29.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 83/116

(1)

Genom en skrivelse av den 13 november 2015 (nedan kallad beslutet om att inleda förfarandet) underrättade kommissionen de franska myndigheterna om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende denna åtgärd.

(2)

De franska myndigheterna översände sina synpunkter på denna skrivelse den 17 december 2015.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 2 februari 2016 (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärden i fråga.

(4)

Kommissionen har mottagit synpunkter från berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till de franska myndigheterna som givits tillfälle att bemöta dem. De franska myndigheternas kommentarer mottogs i en skrivelse av den 24 maj 2016.

(5)

Den 2 maj 2016 sände kommissionen en lista med frågor till de franska myndigheterna som svarade genom skrivelser av den 21 juni respektive den 15 juli 2016. Den 27 juli sände kommissionen en ny lista med frågor till de franska myndigheterna som svarade den 9 september 2016.

(6)

Mekanismen beskrivs ingående i beslutet om att inleda förfarandet. Följande avsnitt utgör en sammanfattning av den beskrivningen.

(7)

Genom fransk lag nr 2010-1488 av den 7 december 2010 om en ny organisation av elmarknaden (även kallad NOME-lagen) införs en skyldighet för alla elleverantörer och systemansvariga (för förluster) samt för konsumenter (för förbrukning utanför ett elleveransavtal) – nedan kallade leverantörerna – att bidra till elförsörjningstryggheten i Frankrike utifrån kundernas eller sin egen effekt- och energiförbrukning. Skyldigheten innebär att samtliga leverantörer varje år måste bevisa att de har en viss volym kapacitetsgarantier i förhållande till kundernas eller sina egna förbrukningstoppar.

(8)

Det är leverantörerna själva som inhämtar dessa kapacitetsgarantier, antingen direkt från de egna anläggningarna (egna produktionsanläggningar eller laststyrningskapacitet) eller i form av köp på den decentraliserade marknaden från andra innehavare (aktörer som förvaltar kapacitet, andra leverantörer, näringsidkare, konsumenter som är sina egna leverantörer m.fl.).

(9)

De aktörer som förvaltar produktions- och laststyrningskapacitet (nedan kallade aktörer som förvaltar kapacitet eller aktörer) är å sin sida skyldiga att låta den systemansvariga för det franska elöverföringsnätet (RTE, réseau public de transport d'électricité) certifiera kapaciteten. RTE utfärdar kapacitetsgarantier mot bakgrund av i vilken mån de enskilda leverantörernas anläggningar har beräknats kunna bidra till att minska riskerna för elbrist vid elförbrukningstoppar.

(10)

Kapacitetsgarantierna kan säljas och överlåtas. Det kommer att finnas en decentraliserad marknad på vilken elleverantörerna kommer att kunna köpa kapacitetsgarantier från de aktörer som förvaltar kapacitet så att elleverantörerna kan uppfylla sin lagstadgade skyldighet. I figur 1 visas hur mekanismen fungerar.

Figur 1

Hur mekanismen fungerar

Källa: Skrivelse från de franska myndigheterna av den 2 februari 2015.

(11)

Beräkningen av en leverantörs referenseffekt, det vill säga dennes kapacitetsskyldighet, grundar sig på följande principer:

(12)

RTE definierar varje år de PP1-dagar som bestämmer leverantörernas kapacitetsskyldighet på det franska fastlandet, baserat på inhemska förbrukningsprognoser som fastställs för påföljande dag. Antalet PP1-dagar ska vara mellan 10 och 15 för varje leveransår och tidsperioderna för beräkning av kapacitetsskyldigheten ska vara timmarna mellan kl. 07.00 och 15.00 och kl. 18.00–20.00 för de utvalda PP1-dagarna. Antalet PP1-timmar med toppförbrukning är alltså mellan 100 och 150 per år. PP1-dagarna meddelas leverantörerna en dag i förväg före kl. 10:30.

(13)

Skyldigheten fastställs inte normativt i förväg, utan baseras på uppmätta data, för att låta konsumenten ta del av sitt faktiska bidrag till risken för elbrist. För att spegla konsumenternas bidrag till risken för elbrist på grund av deras värmekänslighet anpassas deras förbrukning under leveransåret i syfte att simulera en köldvåg, som motsvarar den risk som elsystemet försöker säkra sig mot (en köldvåg som inträffar vart tionde år). På så sätt iakttas kriteriet om trygg energiförsörjning som fastställts av de franska myndigheterna. Kriteriet om trygg energiförsörjning fastställdes i dekret nr 2006-1170 av den 20 september 2006 och motsvarar tre timmars förväntade elbrist i genomsnitt per år.

(14)

De parametrar som bestämmer det faktiska behovet av kapacitetsgarantier under leveransåret kommer att offentliggöras fyra år innan leveransåret och ligger fast under hela räkenskapsåret, i syfte att möjliggöra handel inom ett fast regelverk och säkerställa att produktvärdet inte ändras genom en intervention utanför marknaden. Varje leverantörs exakta skyldighet beräknas sedan efter leveransåret med hjälp av dessa parametrar.

(15)

Laststyrningen kan beaktas enligt två olika metoder: antingen genom att minska leverantörens kapacitetsskyldighet genom att minska förbrukningen (nedan kallad implicit laststyrning) eller genom att certifiera laststyrningskapaciteten (nedan kallad explicit laststyrning). Skyldigheterna för de två typerna av laststyrningskapacitet skiljer sig åt: implicit laststyrning ska faktiskt aktiveras under PP1-timmarna, medan explicit laststyrning ska göras tillgänglig under PP2-timmarna.

(16)

De franska myndigheterna har slutligen föreskrivit att kapacitetsgarantierna ska kopplas till ARENH-instrumentet (3) för alternativa leverantörer, vilket enligt myndigheterna bör bidra till en minskning av marknadskoncentrationen av kapacitetsgarantier.

(17)

Alla produktionsanläggningar (mekanismen är tekniskt neutral) som är anslutna till det allmänna elöverföringsnätet eller det allmänna eldistributionsnätet ska genom sin aktör göra en ansökan om certifiering hos RTE. Alla laststyrningsanläggningar kan, oberoende av nätanslutning, göra en ansökan om certifiering hos RTE. Det är alltså aktörerna som förvaltar kapacitet som i första hand gör en uppskattning av den kapacitetsmängd som kan vara tillgänglig vid perioder med toppförbrukning (PP2) under ett visst leveransår.

(18)

Antalet PP2-dagar under ett leveransår är mellan 10 och 25. PP1-dagar är nödvändigtvis PP2-dagar. De PP2-dagar som inte är PP1-dagar väljs ut en dag i förväg av RTE, baserat på spänningskriterier i elsystemet. De gällande tidsperioderna är desamma som för PP1-dagarna. Antalet PP2-timmar med toppförbrukning är alltså mellan 100 och 250 per år.

(19)

Den certifierade nivån beräknas sedan av RTE baserat på överförda data samt på beräkningsmetoder som fastställs i kapacitetsmekanismens rättsliga grund. Därför görs korrigeringar för att exempelvis ta hänsyn till möjligt antal sammanhängande dagar av certifierad, aktiverad kapacitet eller det faktiska bidraget till en minskning av risken för elbrist då den primära energikällan omfattas av väderbetingade risker.

(20)

Aktören kan sedan ändra sina tillgänglighetsprognoser under hela kapacitetsmekanismen, även under leveransåret, tack vare en bestämmelse om justering. Justeringen motsvarar en förnyad certifiering av kapaciteten och gör det möjligt för aktören att ändra sina bedömningar allteftersom ny information om kapaciteten framkommer. Man kan justera uppåt och nedåt.

(21)

Det här deklareringssystemet kompletteras med ett system för kontroll av kapaciteten: principen är att all certifierad kapacitet ska aktiveras åtminstone en gång per år. Det rör sig om slumpmässiga tester för varje kapacitet utan att aktören förvarnas. En kapacitet får inte testas mer än tre gånger per leveransperiod.

(22)

Certifieringsvillkorens detaljer varierar efter kapacitetstyp:

(23)

Ansvarig för certifieringsomfattningen (responsable du périmètre de certification), nedan kallad RPC, är den juridiska person som är ekonomiskt ansvarig för avvikelserna hos de aktörer som förvaltar kapacitet inom det aktuella området. Aktörerna kan vara sin egen RPC eller ha avtal med en RPC. En RPC kan ackumulera kapaciteterna inom sitt område.

(24)

Beträffande den ekonomiska regleringen av avvikelser så underrättar RTE varje RPC om avvikelsen inom sitt område senast den 1 december under leveransåret +2.

(25)

Alla kapacitetsgarantier är införda i registret över kapacitetsgarantier som förs av RTE. Varje leverantör och varje aktör som förvaltar kapacitet är skyldig att öppna ett konto i RTE:s register över kapacitetsgarantier. De vertikalt integrerade aktörerna måste alltså ha två konton i registret, ett för sin produktionsverksamhet och ett för sin försäljningsverksamhet.

(26)

Äganderätten till en kapacitetsgaranti införs av RTE på innehavarens konto i registret över kapacitetsgarantier. Varje kapacitetsgaranti numreras för att möjliggöra hantering och kunna spåra handeln. Den är giltig under ett leveransår. Kapacitetsgarantin, vars enhet är 0,1 MW (4), existerar först när den har utfärdats: en aktör som innehar en kapacitetsgaranti bär ingen risk gällande den underliggande kapaciteten.

(27)

Överföringar av kapacitetsgarantier mellan aktörer (utfärdande och avyttring) sker genom att garantierna överförs i registret över kapacitetsgarantier på begäran av de två parterna (överlåtaren och mottagaren). Den faktiska överföringen av äganderätten sker genom att kapacitetsgarantin förs in på den mottagande aktörens konto.

(28)

Handeln med kapacitetsgarantier kan ske genom ömsesidig överenskommelse eller på reglerade marknader.

(29)

Handeln med kapacitetsgarantier kan göras under hela perioden från certifieringen av kapacitetsgarantierna fram till sista dagen för avyttringen. Såsom förklaras i skäl 23 underrättar RTE varje leverantör om dennes kapacitetsskyldighet senast den 1 december under leveransåret +2. Avyttringen måste sedan ske inom 15 dagar.

(30)

De leverantörer som vid sista dagen för underrättelsen av skyldigheten har ett överskott av kapacitetsgarantier i förhållande till sin skyldighet måste genomföra ett offentligt försäljningsanbud före sista dagen för avyttring av kapacitetsgarantierna.

(31)

Fem dagar efter sista dagen för avyttring av kapacitetsgarantier beräknar RTE för varje leverantör obalansen mellan leverantörens kapacitetsskyldighet och kapacitetsgarantierna på dennes konto i registret, samt den tillhörande ekonomiska regleringen.

(32)

I mekanismen föreskrivs en ansvarsskyldighet för av avvikelserna mellan det faktiskt uppnådda resultatet och prognoserna.

(33)

Den ekonomiska regleringen omfattar avvikelsereglering som utförs på nästan samma sätt som för energi (justering eller balansering). Man utgår från principen att leverantörerna och de som är ansvariga för certifieringsomfattningen betalar vid negativ obalans och erhåller betalning vid en positiv obalans. Vid negativ obalans omfattas alla slutkonsumenter av en prissänkning genom avgiftssystemet för användning av det allmänna elnätet (TURPE, Tarif d'Utilisation du Réseau Public d'Electricité) (5).

(34)

Det pris som används för ett visst leveransår beror på följande kriterier:

(35)

Då de olika avvikelseregleringarna beräknats betalar alla RPC och leverantörer med negativa avvikelser in det belopp de är skyldiga sin respektive fond, medan alla RPC och leverantörer med positiva avvikelser mottar det belopp som man är skyldig dem. Summan av de positiva betalningarna får inte vara högre än summan av de negativa betalningarna för ett givet leveransår. Det eventuellt resterande beloppet i fonderna för avvikelsereglering omfördelas till användarna av det allmänna elöverföringsnätet, det vill säga till alla slutkunder.

(36)

Det finns inget finansiellt flöde mellan fonden för RPC:s avvikelsereglering och fonden för leverantörernas avvikelsereglering. Det finns alltså inget finansiellt flöde mellan de aktörer som förvaltar kapacitet och de leverantörer som berörs av avvikelseregleringen.

(37)

RTE svarar för administration, redovisning och ekonomisk förvaltning av avvikelsefonderna (fond för avvikelseregleringen för ansvariga för certifieringsomfattningen och fond för reglering av justering av leverantörernas kapacitet) enligt reglerna för privat bokföring. RTE ansvarar därför för att fakturera och driva in belopp som fordras av RPC och leverantörer, samt att upptäckta eventuella uteblivna betalningar.

(38)

Elregleringskommittén CRE, en nationell tillsynsmyndighet för energisektorn, ansvarar i sin tur för kontrollen av leverantörernas avvikelsereglering (artikel 7 i dekret nr 2012-1405, kodifierad i artikel R. 335-12 i energilagen [code de l'énergie]) och kan utdöma en administrativ påföljd om den lagstadgade skyldigheten att bekosta avvikelserna inte uppfylls. Påföljden ska vara proportionerlig och får inte överstiga 120 000 euro per MW kapacitet för ett leveransår (artikel L. 335-7 i den franska energilagen).

(39)

Följande franska lagar och bestämmelser ligger till grund för kapacitetsmekanismen:

(40)

Mot bakgrund av Frankrikes föreslagna åtgärder efter kommissionens invändningar i beslutet om att inleda förfarandet, kommer dessa lagtexter att ändras eller kompletteras för att återspegla alla åtgärder som beskrivs i avsnitt tre i detta beslut.

(41)

Mekanismens stödmottagare är de som innehar kapacitet och erhåller kapacitetsgarantier från staten (genom RTE), och har möjlighet att sälja dem vidare.

(42)

Den indikator som används i Frankrike för att bedöma risken för störningar av balansen mellan utbud och efterfrågan på el är den förväntade tidsrymden för elbrist på grund av obalans mellan utbud och efterfrågan (Loss Of Load Expectation, LOLE). I Frankrike har myndigheterna valt att utgå från tre timmars förväntad elbrist i genomsnitt per år.

(43)

De franska myndigheterna har klargjort att Frankrike sedan många år tillbaka har en speciell elförbrukningstopp under vintern. Det franska elsystemet kännetecknas nämligen av en betydande värmekänslighet i förhållande till elförbrukningen, vilket leder till en elförbrukningstopp under vinterns köldvågor. Som visas i figur 2 har denna värmekänslighet fortsatt att öka de senaste åren, framför allt på grund av den ökade elvärmeförbrukningen, men även på grund av ny elanvändning som ofta sammanfaller med hög belastning under kvällar.

(44)

Förbrukningen under topparna ökar snabbare än den allmänna elförbrukningsnivån. De franska förbrukningstopparna präglas av hög instabilitet och variationerna i förbrukningen kan därför vara särskilt påtagliga (ända upp till 20 GW från ett år till ett annat). Att behärska elförbrukningstopparna är alltså en central fråga, speciellt mot bakgrund av övergången till elektrisk energiförsörjning.

Figur 2

Tidigare förbrukningstoppar i Frankrike

Källa: RTE, prognos över balansen mellan utbud och efterfrågan på el i Frankrike 2014, s. 33.

