9.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 136/19

(1)

De franska myndigheterna har gjort en riskbedömning av 1,4-diklorbensen (nedan kallat DCB) i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 793/93 (2) om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen som är upptagna i Einecs (European Inventory of Existing Commercial Substances). Slutrapporten offentliggjordes 2004 på Europeiska kemikaliebyråns webbplats (3).

(2)

I februari 2008 offentliggjordes kommissionens meddelande (4) om resultaten av riskbedömningen och om strategierna för att begränsa riskerna beträffande DCB i Europeiska unionens officiella tidning. För att begränsa riskerna för konsumenter rekommenderas det i meddelandet att begränsningar för utsläppande på marknaden och användning, i enlighet med rådets direktiv 76/769/EEG (5), övervägs för användning av DCB i luftfräschare, malmedel och toalettblock. Den begränsning av användningen av DCB i malmedel som rekommenderas i meddelandet från 2008 föreskrivs redan i kommissionens beslut 2007/565/EG (6) (Produkttyp 19: Avskräckande och tilldragande medel), och därför är det inte nödvändigt att begränsa denna användning i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006.

(3)

I november 2011 bad kommissionen, i enlighet med artikel 69.1 i den förordningen, Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten) att sammanställa sådan dokumentation som erfordras vid ett begränsningsförfarande och som uppfyller kraven i bilaga XV till den förordningen (nedan kallad bilaga XV-dokumentation) avseende DCB.

(4)

Kommissionen bad särskilt kemikaliemyndigheten att behandla frågan om konsumenternas exponering hemma och i offentliga toaletter, inklusive den exponering som de som sköter eller städar dessa toaletter utsätts för, med beaktande av de senaste och mest relevanta rönen i vetenskaplig litteratur och den minskade användningen av DCB i Europa. Den rapport (7) som kommissionen beställt om de socioekonomiska konsekvenserna av en begränsning av DCB skulle också beaktas vid bedömningen.

(5)

DCB förtecknas i del 3 i bilaga VI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (8) som cancerframkallande i farokategori 2, men också som irriterande för ögonen och mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter. Uppskattningsvis används årligen ca 800 ton DCB i unionen för tillverkning av luftfräschare och luktborttagare för toaletter, av vilka 10 % är avsedda för hushållsbruk och resten för yrkesmässig användning (huvudsakligen som luktborttagare i offentliga toaletter).

(6)

Den 19 april 2012 lämnade kemikaliemyndigheten bilaga XV-dokumentationen till sin riskbedömningskommitté (nedan kallad RAC) och sin kommitté för socioekonomisk analys (nedan kallad SEAC). Dokumentationen (9) innehöll belägg för att man bör begränsa utsläppandet på marknaden och användningen av DCB-baserade luftfräschare och toalettblock både för hushållsbruk och för yrkesmässig användning, eftersom riskerna med dem inte har kontrollerats tillräckligt och fördelarna med begränsningen är större än kostnaderna. Dokumentationen visade också att åtgärder på unionsnivå måste vidtas.

(7)

Den 8 mars 2013 antog RAC enhälligt ett yttrande om den begränsning som föreslås i dokumentationen. Enligt RAC:s yttrande är begränsningen den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att hantera de konstaterade riskerna med att använda DCB som luftfräschare eller luktborttagare för toaletter, bostäder, kontor eller andra offentliga lokaler, både i fråga om effektivitet och genomförbarhet. RAC föreslog dock en ändring i begränsningen för att underlätta verkställbarheten och angav en koncentrationsgräns på 1 % för DCB i sådana produkter, så att begränsningen inte inverkar oskäligt på produkter som innehåller DCB som förorening. Denna koncentration motsvarar det gränsvärde som medför att en blandning klassificeras som cancerframkallande i kategori 2 i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008.

(8)

Såsom anges i underlaget till RAC:s yttrande finns det tillförlitliga analysmetoder i unionen för att bestämma DCB-halterna.

(9)

I sin bedömning ansåg RAC att cancerogenitet (mitogen, cancerframkallande med tröskelvärde) är den end-point som är mest relevant för människors hälsa. På grundval av uppgifter om inhalationsexponering för DCB-ångor föreslog RAC att man bör minska den konstaterade risken för konsumenterna när de kontinuerligt använder luftfräschare och luktborttagare för toaletter innehållande DCB i hemmet. Det scenariot ansågs utgöra ett rimligt värsta tänkbara exponeringsförhållande. Dessutom konstaterade RAC att man måste minska den exponering som de som sköter eller städar toaletter utsätts för, eftersom man har identiferat risker i de fall toaletterna har dålig ventilation.

(10)

I sin analys av begränsningens omfattning beaktade RAC konsumenternas exponering för luftfräschare och luktborttagare för toaletter i hemmen och i offentliga toaletter, men också den exponering som de som arbetar i offentliga toaletter utsätts för, t.ex. de som sköter och städar toaletterna, samt underhållspersonalens exponering. Dessutom beaktades konsumenter som vistas i och människor som arbetar i lokaler (förutom toaletter) där luftfräschare innehållande DCB används. Övrig yrkesmässig eller industriell användning beaktades inte.

(11)

Den 5 juni 2013 antog SEAC enhälligt ett yttrande om den begränsning som föreslås i bilaga XV-dokumentationen. Enligt SEAC:s yttrande är begränsningen, med den ändring som gjorts av RAC och SEAC, den lämpligaste unionsövergripande åtgärden för att hantera de konstaterade riskerna, sett till de socioekonomiska fördelarna i förhållande till de socioekonomiska kostnaderna. På grundval av RAC:s slutsats att exponeringen för DCB måste minskas för hushållsbruk och yrkesmässig användning och vissa belägg för att användningen av toalettblock och luftfräschare som innehåller DCB kommer att fortsätta om man inte ingriper, ansåg SEAC att en begränsning är en lämplig och effektiv åtgärd. SEAC ansåg att åtgärden för att minska hushållsbruket är proportionerlig. Beträffande en gemensam begränsning för hushållsbruk och yrkesmässig användning ansåg SEAC att åtgärden inte kan anses vara oproportionerlig, med beaktande av hälsovinsterna och kostnaderna.

(12)

Forumet för informationsutbyte om verkställighet rådfrågades under begränsningsförfarandet, och RAC och SEAC tog hänsyn till forumets synpunkter på ordalydelsen i villkoren för begränsning och på övergångsperioden.

(13)

Den 17 juni 2013 delgav kemikaliemyndigheten kommissionen RAC:s och SEAC:s yttranden, på grundval av vilka kommissionen konstaterar att det innebär en oacceptabel risk för människors hälsa att släppa ut DCB på marknaden och använda det som ämne eller som beståndsdel i blandningar i en koncentration på 1 viktprocent eller högre, i luftfräschare eller luktborttagare för toaletter, bostäder, kontor eller andra offentliga lokaler. Kommissionen anser vidare att dessa risker måste behandlas på unionsnivå. De socioekonomiska konsekvenserna av denna begränsning, inklusive tillgången på alternativ, har beaktats.

(14)

De berörda parterna bör ges en period på 12 månader efter att denna förordning har trätt i kraft för att vidta åtgärder för att följa den, bl.a. avseende luftfräschare och luktborttagare som redan finns i leverantörskedjan eller i lager.

(15)

Förordning (EG) nr 1907/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.