4.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 58/8

(1)

Den 7 augusti 2014 införde regeringen i Ryska federationen (nedan kallad Ryssland) ett förbud mot import till Ryssland av vissa produkter från unionen, däribland frukt och grönsaker. Då en viktig exportmarknad plötsligt inte längre fanns tillgänglig innebar importförbudet ett allvarligt hot om störningar på marknaden på grund av betydande prisfall. Importförbudet har förlängts till slutet av 2017. Under dessa omständigheter förblir hotet om marknadsstörningar i unionen reellt vad gäller vissa produkter som äpplen och päron och lämpliga åtgärder måste antas och genomföras så länge som det ryska importförbudet kvarstår.

(2)

Hotet om störningar på marknaden är särskilt relevant för frukt- och grönsakssektorn, där stora mängder lättfördärvliga produkter tidigare exporterades till Ryssland. Det har visat sig svårt att ställa om hela produktionen till andra destinationer. Detta innebär att det fortfarande råder en situation på marknaden för vilken de normala åtgärder som är tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1308/2013 förefaller vara otillräckliga.

(3)

För att förhindra allvarliga och långvariga störningar på marknaden fastställs i kommissionens delegerade förordningar (EU) nr 913/2014 (2), (EU) nr 932/2014 (3), (EU) nr 1031/2014 (4), (EU) 2015/1369 (5) och (EU) 2016/921 (6) maximibelopp för stöd till återtag, obärgad skörd och grön skörd, vilka beräknas på den traditionella exporten till Ryssland.

(4)

I den delegerade förordningen (EU) 2016/921 bekräftas att det finns en risk för att de produkter som omfattas av den ordning som inrättas genom förordningen, och som tidigare exporterades till Ryssland, omdirigeras till marknaderna i andra medlemsstater. Detta kan innebära att de som producerar samma produkter i de medlemsstaterna, och som inte traditionellt exporterar sina produkter till Ryssland, kan komma att ställas inför betydande marknadsstörningar, i synnerhet prisfall. Därför, och för att ytterligare stabilisera marknaden, gjordes det tillfälliga unionsstödet för en eller flera av de produkter som omfattas av förordningen tillgängligt för producenter i alla medlemsstater, men kvantiteten fick inte överstiga 3 000 ton per medlemsstat.

(5)

Medlemsstaterna fick själva besluta i vilken utsträckning de ville utnyttja kvantiteten på 3 000 ton. Om de valde att inte utnyttja kvantiteten måste de meddela kommissionen vilken kvantitet som inte utnyttjats senast den 31 oktober 2016.

(6)

Den 31 oktober 2016 hade Tyskland, Danmark, Luxemburg, Slovakien, Slovenien, Österrike och Förenade kungariket formellt meddelat kommissionen att de beslutat att inte utnyttja sina kvantiteter eller delar därav.

(7)

De outnyttjade kvantiteterna bör därför omfördelas. Omfördelningen bör grunda sig på öppna, objektiva och rättvisa kriterier. För att säkerställa detta bör omfördelningen beräknas på grundval av varje medlemsstats andel av den nuvarande totala kvantitet som fördelas i bilaga I till den delegerade förordningen (EU) 2016/921. För att säkerställa att varje medlemsstat förfogar över minst 300 ton bör tilldelningen avseende Cypern, Kroatien och Portugal ökas från 85 ton till 300 ton vardera. Detta är nödvändigt eftersom omfördelning av kvantiteter på mindre än 85 ton skulle skapa en onödig administrativ belastning för de nationella myndigheterna, särskilt vad gäller kontroller, och dessutom skulle så små kvantiteter inte väsentligt förbättra situationen för producenterna eller på marknaden.

(8)

För att säkerställa en omedelbar effekt på marknaden och bidra till att stabilisera priserna i de berörda medlemsstaterna bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och förordningen bör gälla från och med den dagen till och med den 30 juni 2017,

1.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

2.

I artikel 3 ska första stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska fördela de kvantiteter som avses i artikel 2.1 och 2.5 mellan producentorganisationer och producenter som inte är medlemmar i producentorganisationer enligt principen om först till kvarn.”

3.

Bilagan till denna förordning ska läggas till som bilaga V.