(45)

Enligt RTE kännetecknas Europa, av flera skäl, av en stagnerande efterfrågan och en betydande överkapacitet i elproduktionen. Sedan 2008 har den ekonomiska krisen gjort att efterfrågan på el minskat. Samtidigt är utvecklingen av subventionerad, förnybar energi ”utanför marknaden” med prioriterad åtkomst till elnätet snabb. Dessutom upplever de europeiska kolkraftverken ett förnyat uppsving på grund av lägre kolpriser, som i sin tur beror på utvecklingen av amerikansk skiffergas som drivit Förenta staterna till massiv export av sitt nya överskott på kolproduktion till Europa. Slutligen håller gaskraftverkens lönsamhet på att minska kraftigt, och därmed deras verksamhet, eftersom de blivit mindre konkurrenskraftiga än kolkraftverken.

(46)

Mot denna bakgrund leder klimatförhållandena till en osäkerhet om betalningen för kapacitet vid förbrukningstoppar, som behövs för att täcka perioder med hög belastning. Förbrukningstoppar är sällsynta, de inträffar några timmar om året eller inte alls under de år då det råder milda temperaturer.

(47)

Den franska kapacitetsmekanismen har utformats som en del av lösningarna på problemet, för att se till att myndigheternas kriterium om trygg energiförsörjning följs. Mekanismen utgör både ett sätt att förändra beteendena vid förbrukningstoppar (efter efterfrågan) och få fram lämpliga investeringar i produktionsanläggningar och i laststyrningskapacitet (efter utbudet).

(48)

Kapacitetsgarantiernas värde fastställs inte administrativt, utan bestäms av marknaden. Mekanismens aktörer handlar fritt på grundval av sina bedömningar, säkringsstrategi och den information de har tillgång till.

(49)

Trots att mekanismen är decentraliserad, vilket försvårar en budgetberäkning, har en beräkning genomförts utifrån antagandet att den sammanlagda kapacitetsskyldigheten för den franska efterfrågan uppgår till mellan 80 000 och 95 000 MW och med utgångspunkt i att säkerhetsfaktorns värde ligger på 0,93. Efterfrågan kommer att bero på förbrukningsutvecklingen på det franska fastlandet, inberäknat elleverantörernas åtgärder för efterfrågestyrning, som ska leda till en minskning av de individuella skyldigheterna. Mot bakgrund av detta skulle bruttointäkterna som aktörerna på kapacitetsmarknaden får kunna variera mellan 0 euro/kW och 30 euro/kW under perioden 2017–2026, med de högsta beloppen de år då det behövs nya produktionsmedel.

(50)

Det första leveransåret börjar den 1 januari 2017. Genom undantag från den allmänna regeln, enligt vilken certifieringarna görs fyra år före leveransåret, började certifieringen för det första leveransåret (2017) den 1 april 2015. Så länge som de franska myndigheterna inte fastställer något slutdatum för mekanismen kommer RTE och tillsynsmyndigheten att göra en årlig utvärdering, fastställd enligt fransk lagstiftning. Utvärderingen kan, när så är lämpligt, antingen ge upphov till en översyn av mekanismen (t.ex. för att göra den förenlig med de senaste ändringarna i EU-lagstiftningen) eller att mekanismen upphör, om den inte längre behövs (6).

(51)

När det gäller anläggningar som har avtal om köpskyldighet (el från förnybara energikällor) eller som kan få ersättningstillägg, föreskrivs i artiklarna L. 121-24 och L. 335-5 i energilagen att vinsten vid försäljningen av kapacitetsgarantier ska dras av från deras sammanlagda avgifter för allmännyttiga tjänster, inklusive övrigt beviljat statligt stöd som finansierar stödåtgärden genom köpskyldighet. Enligt samma princip kommer producenterna inte att omfattas av avvikelseregleringen om den faktiska kapaciteten ligger under den som certifierats, på grund av osäker tillgång på den primära energikällan (7).

(52)

Av följande orsaker hade kommissionen redan i beslutet om att inleda förfarandet i skäl 143 kommit fram till att åtgärden utgör ett statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(53)

I beslutet om att inleda förfarandet drog kommissionens slutsatsen att en överföring av statliga medel inte enbart förekommer vid en överföring av pengar direkt från statsbudgeten eller från ett offentligt organ, utan även när medlen för att stödja mekanismen kommer från företagens eget kapital, förutsatt att i) staten avstår från att driva in de statliga medel som ska drivas in och/eller ii) att de ekonomiska resurser som används för åtgärden kontrolleras av staten, utan att nödvändigtvis permanent tillhöra offentliga medel.

(54)

Vad gäller den första punkten avstår franska staten från offentliga medel eftersom den delar ut kapacitetscertifikaten kostnadsfritt till de aktörer som förvaltar kapacitet i stället för att sälja dem (som i målen NOx  (8) och de rumänska gröna certifikaten  (9)).

(55)

Vad gäller den andra punkten kontrolleras de ekonomiska resurserna för att stödja mekanismen av staten (på samma sätt som för målen Vent de Colère  (10) och Essent  (11)) därför att (i) medlen bygger på obligatoriska bidrag som införts av staten och tillskrivs alltså den senare, (ii) staten fastställer parametrar (kriterium om trygg energiförsörjning och metod för fastställande av marknadens referenspris, vilket bestämmer priset för avvikelseregleringen) som påverkar kapacitetspriset och den totala mängden certifikat, även om de inte i sig fastställs av staten, (iii) elregleringskommittén (CRE) har befogenhet att utdöma påföljder mot leverantörer som inte fullgör sina skyldigheter beträffande avvikelseregleringen, och (iv) den systemansvariga för elöverföringsnätet, RTE, har utsetts av staten för att hantera avvikelseregleringsfonden.

(56)

Enligt kommissionen tillämpas inte Altmarkdomen  (12) i detta fall eftersom en allmännyttig skyldighet inte är klart definierad. Mekanismens skyldigheter skulle bli många och olika beroende på berörda parter (kraftverksoperatörer, laststyrningsoperatörer, leverantörer). Vad beträffar skyldigheten som åligger de aktörer som förvaltar kapacitet, så är certifieringsskyldigheten inte strängt reglerad i den mån i) den är frivillig för laststyrningskapaciteten och ii) operatörerna för befintliga produktionsanläggningar kan välja vilken kapacitetsnivå de certifierar.

(57)

Avyttringen av kapacitetsgarantier innebär därför en fördel och inte en kompensation för en allmännyttig skyldighet. Fördelen är selektiv, eftersom mekanismen ger aktörer som förvaltar kapacitet ett stöd som inte ges till andra branscher av ekonomin.

(58)

Enligt kommissionen skulle kapacitetsmekanismen kunna påverka konkurrensen med de aktörer som förvaltar kapacitet i utlandet (och därigenom påverka handeln mellan medlemsstaterna), eftersom de aktörer som förvaltar kapacitet i Frankrike får en fördel jämfört med de aktörer som finns i utlandet på grund av att de inte kan certifieras.

(59)

De franska myndigheternas problem med produktionskapacitetens tillräcklighet är starkt kopplade till de efterfrågetoppar som uppkommer under förhållandevis korta perioder av sträng kyla, på grund av Frankrikes särskilda beroende av elvärme.

(60)

I beslutet om att inleda förfarandet väcktes tvivel om det nödvändiga i åtgärden av följande anledningar:

(61)

I beslutet om att inleda förfarandet ansåg kommissionen att mekanismen riskerade att leda till diskriminering av olika slags laststyrningskapaciteter. Särskilt två typer av förbrukningsutjämning kan bidra till mekanismen: å ena sidan implicit laststyrningskapacitet, som utgörs av leverantörernas minskning av kapacitetsskyldigheten motsvarande den mängd kapacitet som erhålls genom att frånkoppla kunder under toppförbrukningstimmarna mellan 10 och 15 dagar per år, å andra sidan explicit laststyrningskapacitet, som kräver av (de stora) konsumenterna eller aggregatorerna att de låter certifiera sin förmåga till förbrukningsminskning och gör denna kapacitet åtkomlig (utan att den nödvändigtvis minskar) under toppförbrukningstimmarna mellan 10 och 25 dagar per år.

(62)

I beslutet om att inleda förfarandet kritiserade dessutom kommissionen att mekanismen inte var öppen för all teknik som skulle kunna bidra till en trygg energiförsörjning, bland annat sammanlänkningar och/eller utländsk kapacitet.

(63)

Kommissionen underströk också risken att ny produktionskapacitet inte skulle kunna medverka i mekanismen, främst på grund av bristen på tillförlitliga prissignaler för kapacitetsgarantierna. Kommissionen befarade i synnerhet att

(64)

I beslutet om att inleda förfarandet identifierade kommissionen risken att mekanismen skulle kunna leda till en överkompensation av vissa aktörer som förvaltar kapacitet, främst på grund av följande faktorer:

(65)

I beslutet om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen ett antal problem med en potentiell snedvridning av konkurrensen, både på produktionsnivå och på elleveransnivå.

(66)

Kommissionen uttryckte farhågor om att det förekommer betydande informationsasymmetri. De vertikalt integrerade stora aktörerna, särskilt de som redan är närvarande på den franska marknaden, kan få fördelar på grund av att de har mer djupgående kunskaper om marknaden, framför allt om kapacitetstillgång, behov av energiförsörjning och priser. De kan därför ta fram mer tillförlitliga prognoser och uppfylla mekanismens skyldigheter på ett effektivare sätt.

(67)

På grund av informationsasymmetrin kommer det antagligen också att vara svårare för nya aktörer att uppskatta sin kommande kundportfölj, fastän en sådan uppskattning är nödvändig för att beräkna behovet av kapacitetsgarantier.

(68)

Kommissionen uttryckte även farhågor om möjligheten att en traditionell, dominerande operatör undanhåller kapacitet.

(69)

Kommissionen tog också upp risken för att en traditionell, dominerande operatör undanhåller kapacitetsgarantier.

(70)

Kommissionen framhöll dessutom en risk för utestängande på grund av priset (marginalpress eller prispress, underpris) från den traditionella, dominerande operatörens sida.

(71)

Kommissionen betonade att bristen på långsiktiga prissignaler i fråga om kapacitet riskerar att skapa eller att stärka hindren för nya producenters tillgång till marknaden. Nya aktörers långsiktiga investeringar kan fordra en viss grad av förutsägbarhet när det gäller priser under flera år, vilket garantier som certifieras för ett år inte kan ge.

(72)

Kommissionen bekräftade sin ståndpunkt om minskad konkurrens inom mekanismen på grund av att vissa sorters operatörer som förvaltar kapacitet utesluts (gränsöverskridande kapacitet och diskriminering bland operatörer med laststyrningskapacitet).

(73)

Kommissionen fick under samrådstiden för beslutet om att inleda förfarandet 18 svar från berörda parter utöver franska staten, RTE och CRE. En av parterna svarade efter att tiden löpt ut.

(74)

De olika synpunkterna grupperas tematiskt nedan. De beaktas vid bedömningen av åtgärden, men utan att det uttryckligen hänvisas till dem.

(75)

Samrådsdeltagarna har skilda åsikter om huruvida stödet inom mekansimen kan betecknas som statligt stöd. Hälften anser att åtgärden är ett statligt stöd, antingen uttryckligen eller underförstått, genom att inte kommentera kommissionens resonemang i denna fråga. Den andra hälften anser att mekanismen inte utgör något statligt stöd, av följande anledningar:

(76)

Två samrådsdeltagare hänvisar uttryckligen till beslut nr 369417 av den 9 oktober 2015 av Conseil d'Etat i Frankrike (överklagande från den nationella organisationen för operatörer och detaljhandlare inom energi (ANODE, l'Association Nationale des Opérateurs Détaillants en Énergie  (14)), i vilket Conseil d'Etat inte ansåg att den föreslagna kapacitetsmekanismen hade egenskaperna för ett statligt stöd. De franska myndigheterna har även hänvisat till slutsatserna från Conseil d'Etat i samma ärende (15).

(77)

De franska myndigheternas argument när det gäller om åtgärden ska definieras som statligt stöd ska läsas tillsammans med dem som redan nämnts i beslutet om att inleda förfarandet.

(78)

De franska myndigheterna valde att inte återgå till dessa aspekter under det fördjupade granskningsförfarande tillsammans med Europeiska kommissionen, utan fokuserade på förslaget till åtgärder som skulle säkerställa kapacitetsmekanismens förenlighet med den inre marknaden, oberoende av frågan om mekanismen utgör statligt stöd. För fullständighetens skull återges ändå Frankrikes argument beträffande frågan om statligt stöd.

(79)

Två laststyrningsaggregatorer, två vertikalt integrerade elföretag och den franska branschorganisationen för elektricitet (l'Union française de l'électricité) anser att åtgärden inte finansieras med statliga medel. De anser att de berörda medlen direkt och uteslutande överförs mellan privata aktörer; RTE varken äger eller förfogar över avvikelseregleringsfonden.

(80)

Enligt dessa samrådsdeltagare kan dessutom reglerna för förvaltningen av medlen jämföras med reglerna för förvaltning av ”avvikelser–anpassning” i systemet för den balansansvariga parten på elmarknaden.

(81)

EDF tillägger att den franska statens roll i mekanismen är begränsad till att fastställa ett särskilt regelverk där bara privata operatörer är verksamma. Genom att inrätta en kapacitetsmekanism utövar, enligt EDF, franska staten sin befogenhet som offentlig myndighet och agerar som en tillsynsmyndighet för marknaden.

(82)

Enligt EDF skiljer sig kapacitetsmekanismen tydligt från systemet i målet kommissionen mot Nederländerna (”NOx”) (16), där nederländska staten hade beviljat faktiska ”föroreningsrätter”, som gjorde det möjligt att undvika böter och som fick ett marknadsvärde från det att de beviljades av staten. Certifikaten har följaktligen inget värde i förhållandet mellan franska staten och de aktörer som förvaltar kapacitet.

(83)

Enligt de franska myndigheterna är priset på kapacitetsgarantierna, och därigenom de intäkter som kapacitetsaktörerna kan få när de säljer certifikaten, inte fastställt av staten. Staten ingriper inte heller när det gäller mängden produkter som erbjuds på marknaden. Inom den decentraliserade mekanismen är det däremot marknaden som bestämmer priset och mängden certifikat. De finansiella flödena i samband med kapacitetsmekanismen äger således rum mellan privaträttsliga aktörer och kontrolleras inte av staten.

(84)

De franska myndigheterna anser dessutom att finansflödena som rör betalningen av avvikelseregleringen borde vara mycket marginella (med hänsyn tagen till incitament att återanpassa sig till marknaden i förväg) och varken kan betraktas som statliga medel eller kontrolleras av staten. Avvikelseregleringen i kapacitetsmekanismen följer en modell som är identisk med den som för närvarande gäller i Europa för avvikelsereglering på energimarknaden (electricity balancing settlement mechanisms).

