16.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/31

(1)

Erfarenheterna från tillämpningen av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/789 (2), särskilt sedan det senast ändrades genom genomförandebeslut (EU) 2016/764 (3), har visat att flera ytterligare åtgärder behöver vidtas och att vissa bestämmelser i det beslutet bör anpassas för att säkerställa en mer effektiv strategi för att förhindra ytterligare introduktion i och spridning inom unionen av Xylella fastidiosa (Wells et al.) (nedan kallad den angivna skadegöraren).

(2)

Även om undersökningar måste genomföras utifrån den riskbedömning som görs på medlemsstatsnivå har erfarenheterna visat att undersökningarna bör genomföras grundligare och mer harmoniserat för att säkerställa att alla medlemsstater uppnår samma försiktighetsnivå avseende den angivna skadegöraren. När medlemsstaterna genomför dessa undersökningar bör de därför beakta de relevanta tekniska riktlinjer som kommissionen utfärdat.

(3)

Enligt internationella standarder är identifieringen av den angivna skadegöraren mest tillförlitlig om den baseras på minst två olika tester som är baserade på olika biologiska principer eller inriktade på olika delar av genomet. Förteckningen över dessa tester bör finnas tillgänglig i en kommissionsdatabas som bör vara offentlig för att säkerställa insyn. Eftersom identifieringen av den angivna skadegöraren utanför de avgränsade områdena kräver att testerna har olika känslighetsnivåer bör det finnas särskilda tester för avgränsade områden och för andra områden än avgränsade områden.

(4)

Med hänsyn till behovet av insyn bör medlemsstaterna offentliggöra sina nationella beredskapsplaner på internet.

(5)

Den vetenskapliga dokumentation som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) hänvisar till i sitt vetenskapliga yttrande från januari 2015 (4) indikerar möjligheten till genetisk rekombination mellan olika underarter av den angivna skadegöraren vilka påträffats i andra delar av världen, vilket drabbar nya växtarter som aldrig tidigare befunnits vara infekterade med de berörda underarterna. För att säkerställa en mer förebyggande strategi, och mot bakgrund av att olika underarter nyligen har rapporterats inom unionen, är det viktigt att förtydliga att om mer än en underart av den angivna skadegöraren har påträffats i ett område bör området avgränsas med avseende på den angivna skadegöraren och alla dess möjliga underarter. Dessutom bör den berörda medlemsstaten, i väntan på att förekomsten av en underart fastställs, av försiktighetsskäl också avgränsa området med avseende på den angivna skadegöraren och alla dess möjliga underarter.

(6)

Erfarenheterna har visat att när undersökningar inom buffertzonerna genomförs måste fördelningen av resurserna prioriteras i förhållande till den fytosanitära risknivån. Det är därför proportionerligt att fastställa att respektive undersökning i buffertzonerna ska grundas på ett rutnät uppdelat i kvadrater på 100 × 100 m inom en zon som är minst 1 km bred runt den angripna zonen, och ett rutnät som är uppdelat i kvadrater på 1 km × 1 km inom resten av buffertzonen.

(7)

Utifrån nuvarande erfarenheter och i linje med den vetenskapliga dokumentation som rapporterats av Efsa innebär ett omedelbart avlägsnande av alla värdväxter, oavsett deras hälsotillstånd, som finns inom en radie på 100 m runt de infekterade växterna, att chansen att utrota den angivna skadegöraren ökar. I jämförelse med åtgärderna vid inneslutning, då avlägsnandet av växter begränsas till dem som befunnits vara infekterade och endast om de finns i vissa delar av det avgränsade området, innebär avlägsnandet av alla värdväxter en bättre garanti gentemot asymtomatiska infektioner och därmed för den angivna skadegörarens status i området. Det är därför proportionerligt att minska buffertzonens bredd runt det angripna området från 10 km till 5 km i samtliga fall där det avgränsade området har upprättats i utrotningssyfte. Denna bredd ska dock fortsatt vara 10 km när det gäller avgränsade områden som upprättats i inneslutningssyfte, eftersom det där krävs en mer förebyggande strategi på grund av att den angivna skadegöraren är mer vanligt förekommande i dessa avgränsade områden.

(8)

Det är också proportionerligt att minska denna buffertzon till 1 km, på vissa villkor som skulle garantera att den angivna organismen inte sprider sig ytterligare, liksom ett omedelbart avlägsnande av infekterade växter och lämplig övervakning av situationen. På samma sätt är det proportionerligt att tillåta att ett avgränsat område upphävs 12 månader efter att det först upprättades, om ett intensivt provtagningsschema antas för att säkerställa den angivna skadegörarens frånvaro i det området.

