avsevärt mycket lägre än såväl unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet som dess genomsnittliga tillverkningskostnad per enhet enligt tabell 9, vilket ledde till ett kraftigt pristryck på unionens försäljningspriser.

(123)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(124)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under översynsperioden.

(125)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna visade jämförelsen en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på 12 % på unionsmarknaden under översynsperioden.

(126)

Kommissionen fastställde importvolymen från andra länder än Indien på grundval av uppgifter från Eurostat och marknadsandelarna för denna import genom att jämföra importvolymerna med unionens förbrukning enligt tabell 2.

(127)

Importen av stänger av rostfritt stål till unionen från andra länder utvecklades enligt följande:

Tabell 5

Import av stänger av rostfritt stål från övriga länder

(128)

Importvolymen från andra tredjeländer än Indien minskade med 8 % samtidigt som importvolymen från Indien ökade med 64 %.

(129)

Under skadeundersökningsperioden minskade marknadsandelen för import från andra länder än Indien från 8 % till 6 % medan marknadsandelen för import från Indien ökade från 10 % till 14 %.

(130)

Marknadsandelarna för de två främsta importländerna efter Indien minskade under skadeundersökningsperioden: Schweiz marknadsandel minskade från 4 % till 3 % och Ukrainas från 2 % till 1 %.

(131)

I en situation då unionens förbrukning ökade med 16 % och unionsindustrins marknadsandel minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden innebär detta att importen från Indien tog marknadsandelar på bekostnad av både unionsindustrin och annan import.

(132)

Det genomsnittliga priset på importen från andra tredjeländer minskade mycket långsammare än importpriserna från Indien. Det minskade med 6 %, medan importpriserna från Indien minskade med 14 %.

(133)

Importpriserna från Schweiz och Ukraina var i genomsnitt betydligt högre än importpriserna från Indien under hela skadeundersökningsperioden. Dessa priser är emellertid inte direkt jämförbara, eftersom det genomsnittliga priset påverkas av att produktmixen inte är densamma.

(134)

Vidare ökade inte importvolymerna från Schweiz (+ 7 %) och Ukraina (– 16 %) eller från alla övriga tredjeländer (– 8 %) totalt sett lika kraftigt som importvolymerna från Indien (+ 64 %).

(135)

Importvolymen från Indien ökade med över 17 000 ton under skadeundersökningsperioden, medan importen från Ukraina minskade med cirka 700 ton, importen från Schweiz ökade med cirka 700 ton och importen från alla andra tredjeländer (inklusive Schweiz och Ukraina) ökade med cirka 1 700 ton.

(136)

På grundval av det ovanstående och med tanke på de mycket mindre importvolymerna från Schweiz och Ukraina jämfört med dem från Indien finns det inget som tyder på att importen från dessa två länder vållade unionsindustrin skada.

(137)

Prisnivån på import från andra länder än Indien (inklusive Schweiz och Ukraina) var i genomsnitt högre än på import från Indien, och marknadsandelarna för denna import minskade med 2 % under skadeundersökningsperioden.

(138)

I enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen granskade kommissionen den subventionerade importens inverkan på unionsindustrin genom att bedöma alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(139)

Såsom anges i skäl 12 tillämpades ett stickprovsförfarande för att fastställa den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(140)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer.

(141)

Kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna utifrån uppgifterna i begäran om översyn, de uppgifter som lämnats av Eurofer och de kontrollerade frågeformulärssvaren från unionstillverkarna i urvalet. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare.

(142)

Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna utifrån de kontrollerade uppgifterna i frågeformulärssvaren från unionstillverkarna i urvalet.

(143)

Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(144)

De makroekonomiska indikatorerna är produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, storleken på de utjämningsbara subventionerna och återhämtning från tidigare subventioner.

(145)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittliga priser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(146)

Unionsindustrins totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Unionstillverkarnas produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(147)

Unionsindustrins produktionsvolym ökade med 14 % under skadeundersökningsperioden. En analys av utvecklingen från år till år visar att volymen först minskade med 6 % 2013 och sedan successivt ökade med 16 procentenheter 2014 och ytterligare 4 procentenheter 2015, för att sedan vara oförändrad under översynsperioden.

(148)

Unionsindustrins produktionskapacitet ökade med 4 % under skadeundersökningsperioden.