(85)

De franska myndigheterna hävdar att mekanismen mer liknar den som behandlats i målet PreussenElektra  (17) än de som diskuterades i målen Vent de Colère  (18) och Essent  (19). Liksom i PreussenElektra och i motsats till Vent de Colère innehåller kapacitetsmekanismen ingen kompensationsmekanism för leverantörer. Och till skillnad från Essent i) förblir finansflödena hela tiden privata aktörers egendom (leverantörer och aktörer som förvaltar kapacitet), och ii) finansflödena är inte ett resultat av en skatt. Förekomsten av statliga medel är än mer diskutabel, eftersom något lägsta anskaffningspris inte fastställts för kapacitetsgarantierna, tvärtemot rättspraxis i PreussenElektra.

(86)

Vidare kan avyttringen av kapacitetsgarantier inte betraktas som ett avstående från offentliga medel, enligt de franska myndigheterna. Staten avstår i själva verket inte från några medel eftersom garanticertifikatens marknadsvärde antingen kan komma från i) det faktiska värde som de uppbär, ii) eller från det låga antal som utfärdas. Dessa två faktorer ligger utanför statens kontroll och skiljer detta fall från målen NOx och de rumänska gröna certifikaten, där certifikaten kunde säljas på auktion eller hade ett lägsta värde.

(87)

I det rumänska fallet är leverantörerna enligt lag uttryckligen skyldiga att lägga över anskaffningskostnaderna för de gröna certifikaten på konsumenterna. EU-domstolen förde ett liknande resonemang i målet Vent de Colère, då leverantörerna bara var finansiella mellanhänder (bidraget till offentliga eltjänster (20) gjorde det möjligt att garantera en kompensation för deras extra kostnader). Leverantörerna i den franska mekanismen är däremot helt fria att välja på vilket sätt de lägger över kostnaderna på sina konsumenter. Ingen mekanism garanterar leverantörerna kompensation för de extra kostnaderna vid köp av kapacitetsgarantier.

(88)

Gemensamt med EDF anser ett företag med verksamhet främst i Frankrike inom grossisthandeln att mekanismen utgör en allmännyttig skyldighet, och hänvisar till kommissionens beslut i ärendet N 475/2003 om upphandling av ny elkapacitet i Irland (21).

(89)

Eftersom certifieringen motsvarar ett åtagande om tillgänglighet utgör den en motprestation för en tjänst som kapacitetsaktörerna tillhandahåller och inte en påstådd fördel som beviljats gratis, enligt EDF.

(90)

EDF och ett annat vertikalt integrerat elföretag anser vidare att kapacitetsmekanismen inte för med sig någon selektiv fördel för de aktörer som förvaltar kapacitet. Enligt deras uppfattning befinner sig mekanismens olika aktörer i faktiskt och rättsligt hänseende i samma situation och får samma behandling: De ersätts på samma sätt oavsett vilken teknik som används. Inga aktörer kan således få fördelar på grund av sina produktionsanläggningar.

(91)

Enligt EDF är det fel att påstå att denna så kallade fördel skulle vara selektiv med argumentet att kapacitetsmekanismen ”föreskriver ett stöd till de aktörer som förvaltar kapacitet och inte till andra sektorer inom ekonomin”. Kommissionen missbedömer särdragen i kapacitetsmekanismen (market-wide och technology neutral), liksom EU-domstolens rättspraxis som bedömer huruvida en given åtgärd är selektiv eller inte i förhållande till andra företag, som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation.

(92)

För det första är tilldelningen av certifikat inom kapacitetsmekanismen just en motprestation för ett åtagande om tillgänglighet under den tid då förbrukningen eller belastningen på elsystemet är som störst, enligt myndigheterna.

(93)

För det andra anser de franska myndigheterna att den allmännyttiga skyldigheten är tydligt angiven. Beträffande laststyrningskapaciteter underlättar certifieringsvalmöjligheterna deras deltagande i kapacitetsmekanismen. När det gäller produktionsanläggningar utgör inte deklarationen i certifieringsprocessen något ifrågastättande av den allmännyttiga skyldighetens precisa karaktär: CRE kommer att kunna utdöma nödvändiga påföljder vid försök till otillbörlig marknadspåverkan, särskilt om en aktör har undervärderat sin kapacitet i syfte att pressa upp priserna på kapacitetsgarantierna.

(94)

Eftersom kapacitetsmekanismen är tekniskt neutral anser myndigheterna inte att den ger någon selektiv fördel för en viss produktions- eller laststyrningsteknik.

(95)

Enligt Frankrike skulle kommissionens ståndpunkt innebära att alla sektorsspecifika åtgärder till sin natur är selektiva, med tanke på att kommissionen tycks anse att kapacitetsmekanismen är selektiv, eftersom den endast omfattar aktörer som förvaltar kapacitet (och inte andra sektorer av ekonomin).

(96)

Ingen av de tillfrågade har reagerat på denna punkt.

(97)

De franska myndigheterna anser att kapacitetsmekanismen inte kommer att påverka elmarknaden – varken på nationell nivå eller i samspel med grannländerna – utan att den kommer att fortsätta fungera på samma sätt. De anser särskilt att kapacitetsmarknaden inte kommer att förändra elpriset på spotmarknaderna.

(98)

Samrådsdeltagarna hävdar i allmänhet att mekanismen behövs och att den borde ingå i marknadsorganisationen. Endast tre av samrådsdeltagarna ifrågasätter behovet av åtgärden av följande skäl:

(99)

Enligt myndigheterna har en indikator på trygg energiförsörjning fastställts och en risk för elbrist har identifierats i RTE:s senaste studier: i RTE:s senaste prognos som fastställts före mekanismens ikraftträdande (år 2014) visas ett marginalunderskott på 2 GW i studien för vintern 2016–2017 i referensscenariot. Denna marginal minskade till 200 MW i 2015 års prognos för vintern 2017–2018, tack vare den signal som införandet av mekanismen bidrog till. Dessa analyser bekräftas av dem som utförts av Pentalateral Energy Forum.

(100)

Däremot baserades tillräcklighetsstudien från Entso för el (rapporten Scenario Outlook and Adequacy Forecast) på en deterministisk metod: förbrukningstoppar på grund av köldvågor och värmekänslighet togs inte upp i utvärderingen. De olika metoderna leder till olika resultat. Tillämpningen av en riktad metod, som Entso för el strävar efter, kommer att bidra till en minskning av avvikelserna mellan de olika prognoserna. Därför överensstämmer Mid-Term Adequacy Forecast, som publicerades 2016 av Entso för el (22) och är den första version som bygger på en sannolikhetsmetod, med resultaten i studierna utförda av Pentalateralt energiforum och RTE.

(101)

I motsats till vad kommissionen antyder har den franska kapacitetsmekanismen inte utformats för att lösa det eventuella problemet med saknade pengar, missing money, utan just för att garantera att det franska elsystemet har en trygg energiförsörjning (speciellt vid förbrukningstoppar), genom att betala för tillgängliga resurser som inte kan betalas på ett tillfredsställande sätt enbart på energimarknaden.

(102)

Frankrike genomför ett flertal åtgärder som komplement till kapacitetsmekanismen: sammankopplingsprojekt, revidering av reglerade tariffer, tariffer för användning av de allmänna elöverföringsnäten samt tariffer för elförsörjning så att dessa bättre återspeglar bristerna, utveckling av laststyrningskapacitet (t.ex. utveckling av ett regelverk för elmarknaderna så att alla mekanismer kan bidra till laststyrningen, borttagande av tekniska och konkurrensrelaterade hinder för kumulering av kapacitet och införande av smarta mätare), utveckling av förnybara energikällor osv.

(103)

Under tiden har RTE offentliggjort utvärderingen av produktionskapacitetens tillräcklighet för 2016. Enligt myndigheterna förändrar inte RTE:s senaste prognos de franska myndigheternas analys. Tvärtom stärker den analysen, genom att än en gång belysa att Frankrikes försörjningstrygghet är beroende av framtiden för vissa värmekraftverk (särskilt gaskombiverk) och av laststyrningskapaciteten, vilka är de mest känsliga sektorerna för kapacitetsmekanismens införande.

Figur 3

Indikatorer på elbrist i scenarierna ”hög temperatur” och ”låg temperatur”

(104)

Av de temperaturscenarier som presenteras i prognosen för 2016 (se figur 3) är det, enligt RTE, scenariot ”låg temperatur” som ska tillämpas om det inte finns någon kapacitetsmekanism. Scenariot ”låg temperatur” innefattar stängning av vissa anläggningar, särskilt av sådana där aktörerna i nuläget har skjutit upp stängningen i väntan på att kapacitetsmekanismen ska införas. I scenariot ”hög temperatur” däremot, behålls alla nuvarande centraler oberoende av ekonomiska överväganden: detta har sålunda liten chans att konkretiseras, enligt myndigheterna.

(105)

I scenariot ”låg temperatur” är energiförsörjningen hotad från vintern 2017–2018 om en genomsnittlig vinter används som referens. RTE har beräknat den förväntade elbristen i scenariot ”låg temperatur”, genom att simulera en sträng vinter med köldvågor för de kommande fem vintrarna. Resultatet av beräkningen återfinns i figur 4.

Figur 4

Förväntad elbrist under stränga vintrar (beräknat i timmar)

(106)

Beräkningen visar att den förväntade elbristen vid varje tillfälle överstiger det kriterium på elbrist som Frankrike använder sig av, det vill säga tre timmars förväntad brist i genomsnitt per år. Det bör noteras att det just är de stränga vintrarna man i den franska kapacitetsmekanismen vill försäkra sig mot.

(107)

I skäl 164 i beslutet om att inleda förfarandet påpekade kommissionen att den franska konkurrensmyndigheten föreslagit att ett tim- och årstidsanpassat TURPE skulle införas, med bland annat åtskillnad mellan perioder med hög och låg belastning, för att skapa ett incitament för industrikunderna att minska efterfrågan under perioder med toppförbrukning. Frankrike har bekräftat att TURPE redan har årstidsanpassats, med differentierade priser beroende på årstid, veckodag och/eller tid på dygnet.

(108)

Kommissionen påpekade slutligen, i skäl 153 i beslutet om att inleda förfarandet, att de-rating-faktorerna (i det normativa, frivilliga certifieringssystemet) inte var tillräckligt tydliga. Frankrike har förklarat att i det normativa, frivilliga certifieringssystemet motsvarar den certifierade kapacitetsnivån den genomsnittseffekt som anläggningen har levererat under PP2-timmarna samtliga tidigare år, multiplicerat med sektorns bidragsfaktor (eller de-rating-faktor). Dessa bidragsfaktorer (85 procent för vattenkraft med rinnande vatten, 70 procent för vindkraft och 25 procent för solkraft) speglar det faktum att den genomsnittliga tillgängligheten under PP2-timmarna hos anläggningar för oundvikliga energikällor inte helt speglar dessa anläggningars bidrag till att minska risken för elbrist på grund av följande: i) sambandet mellan anläggningens tillgänglighet och de tidpunkter då elsystemet är i drift (vilket inte är fallet för styrbar kapacitet) och ii) en icke-konstant tillgänglighetsprofil under PP2-timmarna (den styrbara kapaciteten har en platt tillgänglighetsprofil), vilket har en inverkan därför att sannolikheten för elbrist under PP2-timmarna inte är konstant. Bidragsfaktorerna för leveransåren 2017, 2018 och 2019 har beräknats utifrån scenarierna i RTE:s prognos, med stöd av ett stort antal statistikserier.

(109)

En majoritet av samrådsdeltagarna hänvisar till den förmodade diskrimineringen mellan implicit och explicit laststyrning. En majoritet av dessa (5) hävdar att mekanismen är fördelaktigare för explicit laststyrning, på grund av aktiveringskravet för den implicita laststyrningen, vilket anses ganska begränsande. Två samrådsdeltagare påpekade att explicit laststyrning, enligt det gällande kriteriet om trygg energiförsörjning, bara borde aktiveras en gång vart tionde år (eftersom mekanismen har utformats för en förbrukningstopp under vinterhalvåret vart tionde år). De anser därmed att antalet PP2-timmar (tillgänglighet av explicit laststyrning) bör vara tio gånger högre än antalet PP1-timmar (faktisk minskning av implicit laststyrning). Två samrådsdeltagare av motsatt åsikt påpekade att villkoren för implicit laststyrning enligt dem är fördelaktigare, eftersom operatörerna för explicit laststyrning måste stå för certifieringskostnaderna. Två samrådsdeltagare anser att de franska myndigheterna har uppnått en lämplig balans mellan de två typerna av laststyrningsoperatörer.

(110)

Frankrike har försvarat sig genom att peka på de olika skyldigheterna för de två typerna av laststyrningsoperatörer. Man hävdar att olika villkor behövs just för att de två sorternas kapacitet ska kunna medverka i mekanismen. Eftersom det krävs mer av en operatör för implicit laststyrning (aktivering kontra tillgänglighet) är det logiskt att det antal dagar som avses för den (PP1-dagar) ska vara lägre än det antal dagar då en operatör för explicit laststyrning måste vara tillgänglig.

(111)

Vissa berörda parter var nu oroade över att PP2-periodens längd, trots att den är längre än en PP1-period, kan vara otillräcklig. Enligt Frankrike är omfattningen av de olika perioderna en komplex fråga som kräver en kompromiss. RTE har gjort studier för att nå en tillfredsställande kompromiss, vars resultat presenterats i rapporten som åtföljer förslaget till regler för kapacitetsmekanismen (Rapport d'accompagnement de la proposition de règles du mécanisme de capacité, 2014).

(112)

För att identifiera timmarna med störst förbrukning (se figur 5), och kunna visa hur konsumenterna bidrar till en minskning av riskerna för elbrist, har de franska myndigheterna slutligen valt att tillämpa 100 till 150 timmar för PP1-perioden.

Figur 5

Samband mellan elbrist och timmar med toppförbrukning

Källa: RTE, Rapport som åtföljer förslaget till regler för kapacitetsmekanismen (2014), s. 139.

(113)

Enligt Frankrike bör PP2 förvisso vara längre än PP1 (därför att aktivering är mer krävande än tillgänglighet), men den bör heller inte vara för lång för att inte otillbörligt missgynna vissa sektorer, i synnerhet laststyrningen. Det framgick av samma studie av RTE att 99 procent av timmarna med elbrist ingick i de 300 timmarna med störst förbrukning och att en riktad PP2-period på 100–300 timmar med störst förbrukning därmed var ett konsekvent val för att på ett relevant sätt beräkna den explicita laststyrningskapacitetens bidrag till en minskning av risken för elbrist.

(114)

Inom intervallet på 100 till 300 timmar har de franska myndigheterna använt sig av siffran 250 timmar. Denna siffra gör det möjligt att i) identifiera närmare 99 procent av timmarna med elbrist (se figur 5) och leder alltså inte till någon sämre identifiering av risken jämfört med det högsta antalet på 300 timmar, och ii) öka tillgängligheten av explicit laststyrning i jämförelse med andra sektorer (23). För att säkerställa samma nivå av trygg energiförsörjning har de franska myndigheterna således valt att använda sig av högst 250 timmar för PP2-perioden, i syfte att maximera den explicita laststyrningens bidrag så att den håller samma säkringsnivå mot riskerna för elbrist.