(9)

För att öka insynen och informera allmänheten om de åtgärder som vidtagits mot den angivna skadegöraren bör medlemsstaterna offentliggöra och uppdatera förteckningen över avgränsade områden inom sina territorier, och kommissionen bör dessutom offentliggöra och uppdatera sin förteckning över de områden som anmälts av medlemsstaterna.

(10)

Erfarenheterna har visat att det är proportionerligt att tillåta att ett avgränsat område inte upprättas om den angivna skadegöraren har påträffats på en plats som bevisligen är fysiskt skyddad mot vektorer för den skadegöraren. Detta är en proportionerlig strategi på grund av den låga risken för att den angivna skadegöraren sprids och den ökade möjligheten att omedelbart eliminera skadegöraren eftersom den förekommer i en kontrollerad miljö.

(11)

Medlemsstaterna bör ha möjlighet att tillåta plantering av vissa eller alla värdväxter i angripna zoner under inneslutning utanför det område på 20 km som gränsar mot buffertzonen, under lämpliga förhållanden, för att säkerställa mer flexibilitet för respektive medlemsstat. I samband med detta bör de ge företräde åt växter som hör till sorter som bedömts vara toleranta eller resistenta mot den angivna skadegöraren, i syfte att minska halten av bakteriellt inokulat inom respektive område.

(12)

För att respektera vissa platsers tradition och historia bör medlemsstaterna ha möjlighet att besluta att värdväxter som officiellt har utsetts till växter av historiskt värde inte behöver avlägsnas om de inte är infekterade med den angivna skadegöraren, även om de befinner sig inom en radie av 100 m runt de växter som har testats och befunnits vara infekterade med den angivna skadegöraren. För att förhindra att de eventuellt infekteras och att den angivna skadegöraren sprids bör de dock omfattas av särskilda villkor.

(13)

För att säkerställa att övervakningen av förekomsten av den angivna skadegöraren i de avgränsade områdena utförs vid lämpliga tidpunkter samt av rättssäkerhetsskäl bör det anges att sådan övervakning och respektive kontroller beaktar de relevanta tekniska riktlinjer som utfärdats av kommissionen.

(14)

Av tydlighets- och rättssäkerhetsskäl är det lämpligt att de infekterade zoner där inneslutningsåtgärder får tillämpas begränsas till att gälla de områden som förtecknas i bilagan till genomförandebeslut (EU) 2015/789.

(15)

Med beaktande av hur den angivna skadegöraren utvecklas i unionen och av erkännandet av inneslutningsområden också i andra delar av unionen bör avlägsnandet av växterna gälla hela inneslutningsområdet där den angivna skadegöraren enligt officiella undersökningar har påträffats. För att skydda resten av unionens territorium bör de officiella undersökningarna dock genomföras åtminstone i närheten av produktionsanläggningar som har tillstånd att förflytta angivna växter ut ur de avgränsade områdena, i närheten av platser med växter som har särskilt kulturellt, socialt och vetenskapligt värde, och i områden inom den angripna zonen som ligger 20 km från den angripna zonens gräns. Detta krav bör dock inte gälla för öar som helt och hållet är inneslutningsområden och som är belägna mer än 10 km från närmaste landterritorium i unionen, eftersom dessa öar i alla händelser är fysiskt isolerade.

(16)

På grund av den låga fytosanitära risken enligt Efsas bedömning i mars 2016 (5), är det lämpligt att tillåta förflyttning av angivna växter som tillhör sorter som bevisligen inte är mottagliga för en eller flera underarter av den angivna skadegöraren, ut ur de avgränsade områdena utan växtpass som har utarbetats och utfärdats i enlighet med kommissionens direktiv 92/105/EEG (6).

(17)

Baserat på vektorinsekternas spridningskapacitet vid flygning är det lämpligt och mer proportionerligt att tillåta förflyttning av angivna växter från produktionsanläggningar som omges av en zon med en bredd på 100 meter som har varit föremål för kontroller två gånger per år och där samtliga växter som har befunnits ha symtom, eller varit infekterade med den angivna skadegöraren, omedelbart har avlägsnats. För enhetlighetens skull bör en liknande bestämmelse gälla för produktionsanläggningar i tredjeländer där det är känt att den angivna skadegöraren förekommer.

(18)

Erfarenheterna har visat att produktionsanläggningar där värdväxter odlas utanför de avgränsade områdena är föremål för årliga kontroller och, om det förekommer symtom, är föremål för provtagning och testning för att säkerställa en högre konfidensnivå när det gäller den angivna skadegörarens frånvaro. Därför, och i syfte att säkerställa en harmoniserad skyddsnivå inom unionen, bör det antas respektive krav för dessa anläggningar.