(149)

Till följd av ökningen av produktionsvolymen minskade unionsindustrins kapacitetsutnyttjande med 10 % under skadeundersökningsperioden.

(150)

Unionsindustrins försäljningsvolym i unionen och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Unionstillverkarnas försäljningsvolym och marknadsandel

(151)

Unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden ökade med omkring 13 % eller över 28 000 ton under skadeundersökningsperioden, vilket är mindre än marknadens tillväxt på 16 % enligt tabell 2.

(152)

En analys av utvecklingen från år till år visar att volymen först minskade med 4 % mellan 2012 och 2013, för att sedan öka med 12 procentenheter 2014, 3 procentenheter 2015 och ytterligare 2 procentenheter under översynsperioden.

(153)

Unionsindustrins marknadsandel minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden, från 82 % 2012 och 2013 till 79 % under perioden från 2014 till översynsperioden.

(154)

Unionens förbrukning ökade med 16 % eller över 44 000 ton under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins försäljningsvolym ökade med 13 % eller över 23 000 ton, vilket ändå ledde till en minskad marknadsandel på 4 procentenheter.

(155)

Sysselsättningen och produktiviteten i unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Unionstillverkarnas sysselsättning och produktivitet

(156)

Sysselsättningen inom unionsindustrin låg på samma nivå under skadeundersökningsperioden.

(157)

På grund av att produktionen ökade med 14 % under skadeundersökningsperioden ökade även produktiviteten med 14 % under samma period. En analys av utvecklingen från år till år visar att produktiviteten först minskade med 6 % mellan 2012 och 2013, för att sedan öka med 16 procentenheter 2014 och ytterligare 4 procentenheter 2015 och vara oförändrad under översynsperioden.

(158)

Kommissionen konstaterade att stänger av rostfritt stål från Indien fortsatt importerades från Indien till unionsmarknaden till subventionerade priser. Den subventionsmarginal som fastställts för Indien under översynsperioden låg högt över miniminivån, såsom förklaras i skäl 100.

(159)

Detta sammanföll med en minskning av importpriserna från Indien med 14 % under skadeundersökningsperioden. Följden blev att unionsindustrin inte till fullo kunde dra fördel av gällande utjämningsåtgärder, eftersom deras marknadsandel minskade med 4 % och deras lönsamhet med nästan 5 procentenheter.

(160)

Unionstillverkarnas i urvalet genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittliga försäljningspriser i unionen och kostnad per enhet

(161)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen sjönk stadigt med 22 % under översynsperioden och uppgick till 2 482 euro/ton under översynsperioden. Unionsindustrin tvingades sänka sina priser för att återspegla de allmänt lägre försäljningspriserna på marknaden för stänger av rostfritt stål.

(162)

Unionsindustrins genomsnittliga produktionskostnad minskade inte lika mycket, med 18 %, under skadeundersökningsperioden. Det som framför allt påverkade den minskade produktionskostnaden per enhet var de sänkta råvarupriserna, men också den högre produktiviteten.

(163)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionstillverkarna som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

(164)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd i unionsindustrin ökade marginellt under skadeundersökningsperioden, med 3 %.

(165)

Lagernivåerna hos unionstillverkarna som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lager

(166)

Nivån på unionsindustrins utgående lager minskade med 16 % under skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden motsvarade lagernivåerna omkring 5 % av produktionen.

(167)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen.

(168)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna i stickprovet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(169)

Unionsindustrins lönsamhet minskade gradvis från 8,1 % 2012 till 3,3 % under översynsperioden, vilket motsvarar en minskning på 59 %. En analys av utvecklingen från år till år visar att lönsamheten först minskade dramatiskt, med 53 % mellan 2012 och 2013, för att sedan öka med 32 procentenheter 2014, på nytt minska med 3 procentenheter 2015 och därefter minska med ytterligare hela 35 procentenheter under översynsperioden.

(170)

Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att investera i sina verksamheter. Nettokassaflödet minskade med 42 % under skadeundersökningsperioden. En analys av utvecklingen från år till år visar att denna indikator har haft en oregelbunden utveckling. Nettokassaflödet minskade först dramatiskt, med 66 % mellan 2012 och 2013, för att sedan öka med 60 procentenheter 2014 och med 6 procentenheter 2015 och därefter minska med ytterligare hela 42 procentenheter under översynsperioden.