(115)

En PP2-period som är 10 gånger längre än PP1-perioden skulle vara liktydig med att uppskatta produktions- och laststyrningsresursernas tillgänglighet till mellan 1 000 och 1 500 timmar. Med tanke på begränsningarna av laststyrningskapacitetens tillgänglighet under längre tidsperioder, skulle utvidgningen av tillgänglighetskravet leda till att kapacitetens värde eventuellt minskar under kapacitetsmekanismen. 100 MW industriell laststyrning, som kan göras tillgänglig under ett hundratal timmar, men inte under tusentals timmar, skulle då ha samma värde som 20 MW värmeproduktion, trots att studierna visar att deras bidrag till minskning av risken för elbrist motsvarar 90 MW värmeproduktion. Av den anledningen, och för att garantera en rättvis konkurrens mellan laststyrningsoperatörerna och producenterna, har de franska myndigheterna valt att inte använda sig av en PP2-period som är 10 gånger längre än PP1-perioden att ha en riktad PP2-period.

(116)

De franska myndigheterna erinrar om att kapacitetsmekanismen föreskriver en kontroll av kapacitetens tillgänglighet (om självaktivering saknas), som gör att man kan garantera att det inte finns någon dödviktseffekt mellan ett åtagande om tillgänglighet och ett aktiveringsåtagande.

(117)

De franska myndigheterna förhåller sig ändå öppna inför tanken på att fastställa andra värden än de som för närvarande används i reglerna, men anser att man med den gällande ramen uppnått en lämplig balans mellan de oberoende laststyrningsoperatörerna och leverantörerna. De anser således att förhållandet mellan PP1 och PP2 bör bibehållas för de första leveransåren. Dess värde kan ses över om de utsända signalerna inte är tillräckligt klara och en sådan utvärdering kan ingå i utvärderingen av hur kapacitetsmarknaden fungerar.

(118)

Bland de synpunkter som inkommit på beslutet om att inleda förfarandet råder det bred enighet bland marknadens aktörer om att den franska mekanismen stegvis bör öppnas för gränsöverskridande kapacitet (dvs. utan att äventyra lanseringen av mekanismen i januari 2017).

(119)

Som svar har Frankrike föreslagit att utländsk kapacitet uttryckligen ska beaktas enligt en hybridmodell, där såväl utländska sammanlänkningar som utländsk produktionskapacitet och laststyrning ersätts. I detta förslag kommer den högsta ersättningen att antingen tillfalla sammanlänkningar eller utländsk kapacitet, beroende på vad det råder brist på.

(120)

I förslaget bör utländsk produktions- och laststyrningskapacitet tillägna sig sammanlänkningskapacitet för att kunna certifieras, och kan därefter erbjuda sina kapacitetsgarantier på den franska kapacitetsmarknaden.

(121)

Sammanlänkningskapaciteten kommer att beviljas för varje gräns baserat på angränsande medlemsstaters bidrag till en trygg energiförsörjning i Frankrike. Sammanlänkningskapaciteten kommer sedan att utauktioneras ”från gränsområde till gränsområde”. All produktions- och laststyrningskapacitet från ett angränsande land som är sammanlänkat med Frankrike genom en viss sammanlänkning kommer att ha möjlighet att delta i auktioner av den sammanlänkningskapacitet som motsvarar sammanlänkningen. Auktionerna kommer att äga rum året före leveransåret (nedan kallat LÅ-1). Åtgärden utgör inget hinder för samtidig medverkan av kapacitet, som avtalats inom den franska mekanismen, i andra kapacitetsmekanismer i Europeiska unionen. I detta sammanhang behöver man därför fastställa metoder för kontroll och utvärdering av den utförda tjänsten tillsammans med de berörda länderna.

(122)

När väl den utländska produktions- och laststyrningskapaciteten har fått sammanlänkningskapacitet, kan den certifieras och erhålla kapacitetsgarantier. Den kan sedan sälja dessa kapacitetsgarantier på den franska kapacitetsmarknaden.

(123)

De franska myndigheterna förbinder sig att ensidigt genomföra ovannämnda lösning, ”en pragmatisk hybrid”, det vill säga att enligt regelverket låta anläggningar verksamma i angränsande medlemsstater uttalat medverka i den franska kapacitetsmekanismen, förutsatt att det finns tillräcklig överföringskapacitet vid sammanlänkningarna. Detta regelverk föreskriver att de systemansvariga för överföringssystemen (24) i de berörda medlemsstaterna samtycker i form av ett samarbetsprotokoll, där en certifierings- och kontrollprocess införs, vilket är nödvändigt för att mekanismen ska kunna genomföras.

(124)

Om underskrift av ett sådant protokoll saknas av vissa systemansvariga för överföringssystemet i de berörda medlemsstaterna, förbinder sig de franska myndigheterna att införa ett förfarande om skyddsåtgärder som gör det möjligt att låta utländsk kapacitet uttalat ingå i kapacitetsmekanismen och att slutgiltigt lämna modellen som grundas på ett underförstått deltagande. Förfarandet om skyddsåtgärder innebär att sammanlänkningarna uttalat ingår (en lösning som kan genomföras utan bistånd av de andra medlemsstaterna och gör det möjligt att återspegla det värde sammanlänkningskapaciteten har för en trygg energiförsörjning i Frankrike).

(125)

Genomförandet av dessa åtaganden kräver en granskning av dekretet från 2012, som utfärdades i Conseil d'Etat efter yttrande från högsta rådet för energi (Conseil supérieur de l'énergie), nationella rådet för utvärdering av standarder (Conseil national d'évaluation des normes), elregleringskommittén och franska konkurrensmyndigheten. De franska myndigheterna anser att det inte kan förutsättas att dekretet antas före utgången av 2017, varefter en översyn av reglerna för dess tillämpning kommer att ske. Man anser att detta steg skulle kunna ta ungefär sex månader. Den tidsplan som presenteras av de franska myndigheterna grundar sig alltså på en omformning av regelverket för 2018 för ett effektivt genomförande för leveransåret 2019.

(126)

Kommissionen har fått många svar i denna fråga och de åsikter som framkommit har varit mycket skiftande.

(127)

Majoriteten (7) av samrådsdeltagarna är överens om att mekanismen i sin ursprungliga form inte kan uppmuntra till nya investeringar i kraftverk. De anledningar man oftast hänvisar till är bland annat bristen på representativa prissignaler i god tid före leveransåret, ett högsta kapacitetspris som fastställts till 40 000 euro/MW (vilket härrör från taket för avvikelseregleringen) och frånvaron av långsiktiga avtal.

(128)

Flertalet samrådsdeltagare har bekräftat att mekanismen antingen är för komplex eller att det är svårt för leverantörerna, speciellt för nya aktörer, att bedöma sina framtida portföljer. En av samrådsdeltagarna har understrukit att en centraliserad kapacitetsmekanism skulle kunna förebygga denna sorts problem.

(129)

Två (traditionella) producenter delar inte denna åsikt utan tror att mekanismen kan dra till sig nya investeringar, särskilt med tanke på tidsfristen på fyra år före leveransåret och möjligheten för marknaden att utveckla terminsprodukter och prissignaler, vilket de ser som tillförlitligt. De anser vidare att mekanismen föreskriver tillräckliga garantier för att säkra insynen i kapacitetsskyldigheterna, särskilt tack vare att RTE regelbundet offentliggör övergripande prognoser för kapacitetsgarantierna, vilka krävs för varje leveransår.

(130)

Två andra samrådsdeltagare (alternativa producenter) påpekar att mekanismens huvudmål är att upprätthålla befintlig kapacitet i stället för att främja nya investeringar.

(131)

Efter synpunkterna från tredje part har de franska myndigheterna åtagit sig att införa fleråriga kontrakt för att främja investering i ny kapacitet. All ny kapacitet (25) kommer att vara stödberättigad, såvida den inte redan tillhör ett stödsystem.

(132)

I syfte att få en tillräckligt lång tidsfrist för genomförande av nya projekt kommer en ny auktion av kapacitetsgarantier att organiseras på plattformen EPEX fyra år före leveransåret. Eventuella nya kapaciteter ska lämna anbud till RTE under sista kvartalet fyra år före leveransåret. Anbuden ska i huvudsak erbjuda ett pris och en mängd.

(133)

Prisets konkurrenskraft jämförs sedan med ett ”första referenspris” som anbuden inte får överstiga om de ska kunna antas. Det första referenspriset kommer att vara ett viktat pris (26) på kapacitet som inte enbart uppkommit genom den organiserade auktionen fyra år före leveransåret för själva leveransåret (LÅ), utan även genom organiserade auktioner under samma år för leveransåren LÅ-1 och LÅ-2, såsom figur 6 visar.

Figur 6

Förslag till sammansättning av ett första referenspris

Källa: Skrivelse från de franska myndigheterna av den 9 september 2016.

(134)

Det första referenspriset kommer således inte att meddelas marknadens aktörer i förväg utan kommer att bestämmas av marknadsresultaten.

(135)

När det gäller den mängd som avtalen ska täcka kommer de franska myndigheterna att tillämpa en efterfrågekurva som gör det möjligt att begränsa mängden till de anbud som är konkurrenskraftiga på lång sikt. Efterfrågekurvan ska utarbetas årligen av RTE och godkännas av CRE, och ska återspegla den nya kapacitetens samhällsbetydelse. Det gäller att försäkra sig om att systemet med fleråriga kontrakt verkligen kommer att ha en positiv inverkan på konsumenterna.

(136)

Utvald kapacitet erhåller ett CFD-kontrakt för en tidsperiod på sju år, som till sitt sätt motsvarar ett ersättningstillägg (en inmatningspremie, feed-in premium), med vilket menas att varje avvikelse mellan anbudspriset och marknadens referenspris antingen ger upphov till en ersättning av skillnaden (om marknadspriset är högre än anbudspriset) eller till inkassering (om marknadspriset är lägre än anbudspriset). I syfte att uppmuntra marknadsoperatörerna att maximera sina intäkter ska all avkastning som uppkommit genom garantiförsäljning av investeraren till ett pris som överstiger anbudspriset emellertid inte ge upphov till någon ersättning av skillnaden (försäljningspris–anbudspris).

(137)

De franska myndigheterna planerar dessutom att införa miljökrav som kan leda till att producenter som inte släpper ut så mycket koldioxid prioriteras, i form av i) företräde på grund av miljöhänsyn, med samma tekniska och ekonomiska egenskaper, och ii) ett utsläppstak som kan skapas av tillgångar som omfattas av det särskilda regelverket för ny kapacitet. Miljökraven, såsom nivån av växthusgasutsläpp, kommer att fastställas i reglerna och det ur miljösynpunkt bästa anbudet kommer att antas när så är lämpligt. De befintliga anläggningarna kommer även fortsättningsvis att omfattas av såväl gällande EU-bestämmelser som franska sådana på miljöområdet, vilket kan kräva anpassningsinvesteringar för dessa anläggningar.

(138)

De franska myndigheterna ska genomföra åtgärden för val av kapacitet år 2019 samtidigt som den utvalda kapaciteten för leveransåret 2023 för första gången medverkar på riktigt. Vidare förbinder de sig att från år 2019 genomföra en övergångsbestämmelse om fleråriga kontrakt, som gör det möjligt att täcka perioden 2020–2023. Det skulle till exempel betyda att en ”permanent” bestämmelse för leveransåret 2023 skulle lanseras år 2019, men även en övergångsbestämmelse för leveransåren 2020, 2021 och 2022.

(139)

De franska myndigheterna anser att RTE:s regelbundna prognoser borde ge ett tillräckligt stöd för leverantörerna, så att de bättre kan förutse den fastställda nivån på sina kapacitetsskyldigheter. Myndigheterna tillägger att leverantörerna har möjlighet att utan kostnad återanpassa sin kapacitet fram till slutet av leveransåret, åtminstone under mekanismens första år.

(140)

Trots det föregående och som tillägg till dessa garantier föreslår de franska myndigheterna att i reglerna för kapacitetsmekanismen infoga bestämmelser om att hjälpa de alternativa leverantörerna att beräkna sin kapacitetsskyldighet. I nuläget föreskriver reglerna att RTE ska delge varje leverantör en preliminär nivå på skyldigheten ett år efter leveransåret, och därefter en slutgiltig nivå två år efter leveransåret. RTE har därutöver utvecklat kompletterande verktyg så att aktörerna kan informeras om sin nivå på skyldigheten innan tiden löper ut. Frankrike föreslår att formalisera RTE:s skyldighet att bistå leverantörerna i beräkningen av sin kapacitetsskyldighet, bland annat genom att ge alternativa leverantörer tillgång till verktyg som kan hjälpa dem att bättre förutse sin skyldighet och genom att införa kontaktpunkter där leverantörerna kan använda verktygen för att få en förhandsberäkning av sin skyldighet. Enligt reglerna kommer leverantörerna också att få möjlighet att använda dessa verktyg på begäran, utanför kontaktpunkterna.

(141)

Dessutom har de franska myndigheterna börjat se över justeringsförfarandena, i syfte att uppmuntra de aktörer som förvaltar kapacitet att låta sig certifieras så korrekt som möjligt. Närmare bestämt beräknas kostnaderna för aktörernas justering utifrån den mängd som varje aktör ska justera, enligt följande:

(142)

Den gradvisa höjningen av kostnaderna för justering (i tillämpliga fall) visas i figur 7 (för leveransår 2020), med ett stigande enhetspris ju närmare man kommer leveransåret.

Figur 7

Illustration av den nya, föreslagna ramen för justeringar för år 2020 där k = 0,2

Källa: Skrivelse från de franska myndigheterna av den 9 september 2016.

(143)

De aktörer som förvaltar kapacitet bör numera återanpassa sig snabbt och enligt reglerna vid viktiga händelser (det vill säga att inte tillhandahålla sådant som ingår i prognoser om tillgänglighet, till exempel på grund av uppskjuten händelse, definitiv stängning, skada som leder till minskad tillgänglighet under en lång period eller liknande) (27).

(144)

De franska myndigheterna föreslår också en ändring av mekanismen för avvikelsereglering för att ytterligare uppmuntra marknadens aktörer att ibland tillgängliggöra både sina negativa och positiva avvikelser. I synnerhet ska stimulanskoefficienten ”k”, som används vid obalanser, dubbleras (den fastställdes till 0,1 i förordningen av den 22 januari 2015 men ska alltså höjas till 0,2). Den ska ökas för negativa obalanser som överstiger 1 GW och minskas för positiva obalanser som även de överstiger 1 GW (gränsvärdets exakta nivå kommer myndigheterna att fastställa senare, baserat på feedback från marknaden, men det kommer inte att bli högre än 1 GW). Dessa ändringar illustreras i figur 8.

Figur 8

Illustration av förslaget till avvikelsereglering med ett tröskelvärde på 1 GW och en k-koefficient på 0,2

Källa: Skrivelse från de franska myndigheterna av den 9 september 2016.

(145)

Utöver det föregående har de franska myndigheterna satsat på att höja det reglerade priset (ett tak på priserna för avvikelser och därför indirekt på priserna för kapacitetsgarantier) stegvis, enligt följande tidsplan:

(146)

Dessutom ska de franska myndigheterna under leveransåret 2021 och påföljande år årligen uppdatera det reglerade priset för att det ska ha ett värde som motsvarar CONE, framför allt kostnaderna för ett gaskraftverk av typen förgasning med kombicykel eller öppen cykel, enligt vad som har beräknats av den systemansvariga för det allmänna elöverföringsnätet och har godkänts av tillsynsmyndigheten. Denna uppdatering görs inte nödvändigtvis genom att fullständigt omarbeta reglerna för kapacitetsmekanismen.