(19)

Det har visat sig att arterna Coffea, Lavandula dentata L., Nerium oleander L., Olea europaea L., Polygala myrtifolia L., och Prunus dulcis (Mill.) D.A. Webb upprepade gånger har infekterats med den angivna skadegöraren och utgör ett enkelt sätt för sjukdomen att spridas inom unionen. Även om bakåtspårning fortfarande pågår för att bekräfta ursprunget för de smittade växter som har påvisats i unionen baserat på försiktighetsprincipen, bör dessa angivna växter endast odlas på anläggningar som är föremål för årlig officiell kontroll, provtagning och testning för att bekräfta den angivna skadegörarens frånvaro. Eftersom dessa växter är mer mottagliga för den angivna skadegöraren bör förekomst av skadegöraren fastställas på grundval av minst två positiva tester, varav minst ett ska vara ett molekylärt test som är förtecknat i respektive kommissionsdatabas.

(20)

Ett liknande krav bör gälla för tredjeländer där det ännu inte är känt att den angivna skadegöraren förekommer. När dessa växter förflyttas inom unionen bör professionella aktörer dessutom spara dokumentationen i minst tre år i syfte att säkerställa spårbarhet och uppföljande officiella kontroller om det är relevant.

(21)

I genomförandebeslut (EU) 2015/789 fastställs strikta bestämmelser för förflyttning av vissa växtarter (värdväxter) inom unionen som befunnits vara infekterade av de europeiska isolaten av den angivna skadegöraren. Dessa värdväxter omfattas av strikta villkor, även om de aldrig odlas inom ett avgränsat område.

(22)

Samtidigt har ett tillfälligt tillstånd beviljats för Belgien, Tjeckien, Frankrike och Spanien genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/167 (7), som gör det möjligt att certifiera utgångsmaterial och moderplantor för utgångsmaterial av de särskilda arter av fruktplantor som anges i bilaga I till rådets direktiv 2008/90/EG (8) och som produceras på friland under icke insektsskyddade förhållanden. Flera av dessa arter, närmare bestämt Juglans regia L., Olea europaea L., Prunus amygdalus Batsch, P. amygdalus × P. persica, P. armeniaca L., P. avium (L.) L., P. cerasus L., P. domestica L., P. domestica × P. salicina, P. dulcis (Mill.) D.A. Webb, P. persica (L.) Batsch, och P. salicina Lindley är kända för att vara mottagliga för europeiska och icke-europeiska isolat av den angivna skadegöraren och förtecknas som ”angivna växter” i bilaga I till genomförandebeslut (EU) 2015/789.

(23)

Med tanke på att den angivna skadegöraren utgör ett nytt hot mot unionens territorium bör godkännandet för den certifiering av detta utgångsmaterial och dessa moderplantor för utgångsmaterial, vilket avviker från kravet på insektsskyddad odling, kompletteras med alternativa fytosanitära garantier, även om växterna inte är belägna i ett område som är avgränsat i enlighet med genomförandebeslut (EU) 2015/789.

(24)

Det utgångsmaterial och de moderplantor för utgångsmaterial som omfattas av genomförandebeslut (EU) 2017/167 bör därför endast förflyttas inom unionens territorium om de åtföljs av ett växtpass. Syftet är att garantera att detta utgångsmaterial och dessa moderplantor för utgångsmaterial, liksom allt förökningsmaterial och alla fruktplantor som produceras, är fria från den angivna skadegöraren. Dessutom bör utgångsmaterialet och moderplantorna för utgångsmaterial bli föremål för okulärbesiktning, provtagning och molekylärtestning för att säkerställa den angivna skadegörarens frånvaro, samtidigt som detta materials och dessa plantors hälsotillstånd bevaras under förökningsprocessen.

(25)

Slutligen bör alla växtarter som av kommissionen har fastställts vara angivna växter sedan den senaste ändringen av genomförandebeslut (EU) 2015/789 föras in i bilaga I till det beslutet.

(26)

Genomförandebeslut (EU) 2015/789 bör därför ändras i enlighet med detta.

(27)

För att de professionella aktörerna och de ansvariga officiella organen ska kunna anpassa sig till de nya kraven för förflyttning av växter avsedda att planteras, utom fröer, av Coffea, Lavandula dentata L., Nerium oleander L., Olea europaea L., Polygala myrtifolia L., och Prunus dulcis (Mill.) D.A. Webb, bör bestämmelsen om detta tillämpas från och med den 1 mars 2018.