(171)

Den stora minskningen i unionsindustrins kassaflöde förklaras huvudsakligen av den betydligt lägre lönsamheten, som nämns i skäl 169.

(172)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins årliga investeringar i den likadana produkten med 9 %, från 7,7 miljoner euro 2012 till 7,0 miljoner euro under översynsperioden.

(173)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Unionsindustrins räntabilitet från produktion och försäljning av den likadana produkten minskade med 47 % under skadeundersökningsperioden.

(174)

Undersökningen visade att de flesta skadeindikatorerna utvecklades negativt och att unionsindustrins ekonomiska och finansiella situation försämrades under skadeundersökningsperioden, trots gällande åtgärder.

(175)

Unionsindustrins marknadsandel minskade med 4 % och dess vinster, kassaflöde, investeringar och räntabilitet sjönk stadigt.

(176)

Parallellt med denna negativa utveckling ökade unionens förbrukning med hela 16 % under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade importen från Indien stadigt, både sett till volym och andel av unionens marknad.

(177)

Den subventionerade importen från Indien underskred unionsindustrins priser med 12 % under översynsperioden och utövade pristryck. Faktum är att pristrycket under översynsperioden var större än under den ursprungliga undersökningsperioden, då underskridandet var mindre än 2 %.

(178)

Unionsindustrin tvingades därför sänka sina försäljningspriser för att försöka begränsa förlusten av marknadsandelar. Till följd av detta låg unionsindustrins vinst, även om den fortfarande var positiv (3,3 %) under översynsperioden, under den målvinst på 9,5 % som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(179)

Samtidigt var priserna på import av stänger av rostfritt stål från andra länder än Indien, såsom anges i skäl 133, högre än priserna på import från Indien, vilket innebar att denna import förlorade marknadsandelar på 2 % under skadeundersökningsperioden.

(180)

Kommissionen drog därför slutsatsen att unionsindustrin fortsatt led skada under skadeundersökningsperioden och under översynsperioden.

(181)

För att fastställa sannolikheten för fortsatt skada om åtgärderna mot Indien skulle upphävas analyserade kommissionen produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Indien, export från Indien till andra länder och unionsmarknadens attraktionskraft.

(182)

Såsom förklaras i skäl 105 har Indiens outnyttjade kapacitet försiktigt uppskattats till över 156 000 ton under översynsperioden, vilket redan motsvarade 50 % av unionens förbrukning under samma period.

(183)

Kommissionen noterade också att tillverkaren Viraj ökade sin närvaro på unionsmarknaden betydligt efter det att dess tullsats sänktes till 0 % 2013 som en följd av den översyn som beskrivs i skäl 3.

(184)

Mellan 2013 och översynsperioden tillskansade sig Viraj huvuddelen av den indiska importen till unionen. Virajs import tredubblades nästan under denna period, och marknadsandelen ökade med över 60 %.

(185)

Under samma period ökade den indiska importvolymen med 64 % och dess andel av unionsmarknaden med 40 %. Denna ökning berodde till den absolut övervägande delen på Virajs betydligt ökade importförsäljning. Detta tyder på att unionsmarknaden har blivit mer intressant för indiska tillverkare. Under samma period minskade unionsindustrins marknadsandel med 3 procentenheter och dess lönsamhet med nästan 5 procentenheter, vilket medförde att dess situation försämrades.

(186)

Prisnivån för Indiens export till andra länder var jämförbar med prisnivån för dess export till unionen.

(187)

Om åtgärderna skulle upphävas kommer, till följd av unionsmarknadens attraktionskraft som beskrivs i skälen 105, 182 och 183, åtminstone en del av den outnyttjade kapaciteten med all sannolikhet att riktas mot unionsmarknaden. Indiska tillverkare är dessutom mycket exportinriktade, såsom anges i skäl 107.

(188)

Den indiska importen underskred unionens försäljningspriser med 12 %. Detta visar de sannolika prisnivåerna för import från Indien, om åtgärderna skulle upphävas. På denna grundval är det sannolikt att pristrycket på unionsmarknaden kommer att öka avsevärt om åtgärden upphävs, vilket ytterligare skulle förvärra unionsindustrins ekonomiska situation.