(147)

Denna tidsplan gör att i) en eventuell höjning av det reglerade priset kan sammanfalla med dagen för ikraftträdande av bestämmelsen om fleråriga kontrakt för ny kapacitet och ii) marknadens aktörer kan höras gemensamt om höjningen av det reglerade priset samt om att införa bestämmelsen om fleråriga kontrakt för ny kapacitet (28).

(148)

Som tillägg till det nyss nämnda och det som står i beslutet om att inleda förfarandet, angav kommissionen i diskussionerna med de franska myndigheterna en oro för att spridningen mellan ARENH och priset för elektricitet på energimarknaden även skulle kunna utgöra ett indirekt tak på kapacitetspriset, eftersom intäkterna från ARENH inkluderar kapacitetsgarantier.

(149)

De franska myndigheterna svarade följande:

(150)

Inte desto mindre ska de franska myndigheterna, inom ramen för en framtida utvärdering av hur marknaden fungerar, studera möjligheten att ”finansialisera” kapacitetsandelen av ARENH-intäkterna (30), i syfte att undvika att denna intäkt stör den fria prisbildningen på kapacitetsmarknaden.

(151)

I skäl 182 till beslutet om att inleda förfarandet har kommissionen konstaterat att Frankrike måste förtydliga varför vissa förslag om att förbättra mekanismen, som lades fram av den franska konkurrensmyndigheten i sin tidskrift nr 12-A-09 av den 12 april 2012, inte har genomförts.

(152)

De franska myndigheterna förklarade att med hänsyn till föreslagna ändringar (det vill säga att tvinga producenterna att tillkännage tillgänglighetsprognoser för sina produktionsanläggningar grundat på dessa anläggningars tidigare tillgänglighet och genomföra en mekanism för att gränsöverskridande kapacitet uttalat ska ingå), återstår bara två förslag från konkurrensmyndigheten som inte har genomförts:

(153)

I fråga om det första förslaget som inte har genomförts, förklarade myndigheterna att de hade behållit certifieringen för anläggningar med köpskyldighet för att uppfylla kapacitetsmekanismens marknadstäckande (market-wide) karaktär. Men för att undvika en kumulering av ersättningar till anläggningar med köpskyldighet beslöt man att köparna ska ansvara för certifieringen av dessa anläggningar och inneha tillhörande kapacitetsgarantier samt att intäkterna från kapacitetsförsäljningen ska dras av från deras intäkter.

(154)

I fråga om det andra förslaget som inte har genomförts, förklarade myndigheterna att de beslutat att inte genomföra inbjudan att lämna förslag om övergångsprojekt. Alternativa leverantörer ska alltså inte behöva stå för några kostnader. De måste dock betala kostnaderna för denna mekanism i framtiden, eftersom den nuvarande skyddsmekanismen kommer att upphävas och ersättas med en bestämmelse om fleråriga kontrakt efter att dekretet har ändrats.

(155)

Synpunkter i denna fråga från tredje part står i avsnitt 4.3.3.1.

(156)

Kommentarerna i denna fråga från Frankrike står i skäl 139.

(157)

Trots dessa kommentarer föreslår myndigheterna att ålägga RTE att bistå de alternativa leverantörerna i frågan om att beräkna deras kapacitetsskyldighet, vilket förtydligas i skäl 140.

(158)

En stor majoritet av samrådsdeltagarna (13) beklagar bristen på insyn i transaktionerna efter överenskommelse, och i synnerhet transaktioner inom koncerner, medan flera av dem anser att de flesta transaktioner bör göras enligt denna modell. En av samrådsdeltagarna har än en gång understrukit att en centraliserad kapacitetsmekanism skulle kunna förebygga denna sorts problem.

(159)

Den traditionella operatören anser att mekanismen, i nuvarande form, ger tillräckliga garantier för att säkerställa insyn i handeln (även inom koncerner), i synnerhet tack vare följande:

(160)

De franska myndigheterna nämner också de garantier som den traditionella operatören har lämnat (återges i skäl 160). De preciserar också att, med hänsyn till att dessa leverantörer måste anpassa sig till kundernas utveckling, det verkar lämpligt att upprätthålla möjligheten till handel efter överenskommelse mellan aktörerna på marknaden som komplement till återkommande auktioner. En mekanism för kontinuerlig handel skulle garantera denna smidighet, samt genomsynlighet för transaktioner och priser, och bidra till att informationsasymmetrin minskades mellan marknadens aktörer. Samtidigt skulle medverkan i en sådan mekanism bli kostsam, i synnerhet för mindre leverantörer. De franska myndigheterna föreslår därför att hålla fast vid transaktioner efter överenskommelse tillsammans med en organiserad marknad där priset för varje transaktion blir offentligt.

(161)

De föreslår dock även att man i förväg ska rapportera in tilläggskontroller för att förbättra insynen och representativiteten inom handeln med kapacitet.

(162)

Mekanismen förutsätter redan nu att priserna vid auktioner på plattformen, som ska skapas av EPEX Spot, kommer att bli offentliga. För att kunna garantera en insynsnivå som motsvarar förhandlingsplattformen för transaktioner efter överenskommelse, har de franska myndigheterna föreslagit att samtliga aktörer får tillgång till registret över transaktioner (anonymiserade) efter överenskommelse, vilket skulle säkerställa insynen i volymer och priser, samtidigt som operatörernas anonymitet garanteras. Berörda parter skulle då kunna ta hänsyn till denna information inför köp- och säljstrategier under organiserade auktioner.

(163)

Dessutom skulle auktionerna stärkas. De franska myndigheterna har velat öka likviditeten vid organiserade auktioner, samtidigt som de låter antalet auktioner under de fyra år som föregår det första leveransåret vara 15, dvs. en ny auktion fyra år före leveransåret, fyra stycken tre år före leveransåret, fyra till två år före leveransåret och slutligen sex auktioner ett år före leveransåret (i den första versionen av mekanismen hade de franska myndigheterna bara tänkt sig tio auktioner, utspridda över tre år före leveransåret).

(164)

Dessutom vill de franska myndigheterna, inom ramen för regelverket, tvinga vissa aktörer som förvaltar kapacitet att erbjuda sina certifikat på marknaden, enligt följande tidsplan:

(165)

Detta tvång ska gälla dem som ansvarar för certifieringsområden med en kapacitet över 3 GW.

(166)

Synpunkterna från tredje part och kommentarerna från de franska myndigheterna om eventuell diskriminering mellan olika sorters laststyrningskapacitet framgår i avsnitt 4.3.1.

(167)

Intressenternas synpunkter och förslagen från de franska myndigheterna för att åtgärda uteslutningen av framför allt gränsöverskridande kapacitet och nya investeringar står i avsnitt 4.3.3.

(168)

Tre fjärdedelar av parterna som har reagerat på beslutet om att inleda förfarandet hänvisar särskilt till risken för att kapacitet undanhålls i den franska mekanismen.

(169)

En fransk industrikonsumentorganisation befarar att EDF bara är intresserade av att påverka marknadens referenspris (PRM), vid hausse och att sälja överflödig kapacitet efter leveransåret, förutsatt följande:

(170)

En alternativ leverantör har påpekat att utöver det faktum att de organiserade auktionerna antagligen inte kommer att vara särskilt representativa för den faktiska handeln inom ramen för mekanismen (leverantörerna skulle troligtvis i första hand välja bilaterala transaktioner för att undvika de betalningar som förväntas ske kontant), skulle det faktum att PRM inte skulle innefatta transaktioner som gjorts under och efter leveransåret kunna innebära en ytterligare försvagning av den preventiva effekten av mekanismen för reglering av avvikelserna och på så sätt uppmuntra undanhållande strategier från kapacitetsinnehavare.

(171)

För att lättare kunna uppmuntra kapacitetsoperatörerna att inte undanhålla kapacitet, föreslår denna alternativa leverantör tre korrigerande åtgärder:

(172)

Föreningen för alternativa leverantörer och producenter, AFIEG, kritiserar möjligheten att justera kapacitet utan kostnad före leveransåret, eftersom de anser att man på så sätt skulle kunna manipulera kärnkraftskapaciteten och därmed skapa konstgjorda brister eller överkapaciteter.

(173)

Med hänsyn till dessa reaktioner från marknadens aktörer på beslutet om att inleda förfarandet, har de franska myndigheterna uttryckt en vilja att förbättra bestämmelsen för att minimera varje risk för missbruk av marknadsinflytande.

(174)

I synnerhet vill myndigheterna tvinga de aktörer som förvaltar kapacitet att i förskott exakt certifiera sin samlade, tillgängliga kapacitet, och har begränsat deras möjligheter att certifiera till bestämda siffror runt tidigare referensvärden (se även figur 9). Varje avvikelse i förhållande till detta spann måste förklaras för RTE och tillsynsmyndigheten.

Figur 9

Illustration av certifieringsbegränsningen

Källa: Skrivelse från de franska myndigheterna av den 9 september 2016.

(175)

Dessutom har de franska myndigheterna börjat se över justeringsförfarandena, i syfte att uppmuntra de aktörer som förvaltar kapacitet att låta sig certifieras så korrekt som möjligt. De föreslår att all väsentlig, kumulativ justering (som överstiger ett gränsvärde på högst 1 GW; gränsvärdet ska fastställas exakt av myndigheterna baserat på feedback från marknaden, men den kommer under inga omständigheter att överstiga 1 GW) som görs före leveransåret ska medföra en påföljd. Denna påföljd, som syftar till att avskräcka de aktörer som förvaltar kapacitet från att under- eller övercertifiera sin kapacitet, ska öka stegvis fram till dess att avvikelseregleringen sker. De aktörer som förvaltar kapacitet ska också göra en justering så snart de får kännedom om en händelse som innebär otillgänglighet (vilande anläggning, definitiv stängning, skada som leder till minskad tillgänglighet under en lång period eller liknande) jämfört med deras tillgänglighetsprognoser.

(176)

Myndigheterna föreslår också en ändring av mekanismen för avvikelsereglering för att ytterligare uppmuntra marknadens aktörer att någon gång tillgängliggöra både sina negativa och positiva avvikelser. I synnerhet ska stimulanskoefficienten ”k”, som används vid obalanser, dubbleras. Den ska också ökas för negativa obalanser som överstiger 1 GW och minskas för positiva obalanser som även de överstiger 1 GW (gränsvärdenas exakta nivå kommer myndigheterna att fastställa senare, grundat på återföringen till marknaden, men den kommer inte att bli mer än 1 GW).

(177)

Som svar på oron hos en alternativ producent som framhöll att bestämmelsen om dokumentsäkring kan leda till att operatörerna antar en undanhållandestrategi, har de franska myndigheterna bekräftat att denna bestämmelse om dokumentsäkring ska ersättas av bestämmelsen om fleråriga kontrakt (beskriven i skälen 131–138 i detta dokument).

(178)

Som nämns i skälen 146 och 147 i detta dokument, föreslår de franska myndigheterna att öka den högsta tillåtna kompensationen för prisavvikelser som gäller vid allvarliga hot mot försörjningstryggheten (det vill säga en total, negativ obalans som överstiger 2 GW). Detta pristak (det reglerade priset) föreslås öka stegvis från 20 000 euro per MW under 2017 till 40 000 euro/MW under 2018 och 2019, och slutligen till 60 000 euro/MW under 2020. Från leveransåret 2021 ska de franska myndigheterna årligen uppdatera det reglerade priset för att det ska ha ett värde som motsvarar CONE, framför allt kostnaderna för ett gaskraftverk av typen förgasning med kombinerad cykel eller öppen cykel, enligt vad som har beräknats av den systemansvariga för det allmänna elöverföringsnätet och har godkänts av tillsynsmyndigheten.

(179)

Fyra samrådsdeltagare är särskilt oroade över risken för att kapacitetsgarantier ska undanhållas, eller, under alla omständigheter, likviditeten ska brista på marknaden för dessa garantier.

(180)

Föreningen för alternativa leverantörer och producenter, AFIEG, har påpekat att mekanismen som tvingar marknadsaktörer med garantiöverskott efter leveransåret (men före avvikelseregleringen) att sälja detta överskott på auktion, inte kommer att räcka för att förebygga att garantier undanhålls före leveransåret (den tid som beräknas för att fastställa PRM).

(181)

Utöver de förslag som syftar till att öka incitamenten för att skapa balans före leveransåret (revidering av grunden för PRM och förstärkning av den preventiva effekten av mekanismen för reglering av avvikelser), föreslår samrådsdeltagarna två åtgärder för att underlätta tillgången till kapacitetsgarantier:

(182)

Med hänsyn till denna oro har de franska myndigheterna börjat revidera mekanismen för att tvinga aktörerna som förvaltar kapacitet att erbjuda ett visst lägsta antal garantier under varje organiserad auktion före leveransåret, vilket förklaras i skälen 165 och 166. Dessutom ska extraauktioner anordnas, vilket beskrivs i skäl 164.

(183)

Två samrådsdeltagare hänvisar till en synpunkt som den franska konkurrensmyndigheten skickade in 2012, och uttrycker oro för tvärsubventionering mellan produktions- och försäljningsverksamheten hos den traditionella operatören (närmare bestämt försäljning av kapacitetsgarantier till konkurrenter för ett högre pris än internpriset mellan operatörens produktions- och försäljningsled, vilket skulle få till följd att konkurrenter utesluts från elleveransmarknaden). Denna tvärsubventionering skulle enligt dem kunna medföra en ”prispress” för alternativa leverantörer utan produktionstillgångar, eftersom dessa skulle tvingas köpa garantier på marknaden för att uppfylla sina kapacitetsskyldigheter.

(184)

Vad gäller möjligheten till utestängande på grund av priset (marginalpress eller prispress, underpris), har de franska myndigheterna påmint om att sådana konkurrenshämmande åtgärder redan kontrolleras och beläggs med påföljder av konkurrensmyndigheten.

(185)

Men för att underlätta att sådana åtgärder upptäcks, kommer myndigheterna att förstärka dessa bestämmelser och tvinga vertikalt integrerade aktörer att meddela energitillsynskommissionen vilken redovisningsmetod de använder för priserna på kapacitetsgarantier.

(186)

Myndigheterna specificerar också tydligare i bestämmelserna att dessa vertikalt integrerade aktörer måste tillkännage ett pris för varje interntransaktion som berör kapacitetsgarantier. En lucka i lagen som tillåter gratis överföring av garantier ska därmed täppas till.

(187)

Slutligen har de franska myndigheterna gått med på att ge marknadsaktörerna full tillgång till registret över kapacitetsgarantier, där alla transaktioner efter överenskommelse ska registreras, men garanterar att varje transaktion framställs anonymt.

(188)

Synpunkterna från tredje part jämte kommentarerna och åtgärderna från de franska myndigheterna i frågan om huruvida den nya produktionskapaciteten ska ingå i den franska kapacitetsmekanismen diskuteras i avsnitt 4.3.3.