(28)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

1.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Undersökningar avseende den angivna skadegöraren inom medlemsstaternas territorier och identifiering

1.   Medlemsstaterna ska genomföra årliga undersökningar av förekomsten av den angivna skadegöraren på de angivna växterna inom deras territorium.

Undersökningarna ska genomföras av det ansvariga officiella organet eller under officiell tillsyn av det ansvariga officiella organet. De ska bestå av visuella undersökningar och, vid misstanke om infektion med den angivna skadegöraren, av provtagning och testning. Undersökningarna ska bygga på vedertagna vetenskapliga och tekniska principer samt genomföras vid lämpliga tidpunkter under året då det är möjligt att påvisa den angivna skadegöraren genom okulärbesiktning, provtagning och testning. Vid undersökningarna ska man beakta tillgängliga vetenskapliga och tekniska belägg, biologin hos den angivna skadegöraren och dess vektorer, förekomsten av och biologin hos angivna växter samt all annan lämplig information om förekomsten av den angivna skadegöraren. Man ska också beakta de tekniska riktlinjer för undersökning avseende Xylella fastidiosa som finns på kommissionens webbplats (*1).

2.   Förekomst av den angivna skadegöraren i andra områden än avgränsade områden ska screenas med ett molekylärtest, och vid ett positivt resultat ska dess förekomst identifieras genom att i linje med internationella standarder utföra åtminstone ytterligare ett positivt molekylärtest. Dessa tester ska förtecknas i kommissionens databas över tester för identifiering av den angivna skadegöraren och dess underarter och vara inriktade på olika delar av genomet.

Förekomst av den angivna skadegöraren i avgränsade områden ska screenas med ett test, och vid ett positivt resultat ska dess förekomst identifieras genom att i linje med internationella standarder utföra åtminstone ett positivt molekylärtest. Dessa tester ska förtecknas i kommissionens databas över tester för identifiering av den angivna skadegöraren och dess underarter.

3.   Kommissionen ska förvalta och uppdatera den databas som avses i punkt 2 och göra den tillgänglig för allmänheten.

De tester som förtecknas i den databasen ska delas in i två kategorier, beroende på hur lämpliga de är för identifiering av den angivna skadegöraren och dess underarter i avgränsade områden och i andra områden än avgränsade områden.

(*1)  ’Guidelines for the survey of Xylella fastidiosa (Wells et al.) in the Union territory”, http://ec.europa.eu/food/sites/food/files/plant/docs/ph_biosec_legis_guidelines_xylella-survey.pdf”"

2.

Artikel 3a.4 ska ersättas med följande:

”4.   Medlemsstaterna ska översända sina beredskapsplaner till kommissionen, när kommissionen så begär, och informera alla relevanta professionella aktörer genom offentliggörande på internet.”

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 5.2 ska ersättas med följande:

”2.   Genom undantag från punkt 1 får den berörda medlemsstaten bevilja tillstånd för plantering av värdväxter i de angripna zoner som förtecknas i bilaga II i vilka inneslutningsåtgärder enligt artikel 7 tillämpas, utom i det område på 20 km som avses i artikel 7.7 c. När den berörda medlemsstaten beviljar dessa tillstånd ska företräde ges åt värdväxter som hör till sorter som bedömts vara resistenta eller toleranta mot den angivna skadegöraren.”

5.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

7.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

8.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

9.

I artikel 16 ska följande läggas till som andra stycke:

”Växter avsedda att planteras, utom fröer, av Coffea, Lavandula dentata L., Nerium oleander L., Olea europaea L., Polygala myrtifolia L., och Prunus dulcis (Mill.) D.A. Webb får endast föras in till unionen om de har odlats på en plats som är föremål för årlig officiell kontroll med provtagning och testning vid lämpliga tidpunkter som utförs på dessa växter med avseende på förekomst av den angivna skadegöraren i enlighet med internationella standarder, för att bekräfta den angivna skadegörarens frånvaro, enligt ett provtagningsschema som med 99 % tillförlitlighet kan fastställa en förekomst av angripna växter av 5 % och som är inriktat på såväl symtomatiska växter som asymtomatiska växter som finns i närheten av de symtomatiska.”

10.

I artikel 17.4 ska leden c, d och e ersättas med följande:

11.

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till det här beslutet.

12.

Bilaga II ska ersättas med texten i bilaga II till det här beslutet.

13.

En ny bilaga, vars text återfinns i bilaga III till det här beslutet, ska läggas till som bilaga III.