(189)

Om åtgärder saknas kommer de indiska exporterande tillverkarna därför troligtvis att öka sin närvaro på unionsmarknaden, både när det gäller importvolymer och marknadsandelar, och till subventionerade priser som väsentligt underskrider unionsindustrins försäljningspriser.

(190)

Detta skulle skapa ett ökat pristryck på unionsmarknaden, med en negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet och finansiella situation. Därmed skulle unionsindustrins ekonomiska situation försämras ytterligare.

(191)

Kommission drog därför slutsatsen att det är mycket sannolikt att skadan skulle fortsätta om åtgärderna upphävdes.

(192)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande utjämningsåtgärderna mot Indien skulle strida mot unionens intresse som helhet.

(193)

Kommissionen baserade fastställandet av unionens intresse på en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, bland andra unionsindustrins, importörernas och användarnas. Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 31.2 i grundförordningen.

(194)

På denna grund undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt subventionering och fortsatt skada, fanns några tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

(195)

Såsom förklaras i skäl 153 förlorade unionsindustrin trots åtgärderna 4 % av sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden.

(196)

I skäl 188 drog kommissionen samtidigt också slutsatsen att unionsindustrins situation sannolikt skulle försämras om utjämningsåtgärderna mot Indien tilläts upphöra att gälla.

(197)

Därför drog kommissionen slutsatsen att fortsatta åtgärder mot Indien skulle gynna unionsindustrin.

(198)

Kommissionen sände frågeformulär till de två samarbetsvilliga importörerna. Såsom anges i skäl 23 svarade eller samarbetade dessa inte i denna undersökning. Inga andra importörer gav sig till känna.

(199)

Därför drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tecken på att upprätthållandet av åtgärderna skulle ha en negativ inverkan på importörerna som vägde tyngre än de positiva effekterna av åtgärderna.

(200)

Såsom anges i skäl 20 gav sig inga användare i unionen till känna efter inledandet av denna översyn eller samarbetade i denna undersökning på annat sätt.

(201)

Stänger av rostfritt stål används i en stor mängd olika tillämpningar, inom bilindustrin, i hushållsapparater, medicinska instrument och laboratorieinstrument etc.

(202)

Trots detta är användarna, såsom kommissionen fann i sin ursprungliga undersökning, bara mellanföretag som tillverkar och tillhandahåller delarna till ovannämnda produkter.

(203)

Detta innebär att dessa användare har möjlighet att övervältra hela eller nästan hela den prisökning som utjämningstullsatsen leder till på slutanvändarna, med tanke på att effekten av sådana åtgärder är försumbara för dessa.

(204)

Detta bekräftades i denna översyn. Vid undersökningen framkom ingenting som motsade denna ursprungliga slutsats för perioden efter det att de gällande åtgärderna infördes.

(205)

Trots att åtgärderna har varit i kraft sedan 2011 fortsatte dessutom användarna i unionen att anskaffa sina varor från bland annat Indien. Användarna lämnade inga uppgifter som visade att det var svårt att hitta andra leveranskällor, och sådana uppgifter framkom inte heller i undersökningen.

(206)

På denna grund, och i linje med slutsatserna i den ursprungliga undersökningen, drog kommissionen slutsatsen att fortsatta åtgärder inte skulle ha någon betydande negativ inverkan på användarna.

(207)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl att anse att det inte låg i unionens intresse att upprätthålla de befintliga utjämningsåtgärderna beträffande import av stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien.

(208)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste uppgifter och överväganden som låg till grund för avsikten att bibehålla de gällande utjämningsåtgärderna. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter detta meddelande av uppgifter och begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant.

(209)

Av de ovanstående övervägandena följer att de utjämningsåtgärder för import av stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien som infördes genom förordningen om slutgiltig tull i dess ändrade lydelse genom genomförandeförordningen, bör bibehållas i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(210)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatser som anges i denna förordning gäller endast import av den berörda produkten som tillverkats av dessa företag, det vill säga av de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, ska inte omfattas av dessa tullsatser utan i stället av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(211)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella utjämningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (7) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, försäljning på den inhemska marknaden och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- och försäljningsenheterna. Denna förordning kommer, om lämpligt, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(212)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (8).