(189)

I sitt svar på beslutet om att inleda förfarandet av den 17 december 2015, skrev de franska myndigheterna att den föreslagna mekanismen inte nödvändigtvis är tänkt att skapa nya, stora investeringar som ska öka den sammanlagda produktionskapaciteten, utan främst att säkerställa tillgängligheten hos den kapacitet som krävs, till exempel för att klara en period med sträng vinterkyla.

(190)

Men de franska myndigheterna har också erkänt att mekanismen bör tillåta ny produktionskapacitet att konkurrera med befintlig produktionskapacitet samt nödvändigheten i att, för att underlätta denna konkurrens, ordna en stabilare ram för dem som är nya på marknaden. Följande två nya åtgärder har föreslagits för att åtgärda detta problem:

(191)

Synpunkterna från tredje part och kommentarerna från de franska myndigheterna om denna fråga framgår av avsnitt 4.3.1.

(192)

Synpunkterna från tredje part jämte kommentarerna och åtgärderna från de franska myndigheterna i frågan om huruvida utländsk kapacitet uttalat ska ingå diskuteras i avsnitt 4.3.2.

(193)

Enligt skälen 119–125, och som svar på kommissionens och tredje parts oro, föreslår de franska myndigheterna en hybridmodell, där man planerar en tilldelning av sammanlänkningskapacitet som slutligen ska tillåta att produktionskapacitet och kapacitetsutjämning från medlemsstater som gränsar till Frankrike ingår. Deras åsikt är att detta följer de grundprinciper som står i bilaga 2 till Europeiska kommissionens arbetsdokument om tjänster som medföljde branschutredningen om kapacitetsmekanismer.

(194)

Synpunkter i denna fråga från tredje part står i avsnitt 4.3.3.1.

(195)

Kommentarerna i denna fråga från Frankrike står i skäl 139.

(196)

Som förklaras i skäl 140, syftar det senaste förslaget från de franska myndigheterna till att hjälpa leverantörerna att bättre bedöma sina framtida kundportföljer och att baka in detta komplement tydligt i bestämmelserna.

(197)

Synpunkter i denna fråga från tredje part står i skälen 159 och 160.

(198)

Som framgår av avsnitt 4.4.2, går det senaste förslaget i denna fråga ut på att erbjuda leverantörerna smidighet och tillåta transaktioner efter överenskommelse, samtidigt som man garanterar både likviditeten på plattformen för organiserade auktioner och insynen i handeln efter överenskommelse.

(199)

Kommissionen hade redan i skäl 143 i beslutet om att inleda förfarandet kommit fram till att mekanismen utgör ett statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(200)

I fråga om statliga medel beviljar de franska myndigheterna dem som förvaltar kapacitet kapacitetsgarantier kostnadsfritt, inom ramen för den franska kapacitetsmekanismen. Samtidigt skapar de franska myndigheterna en marknad för garantierna genom att elleverantörerna åläggs en kvot som är kopplad till elförbrukningstopparna. Detta innebär att det skapas en efterfrågan på certifikaten och att de ges ett värde. Istället för att sälja certifikaten till dem som förvaltar kapacitet eller att sälja till högstbjudande, delar staten ut dem kostnadsfritt, vilket innebär en förlust av offentliga medel.

(201)

Varken de franska myndigheterna eller tredje part har lagt fram argument som ifrågasätter denna analys.

(202)

Tvärtom har kommissionen under tiden fattat ännu ett beslut som bekräftar att det är fråga om statligt stöd när certifikaten för energiproduktionsanläggningar för förnybara resurser subventioneras (31). Värt att notera i detta fall är att något minimipris inte garanterats för dessa gröna certifikat.

(203)

Dessutom är det fel att skilja detta fall från fallet med rumänska gröna certifikat, med argumentet att i den franska mekanismen skulle leverantörerna kunna välja om de vill lägga kostnaderna för kapacitetsgarantiinköp på konsumenterna. I själva verket måste åtminstone priset för kapacitetsgarantierna ingå i de reglerade försäljningstarifferna, enligt artikel R 337–19 i det franska dekretet 2015-1823 av den 30 december 2015 om kodifiering av reglerna i energilagen. Dessutom har de franska myndigheterna försvarat det faktum att marknadspriset (även kallat PRM, använt för att reglera avvikelser) bör vara ett genomsnitt av priserna från olika organiserade auktioner (och att man därför inte kan beakta priser på transaktioner efter överenskommelse), just för att säkerställa att PRM ska kunna återskapas. Återskapandet av PRM innebär möjligheten att återskapa PRM i leverantörernas försäljningsavtal gentemot sina kunder, och enligt de franska myndigheterna vill en stor del av aktörerna ha denna möjlighet. Det bekräftar att en stor del av leverantörerna, om än inte alla, tänker belasta sina kunder med kostnaderna för köp av kapacitetsgarantier.

(204)

Dessutom föreskrevs en ”bestämmelse om återkoppling” i kapacitetsmekanismen, så som den först utformades av de franska myndigheterna, det vill säga en inbjudan att lämna anbud som alternativ metod för de offentliga myndigheterna att använda om kapacitetsmarknaden inte gynnar deras konstruktion vid behov av ny kapacitet. Denna möjlighet till att staten direkt lägger sig i marknaden bekräftar än en gång att kapacitetsmekanismen är ett statligt stöd.

(205)

Dessutom är vissa ändringar som Frankrike har gjort av kapacitetsmekanismen, efter intressenters synpunkter på kommissionens tvivel i beslutet om att inleda förfarandet, i sig en orsak till att det ska kallas statligt stöd. Det handlar då om fleråriga kontrakt där staten garanterar mottagarna en viss kapacitetsintäkt under en period på sju år. Staten spelar en väsentlig roll i denna mekanism: det är staten som tvingar RTE att upprätta kontrakt med nya kapacitetsleverantörer, såvida de är konkurrenskraftiga, och det är genom sådana avtal som dessa nya kapacitetsleverantörer vet att de kommer att få ett stabilt pris för sin kapacitet under sju år.

(206)

I fråga om det argument som EDF har framfört tillsammans med ett grossistföretag med huvudsakligt säte i Frankrike, med tanke på att mekanismen utgör en allmännyttig skyldighet eftersom kapacitetsersättningen motsvarar en tjänst som levereras av de aktörer som förvaltar kapacitet, anser kommissionen att detta argument redan har behandlats i beslutet om att inleda förfarandet. Kommissionen påminner om att den anser att denna tjänst varken får levereras eller utnyttjas av marknaden. I själva verket har de franska myndigheterna varit tvungna att skapa en marknad genom att införa krav på tillgänglighet och undanhållande av kapacitetsgarantier för de olika elmarknadsaktörerna, så att tillgängligheten kan utnyttjas. Genom införandet av kapacitetsmekanismen tilldelas de som förvaltar kapacitet medel som de inte hade fått annars, och får därmed en fördel som de inte skulle ha fått på den marknad som skapats av myndigheterna.

(207)

Även det argument som lagts fram av EDF och ett annat, vertikalt integrerat elföretag, enligt vilket kapacitetsmekanismen inte för med sig någon selektiv fördel för de aktörer som förvaltar kapacitet, eftersom alla aktörer inom mekanismen befinner sig i samma faktiska och juridiska situation och har nytta av en fullständig likabehandling, har också behandlats i beslutet om att inleda förfarandet. Som påminnelse anser kommissionen att det är en selektiv fördel som ger dem som förvaltar kapacitet ett stöd som inte ges till andra sektorer av ekonomin.

(208)

Eftersom Frankrike inte har tagit upp några nya argument, vidhåller kommissionen sin utvärdering och sina slutsatser i beslutet om att inleda förfarandet (som detta beslut hänvisar till) att mekanismen innebär en selektiv fördel för aktörerna som förvaltar kapacitet.

(209)

De franska myndigheterna har upprepat sin argumentation om att kapacitetsmekanismen inte kommer att påverka elmarknaden, vilket kommissionen tog med i beräkningen vid beslutet om att inleda förfarandet. Kommissionen påminner om sin slutsats att mekanismen kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen, eftersom de franska aktörer som förvaltar kapacitet skulle få en fördel som deras utländska konkurrenter inte har möjlighet till, när de inte har rätt att delta på den franska kapacitetsmarknaden.

(210)

Det bör noteras att en av åtgärderna som Frankrike har föreslagit enbart består av att gränsöverskridande kapacitet uttalat ska ingå i den franska mekanismen. Men den är inte desto mindre begränsad till användbar sammanlänkningskapacitet (det vill säga efter beräkning av de-rating-faktorer) i Frankrike och dess grannländer. Dessutom finns ingen garanti för att denna gränsöverskridande kapacitet kan dra någon fördel av en ersättning som motsvarar den franska kapaciteten för levererad tjänst, på grund av merkostnaden för att delta i den franska mekanismen, kopplad till införskaffande och återköp av sammanlänkningskapacitet.

(211)

Det resulterar i en bekräftelse av kommissionens utvärdering och slutsats i beslutet om att inleda förfarandet (som detta beslut hänvisar till), enligt vilka fördelen i fråga om kapacitetsersättning som har avtalats med de franska kapacitetsleverantörerna skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen.

(212)

På grund av ovanstående vidhåller kommissionen att den franska kapacitetsmekanismen utgör ett statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(213)

Genom att de franska myndigheterna inledde den första certifieringen av kapacitetsleverantörer den 1 april 2015 har man också inlett tilldelningen av immateriella tillgångar till stödmottagarna i fråga. Kommissionen anser därför att de franska myndigheterna har inlett genomförandet av stödåtgärden i fråga i den mening som avses i artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(214)

Dessutom har inte de franska myndigheterna hindrat eventuella transaktioner med kapacitetsgarantier efter beslutet om att inleda förfarandet.

(215)

Eftersom kommissionen inte hade fattat något definitivt beslut om åtgärden innan de franska myndigheterna började tillämpa mekanismen, har Frankrike brutit mot den skyldighet som åligger landet enligt artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(216)

När kommissionen bedömer om en anmäld stödåtgärd kan anses vara förenlig med den inre marknaden analyserar den vanligtvis om stödåtgärdens utformning garanterar att stödets positiva effekter när det gäller att nå ett mål av gemensamt intresse är större än dess negativa effekter på handel och konkurrens.

(217)

Åtgärdens huvudmaol är att skapa elförsörjningstrygghet. Kommissionen har således analyserat åtgärden på grundval av avsnitt 3.9 i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (LDAEE), som rör stöd till kapacitetstillgänglighet.

(218)

Kommissionens analys i detta beslut kommer att strikt begränsas till de punkter som kommissionen uttryckte tvivel om i beslutet om att inleda förfarandet.

(219)

Som förklaras i skäl 149 till beslutet om att inleda förfarandet har Frankrike förklarat att den franska elförbrukningstoppen har ökat de senaste åren (från 79 590 MW år 2001 till 102 100 MW år 2012), medan den genomsnittliga efterfrågan på el har varit stabil. Det beror till stor del på det franska elsystemets värmekänslighet: Det används ofta för elektrisk uppvärmning av bostadshus och offentliga byggnader.

(220)

Dessutom hävdar Frankrike att toppproduktionsanläggningarna (oftast gaskraftverk), under de senaste åren har blivit mindre konkurrenskraftiga av ett antal olika anledningar (se skäl 45). Trots det är dessa kraftverk, och i synnerhet toppanläggningarna, nödvändiga för att täcka de extrema elförbrukningstoppar som beskrivs i avsnitt 5.3.1.1. Men eftersom topparna är sällsynta och oförutsebara låter marknadsaktörerna bli att investera i ny produktionskapacitet.

(221)

Av denna orsak, och som RTE:s beräkningar i skäl 105 visar, riskerar det franska elbristskriteriet på i genomsnitt tre timmar per år att inte längre uppnås om en köldvåg inträffar (en sådan som kommer en gång vart tionde år i Frankrike).

(222)

Med hänvisning till skäl 154 i beslutet om att inleda förfarandet, har Frankrike visat att RTE:s tillräcklighetsstudier var mer aktuella och detaljerade än de gamla deterministiska studierna från Entso för el. Studierna tar till exempel hänsyn till vissa befintliga kraftverks osäkra situation och risken att de ska behöva stängas (scenariot ”låg temperatur”, se figur 3). Det kan därför finnas skillnader mellan RTE:s gamla tillräcklighetsstudier och de som gjorts av Entso för el.

(223)

Frankrike har för övrigt räknat med slutsatserna från tillräcklighetsprognosen Mid-Term Adequacy Forecast som publicerades 2016 av Entso för el, den första version som bygger på en sannolikhetsmetod (se skäl 100). I grundscenariot för år 2020 är den förväntade elbristen i Frankrike aningen lägre än det fastställda försörjningstrygghetsmålet som myndigheterna satt upp. Det är dock inte fallet i studien som genomfördes med GRARE, baserad på det största antalet Monte-Carlo-simulationer (2 100), som utvärderar den förväntade elbristen i Frankrike mellan klockan 5 och 20 (P95). Dessutom bör det noteras att alla studier som genomförts för år 2020 baseras på följande hypoteser: i) att vilande kraftverk är helt tillgängliga, en optimistisk hypotes enligt Entso för el, och ii) att den franska kapacitetsmekanismen är aktiv under åren 2017 till 2020. Därav kan man dra slutsatsen att nyare studier från Entso för el inte motsäger, utan rentav bekräftar slutsatserna från de franska myndigheterna vad gäller behovet av mekanismen.

(224)

RTE:s studier har också tagit med de senaste uppgifterna om förbrukningstoppar i beräkningen, och därmed vilken påverkan alternativa, genomförda åtgärder har för att öka laststyrningskapaciteten (vilket kommissionen efterfrågar i skäl 163 i beslutet om att inleda förfarandet). Studierna visar dock tydligt att högstanivån på den fastställda elbristen i Frankrike riskerar att överträdas under de kommande åren, om inte staten träder in.

(225)

Den absoluta majoriteten intressenter anser också att det är nödvändigt (och akut) att införa en kapacitetsmekanism i Frankrike. Vissa av dem har lagt fram sina finansieringsplaner för att på så sätt visa på problemet med saknade pengar, missing money, i Frankrike, till skillnad från vad konkurrensmyndigheten ansåg i sitt yttrande 2012 (läs mer i skäl 158 till beslutet om att inleda förfarandet).

(226)

Det stämmer att analysen av kapacitetstillräcklighet i RTE:s prognos från 2015 var mer optimistisk än den som gjordes 2014 (det år då kapacitetsmekanismen trädde i kraft), men Frankrike har förklarat att denna förbättring förklaras av signalen som införandet av mekanismen innebar (tack vare att mekanismen infördes, övergav vissa kraftverk sina planer på att stänga).

(227)

Frankrike ifrågasätter visserligen inte att det för närvarande finns en överkapacitet i Frankrike, men det utesluter inte att den trygga energiförsörjningen kan hotas under kommande år, särskilt om en stor del av kraftverken, det vill säga de förlustbringande, skulle behöva stängas. RTE:s studier bekräftar att det finns ett problem med missing money och visar att det finns en verklig risk för kraftverksstängning, vilket för övrigt bekräftas i skälen 43, 44 och 46.

(228)

Frankrike har bekräftat att ”TURPE” redan har årstids- och timanpassats, apropå förslaget att tillämpa differentierade priser för användning av elnäten beroende på årstid, veckodag och/eller tid på dygnet.

(229)

Frankrike har även på ett tillfredsställande sätt förklarat vilka de-rating-faktorer som tillämpas på förnybara energikällor, vilket kommissionen krävde i skäl 153 i beslutet om att inleda förfarandet. De verkar optimistiska när det gäller bidraget från förnybara källor till en trygg energiförsörjning och ger inte längre upphov till oro för en underskattning av tillgänglig kapacitet. Oavsett vilket kommer producenter av förnybara energikällor att kunna välja det så kallade generiska systemet, baserat på kontrollerad självcertifiering.

(230)

Av ovanstående orsaker anser kommissionen att mekanismen, som syftar till ett mål av gemensamt intresse om att säkerställa en trygg elförsörjning, verkligen är nödvändig i Frankrike. Dessutom motsäger mekanismen inte syftet som står i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi att stegvis ta bort subventioner som är skadliga för miljön, till exempel genom att förenkla en styrning av efterfrågan (232), genom att öka kapaciteten i förbindelseledningar (194), genom att innefatta bidragen från förnybara energikällor i mekanismen (230) samt att prioritera producenter som inte släpper ut så mycket koldioxid (137).

(231)

Frankrike ifrågasätter inte skillnaden i behandling mellan så kallad explicit och implicit laststyrning. Tvärtom anser man att dessa olika villkor behövs just för att dessa två sorters laststyrning ska kunna medverka i mekanismen på lika villkor. Frankrike har behövt hitta en bra balans mellan aktiveringskrav och tillgänglighet för dessa två sorters kapacitet, utan att därmed begränsa möjligheterna att medverka i kapacitetsmekanismen.

(232)

Kommissionen håller med Frankrike om att antalet dagar där det krävs implicit laststyrning (PP1-dagar) ska vara lägre än antalet dagar då en operatör för explicit laststyrning måste vara tillgänglig, eftersom motprestationen från den implicita laststyrningen är större (aktivering kontra tillgänglighet).

(233)

Kommissionen godtar att antalet PP2-timmar förblir inriktade på en viss målgrupp, för att inte utesluta mekanismens explicita kapacitet eller minska medverkan mer än nödvändigt.

(234)

Som beskrivs i skälen 111–115 har RTE gjort en ingående studie för att fastställa antalet PP1- och PP2-timmar, för att kunna basera beräkningen på den påverkan som laststyrningen kan ha för att motverka elbrist. Av studien framgår att 94 procent av timmarna med elbrist skulle kunna ingå i de årliga 100 timmarna med toppförbrukning (av denna anledning motsvarar PP1-perioden de 100–150 timmarna med toppförbrukning) och att 99 procent av timmarna med elbrist ingår i de 300 timmarna med toppförbrukning (därför täcker PP2 mellan 100 och 300 timmar (32) med toppförbrukning).

(235)

Kommissionen anser inte heller att argumentet från vissa tredje parter, att den explicita laststyrningskapaciteten bara bör aktiveras under köldvågor (det vill säga en gång vart tionde år), är befogat, eftersom all kapacitet i själva verket aktiveras minst en gång per leveransår vid kontrolltester.

(236)

Därför anser kommissionen att Frankrike har hittat en bra balans mellan de olika kraven på laststyrningskapacitet, utan att därför begränsa deras medverkan i mekanismen. Kommissionen noterar Frankrikes förslag att i framtiden utvärdera förhållandet mellan PP1 och PP2, och att revidera det om så behövs.

(237)

Denna åtgärd är alltså tillräckligt flexibel och skapar relevanta och ändamålsenliga incitament för olika sorters laststyrningskapacitet, vilket efterfrågades i punkt 226 i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi.

(238)

För att skingra kommissionens tvivel på detta område har de franska myndigheterna föreslagit en mekanism som tillåter en ”explicit” medverkan av gränsöverskridande produktions- och laststyrningskapacitet i den franska mekanismen. Detta förslag förutsätter samarbetsavtal med de systemansvariga för överföringssystemet i grannländerna där medverkande kapaciteter finns. För att undvika en implicit medverkan av de gränsöverskridande kapaciteterna om det saknas avtal, har de franska myndigheterna föreslagit att relevanta sammanlänkningar ska certifieras så att de direkt kan medverka i mekanismen (33).

(239)

Den åtgärd som Frankrike har föreslaget i skälen 119–124 i det här beslutet följer således punkt 226 i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi. Kommissionen understryker att tidsplanen för att genomföra denna korrigeringsåtgärd, så som föreslås i skäl 125, ska behandlas som en strikt tidsplan och att Frankrike måste informera kommissionen om de olika etapperna i införandet av åtgärden.

(240)

Efter att kommissionen hade uttryckt oro över denna fråga i beslutet om att inleda förfarandet, föreslog Frankrike en mekanism som tillåter effektiva bidrag från ny kapacitet i kapacitetsmekanismen, vilket beskrivs i skälen 131–138 i det här beslutet. Denna mekanism innefattar fleråriga kontrakt om ny, konkurrenskraftig kapacitet.

(241)

Kommissionen har redan konstaterat att avtal på längre sikt kan motiveras för att dra till sig nya investeringar, i synnerhet nya aktörer på marknaden, i syfte att underlätta deras tillgång till finansiering (34).

(242)

Frankrike har förklarat att en avtalstid på sju år för nya investeringar avser att garantera cirka 50 procent av investeringskostnaderna för ny kapacitet. Denna åtgärd ska alltså bidra till att minska avkastningsnivån som krävs av exploatörer och finansiärer till dessa investeringsprojekt och därmed underlätta extern finansiering. Det är också värt att notera att avtalstiden är kortare än de 20 år som har behållits för projektet Landivisiau i Bretagne och de 15 år som gäller i kapacitetsmekanismen i Storbritannien. Även om det är svårt att fastställa en bra och rättvis referens för kapacitetsavtalets tidsperiod, bör det noteras att kortare avtalstider innebär fördelen att kunna ge ett större handlingsutrymme för den långsiktiga marknaden och undvika en inlåsning i fråga om teknikval (så kallad lock-in effect).

(243)

Kommissionen anser att Frankrike har etablerat en god balans mellan för- och nackdelar med de olika tänkbara avtalstiderna, och att den valda tidsperioden å ena sidan ger en tillräcklig garanti för investeringar på lång sikt, samtidigt som man undviker risken för ”inlåsning” i tekniker som kan bli en följd av för långa tidsperioder.

(244)

I beslutet om att inleda förfarandet uttryckte kommissionen tvivel om huruvida leverantörerna, och framför allt de som är nya på marknaden, noga och långt i förväg skulle kunna förutse hur deras kundportföljer skulle komma att utvecklas samt därigenom kunna ge en tillförlitlig prissignal till marknaden om systemets kapacitet.

(245)

Dessa tvivel, som även uttrycktes av flera tredje parter, har tre nivåer. För det första har Frankrike föreslagit att RTE ska bli skyldig att hjälpa alternativa leverantörer att bättre förutse den fastställda nivån på sina kapacitetsskyldigheter. För det andra tillåter mekanismen en insyn och ökad likviditet på certifikatmarknaden. För det tredje tillåter denna mekanism en justering av de små leverantörernas certifikatportföljer, så att de kan omfördela dem på en gång under leveransåret, men även i efterhand.

(246)

Denna åtgärd ska hjälpa de alternativa leverantörerna att bättre kunna förhandsbedöma sina exakta skyldigheter när det gäller kapacitetsgarantier. Genom att hjälpa leverantörerna att lättare bedöma sina kapacitetsbehov, säkerställer man genom denna åtgärd ett mer exakt kapacitetspris, och vid behov incitament att investera i ny kapacitet.

(247)

Efter kommissionens invändningar mot eventuellt bristande incitament för aktörerna att vara i balans före leveransåret (LÅ), föreslog de franska myndigheterna att varje väsentlig, kumulativ justering före leveransåret ska medföra en påföljd. Dessutom föreslår myndigheterna att dubblera stimulanskoefficienten k, som tillämpas på obalanser, och att öka påföljderna i avvikelseregleringen (i fråga om en pågående transaktion) för obalanser som överstiger ett gränsvärde på högst 1 GW (se skälen 141 och 143). Därtill kommer den tidigare bestämmelsen om att all justering ska betalas från och med början av LÅ.

(248)

De åtgärder som Frankrike föreslår har ett gemensamt syfte: att stimulera mekanismens aktörer att vara i balans före LÅ, och åtminstone vara det före avvikelseregleringen. Detta ska stimulera aktörerna att slutföra den största delen av sina nödvändiga transaktioner före leveransåret och dessutom öka PRM:s representativitet (eftersom det används i avvikelseregleringen och för att återfakturera konsumenterna). Alltså kommer prissignalen som följer på handeln med kapacitetsgarantier enligt kommissionens mening att bli mer representativ och tillförlitlig, samtidigt som mekanismen får större trovärdighet för att stimulera nya investeringar vid behov.

(249)

Som en reaktion på kommissionens kritik av att pristaket i avvikelseregleringen inte återspeglar CONE, har de franska myndigheterna försökt öka det reglerade priset stegvis (se skälen 146 och 147), för att det i slutändan, från leveransår 2021, ska motsvara kostnaderna för en ny aktör (CONE).

(250)

Denna korrigeringsåtgärd motsvarar marknadens och kommissionens krav på att justera det indirekta taket för kapacitetpriset, vilket är detsamma som det reglerade priset, efter kostnaderna för en ny aktör. Det medför att nya investeringar kan genomföras vid behov.

(251)

Myndigheterna har dessutom försäkrat kommissionen att spridningen mellan ARENH och marknadspriset på el inte skulle utgöra något indirekt tak på kapacitetspriserna (se skälen 149–151). Mer exakt har de förtydligat att den garanterade kapacitetsvolym som är kopplad till ARENH-intäkten är tillräckligt svag jämfört med den sammanlagda kapacitetsmarknaden och därför inte kan påverka priset på andra kapacitetsgarantier. Dessutom säkerställer den nuvarande spridningen att ARENH just nu inte är en konkurrenskraftig produkt. Inte desto mindre noterar kommissionen att de franska myndigheterna, inom ramen för en framtida utvärdering av mekanismen och vid lämpligt tillfälle, ska studera möjligheten att ”finansialisera” kapacitetsandelen av ARENH-intäkterna, i syfte att undvika att denna intäkt stör den fria prisbildningen på kapacitetsmarknaden.

(252)

De olika korrigeringsåtgärder som Frankrike har föreslagit för att lättare stimulera nya investeringar överensstämmer således med punkt 226 i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi. Framför allt ska Frankrike genomföra åtgärder för att säkerställa bidrag i form av gränsöverskridande kapacitet och för att stimulera nya investeringar, vilket ska säkerställa att mekanismen inleds med ett stort antal möjliga aktörer som förvaltar kapacitet.

(253)

De franska myndigheterna har tillfredsställande förtydligat sina orsaker till att i förekommande fall anta olika förslag till förbättring av mekanismen som konkurrensmyndigheten har föreslagit.

(254)

Mot ovanstående bakgrund framgår att åtgärden är väl lämpad att motsvara det fastställda målet av gemensamt intresse.

(255)

Kommissionen hade redan kommit fram till, i skäl 184 i beslutet om att inleda förfarandet, att mekanismen skulle kunna få avsedd stimulanseffekt. Kommissionen ser ingen anledning att ändra denna åsikt.

(256)

I beslutet om att inleda förfarandet såg kommissionen en risk att leverantörerna överskattar förbrukningen, i synnerhet om leverantörernas enskilda kapacitetsskyldigheter inte är tillräckligt tydliga.

(257)

En följd av kommissionens iakttagelser i skälen 245–247 är att de franska myndigheterna har förutsett lämpliga åtgärder för att hjälpa leverantörerna att bättre beräkna sina kapacitetsskyldigheter.

(258)

Denna åtgärd motsvarar kommissionens invändningar i beslutet om att inleda förfarandet.

(259)

I den första versionen av kapacitetsmekanismen hade de olika aktörerna inte så god insyn i transaktionerna efter överenskommelse, eftersom de var beroende av regelbundna offentliggöranden av CRE för uppgifter om mängden auktioner med kapacitetsgarantier och transaktionernas genomsnittspriser. För att undvika missbruk och insynsbrist tvingade dessutom myndigheterna de vertikalt integrerade aktörerna att hålla separata konton i registret över kapacitetsgarantier (ett för aktörer som förvaltar kapacitet och ett annat för leverantörerna).

(260)

Efter kommissionens oro över att kommersiella avtal om mekanismen ska leda till bristande insyn, har Frankrike föreslagit åtgärder som ska förbättra insynen i all handel för alla aktörer. För det första har de franska myndigheterna föreslagit att samtliga aktörer får tillgång till registret över transaktioner (anonymiserade) efter överenskommelse, vilket skulle säkerställa insynen i volymer och priser, samtidigt som operatörernas anonymitet garanteras (se skäl 163). För det andra föreslår de att man ska förstärka de organiserade auktionerna, och låta antalet under de fyra åren före det första leveransåret vara 15, samtidigt som man tvingar vissa aktörer som förvaltar kapacitet (RPC:er > 3 GW) att sälja sina certifikat på marknaden enligt en bestämd tidsplan (se skälen 164 och 165).

(261)

Åtgärderna som de franska myndigheterna föreslår bidrar till att göra det ganska smidigt för leverantörerna, i och med att man tillåter transaktioner efter överenskommelse samtidigt som man garanterar en viss insyn i dessa transaktioner.

(262)

Den fria tillgången till (det anonymiserade) transaktionsregistret garanterar en insyn i handeln efter överenskommelse och frånvaro av asymmetrisk information mellan de dominerande operatörerna – som kommer att vara huvudsäljare – och deras konkurrenter. Den garanterar också att aktörerna kan ta hänsyn till faktiska priser på marknaden efter överenskommelse i sina anbud på spot-marknaden och säkerställer därmed en än viktigare samstämmighet mellan dessa båda marknader. Den stärker även tillsynsmyndighetens kontroll, i och med att den direkt avslöjar försök att manipulera priset hos en operatör om denna beter sig helt olikt på den organiserade marknaden och på marknaden efter överenskommelse.

(263)

Dessutom bör förstärkningen av de organiserade auktionerna garantera en tillräckligt god likviditet för denna handel och således stärka marknadens referenspris (det kapacitetspris som de flesta leverantörer använder vid sina försäljningar och som ett referensvärde för mekanismen om avvikelsereglering).

(264)

Denna korrigeringsåtgärd förebygger även risken för ”ekonomiskt undanhållande” av kapacitetsgarantier av de största aktörerna som förvaltar kapacitet, gynnar insynen på marknaden, ökar likviditeten på den organiserade handeln och underlättar tillsynsmyndighetens granskning av marknaden.

(265)

Införandet av ”dubbla krav” för åren tre, två respektive ett före leveransåret är ett svar på risken för att handeln manipuleras av de integrerade aktörerna. I själva verket skulle dessa på konstgjord väg kunna minska sitt antal osålda certifikat genom interna överlåtelser. Genom att lägga in ett krav på certifierad kapacitetsnivå, garanterar de franska myndigheterna att de integrerade aktörerna blir tvungna – även om de genomför interna överlåtelser – att garantera en viss likviditet på den organiserade spot-marknaden.

(266)

Valet att sätta det betungande kravet på den certifierade kapaciteten till 25 procent garanterar att de integrerade aktörerna – och den dominerande operatören i synnerhet – kommer att lägga ut alla eller en del av sina certifikat på den organiserade spot-marknaden, och de kan inte undgå detta krav genom interna överlåtelser. Denna korrigeringsåtgärd tycks vara en sorts market-making-lösning.

(267)

Användningen av ett gränsvärde (i GW) i kravet på att lägga ut vissa mängder kapacitetsgarantier på organiserade auktioner kan göra att det blir de största aktörerna, och främst den traditionella operatören, som tar på sig rollen som market maker inom mekanismen, och hela tiden säkerställer auktionernas likviditet.

(268)

Genom att säkerställa marknadens likviditet har de franska myndigheterna åtgärdat orsaken till kommissionens oro i skäl 200 i beslutet om att inleda förfarandet.

(269)

Mer allmänt har de franska myndigheterna i och med dessa åtgärder även lugnat kommissionens oro för bristande insyn i prisbildningsmekanismen, vilken uttrycktes i beslutet om att inleda förfarandet.

(270)

I beslutet om att inleda förfarandet ansåg kommissionen att risken för att vissa aktörer utesluts från mekanismen, liksom viss laststyrningskapacitet (på grund av eventuell diskrimination mellan dem), samt risken för utländsk kapacitet eller ny produktionskapacitet, skulle kunna skapa en risk för överkompensation från de aktörer som har möjlighet att delta i mekanismen, på grund av minskat konkurrenstryck.

(271)

Som framgår av avsnitt 5.3.2.1, 5.3.2.2 respektive 5.3.2.3 har de franska myndigheterna velat vidta tillräckliga åtgärder för att säkerställa att flera av ovannämnda aktörer faktiskt medverkar i mekanismen. Det skulle säkerställa konkurrensen inom ramen för mekanismen och borde leda till ett kapacitetspris utan överkompensation.

(272)

För att överensstämma med riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi måste föreslagna mekanismer för gränsöverskridande kapacitet och fleråriga kontrakt om ny produktionskapacitet vara proportionerliga.

(273)

Mekanismen om innefattande av gränsöverskridande kapacitet beskrivs i skälen 119–124 i detta dokument. När väl de utländska kapacitetsleverantörerna har fått sammanlänkningskapacitet, kommer de att direkt delta på den franska marknaden för kapacitetsgarantier. I den mån denna marknad inte bedöms innebära överkompensation kommer detsamma att gälla för försäljning av garantier från utländska kapacitetsleverantörer. Inom ramen för mekanismen som togs i bruk för att underlätta för utländsk kapacitet, skulle leverantörerna av sammanlänkningskapacitet också kunna dra nytta av vissa intäkter från försäljning av sammanlänkningskapacitet. Eftersom man kan förutsätta ett högt deltagande i auktionerna (hela det sammanlänkade grannlandets laststyrningskapacitet och elproduktion kan delta), i synnerhet med hänsyn till antalet andelar som kommer att auktioneras ut, kan man förutsätta att auktionerna inte kommer att medföra någon överkompensation. Detta innebär att mekanismen är proportionerlig.

(274)

Den mekanism som har föreslagits av de franska myndigheterna för att tillåta ny kapacitet på den franska kapacitetsmarknaden beskrivs i skälen 131–138 i detta dokument. I fråga om denna mekanisms proportionalitet, anser kommissionen att den utesluter all överkompensation till förmån för ny kapacitet. I synnerhet bör anbuden om ny kapacitet i alla lägen vara lägre än det första referenspriset, som i sin tur motsvarar genomsnittspriset av de olika konkurrensförfarandena (man har föreslagit att beräkna det som det viktade priset på kapacitet efter organiserade auktioner fyra år före leveransåret, men även auktioner två år respektive ett år före pågående leveransår). Det faktum att leverantörerna av ny kapacitet för övrigt inte känner till det första exakta referenspriset när de lägger sina bud, bör säkerställa att dessa bud kommer att bli tillräckligt låga för att vara konkurrenskraftiga. Eftersom de medverkande inte kommer att veta om andra redan har lagt bud på ny kapacitet när de själva lägger sina bud, kommer volymbegränsningarna för ny kapacitet att göra så att budgivarna lämnar ett så lågt pris som möjligt med hänsyn till sina investeringar. Av dessa orsaker anser kommissionen att risken för överkompensation borde vara lika med noll i fråga om nya investeringar. Mekanismen är alltså proportionerlig.

(275)

Som har förklarats i skäl 64, punkt 4, låg tre risker med mekanismen (varav vissa kan genomföras av alla aktörer) till grund för att kommissionen befarade att EDF lätt skulle kunna manipulera kapacitetspriserna till sin fördel:

(276)

Frankrike har föreslagit tre sorters ändringar av mekanismen för att så långt det är möjligt undvika risken att kapacitet undanhålls:

(277)

Den första korrigeringsåtgärden garanterar att de kapacitetsoperatörer som har en stor kapacitetsportfölj inte kommer att kunna manipulera marknaden inom ramen för certifieringsbegränsningen. Dessutom gör denna åtgärd att det blir lättare för tillsynsmyndigheterna att upptäcka misstänkta beteenden.

(278)

Den andra korrigeringsåtgärden bör stärka incitamenten för marknadens aktörer att ge en så bra uppskattning som möjligt av tillgängligheten hos de egna anläggningarna inom ramen för certifieringsbegränsningen. Vad gäller åtgärden om att varje väsentlig, kumulativ justering ska betalas före leveransåret, har de franska myndigheterna föreslagit att åtgärden ska vara asymmetrisk så att man bara kräver betalning för justering av certifieringsnivåer från aktörer med en väsentlig justeringsvolym. Om man tillämpade denna åtgärd på alla aktörer skulle man nämligen kunna hindra konkurrensen, eftersom den i praktiken skulle vara mer begränsande för de aktörer som har svag kapacitetsvolym än för den dominerande operatören, som skulle kunna ackumulera avvikelser. Införandet av ett gränsvärde (nivån har inte fastställts än, men blir högst 1 GW) gör det alltså möjligt att i) behålla dagens smidiga bestämmelser för de flesta aktörer och samtidigt ii) förhindra aktörer med en stor kapacitetsportfölj att manipulera marknaden genom att utföra många ”små” justeringar.

(279)

Den tredje korrigeringsåtgärden leder till att man förstärker incitamenten för samtliga marknadsaktörer att handla sina certifikat på kapacitetsmarknaden, vilket bidrar till att skapa ett relevant referenspris för marknaden som i praktiken avslöjar kapacitetens värde, och de kan inte godtyckligt medla mellan en marknadspassage och en sourcing inom ramen för avvikelseregleringen.

(280)

Kommissionen anser att korrigeringsåtgärderna tillsammans kommer att åtminstone minska risken för kapacitetsundanhållande så gott det går, även om den inte kommer att försvinna helt. Det säger sig självt att de franska tillsynsmyndigheternas kontroll över marknaden kommer att komplettera de incitament som ingår i mekanismen.

(281)

För att undvika denna risk har de franska myndigheterna tänkt öka antalet organiserade auktioner före leveransåret och tvinga aktörerna som förvaltar kapacitet att erbjuda ett visst lägsta antal garantier under varje organiserad auktion.

(282)

Dessa korrigeringsåtgärder ansluter till befintliga åtgärder, bland annat möjligheten för leverantörer att skaffa sig kapacitetsgarantier genom att skaffa sig ARENH-intäkter. I detta sammanhang har myndigheterna föreslagit att man ska studera möjligheten att ”finansialisera” kapacitetsandelen av ARENH-intäkterna, i syfte att undvika att denna intäkt stör den fria prisbildningen på kapacitetsmarknaden. Denna korrigeringsåtgärd är delvis ett svar på vissa intressenters förslag till revidering av ARENH, vilka återges i andra stycket i skäl 182 i detta dokument.

(283)

Sammantaget borde de franska myndigheternas korrigeringsåtgärder kunna bidra till att minimera förmågan och intresset från de stora aktörerna som förvaltar kapacitet, och framför allt den traditionella operatören, att undanhålla kapacitetsgarantier. Dessutom skulle man på så sätt kunna säkerställa garantiauktionernas likviditet.

(284)

Kommissionen anser därför att dessa åtaganden utgör en samling korrigeringsåtgärder för likviditeten som är proportionerliga med dem som kommissionen tog upp i beslutet om att inleda förfarandet.

(285)

Kommissionen uttrycker oro, i skäl 194 i beslutet om att inleda förfarandet, för tvärsubventionering mellan produktions- och försäljningsverksamheten hos den etablerade operatören (närmare bestämt försäljning av kapacitetsgarantier till konkurrenter för ett högre pris än internpriset mellan operatörens produktions- och försäljningsled, vilket skulle få till följd att konkurrenter utesluts från elleveransmarknaden).

(286)

För att underlätta möjligheten att upptäcka sådant och åtgärda det, ska myndigheterna å ena sidan korrigera en lucka i befintliga bestämmelser som tillåter gratisöverföring av garantier. Som en följd av denna regeländring kommer inte leverantörerna längre att kunna överföra kapacitetsgarantier utan kostnad från sin produktionsverksamhet till sin försäljningsverksamhet. Bestämmelserna bör föreskriva att en integrerad operatörs interna auktion kommer att genomföras till ett pris som motsvarar priserna på de organiserade auktionerna. Därmed kommer de integrerade operatörerna att frivilligt kunna tillkännage ett pris som är indexerat efter priset på de organiserade auktionerna, i de fall priset från en eller flera organiserade auktioner inte är känt vid datumet för den interna auktionen. Till exempel kan då en integrerad operatör tillkännage att en intern auktion är likvärdig med referensmarknadspriset innan dess exakta värde har fastställts officiellt av energitillsynskommissionen.

(287)

Å andra sidan kommer marknadens aktörer att ha full tillgång till transaktionsregistret över kapacitetsgarantier. Marknaden kommer på så vis att ha kontroll över överföringar efter överenskommelse, så länge dessa (anonyma) överföringar är offentliga. Som förklaras i skäl 263, garanterar denna åtgärd även insyn i marknaden efter överenskommelse.

(288)

De franska myndigheterna har således svarat på kommissionens invändningar om riskerna med prispress från den traditionella operatören.

(289)

Med hänsyn till de olika korrigeringsåtgärder som Frankrike har föreslagit, anser kommissionen att den reviderade mekanismen är proportionerlig till sitt mål.

(290)

För att kunna åtgärda de problem som ny produktionskapacitet har att delta i mekanismen och som kommissionen fastställde i beslutet om att inleda förfarandet, har de franska myndigheterna bestämt sig för att ändra mekanismen på följande sätt:

(291)

Dessa korrigeringsåtgärder gör i sig att hindren tas bort för att ny kapacitet kommer ut på marknaden.

(292)

Som förklaras i skäl 237 anser kommissionen att Frankrike har hittat en bra balans mellan de olika kraven på laststyrningskapacitet, utan att därför begränsa deras medverkan i mekanismen. Även om medverkan av två sorters laststyrningar i mekanismen inte sker på lika villkor, anser kommissionen att denna differentiering krävs för att båda sorternas laststyrningskapacitet ska kunna ingå på bästa sätt.

(293)

Enligt skälen 119–125, och som svar på kommissionens och tredje parts oro, föreslår de franska myndigheterna en hybridmodell, där man planerar en tilldelning av sammanlänkningskapacitet som slutligen ska tillåta att produktionskapacitet från utlandet får ingå.

(294)

Som förklarats i skäl 239 har de franska myndigheterna föreslagit en lämplig korrigeringsåtgärd som tillåter uttalad medverkan i mekanismens gränsöverskridande kapacitet. Denna invändning från kommissionen har således besvarats tillfredsställande.

(295)

Lösningen för uttalad medverkan av gränsöverskridande kapacitet som Frankrike har valt gör dessutom utrymme för att ersätta sammanlänkningarna om tillgången är knapp. Den valda lösningen är alltså en reaktion på risken att kopplingen äventyras till de marknader som kommissionen har fastställt i skäl 206 i beslutet om att inleda förfarandet (35).

(296)

Som förklaras i skälen 245–247 och i avsnitt 5.3.4.1, har kommissionen fastställt en risk för att alternativa leverantörer, och i synnerhet nya aktörer, kan få svårigheter att beräkna sina egna kapacitetsskyldigheter. En följd av kommissionens iakttagelser i nämnda skäl är att de franska myndigheterna har förutsett lämpliga åtgärder för att hjälpa leverantörerna att bättre beräkna sina kapacitetsskyldigheter.

(297)

I den första versionen av kapacitetsmekanismen hade de olika aktörerna dessutom inte så god insyn i transaktionerna efter överenskommelse, vilket medförde att de inte hade någon helhetsbild över kapacitetspriset. Frankrike har föreslagit korrigeringsåtgärder för att förbättra insynen i all handel för alla aktörer, vilket beskrivs i avsnitt 5.3.4.2. Dessa åtgärder innefattar att ge alla aktörer tillgång till registret över alla transaktioner efter överenskommelse (anonymiserade) och att stärka de organiserade auktionerna.

(298)

Sammantaget ser dessa korrigeringsåtgärder till att andra aktörer än den traditionella operatören får en bättre överblick över både sina kapacitetsskyldigheter och handelns volymer och priser. Dessa åtgärder kommer att kraftigt förbättra insynen i mekanismen och korrigerar således informationsasymmetrin till förmån för den traditionella operatören, som kommer att bli den största aktören inom mekanismen både på förvaltnings- och leverantörssidan.

(299)

Kommissionen noterar att de franska myndigheterna i fråga om ny kapacitet tänker sig att införandet av miljökrav leder till att producenter som inte släpper ut så mycket koldioxid prioriteras (se skäl 137).

(300)

Dessa bestämmelser följer riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi (36), där man framhäver nödvändigheten i att sådana åtgärder prioriterar producenter som inte släpper ut så mycket koldioxid, när tekniska och ekonomiska parametrar är lika.

(301)

Av nyssnämnda skäl drar kommissionen slutsatsen att mekanismen inte längre riskerar att otillbörligt snedvrida konkurrensen och/eller handeln inom EU.

(302)

Sett till att den franska mekanismen är den första, decentraliserade kapacitetsmekanism som kommissionen har godkänt enligt riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020, och till att mekanismens nödvändighet till stor del beror på energimarknadens utveckling, en marknad som fortfarande utvecklas i takt med avregleringen av elmarknaden, anser kommissionen att godkännandet av mekanismen måste vara tidsbegränsat. Kommissionen anser att en period på tio år tid är rimligt och följer tidigare beslut (37).

(303)

Kommissionen konstaterar att Frankrike olagligen har genomfört en kapacitetsmarknad i Frankrike i strid med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Men med hänsyn till de olika korrigeringsåtgärder som Frankrike har föreslagit och som beskrivs här ovan, är åtgärden förenlig med riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020.